Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

… måste väl ändå vara Zoë?



En av anledningarna till att detta fungerar - att flytta ut från stan - är ju att Zoë är så resvan. Jag är så tacksam över att detta fungerar!! Coola Zoë finner sig till rätta och varken syns eller hörs när vi är på bussen. Vid mina fötter sover hon sött vidare sin skönhetssömn.

Betydligt mer fart, fläkt och ljud från henne är det på gården. Hon är såååå nöjd över miljöombytet. Meddelar högljutt när det kommer någon. Är dock inte världens mest skrämmande vakthund, för när jag kommer för att kolla vem det är så flyger hon glatt fram för att översvallande hälsa. Hon lever loppan och anser enligt mig att våra ägor är vidunderligt stora. Lite väl stor radie från mig har hon för tillfället. Så nu när jag börjar hämta mig själv så är det lina på och en genomgång vart den magiska gränsen går. Promenaderna sköter hon exemplariskt, men hemma runt gården hade jag föredragit att ha henne i blickfånget lite mer... Och dörren fullständigt flyger hon ut genom, det här med vänta på varsågod gäller tydligen bara i stan... Vansinnig blir jag på henne men det hjälper dock inte. Måste punktbevaka även detta, ett kompostgaller hade nog inte varit dumt att återinföra...

Lite spännande var det när vi i förrgår strosade längs med banan hem. Jag gick i mina tankar, Zoë snosade in varje centimeter. Helt plötsligt står vi 3 meter från herr Grävling:


Jag vet inte vem som blev mest paff, herr Grävling, Zoë eller jag. Fryst läge var det dock några sekunder innan herr Grävling vände om, Zoë sprang några steg efter, stannade upp och tittade på mig, sprang några steg till men beslutade sig sedan att komma tillbaka på inkallning. Puh! Tur att vi annars mest möter herr Snigel på våra promenader. Mer lagom storlek, muskelstyrka och hastighet enligt mig...