Zoë 1 år!!
Någon timme gammal...
Tänka sig att lilla bullen redan är ett år. Ett helt vansinnigt roligt år har det varit. Till en början höga berg och djupa dalar. Men sedan jag börjat få grepp om denna fantastiska individ så blir det bara bättre och bättre. Och under hela tiden har jag skrattat. Man kan inte göra annat åt charmigt underbart söta Zoë. Puss på dig min älsklingsköttbulle, bruna sparris, chokladpralin.
Värmeslag i Tvååker.
GISSA om det var varmt att springa runt en gräsmatta i 35 graders solgassande värme... Men vad gör man inte för att visa Zoë för världen. Om hon var en räka i maj i Hässleholm så kan till och med jag nu konstatera att hon var en sparris i Tvååker. Jag bockar och bugar för motståndet. Söta Zoë hade inte en chans jämfört med fina Bibbi som i princip är färdigväxt. Efter släta ettor och tredje plats båda dagarna i juniorgruppen så kan jag bara höja hatten för fina Bibbi som blev BIM på lördagen. Grattis!!!
Glädjs gör jag också åt Susanne som fick otroligt fin kritik för uppfödargruppen; Zoë, Bibbi, Pepsi och Molly. Både inför den danska och spanska domaren. Detaljerad rapport och bilder hittar ni på http://blogg.aberlours.se/#category0.
Omdömmet om Zoë var följande:
Fredag, dansk domare Kim Bay: Korrekt storlek. Utmärkta proportioner. Feminint skuret huvud med bra uttryck. Korrekt bett, hals och skuldra. Utmärkt överlinje. För åldern ok kropp. Korrekta vinklar. Korrekt päls och struktur. Utmärkta rörelser framifrån och från sidan. Något trång bak.
Lördag, spansk domare Gascunana Guillamon: Bitch of very appealing colour. Nice head and expression. Good proportions. Need to tide up because her structure is very tender. The move quite close behind. Should be more confident in the ring.
Kuriosa var att jag på lördagen fick tipset av domaren att socialiseringsträna min hund mer, då hon var så blyg... Vad som i själva verket hände var att Zoë blev distraherad precis när vi ställde upp oss i ringen och JAG klarade inte av att få tillbaka hennes fokus. Att sedan vi var först ut var lite oturligt. För när jag försökte peta för mycket på henne för att ställa upp sig fint så ville hon INTE ALLS längre. På fredagen däremot fick jag till det att få henne att stå utan hjälp, vilket JAG var nöjd över. Att jag sen inte riktigt får lov (för Z) att peta för mycket på benen är helt ok. You live and learn. Än så länge är vi noviser i detta. Det tar sig för varje gång.
Överlag så är bedömningen på Z bra. Hon är bara så jäkla spinkig. Jag får faktiskt sluta kalla henne bullen och istället gå över till min lilla bruna sparris. När vi kom hem efter lördagens utställning så åkte pälsen av. Nu ska vi njuta av värmen, baden och se till att göda & muskla lilla vovven. Är det nån som är köttbulle så är det snarare matte... :-)
Två jättedåliga bilder på min bruna sparris. Men jag accepterar underkänt i utfodring av hund... :-) Förbättring utlovas! Dessutom jobbar vi vidare på lydnad och spår och återkommer i ringen nästa år.
Glädjs gör jag också åt Susanne som fick otroligt fin kritik för uppfödargruppen; Zoë, Bibbi, Pepsi och Molly. Både inför den danska och spanska domaren. Detaljerad rapport och bilder hittar ni på http://blogg.aberlours.se/#category0.
Omdömmet om Zoë var följande:
Fredag, dansk domare Kim Bay: Korrekt storlek. Utmärkta proportioner. Feminint skuret huvud med bra uttryck. Korrekt bett, hals och skuldra. Utmärkt överlinje. För åldern ok kropp. Korrekta vinklar. Korrekt päls och struktur. Utmärkta rörelser framifrån och från sidan. Något trång bak.
Lördag, spansk domare Gascunana Guillamon: Bitch of very appealing colour. Nice head and expression. Good proportions. Need to tide up because her structure is very tender. The move quite close behind. Should be more confident in the ring.
Kuriosa var att jag på lördagen fick tipset av domaren att socialiseringsträna min hund mer, då hon var så blyg... Vad som i själva verket hände var att Zoë blev distraherad precis när vi ställde upp oss i ringen och JAG klarade inte av att få tillbaka hennes fokus. Att sedan vi var först ut var lite oturligt. För när jag försökte peta för mycket på henne för att ställa upp sig fint så ville hon INTE ALLS längre. På fredagen däremot fick jag till det att få henne att stå utan hjälp, vilket JAG var nöjd över. Att jag sen inte riktigt får lov (för Z) att peta för mycket på benen är helt ok. You live and learn. Än så länge är vi noviser i detta. Det tar sig för varje gång.
Överlag så är bedömningen på Z bra. Hon är bara så jäkla spinkig. Jag får faktiskt sluta kalla henne bullen och istället gå över till min lilla bruna sparris. När vi kom hem efter lördagens utställning så åkte pälsen av. Nu ska vi njuta av värmen, baden och se till att göda & muskla lilla vovven. Är det nån som är köttbulle så är det snarare matte... :-)
Två jättedåliga bilder på min bruna sparris. Men jag accepterar underkänt i utfodring av hund... :-) Förbättring utlovas! Dessutom jobbar vi vidare på lydnad och spår och återkommer i ringen nästa år.
Ven är avklarat. (Alt. Två bestämda damers viljekamp.)
Jag är helt SLUT idag. Vad trodde matte, att jag skulle acceptera att sitta i en bur på hjul, kopplad efter den mest långsamma cykel som fanns på Ven!!!??? :-) (Matte har dålig kondis och menade på att jag med kärra faktiskt vägde lite extra...) När då småkillarna körde race-tempo och jag såg det som min livsuppgift att samla ihop flocken. Med hela mitt röstregister lät jag matte förstå mitt missnöje. Gny, klagande prat, bestämda skall och slutligen hysteriska hyena-skrik... Resten av Skånes befolkning som också var och cyklade på ön, blängde på min matte och tyckte jättesynd om mig, såklart. Vad har människan gjort, satt en stackars hund i bur?
Den enda gången jag kände mig något sånär nöjd var när matte fått upp lite tempo (lite, inte mycket...) och Martin och Daniel förbarmade sig och cyklade bredvid mig. DÅ var alla samlade och jag kunde till och med kosta på mig att slappna av för en microsekund. Fast pojkarna tyckte det var en tråkig takt (jag förstår dem) och satte snart av igen. Jag hörde de viska till min matte att det var lite pinsamt att jag höll sånt jäkla väsen. Men hallåååå!!!! Prova själv att sitta instängd och inte få vara med i racingen!!!
En man cyklade upp jämsides med matte, på väg att cykla förbi henne då, och berättade att han också hade försökt sig på cykelsemester med hundar i kärra. Och att även dem hade ljudligt visat sitt missnöje med att vara sist, men när de hade satt den värsta hunden (!!!????) på flaket framtill så var det knäpp tyst. Det hade något med att leda flocken. Ha!!! Han har fattat!
Matte satt i tankar medans jag skrek. Helt plötsligt insåg hon vad Susanne hade menat med Ella när de var ute och paddla kanot. Att Ella hade kastat sig i vattnet och simmat för livet för att samla in kanoten framför. Hahaha... Vid betydligt bättre mod känner hon sig också nu när vi läste (matte hade högläsning för mig) kommentaren att även ni hade försökt er på hundkärra bakpå cykel. Försökt.
Ella, det är go i dig också. Jag vill med detta uppmana ALLA Sveriges perros att INTE acceptera bur på hjul efter cykel. LJUDLIGA PROTESTER!!! Det får även den mest bestämda matte att vackla. Själv lyckades jag övertyga matte att lämna in cykeln i hamnen vid Kyrkbacken och gå hela vägen tillbaka. :-) Dock hade vi både badpaus och kaffepaus då vi mötte upp vårt sällskap. Och ön är inte den största... Så det gick ingen nöd på oss. Dessutom fick matte en charmig rosaton på axlarna och näsan... Av solen, inte genansen. Men - JAG VANN!!
Båten var toppen. I vanlig ordning så blev jag kompisar med alla som fanns i närheten...
Kärlek kan man aldrig få för mycket av.
Daniel, jag och Ulli-Gulli.
Det fläktade härligt. Jag kom på att om jag kilade ut nosen i gattet under reglingen så fladdrade det härligt i läppen.
Den förbenade kärran som jag tvingades åka. Ett tag.
Tills vi kom till vackra kyrkbacken. Då slapp jag.
Matte och jag försöker varva ner. Här är vi dock rätt spända båda två...
Men lite svalkande glass (och Hof & lunch för matte) så blev vi till slut på soligt humör igen.
Och på vår promenad till badet så hann vi njuta både av vackra hus, natur, gula cyklar (på avstånd) och soligt väder...
Lön för mödan. Solbad.
Den enda gången jag kände mig något sånär nöjd var när matte fått upp lite tempo (lite, inte mycket...) och Martin och Daniel förbarmade sig och cyklade bredvid mig. DÅ var alla samlade och jag kunde till och med kosta på mig att slappna av för en microsekund. Fast pojkarna tyckte det var en tråkig takt (jag förstår dem) och satte snart av igen. Jag hörde de viska till min matte att det var lite pinsamt att jag höll sånt jäkla väsen. Men hallåååå!!!! Prova själv att sitta instängd och inte få vara med i racingen!!!
En man cyklade upp jämsides med matte, på väg att cykla förbi henne då, och berättade att han också hade försökt sig på cykelsemester med hundar i kärra. Och att även dem hade ljudligt visat sitt missnöje med att vara sist, men när de hade satt den värsta hunden (!!!????) på flaket framtill så var det knäpp tyst. Det hade något med att leda flocken. Ha!!! Han har fattat!
Matte satt i tankar medans jag skrek. Helt plötsligt insåg hon vad Susanne hade menat med Ella när de var ute och paddla kanot. Att Ella hade kastat sig i vattnet och simmat för livet för att samla in kanoten framför. Hahaha... Vid betydligt bättre mod känner hon sig också nu när vi läste (matte hade högläsning för mig) kommentaren att även ni hade försökt er på hundkärra bakpå cykel. Försökt.
Ella, det är go i dig också. Jag vill med detta uppmana ALLA Sveriges perros att INTE acceptera bur på hjul efter cykel. LJUDLIGA PROTESTER!!! Det får även den mest bestämda matte att vackla. Själv lyckades jag övertyga matte att lämna in cykeln i hamnen vid Kyrkbacken och gå hela vägen tillbaka. :-) Dock hade vi både badpaus och kaffepaus då vi mötte upp vårt sällskap. Och ön är inte den största... Så det gick ingen nöd på oss. Dessutom fick matte en charmig rosaton på axlarna och näsan... Av solen, inte genansen. Men - JAG VANN!!
Båten var toppen. I vanlig ordning så blev jag kompisar med alla som fanns i närheten...
Kärlek kan man aldrig få för mycket av.
Daniel, jag och Ulli-Gulli.
Det fläktade härligt. Jag kom på att om jag kilade ut nosen i gattet under reglingen så fladdrade det härligt i läppen.
Den förbenade kärran som jag tvingades åka. Ett tag.
Tills vi kom till vackra kyrkbacken. Då slapp jag.
Matte och jag försöker varva ner. Här är vi dock rätt spända båda två...
Men lite svalkande glass (och Hof & lunch för matte) så blev vi till slut på soligt humör igen.
Och på vår promenad till badet så hann vi njuta både av vackra hus, natur, gula cyklar (på avstånd) och soligt väder...
Lön för mödan. Solbad.
I'm alive - bildbevis.
För er som undrar, matte har haft tankarna på annat håll och har varit jättekass på att uppdatera. Men nu så har jag fått igång henne igen. Mycket har hänt sedan sist. Se detta som ett fotoalbum-version av en blogg.
Jag fick min utlovade koppelfria helg i Småland. Ljuvligt. Dock så utmanade matte mig med resan dit och hem. På vägen till Växjö så var det i och för sig inget byte, men knökfyllt tåg och hundar huller om buller. Det slutade med att jag låg i mattes knä och körde charmattack med grannen... Vägen hem, 4 byten!!! Då hade jag fullt upp med att inte bli av med matte. Allt som oftast hissades jag upp under armen och fick skjuss ner för rulltrapporna... Puh. Tur att jag vilat mig dagarna innan hemresan...
Jag inledde starkt med att sova mig igenom hela bröllopet. Ibland under filten. Ibland kant i kant med filten. Då hade jag i och för sig haft HIMLA roligt med att samla champagne korkar. Jag hittade en hel kopparkittel full. De hämtade jag och fick minsann igång både matte och Mie med lite inomhus apport...
Sen fick jag testa tassarna... Ljuvligt!!! Vem bryr sig att det duggregnar??
Fladdermus, eller bara en väldigt glad perro med stora öron?
Kom igen matte!!
Tjoho, jag visar vägen tillbaka!!!
Jag vet inte riktigt vad jag försökte fånga här. Mer än ögonblicket kanske. Kul hade jag iallafall på min koppelfria helg i Småland. OCH jag lyckades övertyga matte att jag inte alls behövde träna lydnad... Skål på det. Och tack Vickan!!
Sen var det midsommar. Söta Hugo med följe bjöd in till en heldag + övernattning med massor av folk, ungar och hundar. Vilket tempo, stim och bus. GISSA om jag blev matt av detta.
NÄSTAN lika söt som Hugo är Donnie. Vi fick ett smeknamn han och jag - Miss Z and her toyboy. Gulligt eller hur!?
Morris tror han ska få chansen på mig. Jag ser honom bara som något att tugga på...
Under tiden underhöll Donnie sig sjäv... rulla runt...
... tugga på badmintonbollar...
OCH hetsa igång mig att jaga ifatt. FORT går det!
Tillbaka i stan så gosade vi en hel del i min korg. Jag gillar att leka med munnen...
... dvs tugga på mina gästers ben.
Å andra sidan så bjuder jag mer än gärna in att tugga på min överläpp.
Men NÅN gång emellanåt tog vi faktiskt paus. Fast vi mer eller mindre bosatte oss i min korg. Den är mysig.
Here we go again!
Ni förstår väl att lille Donnie var naggande god!!!
Sista dryga veckan så har jag mest slappat. Matte har avlutat på jobb så vi kan ha semester. Vår första ihop. Lite väl mycket slapp har det blivit. Jag har blivit rastlös igen... Typ dampat mig. Men imorgon får jag hänga med till Ven. Matte, Ulli, Daniel och Martin ska cykla runt ön. Själv så får jag skjuss i en hundkärra. Något dopp och lite spring förväntar jag mig. Sen är det kurs på torsdag och utställning fredag-lördag. Så nu får jag minsann lite attention igen. HÄRLIGT!!!
Vi ses!
