Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

I lördags var det spårkurs igen, efter två veckors "uppehåll". Och inte hade jag hunnit lägga spår själv heller de senaste veckorna. Så det gick ju si sådär... Typ inte alls. Det var första försöket med vinkel (dolt spår) för Zoë och såhär förvirrat började det....



Efter en stund fick vi ge upp och lägga ett nytt lite kortare, synligt spår med vinkel och godis. Då gick det kanon och jag fick tillbaka självförtroendet. Zoë hade självförtroende hela tiden... hon tyckte bara blommorna var roligare...

Helt klart behövdes det göra något. Sagt och gjort, Björn och jag träffades igår på ängarna nedanför Järavallen och efter att Björn lagt ut två spår till mig och Zoë; 25 m träkloss, 25 meter vinkel, 25 meter godis) och jag lade ut värstingnivån till Björn och Neo; 50 meter godis, 50 meter vinkel, 50 meter godis, 50 meter vinkel, 100 meter godis så gick vi alla ner till stranden. Max var något sliten av två valpar med separationsångest som hade dragit åt vars ett håll medans vi lade ut spåren...

Ialla fall, nere vid vattnet visade Max på sina handbollstalanger. Värsta kasten presterade han när han drog iväg pinnarna. Tur att det var 20 cm högt vatten 500 meter ut från vattenbrynet. Det blev lite dejavu från förra sommaren Susanne när vi var nere vid stranden i Rydebäck, med Bella och Blossom. Fast nu var det en mulen söndag och två bambi-valpar istället. Men Zoë är GRYMT snabb och drog iväg som en kanonkula. Neo väntade in och mötte upp henne på tillbaka vägen. Fantastiskt var det att se. SÅÅÅ roligt både hundarna och vi människovarelser hade.




Efter denna urladdning var det dags för att prova spåren. Två slitna hundar till trots (Neo hade festat järnet kvällen innan...) så gick det jättebra tycker jag. Zoë hade svårt i början, men jag behöll tålamodet och hjälpte igång henne något. Sen gick det som tåget. Uppletandet av klossar verkar fungera mycket bättre på henne än godiset. Det blev mer en kul grej och jag fjantade mig som bara den a la Jan Gyllenstens tips. Efter detta roliga fyndet av klossar så var vinkeln ingenting. Och direkt efter körde vi spår två, och det var samma där, när hon väl fått upp starten så gick det galant. NÖJD känner jag mig. Och då hade nog spåren legat i en timme.



Björn kände sig bara sådär nöjd, eftersom Neo var trött och sliten. För honom innebar det att det uppstod lite tvekan vid ett par tillfällen. Ändå klarade han hela spåret utan problem... Höga krav har han på sig själv Björn. För mig är det ialla fall en morot att komma till den nivån. Men det börjar lossna även för mig och Bullen. :-)


Snyggt är ordet!!

Tack för bilderna Björn!

Igår satte vi då igång. Zoë & jag, Neo & Björn, med vår lydnadskurs. Första stopp var hemma hos familjen Bäck när det bjöds på kaffe och macka medan Zoë testade slir-förmågan på parketten, kissade ner träddäcket (utomhus) och på vanligt vis tog över hemmet hon besökte. Hon kommer att trivas utmärkt där i sommar. Och det blir en upplevelse för både Neo, katterna och familjen att ha yrvädret Zoë på långbesök.

In i Björns bil för samåkning sista biten, Neo satt något bekymrad och inträngd i en hörna. Zoë tog resten av bagageutrymmet i besittning. Liggandes. Kan ge mig den på att hon även låg på rygg med benen i vädret...

Väl framme i Rycketofta, så blev vi två perroägare, i vanlig ordning, med kärlek och värme hånade för att vi är så lika (jag och Zoë) och olika (Björn och Neo). I det sista fallet så tyckte Petra frankt, se på ekipaget, ett pälsmonster och en flint. Varpå Björn gav svar på tal - nåja, jag har all min päls på ryggen. Förtjust fnissade Petra att det var nog lite för mycket information för henne. Dock så började hon klä av Björn, som enda man i gruppen, en stund senare. Men det kom inte längre än till jackan... :-)

Förutom massa skratt så var det en hel del koncentation igår också. Vi började med kontaktövning, för att få "fot" att fungera. På Petras vis så är det då spotta köttbullar/korv vid ögonkontakten. Det har jag gjort en del sen tidigare så det har Zoë kläm på. Dock så hade jag inte kläm på att jag fått tillbaka min skolios. För jag står och går vriden som en spiral när jag jobbar med Zoë. Intressant. Kommer jag definitivt ha problem med. Petras lösning på det hela är att jag ska tänka bröst och bringa framåt, häcken bakåt.

Förutom bröst framåt så fick jag lära mig skillnaden på vänster och höger ben. Att det är det enklaste som är framgången. Om man ALLTID är konsekvent vid fot och startar på vänster ben, så hjälper man hunden att starta. Om man ALLTID är konsekvent i hur man stannar, så hjälper man hunden att förstå stopp. UTAN kommando. Och om man ALLTID är konsekvent i hur man vinklar fötterna vid vänster om och höger om, så hjälper detta hunden att förstå riktningen. Än en gång - det är vårt beteende, INTE vår käft som hunden läser av... Hmm... hm.... true, true. :-)

Avslutningsvis hade vi 3-4 minuters platsliggning. Och här var det kul att se utvecklingen. För på hela denna tiden så försökte Zoë bara resa sig vid två tillfällen. Men jag hann med harkling korrigera henne så hon lade sig ner utan att hon kom fram till mig. Jag stod då 3 meter från henne och provade en ny sak, att gå fram till henne med jämna mellanrum och belöna med köttbullar att hon låg kvar. Jag var också framme ett par gånger utan att hon fick köttbullar. Och här reste hon sig inte alls. YES!!!

Nästa gång är det apportering samt ställande som ska läras in. Och så repetition av fot och platsliggning. Kul kul kul!! Och imorgon ska vi tillbaka till Rycketofta för spårkursen. Jag kan verkligen varmt rekommendera kurserna hos Petra. Hon är oerhört kunnig och har en rå med hjärtlig ton. http://www.staafshundrad.se/

Min absoluta favoritbild på Zoë. Tack Maja!!

Idag så sätter vi igång på allvar. Första lektionstillfället hos Petra Staaf gällande Lydnadsklass 1. Det ska bli såååå roligt. Zoë anar ingenting än. Hon ligger i "fosterställning" i sin korg här på jobbet och försöker ta igen sig efter den senaste händelserika veckan. I natt låg hon utfläkt på ryggen med benen åt vars ett håll. Brevid mig i sängen. Inkilad bland kuddarna. I princip med öppen mun och dregel i mungipan. You got the picture. Trött är både förnamn, efternamn och kennelnamn på fröken löken.

Zoë har haft en annorlunda helg. Så till den milda grad att hon nu varit i princip orörligt och medvetslös de senaste tre timmarna sen hon kom hem. Så här såg hennes helg ut:

Fredag eftermiddag kom snälla Petra och hämtade söta Zoë för inplannerad passning. Charlie tyckte nog det var riktigt kul och väldigt konstigt att Zoë totalt tog över hans hem och körde hela charmrepetoaren... Rapporten om fredag-lördag hittar ni på: http://charliesblogg.aberlours.se/

Sen hade då förvirrade matte GLÖMT BORT att jag den 3 mars - i god tid!!! - anmält Zoë till Hässleholm. Totalt förträngt.... Men tack Susanne för att Zoë idag fick hänga med alla snyggingarna. FAST hon både var snaggad och spinkig.... Hör lite samman, eller hur??? Och tack snälla Helene för taxi-servicen imorse och den improviserade passningen i eftermiddags. Kul att hon lyckades charma brallorna även av familjen Bertoloni i Käglinge. Jag har bestämt mig för att det är det jag känner mig stoltast över i helgen, bullens charm!!! (Har jag dock aldrig tvivlat på, kul dock att den ena efter den andra faller till föga för Zoës charmattacker, trots bajs och allt...)

Skönhetsframgångarna var lite si och så då i Hässleholm. Omdömmet var följande:

Typ, storlek och helthetsintryck; Mycket god.
Önskar mer bredd i skalle, korrekt bett, tillräckliga vinklar fram och bak, plan rygg, önskar mer bredd i fronten. Bra päls, rör sig trångt bak.
Slät etta blev resultatet.

MEN TITTA på dessa fina bilder som jag fick via Susanne, tagna av Maja Malmqvist. Så glad jag blev för dem. Hon är ju HUR SÖT som helst, kan väl alla se, eller???



Trång bak, herregud hon är ju bred som en ladugårdsdörr, ser väl alla på denna bild... :-)



Stort grattis till dig Susanne med Ozzi som blev BIR, och till dig Helene med Cocos som fick sitt andra Cert. Fullständigt Aberlours rapport hittar ni på: http://blogg.aberlours.se/

Själv har jag då varit på dop på Österlen och haft mr London på besök ;-)

Och hon är min lilla sötnos. :-)

I dag var det avslutning på unghundskursen på Malmö brukshundsklubb. Och i vanlig ordning anordnas en momenttävling utefter en snitslad bana; sitt kvar, ligg kvar, inkallning, tunneln, gå fot, förbudsmoment (gå förbi godisskål) och cirkuskonst. Kan ni gissa vem som vann... :-) Jag fick full pott på alla moment förutom ligg kvar. Jäkla skit alltså!!! Hon reste sig upp, jag tog ett steg mot henne och då lade hon sig ner igen. Sen låg hon fint kvar medan jag gick tillbaka och fick henne att sätta sig upp på kommando.

Dock så är det mitt stora aber för tillfället, platsliggningen. Jag vet, backa tillbaka, stå närmre, tänja på det lite, lite i taget. Dock har jag ett annat aber - hon skäller fortfarande mer än gärna när jag säger ligg. Hon lägger sig, men med ett skall... Det hände dock inte idag. 75 av 80 poäng fick vi ihop och första plats. Puss på dig mitt gull.

Vad anser ni läsare, ska man på avstånd korrigera med röst och kroppspråk för att hunden ska lägga sig igen (enl Jeppe Stridh) eller ska man ignorera gå tillbaka utan att säga något och bara lägga hunden igen. Odramatiskt och i princip inte göra någon sak av att de/hon ställde sig upp (enl brukshundsklubben). Och hur hanterar jag skallet som så gärna kommer vid ligg??? Och hur kommer det sig att sitt kvar är knäpptyst och superfokus på mig. Inkallningen från sittande sker som ett skott och är en ren uppvisning. Hur kommer det sig att det funkar så bra, medans ligg inte alls vill sig på samma sätt? Borde inte det vara "lika" för hunden??

Det kan ju inte stämma att man ska mötas av spöregn och pinande västanvind när man den 15 maj tar sin morgonpromenad...??? Varför har vi det såhär och norra sverige sommarväder. Något är helt klart fel!!!

Skönt att det är lördag så jag kan jäsa i soffan mest hela dagen...

Måste få lyfta fram Björn och Neo efter deras eminenta uppvisning vid gårdagens spårträning. Vi var en mindre grupp, så Petra Staaf tog hand om oss alla och vi tittade på när respektive ekipage spårade. Björn plockade fram spårlinan, gick sitt i förväg utlagda spår; 25 meter godis 25 meter vinkel 25 meter godis 25 meter vinkel 50 meter godis, och han och Neo visade oss alla hur det hela skulle gå till!! Petra tappade i princip hakan och sa bara - han (Björn) gör det helt enligt skolboken. Titta alla och lär!!

När Björn och Neo väl kom in till resten av oss så var Petra på sitt rättframma sätt såklart tvungen att fria till honom. Hon hade tyckt det hade varit sååååå praktiskt med en man som hade naturbegåvning med hundar. Dock är ju Björn redan upptagen... I stället skulle han få jobba vidare med spårpinnar nästa träningstillfälle. Dessutom tyckte Petra att han skulle jobba på med lydnaden för han är helt klart en begåvning med spår, och har stora chanser att lyckas vid tävling...

Bra jobbat kompis!!

Arrangerat av vårt lokalombud Anna, efter tips av Louise, har vi skånska perroägare fått möjlighet att bli inspirerad av Jan Gyllensten. Jan har arbetat yrkesmässigt med hundar i mer än 25 år; hundförarare och instruktör inom polisen, ansvarig för inköp av polishundar samt mentallbeskrivare och mentaldomare inom Svenska Brukshundsklbben. Dessutom har han tävlat såväl polisärt som civilt på mästerskapsnivå. Så med all rätta anses han vara en av landets främsta instruktörer när det gäller hundars mentalitet i kombination med deras träning och vardagsliv. Vid två tillfällen nu under våren har jag varit och lyssnat på honom. Och blivit inspirerad!!

Största behållningen - använd LEKEN till inlärning. Om man får leken med hunden att fungera, så bygger man relationen och därefter momentinlärningen. Om man vid lydnad inte får momenten att fungera, korrigera INTE utan gå tillbaka till LEKEN och justera. I leken kan man inte förstöra något. Mycket nyttigt. Ett smakprov av vad vi pratade om...

Jag kan varmt rekommendera hans föreläsningar! Ni hittar honom på: www.jangyllensten.se

Jag har tappat tempot med uppdateringen här på bloggen, och har fått vissa försynta påpekande om det. Men allt är bara bra med mig och allt är toppen med Zoë. Hon är för tillfället inne i ett flow av charm, läraktighet och vara matte lags. LOVELY!!! Knock, knock, ta i trä!!!

Det kan ju också hjälpa att jag numera har mer fritid, och lagt enormt mycket tid på Zoë. Och vilken skillnad det blivit. Dels har jag gått en unghundskurs på Malmö brukshundsklubb. Ikväll var det sjunde gången. JÄTTEKUL (roligare än jag väntat mig) är det, gruppen är sympatiskt, alla jobbar på som sören och de två tjejerna som leder kursen gör verkligen sitt yttersta. Helt partiskt måste jag säga att Zoë är gruppens stjärna. Men det har lika mycket med rasens läraktighet, Zoës motivation (superhög), min fokusering som att vi har arbetat upp en hejdundrande kontakt vid detta laget. Snart får vi komma upp och visa dig Susanne. Jag tror minsann att du kommer att bli överraskad!!!

Ialla fall, vi har jobbat på med de olika lydnadsmomenten; linförighet på kommando, platsliggning, inkallning. Men också cirkuskonster, leta godis i trä, krypa under bänkar, hoppa upp på bänkar på kommando, backa, samt förbudsträning och nervarvning. Mycket matnyttigt med andra ord. Idag var vi inne på agilitybanan och provade. Och jag som hela tiden trott att – nja agility är nog inget för mig. Zoë är uppvarvad av sig själv... och så addera det med den adrenalinkicken som detta verkar... nja.... Och så var jag inne på banan. Hindren klarade Zoë på en gång. Alla fyra i rad när jag stod längst bort gick efter 5 minuter träning. Hoppa igenom ringen, fattade hon direkt, tunneln tvekade hon första gången, sen fattade hon även det. Och slalom, tja det verkar inte vara något problem det heller. Och allt detta på första försöket. Givetvis med hjälp av godis. Men hon är verkligen BUS-enkel att få att prova på nya saker. Helt otroligt. Och istället för uppvarvad så var hon fokuserad. Gissa om jag blev lite lite lite :-) sugen på att prova detta mer ordentligt. MEN, det blir till hösten isåfall...

För nu är det först Lydnad 1 jag satsar på. Har anmält mig till Petra Staaf, och hon startar en kurs i slutet av maj som jag hoppar på. Och hos nämnda Petra går jag redan på spårkurs! Ni börjar förstå att jag knappt hinner berätta för er om allt som händer... :-)

Efter prova-på-spår hos Petra Staaf, så fick hon ett helt gäng perro-ägare som vill gå kurs. Och vi fyllde en egen grupp. Vi är så pass många att vi är uppdelade i tre grupper på 3-4 pers i varje. Zoë och jag spårar tillsammans med Björn/Neo och Petra/Charlie. Och Martin är det som hjälper oss. Zoë är förtjust i Martin... :-) Zoë är även förtjust i Björn...


Björn har fått ett nytt namn av Zoë - Frollic-mannen...

Nu till en stilstudie av mina spårkompisar:


Selet ska sitta rätt, och se så snyggt matchat det är!! Om jag matchar min hund med frisyren (inte fullt så lika för tillfället dock) så matchar Björn och Neo varandra charmant - ton i ton.



Det går riktigt bra för de två nu, dolt spår på 50 meter - godis - 50 meter - vinkel - 25 meter - godis. Det klarade de galant!


Selet ska sitta rätt även på Charlie.



Petra och Charlie körde samma upplägg som Björn och Neo men blev lite förvirrade vid vinkeln...


... så Martin fick hämta in dem och så gjorde de om spåret, öppet och då gick det utmärkt!!

Själv då, nja Zoë ligger ett steg efter. Nu har poletten ramlat ner, så i lördags klarade hon både synligt och dolt rakt spår på 50 meter. Så till torsdag ska hon få prova vinkeln. Ska bli spännande!!


Eftersom jag var fotograf i lördags så fick jag mest bilder på Zoë - nervarvad - och spanande under tiden Charlie och Neo spårade. Utmärkt passivitetsträning med andra ord.

Färdiga för idag, men det är härligt med det avslappnade snacket efteråt. Det är verkligen charmen med spårträning. Det är oerhört avslappnande för oss människor och hundarna blir UTMATTADE.


Björn med sin svarta björnunge.


Så som du kämpat med denna pälsen så måste ni nu se till att komma hem från Hässleholm med en rosett. Jag förväntar mig ett BIR, han är JÄTTE-fin!!!! Och cool. Och så Annie som handler, måste ju gå vägen!


Och så Petra med sin Charlie.

Det är så roligt att de två hundarna har funnit varandra. Och underbart med hundvakt som lääääängtar tills de ska få passa Zoë (pingsthelgen). Jag tror säkert att de kommer att ha hur kul som helst, och busa järnet i trädgården. Kommer att gå utmärkt!! Har fulla förtroendet för dig Petra!

I morgon är det föreläsning med Jan Gyllensten. Ser jag mycket fram emot. Och på torsdag spårträning på nytt... Och däremellan ska jag se till att få fram och iväg ett korrektur på Perrobladet. :-)

Full fart framåt!!