Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

LYDNAD
• Ta LP1 titel
Jag hade nog lite för dåligt tålamod här... jag har tävlat sparsamt, men känner nu att vi är på g. Insåg tillslut att jag fick bida min tid och vänta in Zoës mognad när det gäller platsliggningen. Årets höjdpunkt var Tollarps-tävlingen då vi fick 152,5 poäng fast vi stod över platsen (vilket ger 30 p).

• Börja träna in momenten på LP2
Det har jag börjat träna parallellt och väntar bara in att polletten ska ramla ner gällande platsen...

SPÅR
• Fortsätta med personspår för Zoës OCH min stimulans
Sparsamt, men jag ska börja med bruksspår 2012.

• Gå viltspårkurs och göra anlagsprov
Uppfyllt! Godkänt anlagsprov i Viltspår i november. :-)

MH-test
• Gör testet med förhoppningsvis så många som möjligt från Gesslekullen
Uppfyllt, tyvärr bara tillsammans med Bibbi från Gesslekullen.

VATTENHUND
• Få Zoë att förstå glädjen och tekniken med att simma...
Uppfyllt, godkänt SoR anlagsprov i Gränna i augusti.

UTSTÄLLNING
• Ta minst ett cert...
Uppfyllt med råge, söta Zoë tog både ett, två och TRE cert under året och blev därmed Svensk utställningschampion på Sofiero i september!!

Nästan på pricken en månad efter clinic:en med Maria Brandel har jag nu hunnit med alla "måsten" så att jag kommit till punkten, summera mina intryck från Kungsör. Något sent kanske, men med hjälp av mina anteckningar så kan det bli en riktigt rolig tillbakablick och kick-off för nästa träningsår (som för vår del blir lite upphackad, men ändå med tydliga mål).

Maria inledde med att hävda att tävling är sätt att stämma av sin utveckling – om man vill bli en bra hundförare. Det är ett sätt att i skarpt läge testa av vad man har lärt hunden. Vad som än händer på tävlingen, ska man behålla fokuset på hunden – trivs den i situationen? Tänk på det som prio nr 1. INTE resultatet. Maria är förvånad över att det FORTFARANDE är så många förare ute på tävlingar som inte stöttar sin hund, utan istället ger efter för sin egen nervositet och eventuell irritation.

Nervöst kan det vara på tävling... men man kan faktiskt lära sig agera med självförtorende. Framför allt är det viktigt mot domaren. Det är lite onödigt att avslölja om man inte känner sig färdig....

Aktivitetsnivåer
Öva hunden på att vara i rätt aktivietsnivå för momentet. Belöna rätt, beroende på i vilken stämning man vill ha sin hund; lugn respektive aktiv belöning. Detta är något man hela tiden behöver ha koll på. Göra en avstämning och justera. Få hunden lagom med och lagom het. Viktigt att lära sig bromsa hunden när den ligger för högt/är het. Håll koll på hundens engageman och stressnivå. De tekniska detaljerna är mycket lättare att rätta till framöver.

Störningsträning (Över-)
Börja med ett moment som du vet sitter bra. När hunden kan ett kommando, ex sitt, så ska den kunna det i alla situationer. Och DETTA måste övas på, tänk på att byta plats hela tiden. Och vart du står i förhållande till hunden. VARIERA VARIERA VARIERA. Varva olika kommando, som sitt, ligg, hoppa. För att kontrollera om din hund har ordförståelsen. Var sparsam med att jobba med komplett moment. Träningens största fallgrop är nämnligen "malandet". Å andra sidan är det ett balanserande mellan "malande" och upprepningar.

Exempel på störniningsträning vi fick se, som jag missade att filma, var fritt följ. Hunden fick söka upp fotgående hos föraren medans andra personer lockade med trasa resp. godis. Här gäller det att vara den som belönar BÄST inför hunden. (Det är förresten helt OK att "belöna" för alla "fel"... bara belöningen för RÄTT blir så mycket bättre... :-) Vid fjärren så kan man överträna genom att andra förare säger "ligg" vid "sitt", eller vid arrangerad platsliggning, att de andra förarna står i linje brevid och vrålar ligg, utan att din egen hund lägger sig förrän det är DU som säger kommandot. Vid vittring, så kan man bland vittringspinnarna lägga ut alla möjliga saker från köket, eller varför inte hundens leksaker... Tänk på att justera något vid varje pass, så att det aldrig ser likadant ut. VARIERA VARIERA VARIERA.

Vid all form av störning, börja snällt. Det ska vara planerade störningar med mål att bygga hunden, den får inte tappa självförtroende. Det ska vara skojiga övningar, med glimten i ögat. Vid dessa skojiga övningar så smyger man över på helheten för att testa av, och får då svar på vilka delar som man måste jobba extra på.

Tidigt, innan ett moment är helt klart, så är det dags att kedja det. Och så tillbaka till delarna igen. Detta kan på ett positivt sätt ge hunden en hint på vad som väntar. Beroende på syftet så kedjar man olika. Vid uthållighet exempelvis så kvittar det vilka moment man håller på med (blanda gärna in cirkuskonster), det har också ingen betydelse vi vilken ordning sinsemellan de olika momenten kommer. Momenten behöver heller inte vara fullängd. Dock ska de olika delarna vara okej innan de åker in i en kedja. Men behöver inte vara perfekta.

Nummer ett att titta på efter en kedja är: Var hunden med? Var hunden i rätt stressnivå? Det är viktigt att se småmissarna, de kommer. Men så länge helheten är OK, och att det inte är några stora missar ala "nolla", så är dessa kedjor utmärkta  "facit" på att se vad man ska jobba vidare med. Och det bästa sättet är såklart att filma!! Absolut viktigast i kedjan är – vad gör jag med informationen som jag får. Hur följer jag upp? Vad behöver justeras?

Frågan är då vart man belönar i en kedja. Nästan alltid när kedjan är klar, men ibland även mitt i ett moment, i en övergång eller i väntan på ett moment. BLANDA & VARIERA. Varför inte när man har hunden precis som man vill ha den i energi- och stressnivå?

Den enda gången som en kedja ska brytas är när hunden ligger i fel stressnivå: HÖG/LÅG. Vid tekniska fel behöver man inte bryta. Se vad som gick fel, ha det i åtanke OCH FÖLJ UPP!!

Tipset är alltså att börja tidigt, redan innan ett helt moment är färdigt. Se det som en positiv träning och framför allt, ta vara på informationen.

Tävlingsträning
Lika viktigt som att träna in momenten är det att träna momenten i en situation som är tävlingslik. T ex, vad gör jag innan mina kedjor? Tänk på att värma upp och göra förberedelser även innan dessa. Hur hanterar jag mig själv och hunden när tävlingsdagen är varm resp. kall? Har jag en plan för detta? Tänk på att värma upp rent fysiskt, både dig själv men framför allt hunden. Vissa behöver "blåsas ut" ordentligt innan en tävling (typ Zoë-hundar) andra vilar i form och i princip lägger ner träningen två veckor innan tävlingen. Prova dig fram. Vissa jobbar upp hunden i svaga moment i uppvärmingen. Andra tycker att det är sämsta möjliga sätt att få "feel-good-tävling-känslor".

Ett allmänt tips är dock att låta unga hundar titta sig omkring och känna av mijlön samt ställa in tanken på jobb i god tid innan tävlingsstart.

Tävlingsigångar kan man inte träna för mycket på. Det gör ett starkt, omedvetet, intryck på domaren. Och är oerhört viktigt för den egna känslan när man startar en tävling.

Tips på hur man själv kan träna på detta är:
• sätt en äggklocka för ingång
• spela in komendendering på mobilen, det finns billiga högtalare att koppla in...
• ladda planen med olika "störande" saker
• värm upp i ett rum, gör ingången i ett annat (flytta runt på möbler och saker...)

Tänk såhär inför tävlingsträning – kan du som förare i ryggraden vad som ska göras på en tävling, alla moment och transporter mellan moment, och är du duktig på detta så har du råd att vara nervös. Maria gjorde en jämförelse med militären som ska kunna sätta samman sitt vapen oavsett tid på dygnet och om man väcks. Även om hundtävling inte handlar om liv och död, så kan det ibland kännas så...

Om tävlingen ska fungera, så är det viktigt att jag är fokuserad även på träning. Pausar jag hunden innan jag pratar med mina träningskollegor t ex??? För jag förväntar mig ju just detta, att den ska kunna slå över mellan aktivitet och passivitet, fokus och koncentration.... Med andra ord kom vi mot slutet in på mitt stora aha-moment. Störningsträning av förare. Oh my god!! Gissa om DETTA är något jag måste jobba mycket med. Det var riktiga skratt-moment när de visade på olika exempel på vad man kan "träna" på; någon som pratar intressanta saker i publiken (jag är ooooootroligt nyfiken av mig), tävlingsledare som ger tyst komendering (enligt mina systrar är jag ordförande i hörselskadades riksförbund utifrån min volymnivå på tv:n när de ringer), tävlingsledare som vrålar hetsig komendering (stessar mig!!!!). Med andra ord, det finns mycket JAG behöver bli bättre på, det är inte bara hunden som måste "shape up" för att vi ska nå våra mål! :-)

Avslutningsvis från Maria, kedja, störning och momentingångar ska planeras in vid varje träningstillfälle. DET gör skillnaden. För tävlingsträning är lika viktig som detaljer och moment. NU om du läst hela detta långa inlägg så har du kommit till det riktitigt roliga. Filmerna. Titlarna på dem och ljudet är så tydligt så jag tror de talar för sig själv. Enjoy!! Och hoppas det ger en kick för att sätta HÖGA mål för 2012. Tjing från oss på landet!

Ibland behöver man inte leta långt efter kärleken! Det är nu bestämt, vi planerar valpar mellan Zoë och Peppar (SE UCH Perro Rizados Armando). Och det redan 2012. Tidsramarna är löp i början av mars, valpar mitten av maj med leverans mitten av juli. Om allt går som det ska, vill säga. Susanne/Aberlours, kommer få det jobbigt med två överengagerade ägare bakom denna kombination.



Peppar har imponerat stort på mig sista halvåret när Zoë och jag umgåtts mycket med Peppar och matte Sanna. Det är en otroligt mjuk och vänlig hane. Tokig i tjejer (det vet väl alla som träffat honom), men aldrig buffrig mot hanar. Utan stencool, lugnet personifierad. Dock så tog han 3 år på sig att "mogna"... Något för kommande valpägare att ha i åtanke. Speciellt eftersom min lilla raring fortfarande är "yvig" vid 2,5 års ålder. Mitt hjärta fångade Peppar ialla fall när han så resolut livräddade mig i somras, och dessutom visade så pedagogiskt för min lilla räka hur hon skulle göra.

Åsa Blomqvist/Perro Rizados, där Peppar kommer från beskriver honom som valp på följande sätt:

"Peppar, kullens krigare, men egentligen en mycket mjuk kille hade för vana att sova i vattenskålarna. När han var vaken ville han brottas med sina syskon och ha mycket uppmärksamhet av oss. En riktig tjejtjusare blev han med tiden."

Så med andra ord, en tjejtjusare kombinerat med en turboräka. Otroligt kul har dessa två hundarna tillsammans ialla fall. Följande två filmer tog jag när jag var i Stockholm för dryga veckan sedan, i samband med Stockholm Hund. Dels bevis på att tjejtjusaren minsann är den som är "minst" på. Dock med lite efterdyningar. Stackars Peppar, vet du vad du gett dig in på?



Att han är världens bästa dragkampskompis till Zoë visar han prov på här. Den enda som låter något i de båda filmerna är såklart miss Z.



Lite mörka filmer (men bättre version numera) men jag tror nog ändå de talar sitt tydliga språk. Personkemin finns där!

Att Peppar sedan är snygg, purfrisk och dessutom kompletterar Zoës fortfarande något späda kropp gör ju det hela ännu bättre.




Det blir en spännande kombination, med MYCKET motor. Avslutningsvis måste jag referera till vad Sanna skrev på sin blogg:

"... Den här spännande kombinationen kommer ge valpar som; springer fort, låter mycket, apporterar ALLT, simmar och dyker, spårar mycket bra och gillar alla! Passar alla som vill ha en hund att jobba med, oavsett vad man vill göra!"

Det är så roligt. Mina två favoriter HAPPY, min reklambyrå, och ZOË, min älsklingsclown och byråracka, har nu hittat ett sätt att ytterligare ha glädje av varandra. HAPPILY!!

Det hela började för rätt många år sedan. Jag och kollegan Susanne har pratat om att hitta en produkt att sälja och använda vår marknadsföringskunskap på. VAD skulle vi sälja? Ingen aning. Vi letade och pratade. Letade och pratade. Och så för ett år sedan, nästan exakt, kom jag tillbaka från en av alla mina helger i Stockholm och sa till Susanne: NU vet jag vilken marknad vi ska rikta oss till ialla fall. HUNDÄGARNA. För lika generösa som nyblivna föräldrar (och hela släkten) är mot sina bebisar är hundägare mot sina älsklingar. DESSUTOM så finns det inte NÅGOT ROLIGT på marknaden för mig med Zoë. En stadshund som jobbar jäklar i det. Går man in i en djuraffär (jag lovar jag har kartlagt ALLA i Skåne) så hittar man inte NÅGOT unikt och annorlunda. ALLA verkar köpa in från samma leverantörer. Det finns "rosa och strass" och en massa kläder till "knähundarna" (inget emot dem, men Zoë är inte där, ÄVEN om hon älskar att gossa) och så finns det funktion till brukshundarna. Och nitar till kamphundarna. Men alla vi andra då? Var är färgen???

Jag kartlade hela internätet och hittade utan större problem exakt vad jag var ute efter. Susanne var med på tåget. Hon såg affärsmöjligheten, jag såg både det OCH ett sätt att förena mina två intressen. Fast till saken hör att Susanne satte fingret på spiken denna vecka: "Är det inte rätt otroligt, JAG ger mig in i hundbranschen (Susanne har aldrig fått ha husdjur och är väldigt sträng mot Zoë, men jag vet att hon älskar henne... :-) och DU ger dig i kast med färg (jag har väldigt mycket svarta kläder i min garderob, dock inte fullständigt dominerande som Björn Bäck har...). I vilket fall som helst. Både Susanne och jag är som tossiga av energi för vad vi nu lanserar på Stockholms Hundmässa 2011: HAPPILY!


Ni kommer att hitta oss i monter BG:07 och vad vi kommer att sälja är halsband med matchande koppel.




Dessutom kommer vi ha roliga leksaker och Zoës absoluta favoritgodis till försäljning. Svenskproducerad torkad oxlunga. Finns inte en hund som inte snurrar runt för detta. Fråga folket som var i Klippan och fick tag i det... :-)

Nåväl, Facebookgrupp finns uppe och under veckan som kommer ska även webbshoppen – www.happily.se – upp. Och så tar vi vårt pick och pack och satsar på en färgstark upplevelse för alla besökare till helgen. Som min duktiga skribent-kollega sammanfattat det:

För att summera avslutningen/uppföljningen på Jan Gyllensten kursen så kan jag säga som så att det var annorlunda hundar denna gång jämfört med förra. VÄLDIGT tydligt att alla hundar visste vad det handlade om och tog ut svängarna ordentligt. Förutom Buster och Anna då. Som från att förra gången inte kunde jobba alls då Buster var så uppvarvad. Nu kom Anna in som avslutande ekipage och VISADE HUR MAN AGERAR CLINTAN. Shit vad imponerad jag blev. Gud så snyggt jobbat Anna!!! Zoë därmot var turboversionen av sig själv, och hoppade i princip jämnfota på platsen, när hon inte studsade mot Jan eller publiken. På något sätt var det "skönt" att hon visade upp denna stressade versionen av sig själv. Det är ju detta jag måste jobba med. Att tygla den, men ändå inte dämpa hennes energi. För den har jag sån nytta av i lydnaden. En balansgång detta.

Helt klart är min älskling typexemplet på en hund som genom arbete tyglar stress. Jag ska bara komma ikapp själv i mitt kunnande för att hålla jämna steg med mitt energiknippe. Men kombinationen Jan Gyllensten/Berra-kursen gjorde faktiskt att jag på sistnämnda fick utvärderingen:

Katarina, du jobbar jättebra med din krylltott. Jag tror inte alla här, när de ser er idag, inser vilken utmaning hon varit för dig. Men du måste gå tillbaka till din känsla och instinkt istället för att mitt i en korrigering speed-analysera alla olika teorier du läst in dig på, INNAN du kommer till slutsats och reagerar. Då är du redan för sent ute. Lita på din instinkt!!! Och var lite rappare. Så är ni snart med på banan igen!

Berra-kursen har definitivt fått mig på banan igen. Jag fick en välbehövlig själförtroende-kick av att backa tillbaka till vardagslydnaden och därigenom plocka upp dirigentpinnen (alá Gyllensten) på nytt. Nu ser jag fram emot ett 2012 då vi kanske får lite utdelning av alla våra ansträningningar.

Min duktiga tjej drog till med sitt bästa spår hittills!! Vilket resulterade i 600 meters anlagsspår på 23 minuter (30 minuter är gränsen). Jag var beredd på tillbakagång och skott men det meddelade vänliga Håkan Samevik efteråt att det är först i öppetspår man ska klara detta... :-)

Anna och jag har synkat oss när det gäller viltspårandet, för att peppa och motivera varandra till att "komma loss" när det gäller detta. Och jag gick därför anlagsprovet i samma skog som Anna och Buster provade för någon veckan sedan. Även vi hade Håkan Samevik som domare. Förutom att ha uppfödning av Labradorer (Bökardalens Kennel), är han en välmeriterad viltspårsdomare och jägare. Oerhört vänlig och charmant norrlänning! Som log överseende mot mina uppspärrade ögon när jag insåg att jag GLÖMT registeringsbeviset för Zoë. "Nåja, jag får allt lita på dig. Jag har ju fått hennes nummer ialla fall..." Fin start Katarina!!

Vi gick vårt spår i motsatt riktning jämfört med Anna och Buster. Starten låg i granskog med mossa, och i vanlig ordning så tog Zoë några zick-zackar i starten innan hon satte fart. Men sen måste jag säga att det var fint drag i linan. Och jag kände mig säker på när hon var i spåret. Håkan påpekade dock två gånger att släpp du fram lite mer lina så hon slipper dra dig. (En avvägning det där, eftersom Zoë spårar i en "lunkande" takt så vill jag gärna ha lite motstånd i linan för att känna skillnad när hon är i spåret jämfört med när hon ringar). Första vinkeln tog hon väldigt tydligt, andra raksträckan passerade hon en väg utan att det störde henne. Nu befann vi oss i lövskog på ett tjockt täcke blöta löv. Omställning av nosen, men det gick jättefint. Andra vinkeln var också tydlig och bloduppehållet därefter reagerade hon på men fortsatte målmedvetet framåt. Nu kunde jag kosta på mig ett njutningsfullt leende. Detta gick ju kalas. Sista vinkel gick bra men sen på raksträckan så började hon cirkla. Än ut på ena hållet än ut på andra hållet. Och jag min tok tänkte, okej tillbakagång. Men efter Annas tips från när hon gick sitt spår, så höll jag god koll på vart Håkan befann sig. Domaren viker nämligen inte av från lagt spår, utan står stilla kvar om man är på avvägar. Håkan var väldigt tydlig på detta. Så jag halade in Zoë och försökte styra in henne på rätt spår. Efter koll på båda sidorna så drog hon målmedvetet framåt igen, och jag hörde Håkans steg efter oss... :-) Zoë körde vid detta laget "gatlopp-tempo" och helt plötsligt var det tyst bakom oss igen. Jag sneglade bakåt och där stod Håkan och väntade. Satan, nu var vi på avvägar igen... Väntade in Zoë, men hon HADE fått ett spår. Tillslut kallade Håkan in oss dit han var, och jag var bekymrad och lunkade tillbaka med Zoë. Då sa han, släpp du lös linan och låt henne jobba lite här. Och så nickade han mot en stam. Och vad låg där om inte klöven!!! Några varv runt den så HITTADE hon den till slut. Eller snarare markerade den. Och då fick jag jubla!!

Håkan förklarade efteråt att vi susade förbi klöven med 10 cm marginal. Dvs hade det legat ett djur där hade vi snubblat över det... Och enligt reglerna så är det tillräckligt nära för att det ska bli godkänt. Puh!! Det var då jag undrandes frågade om tillbakagång och skott. Och han log åt mig och sa att jag får minsann ge mig till tåls tills öppetspår. För mer än såhär fick jag inte idag. :-) Och spåret hon fick på väg förbi klöven kunde mycket väl vara ett färskt viltspår...

Han tyckte att jag hade en väldigt noggrann och eftertänksam spårhund. Jobbade på bra i den virvlande vinden. Dock skulle jag tänka på att stötta henne då hon stannade upp och blev osäker. Jag hade en strategi idag att inte prata/berömma henne så mycket, då det innan mer stört än hjälpt. Då tipsade Håkan om att jag kunde i de fall hon stannade ta några hjälpande steg framåt. Är hunden på rätt spår så sätter den oftast igång direkt. Är den osäker och börjar ringa, så förstör man inte något genom ett steg framåt. Något jag tog till mig. Samt att kanske vara snällare med linan och inte "kräva" sånt drag i den. Jag kan ju trots allt SE när hon är rätt. Himla glad är jag ialla fall över att det gick vägen idag!! Öppet spår nästa!

PS. Jag ska ta till mig en sak som Jan Gyllensten pratade om när det gällde spårandet. Han leker alltid fram intresset för apportpinnarna och klöven. Slog mig när jag sedan körde apporteringsövningar med klöven i efterhand. DÅ var den kanonkul och hon var en jäkel på att jaga och hämta in den. Inte glömma tills nästa gång. Leka med klöven några dagar i förväg!!