Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Efter en hysteriskt intensiv vecka sprang jag och Zoë till tåget i fredags. Min lilla resvana sötnos hade dock HELT missat infon att vi skulle sitta på tåg i dryga fyra timmar. Så lagom till vi rullade ut från Malmö C så började hon försynt pipa och vara lätt orolig. Med veckan i ryggraden så blev jag något irriterad över att hon inte kom till ro och manade på att lägg dig nu ner och koppla av!!!! Kan meddela att Clintan-lugnet hade jag just då HELT glömt bort... Här var det ren irritation och försök till dominans jag provade. Med sådär resultat... hunden slutade inte pipa och ville inte alls sova som jag tänkt. Detta är alltså första gången av miljoner på tåg som Zoë inte kastade sig ner i sätet och somnade. Efter TVÅ timmar på detta sättet och då hon häschade med tungan nere vid knäna så satte min ängslan in och så tänkte jag, HON ÄR SJUK!!!! Jag måste till veterinären så fort jag kommer in på Stockholm C!!! Efter TRE timmar så funderade jag på om hon helt enkelt inte var nödig...??? Då började hon söka sig till dörren vi kom in igenom... Zoë hade antagligen haft panik i typ tre timmar vid detta laget. Min egen skenade... Efter 4 timmar och 10 minuter (10 minuter kvar innan vi var framme) så gick det helt enkelt inte längre så stackars, stackars hunden kissade på mattan UTANFÖR toaletten (det var upptaget...). Jag hojtade och avbröt henne halvägs. Stackars utmattade hund lade sig ner och halvt om halvt somnade nån minut av utmattning. Fram med hundhandduk och papper från toan (när det blev ledigt), samtidigt packa ihop mina prylar och få med mig och hunden av tåget på Södertälje-stationen där Sanna väntade. Puh!! FRUKTANSVÄRT pinsamt och oproffesionellt av mig. Dock så vill jag påpeka att hunden hade fått ordentlig rastning både morgon och lunch, men hann antagligen inte skvätta i språnget på väg till tåget... Stackars Zoë, FY PÅ DIG MATTE!

Nåväl, Sanna och Peppar gav oss stora famnen. Efter kvällste, hundbus och snack så dök vi alla i säng för att dagen efter åka till Kungsör för clinic med:


MARIA BRANDEL!! :-) Tävlingsträning var ämnet. Utförlig uppsats (med filmer) kommer inom kort. Men jag tänkte först visa min helg i bilder. Som omväxling till alla låååååååånga texter jag levererat senaste tiden...


Zoë fick hänga med och slappa i bilen tillsammans med Peppar. Men efter den utmattade tågresan så såg det ut såhär på vägen hem till Stockholm. Efter en natt i Tumba hos familjen Brandt, så styrde vi därefter kosan till Nacka och familjen Persson.

Zoë beter sig verkligen som en störig lillsyrra till Ella. Utomhus AVGUDAR hon marken som Ella går på. Dock så är det en helt annan melodi inomhus. Ella är väldigt svartsjuk på all den uppmärksamhet som Zoë snor till sig i hennes hem. Och säger ifrån. Och DÅ drar "lillsyrran" igång på FULL kalliber och så står de och vrålar mot varandra genom kompostgallret. De gånger vi INTE haft gallret så ryker de ihop. Inomhus. Utomhus går det hur bra som helst...

Susanne och jag har kommit fram till att vi två ialla fall gillar varandra, så gillar inte våra hundar varandra så skiter vi i det. Vilket innebär att vi trots dessa bekymmer ändå bor tillsammans i ministuga i Gränna. Vi får bara se till att vara extra vaksamma inomhus. Separera dem med bur, galler etc.

Efter en söndagförmiddag med träning på Nacka BK (båda hundarna tränade på plan samtidigt utan problem. Zoë höll sig till mig, något spattig dock, och Ella höll sig till Susanne) så tyckte Susanne när vi kom hem att nu får vi ju ändå göra något åt detta tjafs inomhus. Sagt och gjort, hon ställde sig i köksöppningen och drog igång tandemträning. Till saken hör att hundarna tidigare inte klarat av att inomhus få syn på varandra. Då drog de igång varandra på sekunden. Efter en 10 minuter med Susanne såg det ut såhär...


SITT...


LIGG...


HAKAN...


DUKTIGA VOVVAR, GODIS!!

Helt jäkla otroligt!!! Efter denna insats så lägrade sig lugnet i huset. Vi kan fortfarande inte släppa ihop dem inomhus, men från att gå igång så fort de fick syn på varandra så hände det bara en 2-3 gånger resten av helgen... JAG ÄR SÅ GLAD!!! Och jag är så förvånad. Ändå så satt jag för en vecka sedan och lyssnade på Jan OCH refererade mitt favoritcitat här på bloggen:

"förbud & toleranser utvecklar koncentrationen och koncentrationen är stressdämpande"

Att det ska ta sån tid att plantera sig i min hjärna bara... Tur att det är uppföljning på Jan Gyllenstenkursen imorgon...

Efter intensivträningen i köket i Nacka så begav vi oss iväg till Susannes söndags-ridhusträning. Sanna och Peppar slöt upp.


Full koncentration från Peppar!!!


Medan Susanne körde medveten stadga på Ella. Och försökte komma ikapp med träningskompis Eva som inte varit med på ett tag.

Och själv då, vad tränade jag och Zoë på? På förmiddagen på Nacka BK så hade jag tänkt köra fritt följ. Men då Zoë var "rätt" spattig i vinden och allt, som start så hoppade hon spontant över hindret som hade ALLA plankor i. Vad blir det? Blossoms meter-rekord, eller?? Hysteriskt roligt tyckte både jag och Zoë det var, så det körde hon en 3-4 gånger innan vi båda försökte dämpa oss. För att få upp hennes koncentration så tog vi ett pass spontanuppsökande ala Johan Liw. Fick ner henne något i varv. Men det RIKTIGT roliga i passet på förmiddagen var när jag började leka med henne. Vi plockade fram metallen och sedan klickade jag henne när hon tog upp den. Och så drog vi 60-100 meter i fullt blås. Både hunden och jag. Fast det var hunden som hade metallen i munnen. Fram och tillbaka körde vi. Skit vad vi sprang. Och så var det halt och tack. Och hon släppte. Godis, duktig. Och så sprang vi igen, och HOPP över hinder. Nenas problemas. Hahahah, gud så roligt vi hade. Sen körde jag turboinkallningar då jag vrålade och belönade farten och struntade i ingången. Berra-läxan. Det var roligt tyckte Zoë. Inser själv att jag tragglat lite för mycket sista tiden och glömt bort delarna som hon är riktigt bra på. Springa... Och just igår så var det just rusningarna vi gjorde som blev självbelönande för henne.

När vi var i ridhuset så fokuserade jag på platsen, passivitet tillsammans med andra hundar och "skvallerträningen". Dvs, så fort hon tittade på allt runt omkring så var det klick och godis. 10 klick och så stod hon bara och stirrade på mig och struntade i de andra... Platsen tar sig, hon ligger nu still i 3 minuter då jag står ca 5 meter ifrån. Lite lite pip kom strax innan 2 minuter båda gångerna. Så det börjar riktigt synas en förbättring!! YES!

Avslutningsvis måste jag ju visa på hur det ser ut mellan Ella och Zoë utomhus. Morgonprommisen idag. Så långt ifrån Skåne-stormen man kunde komma...


Vad sniffar DU på??? Får JAG med kolla...


Kom så springer vi!!


Kom igen då!!!


Hallååååå!!!! (Fattar ni vilken ängels tålamod Ella har mot duracellen..)


Oj, nu hörde jag något DÄR BORTA!!


Hoppar Ella upp på stenar så ska jag med göra det!

Innan tåget hem ikväll så tog jag en ordentlig promenad... rundade Stadshuset gick en bit ner på Kungsholmen.



Och sen såg det ut precis som det brukar på vägen hem. Dock så var det fler än hunden som var FULLSTÄNDIGT SLUT efter en helg i Stockholm...


Hej från töserna som går från klarhet till klarhet.

Igår var jag inhoppare på Berra-kurs (utifrån Jeppe Stridhs träningsfilosofi). Jag gick grundkursen hos Jeppe med Zoë när hon var liten valp och då var Berra hjälpinstruktör. Nu hittade jag honom 10 minuter från Ängadal, med sin egen kursverksamhet.

Det var en riktig utmaning jag kastade till Zoë, nya hundar, ny miljö, beckmörkt runt omkring en paddock som var upplyst med starka gatulampor. Och så en konstig man i mitten (Berra) med headset som dånade över slätten. Väldigt intressant var det att se hur hon hanterade det. Efter något litet gruff precis i början så var hon KNÄPPTYST hela passet igenom. Alltså inte ett PIP kom det från henne. Jag tittade efter flera gånger, men nix det var inte hon som pep, det var andra hundar. Däremot satt hon helt perfekt. Som givakt!! Hon var fantastiskt söt!! (dock väldigt osäker...)

Det var sjätte tillfället på grundkursen och det var en välbehövlig egokick för mig att jag och Zoë som gästspelare gick in och brilljerade. :-) Å andra sidan var jag ju där för att träna Zoë på det som jag faktiskt har problem med. Stresstopparna vid nya situationer med många okända hundar. Dock så tog det sig uttryck just igår i att jag fick jobba järnet med linföringen/fotgåendet. I sin osäkerhet över den nya sitationen så gömde hon sig bakom mig och gick över på högersidan om mig och trasslade in mina ben. Och i vanlig ordning så var jag oförberedd på något nytt, att jag var tvungen att peppa min hund och bygga hennes självkänsla. Men å andra sidan så gav det mig YTTERLIGARE bekräftelse att när hon i stress går upp som ett monster så är det just den osäkra delen av Zoë som ger sig till känna. Man kanske inte tror det när man ser henne då hon är som "värst". Men ännu ett bevis på det är ju mitt problem med platsen. Att hon faktiskt inte går upp för att busa upp andra, utan för att smyga efter mig då det blir för läskigt i hennes ögon. Därför tror jag på detta tillvägagångssättet att bygga upp hennes självkänsla. Helt enkelt att i arrangerade situationer vänja henne vid att det är inget läskigt med nya hundar. Det fixar vi två tillsammans!

Övningarna vi gjorde var:
• två personer passerar varandra med hund till vänster om föraren
• lämna hunden sittandes, gå ut tre meter, backa snabbt ytterligare tre meter, gå tillbaka till hunden
• lämna hunden sittandes, SPRING ut till mitten av planen (10 meter) och hälsa på kurskollegan, SPRING in till hunden
• lämna hunden sittandes, SPRING över hela planen (20 meter) och hälsa på kurskollegan, SPRING in till hunden igen
• lämna hunden sittandes 5 meter framför dig, men hundens rygg mot dig, låt kurskollegan komma mot hunden med sin egen, och runda min hund med ett avstånd på 2 meter och låt de gå tillbaka, gå ut och hämta hunden
• lämna alla hundar sittandes 5 meter ifrån förarna, gör samtidig inkallning

Och vet ni, Zoë satt som en stenod alla övningarna igenom. Inte en enda gång reste hon sig efter mig. Det jag däremot fick input på var att jag måste jobba upp/peppa min hund bättre vid linföringen. Det gick betydligt bättre mot slutet när jag gick utan koppel. Och sista bytet över planen (vi gjorde väl en tio stycken...) kändes det RIKTIGT bra, Zoë hade landat i situationen och gav mig mer uppmärksamhet. Den andra inputen var inkallningen. Jag fick påpekandet att det var tydligt att jag tävlade med henne för jag körde den raka momenthållningen. Medans jag här i denna situation var tvungen att bjuda mer på mig själv för att stötta Zoë. Som Berra sa "Katarina, du är inte här för att lära dig momenten, de kan du ju redan!! Strunt nu i dem nån vecka och kör jubelinkallningar för att få upp hennes fart och energi!" Hmmm... att det ska vara så himla svårt med simultankapaciteten.

Vid ett par tillfällen var det hundar uppe och sprang, som gav sina ägare "fingret" vid inkallningar etc. Och nån gång var det en sammandrabbning mellan de två tuffingarna. Men jag stod kvar som Clintan och berömde Zoë lugnande för att hon satt kvar. Ett par meter ifrån mig. När de kom för nära så ställde jag mig skyddande framför Zoë och såg till att de andra hundarna inte kom ända fram till henne. Jag ska banne mig ta kommandot på den osäkra Zoë, och visa henne att jag kan lösa situationerna!!! Och det gick toppen, för inte en gång "ballade hon ur". Vilket jag faktiskt var beredd på då hon verkligen satt spänt med tillbakavikta öron 85% av lektionen. Och tittade med stora ögon på allt som hände. Nån gång emellanåt hoppade hon upp på mig på ryggen för att få "hjälp". Jag bara satte ner henne igen. När Berra med headsetet kom i närheten så ryggade hon, och då bad han mig resolut att komma fram och krama honom. Zoë kom efter och när jag vågade krama läskiga farbrorn så vågade hon hoppa upp och pussa honom. OCH mot slutet så lade hon sig faktiskt ner självmant vid väntan mellan momenten. SEGER!!

Jag känner mig såååå glad över att jag hittade Berra-kursen. Ytterligare tre gånger innan jul kan jag hoppa in i denna kurs, och tillsammans med leken från Jan har detta gett mig en välbehövlig nytändning i arbetet tillsammans med Zoë. Och så kul att höra av Berra att han visst kom ihåg mig nu när han såg min hund och mitt hår. Och tyckte det var skitkul att se oss igen och se vilken fin utveckling vi har gjort sedan sist. Och att jag jobbade jävligt bra med min hund, fast jag var lite tankspridd mellan varven. :-)


Hej från oss!

Jag vet faktiskt att ALLA deltagarna instämmer i att det var en fantastiskt givande och rolig kurssöndag vi hade för Jan Gyllensten i Löddeköpinge!! Kan varmt rekommendera Jan, vill till och med påstå att alla borde gå denna kursen, om man såväl "bara" vill ha en väl fungerande hund i vardagen eller strävar efter ett SM guld i lydnad eller bruksgrenarna.

Eftersom att grundförutsättningen för all inlärning är EN SAGOLIKT FIN RELATION tillsammans med sin hund.

De två frågorna man ska ställa sig vid allt arbete med hunden är:
KOMMUNIKATION; är hunden intresserad av att förstå vad jag som ägare vill?
MOTIVATION; vilken förväntan och glädje har hunden inför övningen/träningen?

Något Jan är väldigt duktig på, är att exempelfiera relationen hund/ägare på ett målande och humoristiskt sätt. Ett var att starta två bolag; Husse Mattesson AB respektiva Vovve Voffsson AB. Och se relationen mellan hund/förare som en aktiekurs. Alltså, dels så avgör hunden hur kursen är på Husse Mattesson AB varje dag. Är det all time record eller bottenrekord? Är jag i hundens ögon just den favoritchefen som vi alla haft i arbetslivet, som var just sådär rak och tydligt och rättvis, som man gärna ansträngde sig lite extra för. Och samma sak utifrån ägaren, agerar hunden som all time record/favoritanställd som man vill klona? Eller handlar det om bottenrekord, hunden som riskerar att säljas på Blocket inom 5 röda? Helt beroende på vilket, så är det viktigt att vara tydlig som ledare/chef. Och att på RÄTT sätt kommunicera med hunden när den trampar i klaveret. För är man en duktig chef så kan man ge konstruktiv kritik och få motparten att känna sig sedd och motiverad att anstänga sig ännu lite extra. Och det är ju det vill med våra hundar!!

Hundens prioriteringar – 10-i-topp lista
Inte att förglömma – hundens doft och hörsel är oerhört mycket starkare än människans. Och hunden prioriterar olika utifrån drifterna, tidigare erfarenheter och minnesbilder. Med detta i åtanke så ska vi ställa oss frågan – vad väljer hunden att göra? Det är alltså VÅR uppgift att få "uppgiften" vi vill hunden ska utföra högt upp på deras 10-i-topp lista. Att agna kroken med bästa möjliga bete.

Minnesbilden för hunden ska vara att matte/husse ska vara vägen till paradiset!!

Alltså VÄRLDENS bästa bollkastare och VÄRLDENS bästa kamplekkompis. Är vi inte detta så kan vi inte heller begära att hamna högt upp på 10-i-topp listan. Med andra ord så är leken det viktigaste vi gör med våra hundar. Full fokus i nuet gäller!! Leken ska vara den magnet som suger hunden emot oss.

Jan fortsatte förklara med hjälp av liknelser. Det finns ju olika stilar att dirigera en orkester på:
• man kan vara explosiv; otålig och lätt till irritation och ilska
• man kan vara lugn och trygg; bestämd och veta vad man vill
• man kan vara lugn i överkant; och har överseende med det mesta

Spaltar man upp det på detta sättet så är det enkelt att se vilken dirigentstil som är ledstjärnan i orkestern hund/ägare.

Kommunikation
Det finns två sätt att kommunicera på; verbal och ickeverbal kommunikation. När det gäller den ickeverbala kommunikationen så tar det vanligast uttryck i ton/röstläge, kläder och kroppsspråk.

Mellan människor är fördelningen 10-20% verbal kommunikation och 80-90% ickeverbal kommunikation.
Går man över till kommunikationen mellan människa och hund så är fördelningen istället 2-4% respektive 96-98%.

Vi måste fråga oss – hur stor del av den kommunikativa resursen används egentligen?!?

Flera gånger återkommer Jan till Clint Eastwood-attityden, stående bredbent, stencoolt samt tänka och kommunicera "Make my day!" mot hunden när den försöker sätta sig upp, tänja på gränserna. Min version av detta har alltid varit "Glöm det, finns inte på världskartan!". Fungerar lika bra det. Huvudsaken är att man INTE hetsar upp sig, visar ilska, irritation eller börja bedja till hundens uppmärksamhet. Utan stå där som Clintan och bara säga "Make my day!".



Jan beskriver alla hundar utifrån ovanstående tre grupper.

OTRYGG HUND; hundar med en stor grad av reservation som antingen kan ta sig uttryck i flykt eller aggression. Jan påpekade gång på gång att aggression är hundens korrekta sätt att uttrycka ett avståndsökande beteende. Det är VÅR uppgift att läsa och trygga våra hundar så att de inte sätts i en situation att SJÄLV behöva agera.
Minuset med denna hundtyp är just otryggheten, MEN trygghet kan tillföras genom föraren. Det är viktigt att här vara bestämd och berätta att "luta du dig mot mig, JAG fixar allt konstigt i omgivningen. JAG skyddar dig, du behöver varken skydda dig själv ELLER mig". Man vinner alltså inget på att låta hunden själv ta besluten, utan det är väldigt viktigt att man är stabil och bestämd mot denna sorts hund och inte "pjoskar", vilket är lätt hänt.

Som exempel beskrev han den drygt ettåriga schäfertiken de själv har hemma, som de fött upp. Redan i valplådan såg de att hon var sju resor i energi och lek än resterande kullsyskon och bestämde sig för att behålla henne av just den anledningen. Hon kommer inte vara lätt att hantera och risken var bara att de skulle få henne i retur. Denna hyperenergin fortgick tills hon var 4-5 månader. Då slog det över till rädsla i form av utfall mot allt och alla. Mot människor, kvinnor, barn, män, andra hundar, all rörelse som bilar, cyklar, döda ting och mörkret. Nu ett år senare har de fått bort/tyglat denna rädsla, förutom mot mörkret. Tiken är otroligt beroende av deras sällskap och trygghet. Hade hon fått hade hon suttit i knät när Jan går på toaletten... Av den anledningen får hon alltid träna på att vara just på andra sidan tröskeln, med öppen dörr. Hon vill helst ligga i soffan ovanpå Jan och hans fru när de tittar på tv. Av den anledningen får hon alltid träna på att ligga en bit ifrån dem med attityden "det är helt okej att ligga där, vi försvinner inte, vi är här". Allt detta för att ständigt bygga hennes självkänsla. Idag kan Jan till 100% lita på henne agerande tillsammans med människor, barn och andra hundar. Hon är helt inne i "deras bubbla" vid hundmöten och tillsammans med människor tar sig hennes osäkerhet numera uttryck i att hon är den mest inställsamma, fjäskandet hunden som vill ha bekräftese, "snälla klappa och klia mig". Det är ingen hund de kommer att avla på, men Jan är övertygad om att hon framöver kommer bli en fantasktisk tävlingshund!!

Alltså, otrygga hundar KAN man bygga. De blir oerhört förarbundna vilket är en fördel både i vardagen OCH vid eventuell tävling.

TRYGG HUND MED LITEN MOTOR; detta är den idealiska familjehunden! Man behöver inte vara någon erfaren hundmänniska för att hantera och lyckas med denna typ av hund, utan det är bara så att dessa hundar med liten drift och motor helt enkelt inte påverkas av stressiga miljöer, andra hundars mätningar mot varandra etc. Det är dessa hundar som vi gärna vill kalla "Ferdinand-hundar". Härliga med barn och familj, men man kommer ingenstans med dem om man har intresse för hundsport/aktiviteter.

TRYGG HUND MED STOR MOTOR; hunden som är den ständiga kandidaten till att överta lagkaptensbindeln. Hela livet! :-) Kanske den hund som man "oftast" tänker på som tränings/tävlingshund. Givetvis är det viktigt att även här vara den tydliga lagledaren som just "förtjänar" lagledarbindeln.

ALLA HUNDAR behöver tydliga ramar men just den otrygga och trygga hunden med stor motor behöver det sammetsklädda skruvstädet. Alltså, reglerna ruckas det inte på. Men det är inte obehagligt med skruvstädet, utan mjukt och mysigt och tryggt. Hundarna har en dominerande del i sin personlighet som ligger inom någon av dessa rutor, men givetvis kan de hoppa mellan de olika facken beroende på tid och situation.

MIN analys av dessa grupperingar är att vi med våra perros, oftast har hundar i någon av de yttersta rutorna. Så som vi beskriver vår ras: en rustik hund som är atletiskt byggd. Till karaktären trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam och välbalanserad. Den är exceptionellt lättlärd och anpassningsbar. PdAE är ofta livliga och lekfulla. De är ofta självständiga och har vaktinstinkt. De har också god kontakt och samarbetsförmåga samt intresse av att vara sin ägare till lags. Alltså inte så många "Ferdinand-typer", men en hel del otrygga hundar och en hel del lagledarkandidathundar. Fantastiska arbetshundar, men viktigt med tydliga gänser och en trygg, bestämd ledare.

LEKEN
• hunden ska tycka om och vilja leka
• hunden vill komma tillbaka för mer lek
• hunden släpper leksaken för mer lek

Är alla dessa tre punkterna uppfyllda har man en mycket värdefull resurs att använda i dressyr! Leken blir då den bästa relationsutvecklaren.

Men viktiga förutsättningar för detta är:
• leken lärs in så tidigt som möjligt och inte i själva dressyrsituationen
• vem är det som startar och avslutar leken?
• koncentration och kontakt är förutsättningen för start av lek
• förbud & toleranser utvecklar koncentrationen och koncentrationen är stressdämpande

Felet när leken "går överstyr" är nästan alltid att det handlar om för låg kravnivå. Ju mer motiverad hunden är i leken, desto större krav ska vi ställa på hunden. GÖR vi inte detta så riskerar vi att "tappa" hundens koncentration och motivation.

För att använda leken på rätt sätt så ska vi tänka i olika nivåer:
Nivå 1; LEKA (ha maximalt kul med hunden)
Nivå 2; FÖRVÄNTAN (skapa åtrå till leksaken, viljan att få leka mer och mer)
Nivå 3; FÖRBUD (för att balansera förväntan måste man nu lägga in förbuden)
Nivå 4, TOLERANSER (öka upp kraven för vad som tolereras, provocera hunden, utmana hunden, tänja på gränserna för vad den kan)
Nivå 5; MOMENT – LEK (nu är det dags att bygga moment och växla med leken)

Det gäller att fokusera på en nivå i taget och börja bygga leken underifrån. Att gå in i nivåerna ovanför för tidigt kommer bara att bromsa eller ödelägga utvecklingen.

INLÄRNING HOS HUND
Om hunden inte gör det du vill att den ska göra beror det på två saker:
• hunden förstår inte vad du vill den ska göra
• du som förare och leken med dig som förare är inte tillräckligt högt upp på hundens 10-i-topp lista

Hundar saknar logiskt tänkande (även om vi gärna vill tro att den har det de dagar då ALLT går fel...)
Hundar styrs av drifter, instinkter samt MINNESBILDER.
Hundens inlärning byggs genom att "leda, locka och lura på" hunden beteenden som sedan berömms och ger minnesbilder.
Det finns positiv och negativ inlärning, dvs allt oönskat beteende som vi INTE korrigerar skapar en minnesbild för hunden, att det är ju helt okej för matte/husse säger inget annat (negativ inlärning).

Alltså, inlärning av hunden, och relationen mellan hund och människa byggs 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. INTE de timmar i veckan som man står på apellplan och tränar in moment.

Efter en lugn och metodisk inlärning av själva momentet så hänger allt – resultatet – därefter på följande parametrar:
STRESS; stress är kroppens förberedelse på en kommande aktivitet. Så länge man kan trycka på hundens stoppknapp och BRYTA leken närhelst man vill, så finns det ingen gräns för hur högt man kan och ska leka upp stressnivån. En rätt kalibrering av stressnivån är därför det som är skillnaden mellan ett duktigt lydnadsekipage med det ekipage som står på pallen för SM guld!
MOTIVATION; brukar sällan vara ett hinder, när man är en duktig lekbelönare!
EMOTIONER; detta är viktigt att det säkerställs. Fråga dig – hur kul har hunden nu? Ger jag verkligen hunden en sagolik upplevelse av paradiset när jag leker med den? Belönar jag rätt sak? Förstår hunden vad som belönas?
MINNEN; det vi vill uppnå är en hund som tänker "detta vill jag göra igen!"

Hunden ska KUNNA det som händer men ALDRIG VETA NÄR det händer!
Det är en dödsynd enligt Jan att traggla och länka momenten. Antingen resulterar det i en temposänkning (motivationstapp) eller tjuvstart (eftersom hunden vet precis vad som komma skall).
Om man överraskar hunden så får man bättre uppmärksamhet. Och med bättre uppmärksamhet högre tempo!

Har man en fin relation med sin hund som är intresserad av vad du gör och vill, så har du 90% avklarat. De sista 10% handlar egentligen bara om att förklara vad man är ute efter...

Med all denna information i ryggraden, så var det efter lunch dags för följande 8 ekipage att praktiskt få jobba med sin hund under Jans guidning:
Cecilia med Pepsi
Jag själv med Zoë
Maria med Gloria
Anna med Buster
Malin med Dexter
Björn med Abbe
Iwona med Max
Anette med Diza

Vi hade dessutom publik från några av de som hört teorin på förmiddagen. Framför allt Ann-Christine och Peter Toft från Blekinge som kommit ner för att få vara med. Och de satt djupt engagerade hela eftermiddagen. Och när vi skiljdes åt vid 17-tiden så bara längtade de hem till sin egen jycke för att få leka skiten av honom :-) och däregenom bygga upp en bättre relation!!

Det var faktiskt lite tufft att inför en ny sammansatt grupp gå in i ringen och fronta de problem som man har med sin hund. För man ska inte glömma bort att det var vår gemensamma nämnare (förutom att vi alla är perroägare). Där finns något i vår relation med hunden som vi inte känner oss nöjda med. MEN vi var alla där för att vi hade öppna ögon för problemen och ville så gärna se en förbättring. En stor eloge till alla ekipage som var med. För SOM vi jobbade, och vilka härliga perropersonligheter vi fick se. Mycket skratt blev det, men också tydligt var problemen ligger för de olika ekipagen. Vi fick se hela spektrumet av hundar, från de osäkra till de som ville få tag på lagledarbindeln. Någon perro med liten motor var det då inte i Löddeköpinge i söndags.

Varje pass med hund inleddes med att hunden fick hälsa på publiken, om den viljan fanns. Därefter släpptes hunden lös och själv skulle man stå passiv mitt i hallen. För att Jan skulle se hundens agerande och läsa av den. Sen fick vi leka allt vi kunde med hunden, för att Jan skulle få se vilken relation vi hade till varandra. Därefter tog vi tag i det som var primärt att jobba med. Beroende på vilken nivå vi befann oss med i relationen med hunden under lek, så visade han på olika idéer på hur man kunde öka kravnivån för att klättra från förväntan till förbud till toleranser osv.

För alla ekipage så blev det ett wow-moment. Poletten ramlade ner för oss människor, och vi fick se hur snabbt det kan ske en förändring och utveckling om man bara har rätt redskap att jobba med. Det är det Anna kallar för Gyllenstens mirakel-kur. Jag instämmer i Annas lovord. Är det något man ska investera i så är det instruktionstimmar med Jan Gyllensten!

Jag själv och Zoë då? Jo, min lilla älskling visade sig från sin mest charmanta sida. När hon kom in i hallen så susade hon runt och sa hej till alla i publiken. När hon hittade Anna som ju var en känd person, så drog hon till med att pussa ner hela hennes ansikte. :-) När vi sedan skulle sätta igång och jobba så var hon med på noterna på en gång. Jag har ju tyckt att Zoë är svag i att kampa och har haft svårt att leka upp detta med henne. Efter fem minuter under Jans instruktion insåg jag att det ju var JAG som varit kass i att kampa med min hund. Väldigt snabbt fick jag igång mysmullrandet som hon ger ifrån sig när leken är "paradiset". Däremot så var det tydligt enligt Jan att Zoë inte är en hund som någonsin skulle försöka sätta sig upp mot mig. Jag var den tydliga ledaren och vi hade en väldigt fin kontakt. MEN nu gäller det för mig att utnyttja det jag har byggt upp och inte göra en massa "favoriter i repris" dvs bara kasta bollen på apport, utan höja kraven. Kan Zoë sitta och titta framåt, sitta kvar medans jag kastade bollen? JAHA, det kunde hon efter en minuts träning. Kunde hon titta på mig medan jag kastade bollen över hennes huvud, bakom henne? JAHA, det tog ytterligare en minut så fattade hon vad som gällde. Det coola i det hela var att jag märkte så tydligt att uppmärksamheten mot mig blev 10 gånger bättre bara jag använde min fantasi när jag lekte istället för att slå på "autopiloten"...

Jag är övertygad om att detta är vägen till att få ordning på Zoës stress. Mitt favoritcitat från dagen är "förbud & toleranser utvecklar koncentrationen och koncentrationen är stressdämpande". Med allt som Jan berättade om sin nervösa schäfertik, hur hon utvecklats, så ska jag väl kunna ta mig förbi denna puckel vi stött på!! Med Jans guidning.

Hahahahaaa Susanne Hall. JAG ta det lugnt? Inte längre perioder... trodde du kände mig vid detta laget!!!?

Idéen med Kalendern har jag fått från en annan blogg jag följer (Anna med Juni) och eftersom jag bestämt mig för att fortsätta på denna bloggen istället för att bygga hemsida så blir det som så att inlägget kommer väldigt högt upp innan jag puttar ner den med andra inlägg. Kalendern är först och främst för min egen del för att se och kunna utvärdera Zoës och min utveckling. Och svar ja, framöver kommer även de tävlingarna jag anmält mig till komma upp i detta inlägg, som alltså kommer att uppdateras allt eftersom. OM man är intresserad av vad som är på gång så finns detta inlägg i en egen kategori som hittas i högerspalten.

Lydnadsträningsnörd??? JA!!! Ett resultat av flytt till landet är att jag också kan FROSSA i kurser och inspiration från de riktigt duktiga lydnadstjejerna vi har i Sverige. Och jag har bestämt mig för att 2012 är året då jag ska göra just detta. Samt att det förhoppningsvis ska ge resultat i ett LP1 och LP2, samt SE VCH. :-) För att du Susanne sen ska kunna låna Zoës livmoder under några månader 2013.

Att vi tar det lugnt... tja. Mycket fokus på relationsbyggande och ytterligare vardagslydnad är det framöver. Berra var hjälpinstruktör när jag gick hos Jeppe Stridh, och jag gillade verkligen honom. När jag googlade runt och funderade på ännu ett kurs hos Jeppe så hittade jag att Berra fanns 10 minuter härifrån. Jag har berättat vad jag jobbar med just nu när det gäller Zoë och fick då hoppa in och gästspela hos honom nu i nov/dec är för att testa mig och Zoë i grupp med nya hundar i ny miljö. Stressar detta henne? Fixar jag isåfall att behålla hennes uppmärksamhet? Jag funderar sedan att gå forsättningskursen som sätter igång i vår, om jag känner att vi behöver detta. Man får inte glömma just vardagslydnaden – som är egentligen är ett för "tamt" namn. Jag inser att det egentligen är "relationsbyggande" även detta. Alltså den sagolikt fina relationen med hunden som man hela tiden ska jobba med (Jan Gyllenstens ord, återkommer till honom). Och när det gäller detta så är vi inte fullärda ännu. Alltså bygger vi på detta parallellt med att jag fortsätter med momentinlärningen.

Och momentinlärningen tänkte jag då förutom träningsgruppen på Åhus BK, där jag hittat hem, använda mig av Petra. Sen hade jag tur som fick hänga med Ki på timmarna hon bokat Mona. Och så lite lägerkickar till det som icing on the cake.

Nattfrost och lilla blomma samsas med bruna löv...


Underbar sol och knallblå himmel...


Och vattnet virvlar forfarande fram i ån...

Det blev inget bad men allt lite friskt dricksvatten för hunden.

Nu ska vi bege oss iväg på lite äventyr och kommande överraskning... Och imorgon är det Gyllenstenkursen. Härliga helg!

NU har vi fått till ett datum för anlagsprovet! Vad kul & spännande det ska bli! Med tanke på hur minutiöst plannerade mina veckor fram till jul redan är, så är chansen minimal att jag även hinner ta några öppna spår... Så det ser inte bättre ut än att jag får se till att träna in startrutan ändå. Men hur svårt kan det vara...? :-)

Jag trivs som fisken i vattnet med att bo på landet!! Hade det varit lördag i stan så hade dagens väder varit deppigt...


... nu gav det istället en massa energi!!


Efter morgonrundan tillsammans med tennisbollen (då vi även lade ut ett kortare blodspår med vinkel) så satte vi igång med dagens uppgift. Höststäda trädgården.


Vilken fröjd det är att TOKRENSA ut allt visset och förebereda vårens trädgårdsland och rabatter. Jag är nyfrälst när det gäller trädgård och att få odla själv. SOM jag längtar tills jag får ge mig ikast med mitt "skapande" till våren!!!

Zoë hängde med på det mesta och kunde inte förstå sin lycka över att få vara ute hela dagen...


Fast till lunch pep hon av trötthet (det ÄR ingen uthållig hund jag har..) så efter avspolning av hund tog vi lunchpaus och lite vila krävdes allt innan vi tog nya tag. Som en kattunge kröp mitt plåster ihop medan jag själv sträckte ut benen en stund och kollade höjdpunkterna från förmiddagens livesändningar av Nordiska mästerskapet i lydnad i Danmark. Ni har väl inte missat att man kan följa det live i år!!! Kolla in våra duktiga svenska ekipage på söndagens avlutande tävlingar på denna länk! De är grupptvåa efter lördagens tävlingar.


Efter att alla rabatter var rensade så återstod bara en sak. Testa hunden på utlagt blodspår. Det gjorde hon jättebra. Hon jobbar noga, och cirklar hellre en extra gång än att köra på där hon "tror". Men jag känner fortfarande att jag måste träna henne på korta blodsträckor så hon får upp säkerheten i raksträckorna.

"Min jägare" (vi har haft vildsvinsbesök precis utanför trädgården Margareta och dessa SKA BORT) kom förbi i eftermiddags. Christian heter han. Jag har kollat med honom ang marker att lägga blodspår såhär i jakttider. OCH fördelen med att bo på landet och socialisera med jägare som tillhör ett jaktlag, är att man helt plötsligt vet exakt vart och när man kan lägga ut spår. Så Anna, det ser inte bättre ut än att jag fixat spårläggare, guide, leverantör av blod och klöv till nästa lördag. Bra va! :-)

Vad Zoë gör nu? Samma som för tre timmar sedan...

Tjoff sa det, så har ytterligare en vecka av livet gått. Puh. Förra året hade Malmö snö vid denna tidpunkten och den snön låg kvar och ställde till det för oss fram tills mars. JAG LOVAR det räcker så braaaaa med dimmigt, regnigt och lite eftermiddagssol samt +10 grader fram till mars detta år. JAG LOVAR!!!

Även denna vecka har gått i rasande takt, bestått av 1,5 dygn normalt liv och jobb, 1,5 dygn pga totaldäckning av förklylning (sov sked non-stop med hunden och fågelungen, förutom absolut nödvändiga toalettbesök), 1 arbetsdag med uppborrning av befintligt betonggolv som bakgrundsmusik, en helt vanlig kväll och så som avslutning fredagsmys där 20 säckar med 25 kg cementpust (dvs ett halvt ton...) smugits förbi min stol och Zoës bädd, vispats upp med vatten och sedan bretts ut på balkongen.

Så här fin blev balkongen efter denna behandling:



Så här stressad blev Zoë av konstant rörelse runt hennes korg:


Okej att Zoë förutom att älska landet är en väldigt van stadshund med alla de ljud och konstiga aktiviteter som händer här, men så himla mycket arbetare och besökare har vi inte vanligtvis på kontoret. Ändå så ignorerar hon dem efter första koll vad de höll på med egentligen. Inga tassavtryck fick hon dock göra för arbetarna!!!??? När det var klarlagt så gick hon och lade sig och låg kvar där. Hela dagen. Hur kommer det sig att jag har världens coolaste hund i dessa sammanhang (TACK FÖR DET!!!) medans det i andra handlar så otroligt mycket om stress. Jag är glad att jag fått upp ögonen för stressdelen, och gör vad jag kan för att komma till rätta med detta. Men vill ändå visa en annan - pösmunk - sida av det hela.

Jo, det som Margareta sedan länge kommit på. OCH fru Hall. Det hänger på oss förare. Jag har snuddat vid tanken innan, men definitivt landat i den. Hur ska jag kunna komma i yoga-stämning vid hundträning och stora samlingar så att jag kan guida min hund i hur man ska bete sig. Istället för att själv fara omkring som ett mingelmonster med flackande blick. :-)

Busslektyren för tillfället är given...


... jag har kommit till sidan 45 och lovar att återkomma med reflektioner efter hand. Förutom att räfsa löv i helgen så är det läsa läsa som gäller. Nästa söndag är det kurs med Jan Gyllensten, och tills dess hade jag tänkt hinna läsa ut och analyserat boken.

Trevlig helg allihopa!

Jag hade nog inte helt fel ändå med att Zoë visade sig vara lite skendräktig. Det extra pipet och omsorgsfulla ompysslandet av mig har nu blivit ersatt av ett evigt bärande på "lilla fågelunge". En perfekt matchande :-) mjukis som varit totaldissad i två år. NU hittade hon sin lilla baby och bär runt och bäddar ner den i sängen, under sängen, i korgen och allt annat mjukt som hon kommer över.