Sådär kul…

… att vara tjockis-gravid och att pulsa i snö upp till knäna. Att skotta sig fram till ytterdörren. För att sedan komma på att jag måste skotta mig ner till duschen i källaren för att HUNDEN har haft det hilarious!
 
 
I förrgår tog jag saaben och körde den oplogade grusvägen upp till stora vägen MOT BÄTTRE VETANDE!!! (För att komma till bussen.) Det räckte nästan fram. Med 10 meter kvar tog det tvärstopp. Då hade jag föst upp en snövall på dryga metern framför bilen. Ut och skotta, in i bilen och försöka komma loss, ut och skotta, försöka på nytt komma loss. Lagom till svordomarna och misströstan så kommer grannen med stora skyffeln och började hjälpa till. UNDERBART med landet-grannar. Detta är en granne som jag inte ens hälsat på tidigare. Men vilken räddande ängel!!! 10 minuter senare hade jag forcerat även de sista 10 metrarna. Och blivit något klokare på köpet! Döm av min förvåning att jag ändå hann med bussen ner till stan (hjälpte till att den var 20 minuter försenad...).
 
Så igårkväll så nöjde jag mig med att parkera saaben längst upp på grusvägen (de retliga sista 10 metrarna som nu var plogade...) Därefter pulsade jag de resterande 100 meterna ner till huset och in över gården. Zoë var SJÄLAGLAD!! Hoppade likt en känguru i den djupa lössnön. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. När hon sen 200 meter bort fick syn på rådjuren så brydde jag mig inte det minsta om lydnaden (härligt inkonsekvent). Istället tänkte jag i mitt stilla sinne, låt henne springa. Hon har NADA CHANS och orken kommer att stupa av att "springa" i full galopp i halvmeterdjup lössnö. Om man då är hund och har en mankhöjd på knappa 46 cm. Undras vem som egentligen hade roligast. Jag tror jag, när jag i mitt stilla sinne tänkte "släng dig i väggen Susanne Hall med förbröstträning i grustag, tacka vet jag att skicka ut hunden djupsnö med retligt snabba rådjur som lockelse!!". Det var som en matt hund som med nöd och näppe orkade skutta samma väg tillbaka till matte. SEN var hon spak OCH ett snömonster. 
 
Det var inte tal om att hon skulle stå still och tina på en handduk i köket som Margareta dirigerar Ginnis att göra... Nä, jag insåg att det var bara gå ut igen för att skotta fram trappan ner till källaren för att därefter kunna duscha av henne snön. Sedan hiver den gravida kvinnan upp den matta hunden och BÄR henne in i huset. För att undvika att mer snö fastnade. 
 
GISSA OM jag somnade gott igår. Och nöjt insåg imorse att vägarna var körbara. Inte grusvägen då, jag var tvungen att börja dagen med att pulsa de 100 meterna upp till bilen. Men sedan tog jag bilen ner till Malmö. Skönt att ta igen sig på jobbet lite. Jag tror jag stannar här nere tills snökanonerna lugnare sig... Och bonden hinner ploga ner till huset. Susanne - vad är problemet med att bo mitt inne i Helsingborg...???

Kommentarer
Postat av: Susanne

Det är inget problem att bo i Helsingborg. Inte i Tollarp heller. Det är SNÖN som är PROBLEM!! Den är vit, KALL, BLÖT och TUNG! Väldigt mycket I VÄGEN!!
Har du inte märkt det?
Dessutom gör den att jag FRYYYYSER!

2012-12-13 @ 12:18:29
URL: http://www.aberlours.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0