Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Och med den ansenliga längden hon nu uppnått har hon upptäckt en helt ny värld och med det hittat på helt nya bus. Den senaste favoriten och något som gjort mig fullständigt skogstokig är – sno mattes glasögon från skrivbordet (medans man är ensam på kontoret alternativt matte är i ett annat rum), springa och gömma sig och sedan glatt tugga både på glas och bågar. MY GOD som jag skällde på henne. Ändå gjorde hon om det dagen efter. Vansinnesutbrott från mig och efter det så lärde jag mig. Glasögon lämnas INTE obevakat på skrivbordet. De sitter numera fast förankrat på näsroten... Dock ser jag lite sådär ut genom dem. Fyra tydliga tuggmärken på glasen och en massa repor där hon kört med tassen alternativt släpat dem längs med parketten. Bågarna ser inte heller ut som nya längre... Hoppas drulleförsäkringen täcker detta...!!!???

En massa skit har hon fått för sig numera. Hoppar som en vansinnig guttaperka för att få uppmärksamhet. Med gapet öppet och vill gärna tugga lite grann. OK för att jag drabbas men när mina kära kollegor OCH kunder utsätts känns det lite sådär... Så numera har jag infört projekt få hundskrället att sluta hoppa. Skrika irriterat NEJ är ingen hit för arbetsmiljön. Däremot är stå kvar när jag ser vad som är på gång och greppa henne snabbt över nacken med bestämt NEj är betydligt bättre. Zoë skriker som en stucken gris. Av överraskning eller förnärmning. Och sen surar hon och leker skygg hund mot matte en stund. Innan hon kommer fram och söker min kontakt igen. Så uppenbarligen funkar detta bättre än mitt galande. Och stucken gris är bättre för harmonin än en Katarina som eldar upp sig och blir irriterad konstant. Dessutom hoppar hon mindre. Det har inte slutat än men det är mindre. Dessutom börjar min onda blick och höjt finger avstyra vissa hoppanfall.

Fast idag så trädde Benny kollega in. En av de som är drabbade. Han kan ta det men när vi hade en it-kille på kontoret som tycker det är sådär kul att bli anfallen (och jag inte var på plats) så trädde hjälten in. Zoë utnyttjar osäkra människor (istället som normaa hundar undvika dem...) och fullständigt anfaller it-killen. Efter några tafatta trycka bort hunden försök fick Benny nog och drog till med sin värsta basröst - SITT OCH STANNA KVAR!!! Och hunden satt som en staty på samma punkt 5 meter bort i 1 1/2 timme tills jag kom tillbaka till kontoret. Det kallar jag platsliggning som heter duga. Får väl använda Benny som röstcoach i fortsättningen...

Det roliga i det hela var att Benny kom och bekände när jag kom tillbaka att han hade varit lite taskig mot valpsnöret. Först när han såg att det funkade tyckte han YES - POWER TO THE PEOPLE!! Men efter en kvart tyckte han lite synd om henne. TACK OCH LOV att han lät henne sitta kvar!!! Jag fick helt plötsligt hopp för yrvädret. ALLT har hon inte glömt under den sista kaotiska stress månaden då hon mest har fått hänga på, hänga med och utstå mattes tempramentsvängningar.

NU börjar mitt liv återvända och jag ska återgällda Zoë mångfalt genom stimulans, kärlek, lek, träning och promenader. Eftersom hon nu vuxit sig så stor så kommer vi att börja gå till och från jobb. 45 min enkel väg i valptempo. Jag är helt övertygad om att det kommer att göra henne gott att få ordentligt med friskluft och skutta till jobb i sin takt. Dessutom kommer det att göra mitt sinne gott att få återgå till dessa promenader.

Slutligen. Tur att hon har charmen och utseendet för sig. Hon mer en kompenserar sitt bus med charmen och trixen hon kör med för att ställa in sig hos matte när matte är trött och börjar tappa mod. Nu ska vi bara se till att få bättre balans mellan bus och lydnad så ska allt bli så bra så bra...



Hej från oss!