Ängslig...
... var inte resan upp till Stockholm/Sigtuna. Den var väldigt behaglig med en mästerligt van respartner.
Men efter en kvällsrunda häruppe så vaknade jag imorse med en Zoë med svullna läppkanter. Och väldigt besvärad, med tassarna mycket krafsande uppe vid huvudet. Underligt tänkte jag och gick ut en långrunda i förmiddags med mor, hund och syskonbarn (syster jobbade.) Kom hem från promenaden och tittade till hunden. Tyckte ändå att läpparna hade mindre sillikonvarning och började lägga sig. Hade hon ätit upp en humla igår? För säkerhets skull ringde jag Susanne...
Zoë gick och lade sig och kom tillbaka en timme senare. Då såg hon ut såhär:
NU blev jag ängslig. Ringer Susanne för andra gången. Skickar bilder? Vad gör jag? Har hon blivit ombiten? Hur kan hon bli det kopplad längs med promenadstig i Sigtuna utan att jag märker det??? Och utan att hon reagerat själv???
Jag ringer ändå Mälarhöjdens veterinärklinik om råd. Ska jag åka in för cortison? Och coolare djurvårdare har jag sällan varit med om. Rakt på sak är det som fungerar på mig när ängsligheten slår till... Hon sa ialla fall: Din hund har säkert slukat en vinterseg humla eller geting. Det ser läskigt ut när ögonen svullnar igen, det har det gjort på min katt också. Men det är YTTERST sällan hundar dör av andnöd. Ha is i magen, ge det fyra timmar och har det inte lagt sig då så får du åka in. Men så länge hon inte är väldigt trött, har problem med att andas eller får feber så reder det ut sig av sig själv. Ha is i magen.
Jag måste erkänna att is i magen när det gäller Zoë är jag inget vidare bra på... Som en ängslig mor sprang jag och tittade till henne titt som tätt. Är hon ovanligt trött? Går det tillbaka? Tre timmar senare insåg även jag att det var klokt att vara lite cool. Det minst svullna ögat har helt hämtat sig och det andra är på god väg. Lite tröttare än vanligt och något kass i magen är allt som jag har märkt. Annars är Zoë på benen och redo för nya äventyr. Puh!!!
Men efter en kvällsrunda häruppe så vaknade jag imorse med en Zoë med svullna läppkanter. Och väldigt besvärad, med tassarna mycket krafsande uppe vid huvudet. Underligt tänkte jag och gick ut en långrunda i förmiddags med mor, hund och syskonbarn (syster jobbade.) Kom hem från promenaden och tittade till hunden. Tyckte ändå att läpparna hade mindre sillikonvarning och började lägga sig. Hade hon ätit upp en humla igår? För säkerhets skull ringde jag Susanne...
Zoë gick och lade sig och kom tillbaka en timme senare. Då såg hon ut såhär:
NU blev jag ängslig. Ringer Susanne för andra gången. Skickar bilder? Vad gör jag? Har hon blivit ombiten? Hur kan hon bli det kopplad längs med promenadstig i Sigtuna utan att jag märker det??? Och utan att hon reagerat själv???
Jag ringer ändå Mälarhöjdens veterinärklinik om råd. Ska jag åka in för cortison? Och coolare djurvårdare har jag sällan varit med om. Rakt på sak är det som fungerar på mig när ängsligheten slår till... Hon sa ialla fall: Din hund har säkert slukat en vinterseg humla eller geting. Det ser läskigt ut när ögonen svullnar igen, det har det gjort på min katt också. Men det är YTTERST sällan hundar dör av andnöd. Ha is i magen, ge det fyra timmar och har det inte lagt sig då så får du åka in. Men så länge hon inte är väldigt trött, har problem med att andas eller får feber så reder det ut sig av sig själv. Ha is i magen.
Jag måste erkänna att is i magen när det gäller Zoë är jag inget vidare bra på... Som en ängslig mor sprang jag och tittade till henne titt som tätt. Är hon ovanligt trött? Går det tillbaka? Tre timmar senare insåg även jag att det var klokt att vara lite cool. Det minst svullna ögat har helt hämtat sig och det andra är på god väg. Lite tröttare än vanligt och något kass i magen är allt som jag har märkt. Annars är Zoë på benen och redo för nya äventyr. Puh!!!
Dagen efter...
Alltså... jag bara dööööör!!
Har ni sett något sötare??
Jag är en väldigt hängiven valpvakt hemma hos casa Hall på Vässarögatan (nu när Scotty är på väg hem till Holland). Till och med Salsa har nu godkänt mig & söndagslugnet har lägrat sig i Rydebäck... :-) Väldigt lyxigt att bara behöva köra en t/r till stallet och sedan för övrigt sitta pall och stirra ner i valplådorna. Det kan inte hjälpas att jag favoriserar Blossoms guldklimpar, även om Salsas är VACKRA klimpar de med. Min absoluta favorit är Blossoms valphane 1, brunvit med lång svans. Vit svanstipp och en bombi-fläck högst upp på skallen. Gudagullig är han och när jag plockar upp honom och lägger honom under min haka så kurar han bara ihop sig och somnar. Ååååååhhhhh!!! I lööööve him! Lyllos er som får ta med honom hem om 6 veckor!!!
Själv så längtar jag vansinningt efter min egen lilla räka just nu. Zoë fick vara hemma hos Helene denna helgen. Mina hundar, dina hundar, allas hundar typ. Av rena farten så blev det lydnads-camp i Käglinge för Zoë. Inte för att jag blev förvånad när jag fick avrapporteringen tidigare i dag... :-) Stolt som en hönsamor blev jag när jag fick höra Helenes exalterade beskrivning av hur följsam och fokuserad Zoë har blivit på apellplan. Och att hon inte har några som helst problem att varva ner inomhus längre. MIN SÖTA GULDKLIMP!!
En bild ljuger aldrig...
... sägs det. Med andra ord så fick jag full pott på träningstävlingen hos Petra för några veckor sedan!! Nu var ju det inte riktigt fallet, utan istället att Björn lyckats fånga Zoë på bild när hon skötte sig exemplariskt.
Första halvan av linföringen var ju skräp (nervös förare) – andra halvan såg ut såhär…
Ställande med tvärnit – tyvärr på kommandot ligg…
Hinder har aldrig varit Zoës problem. Här lyser Blossoms gener igenom tokmycket!
Första halvan av linföringen var ju skräp (nervös förare) – andra halvan såg ut såhär…
Ställande med tvärnit – tyvärr på kommandot ligg…
Hinder har aldrig varit Zoës problem. Här lyser Blossoms gener igenom tokmycket!
Lantlolla med fullaste engagemang
Zoë har gett min nya idé - att byta stan mot landet - MVG. Med sitt fullaste engagemang har hon levt ut totalt denna helg. På morgonpromenaden idag fick hon för sig att hon var en ko. Tuggade i sig gräs - kräktes - fattade ingenting - fortsatte tugga gräs - kräktes igen. Totaldissade därefter de stadsimporterade bravoburgarna. Och fiser som en galning nu när vi är hemma i lägenheten igen... Knasiga hund.
Väldigt söta knasiga hund...
Ja du, Margareta. Mig veterligen finns det nog bara ett Tollarp - längs med E22. I princip med ena foten in i Blekinge. Dit flyttar jag och Zoë i månadskiftet. Vi (mina föräldrar) har behållt gården sedan farmor/farfar gick bort för en 20 år sedan. Pappa snickrar en del på den och arrenderar ut marken. För ett par månader sedan (när det var som mest vinter och jag var som mest rastlös) så slog det mig - jag ska byta miljö och provbo på Ängadal ett halvår!!! Tokträna lydnad, dricka en hel del vin och äta Prima Donna (världens godaste hårdost som tilltugg till vinet). Gräva i rabatterna och bara njuta. Det finns nämligen en lantent lantlolla i denna citybrud. Det visste ni kanske inte!
Så som gården ser ut när man kör fram till den.
Och från "baksidan"... börjar ni ana vart jag ska drilla hunden?
Eller varför inte i denna oanvända hage...? Hm, så svåååååra beslut... :-) Jag vet. Jag är bortskämd. Saken är den att jag insåg inte vilken hund-guldgruva jag "besitter" förrän denna snökalla kväll för ett par månader sedan.
Nu hoppas Zoë och jag på mååååånga besök. Jag har noterat Susanne P & klan. Dessutom räknar jag kallt med Sanna & klan. Margareta, fru Hall, Helene, Björn och alla ni andra - dörren står alltid öppen, gott om sängplatser finns det och det är fritt blås för hundarna. Dessutom kan ni alltid lita på förfriskningar och en skön stol i solen. Att bara chilla är vi också duktiga på, både Zoë och jag. Även om man inte alltid kan tro det... :-)
Väldigt söta knasiga hund...
Ja du, Margareta. Mig veterligen finns det nog bara ett Tollarp - längs med E22. I princip med ena foten in i Blekinge. Dit flyttar jag och Zoë i månadskiftet. Vi (mina föräldrar) har behållt gården sedan farmor/farfar gick bort för en 20 år sedan. Pappa snickrar en del på den och arrenderar ut marken. För ett par månader sedan (när det var som mest vinter och jag var som mest rastlös) så slog det mig - jag ska byta miljö och provbo på Ängadal ett halvår!!! Tokträna lydnad, dricka en hel del vin och äta Prima Donna (världens godaste hårdost som tilltugg till vinet). Gräva i rabatterna och bara njuta. Det finns nämligen en lantent lantlolla i denna citybrud. Det visste ni kanske inte!
Så som gården ser ut när man kör fram till den.
Och från "baksidan"... börjar ni ana vart jag ska drilla hunden?
Eller varför inte i denna oanvända hage...? Hm, så svåååååra beslut... :-) Jag vet. Jag är bortskämd. Saken är den att jag insåg inte vilken hund-guldgruva jag "besitter" förrän denna snökalla kväll för ett par månader sedan.
Nu hoppas Zoë och jag på mååååånga besök. Jag har noterat Susanne P & klan. Dessutom räknar jag kallt med Sanna & klan. Margareta, fru Hall, Helene, Björn och alla ni andra - dörren står alltid öppen, gott om sängplatser finns det och det är fritt blås för hundarna. Dessutom kan ni alltid lita på förfriskningar och en skön stol i solen. Att bara chilla är vi också duktiga på, både Zoë och jag. Även om man inte alltid kan tro det... :-)
Ängadal vårstädas!
I helgen är jag och Zoë på Ängadal och vårstädar och känner in vårt "nya" hem. I ett halvår tänkte jag att vi skulle byta stan mot landet. Jag är ganska säker på att Zoë typ stormtrivs...
Speciellt när man får äta middag ute efter en heldag med lydnad, tennisbollsjakt och viltspår. Inte en sekund har hunden hunnit vila. Behöver jag tillägga att hon ligger bredvid mig i sängen och flämtar, typ utmattad. Speciellt eftersom grannarna kom förbi ikväll och sa hej till oss. Och kastade ytterligare lite tennisboll. My 10 år blev kär i Zoë. Det var ömsesidigt. My kommer med all sannolikhet komma förbi titt som tätt och leka med miss Z. Det känns som detta miljöombyte kommer att bli alldeles kanon.
PS till fru Hall ; KAN DU TÄNKA DIG!!!! På ICA Supermarket i Tollarp (som jag utnämnt till världens håla) fanns det Prima Donna!!!! NÖJD är jag. Detta kommer bli hur bra som helst. Men, hhhhrrmmmm.... vad säger detta egentligen om.... Rydebäck...???? Woahahahaaaa!!! :-)
Speciellt när man får äta middag ute efter en heldag med lydnad, tennisbollsjakt och viltspår. Inte en sekund har hunden hunnit vila. Behöver jag tillägga att hon ligger bredvid mig i sängen och flämtar, typ utmattad. Speciellt eftersom grannarna kom förbi ikväll och sa hej till oss. Och kastade ytterligare lite tennisboll. My 10 år blev kär i Zoë. Det var ömsesidigt. My kommer med all sannolikhet komma förbi titt som tätt och leka med miss Z. Det känns som detta miljöombyte kommer att bli alldeles kanon.
PS till fru Hall ; KAN DU TÄNKA DIG!!!! På ICA Supermarket i Tollarp (som jag utnämnt till världens håla) fanns det Prima Donna!!!! NÖJD är jag. Detta kommer bli hur bra som helst. Men, hhhhrrmmmm.... vad säger detta egentligen om.... Rydebäck...???? Woahahahaaaa!!! :-)
Lydnad och viltspår
Det har varit lite tyst om oss här på bloggen. Jag har jobbat som en blådåre och Zoë har tagit sig igenom sitt löp. Men nu har vi sista veckan satt igång lite igen.
Underbar fokus i väntan på att få starta spåret...
VILTSPÅR
Vi hade sista gången på kursen igår och det är så roligt att se Zoës utveckling. Jag märker ju i spårandet att det händer jättemycket med hennes mognad just nu. Från att tidigare ha haft en övertänd hund som i början på personspårandet kastade sig ut i spåret och sedan kom på att det skulle jobbas, så har jag nu en fokuserad och metodisk spårhund från start. I ett oerhört behagligt tempo jobbar hon sig systematiskt fram och cirklar noggrant för att befästa spåret om hon känner sig minsta osäker. Igår var det en fröjd att gå spår med henne. Vi gick ett ca 300 meter spår med 3-4 vinklar, bloduppehåll och skott. Det hade väl legat i 2-3 timmar. Skottet tog hon hur bra som helst. Vinklade till öronen och fäste uppmärksamheten framåt men ryckte inte till i rädsla eller osäkerhet. Dock så blev hon distraherad för när hon gick på spåret igen så svängde hon över på personspår innan hon hittade tillbaka till blodet och slutligen lättad och nöjd fick markera klöven. Detta ÄR så roligt. Och passar Zoë så bra. Nu tänker jag göra ett försök att få till anlagsprov innan Klippan. Trodde först inte vi skulle hinna, men jag hoppas nu att det ska kunna gå. Kul var det att höra av kursledaren Annika att vi har utvecklats snabbt, att Zoë börjar på allvar bli ett viltspårsämne och att det är en hund med starkt psyke. Det tycker man om att höra som perroägare!!
Annika och jag summerar. Störtgillade Annika, ljuvligt pigg göteborgska som snackade i ett. :-) Har lärt mig jättemycket på dessa fyra veckor.
LYDNAD
Jag var på avslutningstävling för en Lydnad 1 kurs hos Petra. För att Petra skulle se oss in action och vad som behöver jobbas vidare på när vi sedan hoppar på kurs igen efter påsk. Jag har inte gjort mycket lydnad alls sista månaden. Sporadiskt jobbat med pallen, men inte kommit i mål med ingångar. Hann möta upp Helene på bh-klubben innan i veckan för en genomgång och se hur vi låg. Och i vanlig ordning så är det sneda sittande, linföringen och apporten som jag brottas med. Platsliggningen tar jag det lugnt med och står nära och berömmer. Men DÖM VÅR förvåning när Zoë på första apportförsöket sedan Rättvik klippte den perfekt!!! Jag stod stum och tittade, Helene med ena foten på kopplet pep fram - men BERÖM henne då!!! Förvirrat gjorde jag det, och Zoë blev glad men förstod nog inte riktigt vad hon gjort för bra i denna förvirring... Att det ska vara så svårt med ens egna reaktionsförmåga...
Tillbaka till avslutningstävlingen. Jag blev såklart jättenervös när jag skulle upp på plan och visa Petra. Och självklart så är Zoë minst lika signalkänslig som alla andra perros... Så den linförigheten som satt som en smäck på uppvärmingen funkade såklart inte alls när vi stod på plan... Vilket var nyttigt. Första halvan av linförigheten var skräp, men när vi sedan kom in i det så satt det som en smäck sista halvan av programmet... Hm... Känns det igen..? Jag tror jag fick en 5:a här. (Ha! Vid kontroll fick jag hela 6.5 poäng på linförigheten...)
Var dock inte 100 avslappnad för vid läggandet så tvärnitade Zoë ståendes, en 10-poängare om det var vid rätt moment - nu blev det istället en nolla, inkallningen var sned sitt - en 9:a, vid riktiga ställandet tog något steg - en 9:a, apporten tappade hon för tidigt - en 0:a och hoppet sned sitt - en 9:a. Tandvisning och helhet fick vi 10:or på. Den sista just för att hon har sånt blås under tassarna när det stämmer. Och det är ju skönt. Det ska bara bli ordning på mig också...
I väntan på inkallning. Hur kan man sitta blickstilla och ändå lyckas slänga bak örat...?
Platsliggningen då, jo den gjordes sist på denna "träningstävling". Dessutom får vi själv välja hur långt ifrån hunden vi vill stå. Dock får vi inte berömma eller ge godis. Jag kopplade loss Zoë och ställde mig 3 meter framför. Vid första försöket så reste sig Hoffen (inte blandisen...) bredvid Zoë, men till en början låg Zoë kvar och pratade med den... ett skall gav hon också ifrån sig, men sen tillslut reste sig även fler hundar och då även Zoë. Det blev omläggning då Hoffen inte fick vara med. Denna gång höll jag mig på samma avstånd men hade även kopplet liggandes framför henne. Jag trodde inte hon skulle fixa detta eftersom det innan blev så stimmigt. Och även denna gång så gick hund efter hund upp till sina förare, men det blev inte stökigt ialla fall. Zoë var den enda hund som klarade att ligga hela tiden, men jösses vilken låda hon höll. Det var inte att hon låg och pep oroligt, det var mer att hon låg och snackade med alla hundar och konstiga förare som stod och tittade på henne medans hon låg. Men jag måste ändå säga att det kändes som att hon fattar så långt att hon ska ligga kvar. Det blev såklart en 0:a.
Petra tycker jag från och med nu ska jobba med hakan i backen. Zoë behöver en uppgift att koncentrera sig på för att inte bry sig så om omgivningen. Sen skulle jag inte hänga upp mig så mycket på allt hennes prat. Om hon får uppgiften hakan i backen och om jag jobbar med min nervositet så kommer det släppa. Jag ska med andra ord gå ut på stan och träna, i så jobbiga situationer som möjligt. Få folk att titta på oss och ändå inte bry mig om det... Puh...!!
Ingångarna är bara att jobba vidare med pallen, uppenbarligen så sitter det inte ännu. Och linförigheten måste jag splitta ner på mindre streckor igen. Sen lovade Petra att hon skulle göra det riktigt jobbigt för mig på kursen, och tvinga mig att visa moment varje gång inför deltagarna. För att jag ska få möjlighet att "tävlingsträna" min nervositet. Och ge mig läxa från gång till gång.
Det ska bli himla skoj att ta ordentligt tag i lydnaden igen. Jag vill verkligen att det ska sitta ordentligt innan jag nästa gång går ut och tävlar. Mitt mål är att bli färdig till Bjuvcup:en i juli. Det ska jag väl kunna klara. Speciellt med den intensiva lydnads-maj det kommer att bli. Kurs hos Petra, Klippan-helgen där även Petra kommer att vara med. Och så helgen efter i Vingåker med Johan och perrokollegor. Yes!! Vilken vår det blir!
Bildbevisen från viltspår och lydnaden står i vanlig ordning Björn för.
Underbar fokus i väntan på att få starta spåret...
VILTSPÅR
Vi hade sista gången på kursen igår och det är så roligt att se Zoës utveckling. Jag märker ju i spårandet att det händer jättemycket med hennes mognad just nu. Från att tidigare ha haft en övertänd hund som i början på personspårandet kastade sig ut i spåret och sedan kom på att det skulle jobbas, så har jag nu en fokuserad och metodisk spårhund från start. I ett oerhört behagligt tempo jobbar hon sig systematiskt fram och cirklar noggrant för att befästa spåret om hon känner sig minsta osäker. Igår var det en fröjd att gå spår med henne. Vi gick ett ca 300 meter spår med 3-4 vinklar, bloduppehåll och skott. Det hade väl legat i 2-3 timmar. Skottet tog hon hur bra som helst. Vinklade till öronen och fäste uppmärksamheten framåt men ryckte inte till i rädsla eller osäkerhet. Dock så blev hon distraherad för när hon gick på spåret igen så svängde hon över på personspår innan hon hittade tillbaka till blodet och slutligen lättad och nöjd fick markera klöven. Detta ÄR så roligt. Och passar Zoë så bra. Nu tänker jag göra ett försök att få till anlagsprov innan Klippan. Trodde först inte vi skulle hinna, men jag hoppas nu att det ska kunna gå. Kul var det att höra av kursledaren Annika att vi har utvecklats snabbt, att Zoë börjar på allvar bli ett viltspårsämne och att det är en hund med starkt psyke. Det tycker man om att höra som perroägare!!
Annika och jag summerar. Störtgillade Annika, ljuvligt pigg göteborgska som snackade i ett. :-) Har lärt mig jättemycket på dessa fyra veckor.
LYDNAD
Jag var på avslutningstävling för en Lydnad 1 kurs hos Petra. För att Petra skulle se oss in action och vad som behöver jobbas vidare på när vi sedan hoppar på kurs igen efter påsk. Jag har inte gjort mycket lydnad alls sista månaden. Sporadiskt jobbat med pallen, men inte kommit i mål med ingångar. Hann möta upp Helene på bh-klubben innan i veckan för en genomgång och se hur vi låg. Och i vanlig ordning så är det sneda sittande, linföringen och apporten som jag brottas med. Platsliggningen tar jag det lugnt med och står nära och berömmer. Men DÖM VÅR förvåning när Zoë på första apportförsöket sedan Rättvik klippte den perfekt!!! Jag stod stum och tittade, Helene med ena foten på kopplet pep fram - men BERÖM henne då!!! Förvirrat gjorde jag det, och Zoë blev glad men förstod nog inte riktigt vad hon gjort för bra i denna förvirring... Att det ska vara så svårt med ens egna reaktionsförmåga...
Tillbaka till avslutningstävlingen. Jag blev såklart jättenervös när jag skulle upp på plan och visa Petra. Och självklart så är Zoë minst lika signalkänslig som alla andra perros... Så den linförigheten som satt som en smäck på uppvärmingen funkade såklart inte alls när vi stod på plan... Vilket var nyttigt. Första halvan av linförigheten var skräp, men när vi sedan kom in i det så satt det som en smäck sista halvan av programmet... Hm... Känns det igen..? Jag tror jag fick en 5:a här. (Ha! Vid kontroll fick jag hela 6.5 poäng på linförigheten...)
Var dock inte 100 avslappnad för vid läggandet så tvärnitade Zoë ståendes, en 10-poängare om det var vid rätt moment - nu blev det istället en nolla, inkallningen var sned sitt - en 9:a, vid riktiga ställandet tog något steg - en 9:a, apporten tappade hon för tidigt - en 0:a och hoppet sned sitt - en 9:a. Tandvisning och helhet fick vi 10:or på. Den sista just för att hon har sånt blås under tassarna när det stämmer. Och det är ju skönt. Det ska bara bli ordning på mig också...
I väntan på inkallning. Hur kan man sitta blickstilla och ändå lyckas slänga bak örat...?
Platsliggningen då, jo den gjordes sist på denna "träningstävling". Dessutom får vi själv välja hur långt ifrån hunden vi vill stå. Dock får vi inte berömma eller ge godis. Jag kopplade loss Zoë och ställde mig 3 meter framför. Vid första försöket så reste sig Hoffen (inte blandisen...) bredvid Zoë, men till en början låg Zoë kvar och pratade med den... ett skall gav hon också ifrån sig, men sen tillslut reste sig även fler hundar och då även Zoë. Det blev omläggning då Hoffen inte fick vara med. Denna gång höll jag mig på samma avstånd men hade även kopplet liggandes framför henne. Jag trodde inte hon skulle fixa detta eftersom det innan blev så stimmigt. Och även denna gång så gick hund efter hund upp till sina förare, men det blev inte stökigt ialla fall. Zoë var den enda hund som klarade att ligga hela tiden, men jösses vilken låda hon höll. Det var inte att hon låg och pep oroligt, det var mer att hon låg och snackade med alla hundar och konstiga förare som stod och tittade på henne medans hon låg. Men jag måste ändå säga att det kändes som att hon fattar så långt att hon ska ligga kvar. Det blev såklart en 0:a.
Petra tycker jag från och med nu ska jobba med hakan i backen. Zoë behöver en uppgift att koncentrera sig på för att inte bry sig så om omgivningen. Sen skulle jag inte hänga upp mig så mycket på allt hennes prat. Om hon får uppgiften hakan i backen och om jag jobbar med min nervositet så kommer det släppa. Jag ska med andra ord gå ut på stan och träna, i så jobbiga situationer som möjligt. Få folk att titta på oss och ändå inte bry mig om det... Puh...!!
Ingångarna är bara att jobba vidare med pallen, uppenbarligen så sitter det inte ännu. Och linförigheten måste jag splitta ner på mindre streckor igen. Sen lovade Petra att hon skulle göra det riktigt jobbigt för mig på kursen, och tvinga mig att visa moment varje gång inför deltagarna. För att jag ska få möjlighet att "tävlingsträna" min nervositet. Och ge mig läxa från gång till gång.
Det ska bli himla skoj att ta ordentligt tag i lydnaden igen. Jag vill verkligen att det ska sitta ordentligt innan jag nästa gång går ut och tävlar. Mitt mål är att bli färdig till Bjuvcup:en i juli. Det ska jag väl kunna klara. Speciellt med den intensiva lydnads-maj det kommer att bli. Kurs hos Petra, Klippan-helgen där även Petra kommer att vara med. Och så helgen efter i Vingåker med Johan och perrokollegor. Yes!! Vilken vår det blir!
Bildbevisen från viltspår och lydnaden står i vanlig ordning Björn för.
