Tack...

... Susanne för att du samlar ihop och investerar i oss tävlingsekipage från Aberlours. Vilken underbar helg vi fått!!
... Johan Liw för att du ännu en gång peppat och inspirerat mig till att fokusera!!
... & Virran för att du bjöd in oss – håller med Susanne – till ditt paradis i Vallda!!

Igår var jag matt och Zoë väldigt nöjd med att strosa omkring lite hemma. Vid åtta hade vi båda slocknat. MEN vilken ynnest att få göra detta i denna miljö och tillsammans med dessa härliga människor. Så lärorikt!

Förutom jag och Zoë, var det Susanne själv tillsammans med Bella och Shandi, Helene B och Cocos, Jenny och Sune, Helene E med Chelsea och Mezzi, Ki och Bibbi samt Virran och Sally som drillades av Johan.


Själv hade jag bestämt mig för att titta på:

Fritt följ
Dels jobbade jag på att få ett bättre flyt i gången och hållning själv. Så det hela började med att jag fick torrgå. Sedan provade jag med Zoë igen. Gick väl okej, men jag fick ingen kick... När jag sedan hade sett Ki och Bibbi drillas i tyst fritt följ så kände jag att det var något jag ville prova själv. En fördel med detta är att man själv inte behöver hålla koll på att säga kommandot vid rätt tillfällen. Dessutom ger man hunden mer ansvar och förhoppningsvis därmed också en bättre fokuserad och tyst hund. När man behöver stötta upp hunden under tävling så har man ju fortfarande kommandot/rösten att tillgå. Gillar tanken, och provade det med Zoë ett pass. Även denna gång fick jag torrgå för att hitta flytet. Något irriterad blev jag när Johan dessutom försökte föra en konversation med mig samtidigt som jag försökte gå... Johan förklarade så fort jag stannade - herregud, du är ju så koncentrerad att du nästan tappar andan. Jag var ju tvungen att bryta upp det... (Och då gick jag alltså inte ens med hund, det enda jag skulle tänka på var att sträcka på ryggen, hålla blicken rakt fram och gå enligt Johans instruktioner.... ) När jag sedan efter att hämtat andan lite fick in Zoë så var tanken att jag skulle köra på samma sätt, och Johan klickade när Zoë slöt upp i rätt position, med andra ord så TILLKOM det en svårighet. Belöna hunden på rätt sätt och ställe. Puh!! Inte världens enklaste moment precis. Men jag tänker definitivt jobba vidare med detta. Dock så kräver detta träningskompisar och speglar... Vilken tur då att jag hittat en träningsgrupp i Åhus BK. Och att jag har gott om yta att sätta upp speglar på... :-)

Ingångar
Jag är en person som gestikulerar mycket när jag pratar. Jag tror det är en anledning till att jag har så himla svårt att vara konsekvent med belöningsplaceringen. Förutom att jag nu i höst och vinter ska jobba på med att förankra pallen ordentligt, så fick jag även hjälp med att istället för att jobba med fiskkroken, placera belöningen längre bak. Alltså inte på mittsömmen på benet utan någonstans mitt på baken. Direkt sökte sig Zoë bakåt genom att använda bakdelen. Även detta kräver spegel Susanne... :-) Förutom detta ska jag även jobba med att backa, hålla belöningen vid benet. Och varva detta med att stanna upp och gå framåt. Också detta för att Zoë ska hitta flyt i ingången och att med denna metoden så får hon naturlig "hjälp" till rätt rörelse.

Apporten
Jag har verkligen en explosiv hund, som när jag kör tvåans apport flyger ut, greppar apporten och galopperar tillbaka. MEN hon kan mycket väl tugga på apporten och släppa den för tidigt. Jag erkänner villigt att jag försökt ta en genväg förbi ettans apport. Men inser nu att jag behöver det stabila hållandet även längre fram och måste därför ge mig i kast med detta. Dock så kom vi inte på en lösning och handlingsplan på detta, utan det får jag och Johan klura lite på ytterligare.

Fjärren
Jag hade tänkt sätta igång med fjärren redan nu och då med fokus på att hålla bakbenen "låsta". Även här blev det mycket en diskussion och jag kom inte till att få Zoë att förstå första stegen. Så jag ser fram emot Johans instruktionsfilm med ramen som han byggt till Tova som hjälp. Ska själv också läsa in mig på detta moment och sätta upp en plan för hur jag ska gå framåt i detta.

Förutom mina egna 5 x 10 minuterspass med Johan så var jag flitig i publiken då de andra ekipagen tränade. Lärorikt!! Full av energi vill jag nu jobba vidare. Förutom ovan nämnda så tog jag till mig allt Johan berättade om rutan. Vill verkligen få till samma resultat som Chica hade när hon bokstavligen hoppade in i rutan med glädje. DIT vill jag med Zoë!!

TACK ÄNNU EN GÅNG ALLA SOM VAR MED I HELGEN!!!

Stolt.

Zoë har från början varit intensivt miljötränad i stadsmiljö. Och eftersom jag med min förra hund blev bunden av att han vägrade åka buss, tåg eller båt så såg jag från början till att Zoë blev van vid att göra detta. Zoë är med mig varje dag på jobbet, vi sitter i kontorslandskap och har hela tiden brevbärare, bud eller kunder som kommer och går genom vår dörr. För att detta ska kunna fungera, att ingen (varken kollegor eller kunder) ska tycka att det är besvärligt eller obehagligt att jag har med mig hund, har jag fått kämpa som en galning. Många gånger arg, frustrerad på gränsen till tårar. Men på jobb har det alltid varit en absolut noll-tolerans. Och det har gett resultat. Fantastiska resultat.

Ni som har följt våra vedomödor från början vet vilken slit jag har bakom mig. Det är inte för inte som Zoë periodvis hade smeknamnet ADHD-hunden:

• det tog 6 månader innan hon var torr en hel dag, och 9 månader innan jag ansåg henne vara rumsren (jag älskar att berätta detta, var inte alls roligt under tiden, då hon både kissade och bajsade inne, både en, två och tre gånger FAST jag i snitt var ute 8-9 gånger per dag)
• hon hoppade glatt upp på alla kunder som kom, mindre roligt för vår IT-kille som inte är så himla glad för "vilda" hundar
• för att få min uppmärksamhet, så sprang hon runt bordet och försökte "fånga" min kollegas högerhand, medans hon jobbade med datormusen
• hon lät betydligt mycket mer än nu, framför allt när någon av oss försökte prata i telefon
• eller så körde hon tokryck, och jagade sig själv runt konferensbordet...

Som sagt, jag har oförtrutet jobbat på, passivitetstränat henne, burtränat henne, varit konsekvent med vad som accepteras. Pedagogisk alla gånger, njaaaa... jag har vrålat många gånger. Har långt ifrån gjort rätt sak i rätt ordning. Men jag har inte slutat jobba vidare. Och jag har med glädje tagit emot all hjälp och peppning jag fått längs vägen.

NU skördar jag verkligen framgångarna. Zoë är 2 år och är en väldigt temperamentsfull hund, men samtidigt oerhört följsam. Det är så uppenbart när jag tittar tillbaka vad jag sa förra sommaren i samband med look-alike-tävlingen, varför Zoë och jag var så lika. Förutom att jag gladeligen sa i tv att vi båda hade ADHD... (med glimten i ögat såklart) så citerades jag i tidningarna med följande:

"Vi har massor av energi och kommer inte så bra överens, det är en ständig kamp om vems vilja som ska gå igenom."

Jag kan inte annat än säga att jag minsann visade mig vara mest envis. För idag har jag en alldeles ljuvlig hund som kommit till ro. Hon älskar sin bädd på jobb, och går inte upp från den annat än om det är någon av hennes två "favorit-kunder" som helt enkelt måste hälsas på. Men jag kan med handen i riktning mot korgen få henne att gå och lägga sig på studs. Och stanna kvar där.

Mina kollegor har senaste veckorna påpekat "vad är det som hänt med hunna-blävern?" (det skånska jobbsmeknamnet) "du tar ju död på henne med allt viltspårande och lydnadsträning!" Vad det i mina ögon handlar om är att hon ÄNTLIGEN har landat. Jobb är vila, fritid är arbete och bus!!

Och som stammis-pendlare på bussen mellan Kristianstad-Malmö så har Zoë blivit tjenis med de flesta av busschafförerna. Hon får en godmorgonhälsning som alla vi andra. Och i morse sa chaffören, "det är en väldigt lydig hund du har!" WOW – vad stolt jag blev. Jag? Zoë? Lydig hund?? Visst, hon går exemplariskt i koppel, är numera väldigt tyst till vardags, reagerar på sekunden på ett Nej. Och även på bussen har min plan varit att hon ska varken synas eller höras där. Tar jag upp två säten (favoriten är att ligga på handduk på sätet närmst fönstret) med min hund, så ska de ialla fall inte ha något att påpeka angående hennes uppförande... Och i dag fick vi högsta betyg!

Nu är Zoë inte helt utan problem. :-) Långt ifrån!! Men vardagen kan jag verkligen sätta ett "check" på. Fungerar bättre än jag kunnat drömma om. Hundmöten – inga problem, gå i koppel – inga problem, passivitet – inga problem, inkallning – inga problem, "mattes-nej-är-ett-NEJ" – inga problem.

• Stora perrosamlingar, fungerar mindre bra. Där går hon fortfarande upp i stress och kan då tjafsa även med kompis-hundar. Just för att hon är inne i sin stresstunnel.
• Dominanta tikar som vill fostra henne, viker hon bara för de som fostrat henne sen valp (Bella & Blossom), resterande är som tändvätska för henne. Här måste jag förekomma henne och punktmarkera.
• Fullt ös medvetslös-attityden har lurat mig många gånger. Nu har jag lärt mig att även Zoë kan ta slut och när hon gör det, så tar hon TOKSLUT och blir oerhört lättantändlig och störningskänslig mot andra hundar. Hon behöver inte vara i händelsens mitt hela tiden, och det ligger på mig att hushålla med hennes energi och sätta henne på paus.

Jag ville summera detta här, dels för min egen reflektion och dagboksanteckning. Men också för alla er andra som kämpar på med era valpar & unghundar. GE INTE UPP!! Fortsätt bara oförtrutet vidare framåt, framåt. All tid ni lägger nu har ni tillbaka mångfaldigt längre fram.

Maja – hovfotograf

... har skickat bilder på Zoë från utställningen på Sofiero. Tänk att det är samma hund på dessa bilder som den jag har vid fötterna just nu... TACK Maja Malmqvist!!!


Heldag i skogen

I veckan blev jag "av misstag" inbjuden till ett träningstillfälle med Annika Berntsson (den domare jag gick kurs för i våras). Jag märkte på mailet att hon skrivit till "fel" Katarina, men jag tog tillfället i akt och bjöd in mig själv, om jag fick och där fanns en plats extra. Och självklart var jag välkommen... :-)

Så igår packade vi ner sele och lina, termos med te och goe-fika och styrde kosan mot Blentarp. Mellan 10-16 var vi i skogen... inte konstigt att både jag och Zoë somnade av utmattning vid 20-tiden igår. :-)

Det som jag trodde var ett träningstillfälle (lämpligt för mig och Zoë att stämma av statusen) visade sig vara ett uppsamlingsdag då alla ekipage fick gå motsvarande ett anlagsprov med bedömning. Den enda skillnaden var att vi gick 300 meter långt spår istället för 600 meter som det är på anlagsprovet. Men vi hade 4 vinklar, 2 bloduppehåll och skott.

Och kan ni tänka er – det som jag har problem med är att Zoë håller för lågt tempo (!!!???) på raktsträckorna. Resten av gruppen hade antingen labbar eller borderterrier som alla tog 300 meter på 5-10 minuter. De som var nere på 5 minuter höll ju på tok ett för högt tempo (finns ingen jägare som orkar springa gatulopp med gevär...) och måste jobba på att kunna bromsa ner sina hundar. Men Zoë då – hon tog det hela i sin takt... 20 minuter!!! :-) Min lilla turboräka... hahahahaaa!!

Start, alla vinklar, båda bloduppehållen samt 2 av 5 raksträckor och spårslut: Utan tvekan.
Spårförmåga: Utmärkt
Självständighet: Ej behövt ingripa
Skottprövning: Godkänd
Arbetstempo: Lämpligt.

Med andra ord hade vi klarat godkänt på anlagsprov om vi kört det idag. Det jag måste jobba på är att få upp hennes tempo på raksträckorna. 45 minuter har man på sig att gå 600 meter, så lite bättre marginal vill man ju ha. Men tempot när hon är på spåret är som sagt oerhört behagligt. Hon lufsar på behaglig trav. Stannade upp, sniffade, utvärderade och fortsatte framåt. När hon tappar spåret (vilket då var på raksträckorna) så kryssar hon, stannar upp, cirklar runt och fortsätter framåt. Det är så coolt att gå spår med henne... Det är helt klart en annan del av hennes personlighet som kommer fram här.

Omdömmet om henne var: En hund med väldigt starkt psyke (älskar att en retriever-uppfödare som Annika är, säger detta om en perro), du läser din hund mycket bra, berömmer henne när hon går rätt, använder sin näsa väl. När hon gör uppehåll och tvekar, glöm inte att leta gemensamt efter spår. Grattis till en duktig hund!

Jag var helt klart så fokuserad på att läsa Zoë att jag glömde vad jag var där för, jobba tillsammans med henne för att hitta blodspåren... Men det slog mig på slutet och därför fick vi även upp farten på den sista sträckan.

Nu ska vi träna raksträckor och sedan se till att anmäla oss till anlagsprov. Ni som är intresserade och satt igång med viltspår, såg ni i senaste Hundsport att från 1 januari 2012 så kommer kraven höjas på både anlagsprov och öppenklass. Även om våra duktiga hundar säkert klarar även det, så kanske det är en morot att sätta lite extra fart under hösten... Mitt mål är ialla fall att även försöka ta viltspårschampionatet i höst!! :-)


Vansinnigt söt!

Ja, Susanne P, vacker är precis rätt ord. Jag är faktiskt nyförälskad i min hund. Insåg igår när jag satt och studerade henne att... nämen... vad...??? Under all den päls så hade hon i sommar faktiskt vuxit upp och blivit TIK. Hjälper såklart till att hon är mitt uppe i 4:e löpet. Det känns som att det är nu det verkligen sker stora förändringar i Zoës mentalitet. Det är inte längre en liten skrutta jag har, utan faktiskt en tik med värdighet. Kan ni tänka er!!! Den efterlängtade VÄRDIGHETEN fr mamma Blossom är här!!! WOW. En ny hund.

Och idag på bussen hem så kom en kvinna fram till mig efter en timmes bussfärd. "Det var EN VANSINNIGT SÖT hund du har!". Och då är hon skalad i 6 mm päls och har babianrumpa (höglöper)!!! Men det är de bedjande ögonen som dödar! Även detta från Blossom. Just nu sitter Zoë bara och tittar, tittar... drar lite på mig med sin tass och så kryper hon ihop som en kattunge/bambi och lägger huvudet i mitt knä och tittar, tittar. Inte konstigt att jag faller till föga...

En annan stor förändring är att från ingenstans så har hon fått en aptit!?! Efter den intensiva gödningen med färskfoder så är vi nu tillbaka till torrfoder (Royal Canin). Jag har i och för sig anstängt mig och numera serveras det även lunch. Jag har två uppsättningar fodersäckar, en på jobb och en hemma. Men varför ska jag egentligen tvinga min hund att äta frukost när jag själv efter 41 år fortfarande inte kommit in i den rutinen... MIN skalmanklocka ringer första gången 10.30 PUNKTLIGT. Zoë slukar (nja inte ala Bella, men tömmer den likväl i sin egen takt) sin skål efter lunchpromenaden. Och kvällsmaten tuggar hon glatt i sig när vi är hemma vid 19-tiden. Så det ska nog bli lite massa även på denna tjej.

Slutligen, Zoë är väldigt tyst för tillfället. Just nu står hon (sedan 5 minuter) med framtassarna i fönsterkarmen och spanar ut över gårdsplanen. Knäpptyst. Det finns en välbesökt (med hundar) promenadslinga här i samhället som gränsar till vår gårdsplan. Tidigare har Zoë skällt, muffrat och hållt på så fort någon närmat sig. Att hon tystnat kan ju ha och göra med att hon bott in sig. Men det är ljuvligt att se att hon står i fönstret och spanar läget – TYST!!!

Av med pälsen – ut i skogen


Så här ser hon ut numera – mitt lilla skogstroll. Jag höll mitt löfte till henne och begav mig ut till Bokskogen idag för en långprommis och ett rejält personspår. Oj som hon jobbade idag. Jag hade markerat upp spåret ordentligt och hade koll på henne hur hon löste svårigheterna. Zoë jobbar helt klart bäst en bit in i spåret, strax efter första vinkeln. Då tuffar hon på som ett ånglok med nosen i backen.

Vi var med om något spännande idag. När vi var som "djupast inne i vårt spårande" så kom det en lös-springande golden hane i full galopp efter oss med nosen i backen. Hans spårande var ju helt klart på jakt efter Zoë (eftersom hon höglöper just nu) för han gnydde FÖRVÄNTANSFULLT när han fick syn på sitt "mål". Det var ju inte någon enkel match för mig att försöka skjussa iväg honom. Ha! Det var fryst läge där ett tag med Zoë bakom mig och järnkoll på hanen så att det inte skulle hända några "olyckor"... Tog en hel evighet (några minuter) innan jag hörde någon vråla LIIIIIIIPTON genom skogen. Det tog en-två-tre-massor-av-gånger innan han tillslut vände om och gav sig av efter matte istället för snygg-bambi i skogen. Det som var riktigt roligt att se var att så fort han försvann så vände Zoë om och forsatte med sitt spårande. Duktigaste tjejen!!

Sofiero 110910 – SE UCH

Vad är räkfrossa utan champinjoner – NADA!!! Idag, på årets sista försök, så förvånade Zoë oss alla (tror jag) med att drämma till och knipa sista certet. Det måste helt enkelt vara för att jag i morse tänkte - OAVSETT hur det går idag så kommer dagens höjdpunkt vara att klippa av henne denna pälsen. VILKET slit!!! Sista dagarna har jag handklippt upp filtkammarna i nacken. Puh! Jag underskattade verkligen arbetet som krävdes för att hålla en lång päls i fräscht skick och jag är definitivt den första att sträcka upp handen på att det var en räka med SLITEN päls sista månaden.

MEN vad gör väl det nu i efterhand, när det räckte ända fram. Idag blev Zoë 2:a bästa tik efter SE UCH Cacecandyc de Ubrique "Korven". Och med tredje certet i hamn så kunde jag nu skala av henne i 6 mm päls, skrubba henne med såpa och med en oerhörd LÄTTNAD fokusera på höstens lydnads- och spårträningar. Nu ska här viltspåras och platsliggas så det står härliga till!!!



Excellent bitch with excellent structure. The body is very compact for a bitch. Very good topline. Good movement and presentation.

Domare: Mhaela Frangopol
Ålder: 2 år

Hahahahaaaa!!! The body is very compact for a bitch. Är det inte alldeles ljuvligt att hon drämmer till med detta i kritiken på slutet!!! Både Susanne och jag kan intyga att när pälsen åkte av så är det en smäcker liten tik som kom fram. Otroligt huvud, intensiv, uppmärksam blick och en vacker resning. Men kroppsmassa á la syrran Bibbi... njaaaa. Det dröjer nog ytterligare ett tag.

Ljuvliga Max


Har ni någonsin sett en vackrare golden-hane?

Finaste Tajan

Måste stoppa in en infiltratör i denna fullständigt perro-dominerande blogg. Min älskade Maxen-Taxen hade varit 9 år i år. Tvillingbrorsan Tyson lever fortfarande livets glada dagar (även han byrå-racka)!!! Och är ett levande bevis på att man VISST kan hålla vita golden slanka. Puss på nosen Tajan och SOM jag ser fram emot vår heldag i oktober Caroline! Nu ska bara Zoë se till att löpa färdigt först... :-)


Lek- och relationsutvecklingskurs

MED JAN GYLLENSTEN



”Tankarna bakom lek & relationsutvecklingen är att hunden och dess ägare ska utveckla och förfina sin relation med hjälp av leken. I leken får ägaren också ett naturligt och bra instrument för att i växande grad kunna kontrollera sin hund i situationer som många hundägare har svårt att behålla kontrollen. Enkelt uttryckt blir leken ett forum där vi kan utveckla väldigt mycket tillsammans med våra hundar på ett lättsamt sätt – bara hunden gillar att leka...!”

Jag har bokat Jan Gyllensten för en kurs i lek- och relationsutveckling med 4 timmars teori och 8 timmars praktik. Det finns plats för 8 ekipage för teori+praktik MEN ytterligare 12 personer är välkomna till teoriföreläsningen och därefter om intresse finns, vara åskådare när deltagande ekipage tränar. Man lär sig minst lika mycket av att lyssna och titta på när andra tränar! Har ni inte tidigare lyssnat på Jans träningsfilosofi så ska ni definitivt passa på och delta på föreläsningen.

Vid den praktiska delen jobbar Jan med ett ekipage i taget – 20 minuter + 5 minuters avrundning för att summera passet på innan nästa vovve gör entré... De övriga deltagana är med och tittar.

Inga hundar under föreläsningen, efter en timmes lunch och mölighet att rasta hundarna, så sätter vi igång med första passet praktik. Därefter har vi uppföljning en vardagskväll ett par veckor senare.

NÄR:
Teori söndagen 13 november 8-12
Praktik söndagen 13 november 13-17 + onsdagen 30 november 18-22

VAR:
Teorin hålls i lokalerna på Produktvägen 8A, Löddeköpinge (Center Syd området).
Praktiken hålls i en träningshall 300 meter därifrån.

PRIS:
4 timmars teori 300 kr – 12 platser
4 timmars teori + 8 timmars praktik 900 kr – 8 platser

ANMÄLAN:
perroklubben.skane@gmail.com
Meddela ditt namn, hundens namn, ålder och ert medlemsnummer i Perroklubben.
Samt om du vill vara med på teoriföreläsningen eller hela kursen.
Jag bekräftar tillbaka till alla om ni får plats eller ej!



JAN GYLLENSTEN har en gedigen bakgrund som hundförare, instruktör och utbildningsledare hos polisen under dryga 20 år. Han har utbildat 5 egna polishundar, samt medverkat i utbildningen av hundratals andra. Har gått polisens instruktörsutbildning vid Hundskolan i Sollefteå samt polisens utbildning för genomförande av L-test (lämplighetstest). 1996 var han med och omarbetade polisens lämplighetstest (L-test). Jan har varit lärare vid många av rikspolisstyrelsens hundutbildningar (ofta i L-test). Under flera år var han inköpsansvarig för polishundar vid polisen i Skåne och kom då ofta i kontakt med problem- och omplaceringshundar.

Även på tävlingsfronten har han både erfarenhet och framgång. Med 4 polishundar har han tävlat i elitklass inom brukshundklubben, varav 2 med cert. Deltagit och segrat i svenska och nordiska polishundmästerskap, i Brukshund-SM, samt seger i Schäfer-SM för spårhundar.

Sedan 2005 arbetar Jan fulltid med olika former av utbildning för hundägare. Han är mentalbeskrivare och mentaldomare inom Svenska Brukshundklubben. Testar hundar med s.k. ”oacceptabelt beteende” för Svenska Kennelklubben. Anlitas av ras- & brukshundklubbar över hela landet för olika fortbildningar samt av såväl försvaret som polisen i olika sammanhang. Dessutom kontaktas han av många enskilda hundägare som vill utveckla sin hund eller har problem.

Hösten 2008 gav Jan Gyllensten ut boken ”Din Hunds Beteende i vardag och träning”.

Läs mer om Jan Gyllensten på www.jangyllensten.se

Gränna 2011


Alla ni som missade årets Gränna-träff – ni MISSADE verkligen en väldigt trevlig och VÄLDIGT intensiv helg. I vanlig ordning när Perroklubben är i farten. :-) Premiär för i år var KM i rally-lydnad. Dessutom var det arrangerat en väldigt lättsam men ansträngande (för matte/husse) femkamp; potatis på sked, hundbowling, uppletande, boll under låda och favoriten i repris – snabbaste perron. Var man inte nöjd med detta så var det även KM i lydnad, mass-platsliggning (25 hundar på en och samma gång), coachning i lydnad, uppvisning av lydnadsprogram 1 och 2, prova på agility, möjlighet till SoR prov, föredrag om hur man enklast klipper en perro OCH uppvisning i freestyle. Puh!!!

Med tanke på hur Zoë är för tillfället, och att jag vi detta laget lärt mig att när hon tar slut så tar hon TVÄRSLUT, så sparade jag på hennes krafter för att hon skulle hålla ända fram till söndagen då vi skulle delta i vårt första KM i lydnad (klass 1). Och sen hade jag ju tränat in i det sista för att hon skulle klara av att livrädda matte. OCH det fixade hon. Herregud så coolt att denna lilla 14-kilos räka kan rädda en BETYDLIGT tyngre matte. Sanna har nu myntat YTTERLIGARE ett smeknamn på min älskling "bogser-räka".


Våra eminenta Gränna-generaler Johan Liw och Susanne Persson. Som nu skickar stafettpinnen vidare efter 2 väldigt lyckade träffar.

Förutom att vara eminenta är de två otroliga inspirationskällor för alla oss andra som gillar lydnad....


Då Susanne vann LK-3 med sin älsklings-Ella.


Och Johan ställde upp både i LK-Elit med Tova (och vann) och LK-2 med Chica (där han kom tvåa).



Måste också tacka dig Monica, så glad jag blir över din pepping, coachning och alla goda råd. Uppskattar dig verkligen!!!


Själv så var jag på lördagen funktionär och tillsammans med Anneli så eldade jag upp alla som ville testa sina hundar på bowling. Jag lovar det var både roligare och svårare än vad det låter!!!


Direkt när vi kom till Gränna på fredageftermiddagen satte jag, tillsammans med Jenny och Anna, igång med att märka upp lydnadsplanen. För redan på fredagskvällen var det dags för LK-2, LK-3 och LK-Elit att tävla i KM. LK-1 (där jag och Zoë deltog) tävlade först på söndag förmiddag.


När allt var ordentligt uppmärkt på plan iklädde jag mig rollen som skrivare, åt tävlingsledare Jenny och domare Ninni. Kan varmt rekomendera denna roll om det är någon som vill prova nästa år. Jag har nu gjort det under två år och det är sååååå intressant och lärorikt att vara på plan när proffsen tävlar och lyssna på småkommentarerna från Ninni. Det lär man sig minst lika mycket på som att tävla själv.... Hmmm... nja jag behåller gärna denna roll ytterligare ett år! :-)


Så här såg vi ut – Zoë och jag i full action på linföringhet, här språng marsch.

Det hela slutade på 141,5 poäng, även denna gång stod jag över platsliggningen. Då den är värd 30 poäng och då jag inte fick någon nolla på resterande moment, så ska jag ändå vara nöjd. Jag gillar att tänka – NÄR platsliggningen sitter (eller kanske ändå ligger...) så hade även detta program räckt till ett förstapris. Så vi är på gång. DOCK så är mitt problem att Zoë är lättdistraherad av omgivningen. Dessutom är hon fortfarande ung i den bemärkelsen att hon inte riktigt räcker hela programmet igenom. Man märker på henne mot slutet att hon lättare blir distraherad. Just i söndags så var det vid ställandet som hundar skällde i publiken, och det fixar hon inte. Jag höll henne kvar på plan och kunde slutföra programmet, men jag fick också jobba för det.

Så här såg bedömingen ut på oss:

Platsliggande 0 (Kommentar: avstår)

Tandvisning 10

Linförighet 8,5
(Kommentar: sitter snett, fin kontakt, något störningskänslig)

Läggande 9 (Kommentar; bra tempo, bra teknik)

Inkallande 9,5
(Kommentar: sitter något snett)

Ställande 6
(Kommentar: 3 steg) HÄR blev hon störd av publiken och sedan brottades jag verkligen med apporten då den var med hunden vänd mot publiken...

Apport 6 (Kommentar: släpper, nosar)

Hopp 10

Helhetsintryck 7
(Kommentar: alert, störningskänslig)

När det gäller SoR provet, så gick det som tåget. När Zoë nu väl förstått tekniken, så vill hon inget annat än att simma och bada. Det värsta med just detta prov var att hon INTE ALLS ville upp ur vattnet när vi var färdiga. En något missnöjt ljudande hund fick jag locka ifrån vattnet iklädd min läckra våtdräkt (lånad av Sanna - TACK!! - med den var Vättern-badet inte kallt alls).

Kul var det att efteråt höra Ankans (domare) kommentarer om Zoë: hon är stark din lilla räka, och jobbade på väldigt fokuserat. Och titta på henne hon är långt ifrån trött, där finns det gott om energi kvar!!! Jepp, that's my girl!







RSS 2.0