Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Hittade en gammal goding på lilla räkan som efter första klippet (16 veckor) fick belöningen att busa runt med mamsen. Hur gulligt på en skala är inte detta?!!!

Ki tänkte ett steg längre på mitt FB-inlägg och lade ut en länk till artikel från Canis på hur man kommer igång med uppletande. Den hittar ni även här. Vill tipsa om att just använda Canis hemsida (se även min länklista ner till höger). Vill ni sitta och läsa på så gå bara in i menyn Lär om hundar/Bibliotek. Där hittar ni en informationsskatt!!

Och så finns ju böcker! Följade två står på min inköpslista. Även böcker hittar ni ju i shopen hos Canis. Bra priser!



Artikeln jag nämnde i tidigare blogginlägg som motiverade mig att backa tillbaka och göra apporteringen ordentligt hittade jag på Klickerklok. Även de finns i min länklista och har en hel del artiklar som är läsvärda!!

... under veckan så har Zoë både samlat energi och ätit ikapp sig. Försökte balansera hennes glupska aptit med att samtidig undvika magknip av en för snabbt fylld liten räkmage. Men kan meddela att i mitten av veckan klämde hon FEM (5) Bravoburgare plus med vom under en dag. Så med rätt aptit så tog det bara en vecka att klä in dessa revben i lite bomull.

Detta gjorde att jag vågade köra intensiv hundaktivitetshelg med henne. Igår var vi hemma hos familjen Bäck och Neo. Björn och jag hade lite perroklubbs-trixande och så gick vi en ordentlig promenix i det trista skåne-vinter-vädret. Dis, duggregn och plusgrader. Men jag hade minst lika mycket samlad energi som min hund, så jag övertygade Björn att det inte alls fanns dåligt väder, bara dåliga kläder. Dessutom fick jag med honom på min idé att vi ska testa våra hundar och oss själva på uppletande. Jag har läst om det i lite olika bloggar, att det är en perfekt uppvärmning/urladdning för högenergiska hundar (läs typ Zoë) inför koncentrationsövningar (läs typ lydnad). Så jag ville prova mig fram om inte det var något för oss. Apportera in kan hon ju, men jag var osäker på hur man började träningen med uppletande. Och eftersom Björn hade läst på ordentligt inför förra Gränna, när han var funktionär på uppletandestationen så tänkte jag – PERFEKT!!





Jag var bara tvungen att låna dina bilder Björn!! Så härliga, men faktiskt lite missvisande. Neo är en jäkel på att spåra, det vet vi sedan tidigare och det syntes tydligt även igår. Zoës paradgren är att apportera in grejerna. Efter att vi först provade att köra hundarna var för sig så släppte vi dem båda. Lite konkurrens skadade definitivt inte. Det coola var att de letade parallellt men var det någon som hittade en grej så sprang de mer eller mindre tillsammans in med den för att få godis. Och sedan ut igen och leta vidare. Och med lite tjo och stim vid baslinjen så fattade även Neo att förutom att hitta grejerna så ville vi väldigt gärna att han skulle springa in med den till oss. Men det kommer Björn, definitivt!!!


Neo hade skitskoj, och var låååångt i från sin lufsande stil...


Zoë hade precis lika roligt och hade precis samma tempo som vanligt. Dock lite större öron just i lördags...

Efter fika hemma Björn fortsatte jag min skåneturne till Ystad. Där bor väninna Fia med familj. Och framför allt westien Morris. Honom har jag nämnt tidigare i bloggen men det var på tok för länge sedan vi träffades. Zoë och Morris har riktigt roligt de två också. Jag tror Morris är lite kär i Zoë, och jag tro Zoë tycker Morris är en rätt kul kille han med. Det faller dock på att han är lite kort i rocken för hennes smak (OCH min och fru Halls!!). Så Zoë och jag kom gemensamt fram till att hon ändå ska satsa på Peppar. Men Morris hälsar till Peppar att han kan nog börja ladda batteriet för hon luktar ljuuuuuvligt!!




De är så gulliga de två. Morris lever i paradiset. Han har en inhängnad trädgård på 5000 kvm där han kan jaga Zoë. Och så har de kommit på att om Zoë hoppar upp på fönsterbläcket i köksfönstret och hojtar på oss, så fattar vi att de vill bli insläppta. Reser jag mig upp och går genom huset för att öppna dörren så står de två sekunder senare där och väntar uppmanande. Sötnosar!



När vi gav oss iväg från Ystad så hade Morris redan kastat in handduken... Han orkade helt enkelt inte mer! Det kvittar hur söt den spanska hunden är. Hon har betydligt längre ben och springer faktiskt väääääldigt snabbt.



Efter 4 timmars paus hemmavid så begav dock Zoë och jag oss iväg till träningsgruppen i Åhus. Fyra söndagar tillbaka har vi tränat i ridhus.



Det som står på agendan för oss för tillfället är att komma tillrätta med platsliggningen (jag vet, jag börjar tröttna på det själv...), träna in att runda träningsväskan (berättar mer om det i ett separat inlägg) och så få till apporten riktigt bra och inte bara slarva förbi den... Jag har läst en artikel som fått mig att få upp ögonen för detta och det vill jag dela med er andra. Men även det tar jag i ett separat inlägg!! Det är faktiskt värt det.

Behöver jag påpeka att Zoë är trött. Så in i norden trött. Men roligt har vi haft i helgen!!

Är på bättringsvägen!! Puh vad man oroar sig när de blir dåliga!! I söndags slukade hon ju ett halvt kilo torsk, och var sen på hysterisk jakt efter mer att äta. För fösta gången någonsin så kom jag på henne med att försöka sno sopor. Hann dock stoppa henne!! När hon sen i går morse började kräkas magsaft så fick Susanne lugna mig med att det var för att hon är så hungrig av helgens pärs. Eftersom det baktill började stoppa upp så fick hon på förmiddagen ett halvtkilo fisk till som försvann på rekordtid. På kvällen fick hon detsamma uppblandat med en bravoburgare och lite torrfoder. Och SOM hon sov efter det!! Fullständigt nockad blev hon av det skrovmålet. I morse var det samma som stod på menyn och sedans dess har hon sovit. En hel del sömn att ta igen har både hon och jag. Nu ska vi bara se till att det kommer ut lite där bak också, eftersom det nu gått 1,5 dygn UTAN att hon bajsat. Alldrig blir man nöjd. Planen är ialla fall att hon nu ska serveras plus Bravo med vom resten av veckan, varvat med torrfoder. Så hon får tillbaka lite av de 2 kilona som "rann av henne".

Tack för tipsen Anita och Margareta!! Stomax är nu inköpt för framtida tillfällen. Visste inte att det fanns. Dock kom det inte till användning denna gång.

Jag vet inte vem som lidit mest, jag eller Zoës stackars tarmar. För pausen igår visade sig bara vara en micropaus, sen satte magen igång igen, varvat med skummad magsaft som kom framtill, innan vi rusade ut igen och det kom baktill.  Efter detta låg hon knall fall på samma punkt i 10 timmar, innan det i natt satte igång igen. 3 gånger var vi ute och i morse var det fortfarande en gulfärgad gelé som rann ut ur henne. Stackars lilla räka. Hon har dock druckit vatten och hållt sig tätt intill mig. Inte utslagen, men betydligt lojare och tydligt påverkad. Idag, efter 2 dygns fasta, så serverades kokt torsk. JÖSSES, vad hon slukade det. Å andra sidan ser hennes buklinje och midja ut som hos en vinthund för tillfället. HOPPAS det nu stoppar upp. Jag kan inte för mitt liv komma på vad hon fått i sig. Lös i magen har hon varit innan, men då är det vid 2-3 rastningar innan det stannar upp. Nu håller vi tummarna för att det blir en alldeles vanlig natt och vecka framöver.

Det är en låååångtråkig väntan på att nästa löp ska börja. Och kommande parning kan detaljplaneras. Enligt beräkningarna ska löpet inte starta förrän början av mars, men eftersom hon varit svullen ett tag nu så tänkte jag att det skulle kunna börja tidigare. (Är jag otålig kanske??) Men det får jag nog släppa nu.

Inte för att jag tror att gud straffar de försigkomna, men ett dygn efter den goda lunchpannbiffen så gick Zoës tarmar fullständigt bananas och tömde sitt innehåll varannan timme under de nästkommande 24 timmarna. Lite jobbig natt har jag haft, men riktigt synd är det faktiskt om Zoë som först nu hittat ro och försöker ta igen förlorad sömn. Gosiga lilla räkan, precis som om du skulle behöva hålla strikt diet...

... var idag hemmalagade pannbiffar. Två till matte och en till vovven. För när allt var värmt och framdukat så blev jag såklart avbruten av vaktmästaren som skulle titta på ventilationen. När jag väl satte mig till bords så satt Zoë fortfarande som en prydlig stenstaty bredvid min stol och "vaktade" maten till mig. MEN WHAT!!! Det var bara två biffar kvar på tallriken!!!!


Matte, jag lovar bifffen FLÖG mot mig. Jag var ju bara tvungen att fånga den...