Söta Zoë - Aberlours Brilliant Career

Förutom att lilla räkan är ljusare brun och betydligt mindre än sina syskon så är det ingen skillnad på henne i sättet. Hon är precis lika alert som resten av kullen och eftersom varken syskonen eller Zoë puttar undan henne så vågar man nästan viska fram ett litet YES! Nästan. Hon är iallafall fortfarande med, och det är en envis jäkel. Hon äter bra och vill INTE ALLS ha hjälp fram till baren. Hon kan minsann själv. Seg liten rackare. :-)



Det går inte att missa lilla räkan i filmen, hon ligger längst fram i baren från början, inkilad under sina syskon. Och där ligger hon och sprattlar, nöjd över sin boppe hon hittade på andra sidan där det inte var lika trångt. Ni förstår att man kan inte låta bli att fascineras över henne. Ojojojoj!! :-)

Susanne har hittills bara lämnat ett klagomål på Zoës sätt att sköta valparna. Hon vägrar städa bajset. När hon upptäckte vad det var hon fick in i munnen så SPOTTADE HON UT DET IGEN. Hahahahahaaaa!!!! Detta är då en hund i rakt nedstigande led från Bajs-Mannen. Och SOM jag höll på med henne som valp att INTE ÄTA UPP SITT BAJS. Nu så slutar det hela med att uppfödar'n får städa valparna medans Zoë tittar på. That's my girl!!! (Det ÄR alltså valpbajs Zoë har i mungipan på filmen....)

Jag frossar såklart ordentligt i alla andra sööööööta små valpar också...


Detta är hanen med runda rumpan (svanslösa). En liten mini-Zoë. Fast med snopp. Plutt!


Det är helt okej att somna mitt i maten om man är liten.


Myyyyyyssss!!!


75% av the gang, med räkan i mitten. Såklart...

Lilltjejen är den som är ljusast brun, ligger överst och håller sig framme!! Så krut finns det i henne. Men jämför storleken med syskonet till höger...



Åtta små chokladpraliner visade det sig vara i Zoës mage! 2 tikar och 6 hanar, alla bruna med mindre vit strimma på bröstet. En hane har samma söta runda rumpa som Zoë (helt avsaknad svans), en hane har stubb och resterande troll har lång svans. Vikten låg mellan 220 g och 340 g. Och så har vi såklart en liten liten räka, en tik på 160 g. Det minsta Susanne hade sett. Men vi gnuggade igång den och den höll samma fart och åt ordentligt när jag åkte hem. Låt oss nu hålla tummarna att denna lilla räka tar sig förbi helgen!! Gör hon det, så har vi en värdig arvtagare till Zoës smeknamn. TURBORÄKAN!

För i turbons tecken gick denna valpning. Tempen sjönk igår kväll. Men utifrån mamma Blossoms valpningar så var både jag och Susanne inställda på förarbete i 1-2 dygn och så nån gång i natt, i morgon förmiddag kunde valparna börja titta fram. Så var planen hela förmiddagen. Jag var på jobb, Susanne var hemma på lunchen och tittade till Zoë. Hon var lugn och fin och häschade inte sådär nämnvärt.

Men mellan halvtolv-tolv fick jag så fyra samtal från Susanne:
1. Det är lugnt, kom du vid tre eller så.
2. Vattnet har precis gått, ta dig hit nu. Men du, det kan fortfarande dröja några timmar.
3. SHIT, första valpen är redan här.
4. VAR ÄR DU, valp två har kommit. SNABBA DIG!!!!

Sen tog Zoë paus i en timme och jag hann precis innanför dörren på Sockengatan när valp 3 tittade fram. Resterande valpning fick jag vara med på. Men från första till sista valp tog det 3,5 timme. Och det var inte mycket till ljud från Zoë. Om något ens. OTROLIGT lugn och förhållandevis opåverkad. Underligt detta, med tanke på hur OTROLIGT dräktig hon har varit sedan vecka tre. Jag var mentalt inställd på "det värsta" med kvidande, värkdvala och ett evigt bäddande med valpar som "flyger". :-) Men det hade jag inte mycket för. Mästerligt jobb gjorde hon och vilken underbart värdig mamma som ligger här med sina små juveler:


Här ser man också tydligt lilltjejen i jämförelse med syskonen. Håll tummarna!!!




Fantastiskt att få vara med om. GISSA om det var svårt att slita sig från lådan och bege sig hemåt!

PS. Min söta syster var ju mest bekymrad över att nu var hon ju tvungen att komma på ett ersättningsnamn för Preggo-Zoë. Det tog nån minut sen var det klart: Zoë – die Mutter. Och så befinner hon sig i Oslo av alla ställen när hon helt plötsligt får användning för skoltyskan???

Det börjar dra ihop sig. Inom en vecka så vet vi hur många valpar som ryms i denna mage:



Zoë ser jättelustig ut just nu. Jag tror inte hon hade hämtat hem så många cert med sin något deformerade kropp, toffsigt klippt päls ;-), renrakad mage och rumpa. Ser man henne vagga fram så är det ingenting, ingenting, ingenting en STOR mage som nog rymmer en del valpar och så en liiiiiiten söt rumpa. Nu är inte detta en skönhetstävling hon laddar inför, utan leverans av söta små valpar. Och Susanne har dessutom lovat att jämna till tussarna när hon är duschad efter valpning. Men skit samma, i mina ögon är hon fortfarande den outstanding SÖÖÖÖÖÖTASTE och skönaste "valpen" i världen.



Hon älskar sin svit på Sockengatan och det pågår intensiv förhandling mellan Zoë och Susanne vart hon ska valpa och sen bo med sina valpar. Zoë menar att sängen blir toppen, Susanne menar att sängen är för människorna och valplådan kommer fungera alldeles utmärkt även för henne. Nja, menar Zoë, det är jag inte riktigt med på. Låt mig vila på saken. NEDANFÖR sängen.

Viktkurvan fortsätter uppåt, hon väger nu 18,5 kg och midjemåttet mätte vi till 67 cm.

Häftigt och lätt surrealistiskt är det att se henne ligga utslagen på rygg och försöka sova medans valparna innanför gör sitt bästa för att synas. Valprörelser har jag känt sedan dryga veckan tillbaka. Nu ser man utan problem med blotta ögat hur det tumlas runt och sparkas utåt... INNE i magen...

Oj så tomt det är utan min vovve! Sån tur att vi har spännande saker att se fram emot. Och under tiden har Susanne lovat att jag får träna Bella istället. Söta Alicia har dessutom kommit på att det är ju toppen att jag fräschar upp Bellas lydnadskunskaper under sommaren för därefter tänker hon ärva henne och inkassera alla meriteringar. Jag säger bara en sak Alicia – DET KOSTAR!! :-)

Innan Zoë vinkade "so long Ängadal, here I come Sockengatan" så fick hon en ny upplevelse, pussa gädda! Hon fångade inte den själv dock. Det gjorde inte jag heller. Men hur många perros har fått närkontakt med gäddor?



Margareta – detta är till dig:



Jag har blivit med trädgårdsland!!!! Kronärtskocka, potatis, delikatessmorötter, rödbetor, sallad, rosmarin och lavendel är sått i helgen! Det du! Nu får DU komma och hälsa på mig snart! :-)

Tiden har gått otroligt fort och nu är det bara några dagar kvar tills Zoë flyttar hem till Susanne. Jag har hållt oss aktiva in i det sista. Allt utifrån Zoës villkor såklart. Men genom att vila henne massor mellan varven så har hon ändå velat vara med när det gäller träning. Vi har hunnit med brukskursen med spår, helgkurs i trix & konster och intensivträning i lydnad förra helgen. Och dessutom pressat in ytterligare ett besök hos söta lilla familjen i Märsta där vi firade valborg.




Jag bloggar separat om utveckligen på brukset, lydnaden och hur jag egentligen hamnade på en trix & konster-kurs NU, med en öltunna till perro. På tal om detta då, nu till det riktigt intressanta just nu. Vad sägs om denna siluette:



Vikten är nu uppe på 17,2 kg (+ 2 kg jfr med vecka 5) och midjemåttet 65 cm (+9 cm jfr med vecka 5).

TACKA SJUTTON för att det börjar bli kämpigt för söta Zoë (tidigare känd som Turboräkan...) att ta sig fram. Det går numera INTE att stressa henne. Går jag för fort tvärstannar hon helt enkelt och bara stirrar på mig. Typ "LUGNA dig matte, jag kan inte bättre än så här":



Hon äter bra, så mycket hon själv vill, vilket innebär ca 40% mer än normalportion. De sista två veckorna har jag gett henne valpfoder, Royal Canin torrfoder. Detta äter hon tre gånger per dag och har numera en mage i prima skick. De slemmiga flytningarna :-) började efter hon passerat 5 veckor och jag har märkt sista veckan att hon har börjat tappa tussar av underullet. Så pälsens kvalitet har försämrats. Nån gång mellan vecka 5 och 6 så blev det en svankig rygglinje.

Nu lämnar jag över staffettpinnen till Susanne & co (tjejerna och å världens bästa Ola).



Hemma i villan i Helsingborg byggs det valprum för glatta livet. Allt för att Molly och Zoë ska få alla sina valpar med bara några dagars mellanrum i bästa lugn och ro. Du har mitt FULLA förtroende Susanne, detta blir hur bra som helst. Och SOM jag längtar efter att se vad som döljer sig i Zoës mage.

Vilken härligt lyckosam hundlördag jag haft! Inledde med att Zoë gick dagens appellspår på 300 meter galant. Jag bad idag en av instruktörerna att lägga ut det med tennisboll/godisburk/tennisboll. Har bestämt mig för att lyfta ut apportpinnarna och köra den inlärningen separat. Prio just nu är att få upp drivet/tempot i spåret och då med mycket lek lek lek. Att leka upp värdet på pinnarna gör jag vid sidan om ett tag nu. "Pyret", som assisterar Kjell vid spåret, tyckte jag nu skulle jobba vidare med korta 100 meters spår. Kan gärna vara raksträckor. För att spåra och ta vinklar det kan Zoë. Och med kalkylen att hon är dräktig och orkar mindre och mindre så är det bättre att jag kör fler korta spår än färre långa spår de sista veckorna. Det är nämligen bara två veckor kvar tills hon flyttar hem till Susanne. Hemska tanke. Fast ändå spännande händelser framöver. :-)

I väntan på att spåren skulle ligga till sig så tränade vi platsliggning och budföring. Budföringen börjar ramla på plats. Det var något som Zoë inte haft minsta problem med. Jag har nu lagt på kommandot marsch och när jag idag dessutom fick reda på att mottagaren får använda kommando fot så känns det inte som något problem alls. Zoë tycker det är riktigt roligt att springa mellan två personer på detta sätt och få en massa korv... Enkel match.

Platsliggningen. JAAAAAA!!!!! Idag genomförde vi en hel plats på fullt avstånd och dessutom i 3 minuter. Den sista veckan har jag frustrerat insett att platsliggning mitt inne i stan (ensam hund i och för sig) sitter som en smäck. Då är hon både koncentrerad och knäpptyst. Det gav mig råg i ryggen att ta ut svängarna på kursen i onsdags. Kända hundar känd miljö. Och där pep hon!!! Inte som mistlur, men jag vill absolut inte ha ljud på platsen, vilket gjort att jag stirrar upp mig så fort hon börjar ge något ljud. Sen, att ta med i beräkningen är att hon BÅDE har en viss osäkerhet med andra hundar. DESSUTOM gillar hon att prata när hon tycker situationen är trist. Det är knepigt att hitta balansen mellan att stärka och korrigera. Jag har flera gånger hamnat i fällan att jag stärker henne när hon "snackar". I onsdags hade jag en diskussion med instruktörs-Kjell (som jag vid detta laget tycker rätt bra om). Han har fortfarande många gamla (mindre bra, ur min synvinkel) brukstankar. Men han har samtidigt en massa kloka tankar. Och han säger vad han tycker. Han är observant. Det har jag märkt av att han från början hittade mina svaga punkter och påpekade dem för mig. Uppskattar jag, verkligen.

Vad Kjell menade på i onsdags var, TESTA henne här på träningen på hur mycket hon ljudar. Se det som träning, träning av Zoë för att se vad som händer EFTER att hon ljudat. Slutar hon, är det bara snack? Eller fortsätter hon, och stressar upp sig själv till att gå upp mot mig? Se det som träning både av dig och henne. Du måste släppa din skräck över platsen. EN fullängd plats med ljud stjälper inte ditt arbete...

I torsdag så var det träningsgruppen. Men denna gång var det bara en massa nya hundar och förare. Till vänster om oss hade vi en boxer som gärna sätter sig upp. Den matten var tillbaka ett par gånger. Två steg till höger om oss låg en Malle, yvig unghane, som hade lina på sig då husse inte litade på honom och tyckte själv han var stimmig. Stimmigast var husse som pratade med hunden och oss precis hela platsen igenom. Dessutom var Kjell med sin Rottis med. Vad hände med Zoë då? Jo, hon låg blixtstilla TYST, men blicken fixerad på mig. Och jag i min tur hade "fullt upp" med att stärka Zoë i denna för oss "stökiga" plats. Jag stod på fullt avstånd, men när jag varit tillbaka den andra gången och gett korv till Zoë så hörde jag Kjell viska till mig bestämt – Katarina stå nu KVAR! Och det gjorde jag. Och gissa, Zoë låg också kvar. TYST.

Yes yes yes. Vilken delseger. Jag har verkligen misströstat med detta med platsen och tänkt – vi kommer kanske aldrig över denna puckel? Och så idag så var stategin, stå kvar fullt avstånd hela platsen och hela tiden. Och det gjorde jag. Vid tre tillfällen så pep-pratade Zoë till. Kjell tog då ett steg mot henne och sa bara lågt men bestämt – Tyst! Varpå jag berömde henne på distans. Efter tredje gången så låg hon kvar tyst full tid. Även denna gång 3 minuter. Vi kör alltid det, överträning i tid för att den gång vi tävlar så går tiden så mycket fortare. Idag kände jag verkligen att det var prat hon höll på med. Och är det inte värre än dessa tre pip så kan jag faktiskt tänka mig att tävla. Då hade jag ju kunnat få en 8:a. Och där är Kjell lite skön. Han menade på att hade hon legat mitt i gruppen så hade inte domaren kunnat se vem det var som ljöd, för det syns inte på henne. Då hade hon fått en 10:a. Så ut med dig och tävla!!

Efter mellanlandning på klubben för lunch och ett pass med rutan :-), så åkte jag och mötte upp Malin och Martin som skulle få sin Dexter MH-beskriven. OJ SÅ KUL ATT SE!! Det gick riktigt bra. Som beskrivaren sa, det är en lättantändlig hund, men lika snabbt som han reagerar på rädsla så släpper han den. Det är underbart att se! I praktiken innebar det att han flög bort från Malin vid overallen, men det tog inte mer än två sekunder, sen var han framme vid overallen och tyckte OCH???? Samma sak med skramlet. Vid spökena flydde han tillbaka till husse i publiken, men så fort Malin var framme och tog av huvan på första spöket så var han framme och hälsade glatt och sprang i förväg till det andra spöket och kollade. När det då var människor så var det ingen big deal längre. Vilken cool kille. Sämre betyg fick han på lek/kamp (leksaken var jättetråkig och framför allt JÄTTESTOR) och kontakt med främmande personer, kvinna i stor kappa och hatt som försökte locka till lek när fula kläderna åkte av. Det var han helt ointresserad av. Skottet tror jag han fick en tvåa på. Han reagerade på dem, men släppte direkt och fortsatte att leka med Malin.

Roligt i det hela var att beskrivaren Stellan Carlsson var påläst på hunden och rasen, kände till både Ankan (Ann-Catrine Edoff), Ki och Virran. Både han och och testledaren Ann Wanker (Åhus BK fd ordförande, boxerägare f.ö. boxern som inte ligger kvar på platsliggningen...) var positivt överraskad över Dexters förmåga att så snabbt släppa rädslorna och tyckte han var en riktigt trevlig hund. Med andra ord en god representat för vår ras!!! Härligt eller hur!!?

Nu börjar det gå undan. Zoë har nu nytt personligt viktrekord. Det är inte mycket att skryta med jämfört med tungviktarna i Göteborg, det har jag fått lära mig. Till och med Shandi väger mer än Preggo-Zoë. Men i mina ögon har jag fått en liten tjockis. Huvudsaken är egentligen att matvägran har släppt och hon nu istället fått (men våra ögon mätt) en god aptit. Kan till och med kosta på sig att småäta av torrfodret!! Annars är det Bravo-foder som gäller. Dock har hon haft lite problem med klökningar som slutat i en ett rejält rap. Nu senast i natt vid halv fyra tiden. När väl rapen kommit upp lade hon sig ner och somnade om... Tarmarna är i finfint skick igen efter att jag fått tvätta rumpan varje dag i två veckors tid... Skönt.

Det fungerar fortfarande att träna. Det tycker hon är riktigt roligt, då är hon på! Men hon är RIKTIGT trött när vi kommer hem och sover mest hela dagarna för övrigt. Jag kom på mig själv med att tappa tålamodet med fröken i veckan. Det var länge sedan sist, tidigare handlade det mest om "lugna ner dig" "glöm det" "lägg ner". Vad det handlade om i veckan? "Kan du ÖKA tempot, vi kommer ju aldrig till jobb såhär!!!" Stackars hund... Då gick jag i normal stadstakt med en hund i sträckt koppel BAKOM mig som slääääääpade tassarna efter sig. Varvat med att tvärstanna och bara stå och blänga på mig. Hahahaha!! Lilla turboråtta. NOT ANYMORE!

Hon sover fortfarande gärna på rygg. Men härom kvällen kom jag på henne med att "fastna" på ena hållet när hon skulle rulla runt. Där låg hon och sprattlade en stund innan hon lyckades rulla runt åt andra hållet istället och komma upp. Då var jag tvungen känna på magen och man kunde nu tydligt känna två "falukorvar" (livmoderhornen) på var sida mitten. Den ena låg längre ner än andra och det var väl därför det "tog emot".


+0,8 kg (15,2) och +6 cm (56) på en vecka!



Nu börjar jag verkligen längta efter att få se vad som döljer sig i denna lilla mage. Vad spännande det ska bli!

Precis hemkommen efter en social turne blev Zoë själaglad över välkomstkommitén bestående av My och Matilda. Efter vätskepaus vid brunnen lånade granntjejerna med Zoë direkt för en promenix och lite slalomtrix på gårdsplanen. Full fart var det på min darling, till skillnad från tidigare i helgen.

Fredag-lördag tillbringade vi hos casa Hall. Jättehärlig fredagskväll då Susanne och jag först hann prata Blossom-minnen (Zoë har numera fått mycket av Blossoms moderliga värdighet), ta en långpromenad och sedan skratta en massa med alla tjejerna, både Alicia, Annie och Linda var hemma. Kul att se dig Linda, det var länge sedan!!

Susanne fick kolla in Zoë och känna igenom henne. Det är liksom ingen snack om saken att hon är dräktig. Det kanske inte syns så mycket för blotta ögat på bilden nedan, men jösses så personlighetsförändrad hon blivit sista veckan.


Uppställning för att se kommande veckors förändring. Midjemåttet idag är uppmätt till 50 cm.

Rent kroppsligt så har den största förändringen varit att hon över skulderbladen blivit bredare och bröstkorgen har helt klart blivit rundare. Rygglinjen har dessutom sjunkit ner något. Tydligast ser man detta ovanifrån.



Med tanke på att hon i princip matvägrat sedan en vecka tillbaka och numera bara äter rå färs (handmatning) så är vikten på 14.4 kg (i fredags) helt okej. Hon har ju varit uppe på 15 kg och vänt men väldigt väldigt länge legat på 12,7 kg... Kistan är av förklarliga själv inte riktigt i balans, men hon kräks inte längre. Hon försökte dock i natt men klökningen avslutades i ett rap istället. :-)

En liten mini-kula har hon allt som syns när hon sitter. Och sittandet är inte längre givakt alá tennsoldat, utan hon ramlar över på ena skinkan med benen lite snett ut och det lilla kulan tydligt putande. Spenarna har växt och svullnat något redan.

Största skillnaden är att hon blivit så mycket, mycket lugnare. Har fortfarande förväntanspip, som i väntan på lördagens spår (i samband med Susannes valpträff med introduktion i spår för de små 10-veckors trollen). Men hon hade inte alls samma ork och tvärdog efter första tennisbollen i spåret, drygt 150 meter in. Vad bra då att Bella fick jobba på och hittade två pinnar ialla fall. Snusdosan med korv och sista tennisbollen blev någon annan hund säkert väldigt glad över. Vi får se hur mycket mer jag kan köra Zoë när det gäller bruksträningen. Vi får ta det i hennes takt, men hon behöver nog allt fortfarande lite stimulans. Även om kel är det som hon tigger mest om för tillfället.

Hon var med på tjejmiddag igår (20 tjejer och en westiepojkvän, sorry Peppar). Morris tryckte direkt nosen i rumpan på henne så luktar gott gör hon. Kan även Shandi och Bella intyga. Med paus i bilen under middagen så strök hon sedan runt bordet och tiggde uppmärksamhet. Det var åtskilliga tjejer som tyckte Zoë var förtjusande härlig (det omdömet var nytt!!!), hur gammal var hon? Var hon DRÄKTIG? Fia, värdinna och matte till westie Morris, var något upprörd och tyckte "Låt er INTE luras, hon är INTE sig lik. Här hemma kör hon vanligtvis race i hallen med Morris." Men saken var den att igår så strök hon runt bordet för lite diverse kel med jämna mellanrum. När jag kollade vart hon tog vägen mellan dessa varv så hade hon parkerat sig ovanpå alla skor innanför dörren. Och sov. Gulle!!

Visst är hon härlig såhär, men jag HOPPAS att jag får tillbaka lite av min turbotjej när hela detta äventyr är över för denna gång... Det är liksom det som jag vant mig vid de senaste 3 åren...

Zoë är värsta lektanten för tillfället. Knappt hann hon hem från syskonbarnen innan det gosades med sötaste ungen i St Olof. Villigt lät hon sig ledas runt av Ella när hon varvade prat med sig själv med prat med lilla gumman (som Zoë snabbt döptes till här). All denna träning Zoë fått på sista tiden har resulterat i att hon sköter sig exemplariskt tillsammans med småbarn. Inga översvallande pussattacker, bara någon förstulen puss här och var. Härligt att se.

... att Zoë är dräktigt. Från det att hon mådde dåligt i fredags och därmed fick sitt nya smeknamn "Preggo-Zoë" av min söta syrra så svängde hela hennes beteende. Hade jag inte vetat bättre så skulle jag vilja beskriva min hund som en "ferdinand"-typ. Nu vet jag bättre och lääängtar efter min turboråtta. Men visst är det mysigt med hennes gosighet. Kelig har hon varit innan men nu är hon extremt. Kroppskontakt hela tiden, gärna upp i knät, famnen. Vem helst som erbjuder sig.




(Bilder från backfamily.se)

Om galopp tidigare var hennes signum så händer det på sin höjd 5% av promenaderna. Och då är det en tramsigt långsam version. Snarare är det att hon släpar tassarna efter sig och går i sträckt koppel. Bakom mig. Inte nog med det. Hon kan mycket väl få för sig att stanna stillastående och sen sätta sig ner en stund innan jag kan få med henne igen. Var tvungen att filma lite av eländet, kan ni tro att det är en och samma hund på denna filmsnutt som bilderna ovan...??



Visst är det så att det har varit mycket för att hon mått illa. Hon har mer eller mindre matvägrat under helgen och igår kräktes hon igen, men denna gång var det för att magen var tom. Nu får jag se till att locka i henne leverpastejindränkt torrfoder... blandat med färskfoder. Oavsett version av Zoë så är hon högt älskad av snyggaste morsan i stan (syrran) och hennes kids:


Söte Jonathan snart 6 år.


Söta Cornelia 4 år, min lilla härmapa och Zoës ögonsten.

När Zoë inte ligger kloss intill Cornelia i soffan så ligger hon vid fotändan i sängen och ser till att hon sover tryggt.



Båda barnen har i påsk pratat MYCKET om bebisarna i Zoës mage, och läääängtar till sommarlovet i Skåne då de ska få titta på valparna i hagen hemma hos Susanne!

Jo, visst är det så att Zoë är dräktig. Jag har nästan från början känt på mig att hon är aningens annorlunda. Något tröttare, men jag har å andra sidan varit hysteriskt aktiv för tillfället så det är inte konstigt om hon behöver ta igen sig mellan varven. Träningsvillig är hon definitivt. Dålig på att äta, men jag gödde henne intensivt den första veckan efter parning och fick upp henne till rekordet 15 kilo. Tänkte att räkan behövde lite att ta på när matvägran satte in... :-) Men äta dåligt är ju ett kännetecken för räkan lika mycket som hennes energi. Mycket keligare, men det skulle lika bra vara ett beteende som kommer efter ett löp som faktiskt är slut.

Sista veckan har jag dock lagt märke till att hon blivit planare över ryggraden. Annars är hon rätt toppig, typ. Men var det jag som var överanalytiskt? Men när jag kom upp till syster yster igår, så lade hon också direkt märke till att Zoë är bredare över bröstkorgen och ryggen. Marginellt för oinvigda, men Cissi såg ändå Zoë för två veckor sedan och märkte det direkt. I och med det så var Cissis nyuppfunna smeknamn på räkan i hamn: Preggo-Zoë. :-)

Att jag sedan sista dagarna lagt märke till att Zoës bröstvårtor växt, två har blivit dubbelt så stora och rosa gjorde mig bara mer säker. Och idag kom det klassiska treveckors illamåendet. När Zoë i förmiddags kräktes helt utan anledning (läs pga gräs eller något konstigt hon fått i sig, hon har nämnligen inte ätit på 24 timmar) så ville jag klappa händerna. Men det är taskigt att flina åt någon som mår illa. Så jag pysslade om henne lite extra och skickade mormor att köpa ett paket kycklinghjärta för lite extra påskträning.



Vi är i Märsta även denna helg och Zoë har placerat sig i favorithörnan tillsammans med favoritsyskonbarnen.

Man brukar ju säga det omvända men för vår del så har jag verkligen inte hunnit blogga av den enkla anledningen att vi tränar för fulla muggar. :-) Tack vare er hjälp tidigare i vår så vann jag ju en kurs på min brukshundsklubb. Jag valde att anmäla mig till bruks/spår. Och denna kurs satte igång slutet av mars. Superkul! Vi har redan börjat med inlärning av budföring och framåtgående. Och sen har Zoë fått spåra 2-3 gånger i veckan sista tiden. Personspår är det som gäller för oss för tillfället.


På väg...

Fröken löken är väldigt noggrann, vilket såklart påverkar tempot. Men både bruks-Kjelle (kursledaren) och Ki menar på att tempot kommer med säkerheten. Så det är bara att spåra på och bygga erfarenhet. Något som hjälper upp tempot är dels att jag emellanåt byter ut apportpinnarna mot tennisbollar, men också att tänka på att försöka få någon ny person (=doft) att lägga spåret. Då drar hon betydligt upp tempot. Märkte jag sist när jag var uppe hos Ki, och även nu i veckan när jag tog en dag ledigt från jobb och levde hund 0700-2400. Härligt utmattande eller hur Ki??

Denna gång fick vi med mönsterbebis Ville med bihang (mamma Jenny :-) Vi tillbringade en underbar eftermiddag i skogen tillsammans med Bibbi, Fozzi, Zoë (såklart) och Sune, Frasse. Det tar sin lilla tid att lägga och gå 5 spår. Men vad gör väl det i trevliga vänners sällskap och med en mönsterbebis som sov 5 timmar i sträck. Härligt med friskt luft tyckte även Ville.



Vi väckte Ville när vi var färdiga för den obligatoriska gruppbilden.

Om jag backar tillbaka tills när Ville sov, i väntan på att vi skulle gå de utlagda spåren så blev jag introducerad i uppletande enligt konstens alla regler, i tre vallade korridorer utifrån en mittpunkt (är inte alls så komplicerat, men jag är glad att jag fick lära mig utifrån praktiskt erfarenhet).


Full fokus, både hunden och föraren...

Detta är ett moment som kommer högre upp i klasserna på brukset, men en riktig rolig aktivitet i skogen i väntan på spåret ska ligga till sig. OCH världens bästa utblåsning på min turboenergihund. Detta ska jag jobba vidare med!!

Innan spår och uppletande så var det faktiskt en träningstimme för Mona Kjernholm... :-) Vi jobbade med fria följet (förväntansljud vid start), läggande under gång (ljudande) som gick över till att jag backade till ligg, ingångar och slutligen fjärren. Efter en genomgång av de olika positionerna och lite diskussioner utifrån Zoës naturliga rörelsemönster så har jag faktiskt bestämt mig för att köra inlärning utifrån låsta framtassar. Inte så vanligt, men jag tror det kommer att bli enklare för mig eftersom mycket ligger naturligt för Zoë.


Min snäcka i fria följet när det är som allra bäst. Positionen sitter riktigt fint nu.

Idéen och inspirationen till låsta framtassar fick jag från denna film som Johan Liw delat med sig av. COOLT om jag bara lyckas få till något i närheten...

Vi är i Stockholm över helgen. Först och främst för att passa syskonbarnen idag då min syrra skulle på konferens. Zoë fick i vanlig ordning hänga på då jag lyckades planera in lite extra. Det blev ett jobb-möte och dessutom lydnadsträning tillsammans med Susa P och Sanna i går på Tyresö BK.



Zoë och Cornelia har en alldeles speciell relation. I torsdagskväll när vi kom upp gick Zoë raka vägen in i barnrummet och parkerade sig för natten längst ned i Cornelias säng. Gulligt. Inte lika gulligt var det när söta Cornelia förtjust kom och väckte oss i fredags med att meddela "nu har Zoë pussat mig 88 gånger!!!". Klockan var 4.30 vid detta kära återseende. Vi lyckades övertyga både C och Z att det var mitt i natten och vi var tvungna att sova lite till... i alla fall tills det var ljust i fönstren. Till Jonathan håller Zoë ett bättre avstånd. Blir hon för mycket tycker han det blir läskigt. Å andra sidan har han lärt sig att säga GÅ IVÄG ZOË, och det respekterar hon!

I morse vaknade Cornelia med feber så det har varit en väldigt lugn barnpassning. Zoë har tagit sin roll på fullaste allvar och följer krassliga Cornelia som en skugga. Jag hade i vanlig ordning entusiastiskt tagit med mig en hel Ikeakasse fylld med Panduro påskpyssel. Vi värmde upp i förmiddags med lite egendesignad textiltryck...


Jonathan valde att göra en en t-shirt till sig själv.


Cornelia skulle såklart göra en snusnäsduk till Zoë.

Sen orkade Cornelia inte så mycket mer, Jonathan och jag fortsatte med påskägg och påskfår, medan vi packade ner C i fåtöljen.


Var Zoë är? Liggandes precis bakom, längs med ryggstödet.

I helgen var så Peppar nertågad i sällskap av matte Sanna. Man kan ju säga att det var ett kärt återseende. Något yvigt med BIM-Shandi som typ "förkläde". Hm... :-) Vi inledde ialla fall helgen med att möta upp Susanne, Shandi, Sanna och FRAMFÖRALLT Peppis vid vårt favoritströvområde Stockadala. Där det i höstas såg ut såhär...


Efter en tvåtimmars promenix där, med åtskilliga pauser (inte så många kilometrar...) så begav vi oss hem till Ängadal för middag och umgänge. Även om Peppar gjorde allt i sin makt FLITIGT pushad av fröken Zoë så slutade fredagskvällen (löpdag 12) såhär:




Lördag morgon skiljdes vi åt, Sanna och Susanne tog med sig hundarna till Helsingborg och jag åkte till hundutställningen i Malmö där Happily hade sin monter. Sötaste kunden vi hade var Myra som ääääälskade färgerna på våra koppel:



MINA tankar var på annat håll, speciellt eftersom de vid lunch fortfarande inte fått till det. Jag började planera om våren och tänkte, nä men då tävlar vi på istället... Och så vid 17.23 så sms:et "Hängning 25 minuter" och bildbeviset:



(Vi var nu på löpdag 13) Man kan inte tro det på denna bilden, men Zoë är något högre än Peppar och betydligt tunnare (det ser man...). Vad som hände var att när fina kompakta Peppar hoppade upp på Zoë så fick hon ju kuta med ryggen för att hålla emot tyngden. Då nådde Peppis inte upp... :-) Söte Peppis. Men både hundarna köpte att fru Halls assisterade och så fick det äntligen till det. Jobbigaste var det nog för Peppar för han försökte och försökte. Och Zoë ville och ville. Peppis tunga blev som en slips och när han försökte ta igen sig så strrrrrööööök Zoë förbi honom. Reste han sig inte upp så PUFFADE fröken Z upp honom bryskt med huvudet. Och som den gentleman han är så försökte han igen....

När de sedan hade fått knyta ihop säcken so to say, var de rätt matta båda två. Kvällsrundan gick de som ett radarpar, tight, sida vid sida. Jag vet att det bara är hundar, men det är faktiskt rätt gulligt. Det är två hundar som verkligen gillar varandra.

Morgonen därpå (söndag, löpdag 14) satt de fast ytterligare en gång och efter det så fick Peppar åka hem med "mission completed". Puh!



Söndagkväll var det en väldigt trött Zoë som ramlade ihop i en fläck och måndag morgon inledde hon på detta viset:



Lilla sötnos. Sovit nonstop har hon gjort och den stund hon varit vaken har hon suttit kloss intill mig. Väldigt tyst och väldigt lite bus har det varit i henne (läskigt). Det är möjligt att det är vanligt slut i löpet som jag inte tänkt på innan men hon är TIGHT intill mig för tillfället iallafall.

Vår snyggaste 2:a placering, bredvid stjärnan Curioso de la Ribera del Genil "Paco" på fredagens tävling i Tvååker i juli. Jag fattade ingenting...


Snygga titeln tog vi på Sofiero i september, då som hedersvärd tvåa-tik efter SE UCH Cacecandyc de Ubrique "Tjorven".


Jo då, det var verkligen en Brilliant (utställnings-) Career 2011!! Jag är både glad och stolt över vad vi åstadkommit såhär långt. Nu ska vi ge oss på resultaten i bruks, viltspår och lydnad...