Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Jag (kanske inte Zoë) börjar återhämta mig, men i vanlig ordning har jag handlöst kastat mig in i en kanske lite FÖR hundintensiv helg. Missförstå mig rätt. Det är ju otroligt roligt att träffa alla, men ibland utsätter jag mig själv - eller framför allt älskade Zoë för LITE för mycket. Jag hoppas att det är fler än jag som kastar sig in i saker och först i efterhand inser, att det där var ju inte speciellt klokt och eftertänksamt.

Just nu är Zoë mitt inne i en STOR förändringsprocess. Visst kan jag förklara en hel del utifrån hormonflödet i samband med löpet. MEN jag vill ju absolut inte att hennes monsterbeteende ska befästas. Bara av den enkla anledningen att jag inte tänker till i förväg... Denna helg har jag i vanlig ordning glömt bort att göra just detta, pga intensivt socialt hundumgänge. (Lätt att glömma bort att man just i dessa sammanhang först och främst har ansvar för att vara trygg klippa för sin hund, istället för att själv bete sig som ett mingelmonster... ) Samtidigt så har jag i efterhand ändå hämtat upp en del av missmodet just för att jag haft perrokollegorna runt omkring mig OCH avslutat helgen med en föreläsning av Jan Gyllensten. Tack gode gud för denna positiva avslutning på helgen!!

Just nu går Zoë upp HÖGT i stress vid för mycket nya intryck. Och när matte är på tok för ofokuserad på Zoë och aningens för trött efter Malmöutställningen på lördagen så bli det inget bra resultat alls... Den avslutande promenaden i Käglinge blev långt ifrån harmonisk för detta ekipage. MEN som sagt, fokus och trygghet från matte, och tydliga gränser med hjälp av ett sammetsklätt skruvstäd ala Jan Gyllensten (eller hur Ki :-) så ska jag absolut inte tappa modet bara för jag just nu fick lite motgångar...

Bortsett från att Zoë och jag är som vi är, med ambition till förbättring :-) så agerade jag denna helg som handler-assistant till superenergiska Helene. Min huvudsakliga uppgift var att få in rätt hund i rätt ordning i ringen. Eftersom Helene då hade på sig att ställa fyra hundar. Själv behövde jag bara bry mig om att få till en kontakt med Scotty OCH se till att få ut bakstället när han stod still. Fru Halls instruktioner. Dock gjorde hon det inte lätt för oss genom att slänga runt köttbullar till höger och vänster och dessutom tjattra konstant i ringen. Vilket fick mig att jobba HÅRT med Scotty (han gillar dig fortfarande Susanne). Om jag inte missminner mig så tror jag minsann att jag vid något tillfälle utbrast - amen Scotty, strunta nu i fru Hall och sträck på dig framåt istället... :-) Och se - det gav resultat för vi drog minsann till med ett excellent, Scotty och jag. SNART Helene så avancerar jag till handler istället för handler-assistant. :-)


Det var såhär jag trodde min första perro skulle se ut. Svartvit lufs med svans. Sen blev det ändå det lilla svanslösa bruna yrvädret. Den söööötaste valpen av dem alla. :-) Ska bli kul att se vad Leif och Gun kommer få med sig hem från Rydebäck tillslut.

Och idag så var det årsmöte. Jag tycker det är roligt att hålla mig engagerad och informerad om vad som händer inom rasklubben. Det var ett bra och positivt möte och vilken avslutning med föreläsning av Jan Gyllensten. Jag har lyssnat på honom vid två tillfällen tidigare - ändå var det just Jans insikter som jag behövde höra denna helg. Och så intressant, man tar till sig nya saker hela tiden, helt beroende på vart man befinner sig med sin hund. Var jag jag framför sög i mig just idag var att relationen med sin hund är som ett pussel. Ju mer information man är öppen för desto lättare är det att tyda pusslet. MEN man får hela tiden nya pusselbitar under hundens liv som man måste hitta en plats för. Det finns ingen "perfekt" hund - men det är ett äventyr att med ett öppet sinne leva med hund. Härlig inställning!!

Nu kommer jag att göra mitt yttersta för att få till ett MH under året för Zoë, Neo och Bibbi med Jan som testledare. Är det någon mer som är intresserad så hör av er. Han klarar 4 ekipage per vardagskväll (allt han har tid med under 2011). Så det finns ialla fall en plats kvar i första gruppen. Ev kan han testa två grupper, två kvällar i rad. Men det kommer antagligen inte bli av förrän efter sommaren. Hör av er om ni är intresserade så håller vi kontakt via mail ang detta.

SLUTLIGEN!!!! Vi har ju haft fiiiiint besök. Av Malmös BIM allas vår Peppar - importerad direkt från Tumba med hjälp av SJ-tåg. Vilken kille och vilken relaxad matte. Sååååå kul att ni fick åka tåget hem med med en massa rosetter. GRATTIS! Jag måste ge vår spanska don Juan en MEGA eloge. För en coolare kille tillsammans med en löptik får man leta efter. Han och Zoë har umgåtts hela helgen. Och de två har hållt ihop. I vått och torrt. Ätit fint bredvid varandra, brottats kärleksfullt, haft kamplekar med Zoës leksaker och sovit avslappnat i vars en hörna av lägenheten. De hade till och med MF (mattefritt) igår lördag och mötte oss båda förvirrat i dörren lite lätt sömndruckna. Lovely. De två hundarna har definitivt en personkemi som funkar.

Zoë (och jag) var något svårstartade idag. Mycket intryck och tankar efter helgen som ska sorteras. Oerhört motiverad känner jag mig att bryta ner träningen ytterligare, leka upp kontakten med Zoë och vara fokuserad på detaljerna. Och sätta siktet högt. :-)

Idag började Zoës tredje löp ordentligt. Intressant att se vad som händer efter detta. Jag har ju hela tiden fått höra att det är först efter tikens tredje löp som de vuxit färdigt i mognad, "landat" och börjar likna den vuxna versionen av sig själv. Undras om Zoë hoppat över även detta avsnitt i rasboken – tycker fortfarande hon är lite bebistramsig/teaterapa i mångt och mycket...

En slagen hjältinna!

VILKEN HÄÄÄÄLIG HELG VI HAR HAFT!! Tack snälla Susanne P för det!

Och Zoë - vilket cool hund jag har!! I superkorta ordalag så har hon sedan i fredags haft extrem miljöträning på följande sätt: tåg Malmö/Stockholm, åka Volvo V70 typ 12 gånger under helgen, boende hemma hos familjen Persson med Ella, tränat in nya lydnadsmoment i familjen Persons hall, bråkat med Ella (inomhus), varit bästa kompis med Ella (utomhus), lunch hemma hos familjen Brandt med Peppar (tillsammans med kompisen Ella (neutral mark) OCH fått träffa två chinchauer för första gången - LÄSKIGA, gått lös i Nackaskog (morgon, middag, kväll...), gått lös i Frediksdals trädgård (perropromenad) och där adopterat en alternativ matte (Sanna) gått lös i Tumbaskog, gått juniorpromenad med Johan, tränat lydnad i ridhus, snarkat ljudligt på rygg i köket i Nacka, åkt buss Nacka/Slussen, åkt tunnelbana Slussen/Söder, charmattackerat på Alleto och där adopterat ytterligare en alternativ matte (Susanne P), provat Ellas kanvasbur på jobbet... åkt tunnelbana Slussen/T-centralen, struttat runt på plattan OCH därefter tåg hem till Skåne igen... :-) Medvetslöst trött är hon för tillfället. I tryggt förvar i Skåne... (Vi hade några kidnappsförsök av Brandts, Perssons och Alleto som vi avvärjde.)


Fortfarande förväntansfull inför vad som komma skall...


Zoë som infiltratör på perropromenad ala Stockholm, hon håller sig nära nära sin nya matte Sanna. Matte Katarina ignorerar vi, för hon hade inga köttbullar med sig...


Har man tränat lydnad i ridhus och matte och Susanne därefter bara fortsätter att prata hur jag ska bli bättre och dessutom dricker vin så är det faktiskt ok att landa på rygg och snarka...


Nära, nära min alternativ 2 matte - Susanne. I väntan på tunnelbanan.


I Ellas kanvasbur på Alleto kunde man koppla av.


Världens coolaste skånska spanjorska på plattan i Stockholm - Zoë som levereras efter en halvdag på Alleto...

Vad det hela handlade om var att jag hade ett jobbmöte i Stockholm idag måndag och blev uppbjuden till Susanne & Ella att komma redan fredagkväll för att vara med på den månatliga Perropromenaden i Stockholm och dessutom få en chans att intensivprata lydnadsträning... alltså mycket prat & vin ;) OCH början på ett excellark till årsplannering. Några nya moment tränades in i hallen och i ridhuset. Men framför allt så intensivpeppades jag av Susanne att STRUKTURERA mig. (Johan - du ska vara stolt över din adept. Nu pytsar hon vidare dina ord på mig...)

Tillbaka till supercoola Zoë. Hon har sina minus sidor (fajtades inomhus med Ella & kissade inne två gånger - hemma hos Sanna och på Alleto - gulliga Sanna & Susanne viskade det till mig för att ingen annan skulle märka...) men HALLÅ, bloggen är till att dela med sig. Zoë stresskissar fortfarande. Men inte hela tiden. Jag har faktiskt pressat henne hårt denna helgen. Till hennes försvar så är hon på g in i tredje löpet. Men ärligt talat så bryr mig inte om dessa skvättar längre. Jag hoppas hon växer ifrån dem. Och gör hon inte det så fine - hon kissar inne nån gång emellanåt. Inte för att hon inte är rumsren, men för att hon går upp för högt i stress...

Men jag vill ändå klappa mig själv på axeln för vad jag har lyckats med. TIDIGARE hade jag min älskade Max - jag hade gjort allt för att han fortfarande var i livet som värdig 8 åring. MEN vad jag inte lyckades med honom var att gå fint i koppel i främmande miljöer, han hatade trappor, han hade panisk skräck för bussar, vägrade gå på tåg och båtar. SÅ GLAD jag är att Skruttan är så lätt att ha med sig. Hon är så resvan och hon går som en fjäder i koppel. VISST det är två olika raser - golden retriever vs. perro. Men SÅ fokuserad jag har varit på dessa två saker. Koppelvana och miljöträning. Ett tag var jag rädd för att jag gått till "överdrift" i min miljöträning. Att jag i onödan utsatt Zoë för FÖR MYCKET intryck. Men NU är jag så glad över att jag kan kånka upp henne på buss, tåg och tunnelbana med packning utan problem. Dessutom lämna henne (knuten) på platsen för att gå till bistron utan att hon gör pip ifrån sig. NÖJD är jag över detta.

Nu ska jag bara se till att få till tävlingslydnaden också framöver. Ge oss bara lite tid - så kommer vi tillbaka betydligt säkrare i vårt samarbete. Jag och Zoë.

Slutligen - VILKA SKÅNE-FRAMGÅNGAR vi haft i helgen. GRATTIS Helene & Cocos att ni ÄNTLIGEN fick till ert 1:a pris i LK2. Så skönt för er!!! OCH att Björn och Neo går från klarhet till klarhet i viltspåret och gör stiluppvisning under utbildning och imponerar på instruktör Annika (inbiten Labbe-ägare....). COOLT att ni på ert lugna sätt bara briljerar i det "inofficiella" och visar på att perron är att räkna med. Nu kommer vi snart och tar dem!!! :-)

Vilket gensvar vi fått! Inom loppet av någon vecka så blev anmälningslistan i det närmaste full. Vilket innebär att vi kommer att invadera Ugglegården med 32 perros med tillhörande matte/husse. Vi kommer att ha deltagare från Stockholm, Göteborg och söderut som är sugna att träna hund och umgås. 



11 ekipage har anmält sig till viltspåret och vi kommer göra vad vi kan för att alla ska kunna delta. Förutom de mer erfarna lydnadsekipage som kommer för en vitamininjektion har vi även en handfull nybörjare som kommer att för ge sig in i lydnadens spännande värld. Låt oss nu hoppas på ett fantastisk solig och givande helg i maj!

För er som önskar att ni var med så har vi just nu 4 sängplatser kvar inne i huset... Hör bara av er till [email protected]



Katarina, Anna, Björn, Louise och Helene

Jag måste också få visa lite vårbilder här från söder. Fantastiskt att den är på gång. Nu ska man bara stå ut med två månaders lera innan allt torkar upp och man kan kasta tjocke-jackan...







Zoë och jag har haft några intensivt sociala dagar. Övernattning i St Olof torsdagnatt och Ö Vemmenhög fredagnatt.



Hur-goa-som-helst-Hugo bor i Ö Vemmenhög...



... tillsammans med Zoës beundrare Morris.

Idag var det perro-promenad i Käglinge. Jag tror det var rekord i antal deltagande hundar. Susanne gissade på 14+, jag tror inte ens det räckte med 20. Jag blev lätt chockad nar jag såg myllret och min söta lilla Zoë visade sig definitivt inte från sin charmigaste sida. Som ett monster lät och betedde hon sig. Så länge vi höll oss i rörelse så gick det bra, men så fort vi stannade till så visade hon tyvärr upp sin stressade sida. Sprang runt och skulle sätta alla närvarande ettåringar på plats. Tack och lov så funkar inkallning ändå och jag gjorde vad jag kunde för att distrahera henne. Jag hoppas att dagens monstersida har att göra med tredje löpet som är på gång. Åndå är det lärorikt att se att hennes "supersociala" sida inte direkt har med många hundar att göra. Blir det för stimmigt och stökigt så tappar hon konceptet och går upp i stress. Promenad med "hemmaflocken" Bella, Blossom, Cocos och Ceasar funkar utmärkt. Och på promenaderna med Neo och Petras stora flock går det jättebra. Där finns det flera hundar med högre rang som styr flocken - och Zoë. Intressant att se hur Zoë (och jag) hanterar nästa lördag då vi gästspelar på Stockholms månatliga perropromenad.







Jag hade kameran med mig idag - kryss i taket - och lyckades dokumentera Björn som vi brukar se honom på träffarna. Coola Neo väntar tålmodigt på lite uppmärksamnet.



På detta sättet såg jag Zoë allt som oftast på promenaden. Fast lite rolig är ändå bilden. Som en vallhund i arbete att samla ihop alla krylltottar... :-)



I flygande fläng utan markkontakt.



Men titta även coola Neo kan flyga.



Supercoola Ceasar lufsar vidare oavsett hur stimmiga de andra hundar var.



Söta Cocos å andra sidan var beredd på att stötta upp Zoë och sätta unghundarna på plats. Däremot så hade Helene lite lättare att få henne att släppa och inte bry sig om dem.



Efter en timmes promenad begav sig Björn och jag oss iväg till Skurup för första gången på vår viltspårskurs. Jag var såklart påverkad och störd av stökiga Zoë på promenaden och var väl inte riktigt i fokus på viltspår. Vi fick alla gå ett rakt spår på 100 meter med blod som legat strax runt en timme. Detta för bedömning på vart i utvecklingen vi som ekipage befann oss.

Det gick väl ändå ok för oss. I starten gick det lite för fort i första försöket så Annika bad oss backa tillbaka och ta lite mer tid på oss att sniffa in startpunkten. Då gick det bättre, nån gång emellanåt tappade hon spåret men med hjälp av Annikas guidning hjälpte jag henne tillbaka och vi kom i mål med omdömmet att hon är duktigt i sitt nosarbete, positivt att hon är medveten om sin omgivning och spanar med blick mellan varven som hon spårar. Vid ett skarpt tillfälle är det bra att hundarna även är medvetna om eventuellt vilt i omgivningen. Dock var vi som ekipage något splittrade idag... :-)

Att Neo är en upcoming spårstjärna visste jag sen innan. Därför var det så härligt att Björn och Neo fick köra en uppvisning och fullständigt utklassa oss andra. Ja Björn - vi var två outsiders bland alla brukshundsmänniskorna. Men vi vet (ni två iallafall) vad vi håller på med. Nu är det din tur att få glänsa.



Förutom våra två krylltottar så bestod gruppen en 4 årig jaktlabbe (som redan tagit anlagsprov) med husse Jan, 6 årig flatte med matte Eva och 7 årig forste med husse Sverker. I detta fina sällskap höll den bruna jämna steg och den svarta brillierade. Nice!