Lydnadshelg hos Liws i Vingåker

Det måhända att detta inlägg kommer i en något fel kronologisk ordning, men vad gör väl det. Jag måste ju få dela med mig av intrycken av en helt fantastisk helg hemma hos Gunilla och Johan. TUSEN TACK för all gästvänlighet och öppenhet ni bjöd oss lydnadstokiga perroägare på.



Johan lyckades ju för ett tag sedan ta sista förstapriset på elitnivå, och Tova kan numera titulera sig Lydnadschampion. Dock så visade det sig att Tova egentligen är Gunillas hund från början... och eftersom det är hon som sköter utfodring, hygien och rastning av både Tova och Chica så är ju då frågan - VEM AV DEM ODLAR EGENTLIGEN FRAM BÄSTA OCH STÖRSTA CHAMPINJONEN?? Följ tävlingen på facebook. Upp till bevis Johan!



Tova tyckte det var något orättvist att vi kom och lade beslag på hennes Johan och alldeles egna apellplan... Hon strök omkring och gjorde sitt yttersta för att få husses uppmärksamhet.



Dock utan större framgång. Johan hade fullt upp med oss andra:



Susanne och Ella



Sanna och Peppar



Jag själv med söta Zoë – i vanlig ordning fångad med dumboöronen bakåtvikta då hon allt som oftast är i rörelse...



Åsa och Trizza



Carina hamnade inte på bild, då det är hon som bidragit med de flesta bilderna till detta inlägg... men hennes Zalle hann med att visa bästa charmen och energin både på och utanför plan. Zalle gillade Zoë... :-)



Louise som hade både Isa (på bild) och Dicho med sig



Och slutligen Lisa med Ceasar



Mellan varven hade både vi och hundarna pauser. Dessutom fick vi i oss lite vin. Skönt!



Vinet kunde jag behöva för att lugna mina nerver... jag höll nämligen på att inte komma iväg till Vingåker. Min sabla Saab har testat min mentala stabilitet det sista året. Den är på sista varvet, jag vet. Men den får inte pajja NU!!! Hittills har jag svalt och betalt reperation efter reperation. Men nu går det snabbt utför. För några veckor sedan höll jag på att tappa alla mina mindre bra påskruvade sommardäck. Helene och jag var på väg till träningen hos Petra när jag med andan i halsen insåg att SÅHÄR mycket ska bilen inte låta och vibrera... Hjulen skruvades på ordentligt och jag bad till de högra makterna att Ray skulle ställa upp för mig t/r till Vingåker. NIX. När jag satt i bilen färdig att köra från jobb på fredagen så lyser motorlampan!!! Efter några svordommar och fritt fall i hjärnan så fick jag istället låna mina föräldrars likadana Saab. Upp kom jag till Vingåker, en timme efter alla andra. Men jag var där!! På lördagen när vi var färdiga från träningen så hör vi ett högt och ljudligt pyyyyyyyyssssssssssande. Vilken bil?? Jo, mina föräldrars. Punktering. Från att ha stått parkerad i ett dygn så bestämmer den sig för att bara.... släppa luft. Andas djupt, tänk positivt. På med reservhjulet – TACK JOHAN – och så en stor klunk rosévin. Och så släpper vi det och fokuserar på lydnad istället. (Det tog dock lite vääääl lång tid att köra de 50 milen hem med 80 km/h pga reservdäck... inte konstigt vi båda varit trötta denna vecka ;-)

Nog om bilelände – nu till det roliga – LYDNADEN:

På fredagskvällen när vi alla var samlade började vi med att gå igenom den nog så viktiga träningsfiliosofin.

Till en start – fråga och ha klart för dig följande:
•  Sätt upp ett tydligt mål – hur långt vill jag nå med min hund??
•  Vilka förutsättningar ger jag mig själv och min hund mot vårt mål?
•  Hur ofta tränar vi?
•  Hur vill jag att min hund ska vara när vi tränar?
•  Hur ”talar jag om” för min hund vad den ska göra?
•  Hur mycket tid ger jag min hund till inlärning till de ofärdiga momenten?
•  Vad ger jag för signal till hunden att nu ska vi träna / tävla?
•  Vad ger jag för signal att nu är det slut?
•  Går jag igenom momenten utan hund t ex. Torrgår el gör en inkallning utan hund?
•  Är jag bra på att läsa av min hund och är jag coach i alla lägen?


Attityd, hur får jag hunden att vara laddad:
•  Hunden laddar genom att få sitta en bit ifrån (vilja vara med men sitter fast)
•  Tar fram kampsaker, bytesövningar.
•  Kastar boll
•  Låter hunden ha tråkigt innan träningen
•  Mindre mat dagen då det är träning, kan få sin dos under träningen.
•  Skapa mystik, cermoni i första aktivitet, rutan, apport el inkallning med en kanon belöning.


Hitta rätt balans:
•  Hunden är riktigt het = fartfylld aktivitet, inkallning, apport el rutan.
•  Hunden är lagom het = Linförighet, frittfölj läggande- el. Ställande undergång
•  Hunden är samlad = Hålla apporten utan tugg, fjärr.


Vilken förväntan har min hund:
•  Vad händer om jag går riktigt fint????
•  Om jag är jättesnabb vad händer då????
•  Jag vet att du har ngt i fickan, är det godis el. Boll ;)
•  Säg slutkommandot ”slut” så jag får spring till min externa belöning!!!!


Dela upp momenten:
•  Frittfölj; Sitt med kontakt
 – Sök upp förare med kontakt
 – Gå med kontakt
 – V-sväng, h-sväng, halt.
•  Inkallning; Sitt med kontakt
 – Sitta kvar bli lämnad
 – Galopp med tryck mot förare
 – Ingång
•  Läggande; Sitt med kontakt – Gå med kontakt
 – Snabbt läggande – 
Bli kvar liggande – Bli kvar liggande då förare återgår till utgångsposition – Sättande


Utsläckning:
•  Ingen belöning

•  Uttråkad förare

•  Förstår inte uppgiften (väldigt vanligt)

•  Ingen förändring i träningen
•  Föraren är ojämn, ibland fokuserad mot hunden och ibland mot annat.

 



          

Gissa om jag hade fått tillbaka fokusen på lydnaden och hade en MASSA drömmar natten till lördagen. Vi kördes i säng med uppmaningen att kl 9 skarpt skulle alla hundar vara rastade och mattar frukostätna och på plats på plan. Därefter körde vi 3 pass á 10 minuter/ekipage under lördagen och 2 pass á 10 min/ekipage på söndagen.           


                       



Mitt mål med helgen var att komma över puckeln och hitta lösningar på mina två största problem för tillfället – Zoës sneda sittande vid ingångar och halter samt att platsliggningen känns väldigt instabil och jag har fastnat i inlärningen av haktryck (hon börjar pipa så lätt/snabbt). Och börja med att inlärningen av rutan för LK2.

Platsliggning/Haktryck
Johan började med att fråga mig – Vilken ambition har du med haktryck – ska den sitta ordentligt eller är det flexibelt? Enkel fråga för där visste jag svaret - JA, ordentligt!! Okej. Då ska du backa tillbaka och få henne att ligga tyst med hakan nere en full platsliggning (2 min), och även klara av störmoment som godis, leksaker prassel runt omkring henne INNAN du lägger henne tillsammans med andra hundar.

För att understryka vad han menade så förevisade han Tova som låg med hakan nere, djupt koncentrerad på sin uppgift, med 10 personer som stod och blängde på henne, dessutom tog Johan fram en ihopknycklad plastpåse och strök längs med hennes rygg utan att hon rörde sig. Coolt!!! Detta ska Zoë klara innan jag blandar in andra hundar. Urgh!

Men peppande så menar Johan att 30 sekunder ska jag kunna klara snabbt och sedan avancera raskt till 2 minuter för att sedan lägga på retning. JOHAN – jag behöver din support med kriterie-ökningarna. Hur jag ska gå tillväga här?? :-)

Ingångar
Här handlar det mycket om – än en gång – backa tillbaka och hjälpa henne in så att hon förstår vad jag är ute efter. Och vara noga med vart jag placerar belöningen. På yttre kanten av framsidan av låret. Där jag vill att nosen ska vara vid perfekt genomfört moment. Detta har jag jobbat på med en hel del hemma sen förra helgen. Och tycker det tar sig. Det är betydligt bättre än innan. Men inte perfekt, och risken när man pillar med dessa små detaljer är att man blir SUPERPETIG och att det så lätt slår över till tråkigt tragglande och att man tappar gaisten. Där har jag nästan varit och vänt sista dagarna. Så nu pausar jag detta moment några dagar och låter det landa innan jag går på det igen.

Under tiden har jag istället gått över till tonfall och betoningar i skillnaden mellan ligg och sitt. I takt med att jag nöter på haktrycket och ligg så har Zoë HELT glömt bort kommandot sitt. I stället slänger hon sig ner i ligg så fort jag säger ett kommando. Oavsett vad jag säger så testar hon först en ligg. Nöjd vill jag meddela att hon nu börjar få tillbaka minnet när det gäller sitt. Så det blir allt lite träning av fjärren i LK2 lite parallellt såhär... :-) Vad jag har fått att fungera är ett högt och kort/rappt SITT medan LIGG sägs mer utdraget med lägre röstläge.

Rutan
Vi provade på två olika belöningar här. Godis och boll/lek. Genom att i början av varje träningspass göra en ceremoni av att binda upp Zoë, visa att nu var det roligheter på gång – är hon beredd. Och så gick jag och förberedde rutan med att lägga ut mat/boll på en pinne inne i rutan. Så tillbaka till Zoë, binda loss henne, trigga upp henne och sedan släppa henne mot rutan och rusa efter. När hon tar belöningen så skulle jag köra nya mantrat - rrrrutan BRAAAA rrrrutan BRAAA rrrutan BRAAA!! Inne i rutan då. Helt klart fungerar boll bättre än mat. Det sista passet provade vi att skicka Zoë mot rutan efter att jag placerade bollen på plats så hon såg det, men sedan finta bort den utan att hon märkte. När hon och jag sedan rusade mot rutan så kastade Johan in bollen i rutan över Zoës huvud. Och så kamp/lek inne i rutan och mantrat - rrrrutan BRAAAA rrrrutan BRAAA rrrutan BRAAA!! Detta sätt ska jag jobba vidare på hemmavid.

Jag har ju funderat en hel del på Zoës brist på kamplusta. Hon är ju inte hunden som hänger fast i en repleksak med käkarna, utan hon släpper rätt snabbt om man drar för hårt. Detta kom även fram på MH-beskrivningen. Därför har jag inte heller förstått vitsen med boll i snöret till Zoë. Men vad som var intressant var när Johan testade Zoë i rutan med en liten gummiboll i rep och Zoë höll ett bra grepp och svängde med den så förklarade Johan att bollens dunsande mot sidan av nosen pumpar igång hundars adrenalin. Och när jag såg det utifrån denna synvinkel och såg hur Zoë gick igång när Johan körde med henne så gick det upp ett ljus. NU fattar jag. Wow. Och skönt var det att höra av Johan att det är inget fel med Zoës kamplusta. Hennes sätt att jobba med det duger alldeles utmärkt. Dock KAN jag jobba upp ett ännu bättre grepp. Och det ska jag se till att göra.

Som ni förstår så var det YTTERLIGARE en helg med massa intryck. TACK Johan för att vi fick komma. Det kändes oerhört komfortabelt att träna tillsammans med dig. Jag kände mig dessutom koncentrerad, fokuserad och MOTIVERAD att jobba vidare. Som du så härligt avslutade mailet vi fick av dig – "Lycka till i träning, NI KAN!"

Jag tränar ju hos Petra på tisdagar nu under maj/juni dessutom. Därför passar jag faktiskt på att vila både mig själv och Zoë så mycket som möjligt för tillfället. Helt ärligt så tränar jag faktiskt på sparlåga under veckorna för tillfället och lägger all krut på planneringen av träningen framöver. Och pussar och gossar med lilla Zoë så fort hon bjuder till. För övrigt låter jag henne vila ikapp. Det är först de sista dagarna som hon söker upp mig och ligger och sover i närheten av mig. Tidigare har hon gått raka vägen upp till sovrummet och krupit in under min säng så fort vi kommit hem.



Därför var det underbart mysigt att vi igår hade sooooooovmorgon och låg och myste i sängen tills 11 innan vi reste på oss. Sen softade vi mest hela dagen. Häääärligt. Det behövde vi. Vila iform för att idag ta hem det första cert:et!!! :-)

Tack till Carina och Susanne för lån av bilder.

Kommentarer
Postat av: Peppar

Jag bara undrar varför det är så långt till Malmö ...

/Peppar

2011-05-26 @ 13:17:51
URL: http://perro-peppar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0