På g med spår...
I lördags var det spårkurs igen, efter två veckors "uppehåll". Och inte hade jag hunnit lägga spår själv heller de senaste veckorna. Så det gick ju si sådär... Typ inte alls. Det var första försöket med vinkel (dolt spår) för Zoë och såhär förvirrat började det....
Efter en stund fick vi ge upp och lägga ett nytt lite kortare, synligt spår med vinkel och godis. Då gick det kanon och jag fick tillbaka självförtroendet. Zoë hade självförtroende hela tiden... hon tyckte bara blommorna var roligare...
Helt klart behövdes det göra något. Sagt och gjort, Björn och jag träffades igår på ängarna nedanför Järavallen och efter att Björn lagt ut två spår till mig och Zoë; 25 m träkloss, 25 meter vinkel, 25 meter godis) och jag lade ut värstingnivån till Björn och Neo; 50 meter godis, 50 meter vinkel, 50 meter godis, 50 meter vinkel, 100 meter godis så gick vi alla ner till stranden. Max var något sliten av två valpar med separationsångest som hade dragit åt vars ett håll medans vi lade ut spåren...
Ialla fall, nere vid vattnet visade Max på sina handbollstalanger. Värsta kasten presterade han när han drog iväg pinnarna. Tur att det var 20 cm högt vatten 500 meter ut från vattenbrynet. Det blev lite dejavu från förra sommaren Susanne när vi var nere vid stranden i Rydebäck, med Bella och Blossom. Fast nu var det en mulen söndag och två bambi-valpar istället. Men Zoë är GRYMT snabb och drog iväg som en kanonkula. Neo väntade in och mötte upp henne på tillbaka vägen. Fantastiskt var det att se. SÅÅÅ roligt både hundarna och vi människovarelser hade.
Efter denna urladdning var det dags för att prova spåren. Två slitna hundar till trots (Neo hade festat järnet kvällen innan...) så gick det jättebra tycker jag. Zoë hade svårt i början, men jag behöll tålamodet och hjälpte igång henne något. Sen gick det som tåget. Uppletandet av klossar verkar fungera mycket bättre på henne än godiset. Det blev mer en kul grej och jag fjantade mig som bara den a la Jan Gyllenstens tips. Efter detta roliga fyndet av klossar så var vinkeln ingenting. Och direkt efter körde vi spår två, och det var samma där, när hon väl fått upp starten så gick det galant. NÖJD känner jag mig. Och då hade nog spåren legat i en timme.
Björn kände sig bara sådär nöjd, eftersom Neo var trött och sliten. För honom innebar det att det uppstod lite tvekan vid ett par tillfällen. Ändå klarade han hela spåret utan problem... Höga krav har han på sig själv Björn. För mig är det ialla fall en morot att komma till den nivån. Men det börjar lossna även för mig och Bullen. :-)
Snyggt är ordet!!
Tack för bilderna Björn!
Efter en stund fick vi ge upp och lägga ett nytt lite kortare, synligt spår med vinkel och godis. Då gick det kanon och jag fick tillbaka självförtroendet. Zoë hade självförtroende hela tiden... hon tyckte bara blommorna var roligare...
Helt klart behövdes det göra något. Sagt och gjort, Björn och jag träffades igår på ängarna nedanför Järavallen och efter att Björn lagt ut två spår till mig och Zoë; 25 m träkloss, 25 meter vinkel, 25 meter godis) och jag lade ut värstingnivån till Björn och Neo; 50 meter godis, 50 meter vinkel, 50 meter godis, 50 meter vinkel, 100 meter godis så gick vi alla ner till stranden. Max var något sliten av två valpar med separationsångest som hade dragit åt vars ett håll medans vi lade ut spåren...
Ialla fall, nere vid vattnet visade Max på sina handbollstalanger. Värsta kasten presterade han när han drog iväg pinnarna. Tur att det var 20 cm högt vatten 500 meter ut från vattenbrynet. Det blev lite dejavu från förra sommaren Susanne när vi var nere vid stranden i Rydebäck, med Bella och Blossom. Fast nu var det en mulen söndag och två bambi-valpar istället. Men Zoë är GRYMT snabb och drog iväg som en kanonkula. Neo väntade in och mötte upp henne på tillbaka vägen. Fantastiskt var det att se. SÅÅÅ roligt både hundarna och vi människovarelser hade.
Efter denna urladdning var det dags för att prova spåren. Två slitna hundar till trots (Neo hade festat järnet kvällen innan...) så gick det jättebra tycker jag. Zoë hade svårt i början, men jag behöll tålamodet och hjälpte igång henne något. Sen gick det som tåget. Uppletandet av klossar verkar fungera mycket bättre på henne än godiset. Det blev mer en kul grej och jag fjantade mig som bara den a la Jan Gyllenstens tips. Efter detta roliga fyndet av klossar så var vinkeln ingenting. Och direkt efter körde vi spår två, och det var samma där, när hon väl fått upp starten så gick det galant. NÖJD känner jag mig. Och då hade nog spåren legat i en timme.
Björn kände sig bara sådär nöjd, eftersom Neo var trött och sliten. För honom innebar det att det uppstod lite tvekan vid ett par tillfällen. Ändå klarade han hela spåret utan problem... Höga krav har han på sig själv Björn. För mig är det ialla fall en morot att komma till den nivån. Men det börjar lossna även för mig och Bullen. :-)
Snyggt är ordet!!
Tack för bilderna Björn!
Kommentarer
Trackback
