Söta Zoë - Aberlours Brilliant Career

Zoë är värsta lektanten för tillfället. Knappt hann hon hem från syskonbarnen innan det gosades med sötaste ungen i St Olof. Villigt lät hon sig ledas runt av Ella när hon varvade prat med sig själv med prat med lilla gumman (som Zoë snabbt döptes till här). All denna träning Zoë fått på sista tiden har resulterat i att hon sköter sig exemplariskt tillsammans med småbarn. Inga översvallande pussattacker, bara någon förstulen puss här och var. Härligt att se.

Vi är i Stockholm över helgen. Först och främst för att passa syskonbarnen idag då min syrra skulle på konferens. Zoë fick i vanlig ordning hänga på då jag lyckades planera in lite extra. Det blev ett jobb-möte och dessutom lydnadsträning tillsammans med Susa P och Sanna i går på Tyresö BK.



Zoë och Cornelia har en alldeles speciell relation. I torsdagskväll när vi kom upp gick Zoë raka vägen in i barnrummet och parkerade sig för natten längst ned i Cornelias säng. Gulligt. Inte lika gulligt var det när söta Cornelia förtjust kom och väckte oss i fredags med att meddela "nu har Zoë pussat mig 88 gånger!!!". Klockan var 4.30 vid detta kära återseende. Vi lyckades övertyga både C och Z att det var mitt i natten och vi var tvungna att sova lite till... i alla fall tills det var ljust i fönstren. Till Jonathan håller Zoë ett bättre avstånd. Blir hon för mycket tycker han det blir läskigt. Å andra sidan har han lärt sig att säga GÅ IVÄG ZOË, och det respekterar hon!

I morse vaknade Cornelia med feber så det har varit en väldigt lugn barnpassning. Zoë har tagit sin roll på fullaste allvar och följer krassliga Cornelia som en skugga. Jag hade i vanlig ordning entusiastiskt tagit med mig en hel Ikeakasse fylld med Panduro påskpyssel. Vi värmde upp i förmiddags med lite egendesignad textiltryck...


Jonathan valde att göra en en t-shirt till sig själv.


Cornelia skulle såklart göra en snusnäsduk till Zoë.

Sen orkade Cornelia inte så mycket mer, Jonathan och jag fortsatte med påskägg och påskfår, medan vi packade ner C i fåtöljen.


Var Zoë är? Liggandes precis bakom, längs med ryggstödet.

Vi har här på LANDET haft en hel del rådjur i närområdet. Varje morgon så sitter Zoë och spanar i köksfönstret och rapporterar om utsikten (flocken på 4 rådjur som i princip tillhör familjen). Voff, voff låter det och jag har anstängt mig att vara med och belöna varje rapport om rådjur. Det visar sig att detta lönat sig.





För ett par veckor sedan så var vi på långprommis i Stockadala, strövområdet i närheten. Efter ett par hundra meter så stelnade Zoë till och sa voff, voff. Jag kollade efter och såg en flock rådjur på 7 individer. TACK OCH LOV så hade jag för en gång skull hjärnan med mig och sa BRAAAA!!! Döm min förvåning att Zoë kom in för att inkassera belöning. Och så fram 3 meter igen och voff, voff. BRAAA!!! från mig varpå hon kom in för belöning. Nån gång extra höll vi på innan jag fortsatte framåt. Gissa om jag blev nöjd när jag upptäckte att hunden följde mig. Nöjd??? Jag var ärligt talat eurofiskt av glädje över att min skvallerträning fungerar.

Å andra sidan så kom rådjuren aldrig i flykt. Och det var mitt stora aber. De bara stod och stirrade på mig och hunden.

Några dagar senare fick jag testa skvallerträningen i skarpt läge. Nu var det gryning och Zoë var fri runt huset. När hon rundade det så sprang hon rakt in i husflocken av rådjur. Och de skingrades givetvis åt vars ett håll. Zoë drog i en riktning. Men hon tog faktiskt bara en loop och när hon var på väg tillbaka in mot mig så belönade jag henne med rösten och kunde sedan utan problem koppla henne när hon var intill mig. Vi gick förbi det skrämda rådjuret och strax efter så släppte jag Zoë igen. Och faktiskt, hon hade släppt det och fortsatte morgonrundan på vanligt lunkande sätt!!!! NÖJD är summeringen på detta.

Vill ni läsa mer om vad skvallertärning innebär så rekommenderas följande två böcker:



Sen är Zoë långt ifrån färdigprogrammerad... GRÄVLINGAR – my good. De ska helst jagas till döds enligt krylltotten. Puh. Nästa projekt!!!

Hittade en gammal goding på lilla räkan som efter första klippet (16 veckor) fick belöningen att busa runt med mamsen. Hur gulligt på en skala är inte detta?!!!

... under veckan så har Zoë både samlat energi och ätit ikapp sig. Försökte balansera hennes glupska aptit med att samtidig undvika magknip av en för snabbt fylld liten räkmage. Men kan meddela att i mitten av veckan klämde hon FEM (5) Bravoburgare plus med vom under en dag. Så med rätt aptit så tog det bara en vecka att klä in dessa revben i lite bomull.

Detta gjorde att jag vågade köra intensiv hundaktivitetshelg med henne. Igår var vi hemma hos familjen Bäck och Neo. Björn och jag hade lite perroklubbs-trixande och så gick vi en ordentlig promenix i det trista skåne-vinter-vädret. Dis, duggregn och plusgrader. Men jag hade minst lika mycket samlad energi som min hund, så jag övertygade Björn att det inte alls fanns dåligt väder, bara dåliga kläder. Dessutom fick jag med honom på min idé att vi ska testa våra hundar och oss själva på uppletande. Jag har läst om det i lite olika bloggar, att det är en perfekt uppvärmning/urladdning för högenergiska hundar (läs typ Zoë) inför koncentrationsövningar (läs typ lydnad). Så jag ville prova mig fram om inte det var något för oss. Apportera in kan hon ju, men jag var osäker på hur man började träningen med uppletande. Och eftersom Björn hade läst på ordentligt inför förra Gränna, när han var funktionär på uppletandestationen så tänkte jag – PERFEKT!!





Jag var bara tvungen att låna dina bilder Björn!! Så härliga, men faktiskt lite missvisande. Neo är en jäkel på att spåra, det vet vi sedan tidigare och det syntes tydligt även igår. Zoës paradgren är att apportera in grejerna. Efter att vi först provade att köra hundarna var för sig så släppte vi dem båda. Lite konkurrens skadade definitivt inte. Det coola var att de letade parallellt men var det någon som hittade en grej så sprang de mer eller mindre tillsammans in med den för att få godis. Och sedan ut igen och leta vidare. Och med lite tjo och stim vid baslinjen så fattade även Neo att förutom att hitta grejerna så ville vi väldigt gärna att han skulle springa in med den till oss. Men det kommer Björn, definitivt!!!


Neo hade skitskoj, och var låååångt i från sin lufsande stil...


Zoë hade precis lika roligt och hade precis samma tempo som vanligt. Dock lite större öron just i lördags...

Efter fika hemma Björn fortsatte jag min skåneturne till Ystad. Där bor väninna Fia med familj. Och framför allt westien Morris. Honom har jag nämnt tidigare i bloggen men det var på tok för länge sedan vi träffades. Zoë och Morris har riktigt roligt de två också. Jag tror Morris är lite kär i Zoë, och jag tro Zoë tycker Morris är en rätt kul kille han med. Det faller dock på att han är lite kort i rocken för hennes smak (OCH min och fru Halls!!). Så Zoë och jag kom gemensamt fram till att hon ändå ska satsa på Peppar. Men Morris hälsar till Peppar att han kan nog börja ladda batteriet för hon luktar ljuuuuuvligt!!




De är så gulliga de två. Morris lever i paradiset. Han har en inhängnad trädgård på 5000 kvm där han kan jaga Zoë. Och så har de kommit på att om Zoë hoppar upp på fönsterbläcket i köksfönstret och hojtar på oss, så fattar vi att de vill bli insläppta. Reser jag mig upp och går genom huset för att öppna dörren så står de två sekunder senare där och väntar uppmanande. Sötnosar!



När vi gav oss iväg från Ystad så hade Morris redan kastat in handduken... Han orkade helt enkelt inte mer! Det kvittar hur söt den spanska hunden är. Hon har betydligt längre ben och springer faktiskt väääääldigt snabbt.



Efter 4 timmars paus hemmavid så begav dock Zoë och jag oss iväg till träningsgruppen i Åhus. Fyra söndagar tillbaka har vi tränat i ridhus.



Det som står på agendan för oss för tillfället är att komma tillrätta med platsliggningen (jag vet, jag börjar tröttna på det själv...), träna in att runda träningsväskan (berättar mer om det i ett separat inlägg) och så få till apporten riktigt bra och inte bara slarva förbi den... Jag har läst en artikel som fått mig att få upp ögonen för detta och det vill jag dela med er andra. Men även det tar jag i ett separat inlägg!! Det är faktiskt värt det.

Behöver jag påpeka att Zoë är trött. Så in i norden trött. Men roligt har vi haft i helgen!!

Är på bättringsvägen!! Puh vad man oroar sig när de blir dåliga!! I söndags slukade hon ju ett halvt kilo torsk, och var sen på hysterisk jakt efter mer att äta. För fösta gången någonsin så kom jag på henne med att försöka sno sopor. Hann dock stoppa henne!! När hon sen i går morse började kräkas magsaft så fick Susanne lugna mig med att det var för att hon är så hungrig av helgens pärs. Eftersom det baktill började stoppa upp så fick hon på förmiddagen ett halvtkilo fisk till som försvann på rekordtid. På kvällen fick hon detsamma uppblandat med en bravoburgare och lite torrfoder. Och SOM hon sov efter det!! Fullständigt nockad blev hon av det skrovmålet. I morse var det samma som stod på menyn och sedans dess har hon sovit. En hel del sömn att ta igen har både hon och jag. Nu ska vi bara se till att det kommer ut lite där bak också, eftersom det nu gått 1,5 dygn UTAN att hon bajsat. Alldrig blir man nöjd. Planen är ialla fall att hon nu ska serveras plus Bravo med vom resten av veckan, varvat med torrfoder. Så hon får tillbaka lite av de 2 kilona som "rann av henne".

Tack för tipsen Anita och Margareta!! Stomax är nu inköpt för framtida tillfällen. Visste inte att det fanns. Dock kom det inte till användning denna gång.

Jag vet inte vem som lidit mest, jag eller Zoës stackars tarmar. För pausen igår visade sig bara vara en micropaus, sen satte magen igång igen, varvat med skummad magsaft som kom framtill, innan vi rusade ut igen och det kom baktill.  Efter detta låg hon knall fall på samma punkt i 10 timmar, innan det i natt satte igång igen. 3 gånger var vi ute och i morse var det fortfarande en gulfärgad gelé som rann ut ur henne. Stackars lilla räka. Hon har dock druckit vatten och hållt sig tätt intill mig. Inte utslagen, men betydligt lojare och tydligt påverkad. Idag, efter 2 dygns fasta, så serverades kokt torsk. JÖSSES, vad hon slukade det. Å andra sidan ser hennes buklinje och midja ut som hos en vinthund för tillfället. HOPPAS det nu stoppar upp. Jag kan inte för mitt liv komma på vad hon fått i sig. Lös i magen har hon varit innan, men då är det vid 2-3 rastningar innan det stannar upp. Nu håller vi tummarna för att det blir en alldeles vanlig natt och vecka framöver.

Det är en låååångtråkig väntan på att nästa löp ska börja. Och kommande parning kan detaljplaneras. Enligt beräkningarna ska löpet inte starta förrän början av mars, men eftersom hon varit svullen ett tag nu så tänkte jag att det skulle kunna börja tidigare. (Är jag otålig kanske??) Men det får jag nog släppa nu.

Inte för att jag tror att gud straffar de försigkomna, men ett dygn efter den goda lunchpannbiffen så gick Zoës tarmar fullständigt bananas och tömde sitt innehåll varannan timme under de nästkommande 24 timmarna. Lite jobbig natt har jag haft, men riktigt synd är det faktiskt om Zoë som först nu hittat ro och försöker ta igen förlorad sömn. Gosiga lilla räkan, precis som om du skulle behöva hålla strikt diet...

... var idag hemmalagade pannbiffar. Två till matte och en till vovven. För när allt var värmt och framdukat så blev jag såklart avbruten av vaktmästaren som skulle titta på ventilationen. När jag väl satte mig till bords så satt Zoë fortfarande som en prydlig stenstaty bredvid min stol och "vaktade" maten till mig. MEN WHAT!!! Det var bara två biffar kvar på tallriken!!!!


Matte, jag lovar bifffen FLÖG mot mig. Jag var ju bara tvungen att fånga den...

Hon är INTE till salu. Men jösses vad lättköpt den lilla räkan är! För 25 spänn har jag världens charmigaste OCH willing to die for you matte lydnads-hund. Vad det hela handlar om är ett halvkilo kokta kycklinghjärtan. :-)

Jag har fått tipset sedan länge tillbaka av Susanne Persson och dessutom fått en näve för att prova, men känslan som jag hade hemma i köket idag slog det mesta. För 25 kronor köper man ett paket kycklinghjärtan, stoppar det i kokande vatten (men en buljong om man får för sig att det behövs), kokar i 20 minuter typ, och låter det sedan rinna av och svalna innan man skivar upp det i slantar. Konsistensen är som typ vanligt kycklingkött. Absolut inte kladdigt. En vecka ska det väl räcka för lite tricks i köket, eller lek på klubben. JAG LOVAR att ni kommer skratta åt era hundar när de får nos på detta. Slår även torkad blodkorv som var favoriten innan. Och snäppet enklare att tillreda.


Jag är REDO matte, bara du sveeeeeper paketet förbi min nos...


ÄNTLIGEN börjar det närma sig, jag har vaktat spisen koncentrerat hela tiden det puttrade...


Snäääääälllla släng fram apportblocket så jag kan få belöningen nån gång. KOM IGEN – nu jobbar vi matte!!!

Ännu en helg UTAN massa saker uppbokat. Härligt!! Fast jag måste erkänna att jag kände ett hugg av längtan till träffen i Sala. Hoppas vi får utförliga rapporter under veckan.

Själv så fixade jag lite praktiska to-do-saker och så blev det en hel del hundaktiviteter i helgen. Både lördag och söndag så var det personspår lagt. På lördagen hann vi även med att träna ett pass lydnad på klubben. Runda träningsväska står på agendan (för att framöver bl. a. få henne att hoppa längre ut från hindret) samt rutan som är återinförd. Den första omgången koner lyckades jag i höstas glömma kvar på klubben och de har jag inte fått tillbaka ännu. Därför är nu omgång två inköpta och invigda.

Lördagens spår lade jag på markerna runt klubben och ännu en gång så inser jag vilken utmärkt aktivitet spår är för Zoë. Jag älskar att se henne jobba med nosen. Hon blir som en annan personlighet, typ – stör mig inte, jag jobbar!! Istället för att hela tiden studsa runt och vilja vara i centrum för all aktivitet. Läckert. I lördags så gjorde jag felet att jag lade spåret, så sträckan på ett parti kom knappt 5 meter ifrån varandra. Där märkte jag att Zoë ville gå på den sista sträckan i stället för vinkeln som låg tidigare. Så där fick jag hjälpa henne. Idag var det definitivt överkurs. Jag tyckte själv att det var soligt härligt väder, dock snö. Men när jag skulle gå spåret två timmar senare så hade det blåst upp ordentligt och det hade fykat snö över spåret. Så halvvägs bröt jag det faktiskt. Fast på tillbakagången så såg jag hur Zoë plockade upp sista streckan och hittade slutapporten, jättenöjd. I helgen har jag nämligen infört att jag levererar ren leverpastej i spåret när hon hittar apporterna. Ojojoj, vilken motivationshöjare det var för att markera dem ordentligt!!! Tjo, hon greppar dem och slänger dem i luften för att få pastej. Nu är nästa steg att hon levererar dem i min hand. På tal om det. Veckan som kommer så tänkte jag göra en stötinsats när det gäller apporten. Både träapporten, men även spårapporten. Och för den delen även tennisbollarna. De ska levereras i handen, inte vid tåspetsen. Återkommer till det. Återkommer även till receptet på världens bästa hundgodis. Givetvis Susa Perssons bästa stalltips. Men det måste bara delas ut till resten av perrovärlden. Kommer i veckan!


Redo för att sätta igång!


Full fart framåt!