Kycklinghjärta??? Tacka vet jag kokt torsk!
Jag vet inte vem som lidit mest, jag eller Zoës stackars tarmar. För pausen igår visade sig bara vara en micropaus, sen satte magen igång igen, varvat med skummad magsaft som kom framtill, innan vi rusade ut igen och det kom baktill. Efter detta låg hon knall fall på samma punkt i 10 timmar, innan det i natt satte igång igen. 3 gånger var vi ute och i morse var det fortfarande en gulfärgad gelé som rann ut ur henne. Stackars lilla räka. Hon har dock druckit vatten och hållt sig tätt intill mig. Inte utslagen, men betydligt lojare och tydligt påverkad. Idag, efter 2 dygns fasta, så serverades kokt torsk. JÖSSES, vad hon slukade det. Å andra sidan ser hennes buklinje och midja ut som hos en vinthund för tillfället. HOPPAS det nu stoppar upp. Jag kan inte för mitt liv komma på vad hon fått i sig. Lös i magen har hon varit innan, men då är det vid 2-3 rastningar innan det stannar upp. Nu håller vi tummarna för att det blir en alldeles vanlig natt och vecka framöver.
Kladdig rumpa men av helt fel anledning!
Det är en låååångtråkig väntan på att nästa löp ska börja. Och kommande parning kan detaljplaneras. Enligt beräkningarna ska löpet inte starta förrän början av mars, men eftersom hon varit svullen ett tag nu så tänkte jag att det skulle kunna börja tidigare. (Är jag otålig kanske??) Men det får jag nog släppa nu.
Inte för att jag tror att gud straffar de försigkomna, men ett dygn efter den goda lunchpannbiffen så gick Zoës tarmar fullständigt bananas och tömde sitt innehåll varannan timme under de nästkommande 24 timmarna. Lite jobbig natt har jag haft, men riktigt synd är det faktiskt om Zoë som först nu hittat ro och försöker ta igen förlorad sömn. Gosiga lilla räkan, precis som om du skulle behöva hålla strikt diet...
Inte för att jag tror att gud straffar de försigkomna, men ett dygn efter den goda lunchpannbiffen så gick Zoës tarmar fullständigt bananas och tömde sitt innehåll varannan timme under de nästkommande 24 timmarna. Lite jobbig natt har jag haft, men riktigt synd är det faktiskt om Zoë som först nu hittat ro och försöker ta igen förlorad sömn. Gosiga lilla räkan, precis som om du skulle behöva hålla strikt diet...
Dagens lunch...
... var idag hemmalagade pannbiffar. Två till matte och en till vovven. För när allt var värmt och framdukat så blev jag såklart avbruten av vaktmästaren som skulle titta på ventilationen. När jag väl satte mig till bords så satt Zoë fortfarande som en prydlig stenstaty bredvid min stol och "vaktade" maten till mig. MEN WHAT!!! Det var bara två biffar kvar på tallriken!!!!
Matte, jag lovar bifffen FLÖG mot mig. Jag var ju bara tvungen att fånga den...
Matte, jag lovar bifffen FLÖG mot mig. Jag var ju bara tvungen att fånga den...
Världens billigaste lydnadshund
Hon är INTE till salu. Men jösses vad lättköpt den lilla räkan är! För 25 spänn har jag världens charmigaste OCH willing to die for you matte lydnads-hund. Vad det hela handlar om är ett halvkilo kokta kycklinghjärtan. :-)
Jag har fått tipset sedan länge tillbaka av Susanne Persson och dessutom fått en näve för att prova, men känslan som jag hade hemma i köket idag slog det mesta. För 25 kronor köper man ett paket kycklinghjärtan, stoppar det i kokande vatten (men en buljong om man får för sig att det behövs), kokar i 20 minuter typ, och låter det sedan rinna av och svalna innan man skivar upp det i slantar. Konsistensen är som typ vanligt kycklingkött. Absolut inte kladdigt. En vecka ska det väl räcka för lite tricks i köket, eller lek på klubben. JAG LOVAR att ni kommer skratta åt era hundar när de får nos på detta. Slår även torkad blodkorv som var favoriten innan. Och snäppet enklare att tillreda.
Jag är REDO matte, bara du sveeeeeper paketet förbi min nos...
ÄNTLIGEN börjar det närma sig, jag har vaktat spisen koncentrerat hela tiden det puttrade...
Snäääääälllla släng fram apportblocket så jag kan få belöningen nån gång. KOM IGEN – nu jobbar vi matte!!!
Jag har fått tipset sedan länge tillbaka av Susanne Persson och dessutom fått en näve för att prova, men känslan som jag hade hemma i köket idag slog det mesta. För 25 kronor köper man ett paket kycklinghjärtan, stoppar det i kokande vatten (men en buljong om man får för sig att det behövs), kokar i 20 minuter typ, och låter det sedan rinna av och svalna innan man skivar upp det i slantar. Konsistensen är som typ vanligt kycklingkött. Absolut inte kladdigt. En vecka ska det väl räcka för lite tricks i köket, eller lek på klubben. JAG LOVAR att ni kommer skratta åt era hundar när de får nos på detta. Slår även torkad blodkorv som var favoriten innan. Och snäppet enklare att tillreda.
Jag är REDO matte, bara du sveeeeeper paketet förbi min nos...
ÄNTLIGEN börjar det närma sig, jag har vaktat spisen koncentrerat hela tiden det puttrade...
Snäääääälllla släng fram apportblocket så jag kan få belöningen nån gång. KOM IGEN – nu jobbar vi matte!!!
Hundhelg
Ännu en helg UTAN massa saker uppbokat. Härligt!! Fast jag måste erkänna att jag kände ett hugg av längtan till träffen i Sala. Hoppas vi får utförliga rapporter under veckan.
Själv så fixade jag lite praktiska to-do-saker och så blev det en hel del hundaktiviteter i helgen. Både lördag och söndag så var det personspår lagt. På lördagen hann vi även med att träna ett pass lydnad på klubben. Runda träningsväska står på agendan (för att framöver bl. a. få henne att hoppa längre ut från hindret) samt rutan som är återinförd. Den första omgången koner lyckades jag i höstas glömma kvar på klubben och de har jag inte fått tillbaka ännu. Därför är nu omgång två inköpta och invigda.
Lördagens spår lade jag på markerna runt klubben och ännu en gång så inser jag vilken utmärkt aktivitet spår är för Zoë. Jag älskar att se henne jobba med nosen. Hon blir som en annan personlighet, typ – stör mig inte, jag jobbar!! Istället för att hela tiden studsa runt och vilja vara i centrum för all aktivitet. Läckert. I lördags så gjorde jag felet att jag lade spåret, så sträckan på ett parti kom knappt 5 meter ifrån varandra. Där märkte jag att Zoë ville gå på den sista sträckan i stället för vinkeln som låg tidigare. Så där fick jag hjälpa henne. Idag var det definitivt överkurs. Jag tyckte själv att det var soligt härligt väder, dock snö. Men när jag skulle gå spåret två timmar senare så hade det blåst upp ordentligt och det hade fykat snö över spåret. Så halvvägs bröt jag det faktiskt. Fast på tillbakagången så såg jag hur Zoë plockade upp sista streckan och hittade slutapporten, jättenöjd. I helgen har jag nämligen infört att jag levererar ren leverpastej i spåret när hon hittar apporterna. Ojojoj, vilken motivationshöjare det var för att markera dem ordentligt!!! Tjo, hon greppar dem och slänger dem i luften för att få pastej. Nu är nästa steg att hon levererar dem i min hand. På tal om det. Veckan som kommer så tänkte jag göra en stötinsats när det gäller apporten. Både träapporten, men även spårapporten. Och för den delen även tennisbollarna. De ska levereras i handen, inte vid tåspetsen. Återkommer till det. Återkommer även till receptet på världens bästa hundgodis. Givetvis Susa Perssons bästa stalltips. Men det måste bara delas ut till resten av perrovärlden. Kommer i veckan!
Redo för att sätta igång!
Full fart framåt!
Själv så fixade jag lite praktiska to-do-saker och så blev det en hel del hundaktiviteter i helgen. Både lördag och söndag så var det personspår lagt. På lördagen hann vi även med att träna ett pass lydnad på klubben. Runda träningsväska står på agendan (för att framöver bl. a. få henne att hoppa längre ut från hindret) samt rutan som är återinförd. Den första omgången koner lyckades jag i höstas glömma kvar på klubben och de har jag inte fått tillbaka ännu. Därför är nu omgång två inköpta och invigda.
Lördagens spår lade jag på markerna runt klubben och ännu en gång så inser jag vilken utmärkt aktivitet spår är för Zoë. Jag älskar att se henne jobba med nosen. Hon blir som en annan personlighet, typ – stör mig inte, jag jobbar!! Istället för att hela tiden studsa runt och vilja vara i centrum för all aktivitet. Läckert. I lördags så gjorde jag felet att jag lade spåret, så sträckan på ett parti kom knappt 5 meter ifrån varandra. Där märkte jag att Zoë ville gå på den sista sträckan i stället för vinkeln som låg tidigare. Så där fick jag hjälpa henne. Idag var det definitivt överkurs. Jag tyckte själv att det var soligt härligt väder, dock snö. Men när jag skulle gå spåret två timmar senare så hade det blåst upp ordentligt och det hade fykat snö över spåret. Så halvvägs bröt jag det faktiskt. Fast på tillbakagången så såg jag hur Zoë plockade upp sista streckan och hittade slutapporten, jättenöjd. I helgen har jag nämligen infört att jag levererar ren leverpastej i spåret när hon hittar apporterna. Ojojoj, vilken motivationshöjare det var för att markera dem ordentligt!!! Tjo, hon greppar dem och slänger dem i luften för att få pastej. Nu är nästa steg att hon levererar dem i min hand. På tal om det. Veckan som kommer så tänkte jag göra en stötinsats när det gäller apporten. Både träapporten, men även spårapporten. Och för den delen även tennisbollarna. De ska levereras i handen, inte vid tåspetsen. Återkommer till det. Återkommer även till receptet på världens bästa hundgodis. Givetvis Susa Perssons bästa stalltips. Men det måste bara delas ut till resten av perrovärlden. Kommer i veckan!
Redo för att sätta igång!
Full fart framåt!
Skalad räka
Idag åkte Zoës lockar. Den är inte mer än dryga 4 månader lång denna gång, men jag tyckte själv den var av taskig kvalitet och hade sista veckan börjat tova sig. Skööööönt att inte behöva tänka "strategiskt" utan bra tänka praktiskt. :-) Fast kollega Susanne höll inte med mig. Hon menade: "Redan klippas??? Men, hon blir så ful då!!" (Tack för den kära kompis. Och det här med charm och utstrålning, räcker inte det...? :-)
Sådär jättekul tycker inte miss Z att det är att åka upp på bordet, hon är rätt sprattlig. Men jag tyckte ändå det gick bättre än det brukar. Eller, Susanne? Ditt hot funkade denna gång: "ZOË, du vet att vi kan bli ovänner och då åker galjen fram!!!" Men den slapp hon, OCH även klorna tillät hon tillslut dig att klippa. TACK!!
Efteråt fastnade både jag och Björn i köket på Sockengatan. Det blev en fika på 4 timmar, och under tiden passade vi på att prata perro med valpintressenter som var på besök. Med dagens deppiga GRÅÅÅÅÅA dag med snöblandat regn fick vi skjuta på spårplanerna. När vi tillslut lämnade Susanne och Ola + hundar till sitt öde, så kom jag inte längre än till familjen Bäck. Här sitter jag nu med en rom & cola och känner doften från köket. Sötaste hundarna har precis stått sida vid sida och tuggat i sig kvällsmaten.
Har ni sett sötare rumpor???
Försoning med brevbäraren Kurt
Döm min förvåning när jag härom veckan såg min lilla bruna springa och gömma sig när trevliga brevbäraren Kurt kom in på vårt kontor. Jag sa till honom:
– GRATTIS, du är den enda som Zoë är rädd för och inte vill hälsa på. Tidigare var du favorit. Vad har hänt, har ni bråkat eller?
Varpå han svarade:
– Nä, men jag tror jag skrämde slag på henne häromdagen då hon låg och sov när jag ryckte upp dörren och susade in.
Så lätt hänt är det med andra ord att få en supersocial perro att direkt flyga upp, huka sig och springa in och gömma sig under bordet så fort hon får syn på sin "fd favorit". Tack och lov larmar hon ialla fall inte. Idag kom Kurt och sa:
– Men lilla snäckan, såhär kan vi inte ha det. Kom så gosar vi istället. Och så satte han sig ner på huk.
Zoë kröp fram från bordet, tätt tätt längs med golvet, och försökte göra sig suuuuperlång för att nå fram med nosen och tungan. Till slut tog nyfikenheten överhand och hon var framme vid honom. Lättad över att han inte alls var läskigt slängde hon upp tassarna på axlarna och gav honom en försoningspuss. :-)
Så med vana hundmänniskor är det rätt lätt att komma till rätta med igen innan det blir befäst. Tack Kurt för att du tog dig en extra minut här idag!
Vi vann!!!
Bildtävlingen på Åhus BK är avgjord. Tack alla som hjälpte till och röstade på oss!!! Nu ska vi gå GRATIS bruks/spårkurs (20 ggr – 2 gånger i veckan, 1 lydnadsdag och en spårdag) med start i mars. Innan valparna då. :-) Eller snarare så många gånger vi hinner innan valparna... Ett steg åt rätt håll med tanke på att jag tänkte tävla appellklass i höst.
Den vinnade bilden var min gröna sköna favorit på Zoë som även den är tagen av Malin...
Extra roligt är att det kommer framöver vara startbilden på klubbens hemsida. Med andra ord gör jag och linslusen vad vi kan för att visa upp Perro de Agua Espanol!
Den vinnade bilden var min gröna sköna favorit på Zoë som även den är tagen av Malin...
Extra roligt är att det kommer framöver vara startbilden på klubbens hemsida. Med andra ord gör jag och linslusen vad vi kan för att visa upp Perro de Agua Espanol!
Äkta fyllehund
Min lilla raring hamnar ju allt som oftast på bild, ivrigt påhejad av matte. Jag är väl som mammorna i den nya kritiserade dokusåpan, som pushar sina barn att bli modeller... Nä, så hemskt är det faktiskt inte. Bara så enkelt att Zoë är van att vistas i fotostudio med blinkande och pipande lampor. Därför fick jag frågan av Malin Ward i höstas om hon inte fick använda Zoë som modell för en överraskningsjulklapp till Susanne. Vi som köpt hund från Aberlours vet nämligen att i priset så ingår en flaska sprit, närmare bestämt whiskeyn Aberlour som kenneln är uppkallad efter. Efter lite klickerträning på att lyfta och hålla högertassen i luften ovanför flaskan och samtidigt titta in i kameran med sina bärnstensfärgade ögon och sött vinkla sina öron så blev resultatet följande:
Förutom att jag HAR den söööötaste valpen från Aberlours :-) så är Malin en jäkla duktig fotograf! Originalet överlämnades förra söndagen till Susanne, när vi hade fika i Helsingborg – Margareta, Malin, Susanne och jag.
Förutom att jag HAR den söööötaste valpen från Aberlours :-) så är Malin en jäkla duktig fotograf! Originalet överlämnades förra söndagen till Susanne, när vi hade fika i Helsingborg – Margareta, Malin, Susanne och jag.
Sköna helg och härliga nya pryl
I helgen har vi faktiskt hållt oss hemma, heeeela helgen. Riktigt härligt väder har det varit och det har blivit långa promenader och lugn och ro däremellan. Ingen träning alls, men det känns som hög tid att planera upp vår träningstillvaro nu. Tänkte börja med att repetera LK1:an utifrån Svartbergs träningshäfte "i jakten på 10:an". För att hitta svaga länkarna och framför allt få ytterligare stabilitet. Petra och jag har bokat om varandra och så har jag varit förkyld, igen. Så nu är det dags att jag får till tiden med henne. Om jag ska lyckas med LP1 i vår, innan valpar. Och LP2 i höst, efter valpar... Jag vet, energiskt i vanlig ordning. Men tänk så bra då att jag fick världens bästa och snyggaste julklapp av en väninna i år (och hon är ändå ingen hundmänniska, hon har bara insett att min nya hobby är här för att stanna, och då gäller det att göra det hela med stil...):
Gissa...
... joho, en ny träningsbok – från Moleskine!!! Nice.
Förutom lydnaden så längtar jag faktiskt efter att spåra!! Jag har fått 5 liter blod av "min jägare" och vi ska ta lite viltspår framöver. Framför allt så är det hög tid att börja träna startrutan. Och eftersom det fortfarande är så milt här i söder, så ska man bara tacka och ta emot. Men jag har blivit sugen på att ta upp personspåret också. Dels så skriver Lena så inspirerande på sin blogg Klickersmart, men så träffade vi idag Gabrielle, en perrospekulant som Susanne skickade hit för att träffa Zoë. Zoë gjorde vad hon gör bäst - charmade. Men Gabrielle å sin sida var lika charmerande tillbaka. Efter 3 kelpies var hon nu sugen på att prova en ny ras och valet föll på perron. Jättehärligt möte och engagerat hundsamtal hade vi och vi kom såklart in på spår, vilken härlig aktivitet det var. Välkommen in i perrovärlden Gabrielle! Du kommer bli ett utmärkt nytillskott, och du kommer säkert bli nöjd oavsett vilken kull du tillslut väljer ifrån.
Avslutningsvis måste jag visa Zoës två favoritplatser här på Ängadal, när vi inte är ute dvs. Det slår det mesta...
I stolen vid fönstret med utsikt över gårdsplanen...
... eller kökssoffan, med fritt blås över trädgården, vramsån och allt vilt som springer där.
Gissa...
... joho, en ny träningsbok – från Moleskine!!! Nice.
Förutom lydnaden så längtar jag faktiskt efter att spåra!! Jag har fått 5 liter blod av "min jägare" och vi ska ta lite viltspår framöver. Framför allt så är det hög tid att börja träna startrutan. Och eftersom det fortfarande är så milt här i söder, så ska man bara tacka och ta emot. Men jag har blivit sugen på att ta upp personspåret också. Dels så skriver Lena så inspirerande på sin blogg Klickersmart, men så träffade vi idag Gabrielle, en perrospekulant som Susanne skickade hit för att träffa Zoë. Zoë gjorde vad hon gör bäst - charmade. Men Gabrielle å sin sida var lika charmerande tillbaka. Efter 3 kelpies var hon nu sugen på att prova en ny ras och valet föll på perron. Jättehärligt möte och engagerat hundsamtal hade vi och vi kom såklart in på spår, vilken härlig aktivitet det var. Välkommen in i perrovärlden Gabrielle! Du kommer bli ett utmärkt nytillskott, och du kommer säkert bli nöjd oavsett vilken kull du tillslut väljer ifrån.
Avslutningsvis måste jag visa Zoës två favoritplatser här på Ängadal, när vi inte är ute dvs. Det slår det mesta...
I stolen vid fönstret med utsikt över gårdsplanen...
... eller kökssoffan, med fritt blås över trädgården, vramsån och allt vilt som springer där.
Blues-brother och (o)ljudokänslig hund
Igår var jag (via Hall-familjen) även en tur till Bjärred och några vänner till mig. De har inte träffat Zoë sedan hon var pytte-valp. Men Zoë och Viggo fann varandra på studs, med hjälp av ett gemensamt intresse för tennisbollar... När Viggo i extas skulle hålla saxofon-konsert för mig och Christina så stod Zoë på första parket och sniffade nyfiket "vart ifrån kom detta annorlunda ljud??" Hahahaha... roliga hund!
Viggo var jättesöt... :-) Med ett halvårs saxspelande lät Gläns över sjö och strand som det lät. Men vad gör väl det när han själv var skitnöjd över att "där satt den!!". Dagen skratt kom när Christina berättade att han hon själv blev impad över sin son som kom och berättade att han ville lära sig saxofon, för han skulle spela blues. Wow, tänkte Christina, vilken cool son. Ja, sa han, jag ska spela som Lisa i the Simpson!!!! Hahahaha!!!
Jag tackade min lyckliga stjärna iallafall över att Zoë orädd luktade sig fram till ljudet, och att när vi tidigare på kvällen gått en långpromenad (prataprata-promenad) och fick uppleva ett mini-nyårsafton-fyrverkeri. Zoë bara tittade upp i luften på fyrverkerierna och fortsatte sen sitt sniffande. TACK!!!!
Viggo var jättesöt... :-) Med ett halvårs saxspelande lät Gläns över sjö och strand som det lät. Men vad gör väl det när han själv var skitnöjd över att "där satt den!!". Dagen skratt kom när Christina berättade att han hon själv blev impad över sin son som kom och berättade att han ville lära sig saxofon, för han skulle spela blues. Wow, tänkte Christina, vilken cool son. Ja, sa han, jag ska spela som Lisa i the Simpson!!!! Hahahaha!!!
Jag tackade min lyckliga stjärna iallafall över att Zoë orädd luktade sig fram till ljudet, och att när vi tidigare på kvällen gått en långpromenad (prataprata-promenad) och fick uppleva ett mini-nyårsafton-fyrverkeri. Zoë bara tittade upp i luften på fyrverkerierna och fortsatte sen sitt sniffande. TACK!!!!
Hysteriskt roligt... eller ödet?
När jag var liten så äääääälskade jag mjukisdjur. Favoritleken var veterinär, och jag bäddade ner alla små mjukisdjur och gick mina ronder. Sen blev det alla olika varianter av husdjur. Men hund fick jag inte skaffa, så det kom först långt senare. Men min svaghet för mjukisdjur är en hemlig last som jag försöker hålla i styr genom att överösa mina syskonbarn med alla möjliga sötnosar. Ibland kan jag inte hålla mig, och jag får själv en liten sötnos med mig hem. FAST det inte var meningen och FAST det inte är så värst vuxet beteende... :-)
När jag för 13 år sedan skulle köpa doppresent till en väninnas lilla pojke, så kom jag hem med både det OCH vääääääärldens sötaste mjukishund. Den bara talade till mig från hyllan i leksaksaffären och skulle nödvändigt flytta hem till mig. Idag när jag plockade lite här hemma så sprang jag förbi lådan med "leksaker" till mina syskonbarn på besök... :-) GISSA vem som stack upp från denna låda...
Jag bröt ihop i ett hysteriskt skrattanfall... Jag har inte sett likheten innan. MEN HERREGUD!!! Vad är det för skruvad hjärna jag har egentligen...
Zoë var snabb med att vilja adoptera sin mini-me. hahahahahaaa!!!!
När jag för 13 år sedan skulle köpa doppresent till en väninnas lilla pojke, så kom jag hem med både det OCH vääääääärldens sötaste mjukishund. Den bara talade till mig från hyllan i leksaksaffären och skulle nödvändigt flytta hem till mig. Idag när jag plockade lite här hemma så sprang jag förbi lådan med "leksaker" till mina syskonbarn på besök... :-) GISSA vem som stack upp från denna låda...
Jag bröt ihop i ett hysteriskt skrattanfall... Jag har inte sett likheten innan. MEN HERREGUD!!! Vad är det för skruvad hjärna jag har egentligen...
Zoë var snabb med att vilja adoptera sin mini-me. hahahahahaaa!!!!
HAPPILY
Det är så roligt. Mina två favoriter HAPPY, min reklambyrå, och ZOË, min älsklingsclown och byråracka, har nu hittat ett sätt att ytterligare ha glädje av varandra. HAPPILY!!
Det hela började för rätt många år sedan. Jag och kollegan Susanne har pratat om att hitta en produkt att sälja och använda vår marknadsföringskunskap på. VAD skulle vi sälja? Ingen aning. Vi letade och pratade. Letade och pratade. Och så för ett år sedan, nästan exakt, kom jag tillbaka från en av alla mina helger i Stockholm och sa till Susanne: NU vet jag vilken marknad vi ska rikta oss till ialla fall. HUNDÄGARNA. För lika generösa som nyblivna föräldrar (och hela släkten) är mot sina bebisar är hundägare mot sina älsklingar. DESSUTOM så finns det inte NÅGOT ROLIGT på marknaden för mig med Zoë. En stadshund som jobbar jäklar i det. Går man in i en djuraffär (jag lovar jag har kartlagt ALLA i Skåne) så hittar man inte NÅGOT unikt och annorlunda. ALLA verkar köpa in från samma leverantörer. Det finns "rosa och strass" och en massa kläder till "knähundarna" (inget emot dem, men Zoë är inte där, ÄVEN om hon älskar att gossa) och så finns det funktion till brukshundarna. Och nitar till kamphundarna. Men alla vi andra då? Var är färgen???
Jag kartlade hela internätet och hittade utan större problem exakt vad jag var ute efter. Susanne var med på tåget. Hon såg affärsmöjligheten, jag såg både det OCH ett sätt att förena mina två intressen. Fast till saken hör att Susanne satte fingret på spiken denna vecka: "Är det inte rätt otroligt, JAG ger mig in i hundbranschen (Susanne har aldrig fått ha husdjur och är väldigt sträng mot Zoë, men jag vet att hon älskar henne... :-) och DU ger dig i kast med färg (jag har väldigt mycket svarta kläder i min garderob, dock inte fullständigt dominerande som Björn Bäck har...). I vilket fall som helst. Både Susanne och jag är som tossiga av energi för vad vi nu lanserar på Stockholms Hundmässa 2011: HAPPILY!
Ni kommer att hitta oss i monter BG:07 och vad vi kommer att sälja är halsband med matchande koppel.
Dessutom kommer vi ha roliga leksaker och Zoës absoluta favoritgodis till försäljning. Svenskproducerad torkad oxlunga. Finns inte en hund som inte snurrar runt för detta. Fråga folket som var i Klippan och fick tag i det... :-)
Nåväl, Facebookgrupp finns uppe och under veckan som kommer ska även webbshoppen – www.happily.se – upp. Och så tar vi vårt pick och pack och satsar på en färgstark upplevelse för alla besökare till helgen. Som min duktiga skribent-kollega sammanfattat det:
Det hela började för rätt många år sedan. Jag och kollegan Susanne har pratat om att hitta en produkt att sälja och använda vår marknadsföringskunskap på. VAD skulle vi sälja? Ingen aning. Vi letade och pratade. Letade och pratade. Och så för ett år sedan, nästan exakt, kom jag tillbaka från en av alla mina helger i Stockholm och sa till Susanne: NU vet jag vilken marknad vi ska rikta oss till ialla fall. HUNDÄGARNA. För lika generösa som nyblivna föräldrar (och hela släkten) är mot sina bebisar är hundägare mot sina älsklingar. DESSUTOM så finns det inte NÅGOT ROLIGT på marknaden för mig med Zoë. En stadshund som jobbar jäklar i det. Går man in i en djuraffär (jag lovar jag har kartlagt ALLA i Skåne) så hittar man inte NÅGOT unikt och annorlunda. ALLA verkar köpa in från samma leverantörer. Det finns "rosa och strass" och en massa kläder till "knähundarna" (inget emot dem, men Zoë är inte där, ÄVEN om hon älskar att gossa) och så finns det funktion till brukshundarna. Och nitar till kamphundarna. Men alla vi andra då? Var är färgen???
Jag kartlade hela internätet och hittade utan större problem exakt vad jag var ute efter. Susanne var med på tåget. Hon såg affärsmöjligheten, jag såg både det OCH ett sätt att förena mina två intressen. Fast till saken hör att Susanne satte fingret på spiken denna vecka: "Är det inte rätt otroligt, JAG ger mig in i hundbranschen (Susanne har aldrig fått ha husdjur och är väldigt sträng mot Zoë, men jag vet att hon älskar henne... :-) och DU ger dig i kast med färg (jag har väldigt mycket svarta kläder i min garderob, dock inte fullständigt dominerande som Björn Bäck har...). I vilket fall som helst. Både Susanne och jag är som tossiga av energi för vad vi nu lanserar på Stockholms Hundmässa 2011: HAPPILY!
Ni kommer att hitta oss i monter BG:07 och vad vi kommer att sälja är halsband med matchande koppel.
Dessutom kommer vi ha roliga leksaker och Zoës absoluta favoritgodis till försäljning. Svenskproducerad torkad oxlunga. Finns inte en hund som inte snurrar runt för detta. Fråga folket som var i Klippan och fick tag i det... :-)
Nåväl, Facebookgrupp finns uppe och under veckan som kommer ska även webbshoppen – www.happily.se – upp. Och så tar vi vårt pick och pack och satsar på en färgstark upplevelse för alla besökare till helgen. Som min duktiga skribent-kollega sammanfattat det:
Glada färger är vårt signum. Dem får oss att le. Kvalitet är en självklarhet. Hållbarhet ett villkor. Stil en förutsättning. Med detaljer som gör det lilla extra. Produkter för alla personligheter. Med två eller fyra ben. Därför…
…we are all unique individuals. HAPPILY!
HOPPAS jag hittar många perromänniskor i vår monter. Välkomna!!!
…we are all unique individuals. HAPPILY!
HOPPAS jag hittar många perromänniskor i vår monter. Välkomna!!!
Finn en fredagstrött perro...
Innehållsrik helg!
Efter en hysteriskt intensiv vecka sprang jag och Zoë till tåget i fredags. Min lilla resvana sötnos hade dock HELT missat infon att vi skulle sitta på tåg i dryga fyra timmar. Så lagom till vi rullade ut från Malmö C så började hon försynt pipa och vara lätt orolig. Med veckan i ryggraden så blev jag något irriterad över att hon inte kom till ro och manade på att lägg dig nu ner och koppla av!!!! Kan meddela att Clintan-lugnet hade jag just då HELT glömt bort... Här var det ren irritation och försök till dominans jag provade. Med sådär resultat... hunden slutade inte pipa och ville inte alls sova som jag tänkt. Detta är alltså första gången av miljoner på tåg som Zoë inte kastade sig ner i sätet och somnade. Efter TVÅ timmar på detta sättet och då hon häschade med tungan nere vid knäna så satte min ängslan in och så tänkte jag, HON ÄR SJUK!!!! Jag måste till veterinären så fort jag kommer in på Stockholm C!!! Efter TRE timmar så funderade jag på om hon helt enkelt inte var nödig...??? Då började hon söka sig till dörren vi kom in igenom... Zoë hade antagligen haft panik i typ tre timmar vid detta laget. Min egen skenade... Efter 4 timmar och 10 minuter (10 minuter kvar innan vi var framme) så gick det helt enkelt inte längre så stackars, stackars hunden kissade på mattan UTANFÖR toaletten (det var upptaget...). Jag hojtade och avbröt henne halvägs. Stackars utmattade hund lade sig ner och halvt om halvt somnade nån minut av utmattning. Fram med hundhandduk och papper från toan (när det blev ledigt), samtidigt packa ihop mina prylar och få med mig och hunden av tåget på Södertälje-stationen där Sanna väntade. Puh!! FRUKTANSVÄRT pinsamt och oproffesionellt av mig. Dock så vill jag påpeka att hunden hade fått ordentlig rastning både morgon och lunch, men hann antagligen inte skvätta i språnget på väg till tåget... Stackars Zoë, FY PÅ DIG MATTE!
Nåväl, Sanna och Peppar gav oss stora famnen. Efter kvällste, hundbus och snack så dök vi alla i säng för att dagen efter åka till Kungsör för clinic med:
MARIA BRANDEL!! :-) Tävlingsträning var ämnet. Utförlig uppsats (med filmer) kommer inom kort. Men jag tänkte först visa min helg i bilder. Som omväxling till alla låååååååånga texter jag levererat senaste tiden...
Zoë fick hänga med och slappa i bilen tillsammans med Peppar. Men efter den utmattade tågresan så såg det ut såhär på vägen hem till Stockholm. Efter en natt i Tumba hos familjen Brandt, så styrde vi därefter kosan till Nacka och familjen Persson.
Zoë beter sig verkligen som en störig lillsyrra till Ella. Utomhus AVGUDAR hon marken som Ella går på. Dock så är det en helt annan melodi inomhus. Ella är väldigt svartsjuk på all den uppmärksamhet som Zoë snor till sig i hennes hem. Och säger ifrån. Och DÅ drar "lillsyrran" igång på FULL kalliber och så står de och vrålar mot varandra genom kompostgallret. De gånger vi INTE haft gallret så ryker de ihop. Inomhus. Utomhus går det hur bra som helst...
Susanne och jag har kommit fram till att vi två ialla fall gillar varandra, så gillar inte våra hundar varandra så skiter vi i det. Vilket innebär att vi trots dessa bekymmer ändå bor tillsammans i ministuga i Gränna. Vi får bara se till att vara extra vaksamma inomhus. Separera dem med bur, galler etc.
Efter en söndagförmiddag med träning på Nacka BK (båda hundarna tränade på plan samtidigt utan problem. Zoë höll sig till mig, något spattig dock, och Ella höll sig till Susanne) så tyckte Susanne när vi kom hem att nu får vi ju ändå göra något åt detta tjafs inomhus. Sagt och gjort, hon ställde sig i köksöppningen och drog igång tandemträning. Till saken hör att hundarna tidigare inte klarat av att inomhus få syn på varandra. Då drog de igång varandra på sekunden. Efter en 10 minuter med Susanne såg det ut såhär...
SITT...
LIGG...
HAKAN...
DUKTIGA VOVVAR, GODIS!!
Helt jäkla otroligt!!! Efter denna insats så lägrade sig lugnet i huset. Vi kan fortfarande inte släppa ihop dem inomhus, men från att gå igång så fort de fick syn på varandra så hände det bara en 2-3 gånger resten av helgen... JAG ÄR SÅ GLAD!!! Och jag är så förvånad. Ändå så satt jag för en vecka sedan och lyssnade på Jan OCH refererade mitt favoritcitat här på bloggen:
"förbud & toleranser utvecklar koncentrationen och koncentrationen är stressdämpande"
Att det ska ta sån tid att plantera sig i min hjärna bara... Tur att det är uppföljning på Jan Gyllenstenkursen imorgon...
Efter intensivträningen i köket i Nacka så begav vi oss iväg till Susannes söndags-ridhusträning. Sanna och Peppar slöt upp.
Full koncentration från Peppar!!!
Medan Susanne körde medveten stadga på Ella. Och försökte komma ikapp med träningskompis Eva som inte varit med på ett tag.
Och själv då, vad tränade jag och Zoë på? På förmiddagen på Nacka BK så hade jag tänkt köra fritt följ. Men då Zoë var "rätt" spattig i vinden och allt, som start så hoppade hon spontant över hindret som hade ALLA plankor i. Vad blir det? Blossoms meter-rekord, eller?? Hysteriskt roligt tyckte både jag och Zoë det var, så det körde hon en 3-4 gånger innan vi båda försökte dämpa oss. För att få upp hennes koncentration så tog vi ett pass spontanuppsökande ala Johan Liw. Fick ner henne något i varv. Men det RIKTIGT roliga i passet på förmiddagen var när jag började leka med henne. Vi plockade fram metallen och sedan klickade jag henne när hon tog upp den. Och så drog vi 60-100 meter i fullt blås. Både hunden och jag. Fast det var hunden som hade metallen i munnen. Fram och tillbaka körde vi. Skit vad vi sprang. Och så var det halt och tack. Och hon släppte. Godis, duktig. Och så sprang vi igen, och HOPP över hinder. Nenas problemas. Hahahah, gud så roligt vi hade. Sen körde jag turboinkallningar då jag vrålade och belönade farten och struntade i ingången. Berra-läxan. Det var roligt tyckte Zoë. Inser själv att jag tragglat lite för mycket sista tiden och glömt bort delarna som hon är riktigt bra på. Springa... Och just igår så var det just rusningarna vi gjorde som blev självbelönande för henne.
När vi var i ridhuset så fokuserade jag på platsen, passivitet tillsammans med andra hundar och "skvallerträningen". Dvs, så fort hon tittade på allt runt omkring så var det klick och godis. 10 klick och så stod hon bara och stirrade på mig och struntade i de andra... Platsen tar sig, hon ligger nu still i 3 minuter då jag står ca 5 meter ifrån. Lite lite pip kom strax innan 2 minuter båda gångerna. Så det börjar riktigt synas en förbättring!! YES!
Avslutningsvis måste jag ju visa på hur det ser ut mellan Ella och Zoë utomhus. Morgonprommisen idag. Så långt ifrån Skåne-stormen man kunde komma...
Vad sniffar DU på??? Får JAG med kolla...
Kom så springer vi!!
Kom igen då!!!
Hallååååå!!!! (Fattar ni vilken ängels tålamod Ella har mot duracellen..)
Oj, nu hörde jag något DÄR BORTA!!
Hoppar Ella upp på stenar så ska jag med göra det!
Innan tåget hem ikväll så tog jag en ordentlig promenad... rundade Stadshuset gick en bit ner på Kungsholmen.
Och sen såg det ut precis som det brukar på vägen hem. Dock så var det fler än hunden som var FULLSTÄNDIGT SLUT efter en helg i Stockholm...
Hej från töserna som går från klarhet till klarhet.
Nåväl, Sanna och Peppar gav oss stora famnen. Efter kvällste, hundbus och snack så dök vi alla i säng för att dagen efter åka till Kungsör för clinic med:
MARIA BRANDEL!! :-) Tävlingsträning var ämnet. Utförlig uppsats (med filmer) kommer inom kort. Men jag tänkte först visa min helg i bilder. Som omväxling till alla låååååååånga texter jag levererat senaste tiden...
Zoë fick hänga med och slappa i bilen tillsammans med Peppar. Men efter den utmattade tågresan så såg det ut såhär på vägen hem till Stockholm. Efter en natt i Tumba hos familjen Brandt, så styrde vi därefter kosan till Nacka och familjen Persson.
Zoë beter sig verkligen som en störig lillsyrra till Ella. Utomhus AVGUDAR hon marken som Ella går på. Dock så är det en helt annan melodi inomhus. Ella är väldigt svartsjuk på all den uppmärksamhet som Zoë snor till sig i hennes hem. Och säger ifrån. Och DÅ drar "lillsyrran" igång på FULL kalliber och så står de och vrålar mot varandra genom kompostgallret. De gånger vi INTE haft gallret så ryker de ihop. Inomhus. Utomhus går det hur bra som helst...
Susanne och jag har kommit fram till att vi två ialla fall gillar varandra, så gillar inte våra hundar varandra så skiter vi i det. Vilket innebär att vi trots dessa bekymmer ändå bor tillsammans i ministuga i Gränna. Vi får bara se till att vara extra vaksamma inomhus. Separera dem med bur, galler etc.
Efter en söndagförmiddag med träning på Nacka BK (båda hundarna tränade på plan samtidigt utan problem. Zoë höll sig till mig, något spattig dock, och Ella höll sig till Susanne) så tyckte Susanne när vi kom hem att nu får vi ju ändå göra något åt detta tjafs inomhus. Sagt och gjort, hon ställde sig i köksöppningen och drog igång tandemträning. Till saken hör att hundarna tidigare inte klarat av att inomhus få syn på varandra. Då drog de igång varandra på sekunden. Efter en 10 minuter med Susanne såg det ut såhär...
SITT...
LIGG...
HAKAN...
DUKTIGA VOVVAR, GODIS!!
Helt jäkla otroligt!!! Efter denna insats så lägrade sig lugnet i huset. Vi kan fortfarande inte släppa ihop dem inomhus, men från att gå igång så fort de fick syn på varandra så hände det bara en 2-3 gånger resten av helgen... JAG ÄR SÅ GLAD!!! Och jag är så förvånad. Ändå så satt jag för en vecka sedan och lyssnade på Jan OCH refererade mitt favoritcitat här på bloggen:
"förbud & toleranser utvecklar koncentrationen och koncentrationen är stressdämpande"
Att det ska ta sån tid att plantera sig i min hjärna bara... Tur att det är uppföljning på Jan Gyllenstenkursen imorgon...
Efter intensivträningen i köket i Nacka så begav vi oss iväg till Susannes söndags-ridhusträning. Sanna och Peppar slöt upp.
Full koncentration från Peppar!!!
Medan Susanne körde medveten stadga på Ella. Och försökte komma ikapp med träningskompis Eva som inte varit med på ett tag.
Och själv då, vad tränade jag och Zoë på? På förmiddagen på Nacka BK så hade jag tänkt köra fritt följ. Men då Zoë var "rätt" spattig i vinden och allt, som start så hoppade hon spontant över hindret som hade ALLA plankor i. Vad blir det? Blossoms meter-rekord, eller?? Hysteriskt roligt tyckte både jag och Zoë det var, så det körde hon en 3-4 gånger innan vi båda försökte dämpa oss. För att få upp hennes koncentration så tog vi ett pass spontanuppsökande ala Johan Liw. Fick ner henne något i varv. Men det RIKTIGT roliga i passet på förmiddagen var när jag började leka med henne. Vi plockade fram metallen och sedan klickade jag henne när hon tog upp den. Och så drog vi 60-100 meter i fullt blås. Både hunden och jag. Fast det var hunden som hade metallen i munnen. Fram och tillbaka körde vi. Skit vad vi sprang. Och så var det halt och tack. Och hon släppte. Godis, duktig. Och så sprang vi igen, och HOPP över hinder. Nenas problemas. Hahahah, gud så roligt vi hade. Sen körde jag turboinkallningar då jag vrålade och belönade farten och struntade i ingången. Berra-läxan. Det var roligt tyckte Zoë. Inser själv att jag tragglat lite för mycket sista tiden och glömt bort delarna som hon är riktigt bra på. Springa... Och just igår så var det just rusningarna vi gjorde som blev självbelönande för henne.
När vi var i ridhuset så fokuserade jag på platsen, passivitet tillsammans med andra hundar och "skvallerträningen". Dvs, så fort hon tittade på allt runt omkring så var det klick och godis. 10 klick och så stod hon bara och stirrade på mig och struntade i de andra... Platsen tar sig, hon ligger nu still i 3 minuter då jag står ca 5 meter ifrån. Lite lite pip kom strax innan 2 minuter båda gångerna. Så det börjar riktigt synas en förbättring!! YES!
Avslutningsvis måste jag ju visa på hur det ser ut mellan Ella och Zoë utomhus. Morgonprommisen idag. Så långt ifrån Skåne-stormen man kunde komma...
Vad sniffar DU på??? Får JAG med kolla...
Kom så springer vi!!
Kom igen då!!!
Hallååååå!!!! (Fattar ni vilken ängels tålamod Ella har mot duracellen..)
Oj, nu hörde jag något DÄR BORTA!!
Hoppar Ella upp på stenar så ska jag med göra det!
Innan tåget hem ikväll så tog jag en ordentlig promenad... rundade Stadshuset gick en bit ner på Kungsholmen.
Och sen såg det ut precis som det brukar på vägen hem. Dock så var det fler än hunden som var FULLSTÄNDIGT SLUT efter en helg i Stockholm...
Hej från töserna som går från klarhet till klarhet.
Positiv utveckling med Zoë
Igår var jag inhoppare på Berra-kurs (utifrån Jeppe Stridhs träningsfilosofi). Jag gick grundkursen hos Jeppe med Zoë när hon var liten valp och då var Berra hjälpinstruktör. Nu hittade jag honom 10 minuter från Ängadal, med sin egen kursverksamhet.
Det var en riktig utmaning jag kastade till Zoë, nya hundar, ny miljö, beckmörkt runt omkring en paddock som var upplyst med starka gatulampor. Och så en konstig man i mitten (Berra) med headset som dånade över slätten. Väldigt intressant var det att se hur hon hanterade det. Efter något litet gruff precis i början så var hon KNÄPPTYST hela passet igenom. Alltså inte ett PIP kom det från henne. Jag tittade efter flera gånger, men nix det var inte hon som pep, det var andra hundar. Däremot satt hon helt perfekt. Som givakt!! Hon var fantastiskt söt!! (dock väldigt osäker...)
Det var sjätte tillfället på grundkursen och det var en välbehövlig egokick för mig att jag och Zoë som gästspelare gick in och brilljerade. :-) Å andra sidan var jag ju där för att träna Zoë på det som jag faktiskt har problem med. Stresstopparna vid nya situationer med många okända hundar. Dock så tog det sig uttryck just igår i att jag fick jobba järnet med linföringen/fotgåendet. I sin osäkerhet över den nya sitationen så gömde hon sig bakom mig och gick över på högersidan om mig och trasslade in mina ben. Och i vanlig ordning så var jag oförberedd på något nytt, att jag var tvungen att peppa min hund och bygga hennes självkänsla. Men å andra sidan så gav det mig YTTERLIGARE bekräftelse att när hon i stress går upp som ett monster så är det just den osäkra delen av Zoë som ger sig till känna. Man kanske inte tror det när man ser henne då hon är som "värst". Men ännu ett bevis på det är ju mitt problem med platsen. Att hon faktiskt inte går upp för att busa upp andra, utan för att smyga efter mig då det blir för läskigt i hennes ögon. Därför tror jag på detta tillvägagångssättet att bygga upp hennes självkänsla. Helt enkelt att i arrangerade situationer vänja henne vid att det är inget läskigt med nya hundar. Det fixar vi två tillsammans!
Övningarna vi gjorde var:
• två personer passerar varandra med hund till vänster om föraren
• lämna hunden sittandes, gå ut tre meter, backa snabbt ytterligare tre meter, gå tillbaka till hunden
• lämna hunden sittandes, SPRING ut till mitten av planen (10 meter) och hälsa på kurskollegan, SPRING in till hunden
• lämna hunden sittandes, SPRING över hela planen (20 meter) och hälsa på kurskollegan, SPRING in till hunden igen
• lämna hunden sittandes 5 meter framför dig, men hundens rygg mot dig, låt kurskollegan komma mot hunden med sin egen, och runda min hund med ett avstånd på 2 meter och låt de gå tillbaka, gå ut och hämta hunden
• lämna alla hundar sittandes 5 meter ifrån förarna, gör samtidig inkallning
Och vet ni, Zoë satt som en stenod alla övningarna igenom. Inte en enda gång reste hon sig efter mig. Det jag däremot fick input på var att jag måste jobba upp/peppa min hund bättre vid linföringen. Det gick betydligt bättre mot slutet när jag gick utan koppel. Och sista bytet över planen (vi gjorde väl en tio stycken...) kändes det RIKTIGT bra, Zoë hade landat i situationen och gav mig mer uppmärksamhet. Den andra inputen var inkallningen. Jag fick påpekandet att det var tydligt att jag tävlade med henne för jag körde den raka momenthållningen. Medans jag här i denna situation var tvungen att bjuda mer på mig själv för att stötta Zoë. Som Berra sa "Katarina, du är inte här för att lära dig momenten, de kan du ju redan!! Strunt nu i dem nån vecka och kör jubelinkallningar för att få upp hennes fart och energi!" Hmmm... att det ska vara så himla svårt med simultankapaciteten.
Vid ett par tillfällen var det hundar uppe och sprang, som gav sina ägare "fingret" vid inkallningar etc. Och nån gång var det en sammandrabbning mellan de två tuffingarna. Men jag stod kvar som Clintan och berömde Zoë lugnande för att hon satt kvar. Ett par meter ifrån mig. När de kom för nära så ställde jag mig skyddande framför Zoë och såg till att de andra hundarna inte kom ända fram till henne. Jag ska banne mig ta kommandot på den osäkra Zoë, och visa henne att jag kan lösa situationerna!!! Och det gick toppen, för inte en gång "ballade hon ur". Vilket jag faktiskt var beredd på då hon verkligen satt spänt med tillbakavikta öron 85% av lektionen. Och tittade med stora ögon på allt som hände. Nån gång emellanåt hoppade hon upp på mig på ryggen för att få "hjälp". Jag bara satte ner henne igen. När Berra med headsetet kom i närheten så ryggade hon, och då bad han mig resolut att komma fram och krama honom. Zoë kom efter och när jag vågade krama läskiga farbrorn så vågade hon hoppa upp och pussa honom. OCH mot slutet så lade hon sig faktiskt ner självmant vid väntan mellan momenten. SEGER!!
Jag känner mig såååå glad över att jag hittade Berra-kursen. Ytterligare tre gånger innan jul kan jag hoppa in i denna kurs, och tillsammans med leken från Jan har detta gett mig en välbehövlig nytändning i arbetet tillsammans med Zoë. Och så kul att höra av Berra att han visst kom ihåg mig nu när han såg min hund och mitt hår. Och tyckte det var skitkul att se oss igen och se vilken fin utveckling vi har gjort sedan sist. Och att jag jobbade jävligt bra med min hund, fast jag var lite tankspridd mellan varven. :-)
Hej från oss!
Det var en riktig utmaning jag kastade till Zoë, nya hundar, ny miljö, beckmörkt runt omkring en paddock som var upplyst med starka gatulampor. Och så en konstig man i mitten (Berra) med headset som dånade över slätten. Väldigt intressant var det att se hur hon hanterade det. Efter något litet gruff precis i början så var hon KNÄPPTYST hela passet igenom. Alltså inte ett PIP kom det från henne. Jag tittade efter flera gånger, men nix det var inte hon som pep, det var andra hundar. Däremot satt hon helt perfekt. Som givakt!! Hon var fantastiskt söt!! (dock väldigt osäker...)
Det var sjätte tillfället på grundkursen och det var en välbehövlig egokick för mig att jag och Zoë som gästspelare gick in och brilljerade. :-) Å andra sidan var jag ju där för att träna Zoë på det som jag faktiskt har problem med. Stresstopparna vid nya situationer med många okända hundar. Dock så tog det sig uttryck just igår i att jag fick jobba järnet med linföringen/fotgåendet. I sin osäkerhet över den nya sitationen så gömde hon sig bakom mig och gick över på högersidan om mig och trasslade in mina ben. Och i vanlig ordning så var jag oförberedd på något nytt, att jag var tvungen att peppa min hund och bygga hennes självkänsla. Men å andra sidan så gav det mig YTTERLIGARE bekräftelse att när hon i stress går upp som ett monster så är det just den osäkra delen av Zoë som ger sig till känna. Man kanske inte tror det när man ser henne då hon är som "värst". Men ännu ett bevis på det är ju mitt problem med platsen. Att hon faktiskt inte går upp för att busa upp andra, utan för att smyga efter mig då det blir för läskigt i hennes ögon. Därför tror jag på detta tillvägagångssättet att bygga upp hennes självkänsla. Helt enkelt att i arrangerade situationer vänja henne vid att det är inget läskigt med nya hundar. Det fixar vi två tillsammans!
Övningarna vi gjorde var:
• två personer passerar varandra med hund till vänster om föraren
• lämna hunden sittandes, gå ut tre meter, backa snabbt ytterligare tre meter, gå tillbaka till hunden
• lämna hunden sittandes, SPRING ut till mitten av planen (10 meter) och hälsa på kurskollegan, SPRING in till hunden
• lämna hunden sittandes, SPRING över hela planen (20 meter) och hälsa på kurskollegan, SPRING in till hunden igen
• lämna hunden sittandes 5 meter framför dig, men hundens rygg mot dig, låt kurskollegan komma mot hunden med sin egen, och runda min hund med ett avstånd på 2 meter och låt de gå tillbaka, gå ut och hämta hunden
• lämna alla hundar sittandes 5 meter ifrån förarna, gör samtidig inkallning
Och vet ni, Zoë satt som en stenod alla övningarna igenom. Inte en enda gång reste hon sig efter mig. Det jag däremot fick input på var att jag måste jobba upp/peppa min hund bättre vid linföringen. Det gick betydligt bättre mot slutet när jag gick utan koppel. Och sista bytet över planen (vi gjorde väl en tio stycken...) kändes det RIKTIGT bra, Zoë hade landat i situationen och gav mig mer uppmärksamhet. Den andra inputen var inkallningen. Jag fick påpekandet att det var tydligt att jag tävlade med henne för jag körde den raka momenthållningen. Medans jag här i denna situation var tvungen att bjuda mer på mig själv för att stötta Zoë. Som Berra sa "Katarina, du är inte här för att lära dig momenten, de kan du ju redan!! Strunt nu i dem nån vecka och kör jubelinkallningar för att få upp hennes fart och energi!" Hmmm... att det ska vara så himla svårt med simultankapaciteten.
Vid ett par tillfällen var det hundar uppe och sprang, som gav sina ägare "fingret" vid inkallningar etc. Och nån gång var det en sammandrabbning mellan de två tuffingarna. Men jag stod kvar som Clintan och berömde Zoë lugnande för att hon satt kvar. Ett par meter ifrån mig. När de kom för nära så ställde jag mig skyddande framför Zoë och såg till att de andra hundarna inte kom ända fram till henne. Jag ska banne mig ta kommandot på den osäkra Zoë, och visa henne att jag kan lösa situationerna!!! Och det gick toppen, för inte en gång "ballade hon ur". Vilket jag faktiskt var beredd på då hon verkligen satt spänt med tillbakavikta öron 85% av lektionen. Och tittade med stora ögon på allt som hände. Nån gång emellanåt hoppade hon upp på mig på ryggen för att få "hjälp". Jag bara satte ner henne igen. När Berra med headsetet kom i närheten så ryggade hon, och då bad han mig resolut att komma fram och krama honom. Zoë kom efter och när jag vågade krama läskiga farbrorn så vågade hon hoppa upp och pussa honom. OCH mot slutet så lade hon sig faktiskt ner självmant vid väntan mellan momenten. SEGER!!
Jag känner mig såååå glad över att jag hittade Berra-kursen. Ytterligare tre gånger innan jul kan jag hoppa in i denna kurs, och tillsammans med leken från Jan har detta gett mig en välbehövlig nytändning i arbetet tillsammans med Zoë. Och så kul att höra av Berra att han visst kom ihåg mig nu när han såg min hund och mitt hår. Och tyckte det var skitkul att se oss igen och se vilken fin utveckling vi har gjort sedan sist. Och att jag jobbade jävligt bra med min hund, fast jag var lite tankspridd mellan varven. :-)
Hej från oss!
Vilken morgonpromenad!
Nattfrost och lilla blomma samsas med bruna löv...
Underbar sol och knallblå himmel...
Och vattnet virvlar forfarande fram i ån...
Det blev inget bad men allt lite friskt dricksvatten för hunden.
Nu ska vi bege oss iväg på lite äventyr och kommande överraskning... Och imorgon är det Gyllenstenkursen. Härliga helg!
Underbar sol och knallblå himmel...
Och vattnet virvlar forfarande fram i ån...
Det blev inget bad men allt lite friskt dricksvatten för hunden.
Nu ska vi bege oss iväg på lite äventyr och kommande överraskning... Och imorgon är det Gyllenstenkursen. Härliga helg!
Trädgårdsstädning och NM i lydnad
Jag trivs som fisken i vattnet med att bo på landet!! Hade det varit lördag i stan så hade dagens väder varit deppigt...
... nu gav det istället en massa energi!!
Efter morgonrundan tillsammans med tennisbollen (då vi även lade ut ett kortare blodspår med vinkel) så satte vi igång med dagens uppgift. Höststäda trädgården.
Vilken fröjd det är att TOKRENSA ut allt visset och förebereda vårens trädgårdsland och rabatter. Jag är nyfrälst när det gäller trädgård och att få odla själv. SOM jag längtar tills jag får ge mig ikast med mitt "skapande" till våren!!!
Zoë hängde med på det mesta och kunde inte förstå sin lycka över att få vara ute hela dagen...
Fast till lunch pep hon av trötthet (det ÄR ingen uthållig hund jag har..) så efter avspolning av hund tog vi lunchpaus och lite vila krävdes allt innan vi tog nya tag. Som en kattunge kröp mitt plåster ihop medan jag själv sträckte ut benen en stund och kollade höjdpunkterna från förmiddagens livesändningar av Nordiska mästerskapet i lydnad i Danmark. Ni har väl inte missat att man kan följa det live i år!!! Kolla in våra duktiga svenska ekipage på söndagens avlutande tävlingar på denna länk! De är grupptvåa efter lördagens tävlingar.
Efter att alla rabatter var rensade så återstod bara en sak. Testa hunden på utlagt blodspår. Det gjorde hon jättebra. Hon jobbar noga, och cirklar hellre en extra gång än att köra på där hon "tror". Men jag känner fortfarande att jag måste träna henne på korta blodsträckor så hon får upp säkerheten i raksträckorna.
"Min jägare" (vi har haft vildsvinsbesök precis utanför trädgården Margareta och dessa SKA BORT) kom förbi i eftermiddags. Christian heter han. Jag har kollat med honom ang marker att lägga blodspår såhär i jakttider. OCH fördelen med att bo på landet och socialisera med jägare som tillhör ett jaktlag, är att man helt plötsligt vet exakt vart och när man kan lägga ut spår. Så Anna, det ser inte bättre ut än att jag fixat spårläggare, guide, leverantör av blod och klöv till nästa lördag. Bra va! :-)
Vad Zoë gör nu? Samma som för tre timmar sedan...
... nu gav det istället en massa energi!!
Efter morgonrundan tillsammans med tennisbollen (då vi även lade ut ett kortare blodspår med vinkel) så satte vi igång med dagens uppgift. Höststäda trädgården.
Vilken fröjd det är att TOKRENSA ut allt visset och förebereda vårens trädgårdsland och rabatter. Jag är nyfrälst när det gäller trädgård och att få odla själv. SOM jag längtar tills jag får ge mig ikast med mitt "skapande" till våren!!!
Zoë hängde med på det mesta och kunde inte förstå sin lycka över att få vara ute hela dagen...
Fast till lunch pep hon av trötthet (det ÄR ingen uthållig hund jag har..) så efter avspolning av hund tog vi lunchpaus och lite vila krävdes allt innan vi tog nya tag. Som en kattunge kröp mitt plåster ihop medan jag själv sträckte ut benen en stund och kollade höjdpunkterna från förmiddagens livesändningar av Nordiska mästerskapet i lydnad i Danmark. Ni har väl inte missat att man kan följa det live i år!!! Kolla in våra duktiga svenska ekipage på söndagens avlutande tävlingar på denna länk! De är grupptvåa efter lördagens tävlingar.
Efter att alla rabatter var rensade så återstod bara en sak. Testa hunden på utlagt blodspår. Det gjorde hon jättebra. Hon jobbar noga, och cirklar hellre en extra gång än att köra på där hon "tror". Men jag känner fortfarande att jag måste träna henne på korta blodsträckor så hon får upp säkerheten i raksträckorna.
"Min jägare" (vi har haft vildsvinsbesök precis utanför trädgården Margareta och dessa SKA BORT) kom förbi i eftermiddags. Christian heter han. Jag har kollat med honom ang marker att lägga blodspår såhär i jakttider. OCH fördelen med att bo på landet och socialisera med jägare som tillhör ett jaktlag, är att man helt plötsligt vet exakt vart och när man kan lägga ut spår. Så Anna, det ser inte bättre ut än att jag fixat spårläggare, guide, leverantör av blod och klöv till nästa lördag. Bra va! :-)
Vad Zoë gör nu? Samma som för tre timmar sedan...
Gammal cement i huvudet och ny på balkongen
Tjoff sa det, så har ytterligare en vecka av livet gått. Puh. Förra året hade Malmö snö vid denna tidpunkten och den snön låg kvar och ställde till det för oss fram tills mars. JAG LOVAR det räcker så braaaaa med dimmigt, regnigt och lite eftermiddagssol samt +10 grader fram till mars detta år. JAG LOVAR!!!
Även denna vecka har gått i rasande takt, bestått av 1,5 dygn normalt liv och jobb, 1,5 dygn pga totaldäckning av förklylning (sov sked non-stop med hunden och fågelungen, förutom absolut nödvändiga toalettbesök), 1 arbetsdag med uppborrning av befintligt betonggolv som bakgrundsmusik, en helt vanlig kväll och så som avslutning fredagsmys där 20 säckar med 25 kg cementpust (dvs ett halvt ton...) smugits förbi min stol och Zoës bädd, vispats upp med vatten och sedan bretts ut på balkongen.
Så här fin blev balkongen efter denna behandling:
Så här stressad blev Zoë av konstant rörelse runt hennes korg:
Okej att Zoë förutom att älska landet är en väldigt van stadshund med alla de ljud och konstiga aktiviteter som händer här, men så himla mycket arbetare och besökare har vi inte vanligtvis på kontoret. Ändå så ignorerar hon dem efter första koll vad de höll på med egentligen. Inga tassavtryck fick hon dock göra för arbetarna!!!??? När det var klarlagt så gick hon och lade sig och låg kvar där. Hela dagen. Hur kommer det sig att jag har världens coolaste hund i dessa sammanhang (TACK FÖR DET!!!) medans det i andra handlar så otroligt mycket om stress. Jag är glad att jag fått upp ögonen för stressdelen, och gör vad jag kan för att komma till rätta med detta. Men vill ändå visa en annan - pösmunk - sida av det hela.
Jo, det som Margareta sedan länge kommit på. OCH fru Hall. Det hänger på oss förare. Jag har snuddat vid tanken innan, men definitivt landat i den. Hur ska jag kunna komma i yoga-stämning vid hundträning och stora samlingar så att jag kan guida min hund i hur man ska bete sig. Istället för att själv fara omkring som ett mingelmonster med flackande blick. :-)
Busslektyren för tillfället är given...
... jag har kommit till sidan 45 och lovar att återkomma med reflektioner efter hand. Förutom att räfsa löv i helgen så är det läsa läsa som gäller. Nästa söndag är det kurs med Jan Gyllensten, och tills dess hade jag tänkt hinna läsa ut och analyserat boken.
Trevlig helg allihopa!
Även denna vecka har gått i rasande takt, bestått av 1,5 dygn normalt liv och jobb, 1,5 dygn pga totaldäckning av förklylning (sov sked non-stop med hunden och fågelungen, förutom absolut nödvändiga toalettbesök), 1 arbetsdag med uppborrning av befintligt betonggolv som bakgrundsmusik, en helt vanlig kväll och så som avslutning fredagsmys där 20 säckar med 25 kg cementpust (dvs ett halvt ton...) smugits förbi min stol och Zoës bädd, vispats upp med vatten och sedan bretts ut på balkongen.
Så här fin blev balkongen efter denna behandling:
Så här stressad blev Zoë av konstant rörelse runt hennes korg:
Okej att Zoë förutom att älska landet är en väldigt van stadshund med alla de ljud och konstiga aktiviteter som händer här, men så himla mycket arbetare och besökare har vi inte vanligtvis på kontoret. Ändå så ignorerar hon dem efter första koll vad de höll på med egentligen. Inga tassavtryck fick hon dock göra för arbetarna!!!??? När det var klarlagt så gick hon och lade sig och låg kvar där. Hela dagen. Hur kommer det sig att jag har världens coolaste hund i dessa sammanhang (TACK FÖR DET!!!) medans det i andra handlar så otroligt mycket om stress. Jag är glad att jag fått upp ögonen för stressdelen, och gör vad jag kan för att komma till rätta med detta. Men vill ändå visa en annan - pösmunk - sida av det hela.
Jo, det som Margareta sedan länge kommit på. OCH fru Hall. Det hänger på oss förare. Jag har snuddat vid tanken innan, men definitivt landat i den. Hur ska jag kunna komma i yoga-stämning vid hundträning och stora samlingar så att jag kan guida min hund i hur man ska bete sig. Istället för att själv fara omkring som ett mingelmonster med flackande blick. :-)
Busslektyren för tillfället är given...
... jag har kommit till sidan 45 och lovar att återkomma med reflektioner efter hand. Förutom att räfsa löv i helgen så är det läsa läsa som gäller. Nästa söndag är det kurs med Jan Gyllensten, och tills dess hade jag tänkt hinna läsa ut och analyserat boken.
Trevlig helg allihopa!
Zoës lilla fågelunge...
Jag hade nog inte helt fel ändå med att Zoë visade sig vara lite skendräktig. Det extra pipet och omsorgsfulla ompysslandet av mig har nu blivit ersatt av ett evigt bärande på "lilla fågelunge". En perfekt matchande :-) mjukis som varit totaldissad i två år. NU hittade hon sin lilla baby och bär runt och bäddar ner den i sängen, under sängen, i korgen och allt annat mjukt som hon kommer över.
