Kontorsråttan inskolad.

Nu får jag anse min lilla kontorsråtta färdiginskolad på Södergatan 13!
 
Zoë är en van kontorshund, har varit med mig på jobb sedan hon var 10 veckor. En av anledningarna till att hon är så väl socialiserad är kanske att hon började sitt vardagsliv i ett kontorslandskap. En av anlednigarna till att hon inte var rumsren förrän vid 9 månader är kanske att hon började sitt vardagsliv i ett kontorslandskap... (Å själv höll jag på att få ett nervöst sammanbrott.)
 
Så här skrev jag oktober 2009, då Zoë var 3 månader:
"Det här med rumsrenheten är också lite sådär. Att hon inte kan hålla tätt är väl ok. Och kissar man 3 gånger på en timme så är det också svårt för matte att hänga med annat än med hushållspappret (storförbrukare... ) Värst är det på eftermiddagen, och värst är det faktum att fröken har fått ett nytt smeknamn - Bajshunden. Visst är de taskiga här på jobbet. Men smeknamnet kommer inte utan anledning... Lite knepig är hon med att hitta ro utomhus och är då matte lite stressad (av att inte så mycket blir gjort på jobb) och otålig (TYP) så händer det att jag ger upp efter 20 minuter och så kommer vi in, hon strosar runt på kontoret och vips så slappnar magen av och är man inte framme där och greppar henne på en gång så äter hon dessutom upp det själv. Sådär populärt att få en puss av henne efteråt..."
 
I alla fall, kontoret vi sitter på nu är ett kontorshotell. Och här har inte Zoë varit tidigare, för vi flyttade hit precis i samband med Zoës andra valpkull. Därefter har jag varit mammaledig ett år. Och när jag började jobba igen så var Zoë inne på sin tredje valpkull. Mycket vältajmat då jag i lugn och ro kunde skola in Prinsen på dagis först.
 
Prinsen är inte heller rumsren ännu, 13 månader och allt. Men verkar inte bry sig det minsta om det. 
 
Tillbaka till Zoë. När jag fick tillbaka henne i veckan så var det fokus på att "skola in" henne på nya kontoret. Jag hade ändå laddat lite, och var nervös för att hon inte skulle kunna koppla av (tillräckligt snabbt enl mig) i den nya miljön. När det ringde på dörren en bit bort så var det inte hennes jobb att agera välkomstkommité. För sång, skall och prat undanbedes på arbetstid. 
 
Första dagen på kontoret följde hon mig som en skugga. När det ringde på dörren ryckte hon till och var redo att springa. Så fort jag reste mig från stolen så kastade hon sig från sömn till fotgående. Så ville jag såklart inte ha det, även om fördelen med det var att hon inte brydde sig om någon annan än mig. Dag två fick hon börja hälsa runt på kollegorna och skaffade sig ett par kommande bästisar. Nackdelen med det var att hon nu ville trava runt på hela våningsplanet för att leta efter bästisarna. Hon kände sig ju hemma!! Så ville jag inte heller ha det. Det är såklart jättekul att grannarna är förtjusta i Zoë, men hon är mitt bihang och det är mitt ansvar att hon inte "syns och hörs" under arbetstid. Hälsa får hon bara göra när jag gett okej. Så har jag alltid resonerat, och fått jobba hårt för att uppnå.
 
Som det kontorsproffs hon är, ligger hon nu efter en knapp vecka still i vårt rum och vet att tröskeln är gränsen dit hon får röra sig fritt. Jag kan gå ut och in ur rummet utan att hon gör annat än lyfter ena ögonlocket. YES!!! Jag tror jag glömde bort att hon snart blir 5 år, och dessutom växt i sin krylliga kostym med värdighet.

Kommentarer
Postat av: Anna

Vilka underbara bilder på Eliot! Man blir glad bara av att se honom! Skulle gärna ta lite tips på hur du gjort för att Zöe inte ska skälla på kontoret. Buster skäller när porttelefonen ringer (han hör det genom luren) och ofta när det kommer byggare hit (män i arbetskläder gillar han inte!) Fast egentligen vet jag nog hur jag ska göra - har bara inte "orkat" ta tag i det... :-) Ha' det nu så mysigt med Dronningen och Prinsen! Kram

2014-05-16 @ 11:34:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0