Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Jag jobbar på med platsliggningen. Inomhusträning nu, med störmoment (syskonbarn). Saken är den att hon är väldigt fokuserad inomhus, hon helt med att det är ett "jobb" hon gör. Ligger jättebra med hakan i backen och koncentrerad. Jag kan även gå tillbaka till henne utan att hakan åker upp. Är uppe i 1 minut inomhus nu, har även provat att vika av så att hon inte ser mig och det är inget som "stör" henne mer. Bra bra bra. Nu är det bara att förlänga, korta ner, förlänga mer och sedan få det att stabiliseras med ytterligare störning INNAN jag flyttar ut igen. Tre gånger per dag håller jag på just nu. Tur man har semester. Å andra sidan är detta egentligen busenkelt att göra även på jobb.

Jag fick ett uppvaknande häromdagen då en överspeedad hund på kvällskissningen for iväg från gården som ett streck till kompis My's hus ett par hundra meter därifrån. Inte i närheten av bilar och den risken, men FULLSTÄNDIGT fixerad vid att leta upp lek-kamraten. Hm... hon blev ju schasad hem (hundmänniskor) och jag mötte henne med koppel, sen var jag svart i blicken och skogstokigt arg (på situationen – vilket gick ut över hunden). När vi kom in igen så var det - NU LIGGER DU HÄR I KÖKET OCH RÖR DIG INTE UR FLÄCKEN FÖRRÄN JAG LUGNAT NER MIG!!! Det tog 20 minuter för mig att få ner pulsen, hunden var knäpptyst och flyttade sig inte en millimeter.... Nu är det inte detta jag är ute efter på lydnadsplanen, denna totala underlägsenhet. MEN jag inser ju att är jag TYDLIG så förstår min hund mig. Och förstår inte Zoë mig så är jag inte tillräckligt tydlig med vad jag är ute efter när vi tävlar. Och DET har motiverat mig att träna MER, STRUKTURAT och REGELBUNDET.

Spår har jag saknat sedan jag för ett par veckor läste ett så oerhört inspirerande inlägg på Klickersmart. Ändå tog det till denna veckan innan jag fick tummen loss att sätta igång igen. Klaffade såklart med att ängarna kring Ängadal är nyhuggna och UTMÄRKTA att lägga personspår på. Sagt och gjort, i helgen så blev det ett repetitionsspår – rakt 200 meter med tre apporter på. Tog hon utan problem. Och jobbade sååå bra. Jag hade med mig nya apporter och tänkte lägga ut ytterligare ett spår med vinklar att ta lite senare den dagen. Vilket jag gjorde efter att jag bundit upp Zoë. Hon var NÅGOT missnöjd med att sitta och se vad jag höll på med. Jag lade ut 3x150 meter i en ruta med två vinklar. Kom tillbaka till hunden, gick ett 20-tal meter och tyckte att jag ändå hade henne med mig när jag släppte henne lös. Vad gjorde hon??? FOR SOM EN PIL tillbaka till spåret, hittade kärnan och gjorde en såååå snygg spårstäcka fram till första apporten – plockade den med världens bästa grepp och FOR TILLBAKA TILL MIG SOM EN PIL MED APPORTEN släppte den framför mina fötter och tittade uppfodrande på mig. Själv stod jag som ett frågetecken med öppen mun. Jag hade då yttrat orden "Amen jäkla hundskrälle.... vad gör du nu... VAD GÖR DUUUU??? alltså du är helt ooootrooooolig..." :-)

Jag band hunden ännu en gång, gick ut första apporten till samma ställe, gick hela varvet en gång till och tillbaka. Sen var hon kopplad hela vägen hem. Två timmar senare gick vi det något mer strukturerat med sele och lina. Första apporten tog hon, första vinkeln var riktigt svår och det tog en bra bit efter den innan hon gick på kärnan igen. Men andra vinkeln tog hon riktigt bra och slutspurten var hon OUTSTANDING fokuserad. Nosen i backen och en väääääldigt nöjd hund vid slutapporten. Härligt att vara igång med detta igen. Inte lika härligt att pälsen är en sån frömagnet... ;-)

Och det här med att det finns en granntjej som är roligare än jag – till den gräns att hon bara flöööög dit. Var jag ju tvungen att göra något åt. Så My får nu inte leka några adrenalinutlösande lekar. Bara lugna godislekar. Och så ligger det numera en ranson för My att leka med Zoë. Själv har jag lagt beslag på adrenalinlekarna. Och dessutom börjat träna mer igen. Märker att hon på en gång söker upp mig på ett helt annat sätt. Det är inte mycket man får gratis... :-)

Efter tips från Ki, så googlade jag fram följande mingelbild på mig och racer-räkan (nytt smeknamn på Zoë av 18-årig beachhandbollskille från Tumba i Åhus, Sanna får förklara...) på Hallands kennelklubbs hemsida, efter Tvååkerutställningen. Hängde ni med?

GISSA vilken bildtext det var... :-)



Bistert jobbade jag hårt på att varva ner en övertrött Monster-skrutta i väntan på att se Paco brilliera i finalringen...

... för något annat kan man knappast kalla det att springa runt en gräsmatta i ösregn?? Tur man är i sånt gott sällskap av andra galna människor med samma brinnande intresse för Perro de Agua Espanol. Men med vattenhund ville vi väl ändå ha en simmande hund i soligt väder????

Björns bilder från Perrospecialen i Tvååker i söndags.


Bombi, Zoë och Bibbi.








Pappa Manne blev 2:a bästa hane (efter stjärnan Paco) med den spanska domarens omdömme "bästa svenskfödda perron han sett". Coolt. Speciellt då eftersom Zoë är en feminin mini-me av sin daddy-mac. Dock inte färdigväxt och därför sämre placering i söndagens hällregn...




Björns skönaste bild måste väl ändå vara av sin egen hund, brorsan Neo som nöjt satt i tält med Micke som första kliare medans husse sprang runt och fotade.

Tur att det är ordning med Theas Pia, själv hade jag helt glömt bort att det var en STOR dag idag – Zoës födelsedag!! Har ni sett någon sööööötare valp??? Inte jag ialla fall :-). Grattis alla syskon i Gessle-kullen!!!



-----------------

Vilken födelsedag - först glömde jag den... – och sen insåg jag att stackars hunden tvingas fira den med två stick. Vaccination och rabies-blodprov. Som grädde på moset så fick vi åter igen min anti-veterinär som sist (i februari) fick droga Zoë och sätta munkorg för att kunna undersöka öronen på henne. Men med Helenes ord ringande i mina öron så tänkte jag – Nähä, här tar JAG kommandot!! Sagt och gjort, jag meddelade veterinären att när hon skulle sticka sprutan så var det bara att vara bestämd och göra det på studs, inte pjoska eller locka för det funkar inte med min hund. JAG håller henne bara du säger VAR och HUR du vill ha henne. Och ha! – det gick ju strålande. (Till på köpet så skrämde jag nog slag på försynta veterinären, för hon frågade mig igen innan det var dags – hur ville du nu att jag skulle göra? Till hennes försvar så är hon fågelspecialist, så jag fattar inte varför hon håller på att sticka hundar...) När sedan en djurskötare kom in för att ta blodprovet så ville jag ha Zoë på golvet för att lättare kunna hålla henne. Nähä, det klarade inte hennes rygg, stod inte hunden still på bordet då? Nähääää!!!! Men jag hade fortfarande råg i ryggen och tog ett fast tag om Zoë. Och blodprovet gick faktiskt lättare än jag trott. Hon kunde till och med slappna av och pussa djurskötaren så att dropparna rann till lite fortare. Och med mig därifrån hade jag ett prydligt ifyllt vaccinationskort!! Tvååker – here we come!

Förresten, jag vägde henne såklart idag. Fortfarande bara 14 kg jämnt...

Zoë ylar av glädje när granntjejen My kommer cyklande för att leka med henne.



Bollkastaren är en hit. My siktar för att träffa äppleträdet mitt i trädgården och Zoë springer som en galning för att hämta tillbaka tennisbollen till henne. My träffade trädet ett par gånger, Zoë tog lyror och slog kullerbytta...






Jag har instruerat My att det är nolltollerans mot Zoë om hon skäller. Då blir det paus i kastandet. Klok tjej, hon gillar uppdrag. Det var väldigt tyst i trädgården mest My som tjattrade och kom det skall så läxade My upp miss Z. (Själv röjde jag i skafferiet medan de lekte...) Hon har även fått Zoë att leverera bollen in i kastaren. Coolt!


Träna sitt och fånga godis i luften, stanna kvar och varsågod, leta godis är också en del av leken.


Och så lite gos mellan varven.




Något trött blir man efter en dryg timmes tokspringande. Då ligger de nos mot nos och rullar boll. My tycker det är hysteriskt roligt när Zoë visar haktryck. Dock kallar hon det för spela död. Vilket fall som helst så bjuder Zoë mer än gärna på det oavsett vad man säger eftersom det ger sån fantastisk respons både från My och mig.

Det roligaste av allt är att My tycker lydnad är jättespännande. Hon har sett en uppvisning av det på Tollarpsdagarna förra sommaren och när hon berättade det så var jag och Zoë såklart tvungen att gå igenom LK1-programmet med My som publik. Väldigt snäll publik som klappade händerna. Och så frågade hon om hon fick prova. Självklart sa jag och Zoë var med på noterna. Ingångar och hopp satt som en smäck. Och My flinade lyckligt. Och ville att jag skulle lova att vi aldrig flyttar tillbaka till stan... :-) Söt granne.

Jag har ialla fall en otroligt rolig hund, som är med på noterna på detta viset. Dessutom sover hon nöjt under dagarna. Me like!

I fredags - i ösregn - så tog simträningen vid i Käglinge, denna gång enligt konstens alla regler. Rapporten lyder att hon har jättefin teknik, och kan utan problem simma in till stranden 15 meter. Och med hjälp av kopplet så lyckades Roberto även få henne över den lilla tröskeln att simma ut från stranden. Ett par tre gånger var hon med på det. Så nu är det bara för mig att hoppa i badräkten själv på nytt och hålla det hela vid liv. Snart snart så inser hon vad hon kan, och simmar ut lika glatt som hon hejdlöst kastar sig i grunt vatten och doppar huvudet.

Igår gav jag över stafettpinnen när det gäller lära Zoë simma till Helene och Roberto. Medan jag själv firar in sommaren & semestern med att åka över till Köpenhamn med kollegorna så lever räkan loppan två dagar i Käglinge. Roberto har LOVAT att jag imorgon lördag får tillbaka en kryllig hund som simmar som en säl. Innan jag åkte så begav vi oss alla tre - Roberto, Helene och jag oss ner tillsammans med hundarna till dammen i Rekan.

Efter att Zoë blivit genomblöt, visat på hur hon kan flyta som en padda, att hon mer än gärna doppar hela huvudet under vattenytan och gladeligen hämtat in leksakerna som ligger just två simmtag framför henne MEN vägrat bli lockad ut när Helene spontanbadade med kjol och midjeväska uppe vid armhålorna så tog Roberto bokstavligen saken i egna händer. Det fick bli kast med liten Zoë!!! Helt emot all pedagogik... Sen är ju inte Zoë som alla andra hundar. Tokigt simmade hon in efter kastet, skakade vattnet av sig och sprang fram till Roberto igen - SKA VI LEKA MEEEER??? Två gånger kastades hon i plurret, innan jag och Helene tjutande av skatt menade på att nu fick det räcka. Badkläder och lite mer strukturerad träning skulle ta vid idag. Imorgon när jag kommer och hämtar henne förväntar jag mig en uppvisning!!

Idag har varit en riktigt härlig dag, miss Z och jag återvände till Ängadal efter ett antal dagar inne i stan pga diverse hundaktiviteter (tur man kan använda citykontoret som övernattningshak). Men GUD så skönt att komma… HEM till gården. Jag börjar känna att detta kommer att bli ett alldeles utmärkt hem ett år framöver. Visst har jag – som alla andra – haft Ågren för "vad har jag nu kastat mig in i??". Men idag kändes det riktigt bra. Vi har planterat nya blommor i krukor, salladsfrön i trädgårdslandet, absolut tokstädat köket och till Helenes (OCH MITT) nöje kastat ut gamla mattan och lagt en COCOS-matta från lägenheten där. Alltså inte hundens päls utan en försvenskad version - kokos... ;-) Galet skrubbat är nu även golvet och RIKTIGT nice känns köket. Så med andra ord är jag nu ordentligt installerad i; sovrum, badrum och kök. Känns det lite tjejigt?



Mellan varven då jag lät nytvättade golvet torka så körde jag haktryck/platsliggning med Zoë. (Ljuvligt med trädgård!!!) Alltså hon ÄR så söt. Jag kände idag att även hunden börjar installera sig på allvar. Istället för att, som vanligtvis, tokspringa runt ägorna (med hot om lin-träning) så höll hon sig tätt intill mig, var oväntat lugn och dessutom lade hon sig till ro nedan kökstrappan medan jag städade. Jag tror inte jag hört ett enda "prat/vakt-skall" på hela kvällen. Hon kanske är trött efter Borås... Eller haft deep-talk med Cocos?

Seg att träna är hon dock inte!! Två gånger tidigare idag har jag gjort 5-minuters träningar. Jag känner att hon börjar fatta var jag är ute efter. Just nu kör jag korta stötar – 5-10 sekunder mellan belöningar – i 3-minuterspass. Dock olika avstånd hela tiden. Jag är uppe i 10 meter utan problem. DESSUTOM har jag hittat den förlösande proppen när det gäller att träna in avstånd från Zoë. Boll bakom! Helt klart ligger hon blixtstilla, knäpptyst, koncenterad och väntar på mitt förlösande "varsegod". Detta kom jag på förra helgen när Helene och jag tränade. YES, nu är det "bara" att ta ett steg i taget. Vi kommer att fixa detta!!

Jag tror dessutom Zoë (och jag) saknar spårandet. Idag var hon och hämtade påsen med spårpinnar (vardagsrummet ser FORTFARANDE ut som Taikon-läger, Zoë gillar att kolla läget därinne…) och yyyyylade av glädje över sitt fynd (dock inomhus så det räknas inte). Snääääälla matte, vi kan väl leka med dessa grejorna. Inte? Tennisbollarna då??? INTE????

Idag åkte vi hem utan rosetter, men jag är ändå otroligt glad över omdömmet av Zoë. Domare idag var Ann-Chatrine Edoff, som själv har perro, och dessutom dömt på Perrospecialen för några år sedan. Med andra ord en domare med god insyn i rasen som har en tydlig åsikt om hur en perros temperament och utseende ska vara. Hon kändes otroligt rättvis och saklig i sin bedöming, och förklarade också tydligt för alla ekipage hur och varför hon bedömt som hon gjort.

Muntligen berättade hon att Zoë var lite i det smalaste laget (ff bredd på bröstkorg), dock välmusklad. Hon gillade själv skicket som jag hade Zoë i, men det räckte inte för rättvis bedömning inom rasstandarden. Det handlade inte om att hon skulle "gödas" upp, absolut inte att jag skulle göra henne tjockare, snarare att hon fortfarande behövde tid på sig att växa in i sin kropp. Har man hört det förrut, synd bara att jag har så dåligt tålamod… :-) Men när hon sedan avslutade med att Zoë var ett utmärkt rasexemplar med vackert huvud och fantastiskt flyt i sina rörelser som hon definitivt ville se i ringen mer framöver så kan man ju inte vara annat än lite småstolt. Vi vann klassen (unghund) men fick inget CK, och fick därför inte gå vidare i bedöminingen bästa tik.

Skriftligen lät det såhär:
Mycket typfull, hög kvalitet. Mycket bra huvud och uttryck. Utmärkt överlinje. Välvinklad. Bra bröstdjup, aningen flat bröstkorg. Kan bli stramare i sina armbågar. Rör sig utmärkt från sidan.

Ålder: 24 månader
Domare: Ann-Catrine Edoff

Tjohoo!!! Grattis till Susanne & Cecilia - Pepsi fick sista CERT och blev Svensk Utställningschampion. Han blev andra hane efter Bezzo (fr Aqualines) BIR och supergrattis till Virran och Sally (också fr Aqualines) som blev BIM och tog sitt första CERT.