Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

För alla er som misströstar och undrar hur det ska gå med mig och Zoë (typ jag själv) så vill jag bara hälsa att för varje vecka så är det en ny valp att jobba med. För att göra det hela lite mer spännande och mycket enklare... :-)

Igår så var det första gången på fem veckor som jag fick göra min morgontoalett i fred utan att bli utskälld av en ettrig liten valp. Det var vääääldigt skönt eftersom jag från födseln INTE är morgonpigg. När jag fick tillbaka lite av min "vanliga" morgonlunk så blev jag en helt ny människa. Underbart för alla runt omkring mig. Lilla Zoë skötte om vad hon skulle när vi var ute första rundan och sedan låg hon lugn och avslappnad och tittade på när jag målade på ansiktet och fixade med lockarna. När jag var färdig satte hon sig vid dörren och väntade på att få på sig kopplet. Dagen till ära så var det snusnäsduk storleken större som invigdes. Vit med röda stjärnor som anstår en liten tös.

Tripp, tripp till bussen, liten kiss på vägen och så DAGEN TILL ÄRA!!! så gick lilla raringen på bussen själv och gick heeela vägen till slutet av bussen där vi brukar sitta.


Duktig kicka!! (Och visst äääär hon söt!)

Tripp, tripp till jobbet där jag konsekvent får henne att sitta innan jag tar av halsbandet och öppnar dörren till kontoret. Ivrigt och något irriterad skäller hon på mig (sittandes) tills jag öppnar. Och sedan RUSAR hon in för att hälsa på alla som även idag var på jobbet BARA för valpens skull... :-) Jag fick köpa en begagnad transportbur i plast av en kollega som invigdes igår och det gick superbra. Ingen chans att kunna rymma och dessutom trivdes hon och kom till ro.

Nu har vi fått till ett schema på sov och rast-tider. I och med det och med hjälp av buren så har jag fått styr på bajseriet. Inget inomhus på en vecka nu och eftersom hon tvingas att hålla sig när hon är i bur så måste hon helt enkelt se till att lätta tarmen när vi väl är ute. Jag är nu nere i 8 rastningar av valpen (vågar inte räkna hur många gånger jag var ute första veckorna); direkt när vi vaknar, när matte är färdig och dags att gå till jobbet, efter hälsandet av alla på jobbet, tidig lunch, strax runt fikan, på väg hem från jobbet och två gånger på kvällen. Ändå har jag inte lyckats med en hel kissfri dag. Men det kommer!!!

Slutligen, igår hade jag hundvakt efter lunch. Hade ett viktigt möte på eftermiddagen och det fanns inte att jag skulle bli distraherad av en yvig valp. Och rara Josefine blev inte det minsta avskräckt, utan hon tyckte jag hade den söööötaste valpen och hon hjälpte gärna till igen. Hon kunde till och med laga mat medans valpen låg och sov ute i hallen. UTAN att vara i bur. Så stolt jag blir.

Och stolt är jag även över min mingel-glada hund. I lördags hade jag 14 glada tjejer och en valp som minglade hemma hos mig. Zoë var som fisken (eller perron) i vattnet och trippade runt till alla och bestämde sedan sig för att lägga sig ner och sova mitt bland alla fötter. Hon var dock välrastad under dagen och hade busat med hundkompisar. Men ändå. Jag har hopp!!! Mitt liv börjar återvända.

NU är det dags för eftermiddagsrundan med valpen.