Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Det som hon inte har på vänster framben kompenseras på resten av kroppen. Mitt söta lilla pälsmonster.

Jag vet inte helt säkert vilket trolleritrick som Benny körde häromdagen, kanske var det - få upp matte Katarinas ögon för att valpen har vad som behövs, det är bara att styra henne lite bättre som gäller. I vilket fall som helt, det funkar. Och jag har fått en helt annan valp de sista två dagarna. Sen har min valp fått en helt annan matte också i och för sig. Och det tror jag hon är tacksam över...

Matte har bestämt sig för att lägga band på sitt temperament. Det är inget bra sätt att träna hundar på. Istället, lugnt och metodiskt. Behålla lugnet, andas djupt. Igår kom jag till jobbet men fast övertygelse att nu så är det platsliggning som ska tränas och användas. Hunden ska inte hoppa och inte hälsa förrän ok från mig. Här är jag 100-hård på kunder från och med nu. Lite mindre hård på kollegorna... Fast de är inte så himla spännande längre. Benny har fått nytt självförtroende och dessutom har Zoë från och med nu koll på honom. Han kollrar man inte bort så lätt längre. Kollega Susanne är lite mer drabbad. Där är det mer, ja du är glad idag också jag vet, nej, nej, nej, NEJ, du får inte tugga på min tröjas snören (som så snygg och frestande hängde på höften, på BÅDA sidorna). Men till och med Susanne har börjat morra åt henne och då backar valpen. Några minuter ialla fall innan hon kollar Susannes papperskorg. Just i den ligger det gärna fruktskal och lite plast som är kul att leka med...

Tillbaka till det här med platsliggning. Och min nya motivation. Igår så gick vi alla tre och kollade var Zoë var i flera omgångar. Jo, hon låg kvar där vi lämnade henne och sov. På sin höjd kunde hon lyfta ett ögonbryn men hon flög ialla fall inte upp. 2 kundmöten på kontoret hade vi också och hon låg kvar, nästan alla gånger... men när hon kom så reste jag mig och lade tillbaka henne. Metodiskt och lugnt. Och hon fann sig i det. Och - tada!!!! - jag tror hon trivs med sina nya ramar. Helt plötsligt kan hon koppla av. När en av kunderna sa att hon fick hälsa så gick hon fullständigt upp duracell-spinn av glädje. Så JA - det är fortfarande min Zoë. Bara en ny sorts Zoë. Jag tror jag gillar den nya Zoë. Speciellt eftersom hon upprepade sitt nya lydnadstrix även idag. Hm... Förundrad och förvånad. Det var alltså MITT fel att hon inte varvade ner. Jag hjälpte henne inte tillräckligt. :-)

Och i allt detta så insåg jag att jag inte kunde minnas när det senaste hände någon olycka. VAD HÄNDE? MISSADE JAG NÅGOT?? Det verkar som hon äntligen närmar sig sin rumsrenhet. Jag tror inte ens det är en olycka per vecka längre utan mer sällan. Och då är det oftast JAG som försöker tänja på tiden när jag EGENTLIGEN vet att hon behöver gå ut. Så är det dags så är hon inte tålmodig och sitter och håller sig en halvtimme till precis.... MEN jag är nere i 5-6 rastningar per dag. Fullt drägligt. OCH hon tokäter inte sitt bajs längre (detta har hon av Bella). Fortfarande intresserad av att jag plockar upp det rätt, men hon tävlar inte om vem som ska plocka upp det om man säger som så...

Och så det här med tuggummi. Två dagar har jag fått ansa STORA tussar på hennes vänstra framben. Det verkar som om hon med sin lite längre päls har fått en magnetiskt attraktion till tuggummi i stan. Så nu ÄR hon inte bara lustig hon SER även lustig ut med sitt annorlunda frisserade vänsterben. Lite synd är det om henne. För igår så låg hon så koncentrerat och tuggade på sitt ben. Sitt tuggben trodde jag. Nä, då hade hon i en halvtimme försökt bli av med väldens största hubba-bubba kludd som fastnat på frambenet. Jag märkte inget förrän jag hörde att hon stod och klöktes i konferensrummet på jobbet. Lite bubblig magsaft kom upp och när vi gick tillbaka till kontoret så hittade jag något konstigt på golvet. Vad var det? Jo en stor Zoë-pälstuss. Snabbt började jag undersöka henne och då gick det inte att undvika vad hennes bekymmer hade varit. Stackare. Att hon inte sa till mig direkt....!!! Kontorsaxen åkte fram. En gång. Och så en gång till idag. Sorry Susanne... hur ska denna utställningskarriär (bland massa andra karriärer... :-) gå när vi håller på såhär??

Slutligen, jag tror Zoë har ärvt EN MASSA bus från Blossom. För Biabädden har fram till nu varit hur mjuk och mysig som helst. NU har valpen fått vittring på att det finns något under plasten längst inne i ett hörn. FRENETISKT grävs det och filtar och leksaker flyger. Tuggas gör det också innan hon skäller upprört och går och dricker. Till och med jag börjar bli nyfiken på vad hon har hittat. Och nyfiken på hur länge till Biabädden kan stå pall från angreppet... DETTA måste vara gener från Blossom.