Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Zoë, pappa Manne, Bibbi, Thea, Chica, Nelson och Smilla med familjer. Utanför bild hamnade Bruno, Casper och Neo. Och Chad kunde inte komma. Bilden är lånad från Aberlours.se

Vi har varit på kennelträff på Rådalens BK. I söndags kunde man se massor av krylliga hundar på en och samma gräsmatta, vita, bruna, svarta huller om buller. Vad roligt att 9 av 10 syskon från Zoës kull var samlade. Och dessutom pappa Manne & mamma Blossom.

Det var en tuff söndag för mig och Zoë. Definitivt en bekräftelse på att jag måste jobba på i små små steg med att passivitetsträna miss Z. Sen gjorde jag inte det lätt för mig genom att ha Zoë "utlånad" till Susanne och att jag kom med "andan i halsen" i princip direkt från 6.15 flyget från Stockholm, via Malmö. Men vad gör man inte när man försöker hinna med så mycket som möjigt i livet... (kan det vara jag som stressar Zoë???)

Men jag ska nog få bukt med detta, ett steg i taget. Till vardags, hemmavid, i stan och på jobb, kan jag inte påstå att jag känner av några problem. På jobb är hon platslagd bakom mig där hon har sin korg och sina saker. Och idag fick jag en bekräftelse då vi har haft två besök och Zoë inte visade intresse av att hälsa utan låg kvar i sin korg. Ingen tillstymmelse till varva upp. Skönt. Från och med nu kommer jag också vara konsekvent med att inte heller hemmavid låta henne hälsa fritt när jag får besök. Jag måste kontrollera det.

Det är framför allt när vi är i sammanhang med mycket hundar, då jag själv tappar fokus på Zoë, som hon går upp i varv. (När jag egentligen själv stimmar upp...) Och när hon väl går upp i varv är det tufft för mig att få henne att varva ner. Då måste jag gå ifrån sammanhanget för att vi ska hitta tillbaka till varandra. Nästkommande utmaningar är att behålla henne lugn i Gränna och på Sofiero. Behålla lugnet och fokus på Zoë. :-)

Förutom att jag i söndags kämpade på (utan någon större framgång) med att få Zoë att varva ner, hann jag även med "slyngel-lydnad" och prova på viltspår. Jenny Linderoth höll i lydnaden, och de övningarna kände jag igen. Dock alltid nyttigt att träna, och när vi höll på med detta så hade jag definitivt en bättre kontakt med Zoë och en inte fullt så uppvarvad hund. Roligt var det också att prova på viltspår. Vi var först ut och det gick väl rätt ok. Zoë tappade lite fokus på spår när det helt plötsligt även dök upp harlortar... men hon hittade tillbaka och det var kul att se hennes första reaktion på klöven. Vilka revor hon körde, men så nyfiken hon var!!! Med lite lek fick jag till slut fram henne att nosa och efter en liten stund även att ta den i mun. Så jag håller med dig Björn, det får vi köra fler gånger. Och jag tror nog vi utan större problem får med oss Anna och Buster. :-)