Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Susanne – vi är så glada över att få glädja dig och resten av världen med vår vardag! Just nu känner jag mest att jag får inte stävja denna galenhet för hårt. Det är ju non-stop underhållning att leva livet med Zoë. Det börjar bli riktigt roligt nu. Mindre skall och damp-anfall och fler renodlade bus och clownuppvisningar.

I förrgår underhöll sig valpen själv en sen arbetskväll genom att gå och hämta EN leccakula i en kruka. In med leccakulan i munnen, spotta ut, jaga i fatt, in i munnen, spotta ut, jaga ifatt... om och om igen. Så höll hon på i 15 minuter innan hon ramlade ihop och somnade. Det blir inte roligare än vad man gör det, eller hur...

Är nu inne på att slå ett personligt rekord (förutom höjdhoppet då). Andra dagen i rad som min hund kör det torrt. Den kritiska punkten är eftermiddagen och den har vi fixat. Nu ligger grynet och samlar krafter inför Jeppe-kursen ikväll. HÄRLIGT att kunna se tävla både smått och stort, mot andra och mot sig själv... :-)

... och snart invaderar vi Sigtuna. På fredag morgon tar grynet och jag tåget upp till Stockholm för att hälsa på min söta syster:


Hon är precis lika galen som Zoë...


... de kommer väääääldigt bra överens. Jag förväntar mig ett kärt återseende!!

Vet bara inte om Ali vet vad som väntar honom när två krylliga invaderar ert nya hem... Du kanske ska köra lite pre pep-talk Cissi?? Själv peppar jag mig själv inför tågresan. Men det kommer säkert gå strålande. Hon gillar ju stadsbussen... :-) Måste utmana ödet lite grann...

Dagens galenskap då. Jo, min vattenhund är lite kräsen. Regn gillar hon INTE. Men vattnet i badkaret är numera utnämnt till Malmös bästa. Att hon gillar att dricka ur duschmunstycket har jag nämnt innan. Men herregud!!!! När jag kom hem idag så rusar hunden direkt in på toaletten och hoppar upp och fastnar sprattlandes med magen på badkarskanten. Irriterat gnäller hon till mig: Hjälp till då!!! Vad kan jag göra annat än att putta på rumpan och sätta på vattnet. Så här såg det ut:





Det tokiga i det hela var att hon var fruktansvärt målmedveten. Hon visste definitivt vad hon var ute efter. Vatten!! Hahahaha. Susanne, jag är ledsen men det går inte att kontrollera detta vildsnöret när det gäller vila höfterna. Rätt som det var så hade valpen tagit väääärldens skutt och hoppat ut ur badkaret. UTAN att stöta i. Som en kvinnlig, kryllig Stefan Holm ungefär. Jag kan inte annat än att vara mållös över detta monster. Det SÖTASTE lilla monstret.

IBLAND går det att kontrollera hennes energi. Såhär fint poserar hon när jag dokumenterar våra framgångar med burträningen hemma. Tack för långtidslånet Susanne. Den kommer väl till användning...





Jag har kommit på en sak. Det Zoë saknar i svans ÖVERKOMPENSERAR hon med tungan. Den är ute på jakt precis hela tiden när hon är glad. Man har minst sagt tvingats vänja sig (och älska) hennes pussar...

... över min osäkerhet och över Zoës sprattlande. Jag har ju jobbat med att ha Zoë liggandes på rygg i vagga mellan mina ben för nervarvning. Och i förlängningen för att kunna hantera henne, undersöka och kunna klippa klorna. Hittills så har jag i och för sig klippt klorna varje vecka, men behövt någon som hållt spratteltjejen medans jag klippt. Idag gav jag mig ikast med ett försök att göra det själv med henne liggandes på rygg. DET GICK!!!! Nöjd känner jag mig. Det tog en kvart att ta sig igenom alla tassarna, det var lite kamp och pauser mellan varje tass. MEN jag gick segrande ur kampen. Nöjd!!!!

Då var det lördag och dags att röja upp efter sig själv efter veckan. Med andra ord är det jag som står för städa & tvätta medans min söta, trötta lilla valp passar på att ta igen sig på diverse mjuka högar.

Det var inte så lätt, men såhär såg det ut när jag och Anethe försökte dokumentera att Zoë numera är halvt tand-lös – ÄNTLIGEN ramlar riskornen.


Puss-attack!!


Grrrr...

Oki, man ser inte så mycket på bilderna, men än en gång så skildar det tjejens energi... (Susanne kan intyga att hon inte är still många sekunder.) Två tänder nertill är tappade och tre upptill och en sned, på gång. Skitsöt är hon. Och problem att tugga tjurmuskel har hon för tillfället. Den ligger mest i mungipan som en cigarr. Väldigt trött har hon också varit denna vecka. Och har HELT glömt bort att hon var rumsren EN DAG (måndag) så det var back in business igen.

RUTINFASCIST
I onsdags var jag hemma hos Susanne med Blossom och Bella, och vi sov över (miljöträning för att så småningom flytta in... :-). Tokglad var min valp såklart över att få vara med de stora tjejerna (och jag över att träffa Susanne och flickorna). Fokusering på att sköta blåsa och tarm fanns inte på torsdagsmorgonen. Lite grann kunde hon tänka sig men sen var hon uppspeedad som en duracell... Möte hela torsdagsförmiddagen, och när jag kom ut därifrån så var det TRE kisspölar och en uppäten bajshög. Så nu är vi tillbaka två steg i införsäljningen till kollegorna... Hon var SÅÅÅÅ nära att kvala in som rolig maskot. (Kollega Anders tidigare svar på kommentaren "åååhhh då har ni äntligen fått en ny maskot istället för Max" Nja, hon är här precis hela tiden, men en maskot har hon INTE blivit ännu!!!) Nu ramlade hon tillbaka till smeknamnet Bajshunden. Hmmmm... MIN söta bajshund ialla fall. :-)

Intressant i sammanhanget är att hon utan problem kan vara hemma själv. Igår var jag på mingelfest mellan 18 och 24. Valpen var hemma själv och INGEN olycka hade skett när jag kom hem. Sen kom det en hel del på rundan vid midnatt. MEN med det i åtanke så KAN hon knipa igen när det krävs, men har insett det BEKVÄMA med att göra det i rumstemperatur...


I detta nu slappar min hund i väntan på att ta bussen hem.

Tjing!

Som nu börjar finna sin ro. Jag börjar skörda frukterna av mina hemska diciplin veckor för en månad sedan. Kompis Ella har ju slutat och Zoë börjar hitta sin nya rutin här på jobb. Skutta runt lite och hälsa på alla. Bära ut tuggben och leksaker och ligga ute i stora rummet för att kolla in så att alla jobbar på. Efter en timme kommer hon intrippandes i vårt rum och lägger sig tillrätta på ett par olika ställen innan hon till slut suckar till och på eget intiativ går in i buren, lägger sig längst in och somnar djupt!!! Så nöööööjd och fuktansvärt glad jag känner mig. Med andra ord var det inte en engångsföreteelse utan det börjar bli en vana för henne – hon gillar sin bur. Behöver väl inte tillägga att burdörren står vidöppen...

Insåg precis att idag är första dagen som ingen olycka hänt inomhus... FANTASTISKT!!! Jag kände att det var på gång, sista veckorna har det bara varit en (retsam) olycka per dag, men ändå GUD SÅ SKÖNT!!!! Sen i vanlig ordning så har min lilla skrutta varit konstant komiskt idag. Det har regnat... och jag trodde jag köpt en vattenglad hund. Men isåfall har hon inte upptäckt det själv. För vid lunchrundan hade jag en genomblöt hund som konstant gnydde för att hon behövde bajsa. Gjorde hon det. Nix. Jag var ute i 45 minuter innan jag tänkte - fine in igen då. Låt gå för att det blir olycka. Herregud jag var själv blöt in i strumpan. Hände det något? Nix inte annat än att hon en timme senare fick en sjuhelsikes utskällning av mig när hon stod och tokskällde för att få igång en kollega att leka med henne. Det coola var att jag fick till det denna gång, så hund-skrället lunkade efter mig och gick in i buren och somnade. Haha, jag börjar få lite makt över pyret. Och hon den rackaren knep igen 12 timmar idag. I morse skötte hon magen och sedan nån gång vid sju på kvällen kom nästa omgång.

Ikväll har hon varit den gulligaste och letat köttbullar i tomma toarullar. Favoriten. Framför allt så har hon insett hur och var matte lever sin kväll - i soffan. Så där vill även hundvalpen vara. Allt möjligt kommer hon springande med som hon vill ha upp i soffan. Än så länge kommer hon inte upp, och snäll :-) !!! som jag är så puttar jag upp den lilla svanslösa rumpan. När hon då har någon toarulle och ett par andra leksaker att gosa med så lägger hon sig tillrätta och firar kväll. My little girl!!

Hej från oss!

Gullpluttan har busat mest hela helgen. Igår var vi en sväng i Staffanstorp hos mina föräldrar och hon fick busa loss ordentligt med en bandyboll som hon hittade i trädgården. JÄTTEKUL hade hon:



Även en filmsnutt fick jag till: http://www.youtube.com/watch?v=r61YvxfhCM8

När vi precis kommit hem så ringde det på porten och Smilla med följa var på promenad i Västra hamnen. Ville vi komma ner och promenera???? Självklart!! Som två mullrande vilddjur tumlade de runt och framåt, tuggandes och huggandes i en timmes tid innan mitt lilla pyre sedan ramlade ihop här hemma och satte igång med snarka. My little lady!

Nu är pappa snart nere för räkning när det gäller Sorrys charmoffensiv. Hon följer honom som en skugga när jag är hemma hos föräldrarna. Hjälper säkert till att när kylskåpet öppnas så lönar det sig att sitta fot brevid. Alltid ramlar det ner något till hunden när just pappa är där... Sedan följer hon honom troget nerför trappan till källaren. Duktigt imponerad blev pappa då käre Max inte kunde ta sig förbi detta hemska hinder - trappan - på alla år. Två villkor hade pappa på att hund nr två skulle få hans godkännande. Kunna gå i trappa och kunna hoppa in i bil själv. Trappan är sedan länge avklarat. Och bilen är hon i princip på väg att klara. Hon ska bara växa till sig lite till för att få upp rumpan över kanten, just nu hänger hon med huvudet och magen inne i bilen och benen sprattlandes utanför...


Det börjar likna kärlek banne mig...