Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Tja, det tog en vecka innan jag blev färdig med att skriva mitt inlägg om förra helgen. Susanne och Sanna - det är nog faktiskt lite så att det var jag och inte älskade Zoë som fick utmattningstendenser efter helgen. :-) Men gud så roligt vi hade, och vad gulliga ni är som redan längtar efter oss!!! Vi lovar att komma tillbaka - SNART!

För dryga veckan sedan stod jag och stampade i ett redan då snö-kaotiskt Malmö. Med en stadsbuss som envisades att inte komma så slutade det såklart med att jag missade tåget till Stockholm. Men till Stockholm skulle jag, så jag fixade en ny biljett. :-) Och var framme ungefär samma tid som jag tänkt från början. Zoë börjar blir ordentligt resvan nu, men av denna tur och retur fick jag lära mig av andra trevliga hundägare att trixet är att för 5 extra kronor per biljett boka medföljande barn 0-6 år. Detta är tydligen praxis som även konduktören/SJ accepterar. Vad det då innebär att man har två platsbokningar, en till sig själv och en till hunden. Då riskerar man inte heller att sitta så trångt. Gissa om jag kommer att utnyttja det framöver. Och framför allt – TIPS till alla er andra.

Upp till Stockholm kom jag ialla fall, med all min packning. Och med byte till pendeltåg ut till Älvsjö. Zoë fick hänga med så gott hon kunde. Och visst kunde hon det. Så duktig hon är nu på att varva ner. När vi mötte upp Mia på perongen i Älvsjö så blev hon såklart själaglad och lika glad blev hon över att träffa Micke, Sanna och Susanne. Rune fick utan problem Zoë att snurra med hjälp av leversnittar. Så även Rune fick godkänt av Zoë. Efter en hel del studsande så tog resan ut sin rätt och Zoë snurrade ner sig på min jacka och somnade. Hon brydde inte sig om att det var ett konstant sorl i mässhallen och att hon hela tiden hade folk som gick förbi henne. Jag måste säga att jag var stolt över att hon skötte sig alldeles exemplariskt!!! Vi har tagit mååååånga långa steg från dippen i somras då hon absolut inte klarade av att varva ner. Och då jag famlade förtvivlat efter hennes off-knapp...

Veporna kom på plats och montern blev faktiskt riktigt fin. För att vara första försöket. Sen fick vi helt klart idéer för framtiden genom att kolla in våra grannar. För fler gånger kommer SPDAEK säkert stå där!! Montern var välbesökt och jag tycker helt klart att vi hade rätt strategi - perron är inte den bästa sällskapshunden. En perro är världens bästa sällskap OM man ser till att den får jobba. Och den är VÄRLDENS roligaste träningskompis. Fram med perrosarna som tävlingshund!!

Fredagkväll, efter monterbyggandet, så var det take-away middag på söder, uppe på Susannes jobb. Då hade Sanna hämtat upp Bombi, som blev flitigt lek-uppvaktad av Zoë. I vanlig ordning. Bombi sprang mest runt och letade efter matte - var tog hon vägen...??? Förutom jag och Sanna, så var det Susanne och hennes man Mats, Micke och Mia samt Marita och Robert från Kennel Tasseriet.

Resultatet av utställningen var jag nöjd med, jag hade inte förväntat mig mer än en etta. Jag har insett att hon ännu är för tunn/smal framtill, men samtidigt är det så roligt att visa upp henne (då jag själv tycker hon är absolut sötast). När man sen får tillropen att hon är den gladaste perron i ringen så måste jag vara nöjd. För denna gång gick hanteringen strålande. Dessutom börjar jag få till det med att hon står still, så att jag till och med kan justera benen utan att hon snurrar på sig. Och stegen fick jag till denna gång - med omdömet "rör sig med energiska steg". Härligt. Nu ska vi bara bygga henne, eller helt enkelt låta henne växa till sig i egen takt. Om jag inte ändrar mig (risken finns...) så är det Tvååker & Sofiero som gäller 2011.

Måste erkänna att träna lydnad på lördag em lät som en strålande idé i förväg. När man ändå är i Stockholm, och dessutom har tillgång till ett gäng duktiga hundmänniskor som kan inspirera och dela med sig, så är det lika bra att pressa in så mycket som möjligt. Och det gav en hel del, FAST vi var så trötta. Vad jag framför allt ville fokusera på att få hjälp med var att få till snygga svängar vid vårt fria följ. Men också ingångarna och belöningsplacering. Jag har numera en hund som korrigerar sig själva med extra hopp. Detta eftersom jag vid sned ingång låtit henne försöka en extra gång och därefter belönat henne när hon korrigerat sig. Istället för att då bryta och göra om momentet från början. Dessutom har jag en hund som puffar med nosen på min godishands-automat. Detta måste jag få bort.

Ännu en gång så blev det bekräftat att jag måste fokusera bättre och bestämma exakt vilken del jag vill träna och så bara göra det. En sak i taget. Tålamod. Korta korta pass och så lägg hunden i vila medan jag själv reflekterar och får feedback. Kan låta självklart, MEN så viktigt. Och eftersom det är så lätt att glömma bort sig i ivern att träna träna så är det BRA att få bli påmind om det om och om igen.

Johan, med uppbackning av Sanna och Susanne fick mig att torrgå vänster och högersvängar. Samt att inte stressa igenom vändningarna utan istället ta mig den extra sekunden det tar att upprepa kommenderingen för mig själv innan jag vänder. För att få in ett bra flyt och hjälpa Zoë att hänga med. Små små tips som kan hjälpa att få till en snygg helhet. Tack snälla, alla tre, för er input och den energi ni lägger på mig. Sååå kul äventyret med Zoë är!!! Och jag instämmer med det Susanne tidigare utbrustit - VILKA HÄRLIGA MÄNNISKOR man lärt känna inom perrovärlden!!!

Efter lydnadsdrillningen (lite mer utförligt redovisning finns i vanlig ordning på Susanne & Ellas blogg) så åkte Sanna och jag med våra tre hundar hem till Susanne och fick härligt god middag och ett par glas vin. Mycket tjejsnack och ännu mer hundsnack blev det. Lördagsnatten sov jag sked med underbara Bombi som vid detta laget bestämt sig för att jag fick duga som extramatte – jag hade gärna tagit med henne hem till Skåne, hon hade passat bra ihop med mig och Skruttan. :-)) Zoë själv fick ligga undanputtad  i soffan mitt emot oss. På söndagen bar det iväg till mässan på nytt då vi fick stå i montern och vissa upp Zoë som exempel på hur en perro kunde se ut och bete sig. Men det var vid detta laget en väldigt matt Zoë. Så fort hon fick chansen så dök hon in under en stol och somnade. Stackaren blev hela tiden väckt av sin matte som hissade upp henne på klappbordet. Efter några timmar när vi blev avbytta så lät jag Zoë stanna kvar i montern och sova/hjälpa till ytterligare medans jag själv kilade runt ett varv till på mässan innan jag slutligen begav mig ut till Sigtuna för lite systerligt umgänge. Tyvärr missade jag NM i lydnad, eftersom det var på morgonen/förmiddagen båda dagarna, och det var samma tider som jag antingen ställde ut Zoë eller visade upp henne i perromontern. Den enda skymten jag fick av Maria Hagström live in action var på fredagskvällen när hon tränade...

Slutligen – jag kom faktiskt med på rätt tåg på väg hem i måndags. Dock med en ordentlig försening. Men jag måste betona – jag har en helt fantastisk hund att resa med. Hon är såååå cool. Tre gånger var vi uppe på perongen och vände innan vi tillslut kom på tåget. Jättetrevligt sällskap hade jag på väg hem i kupen. En söt liten dvärgpudel vid namn Lukas och så en blandis. De var mattarna till dessa två hundar som tipsade mig om 5 kronors tillägget för egen plats till hund. Zoë fann sig till rätta på min jacka på sätet bredvid mig så fort vi lämnade perongen. Så när jag började prata perro med mitt sällskap och nämnde att jag hade störthärligt hund som dock låg högt i stress så tittade de bara frågande på mig med lyfta ögonbryn. För Zoë hade i princip inte bemödat dem med en blick eller puss innan hon kröp ihop som en kringla och sov djupt i 5 timmar. Först därfter kvicknade hon till och pussade runt så gott hon kom till...

Nåväl, vi kom tillslut hem från vårt helgäventyr. Fullständigt utmattade båda två. Medans jag själv har rusat och stressat som en galning sista veckan innan jul så fick Zoë lyxen att bara ligga på rygg i sin bädd på jobbet. Vilket härligt hundliv hon har, den lilla skruttan.

Tusen tack Sanna för all taxitjänst och övernattning. Mitt hem är ditt i mars, och dessutom har du mig som privatchaffis.

God fortsättning allihopa!