Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Hon är INTE till salu. Men jösses vad lättköpt den lilla räkan är! För 25 spänn har jag världens charmigaste OCH willing to die for you matte lydnads-hund. Vad det hela handlar om är ett halvkilo kokta kycklinghjärtan. :-)

Jag har fått tipset sedan länge tillbaka av Susanne Persson och dessutom fått en näve för att prova, men känslan som jag hade hemma i köket idag slog det mesta. För 25 kronor köper man ett paket kycklinghjärtan, stoppar det i kokande vatten (men en buljong om man får för sig att det behövs), kokar i 20 minuter typ, och låter det sedan rinna av och svalna innan man skivar upp det i slantar. Konsistensen är som typ vanligt kycklingkött. Absolut inte kladdigt. En vecka ska det väl räcka för lite tricks i köket, eller lek på klubben. JAG LOVAR att ni kommer skratta åt era hundar när de får nos på detta. Slår även torkad blodkorv som var favoriten innan. Och snäppet enklare att tillreda.


Jag är REDO matte, bara du sveeeeeper paketet förbi min nos...


ÄNTLIGEN börjar det närma sig, jag har vaktat spisen koncentrerat hela tiden det puttrade...


Snäääääälllla släng fram apportblocket så jag kan få belöningen nån gång. KOM IGEN – nu jobbar vi matte!!!

Ännu en helg UTAN massa saker uppbokat. Härligt!! Fast jag måste erkänna att jag kände ett hugg av längtan till träffen i Sala. Hoppas vi får utförliga rapporter under veckan.

Själv så fixade jag lite praktiska to-do-saker och så blev det en hel del hundaktiviteter i helgen. Både lördag och söndag så var det personspår lagt. På lördagen hann vi även med att träna ett pass lydnad på klubben. Runda träningsväska står på agendan (för att framöver bl. a. få henne att hoppa längre ut från hindret) samt rutan som är återinförd. Den första omgången koner lyckades jag i höstas glömma kvar på klubben och de har jag inte fått tillbaka ännu. Därför är nu omgång två inköpta och invigda.

Lördagens spår lade jag på markerna runt klubben och ännu en gång så inser jag vilken utmärkt aktivitet spår är för Zoë. Jag älskar att se henne jobba med nosen. Hon blir som en annan personlighet, typ – stör mig inte, jag jobbar!! Istället för att hela tiden studsa runt och vilja vara i centrum för all aktivitet. Läckert. I lördags så gjorde jag felet att jag lade spåret, så sträckan på ett parti kom knappt 5 meter ifrån varandra. Där märkte jag att Zoë ville gå på den sista sträckan i stället för vinkeln som låg tidigare. Så där fick jag hjälpa henne. Idag var det definitivt överkurs. Jag tyckte själv att det var soligt härligt väder, dock snö. Men när jag skulle gå spåret två timmar senare så hade det blåst upp ordentligt och det hade fykat snö över spåret. Så halvvägs bröt jag det faktiskt. Fast på tillbakagången så såg jag hur Zoë plockade upp sista streckan och hittade slutapporten, jättenöjd. I helgen har jag nämligen infört att jag levererar ren leverpastej i spåret när hon hittar apporterna. Ojojoj, vilken motivationshöjare det var för att markera dem ordentligt!!! Tjo, hon greppar dem och slänger dem i luften för att få pastej. Nu är nästa steg att hon levererar dem i min hand. På tal om det. Veckan som kommer så tänkte jag göra en stötinsats när det gäller apporten. Både träapporten, men även spårapporten. Och för den delen även tennisbollarna. De ska levereras i handen, inte vid tåspetsen. Återkommer till det. Återkommer även till receptet på världens bästa hundgodis. Givetvis Susa Perssons bästa stalltips. Men det måste bara delas ut till resten av perrovärlden. Kommer i veckan!


Redo för att sätta igång!


Full fart framåt!

Efter två månaders uppehåll från träningsgruppen i Åhus, så var vi igår tillbaka på banan. Det har ordnats ridhusträning en gång i veckan även här i söder, med plusgrader och allt. Så rolig träningen var!!

För vi har faktiskt gjort framsteg genom att backa tillbaka och gå en omväg. :-) Kan ni tänka er – bäst idag var platsliggningen!!!! Jag hade bestämt mig för att ta ett fullt moment ála nya 1:an, dvs 10 meter ifrån och 2 minuter. När en minut gått låg Zoë FORTFARANDE tyst, stilla och koncentrerad på mig. YES YES!!! Mellan dryga en och två minuter kom det två små pass med några pip. Men hon låg fortfarande lugnt. Vid tillbakagången drog jag ut på det för att vara säker på att hon inte pep när jag gick in. Wow – jag börjar se ljuset. Nu ska jag bara varva tiden, korta/förlänga tills pipen försvinner. För stabiliteten på avståndet känner jag börjar sitta.

Vad jag gjort under denna period är egentligen bara Berra-kursen, där det var mycket sittande i grupp. Och så har jag tänkt på att göra microövningar i vardagen och lägga henne ner varje eftermiddag när det är dags att gå hem. Detta för att hon fullständigt ballar ut av tokglädje just vid detta tillfälle då kopplet åker fram. Skäller och far runt konferensbordet som värsta flipperkula. För att få bukt med detta så gäller följande VARJE dag: Hunden platsläggs tävlingslikt vid dörren med kopplet på. Där lämnar jag sedan henne medan jag stänger ner kontoret, stänger jag ner dator, släcker lampan, tar på mig ytterkläderna och samlar ihop allt i väskan. Mellan varven passerar jag bakom, framför och försvinner ur blickfång. Men hon ska inte röra på sig. Och så avslutar jag med att jag ställer mig i tävlingsposition till höger om henne och sätter henne upp. Belöningen är att dörren öppnas och vi går hem. Det händer att hon ballar hon ut, men då gör vi om en kortare version.

Tillbaka till träningsgruppen, vi gjorde även tandvisning. Från och med januari så måste hunden sitta kvar i fotposition under tandvisningen för att bli godkänd. Där är inte Zoë hundra stabil, men igår gick det. Då testade vi två versioner, dels att ”domaren” kommer fram och hälsar på föraren, och dels att hon/han går direkt fram till hunden. Fungerade bra båda gångerna.

Fria följet har jag splittat upp igen för att träna uthållighet på raksträckorna. Fortfarande har jag problem med sneda sitt. Men när Eva (som leder träningsgruppen) kommenderade mig på raka sträckor, korta pass, typ 7-10 meter med avslut vänster halt, halt eller höger halt så var hon klockren i starten och rakstreckan. Men när jag sedan gjorde någon av halterna så började hon titta sig omkring, och sedan satte hon sig snett som för att komma åt och titta på mitt ansikte. Varningsklocka att jag typ brukar vrida mig för att se om hon sitter rätt…??? :-) Eva påpekade också att det ser ut som hon är osäker, men att jag skulle prova med att hjälpa henne genom att säga kommandot ”fot” på nytt vid de olika halterna. För att behålla uppmärksamheten. Och vet ni, det funkade på en gång!! Det blev några riktigt bra (klockrena) repetitioner efter det. Så nu känner jag mig stärkt att fortsätta på detta sätt, och sedan sänka röstläget successivt för att förhoppningsvis kunna viska fram det och sedan ta bort denna hjälp helt.

Sen provade jag några uthopp (2:an hopp/sitt) och första steget i att klicka in Zoë till att runda träningsväskan. Det sista kan komma till användning både just till detta moment, men även andra framöver. Framför allt tränas tempo både för att lämna föraren och även tillbakagång. Susa, fråga till dig. Jag har kommit till att Zoë rusar till väskan, klick och så rusar hon tillbaka till mig för att jag jublar och backar bort från henne. Och när hon når mig så är det godis. Men hur får jag henne förbi och runt väskan? Bollbelöning över/förbi henne?

När vi kom hem så var det den obligatoriska schamponeringen efter klippning. Sen ramlade hunden ihop i en hög och sov hela kvällen/natten. Det var länge sedan hon varit så slut. Jag inser att även om vår träningspaus varit välbehövlig för oss båda så har hon mot slutet varit lite väl rastlös. Men nu drar vi upp tempot igen. 6 april siktar jag på som årets tävlingspremiär. Sen följer en/två tävlingar i veckan under april. FÖRHOPPNINGSVIS har vi efter det fixat den efterlängtade LP1-titeln.

Idag åkte Zoës lockar. Den är inte mer än dryga 4 månader lång denna gång, men jag tyckte själv den var av taskig kvalitet och hade sista veckan börjat tova sig. Skööööönt att inte behöva tänka "strategiskt" utan bra tänka praktiskt. :-) Fast kollega Susanne höll inte med mig. Hon menade: "Redan klippas??? Men, hon blir så ful då!!" (Tack för den kära kompis. Och det här med charm och utstrålning, räcker inte det...? :-)

Sådär jättekul tycker inte miss Z att det är att åka upp på bordet, hon är rätt sprattlig. Men jag tyckte ändå det gick bättre än det brukar. Eller, Susanne? Ditt hot funkade denna gång: "ZOË, du vet att vi kan bli ovänner och då åker galjen fram!!!" Men den slapp hon, OCH även klorna tillät hon tillslut dig att klippa. TACK!!

Efteråt fastnade både jag och Björn i köket på Sockengatan. Det blev en fika på 4 timmar, och under tiden passade vi på att prata perro med valpintressenter som var på besök. Med dagens deppiga GRÅÅÅÅÅA dag med snöblandat regn fick vi skjuta på spårplanerna. När vi tillslut lämnade Susanne och Ola + hundar till sitt öde, så kom jag inte längre än till familjen Bäck. Här sitter jag nu med en rom & cola och känner doften från köket. Sötaste hundarna har precis stått sida vid sida och tuggat i sig kvällsmaten.


Har ni sett sötare rumpor???

Döm min förvåning när jag härom veckan såg min lilla bruna springa och gömma sig när trevliga brevbäraren Kurt kom in på vårt kontor. Jag sa till honom:
– GRATTIS, du är den enda som Zoë är rädd för och inte vill hälsa på. Tidigare var du favorit. Vad har hänt, har ni bråkat eller?
Varpå han svarade:
– Nä, men jag tror jag skrämde slag på henne häromdagen då hon låg och sov när jag ryckte upp dörren och susade in.

Så lätt hänt är det med andra ord att få en supersocial perro att direkt flyga upp, huka sig och springa in och gömma sig under bordet så fort hon får syn på sin "fd favorit". Tack och lov larmar hon ialla fall inte. Idag kom Kurt och sa:
– Men lilla snäckan, såhär kan vi inte ha det. Kom så gosar vi istället. Och så satte han sig ner på huk.
Zoë kröp fram från bordet, tätt tätt längs med golvet, och försökte göra sig suuuuperlång för att nå fram med nosen och tungan. Till slut tog nyfikenheten överhand och hon var framme vid honom. Lättad över att han inte alls var läskigt slängde hon upp tassarna på axlarna och gav honom en försoningspuss. :-)

Så med vana hundmänniskor är det rätt lätt att komma till rätta med igen innan det blir befäst. Tack Kurt för att du tog dig en extra minut här idag!

Bildtävlingen på Åhus BK är avgjord. Tack alla som hjälpte till och röstade på oss!!! Nu ska vi gå GRATIS bruks/spårkurs (20 ggr – 2 gånger i veckan, 1 lydnadsdag och en spårdag) med start i mars. Innan valparna då. :-) Eller snarare så många gånger vi hinner innan valparna... Ett steg åt rätt håll med tanke på att jag tänkte tävla appellklass i höst.

Den vinnade bilden var min gröna sköna favorit på Zoë som även den är tagen av Malin...


Extra roligt är att det kommer framöver vara startbilden på klubbens hemsida. Med andra ord gör jag och linslusen vad vi kan för att visa upp Perro de Agua Espanol!

Min lilla raring hamnar ju allt som oftast på bild, ivrigt påhejad av matte. Jag är väl som mammorna i den nya kritiserade dokusåpan, som pushar sina barn att bli modeller... Nä, så hemskt är det faktiskt inte. Bara så enkelt att Zoë är van att vistas i fotostudio med blinkande och pipande lampor. Därför fick jag frågan av Malin Ward i höstas om hon inte fick använda Zoë som modell för en överraskningsjulklapp till Susanne. Vi som köpt hund från Aberlours vet nämligen att i priset så ingår en flaska sprit, närmare bestämt whiskeyn Aberlour som kenneln är uppkallad efter. Efter lite klickerträning på att lyfta och hålla högertassen i luften ovanför flaskan och samtidigt titta in i kameran med sina bärnstensfärgade ögon och sött vinkla sina öron så blev resultatet följande:


Förutom att jag HAR den söööötaste valpen från Aberlours :-) så är Malin en jäkla duktig fotograf! Originalet överlämnades förra söndagen till Susanne, när vi hade fika i Helsingborg – Margareta, Malin, Susanne och jag.

I helgen har vi faktiskt hållt oss hemma, heeeela helgen. Riktigt härligt väder har det varit och det har blivit långa promenader och lugn och ro däremellan. Ingen träning alls, men det känns som hög tid att planera upp vår träningstillvaro nu. Tänkte börja med att repetera LK1:an utifrån Svartbergs träningshäfte "i jakten på 10:an". För att hitta svaga länkarna och framför allt få ytterligare stabilitet. Petra och jag har bokat om varandra och så har jag varit förkyld, igen. Så nu är det dags att jag får till tiden med henne. Om jag ska lyckas med LP1 i vår, innan valpar. Och LP2 i höst, efter valpar... Jag vet, energiskt i vanlig ordning. Men tänk så bra då att jag fick världens bästa och snyggaste julklapp av en väninna i år (och hon är ändå ingen hundmänniska, hon har bara insett att min nya hobby är här för att stanna, och då gäller det att göra det hela med stil...):


Gissa...


... joho, en ny träningsbok – från Moleskine!!! Nice.

Förutom lydnaden så längtar jag faktiskt efter att spåra!! Jag har fått 5 liter blod av "min jägare" och vi ska ta lite viltspår framöver. Framför allt så är det hög tid att börja träna startrutan. Och eftersom det fortfarande är så milt här i söder, så ska man bara tacka och ta emot. Men jag har blivit sugen på att ta upp personspåret också. Dels så skriver Lena så inspirerande på sin blogg Klickersmart, men så träffade vi idag Gabrielle, en perrospekulant som Susanne skickade hit för att träffa Zoë. Zoë gjorde vad hon gör bäst - charmade. Men Gabrielle å sin sida var lika charmerande tillbaka. Efter 3 kelpies var hon nu sugen på att prova en ny ras och valet föll på perron. Jättehärligt möte och engagerat hundsamtal hade vi och vi kom såklart in på spår, vilken härlig aktivitet det var. Välkommen in i perrovärlden Gabrielle! Du kommer bli ett utmärkt nytillskott, och du kommer säkert bli nöjd oavsett vilken kull du tillslut väljer ifrån.

Avslutningsvis måste jag visa Zoës två favoritplatser här på Ängadal, när vi inte är ute dvs. Det slår det mesta...


I stolen vid fönstret med utsikt över gårdsplanen...


... eller kökssoffan, med fritt blås över trädgården, vramsån och allt vilt som springer där.

Igår var jag (via Hall-familjen) även en tur till Bjärred och några vänner till mig. De har inte träffat Zoë sedan hon var pytte-valp. Men Zoë och Viggo fann varandra på studs, med hjälp av ett gemensamt intresse för tennisbollar... När Viggo i extas skulle hålla saxofon-konsert för mig och Christina så stod Zoë på första parket och sniffade nyfiket "vart ifrån kom detta annorlunda ljud??" Hahahaha... roliga hund!



Viggo var jättesöt... :-) Med ett halvårs saxspelande lät Gläns över sjö och strand som det lät. Men vad gör väl det när han själv var skitnöjd över att "där satt den!!". Dagen skratt kom när Christina berättade att han hon själv blev impad över sin son som kom och berättade att han ville lära sig saxofon, för han skulle spela blues. Wow, tänkte Christina, vilken cool son. Ja, sa han, jag ska spela som Lisa i the Simpson!!!! Hahahaha!!!

Jag tackade min lyckliga stjärna iallafall över att Zoë orädd luktade sig fram till ljudet, och att när vi tidigare på kvällen gått en långpromenad (prataprata-promenad) och fick uppleva ett mini-nyårsafton-fyrverkeri. Zoë bara tittade upp i luften på fyrverkerierna och fortsatte sen sitt sniffande. TACK!!!!

När jag var liten så äääääälskade jag mjukisdjur. Favoritleken var veterinär, och jag bäddade ner alla små mjukisdjur och gick mina ronder. Sen blev det alla olika varianter av husdjur. Men hund fick jag inte skaffa, så det kom först långt senare. Men min svaghet för mjukisdjur är en hemlig last som jag försöker hålla i styr genom att överösa mina syskonbarn med alla möjliga sötnosar. Ibland kan jag inte hålla mig, och jag får själv en liten sötnos med mig hem. FAST det inte var meningen och FAST det inte är så värst vuxet beteende... :-)

När jag för 13 år sedan skulle köpa doppresent till en väninnas lilla pojke, så kom jag hem med både det OCH vääääääärldens sötaste mjukishund. Den bara talade till mig från hyllan i leksaksaffären och skulle nödvändigt flytta hem till mig. Idag när jag plockade lite här hemma så sprang jag förbi lådan med "leksaker" till mina syskonbarn på besök... :-) GISSA vem som stack upp från denna låda...


Jag bröt ihop i ett hysteriskt skrattanfall... Jag har inte sett likheten innan. MEN HERREGUD!!! Vad är det för skruvad hjärna jag har egentligen...


Zoë var snabb med att vilja adoptera sin mini-me. hahahahahaaa!!!!