Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Det är bara att konstatera - den snön som kom i veckan stannade inte länge... Häääärlig lördagsväder än en gång. Jag och Zoë tog en långrunda med fokus på att träna raka sträckor av fot. Köttbullspass är det som gäller. För varje sträcka som hon är duktig med fot får hon ta en tugga på köttbullen (tur hon inte är så glupsk) och så fot igen. Så håller vi på tills köttbullen är slut. Då tar vi paus och går vanlig koppelgång. Varje gång hon sluter upp och gör frivillig fot belönas det med torrfodergodis som alltid ligger i fickan. Många lördagsflanerade Malmöbor log åt oss idag eftersom jag körde inne i centrum såväl som runt parkerna. Tre timmar var vi ute och gick.


Avslutningsvis sneddade vi över limhamnsfältet och lekte oss igenom agilitybanan där. Hoppen är ju inget problem och inte heller tunneln. Slalom fixade hon med godishjälp och däcket flög hon igenom. Roligt var att hon fixade stegen (heter det så??) första hon testade. Lite läskigt var första stegen men hon gav sig inte. Uppe på toppen stannade hon till på kommando så jag kunde hinna dokumentera. :-)


Hon var så koncentrerad på vad jag ville att hon skulle göra. Härliga hund!!!


Givetvis hade vi även tennisbollen med oss. Hon äääälskar att apportera den. Helst ska vi finta lite med bollen liggandes på marken mellan oss innan jag ska "sno" den och kasta. Ser ni bollen i luften ovan... och Zoë i sin signaturformation... som en flipperkula själv.


Zoë i full fart på ingång!!


Och så släppa bollen. En gång till matte!!!


Min fina fina Zoë!

Väl hemma så var det vattenskålen och så somnade hon i en hög. Nöjd! Och matte kan med gott samvete lämna henne hemma ikväll och gå och se Melodifestivalen på Malmö Arena.

Fångade precis Zoës nya vila-ställning på bild. Blickstilla låg hon såhär en bra stund; öppna ögon, nosen ner medan frambenen, höger bakben lyft rakt ut/fram. Sen sänkte hon sakta bakbenet och stoppade in nosen än längre in, slöt ögonen och suckade. Trött är bara förnamnet...

Jag har tagit tag i lydnadsövningen på nytt. Dock inte hemma hos Susanne i tisdags Margareta. Vi fokuserade på vinet vi fått av dig då... hm... :-) I alla fall, jag tänkte (startade idag) gå till och från jobbet med Zoë ett tag framöver. Och då passa på att träna några pass rak linföring. Få Zoë att klara av att behålla kontakten under lite längre partier. I kombination med det har pallen plockats fram hemma. Snygga ingångar ska det filas på. Och parallellt med detta bygga platsliggningen varsamt, hitta/bestämma/lära in momentrutiner och slutligen få till apporten. SKAM den som ger sig!

Tjoho!!!!!! Härligt att få reda på att även Zoë är prcd-PRA fri! Min kärnfriska superenergiska lilla älskling. Som just nu är trött trött trött efter att jagat fart på familjen Bäck och katten Kalle i ett par dagar. Väl hemma räknade hon in alla sina tennisbollar, samlade ihop dem i korgen och somnade mitt ibland dem själv. Hem ljuva hem!

Miss Hyrbris Flipperkula Zoë Göransson - en fullständigt rasotypisk perro.
(Pinnen VAR för stor för hunden...)


Sötaste perrosarna i Skåne - Zoë & Neo

Vilken härlig hundhelg det har varit. Igår med den alldeles strålande solen som tittade fram. En näst sista gång på personspårkursen, då Zoës spårande i och för sig inte fungerade alls. Inte en enda apport hittade hon. Förklaringen till det är antagligen en kombination av att jag förväntar mig det tredje löpet inom några veckor (överdrivet sniffande och en massa kissande har börjat, dock är hon inte svullen ännu) tillsammans med sviterna från veterinärundersökningen (det lugnande) i fredags. Men vad gjorde det att spåret inte funkade. Jag är iallafall oerhört nöjd med mitt nya Björkis Nome sele. Sitter superbra, och vid vändningar och snurr så funkar det alldeles utmärkt, viker sig bara över ryggen och så tillbaka på plats när hon är på rätt spår igen. Betydligt mindre trassel med linan runt Zoës ben. Att jag sedan trasslade in mina egna ben en del hade att göra med att hon for runt en hel del i jakt på spåret... Dessutom kändes draget när hon var på rätt spår mycket starkare i linan med detta sele. Tryckavlasningen på förbröstet måste uppenbarligen vara bättre med krysset. Gillar detta sele och kan rekommendera det! Finns på Satchmos i Lund och all information hittar ni hos Björkis.



När vi dessutom fick en ordentlig promenad efteråt med kursens hundar och hela Petras flock så var ju lördagen gjord. Kul var det också att se Ylex (Petras duktiga sök golden) leta upp Björns tappade koppel. Längst ner på det stora fältet låg det och efter koncentrerat jobb så var det en överlycklig Ylex som kom springande till Björn med sin troffé. Kul att se en vardagsnyttigt sök in real!!! SUGEN blir man. Men jo, först ska jag koncentrera mig på spår OCH lydnad innan jag blandar in annat... LOVAR!! :-)

Tillbaka lite till veterinärundersökningen i fredags. Efter att jag själv utan problem (hemma) kan spruta dropparna ner i öronen (med en pip liknande undersöknings- instrumentet) och efter peptalk från Helene och Susanne så har jag bestämt mig för att i fortsättningen VÅGA VÄGRA LUGNANDE. Jag inser med perspektiv på det hela att det är helt galet att de inte lyckades undersöka henne utan att droga henne... Kliniken jag går på har jag fullt förtroende för och hittills har jag bara träffat på kompetenta och bestämda veterinärer. Men igår hade jag otur och träffade en ny och osäker. Och eftersom jag fortfarande har flash-backs-minnen från avlivningen av min förra hund som jag gjorde på samma klinik så kan jag inte låta bli att skänka Max en tanke när jag är där och så blir jag lite darrig och så blir Zoë ängslig och så är det igång. ÄVEN om det bara handlar om koll av öron eller en vaccination. Snälla Helene har lovat mig att nästa gång ska hon följa med och vara moraliskt support och ta kommando över situationen. Tack snälla Helene!

Idag har det varit en heldag med hund i ett ridhus uppe i Kvistofta. Anordnat av Susanne Hall och Helene så var det först utställningsträning och sedan möjlighet att träna lydnad. En hel del intresserade valpköpare tittade också förbi. Veckan som gått har jag helt pausat från lydnadsträningen och såg verkligen fram emot att kolla igenom statusen på det på nytt för att sedan bryta ner och fila. Hade ett snack med Petra Staaf igår också och bestämt mig för att hoppa på nästa start av Lydnads 1. För att regelbundet och strukturerat få hennes input på de olika momenten så att det hela varar längre och förbi 1:an. För det är verkligen mitt mål!! Att ta mig och Zoë så långt det bara går. Dessutom kommer jag behöva regelbunden träning med nya hundar för att platsliggningen riktigt ska sitta. Denna kurs startar slutet av april vilket kommer att vara perfekt för innan dess har jag gott om tid att bygga upp Zoës stabilitet i platsliggningen för mig själv. Toppen!!! Och kul. Jag har en ny plan. Och ska faktiskt hålla mig och inte tävla igen förrän till sommaren och då ska det verkligen sitta som en smäck!!! :-)


Tillbaka till dagens aktivitet. I vanlig ordning var Zoë till en början som en flipperkula... Jag var tvungen att ta ut henne och tömma ut en del energi med hjälp av en tennisboll. Under denna urladdningen lyckades Björn fånga Zoë på bild, både de två här i inlägget och den till min nya header.

In i ridhuset igen, tränade en del koncentrationsövningar med Zoë parallellt med utställningsövningen. När sedan de flesta avvikit och hundarna jagat tennisboll även inne i ridhuset så bestämde vi oss (Susanne, Helene och jag) att alla gå igenom komplett program samt göra en platsliggning. Jag tog det försiktigt och ställde mig bara 2 meter framför Zoë. Mycket beröm och godis mellan varven. Men hon låg alla minuterna. FAST att Susanne gick bakom henne. Skönt.

När sedan Helene kommenderade mig och jag gjorde allt förutom apporten så gick det SÅÅÅÅÅ mycket bättre än i Rättvik. Jag lyckades hålla ihop henne hela programmet. FAST det var både andra (kända) hundar och människor med i ridhuset. YES YES YES!!! Det känns som en revange, vi fick visa att vi kan!!! Kommentarerna från Helene var:

Fritt följ: jättebra kontakt, lite sneda sättande
Läggandet: vi drog ut på det lite för länge innan avslutat moment så hon satte sig upp själv, men jag lade henne ner och satte sedan upp henne på nytt.
Inkallning: sju-jäkla fart!!!! lite sned ingång
Ställande: klockrent ställande och genomförande av moment.
Hopp: hon älskar detta, samma här ingången är för sned.

Men nu känner jag mig oerhört nöjd. Och har tillförsikt inför framtiden. Träna ingångar, jobbar vidare på pallen och så apporten med hjälp av lina. Och sakta sakta bygga en trygg platsliggning. Det ska väl inte vara så svårt...?

Har också tagit till mig av ditt råd Jenny. Frasse och uppenbarligen även Zoë har GOTT OM ENERGI som ska tankas ut innan de kan "fokusera". När jag trodde att Zoë borde vara trött efter en lång och aktiv dag så var hon precis i den stämningen jag ville åt, att hon hade fokus på mig. Visst, hon pratade en del. Inte bra. Men blicken var på mig HELA programmet. Det var en seger efter förra helgens flipperspelsuppvisning. :-)

Kul var också att Susanne idag fick en nytändning med Bella. Bella pratade inte alls i den omfattningen som vid sista träningen. Hade de gått ut på tävling med dagens version av Bella så hade de inte haft något problem med ett första pris. Och det sporrade Susanne att inte släppa taget utan minsann se till att träna på innan valparna kommer... :-) På "sportlovet" är jag uppbjuden på privat tränings- och vinläger i Rydebäck. Nice!!! :-)

Roligt är också att Helene fått förnyad energi och jäkla anamma när det gäller träningen med Cocos. Momenten sitter som en smäck. I träning. Det hela handlar om tävlingsträning och ta-det-lugnt-mellan-momenten!!!! :-) Ge dig och Cocos tid att ladda om. Jag är jätteglad över att kunna få vidareförmedla Petras kunskap och ser sååååå fram emot er utveckling med hjälp av henne!!! Lycka till imorgon!!! Hoppas verkligen det ger dig en kick!! Tror faktiskt det gör det... :-)

Vilken underbar morgon med strålande sol och så en Zoë med fulladdat energibatteri!!! Det tog inte mer än 24 timmar, sen var hon back on track igen och väckte mig tidigt med pussar. Härligt!!! Vi var ju bara tvugna att ge oss ut på en lång morgonpromenad. Bättre väder än detta kan man knappast ha när man ska ut och spåra!! Trevlig helg allihopa.

Idag var jag och Zoë hos veterinären. Efter inrådan från diverse perrofolk förra helgen så bestämde jag mig för att ändå kolla Zoës öron om det inte var infektion. Hon har haft en hel del svart gegg som jag med jämna mellanrum torkar rent, men inte varit nämnvärt besvärad och definitivt inte öm. Men sagt och gjort, och jag tänkte dessutom passa på att ta första rabies-sprutan för ett kommande pass.

Dock så tycker inte Zoë det är så himla kul med veterinären. Vi har varit där för sprutor och öronproblem tidigare. Så vips hoppade hon upp i mitt knä när vi satt i väntrummet och väntade på vår tur. Hoppa upp på undersökningsbordet gjorde hon gärna. Pussade veterinären försökte hon med och hantering gick jättebra. Men när undersöknings- instrumentet kom fram så ville hon inte alls vara med längre. Som en ål vred hon sig. Och ryckte till precis när veterinären var nära nära att få en ordentlig blick. Så det hela slutade med en lugnande spruta även denna gång, för att hon skulle kunna undersökas ordentligt. Vid detta laget var hon superstirrig, så sprutan gick inte heller att sticka in. Djurvårdare fick komma in för att hålla henne ordentligt, och munkorg åkte på. Till slut åkte sprutan in, och det måste ha varit en hästdos hon fick, för NOCKAD blev hon. Jag kan inte hjälpa att tycka det är läskigt att ge sin hund lugnande. De blir så yra, och fullständigt hjälplösa. Och efteråt så ykliga... Måste erkänna att jag föredrar min energiska hund jämfört med dagens ynkliga version.

För herregud vilken klen hund jag har haft resten av dagen... Helt yr i bollen har hon varit. Mest har hon legat i sin korg, men emellanåt så har hon rest sig upp och gått en sväng på kontoret för att sträcka på benen och varje gång så har hon fastnat i stående ställning och stått och gungat från sida till sida med hängande huvud. Då har jag fått gå fram, ta händerna om hennes kropp och rikta henne mot korgen igen. Då släppte frysningen och hon gick och lade sig igen. Så har det hållit på mest hela dagen. Under kvällen låg hon som en liten bebis på min bröstkorg i två timmar och sov. Pluttan. NU har hon sökt sig till sin egen korg. Skönt. Hon börjar repa sig.

Öronen då, jo det var infektion på båda sidorna. Recept uthämtat. Och rabies-sprutan trycktes in. När hon ändå var nere för räkning kollade vi tandsten - i princip obefintligt. Halsmandlar - låg fint på plats. Glädjande i sammanhanget är också att Zoë numera gått upp ett kilo och kan stoltsera med hela 14,5 kilo!!! Fortfarande en räka men på god väg till köttbulle.

Nu hoppas jag att hon är sitt vanliga jag imorgon bitti så vi kan kila iväg på spårkurs hos Petra. Ett nytt Björkis-sele är inköpt och väntar på att invigas. Kul är också att vi kommit med på en viltspårkurs under mars. Med mål att ta anlagsprov innan Klippan-lägret i maj. I vanlig ordning är även Björn och Neo med. :-)

Då var det avklarat – Zoës och min tävlingspremiär i Lydnadsvärlden. Vi gjorde kanske inte succé direkt när det gäller poäng och utförande, men charmen tog hon med sig in på plan. Och jag känner mig oerhört stolt att jag som novis gick ut där två dagar i rad med en Zoë som har energi som ett flipperspel. Får man till det så har hon sån fantastisk fart och energi. När jag inte lyckas hålla ihop henne så far hon över apellplan som en flipperkula från kant till kant… :-)

Sen gör jag inte det så lätt för mig och Zoë. Och jag är nog rätt orädd… :-) Att ha en översocial hund som får socialisera med 12 perros och tillhörande ägare på okänd mark i en stuga i "norrland" :-) för att sedan vara hela dagar i ridhall (varvat med bilvila). Och dessutom ställa krav på henne att prestera helt nya saker.... På lördagen så startade Lydnadsklass 1 sist på dagen, strax efter kl 18… Då var både jag och min hund rätt matta. Men in gick vi på platsliggningen. I första gruppen var det fullständigt kaos med en rottis som gick upp. Av 8 ekipage blev 6 utskickade och de sista två fick ett nytt försök och klarade sin platsliggning. Eftersom jag inte kände mig säker på Zoës stabilitet i platsliggningen så var jag något nervös när vi gick in i andra grupp. Få henne på plats och koppla loss gick bra, läggandet flög hon ner på. Och jag gick ifrån henne mina metrar och hon låg väl still i 10-15 sekunder med låst blick på mig. SEN flög hon upp som en kanonkula och förbi mig mot mitten av hallen. Djupt andetag, lugnt men bestämt inkallande och hon kom tack och lov tillbaka till mig utan att störa resten av gruppen. Jag backade några steg och kopplade henne. Då lade hon sig bredvid mig och höll sig lugn resten av minuterna.

När vi sedan skulle ta oss igenom programmet så var vi båda för trötta. Linförigheten spretade helt galet, puhh… Vid läggandet stod hon kvar frågandes, jag gick tillbaka och visade henne ligg samt lämnade henne de 10 metrarna och gick sedan tillbaka till henne. När vi sedan gjorde inkallningen så tog hon en extra glädjerunda, och vid ställandet förlorade jag henne helt. Kvar hade jag då apporten, som var mitt nästa osäkerhetsmoment (då hon numera börjat sticka iväg med apporten…) och sedan det avslutande hindret (som i och för sig brukar vara ett paradnummer). Men med en flipperkula som gjorde ärevarv och en FÖR trött matte gjorde att jag bestämde mig för att här bryta tävlingen och samla ihop oss båda för nytt försök nästa dag.

MEN jag måste säga att när jag fick se filmen på kvällen så såg det betydligt bättre ut än det kändes när jag var ute på apellplan. Jag behöll lugnet och fokusen. Och såg detta framför allt som en nödvändigt erfarenhet med målet att få Zoë att hålla ihop. Därför brydde jag mig inte om att jag gick tillbaka och visade ett tydligt ligg under läggandet. Visste redan då att jag inte skulle få några stilpoäng. :-)

Ny dag och på söndagen var Lydnad 1 först ut. Och jag och Zoë var först ut av alla ekipage. Efter taktiksnack i stugan kvällen innan, och då jag själv kände att jag framför allt denna dag ville ta mig igenom programmet, så bestämde jag mig för att hoppa platsliggningen. Den ÄR inte klar och flippar Zoë där så skulle jag inte lyckas lugna ner henne tillräckligt snabbt för att sedan gå in som första ekipage. Och detta var helt rätt gjort!!

In gick jag iallafall rak i ryggen. Linförigheten fungerade betydligt bättre idag. Men därefter hade jag en förvirrad tävlingsledare som istället för läggandet meddelade mig att nästa moment var fritt följ så jag kunde koppla loss min hund. Febrilt i min hjärna funderade jag - hallåååå detta är fel - vad gör jag nu???!!! och kom fram till i mitt fokuserade tillstånd - tja, jag kör väl…. Så jag kopplar loss Zoë och startar på kommando. Vi hann göra en jäkla snygg framåt marsch och höger om marsch innan domare, sekreterare och publik lägger sig i och stoppar henne. Jag försökte behålla fokuset, medan förvirrade tävlingsledaren bad tusen gånger om ursäkt om och om igen. Jag ignorerade henne och hade järnkoll på min Zoë. Tillbaka till utgångspunkt för läggandet. Och då gör Zoë världens snyggaste ställande. Hade det varit på rätt moment så var det en 10:a. Nu blev det ju en nolla… :-) Vid inkallning så var det tjuvstart men 190 knyck och tvärnit. Vid riktiga ställandet så började hon snusa hästbajs precis när jag kommenderade stå. Så då gick hon ett par steg och tittade frågande på mig… Sen var vi framme vid apporten. Min osäkerhet här gjorde nog att jag inte gav den till henne på rätt sätt, så när hon väl fick den så höll hon världens bästa grepp och körde ärevarv på plan även denna gång i 190 knyck. Först var det knäpptyst, knäpptyst på läktaren sen brast det för alla och skratten vällde fram. För en gladare perro med bättre apportgrepp får man leta efter. Inte ens jag kunde låta bli att flina. Och sen susade det i huvudet – behåll lugnet, behåll lugnet. Två gånger släppte hon apporten 2 meter från mig för att i nästa sekund greppa den igen och springa ett nytt varv. Då vände jag rygg mot domare och publik, blundande och andandes två djupa andetag. Sen gick jag åt ett nytt håll och kallade in Zoë. När hon lugnade sig fick jag henne att släppa apporten på marken med ett tack och sedan satte jag henne innan jag gick fram och plockade upp apporten.

Då frågade tävlingsledaren om jag ville göra hoppet också. Och i mitt huvud tänkte jag bara SJÄLVKLART!!! Jag gick fram till hindret och hade nu Zoë med mig. Genomförde momentet med 8.5 i betyg. DET är jag mest nöjd över, jag gjorde vad jag hade bestämt. Tog mig igenom hela programmet, med en flipperkula till perro – Zoë tyckte detta var skitskoj!! Jag tycker det är helt fantastiskt att vi kommit så långt tillsammans att min ADHD-sötnos lärt sig (de flesta) momenten i träningssituation. Tävlingen var för min skull och mina stora tankar inför denna helg var - undras om jag kommer att lyckas hålla ihop henne. Nu har jag tagit ett stort hopp in i det okända. Platsliggningen funkade inte alls och hon fick glädjespatt med apporten. Vi var jättetrötta första dagen och hade en förvirrad tävlingsledare andra dagen. Och GIVETVIS hälsade hon glatt på tävlingsledaren och domaren båda dagarna. OCH fick 10:or på tandvisningen… Allt det jag fasade över skedde. MEN JAG ÖVERLEVDE. Jag sabbade inte för någon annan OCH jag behöll lugnet i dessa pressade situationer. Så nu gäller det bara att stabilisera henne, få henne att mogna. Hitta rätt sätt att ladda både mig själv och Zoë. Hitta momentrutiner för att behålla lugnet och fokusen. Helt enkelt träna vidare med siktet mot 10:an. :-)

Vilken härlig helg vi har haft!! Tack alla vänner för inspiration, peppning och omtanke! Jag är så glad för Zoë och alla nya vänner som jag lärt känna genom henne. Och att se alla andra ekipage in action är oerhört lärorikt. Det är så komplex och sååååå mycket psykologi i detta att träna hund. STORT grattis till Jenny som visade hur man kan ta sig igenom ett komplett lydnad 2 program MED 1:a pris båda dagarna med en Bombi som var trött trött trött av löp, parning och nu förhoppningsvis valpar i magen. ÄNDÅ presterade hon. Imponerande. Och en Susanne som med bestämda steg och en skrämmande stenfokusblick tog revange på sig själv och drog till med ett 1:a pris med andraplacering på söndagen. SHIT vad roligt att se dig in action. OCH Monica som också tog ett 1:a pris i Lydnad 1 med sin Soya.

Hem kom vi inatt vid halv två. Med världens snällaste Björn som körde hela tillbakavägen. Väl hemma gick Zoë raka vägen upp i sängen och ramlade ihop. Vilken hund jag har!!! Det finns väl inte nån i Rättvik som har kunnat missa hennes smittande glädje och charmattack. Inte ens Rolex...

Sötaste Zoë med öronen bakvikta i djup fokusering...

Matte har alltid varit bäst fokuserad med kniven på strupen... :-)

Fasiken, nu ger jag järnet denna vecka för att se hur långt det räcker. Stabil i lydnaden kommer hon inte att vara till helgen. MEN så kul hon är att jobba med. Morgon och lunchpass är nu avklarade. Ingångar hårdtränas och jag är kritisk och berömmer bara de alldeles perfekta ingångarna. Dessutom övas mina egna ingångar när hon ligger, att hon inte sätter sig utan kommandot sitt. Det sistnämnda börjar hon verkligen fatta. Sista 5 övningarna satt som en smäck. Och 2 x 2 min och 1 x 1 min platsliggning har vi hunnit med idag. En i parken på väg till jobb (knappt människor i rörelse), en i en annan park på lunchen (MYCKET rörelse) och en i trapphuset på jobb. Tänkte köra två till idag på väg hem. Och få till det samma även onsdag/torsdag. MER kan jag inte göra. Annat än att behålla lugnet och hålla tummarna på lördag/söndag...

--------------------------

... och på väg hem från jobb hann vi med dagens två sista platsliggningar. Planen är att strunta i att hon inte har så mycket träning med hundar och istället träna med massa andra störningsmoment. Så det blev perrongen på busstorget i rusningstid :-) och sen var det så kallt så vi körde även inne i ankomsthallen på centralen. På tre meters avstånd låg Zoë still i dryga två minuter. Duktiga tjej!!!