Preggo-Zoë back in business!
God fortsättning alla därute. Denna jul firar jag och Zoë uppe i Märsta hos systeryster och syskonbarnen Jonathan och Cornelia (alias Härmapan). Om jag tidigare hade en föraning om att Zoë är preggo på nytt så är jag numera bombsäker. Sedan några dagar tillbaka har stora valiumtillståndet drabbat henne. I söndags låg hon på rygg i vardagsrummet här i Märsta och snarkade. Mitt under brinnande 6-årsutbrott. Mycket känslor och tårar var det. Stimmigt helt enkelt. Hunden sov vidare. Då skickade jag "BOMBSÄKER-sms:et" till Susanne Hall. Och idag kom det "efterlängtade" 3-4 veckors illamåendet. YES!!
Gulliga Cornelia ställde upp som veterinär och gjorde sitt yttersta för att pyssla om "sjuklingen".
Nu har hon hämtat sig något och placerat sig i favvehörnan medans kidsen koncentrerat tittar på burken.
Mulliga mys-Zoë...
Nog säger min "gut feeling" att Zoë är dräktig. Det är nu 2 veckor sedan parning och hon är extremt gosig. Dessutom äter hon MYCKET och FORT jämfört med tidigare. Tittar jag på lite hårdfakta så vägde hon innan förra äventyret 12,7 kg. Att få upp hennes vikt hade jag KÄMPAT med sedan hon var valp. Och bättre än så hade jag inte lyckats. Första gången jag vägde in henne efter förra parningen var vid 4 veckor. Då vägde hon 14.4 kg. Nu har jag vägt henne vid 2 veckor - 14,8 kg!!!! Visst har hon haft bra aptit sedan förra valpningen... men det lutar åt min "gut feeling" eller hur!!
Sådär kul…
… att vara tjockis-gravid och att pulsa i snö upp till knäna. Att skotta sig fram till ytterdörren. För att sedan komma på att jag måste skotta mig ner till duschen i källaren för att HUNDEN har haft det hilarious!
I förrgår tog jag saaben och körde den oplogade grusvägen upp till stora vägen MOT BÄTTRE VETANDE!!! (För att komma till bussen.) Det räckte nästan fram. Med 10 meter kvar tog det tvärstopp. Då hade jag föst upp en snövall på dryga metern framför bilen. Ut och skotta, in i bilen och försöka komma loss, ut och skotta, försöka på nytt komma loss. Lagom till svordomarna och misströstan så kommer grannen med stora skyffeln och började hjälpa till. UNDERBART med landet-grannar. Detta är en granne som jag inte ens hälsat på tidigare. Men vilken räddande ängel!!! 10 minuter senare hade jag forcerat även de sista 10 metrarna. Och blivit något klokare på köpet! Döm av min förvåning att jag ändå hann med bussen ner till stan (hjälpte till att den var 20 minuter försenad...).
Så igårkväll så nöjde jag mig med att parkera saaben längst upp på grusvägen (de retliga sista 10 metrarna som nu var plogade...) Därefter pulsade jag de resterande 100 meterna ner till huset och in över gården. Zoë var SJÄLAGLAD!! Hoppade likt en känguru i den djupa lössnön. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. När hon sen 200 meter bort fick syn på rådjuren så brydde jag mig inte det minsta om lydnaden (härligt inkonsekvent). Istället tänkte jag i mitt stilla sinne, låt henne springa. Hon har NADA CHANS och orken kommer att stupa av att "springa" i full galopp i halvmeterdjup lössnö. Om man då är hund och har en mankhöjd på knappa 46 cm. Undras vem som egentligen hade roligast. Jag tror jag, när jag i mitt stilla sinne tänkte "släng dig i väggen Susanne Hall med förbröstträning i grustag, tacka vet jag att skicka ut hunden djupsnö med retligt snabba rådjur som lockelse!!". Det var som en matt hund som med nöd och näppe orkade skutta samma väg tillbaka till matte. SEN var hon spak OCH ett snömonster.
Det var inte tal om att hon skulle stå still och tina på en handduk i köket som Margareta dirigerar Ginnis att göra... Nä, jag insåg att det var bara gå ut igen för att skotta fram trappan ner till källaren för att därefter kunna duscha av henne snön. Sedan hiver den gravida kvinnan upp den matta hunden och BÄR henne in i huset. För att undvika att mer snö fastnade.
GISSA OM jag somnade gott igår. Och nöjt insåg imorse att vägarna var körbara. Inte grusvägen då, jag var tvungen att börja dagen med att pulsa de 100 meterna upp till bilen. Men sedan tog jag bilen ner till Malmö. Skönt att ta igen sig på jobbet lite. Jag tror jag stannar här nere tills snökanonerna lugnare sig... Och bonden hinner ploga ner till huset. Susanne - vad är problemet med att bo mitt inne i Helsingborg...???
Även hundvalpar på G…
… för nu har Zoë parats med Aragon, och går allt enligt planerna så blir det valpar i början av februari. Väldigt smidigt så timade Zoë in sitt löp så att vi kunde göra en kombination valpning/Zoë-passning veckorna innan/efter det sedan är dags för min egen del!
Mer info hittar ni på Susannes hemsida.
