Lydnadshelg hos Liws i Vingåker
Det måhända att detta inlägg kommer i en något fel kronologisk ordning, men vad gör väl det. Jag måste ju få dela med mig av intrycken av en helt fantastisk helg hemma hos Gunilla och Johan. TUSEN TACK för all gästvänlighet och öppenhet ni bjöd oss lydnadstokiga perroägare på.
Johan lyckades ju för ett tag sedan ta sista förstapriset på elitnivå, och Tova kan numera titulera sig Lydnadschampion. Dock så visade det sig att Tova egentligen är Gunillas hund från början... och eftersom det är hon som sköter utfodring, hygien och rastning av både Tova och Chica så är ju då frågan - VEM AV DEM ODLAR EGENTLIGEN FRAM BÄSTA OCH STÖRSTA CHAMPINJONEN?? Följ tävlingen på facebook. Upp till bevis Johan!
Tova tyckte det var något orättvist att vi kom och lade beslag på hennes Johan och alldeles egna apellplan... Hon strök omkring och gjorde sitt yttersta för att få husses uppmärksamhet.
Dock utan större framgång. Johan hade fullt upp med oss andra:
Susanne och Ella
Sanna och Peppar
Jag själv med söta Zoë – i vanlig ordning fångad med dumboöronen bakåtvikta då hon allt som oftast är i rörelse...
Åsa och Trizza
Carina hamnade inte på bild, då det är hon som bidragit med de flesta bilderna till detta inlägg... men hennes Zalle hann med att visa bästa charmen och energin både på och utanför plan. Zalle gillade Zoë... :-)
Louise som hade både Isa (på bild) och Dicho med sig
Och slutligen Lisa med Ceasar
Mellan varven hade både vi och hundarna pauser. Dessutom fick vi i oss lite vin. Skönt!
Vinet kunde jag behöva för att lugna mina nerver... jag höll nämligen på att inte komma iväg till Vingåker. Min sabla Saab har testat min mentala stabilitet det sista året. Den är på sista varvet, jag vet. Men den får inte pajja NU!!! Hittills har jag svalt och betalt reperation efter reperation. Men nu går det snabbt utför. För några veckor sedan höll jag på att tappa alla mina mindre bra påskruvade sommardäck. Helene och jag var på väg till träningen hos Petra när jag med andan i halsen insåg att SÅHÄR mycket ska bilen inte låta och vibrera... Hjulen skruvades på ordentligt och jag bad till de högra makterna att Ray skulle ställa upp för mig t/r till Vingåker. NIX. När jag satt i bilen färdig att köra från jobb på fredagen så lyser motorlampan!!! Efter några svordommar och fritt fall i hjärnan så fick jag istället låna mina föräldrars likadana Saab. Upp kom jag till Vingåker, en timme efter alla andra. Men jag var där!! På lördagen när vi var färdiga från träningen så hör vi ett högt och ljudligt pyyyyyyyyssssssssssande. Vilken bil?? Jo, mina föräldrars. Punktering. Från att ha stått parkerad i ett dygn så bestämmer den sig för att bara.... släppa luft. Andas djupt, tänk positivt. På med reservhjulet – TACK JOHAN – och så en stor klunk rosévin. Och så släpper vi det och fokuserar på lydnad istället. (Det tog dock lite vääääl lång tid att köra de 50 milen hem med 80 km/h pga reservdäck... inte konstigt vi båda varit trötta denna vecka ;-)
Nog om bilelände – nu till det roliga – LYDNADEN:
På fredagskvällen när vi alla var samlade började vi med att gå igenom den nog så viktiga träningsfiliosofin.
Till en start – fråga och ha klart för dig följande:
• Sätt upp ett tydligt mål – hur långt vill jag nå med min hund??
• Vilka förutsättningar ger jag mig själv och min hund mot vårt mål?
• Hur ofta tränar vi?
• Hur vill jag att min hund ska vara när vi tränar?
• Hur ”talar jag om” för min hund vad den ska göra?
• Hur mycket tid ger jag min hund till inlärning till de ofärdiga momenten?
• Vad ger jag för signal till hunden att nu ska vi träna / tävla?
• Vad ger jag för signal att nu är det slut?
• Går jag igenom momenten utan hund t ex. Torrgår el gör en inkallning utan hund?
• Är jag bra på att läsa av min hund och är jag coach i alla lägen?
Attityd, hur får jag hunden att vara laddad:
• Hunden laddar genom att få sitta en bit ifrån (vilja vara med men sitter fast)
• Tar fram kampsaker, bytesövningar.
• Kastar boll
• Låter hunden ha tråkigt innan träningen
• Mindre mat dagen då det är träning, kan få sin dos under träningen.
• Skapa mystik, cermoni i första aktivitet, rutan, apport el inkallning med en kanon belöning.
Hitta rätt balans:
• Hunden är riktigt het = fartfylld aktivitet, inkallning, apport el rutan.
• Hunden är lagom het = Linförighet, frittfölj läggande- el. Ställande undergång
• Hunden är samlad = Hålla apporten utan tugg, fjärr.
Vilken förväntan har min hund:
• Vad händer om jag går riktigt fint????
• Om jag är jättesnabb vad händer då????
• Jag vet att du har ngt i fickan, är det godis el. Boll ;)
• Säg slutkommandot ”slut” så jag får spring till min externa belöning!!!!
Dela upp momenten:
• Frittfölj; Sitt med kontakt – Sök upp förare med kontakt – Gå med kontakt – V-sväng, h-sväng, halt.
• Inkallning; Sitt med kontakt – Sitta kvar bli lämnad – Galopp med tryck mot förare – Ingång
• Läggande; Sitt med kontakt – Gå med kontakt – Snabbt läggande – Bli kvar liggande – Bli kvar liggande då förare återgår till utgångsposition – Sättande
Utsläckning:
• Ingen belöning
• Uttråkad förare
• Förstår inte uppgiften (väldigt vanligt)
• Ingen förändring i träningen
• Föraren är ojämn, ibland fokuserad mot hunden och ibland mot annat.
Gissa om jag hade fått tillbaka fokusen på lydnaden och hade en MASSA drömmar natten till lördagen. Vi kördes i säng med uppmaningen att kl 9 skarpt skulle alla hundar vara rastade och mattar frukostätna och på plats på plan. Därefter körde vi 3 pass á 10 minuter/ekipage under lördagen och 2 pass á 10 min/ekipage på söndagen.
Mitt mål med helgen var att komma över puckeln och hitta lösningar på mina två största problem för tillfället – Zoës sneda sittande vid ingångar och halter samt att platsliggningen känns väldigt instabil och jag har fastnat i inlärningen av haktryck (hon börjar pipa så lätt/snabbt). Och börja med att inlärningen av rutan för LK2.
Platsliggning/Haktryck
Johan började med att fråga mig – Vilken ambition har du med haktryck – ska den sitta ordentligt eller är det flexibelt? Enkel fråga för där visste jag svaret - JA, ordentligt!! Okej. Då ska du backa tillbaka och få henne att ligga tyst med hakan nere en full platsliggning (2 min), och även klara av störmoment som godis, leksaker prassel runt omkring henne INNAN du lägger henne tillsammans med andra hundar.
För att understryka vad han menade så förevisade han Tova som låg med hakan nere, djupt koncentrerad på sin uppgift, med 10 personer som stod och blängde på henne, dessutom tog Johan fram en ihopknycklad plastpåse och strök längs med hennes rygg utan att hon rörde sig. Coolt!!! Detta ska Zoë klara innan jag blandar in andra hundar. Urgh!
Men peppande så menar Johan att 30 sekunder ska jag kunna klara snabbt och sedan avancera raskt till 2 minuter för att sedan lägga på retning. JOHAN – jag behöver din support med kriterie-ökningarna. Hur jag ska gå tillväga här?? :-)
Ingångar
Här handlar det mycket om – än en gång – backa tillbaka och hjälpa henne in så att hon förstår vad jag är ute efter. Och vara noga med vart jag placerar belöningen. På yttre kanten av framsidan av låret. Där jag vill att nosen ska vara vid perfekt genomfört moment. Detta har jag jobbat på med en hel del hemma sen förra helgen. Och tycker det tar sig. Det är betydligt bättre än innan. Men inte perfekt, och risken när man pillar med dessa små detaljer är att man blir SUPERPETIG och att det så lätt slår över till tråkigt tragglande och att man tappar gaisten. Där har jag nästan varit och vänt sista dagarna. Så nu pausar jag detta moment några dagar och låter det landa innan jag går på det igen.
Under tiden har jag istället gått över till tonfall och betoningar i skillnaden mellan ligg och sitt. I takt med att jag nöter på haktrycket och ligg så har Zoë HELT glömt bort kommandot sitt. I stället slänger hon sig ner i ligg så fort jag säger ett kommando. Oavsett vad jag säger så testar hon först en ligg. Nöjd vill jag meddela att hon nu börjar få tillbaka minnet när det gäller sitt. Så det blir allt lite träning av fjärren i LK2 lite parallellt såhär... :-) Vad jag har fått att fungera är ett högt och kort/rappt SITT medan LIGG sägs mer utdraget med lägre röstläge.
Rutan
Vi provade på två olika belöningar här. Godis och boll/lek. Genom att i början av varje träningspass göra en ceremoni av att binda upp Zoë, visa att nu var det roligheter på gång – är hon beredd. Och så gick jag och förberedde rutan med att lägga ut mat/boll på en pinne inne i rutan. Så tillbaka till Zoë, binda loss henne, trigga upp henne och sedan släppa henne mot rutan och rusa efter. När hon tar belöningen så skulle jag köra nya mantrat - rrrrutan BRAAAA rrrrutan BRAAA rrrutan BRAAA!! Inne i rutan då. Helt klart fungerar boll bättre än mat. Det sista passet provade vi att skicka Zoë mot rutan efter att jag placerade bollen på plats så hon såg det, men sedan finta bort den utan att hon märkte. När hon och jag sedan rusade mot rutan så kastade Johan in bollen i rutan över Zoës huvud. Och så kamp/lek inne i rutan och mantrat - rrrrutan BRAAAA rrrrutan BRAAA rrrutan BRAAA!! Detta sätt ska jag jobba vidare på hemmavid.
Jag har ju funderat en hel del på Zoës brist på kamplusta. Hon är ju inte hunden som hänger fast i en repleksak med käkarna, utan hon släpper rätt snabbt om man drar för hårt. Detta kom även fram på MH-beskrivningen. Därför har jag inte heller förstått vitsen med boll i snöret till Zoë. Men vad som var intressant var när Johan testade Zoë i rutan med en liten gummiboll i rep och Zoë höll ett bra grepp och svängde med den så förklarade Johan att bollens dunsande mot sidan av nosen pumpar igång hundars adrenalin. Och när jag såg det utifrån denna synvinkel och såg hur Zoë gick igång när Johan körde med henne så gick det upp ett ljus. NU fattar jag. Wow. Och skönt var det att höra av Johan att det är inget fel med Zoës kamplusta. Hennes sätt att jobba med det duger alldeles utmärkt. Dock KAN jag jobba upp ett ännu bättre grepp. Och det ska jag se till att göra.
Som ni förstår så var det YTTERLIGARE en helg med massa intryck. TACK Johan för att vi fick komma. Det kändes oerhört komfortabelt att träna tillsammans med dig. Jag kände mig dessutom koncentrerad, fokuserad och MOTIVERAD att jobba vidare. Som du så härligt avslutade mailet vi fick av dig – "Lycka till i träning, NI KAN!"
Jag tränar ju hos Petra på tisdagar nu under maj/juni dessutom. Därför passar jag faktiskt på att vila både mig själv och Zoë så mycket som möjligt för tillfället. Helt ärligt så tränar jag faktiskt på sparlåga under veckorna för tillfället och lägger all krut på planneringen av träningen framöver. Och pussar och gossar med lilla Zoë så fort hon bjuder till. För övrigt låter jag henne vila ikapp. Det är först de sista dagarna som hon söker upp mig och ligger och sover i närheten av mig. Tidigare har hon gått raka vägen upp till sovrummet och krupit in under min säng så fort vi kommit hem.
Därför var det underbart mysigt att vi igår hade sooooooovmorgon och låg och myste i sängen tills 11 innan vi reste på oss. Sen softade vi mest hela dagen. Häääärligt. Det behövde vi. Vila iform för att idag ta hem det första cert:et!!! :-)
Tack till Carina och Susanne för lån av bilder.
Johan lyckades ju för ett tag sedan ta sista förstapriset på elitnivå, och Tova kan numera titulera sig Lydnadschampion. Dock så visade det sig att Tova egentligen är Gunillas hund från början... och eftersom det är hon som sköter utfodring, hygien och rastning av både Tova och Chica så är ju då frågan - VEM AV DEM ODLAR EGENTLIGEN FRAM BÄSTA OCH STÖRSTA CHAMPINJONEN?? Följ tävlingen på facebook. Upp till bevis Johan!
Tova tyckte det var något orättvist att vi kom och lade beslag på hennes Johan och alldeles egna apellplan... Hon strök omkring och gjorde sitt yttersta för att få husses uppmärksamhet.
Dock utan större framgång. Johan hade fullt upp med oss andra:
Susanne och Ella
Sanna och Peppar
Jag själv med söta Zoë – i vanlig ordning fångad med dumboöronen bakåtvikta då hon allt som oftast är i rörelse...
Åsa och Trizza
Carina hamnade inte på bild, då det är hon som bidragit med de flesta bilderna till detta inlägg... men hennes Zalle hann med att visa bästa charmen och energin både på och utanför plan. Zalle gillade Zoë... :-)
Louise som hade både Isa (på bild) och Dicho med sig
Och slutligen Lisa med Ceasar
Mellan varven hade både vi och hundarna pauser. Dessutom fick vi i oss lite vin. Skönt!
Vinet kunde jag behöva för att lugna mina nerver... jag höll nämligen på att inte komma iväg till Vingåker. Min sabla Saab har testat min mentala stabilitet det sista året. Den är på sista varvet, jag vet. Men den får inte pajja NU!!! Hittills har jag svalt och betalt reperation efter reperation. Men nu går det snabbt utför. För några veckor sedan höll jag på att tappa alla mina mindre bra påskruvade sommardäck. Helene och jag var på väg till träningen hos Petra när jag med andan i halsen insåg att SÅHÄR mycket ska bilen inte låta och vibrera... Hjulen skruvades på ordentligt och jag bad till de högra makterna att Ray skulle ställa upp för mig t/r till Vingåker. NIX. När jag satt i bilen färdig att köra från jobb på fredagen så lyser motorlampan!!! Efter några svordommar och fritt fall i hjärnan så fick jag istället låna mina föräldrars likadana Saab. Upp kom jag till Vingåker, en timme efter alla andra. Men jag var där!! På lördagen när vi var färdiga från träningen så hör vi ett högt och ljudligt pyyyyyyyyssssssssssande. Vilken bil?? Jo, mina föräldrars. Punktering. Från att ha stått parkerad i ett dygn så bestämmer den sig för att bara.... släppa luft. Andas djupt, tänk positivt. På med reservhjulet – TACK JOHAN – och så en stor klunk rosévin. Och så släpper vi det och fokuserar på lydnad istället. (Det tog dock lite vääääl lång tid att köra de 50 milen hem med 80 km/h pga reservdäck... inte konstigt vi båda varit trötta denna vecka ;-)
Nog om bilelände – nu till det roliga – LYDNADEN:
På fredagskvällen när vi alla var samlade började vi med att gå igenom den nog så viktiga träningsfiliosofin.
Till en start – fråga och ha klart för dig följande:
• Sätt upp ett tydligt mål – hur långt vill jag nå med min hund??
• Vilka förutsättningar ger jag mig själv och min hund mot vårt mål?
• Hur ofta tränar vi?
• Hur vill jag att min hund ska vara när vi tränar?
• Hur ”talar jag om” för min hund vad den ska göra?
• Hur mycket tid ger jag min hund till inlärning till de ofärdiga momenten?
• Vad ger jag för signal till hunden att nu ska vi träna / tävla?
• Vad ger jag för signal att nu är det slut?
• Går jag igenom momenten utan hund t ex. Torrgår el gör en inkallning utan hund?
• Är jag bra på att läsa av min hund och är jag coach i alla lägen?
Attityd, hur får jag hunden att vara laddad:
• Hunden laddar genom att få sitta en bit ifrån (vilja vara med men sitter fast)
• Tar fram kampsaker, bytesövningar.
• Kastar boll
• Låter hunden ha tråkigt innan träningen
• Mindre mat dagen då det är träning, kan få sin dos under träningen.
• Skapa mystik, cermoni i första aktivitet, rutan, apport el inkallning med en kanon belöning.
Hitta rätt balans:
• Hunden är riktigt het = fartfylld aktivitet, inkallning, apport el rutan.
• Hunden är lagom het = Linförighet, frittfölj läggande- el. Ställande undergång
• Hunden är samlad = Hålla apporten utan tugg, fjärr.
Vilken förväntan har min hund:
• Vad händer om jag går riktigt fint????
• Om jag är jättesnabb vad händer då????
• Jag vet att du har ngt i fickan, är det godis el. Boll ;)
• Säg slutkommandot ”slut” så jag får spring till min externa belöning!!!!
Dela upp momenten:
• Frittfölj; Sitt med kontakt – Sök upp förare med kontakt – Gå med kontakt – V-sväng, h-sväng, halt.
• Inkallning; Sitt med kontakt – Sitta kvar bli lämnad – Galopp med tryck mot förare – Ingång
• Läggande; Sitt med kontakt – Gå med kontakt – Snabbt läggande – Bli kvar liggande – Bli kvar liggande då förare återgår till utgångsposition – Sättande
Utsläckning:
• Ingen belöning
• Uttråkad förare
• Förstår inte uppgiften (väldigt vanligt)
• Ingen förändring i träningen
• Föraren är ojämn, ibland fokuserad mot hunden och ibland mot annat.
Gissa om jag hade fått tillbaka fokusen på lydnaden och hade en MASSA drömmar natten till lördagen. Vi kördes i säng med uppmaningen att kl 9 skarpt skulle alla hundar vara rastade och mattar frukostätna och på plats på plan. Därefter körde vi 3 pass á 10 minuter/ekipage under lördagen och 2 pass á 10 min/ekipage på söndagen.
Mitt mål med helgen var att komma över puckeln och hitta lösningar på mina två största problem för tillfället – Zoës sneda sittande vid ingångar och halter samt att platsliggningen känns väldigt instabil och jag har fastnat i inlärningen av haktryck (hon börjar pipa så lätt/snabbt). Och börja med att inlärningen av rutan för LK2.
Platsliggning/Haktryck
Johan började med att fråga mig – Vilken ambition har du med haktryck – ska den sitta ordentligt eller är det flexibelt? Enkel fråga för där visste jag svaret - JA, ordentligt!! Okej. Då ska du backa tillbaka och få henne att ligga tyst med hakan nere en full platsliggning (2 min), och även klara av störmoment som godis, leksaker prassel runt omkring henne INNAN du lägger henne tillsammans med andra hundar.
För att understryka vad han menade så förevisade han Tova som låg med hakan nere, djupt koncentrerad på sin uppgift, med 10 personer som stod och blängde på henne, dessutom tog Johan fram en ihopknycklad plastpåse och strök längs med hennes rygg utan att hon rörde sig. Coolt!!! Detta ska Zoë klara innan jag blandar in andra hundar. Urgh!
Men peppande så menar Johan att 30 sekunder ska jag kunna klara snabbt och sedan avancera raskt till 2 minuter för att sedan lägga på retning. JOHAN – jag behöver din support med kriterie-ökningarna. Hur jag ska gå tillväga här?? :-)
Ingångar
Här handlar det mycket om – än en gång – backa tillbaka och hjälpa henne in så att hon förstår vad jag är ute efter. Och vara noga med vart jag placerar belöningen. På yttre kanten av framsidan av låret. Där jag vill att nosen ska vara vid perfekt genomfört moment. Detta har jag jobbat på med en hel del hemma sen förra helgen. Och tycker det tar sig. Det är betydligt bättre än innan. Men inte perfekt, och risken när man pillar med dessa små detaljer är att man blir SUPERPETIG och att det så lätt slår över till tråkigt tragglande och att man tappar gaisten. Där har jag nästan varit och vänt sista dagarna. Så nu pausar jag detta moment några dagar och låter det landa innan jag går på det igen.
Under tiden har jag istället gått över till tonfall och betoningar i skillnaden mellan ligg och sitt. I takt med att jag nöter på haktrycket och ligg så har Zoë HELT glömt bort kommandot sitt. I stället slänger hon sig ner i ligg så fort jag säger ett kommando. Oavsett vad jag säger så testar hon först en ligg. Nöjd vill jag meddela att hon nu börjar få tillbaka minnet när det gäller sitt. Så det blir allt lite träning av fjärren i LK2 lite parallellt såhär... :-) Vad jag har fått att fungera är ett högt och kort/rappt SITT medan LIGG sägs mer utdraget med lägre röstläge.
Rutan
Vi provade på två olika belöningar här. Godis och boll/lek. Genom att i början av varje träningspass göra en ceremoni av att binda upp Zoë, visa att nu var det roligheter på gång – är hon beredd. Och så gick jag och förberedde rutan med att lägga ut mat/boll på en pinne inne i rutan. Så tillbaka till Zoë, binda loss henne, trigga upp henne och sedan släppa henne mot rutan och rusa efter. När hon tar belöningen så skulle jag köra nya mantrat - rrrrutan BRAAAA rrrrutan BRAAA rrrutan BRAAA!! Inne i rutan då. Helt klart fungerar boll bättre än mat. Det sista passet provade vi att skicka Zoë mot rutan efter att jag placerade bollen på plats så hon såg det, men sedan finta bort den utan att hon märkte. När hon och jag sedan rusade mot rutan så kastade Johan in bollen i rutan över Zoës huvud. Och så kamp/lek inne i rutan och mantrat - rrrrutan BRAAAA rrrrutan BRAAA rrrutan BRAAA!! Detta sätt ska jag jobba vidare på hemmavid.
Jag har ju funderat en hel del på Zoës brist på kamplusta. Hon är ju inte hunden som hänger fast i en repleksak med käkarna, utan hon släpper rätt snabbt om man drar för hårt. Detta kom även fram på MH-beskrivningen. Därför har jag inte heller förstått vitsen med boll i snöret till Zoë. Men vad som var intressant var när Johan testade Zoë i rutan med en liten gummiboll i rep och Zoë höll ett bra grepp och svängde med den så förklarade Johan att bollens dunsande mot sidan av nosen pumpar igång hundars adrenalin. Och när jag såg det utifrån denna synvinkel och såg hur Zoë gick igång när Johan körde med henne så gick det upp ett ljus. NU fattar jag. Wow. Och skönt var det att höra av Johan att det är inget fel med Zoës kamplusta. Hennes sätt att jobba med det duger alldeles utmärkt. Dock KAN jag jobba upp ett ännu bättre grepp. Och det ska jag se till att göra.
Som ni förstår så var det YTTERLIGARE en helg med massa intryck. TACK Johan för att vi fick komma. Det kändes oerhört komfortabelt att träna tillsammans med dig. Jag kände mig dessutom koncentrerad, fokuserad och MOTIVERAD att jobba vidare. Som du så härligt avslutade mailet vi fick av dig – "Lycka till i träning, NI KAN!"
Jag tränar ju hos Petra på tisdagar nu under maj/juni dessutom. Därför passar jag faktiskt på att vila både mig själv och Zoë så mycket som möjligt för tillfället. Helt ärligt så tränar jag faktiskt på sparlåga under veckorna för tillfället och lägger all krut på planneringen av träningen framöver. Och pussar och gossar med lilla Zoë så fort hon bjuder till. För övrigt låter jag henne vila ikapp. Det är först de sista dagarna som hon söker upp mig och ligger och sover i närheten av mig. Tidigare har hon gått raka vägen upp till sovrummet och krupit in under min säng så fort vi kommit hem.
Därför var det underbart mysigt att vi igår hade sooooooovmorgon och låg och myste i sängen tills 11 innan vi reste på oss. Sen softade vi mest hela dagen. Häääärligt. Det behövde vi. Vila iform för att idag ta hem det första cert:et!!! :-)
Tack till Carina och Susanne för lån av bilder.
Hässleholm 110522 – BIR!!! :-)
Tjoho!!! Zoë har tagit sitt första CERT och CACIB!!! Oväntat men VÄLDIGT roligt!
Mycket tilltalande typ och helhet. Bra huvudlängd och form. Lite halsskinn. Vällagd skuldra. Utmärkt förbröst. Välkroppad. Bra kors och svansansättning. Utmärkt lårbredd och längd. Härliga fötter. Något hastrång bak, även lite trång fram. Bra temprament. Välvisad.
Ålder: 22 månader
Domare: Lilian Jonsson
Mycket tilltalande typ och helhet. Bra huvudlängd och form. Lite halsskinn. Vällagd skuldra. Utmärkt förbröst. Välkroppad. Bra kors och svansansättning. Utmärkt lårbredd och längd. Härliga fötter. Något hastrång bak, även lite trång fram. Bra temprament. Välvisad.
Ålder: 22 månader
Domare: Lilian Jonsson
MH med Jan Gyllensten
Nu är söta Zoë mentalbeskriven av Jan Gyllensten. Susanne P, du hade rätt, man glömmer ju mer än hälften. Varför tipsade du inte om att man även skulle filma Jans summering av Zoë efter avslutat test. Just nu minns jag bara fragment... men det kommer kanske tillbaka till helgen, med hjälp av Ki. Bildbevis har jag med hjälp av Susanne Hall och Ki. Filmningen av själva testet stod Ki's Mats så hjälpsamt för.
Vad jag minns just nu var att Zoë beskrivs som en hund med en del rädslor, men hon höll ändå ihop fint och levererade vid kontakt med människor och vid hantering och lek. Att Perron som ras har en bra leklust som vi kan utnyttja vid lydnad och annan inlärning. Dock så behöver Zoë längre tid på sig att släppa rädslor än vad beskrivningspremisserna tillåter för att få bättre betyg/omdömme. Jag är väldigt nöjd att hon ändå kom fram för kontakt vid alla skrämselmoment, dock utanför tidsramen.
Sedan Perroklubbens årsmötet, då Jan föreläste för oss, så har en detalj hängt sig kvar hos mig. Är Zoë's översocialitet ett uttryck av osäkerhet? Bland allt annat han nämnde så var det just indelningen av hundtyper där osäkerheten kan ta sitt uttryck på två olika sätt, översocialitet och aggression. Jag var ju bara tvungen att fråga Jan om han utefter testet ansåg att Zoë var denna typen av hund. Lättad var jag av svaret, nej, din hund har en sund socialitet. Puh, då kan jag släppa det. :-)
Beskrivningen av ett komplett MH och omdömmet av Zoë är följande:
Moment 1 – KONTAKTVILLIGHET
Syftet är att beskriva hundens förmåga att ta kontakt och besvara kontakt från okända människor.
Funktionärer och åskådare skall vara på anvisad plats när hunden anländer. Hunden skall inte hälsa på några personer före beskrivningen. Bäst är att lämna hunden i bilen till dess du anvisas om var den kan rastas.Testledaren bör inte vara bekant med hunden och skall inte ha hälsat på hunden innan provet. En funktionär bör följa ekipaget till provplatsen. Därefter instruerar beskrivaren ekipaget.
Hälsning
Först går hund och förare runt de passiva åskådarna. Därefter går hund och förare fram till testledaren som står passiv och tyst ca 10 m från åskådargruppen. Testledaren hälsar ekipaget välkommet genom handskakning med föraren. Om hunden hälsar på testledaren skall denne besvara hälsningen direkt!
Zoë fick en 4:a – tar kontakt själv eller besvarar kontaktförsök.
Min kommentar: Härligt att se min glada tjej som var framme och snusade på alla i publiken och hoppade glatt upp på favoriterna.
Samarbete
Testledaren tar hunden i kopplet och förflyttar sig 10 m från platsen. Hunden skall aktivt lockas att följa med. Vägrar hunden avbryts momentet.
Zoë fick en 4:a – Följer med villigt. Engagerar sig i testledaren.
Min kommentar: Glatt hälsade hon även på testledaren och verkade inte bekymra sig det minsta över att lämna mig. Det var som när du tog kopplet i Stockholm Susanne P. Glatt studsade hon vidare med sin "nya" förare.
Hantering
Hunden skall vara stående i utgångsläget. Om den sätter sig under hanteringen får den göra det. Testledaren hanterar hunden genom att föra händerna på varsin sida om hundens bröstkorg, vidare längs bålen, över länden och ner mot bakbenen. Därefter tittar testledaren på hundens tänder. Om hunden inte vill låta sig hanteras skall den inte tvingas till detta. I sådant fall avbryts momentet.
Zoë fick en 3:a – Accepterar hantering.
Min kommentar: Glad över att detta inte var några bekymmer. Hon köpte det och ålade sig inte undan. Igår när jag tränade lydnad hos Petra Staaf, backade hon för första gången vid tandvisning. Och i vanlig ordning så var jag oförberedd på ett nytt beteende. Dock så förklarade Petra det med att det ändå inte var så konstigt eftersom Zoë hört Petras röst "dominera och leda" oss perromänniskor hela helgen. Så lite läskig hade hon säkert blivit i Zoës ögon. Dock ska vi hålla koll på detta och testa henne varje kurstillfälle framöver.
Moment 2 – LEK
Syftet är att beskriva hundens reaktioner i samband med en föremålslek beskriva om hunden vill ha en dragkamp med testledaren.
Efter hanteringen (moment 1) kopplas hunden lös, vilket den skall vara under hela momentet. Förare och testledare bör stå ca 4 m från varandra.
Lek och gripande
Föraren skapar intresse för föremålet genom att svepa det med korta knyckiga rörelser mot marken två gånger. Sedan kastar föraren föremålet till testledaren, som kastar tillbaka det till föraren och som åter kastar föremålet tillbaka till testledaren. Därefter kastar testledaren snabbt föremålet ca 10 m ifrån sig.
Zoë fick en 3:a på både leklust och gripande – Startar långsamt, blir aktiv, leker. Griper tveksamt eller med framtänderna.
Min kommentar: Jag har inte riktigt fått till Zoës griplusta i leken. Måste jobba på detta. Dock så ääääälskar hon sina bollar och att apportera dem. Men hon lekte ok även med testledaren, se nedan. Roligt avslut på det hela var att Zoë ylade av förtjusning på väg till nästa moment. Gulle-hund.
Dragkamp
Efter leken tar föraren hand om föremålet och överlämnar det till testledaren. Sedan erbjuder testledaren hunden att gripa tag i föremålet genom att hålla föremålet med båda händerna och föra det med korta knyckiga rörelser i riktning mot marken. Om hunden griper föremålet skall testledaren ha en dragkamp med den.
Zoë fick en 2:a – Griper tveksamt, släpper, håller men drar inte emot.
Moment 3 – LILLA BYTET – FÖRFÖLJANDE OCH GRIPANDE
Syftet är att beskriva hundens lust att förfölja ett rörligt föremål (byte) och gripa det.
En stark trasa i vilken ett rep är fästat dras i zig-zag på marken med hjälp av hjul. Linan läggs i zig-zag runt hjulen. Föraren kopplar loss hunden och håller i halsbandet samtidigt som de går fram till startplatsen. När ekipaget kommit fram skall bytet starta inom en (1) sekund. På testledarens uppmaning tar föraren ett steg framåt och släpper hunden. Detta upprepas en gång till. Mellan momenten förs ekipaget åt sidan så att hunden inte ser när bytet läggs ut på nytt.
Förföljande
Zoë fick en 2:a på första försöket/4:a på andra försöket – Startar, avbryter innan föremålet./Startar med hög fart, målinriktad, bromsar in vid bytet.
Min kommentar: Det var jag som strulade lite här. Man ska numera trä en kortare läderrem innanför halsbandet och hålla den dubbelvikt. Vid släpp av hund så är det meningen att denna rem ska smidigt glida ut ur halsbandet. Då har de nog inte tagit hänsyn till pälsade hundar, för remmen fastnade i Zoës lockar och stoppade henne på första försöket. Andra gick bättre.
Gripande
Zoë fick en 1:a på båda försöken – Nonchalerar föremålet, alt. springer inte fram.
Min kommentar: Efter sista momentet spöket gick den ena figuranten fram och skulle förbereda denna banan för nästa ekipage. Då hängde Zoë med henne och ville vara med och "hjälpa till". Nu ville hon ta med trasan hem... :-)
Moment 4 – AKTIVITETSNIVÅ
Syftet är att beskriva hundens reaktioner i en situation där förväntad aktivitet uteblir.
Provplatsen skall vara i ett område där det helt naturligt finns skogsgrenar, pinnar, stenar och dylikt på marken och är fritt från störningar. Beskrivare och åskådare tar plats som vid tidigare prov. Förare och hund skall passera förbi publik och funktionärer och därefter stanna på anvisad plats. Hunden skall under provet ha full frihet att röra sig i kopplets längd. Föraren skall vara passiv. Provtiden är 3 min.
Zoë fick en 4:a – Är uppmärksam med ökad aktivitet eller oro efter hand.
Min kommentar: Gick jättebra första halvan av tiden, men när testledaren berättade att halva tiden gått så blev Zoë uppmärksam på publiken och blev rastlös och började pipa. Dock satt hon ner stundtals.
Moment 5 – AVSTÅNDSLEK
Syftet är att beskriva hundens förmåga till aktivitet/samarbete med främmande person på avstånd från föraren.
Figuranten bär en knälång cape med huva, som står i kontrast med omgivningen. Figuranten har också en kamptrasa av samma typ som vid lekmomentet. Provet förläggs till lättöverskådlig terräng, med minst 50 meters djup med en bas på minst 15 meter. Två gömslen skall finnas. Från gömslet rör sig lätt hukad cirka tre meter, med sidan mot hunden. Därefter vänder figuranten sig mot ekipaget - fokuserar hunden - breddar överkroppen samt gör en uppfordrande knäböjning. Fortsätter tre meter upprepar agerandet, ytterligare tre meter och upprepar agerandet en sista gång. Därefter tar figuranten av huvan, kastar lekföremålet upp i luften tre gånger och springer snabbt till gömsle 2. Föraren uppmanas att släppa hunden då figuranten kommit in bakom gömsle 2. Om hunden inte självmant tagit kontakt med figuranten innan den första leken är slut, följer föraren med hunden fram till figuranten. Testledaren kan följa med och stötta.
Intresse
Zoë fick en 2:a – Kontroll, avbrott förekommer.
Min kommentar: Visade ytterst lite intresse. Detta blev jag mest förvånad över. Jag trodde hon skulle vara lättare att locka till sig.
Hot/aggression
Zoë fick en 1:a – Visar inga hotbeteenden.
Nyfikenhet
Zoë fick en 1:a – Går inte fram tillfiguranten inom tid.
Min kommentar: Hon hann inte inom utsatt tid, men när vi väl kom fram till figuranten så fick hon sig en puss av Zoë. Samma kvinna som hon sen ville hjälpa till att förbereda moment 2 inför nästa ekipage...
Leklust
Zoë fick en 1:a – Visar inget intresse.
Samarbete
Zoë fick en 1:a – Visar inget intresse.
Moment 6 – ÖVERRASKNING DOCKAN
Syftet är att att testa hundens förmåga att agera i en överraskande situation, då den inte är engagerad i en annan handling.
Föraren går med hunden i förkortat koppel, som endast hindrar hunden att vika av i sidled från provplatsen. Tre meter framför hunden rycks en overall hastigt upp. Föraren skall stanna och släppa kopplet och rikta kropp och blick mot overallen. Föraren förhåller sig helt passiv och handlar först efter uppmaning från testledaren.
Avreaktion
Testledaren säger hela tiden till vad du skall göra och när. Det skall vara 15 sek mellan varje intervall.
1. Föraren passiv.
2. Föraren går halva avståndet.
3. Föraren går fram till overallen.
4. Föraren börjar tala, sätter sig på huk invid overallen och lockar på hunden.
5. Föraren tar hunden från platsen och overallen läggs ner. Därefter förs hunden fram på nytt för avreaktion.
Kvarstående rädsla/intresse
Vid kontroll av den kvarstående rädslan/nyfikenheten startar ekipaget 10 m framför den uppdragna overallen. Hunden skall föras i löst hängande koppel, så att den kan vika undan åt sidan Ekipaget passerar overallen och fortsätter 10 m bakom overallen. Här vänder ekipaget och återvänder på andra sidan overallen, till startplatsen 10 m framför den. Hunden skall under passagerna befinna sig mellan overallen och föraren. Denna procedur upprepas ännu en gång. Testledaren instruerar hela tiden.
Rädsla
Zoë fick en 3:a – Gör undanmanöver utan att vända bort blicken.
Hot/aggression
Zoë fick en 3:a – Visar flera hotbeteenden under längre tid.
Nyfikenhet
Zoë fick en 1:a – Går fram efter det att overallen lagts ner/går inte fram inom tid.
Min kommentar: Hon gick fram till overallen när jag gick runt den och satte mig på huk bakom den.
Kvarstående rädsla
Zoë fick en 4:a – Båge eller temopoväxling vid minst 2 passager utan minskad intensitet.
Min kommentar: Hon bytte sida från min vänstra till högra när vi gick förbi den. Dock höll hon samma takt, men ignorerade overallen.
Kvarstående intresse
Zoë fick en 1:a – Visar inget intresse.
Moment 7 – SKRAMLET LJUDKÄNSLIGHET
Syftet är att beskriva hundens reaktioner i samband med överraskande ljud
"Skramlet" består av en 1-1.5 m lång kätting och två grytlock som förs längs med en 3 meter lång korrugerad plåt. Föraren går med hunden på sin vänstra sida i förkortat koppel parallellt med ljudkällan. Ljudet skall komma helt oväntat och överraskande och pågå ca 3 sekunder. Föraren släpper kopplet och stannar vänd mot ljudkällan då ljudet startar. Hunden får agera fritt och undersöka varifrån ljudet kom. Föraren handlar först efter testledarens uppmaningar.
Avreaktion/nyfikenhet
1. Föraren är passiv
2. Föraren går halva avståndet
3. Föraren går fram till ljudkällan
4. Föraren börjar tala, sätter sig på huk invid ljudkällan och lockar på hunden
5. Hunden går inte fram
Kvarstående rädsla/intresse
Vid kontroll av den kvarstående rädslan startar ekipaget på startplatsen 10 m från ljudkällan. Även här skall du lita på testledaren som kommer att i detalj och steg för steg tala om för dig vad du skall göra. Hunden skall föras i löst hängande koppel så att den kan vika åt sidan. Hunden skall under passagerna befinna sig mellan ljudkällan och föraren. Ekipaget passerar ljudkällan och fortsätter 10 m förbi densamma. Här vänder ekipaget åter till startplatsen på tillsägelse av testledaren. Denna procedur upprepas en gång till.
Rädsla
Zoë fick en 4:a – Flyr högst 5 meter.
Nyfikenhet
Zoë fick en 4:a – Går fram till skramlet när föraren gått halva avståndet.
Min kommentar: Ljudet släppte hon betydligt snabbare än overallen.
Kvarstående rädsla
Zoë fick en 3:a – Båge eller tempoväxling vid 1:a passagen. Minskat utslag vid 2:a passagen.
Kvarstående intresse
Zoë fick en 1:a – Visar inget intresse.
Moment 8 – SPÖKEN
Syftet är att beskriva hundens reaktion inför hotfulla rörliga föremål som långsamt närmar sig.
Spökdräkten består av vitt tyg med en huva som kontrasterar mot bakgrunden. Huvan har två stora svarta ögon och bred mun.Testledaren anvisar föraren plats och instruerar denne att inte släppa kopplet om inte hunden väljer att lämna platsen (flyr/avståndsreglerar). Spökfiguranterna, som rör sig sakta och stereotypt, startas av testledaren med minsta möjliga signal. Förflyttningen sker växelvis mellan vänster och höger spöke.
Nyfikenhet/Avreaktion
Föraren handlar först efter uppmaning av testledaren enligt följande:
1. Föraren släpper kopplet alternativt kopplar loss i de fall hunden står i förarens omedelbara närhet och står sedan passiv. Hunden väljer i regel själv vilket av spökena den vill börja undersöka.
2. Föraren går halva sträckan (2 m) mot det av hunden valda spöket. I de fall hunden inte visat intresse eller valt ut ett av spökena, går föraren 2 m rakt fram mitt emellan dessa.
3. Föraren går fram till spöket och ställer sig ansikte mot ansikte på "kramavstånd".
4. Föraren och spöket pratar med varandra. Föraren får locka på hunden.
5. Föraren tar av spöket huvudbonaden genom att dra den framåt och låta den bli hängande (se bild) under fortsatt samtal.
6. Figuranten bjuder hunden kontakt under 15 sekunder i stående ställning.
När hunden hälsat på första spöket genomförs avreaktion på nästa. I de fall figuranten inte får kontakt med hunden demaskeras spökena helt och förare, hund och figuranter tar en kort promenad tillsammans.
Hot/aggression
Zoë fick en 3:a – Visar flera hotbeteenden under längre tid.
Min kommentar: Hon gav ifrån sig en hel del skall.
Kontroll
Zoë fick en 4:a – Kontrollerar och/eller handlar mot båda spökena. Kortare avbrott.
Rädsla
Zoë fick en 1:a – Uppehåller sig framför eller brevid föraren.
Nyfikenhet
Zoë fick en 1:a – Går fram till figurant när föraren tagit av figurantens huvudbonad. Går inte fram inom tid.
Kontakt
Zoë fick en 1:a – Avvisar eller undviker kontaktförsök. Kontakt ej tagen inom tid.
Min kommentar: Hon var framme vid figuranterna men även här behövde hon längre tid på sig än testet tillät. Dock är jag glad att hon ändå släppte och kollade av figgarna ett par gånger när de sedan klädde av sig hela sin klu-klux-klan klädsel.
Efter spökena så fick jag frågan av Jan om jag ville genomföra skottet. Han var själv i valet och kvalet om Zoë skulle utsättas för det. Vanligtvis ger han inte beslutet till ägaren men som han resonerade så hade han tillräckligt för att han skulle kunna kryssa i rutan Beskrivaren avbryter. Dock så var det fullt möjligt att Zoë skulle kunna klara det. Det var helt beroende på hur gärna jag ville att hon skulle genomföra det. Men när han förklarade att hon hade reagerat på en skramlande lastbil på vägen bakom oss mellan momentet Ljudkänslighet och Spökena, och då jag såg att hon fortfarande reagerade på hastiga rörelser så bestämde jag mig för att avstå. Och Jan tyckte det var klokt, hundens välmående före statistik. De kvarvarande momenten som Zoë då inte fick något omdömme på var följande:
Moment 9 – LEK 2
Syftet är att beskriva om hundens reaktioner, i samband med en ny föremålslek, har förändrats sedan LEK 1
Lekföremålet är en kamptrasa av starkt tyg med två knutar, en i vardera änden. Hund och förare går till anvisad plats, ca 10 m från åskådargruppen. Därefter kopplas hunden lös, vilket den skall vara under hela momentet.
1. Testledaren instruerar föraren att skapa intresse för föremålet genom att svepa det med korta knyckiga rörelser mot marken 2 gånger.
2. Föraren kastar föremålet till testledaren, som kastar tillbaka det till föraren, som åter kastar föremålet tillbaka till testledaren.
3. Därefter kastar testledaren snabbt föremålet ca 10 m ifrån sig.
4. Om hunden griper föremålet instrueras föraren att vända sig om och springa några steg från hunden samtidigt som han/hon lockar på hunden.
5. Kan inte hunden förmås att komma med föremålet, tar testledaren avledningsföremålet och låter föraren intressera hunden för detta.
6. Föraren påbörjar en dragkamp och lek med hunden inför nästa moment
Moment 10 – SKOTT
Syftet är att beskriva hundens reaktion i samband med skottlossning. Hunden prövas såväl i aktivitet (lek) som i passivitet. Det är föraren som ges tillfälle att leka med hunden.
Vid momentet används en startrevolver som avfyras i anslutning till Lek 2. Skytten står dold ca 20 m från förare och hund. Totalt avlossas fyra skott, två när hunden är aktiv och två när hunden är passiv.
Aktivitet
Föraren aktiverar den löskopplade hunden med lekföremål eller av föraren valt föremål. Lyckas inte detta skall hunden aktiveras på annat sätt. Leken, aktiviteten, bör pågå ca 10 sekunder innan första skottet avlossas. Efter ytterligare 10 sekunder avlossas ett skott till. Därefter skall hunden även prövas under passivitet.
Passivitet
Föraren håller hunden i långt koppel utan att påverka med kommandon. Två skott med 10 sekunders intervall avlossas.
Avslutningsvis aktiveras hunden åter genom lek, nu utan skottlossning.
---------------------------
Summa summarium. VÄLDIGT INTRESSANT att få gjort en mentalbeskrivning av Zoë. Jag rekommenderar det verkligen. Beskrivningen stämde i det stora hela. Hon är en glad och social prick. Hon har en del rädslor, är inte riktigt Kajsa-Kavat, men det är inte så att jag känner detta är ett problem. Eftersom hon ändå kan släppa det, inte inom tiden för testen men strax därefter. Det känns som jag kom hem med samma hund som jag åkte dit med och det är ju målet med det hela.
Rädslorna ligger ju till viss del i rasen, dock är det helt klart något som man bör sträva mot att minska i aveln. Man får inte heller glömma att MH-testet tagits fram för brukshundar, och Jan Gyllensten är en Schäfer-människa. Absolut inget ont i det. Men Perron är rätt långt från Schäfern i mentalitet. Det är bara att erkänna.
Jag är glad att jag har gjort det på Zoë och jag är jätteglad över att jag lyckades fixa ihop ett perro-MH med Jan Gyllensten som beskrivare. Förutom Zoë deltog även Ki med Bibbi (Aberlours Dressed for Success), Lotta med Ozzy (Lindvattnet's Fabian) och Michael med Donny (Lindekrull's Morgan av Medina).
TACK!!!
Vilken helg vi har haft!
Först och främst TUSEN TACK till Petra Staaf för att du är den fantastiska inspiratör
du är!!!
Utan dig och din otroliga kunskap hade inte denna träningshelg blivit en sån
succé som den blev!! Jag är så lycklig över att få dela med mig av din otrolig kunskap
till "det översociala perrofolket". :-) Och inser hur gynnad jag är som har tillgång till
dig. VARJE VECKA!!! Du är en av de som hjälper mig landa i ledarskapet och
samarbetet med Zoë.
Hur hittade jag Petra då? Jo tack vare Anna – vårt fantastiska lokalombud i Skåne.
Allt började med ett prova-på-personspår för Skånes perroägare arrangerat av Anna
för drygt ett år sedan. Vem var instruktör? Jo Petra Staaf. Spåra gillade jag & Zoë
(Björn & Neo älskade det). Jag insåg snabbt hur bra det var för Zoë med sin höga
stress/energinivå att lära sig fokusera på något som finns i henne som instinkt. Det
var en lite längre startsträcka för oss två att få till det (jämfört med Björn/Neo så
körde exemplariskt enligt instruktionsboken efter två gånger), men sen när det väl
klaffade för oss så flöt det otroligt bra.
Två terminer personspår har jag hunnit gå hos Petra. Under första terminen spår
så fick jag nys om att Petra även hade kurser i att lära in lydnadsmomenten. Redan
då hade jag blivit lite nyfiken på detta och hade från början ambitionen att kunna gå
ut och tävla.
Första lydnadskursen gick jag innan Zoë var ett år. Det var för tidigt för både henne
och mig. Jag brottades otroligt med kontakten vid linförigheten. Men energinivån på
Zoë hade jag mindre problem med, isåfall att den emellanåt slog i taket... :-) MEN
Petra såg mig och min ambition och frågade om inte jag ville vara med på en
intensivdag med Maria Hagström. Och i vanlig ordning (Susanne du kan nog se
detta framför dig) så sa jag JAJAJAAAA!!! Saken är den att jag hade ingen aning
om vem Maria var. Förrän dagen innan nämnda intensivdag. Jag tänkte att jag
skulle läsa in mig på vem jag skulle träffa. DÅ blev jag lite nervös. HERREGUD,
hon tävlade ju SM. Vad hade nybörjar-jag och "ADHD" Zoë där att göra? När jag
kom dit insåg jag att alla andra deltagare låg i LK 2-3 och elit... Själv hade jag inte ens
fått någon tävlingsvana. När jag frågade Petra efteråt varför jag blev inbjuden hit så
svarade hon: – Jag visste att du skulle kunna ta till dig detta, bli tänd av det och
dessutom fick du se målbilder som heter duga. DET ÄR PETRA!!! Vad lärde jag
mig av Maria vid detta tillfälle då? Lek lek LEK upp kontakten. ;-)
Nu har jag bestämt mig för att fokusera på att få tävlingslydnaden att ta en ordentlig
skjuts framåt. Jag är 100 gånger bättre fokuserad jämfört med för ett år sedan. Zoë
och jag börjar hitta hem i vår relation. Vi har provat tävla två gånger i Rättvik i februari,
jag har tittat på tävlingar och börjar få känsla för vad det handlar om. Mitt mål är att
tävla i juli nästa gång, antingen i Stockholm - Skärgårdscupen, eller Skåne - Bjuvcupen.
Givetvis är det samma helg... Vi får se vilket det blir.
Susanne Persson (ett av Stockholms två lokalombud) - TACK TACK TACK!!! för att du
också såg mig. Vi hittade varandra förra våren via bloggarna, du fångade upp mitt
spirande lydnadsintresse och när jag inte var hemma med Zoë för att debutera i KM
Gränna i september så delegerade du väldigt medvetet rollen som protokollförare till
mig. VAD JAG LÄRDE MIG AV DETTA!! Härliga människa, när jag missade Kungsör-
träningarna så var du så snabb med att kasta över stafettpinnen till mig:
– Ordna något i Skåne istället då!! Jag kommer. Vad svarade jag? JAJAJAJAAAA!
Och så blev det ju. Och inte bara detta, du är där i vardagen och peppar mig. Herregud,
du är "förstahundsägare" och se vart du har kommit. Och hur långt du kommit med Ella
bara sista året. Skit, vad kul att få vara med när Perroklubben tar nästa steg i och med
arbetsgruppen "Perron som arbetshund". Jag är så stolt över att få vara med på en hörna
och kratta manegen...
Men utan all hjälp av hela Skånegruppen hade det aldrig kunnat genomföras!!!
ANNA – du drog ihop en öppen tävling i viltspår, ordnade Bo och Micke som domare.
HOPPAS detta får igång oss perromänniskor att viltspåra mer. Jag och Björn fick ju
tummen loss att gå kursen, även om vi inte hann med att gå anlagsprovet. Pia med
Thea och Helena med Rosa kom vidare för att de just hade Klippan som deadline
att vara färdiga med anlagstestet. Dessutom är du utmärkt administratör och kassör.
LOUISE – du fick oss alla att hjälpa till med markservicen tack vare dina exemplariskt
plannerade mat & städgrupper. Du är en äkta organisatör. Och det var roligt att vi
också fick till ett lekfullare inslag i all fokusering med hjälp av Perroracet.
HELENE – du provianterade som en galning, assisterade både vid plannering,
perrorace och lydnaden.
BJÖRN – du fotade som en galning. Vi ser alla fram emot ett upplagt album inom kort.
Dessutom slog du alla matlag med din grillning. Roligt också att du lärde nybörjarna
charmen med personspår. Det är nog sällan marken i närområdet till Ugglegården
varit så väl utnyttjad. Det är väl snarare att det inte riktigt räckte till då hälften av
hundarna gick ett spår per dag.
Slutligen - fru Hall. Måhända att jag hittade Annie på Malmöutställningen, men det
var faktiskt du som hittade mig denna förtvivlade & förvirrade vår för två år sedan.
TACK för min fantastiska hund. Och tack för allt du hjälpt mig med along the way
när jag första året med Zoë snubblade för jämnan och behövde en hel del
avlastning och support. Se vart vi kommit nu...
Zoë-bullen då (inte räka längre... :-), vi var hemma halv fyra i em. Hon gick raka
vägen upp till min säng och kröp in under den. Sen dess har jag inte sett till henne.
Nu tänkte jag väcka henne för en sista kisserunda. Annars tänker jag låta henne
vara ifred denna vecka. Vi håller nämligen ångan uppe – onsdag är det MH med
Jan Gyllensten som beskrivare och på fredag åker vi upp till Vingåker för ytterligare
ett lydnadsläger men denna gång i Johan Liws arrangemang. Jag längtar sååååå,
nu ska jag vara deltagare och suga in så mycket ny kunskap jag lyckas ta till mig.
SEN flyttar vi ut till landet, jag och miss Z.
Hej allihopa!
Först och främst TUSEN TACK till Petra Staaf för att du är den fantastiska inspiratör
du är!!!
Utan dig och din otroliga kunskap hade inte denna träningshelg blivit en sån
succé som den blev!! Jag är så lycklig över att få dela med mig av din otrolig kunskap
till "det översociala perrofolket". :-) Och inser hur gynnad jag är som har tillgång till
dig. VARJE VECKA!!! Du är en av de som hjälper mig landa i ledarskapet och
samarbetet med Zoë.
Hur hittade jag Petra då? Jo tack vare Anna – vårt fantastiska lokalombud i Skåne.
Allt började med ett prova-på-personspår för Skånes perroägare arrangerat av Anna
för drygt ett år sedan. Vem var instruktör? Jo Petra Staaf. Spåra gillade jag & Zoë
(Björn & Neo älskade det). Jag insåg snabbt hur bra det var för Zoë med sin höga
stress/energinivå att lära sig fokusera på något som finns i henne som instinkt. Det
var en lite längre startsträcka för oss två att få till det (jämfört med Björn/Neo så
körde exemplariskt enligt instruktionsboken efter två gånger), men sen när det väl
klaffade för oss så flöt det otroligt bra.
Två terminer personspår har jag hunnit gå hos Petra. Under första terminen spår
så fick jag nys om att Petra även hade kurser i att lära in lydnadsmomenten. Redan
då hade jag blivit lite nyfiken på detta och hade från början ambitionen att kunna gå
ut och tävla.
Första lydnadskursen gick jag innan Zoë var ett år. Det var för tidigt för både henne
och mig. Jag brottades otroligt med kontakten vid linförigheten. Men energinivån på
Zoë hade jag mindre problem med, isåfall att den emellanåt slog i taket... :-) MEN
Petra såg mig och min ambition och frågade om inte jag ville vara med på en
intensivdag med Maria Hagström. Och i vanlig ordning (Susanne du kan nog se
detta framför dig) så sa jag JAJAJAAAA!!! Saken är den att jag hade ingen aning
om vem Maria var. Förrän dagen innan nämnda intensivdag. Jag tänkte att jag
skulle läsa in mig på vem jag skulle träffa. DÅ blev jag lite nervös. HERREGUD,
hon tävlade ju SM. Vad hade nybörjar-jag och "ADHD" Zoë där att göra? När jag
kom dit insåg jag att alla andra deltagare låg i LK 2-3 och elit... Själv hade jag inte ens
fått någon tävlingsvana. När jag frågade Petra efteråt varför jag blev inbjuden hit så
svarade hon: – Jag visste att du skulle kunna ta till dig detta, bli tänd av det och
dessutom fick du se målbilder som heter duga. DET ÄR PETRA!!! Vad lärde jag
mig av Maria vid detta tillfälle då? Lek lek LEK upp kontakten. ;-)
Nu har jag bestämt mig för att fokusera på att få tävlingslydnaden att ta en ordentlig
skjuts framåt. Jag är 100 gånger bättre fokuserad jämfört med för ett år sedan. Zoë
och jag börjar hitta hem i vår relation. Vi har provat tävla två gånger i Rättvik i februari,
jag har tittat på tävlingar och börjar få känsla för vad det handlar om. Mitt mål är att
tävla i juli nästa gång, antingen i Stockholm - Skärgårdscupen, eller Skåne - Bjuvcupen.
Givetvis är det samma helg... Vi får se vilket det blir.
Susanne Persson (ett av Stockholms två lokalombud) - TACK TACK TACK!!! för att du
också såg mig. Vi hittade varandra förra våren via bloggarna, du fångade upp mitt
spirande lydnadsintresse och när jag inte var hemma med Zoë för att debutera i KM
Gränna i september så delegerade du väldigt medvetet rollen som protokollförare till
mig. VAD JAG LÄRDE MIG AV DETTA!! Härliga människa, när jag missade Kungsör-
träningarna så var du så snabb med att kasta över stafettpinnen till mig:
– Ordna något i Skåne istället då!! Jag kommer. Vad svarade jag? JAJAJAJAAAA!
Och så blev det ju. Och inte bara detta, du är där i vardagen och peppar mig. Herregud,
du är "förstahundsägare" och se vart du har kommit. Och hur långt du kommit med Ella
bara sista året. Skit, vad kul att få vara med när Perroklubben tar nästa steg i och med
arbetsgruppen "Perron som arbetshund". Jag är så stolt över att få vara med på en hörna
och kratta manegen...
Men utan all hjälp av hela Skånegruppen hade det aldrig kunnat genomföras!!!
ANNA – du drog ihop en öppen tävling i viltspår, ordnade Bo och Micke som domare.
HOPPAS detta får igång oss perromänniskor att viltspåra mer. Jag och Björn fick ju
tummen loss att gå kursen, även om vi inte hann med att gå anlagsprovet. Pia med
Thea och Helena med Rosa kom vidare för att de just hade Klippan som deadline
att vara färdiga med anlagstestet. Dessutom är du utmärkt administratör och kassör.
LOUISE – du fick oss alla att hjälpa till med markservicen tack vare dina exemplariskt
plannerade mat & städgrupper. Du är en äkta organisatör. Och det var roligt att vi
också fick till ett lekfullare inslag i all fokusering med hjälp av Perroracet.
HELENE – du provianterade som en galning, assisterade både vid plannering,
perrorace och lydnaden.
BJÖRN – du fotade som en galning. Vi ser alla fram emot ett upplagt album inom kort.
Dessutom slog du alla matlag med din grillning. Roligt också att du lärde nybörjarna
charmen med personspår. Det är nog sällan marken i närområdet till Ugglegården
varit så väl utnyttjad. Det är väl snarare att det inte riktigt räckte till då hälften av
hundarna gick ett spår per dag.
Slutligen - fru Hall. Måhända att jag hittade Annie på Malmöutställningen, men det
var faktiskt du som hittade mig denna förtvivlade & förvirrade vår för två år sedan.
TACK för min fantastiska hund. Och tack för allt du hjälpt mig med along the way
när jag första året med Zoë snubblade för jämnan och behövde en hel del
avlastning och support. Se vart vi kommit nu...
Zoë-bullen då (inte räka längre... :-), vi var hemma halv fyra i em. Hon gick raka
vägen upp till min säng och kröp in under den. Sen dess har jag inte sett till henne.
Nu tänkte jag väcka henne för en sista kisserunda. Annars tänker jag låta henne
vara ifred denna vecka. Vi håller nämligen ångan uppe – onsdag är det MH med
Jan Gyllensten som beskrivare och på fredag åker vi upp till Vingåker för ytterligare
ett lydnadsläger men denna gång i Johan Liws arrangemang. Jag längtar sååååå,
nu ska jag vara deltagare och suga in så mycket ny kunskap jag lyckas ta till mig.
SEN flyttar vi ut till landet, jag och miss Z.
Hej allihopa!
Nu är det snart helg igen!
Och då är det dags för Klippan. Så kul det ska bli. När vi var och rekade för en månad sedan så imponerades vi av den fina barrskogen som vi kommer att viltspåra i. Och då regnade det ändå när vi var där... tänk vad toppen det kommer att bli med detta fina vädret. Wow.
I väntan på träningsläger med Petra Staaf så har jag och Zoë börjat lydnadskurs på nytt – hos Petra. Hon kommer snart tröttna på oss, eller helt enkelt få ordning på oss. :-)
Till glädje för alla supportrar som vi hade i Rättvik, och framför allt till MIN stora glädje så börjar det nu lossna med apporten för Zoë och mig. Ordentligt. Jag började i omvänd ordning och tvåans apportering att kasta ut och komma in med den. Detta är mer eller mindre i hamn, jobba på fart och grepp kan man alltid fila mer på och det jobbar vi med för tillfället. Och numera håller Zoë apportblocket fint även sittandes, jag har till och med börjat peta på den medans hon håller kvar den. Coolt!!
I väntan på träningsläger med Petra Staaf så har jag och Zoë börjat lydnadskurs på nytt – hos Petra. Hon kommer snart tröttna på oss, eller helt enkelt få ordning på oss. :-)
Till glädje för alla supportrar som vi hade i Rättvik, och framför allt till MIN stora glädje så börjar det nu lossna med apporten för Zoë och mig. Ordentligt. Jag började i omvänd ordning och tvåans apportering att kasta ut och komma in med den. Detta är mer eller mindre i hamn, jobba på fart och grepp kan man alltid fila mer på och det jobbar vi med för tillfället. Och numera håller Zoë apportblocket fint även sittandes, jag har till och med börjat peta på den medans hon håller kvar den. Coolt!!
Det var ju faktiskt inte bara änglsan...
... i påsk. Vi hann med en massa trevligheter också.
Vi tillbringade en hel del tid ute på syster ysters balkong. När det var skugga framåt eftermiddagen så kunde Zoë kosta sig på att sitta upp och posera tillsammans med Stockholms-sötnosarna...
... annars tillbringade fröken Z gärna tillvaron på detta sätt.
Vi promenixade ner till centrum (Sigtuna), testade lekplatsen och åt lunch i det fina vädret.
Och vi tränade haktryck med bästa störningsmomentet i form av kullerbyttande Jonathan i bakgrunden och nyfiken Cornelia som ville veta vad vi höll på med och gärna ville vara med.
Vi tog en liten paus från vilddjuren, tog pendeln in till stan och träffade två andra vilddjur – Ella och Peppar.
Fast kanske är det egentligen de tre medföljande kvinnorna som var lätt galna. Susanne, Sanna och jag tyckte det var en strålande idë att promenixa på Gärdet i det fina vädret och sedan följa upp med lite lydnadsträning. Men glidflygare i himlen, hästar som skrittade förbi och massa publik så var det störningsmoment så det räckte och blev över. Vi blev alla tillslut både varma och törstiga och sökte upp Härliga hundar på Östermalm för en välbehövlig fika.
I vanlig ordning så kröp räkan ihop som ett knyte på väg hem. Och sov non-stop i typ en vecka innan hon hämtade sig...
Vi tillbringade en hel del tid ute på syster ysters balkong. När det var skugga framåt eftermiddagen så kunde Zoë kosta sig på att sitta upp och posera tillsammans med Stockholms-sötnosarna...
... annars tillbringade fröken Z gärna tillvaron på detta sätt.
Vi promenixade ner till centrum (Sigtuna), testade lekplatsen och åt lunch i det fina vädret.
Och vi tränade haktryck med bästa störningsmomentet i form av kullerbyttande Jonathan i bakgrunden och nyfiken Cornelia som ville veta vad vi höll på med och gärna ville vara med.
Vi tog en liten paus från vilddjuren, tog pendeln in till stan och träffade två andra vilddjur – Ella och Peppar.
Fast kanske är det egentligen de tre medföljande kvinnorna som var lätt galna. Susanne, Sanna och jag tyckte det var en strålande idë att promenixa på Gärdet i det fina vädret och sedan följa upp med lite lydnadsträning. Men glidflygare i himlen, hästar som skrittade förbi och massa publik så var det störningsmoment så det räckte och blev över. Vi blev alla tillslut både varma och törstiga och sökte upp Härliga hundar på Östermalm för en välbehövlig fika.
I vanlig ordning så kröp räkan ihop som ett knyte på väg hem. Och sov non-stop i typ en vecka innan hon hämtade sig...
