Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Vi är i Stockholm över helgen. Först och främst för att passa syskonbarnen idag då min syrra skulle på konferens. Zoë fick i vanlig ordning hänga på då jag lyckades planera in lite extra. Det blev ett jobb-möte och dessutom lydnadsträning tillsammans med Susa P och Sanna i går på Tyresö BK.



Zoë och Cornelia har en alldeles speciell relation. I torsdagskväll när vi kom upp gick Zoë raka vägen in i barnrummet och parkerade sig för natten längst ned i Cornelias säng. Gulligt. Inte lika gulligt var det när söta Cornelia förtjust kom och väckte oss i fredags med att meddela "nu har Zoë pussat mig 88 gånger!!!". Klockan var 4.30 vid detta kära återseende. Vi lyckades övertyga både C och Z att det var mitt i natten och vi var tvungna att sova lite till... i alla fall tills det var ljust i fönstren. Till Jonathan håller Zoë ett bättre avstånd. Blir hon för mycket tycker han det blir läskigt. Å andra sidan har han lärt sig att säga GÅ IVÄG ZOË, och det respekterar hon!

I morse vaknade Cornelia med feber så det har varit en väldigt lugn barnpassning. Zoë har tagit sin roll på fullaste allvar och följer krassliga Cornelia som en skugga. Jag hade i vanlig ordning entusiastiskt tagit med mig en hel Ikeakasse fylld med Panduro påskpyssel. Vi värmde upp i förmiddags med lite egendesignad textiltryck...


Jonathan valde att göra en en t-shirt till sig själv.


Cornelia skulle såklart göra en snusnäsduk till Zoë.

Sen orkade Cornelia inte så mycket mer, Jonathan och jag fortsatte med påskägg och påskfår, medan vi packade ner C i fåtöljen.


Var Zoë är? Liggandes precis bakom, längs med ryggstödet.

I helgen var så Peppar nertågad i sällskap av matte Sanna. Man kan ju säga att det var ett kärt återseende. Något yvigt med BIM-Shandi som typ "förkläde". Hm... :-) Vi inledde ialla fall helgen med att möta upp Susanne, Shandi, Sanna och FRAMFÖRALLT Peppis vid vårt favoritströvområde Stockadala. Där det i höstas såg ut såhär...


Efter en tvåtimmars promenix där, med åtskilliga pauser (inte så många kilometrar...) så begav vi oss hem till Ängadal för middag och umgänge. Även om Peppar gjorde allt i sin makt FLITIGT pushad av fröken Zoë så slutade fredagskvällen (löpdag 12) såhär:




Lördag morgon skiljdes vi åt, Sanna och Susanne tog med sig hundarna till Helsingborg och jag åkte till hundutställningen i Malmö där Happily hade sin monter. Sötaste kunden vi hade var Myra som ääääälskade färgerna på våra koppel:



MINA tankar var på annat håll, speciellt eftersom de vid lunch fortfarande inte fått till det. Jag började planera om våren och tänkte, nä men då tävlar vi på istället... Och så vid 17.23 så sms:et "Hängning 25 minuter" och bildbeviset:



(Vi var nu på löpdag 13) Man kan inte tro det på denna bilden, men Zoë är något högre än Peppar och betydligt tunnare (det ser man...). Vad som hände var att när fina kompakta Peppar hoppade upp på Zoë så fick hon ju kuta med ryggen för att hålla emot tyngden. Då nådde Peppis inte upp... :-) Söte Peppis. Men både hundarna köpte att fru Halls assisterade och så fick det äntligen till det. Jobbigaste var det nog för Peppar för han försökte och försökte. Och Zoë ville och ville. Peppis tunga blev som en slips och när han försökte ta igen sig så strrrrrööööök Zoë förbi honom. Reste han sig inte upp så PUFFADE fröken Z upp honom bryskt med huvudet. Och som den gentleman han är så försökte han igen....

När de sedan hade fått knyta ihop säcken so to say, var de rätt matta båda två. Kvällsrundan gick de som ett radarpar, tight, sida vid sida. Jag vet att det bara är hundar, men det är faktiskt rätt gulligt. Det är två hundar som verkligen gillar varandra.

Morgonen därpå (söndag, löpdag 14) satt de fast ytterligare en gång och efter det så fick Peppar åka hem med "mission completed". Puh!



Söndagkväll var det en väldigt trött Zoë som ramlade ihop i en fläck och måndag morgon inledde hon på detta viset:



Lilla sötnos. Sovit nonstop har hon gjort och den stund hon varit vaken har hon suttit kloss intill mig. Väldigt tyst och väldigt lite bus har det varit i henne (läskigt). Det är möjligt att det är vanligt slut i löpet som jag inte tänkt på innan men hon är TIGHT intill mig för tillfället iallafall.

Vår snyggaste 2:a placering, bredvid stjärnan Curioso de la Ribera del Genil "Paco" på fredagens tävling i Tvååker i juli. Jag fattade ingenting...


Snygga titeln tog vi på Sofiero i september, då som hedersvärd tvåa-tik efter SE UCH Cacecandyc de Ubrique "Tjorven".


Jo då, det var verkligen en Brilliant (utställnings-) Career 2011!! Jag är både glad och stolt över vad vi åstadkommit såhär långt. Nu ska vi ge oss på resultaten i bruks, viltspår och lydnad...

Jo, visst är det så att Zoë löper dessutom. Som en klocka är den sköna tösen. I måndags den 5:e startade hon, (därav skyddet på Mona-instruktionen) exakt på dagen vad jag räknat med. Har ju trott att jag via mental påverkan kunde tidigarelägga det hela. Men tji. Ögonlyst är hon även i veckan UA (utan anmärkning), så nu kör vi racet med "hot date" nästa helg. Sanna och Peppar kommer på Skåne-besök!!! Nu börjar det STORA äventyret!



Tidigare idag var vi på en riktigt skön långprommis. 2 timmar med fri hund. Tacka sjutton för att hon dissade Mello ikväll.



Men skönt vårväder var dock idag!

Jag blev uppbjuden av Ki att i veckan vara med och dela på inbokad träningstimme med Mona Kjernholm. Och i vanlig ordning så pressade jag in maximalt med aktiviteter på minimalt med tid... Jag kom upp i måndagskväll och från tåget blev jag hämtad av Ki och transporterad till Brukshundsklubben för att möta upp även Pia och Helena med hundar och semlor. Efter uppvärmning då min Zoë av förklarliga anledningar var något övertaggad så körde vi alla igenom LK1-programmet. Zoë började och lät väl i princip hela programmet. Jag vill ändå påstå att jag känner mig nöjd med henne. Det hon totalt misslyckades med var ställandet. Och jag måste erkänna att jag inte på länge repeterat programmet. Men med tanke på att hon fraktades 30 mil till okänd mark så tyckte jag ändå att jag lyckades tanka ur henne en hel del. Sen inser jag att Zoë är hunden som behöver tankas ur betydligt mycket mer innan lydnad. Men jag är på gång med detta. Den som stack ut som stjärna här var Helena och Rosa. Hade de kört tävling så var det en första pris i hamn!! Efter träning så blev det kvällsmaten semlor! Mums.

Tisdagen. Ki och jag stressade iväg då vi med väldigt kort varsel fick redan på att vi kunde få ytterligare en halvtimme tillsammans med Mona. Hade vi bara hittat rätt till Lotushallen utanför Falkenberg på en gång så hade vi varit i tid. Nu skannade vi i princip av hela landsbyggden innan vi kom rätt. Med andan i halsen 45 minuter senare... Puh, vilken start! Ki och Bibbi startade och jag och Zoë följde efter...




Vad vi fastnade i att träna och fick i läxa var koncentrationsövningar. Fokus innan start och fokus vid start av fritt följ. Och att jag ska vara strängare mot Zoë i att vid träning så är det träning. Strängare och strängare. Snarare roligare och att det inte finns något alternativ. Jag är helt enkelt bäst... :-) Jag lider fortfarande av att jag var så mån om att behålla Zoës energi som ung att jag nu får påpekat att hon är för yvig. Jag måste erkänna att jag som perroägare tycker det är läckert att hon kollar läget i lokalen, passar på att springa igenom tunneln som ligger på plats etc. Men visst hade det hjälpt både henne och framför allt mig om jag har henne stramare kring mig... :-)

Läskigt är det faktiskt att träna mot dessa duktiga tjejer som är på SM-topp och har varit där i många år. Jag har all respekt för dem. Men samtidigt så är jag en novis i dessa sammanhang. Tycker det är skitkul och har lärt mig ofantligt mycket sista året. Men har betydligt mycket kvar att lära. Spännande. Att forma mig själv och Zoë utifrån all input man får. Men samtidigt det viktiga, justera det utifrån vår relation.

Vi har ytterligar en timme inbokad i april. Rapportering utlovas.

Efter lydnad så var det lunchpaus hemma hos Ki. Och sedan ut till skogs. Nu skulle det spåras. Jag lade spår till Bibbi och Fozzi, något korta och förvirrade. Jag hoppas verkligen på att förbättras även som spårläggare. Men Ki däremot lade en riktig utmaning till mig och Zoë. Dryga 500 meter, och vi introducerad både viltpinnar och snusburkar med godis. Men uppgift till Ki var att studera hennes cirklande i vinklar och hur jag skulle bete mig med hennes lite väl långsamma raksträckor.






Så släppte jag på henne med fri start, tårtvinkel för fösta gången. Och den tog hon givetvis på studs. Och sen gick hon som tåget. Jag har aldrig haft sådant drag i linan. Och Björn, kan du tänka dig, jag fick kommentaren att jag gott kunde hålla tillbaka henne i linan lite. Så jäkla cool känsla. 5 pinnar (1 skogspinne, ny erfarenhet) och en snusdosa (ny erfarenhet) tog hon. Missade första pinnen (skogspinne) och sista (reserv-) pinnen (vanlig apportpinne). MEN så glad jag var över tempoökningen. Förklaringen Ki hade var att hundarna tycker det är tusen gånger roligare att gå spår på nya människor, än invanda. Och ser jag tillbaka så har Zoë hittills bara testat mina och Björns dofter...

Fortsättning i utbildning av spår och även uppletande kommer vid nästa Göteborgsvistelse i början av april. Ser jag verkligen fram emot. Och så har jag start på brukskurs, inriktning spår, i slutet av mars. Riktigt kul vår framför oss har vi!!

Vi har här på LANDET haft en hel del rådjur i närområdet. Varje morgon så sitter Zoë och spanar i köksfönstret och rapporterar om utsikten (flocken på 4 rådjur som i princip tillhör familjen). Voff, voff låter det och jag har anstängt mig att vara med och belöna varje rapport om rådjur. Det visar sig att detta lönat sig.





För ett par veckor sedan så var vi på långprommis i Stockadala, strövområdet i närheten. Efter ett par hundra meter så stelnade Zoë till och sa voff, voff. Jag kollade efter och såg en flock rådjur på 7 individer. TACK OCH LOV så hade jag för en gång skull hjärnan med mig och sa BRAAAA!!! Döm min förvåning att Zoë kom in för att inkassera belöning. Och så fram 3 meter igen och voff, voff. BRAAA!!! från mig varpå hon kom in för belöning. Nån gång extra höll vi på innan jag fortsatte framåt. Gissa om jag blev nöjd när jag upptäckte att hunden följde mig. Nöjd??? Jag var ärligt talat eurofiskt av glädje över att min skvallerträning fungerar.

Å andra sidan så kom rådjuren aldrig i flykt. Och det var mitt stora aber. De bara stod och stirrade på mig och hunden.

Några dagar senare fick jag testa skvallerträningen i skarpt läge. Nu var det gryning och Zoë var fri runt huset. När hon rundade det så sprang hon rakt in i husflocken av rådjur. Och de skingrades givetvis åt vars ett håll. Zoë drog i en riktning. Men hon tog faktiskt bara en loop och när hon var på väg tillbaka in mot mig så belönade jag henne med rösten och kunde sedan utan problem koppla henne när hon var intill mig. Vi gick förbi det skrämda rådjuret och strax efter så släppte jag Zoë igen. Och faktiskt, hon hade släppt det och fortsatte morgonrundan på vanligt lunkande sätt!!!! NÖJD är summeringen på detta.

Vill ni läsa mer om vad skvallertärning innebär så rekommenderas följande två böcker:



Sen är Zoë långt ifrån färdigprogrammerad... GRÄVLINGAR – my good. De ska helst jagas till döds enligt krylltotten. Puh. Nästa projekt!!!