Trädgårdsmys
Lika härligt som att se hundarna ge järnet i vattnet, lika härligt är det att ser dem brottas i trädgården ikväll. I en dryg timme höll de på med ytterst få vattenpauser... Om Zoë och Neo leker jagaleken så leker Zoë och Cocos helt klart brottningsleken.
Galet glada hundar
Ett stort, stort leende…
Geniunt lycklig blir jag av är att stå och titta på livsnjutande hundar som springer, springer, springer i vattenbrynet. Igår kväll mötte Cocos, Zoë och jag upp Björn, Neo och Gina och drog ner till stranden nedan Järavallen. Detta vattnet passar Zoë YPPERLIGT!!! :-) 300 meter ut är vattnet inte högre än till mitten av vaderna. Bollkastaren, tennisbollar och kameran var med. Övertygad om att det blev ljuvliga bilder igår, Björn… Sällan har jag sett lyckligare hundar!!
Fint besök!
Zoë har två bästisar, brorsan Neo förståss, och så den stora idolen, halvsyrran Cocos. Neo har vi av någon konstig anledning aldrig fått äran att passa - jag och miss Z - hmmmm.... Men NU så har vi fått fint besök på Ängadal av Cocos. Fram till fredagkväll ska hon hänga med oss och se hur vår vardag ser ut. Under tiden är Helene och Roberto i Barcelona och Anton njuuuuuuter säkert av att ha huset för sig själv, UTAN föräldrar och UTAN hundar...
Helene, detta är så nyttigt både för dig OCH för Cocos. Det kommer att vara uuuuunderbart att återförenas med din darling på lördag. Under tiden så miljötränas hon intensivt på en cityvardag... Lovar att rapportera löpande!!! Man kan kalla det hela för att hon är på citycamp... på Ängadal... hahahaha!!!
När vi kom fram till Ängadal så letade Cocos FEBRILT efter dig Helene. Varenda fönster kontrollerades både en och två gånger. Och tre... Zoë fattade ingenting vad som var på gång men hängde efter som värsta följa John. Cocos pep och Zoë skällde. Sen tog jag kommandot tillbaka och fick lite lugn i stugan för att kunna knåpa fram ett korrektur på nästa Perroblad.
Köksoffan gillar Zoë skarpt, det tog väl 15 minuter för Cocos att hitta favoritplatsen:
Cocos: Matte - var tog du väääägen???
Zoë: Syrran, du är med mig och matte nu. Jag håller dig sälle...
Okej, låt oss slappa!
Det tog en timme sen var alla fönster med tillhörande utsikt inventerade. Sen infann sig lugnet. I morgon när hon vaknar så har Cocos adopterat mig och Zoë som sin nya - dock ytterst tillfälliga - flock... Ha en skön semester Helene!!!
Helene, detta är så nyttigt både för dig OCH för Cocos. Det kommer att vara uuuuunderbart att återförenas med din darling på lördag. Under tiden så miljötränas hon intensivt på en cityvardag... Lovar att rapportera löpande!!! Man kan kalla det hela för att hon är på citycamp... på Ängadal... hahahaha!!!
När vi kom fram till Ängadal så letade Cocos FEBRILT efter dig Helene. Varenda fönster kontrollerades både en och två gånger. Och tre... Zoë fattade ingenting vad som var på gång men hängde efter som värsta följa John. Cocos pep och Zoë skällde. Sen tog jag kommandot tillbaka och fick lite lugn i stugan för att kunna knåpa fram ett korrektur på nästa Perroblad.
Köksoffan gillar Zoë skarpt, det tog väl 15 minuter för Cocos att hitta favoritplatsen:
Cocos: Matte - var tog du väääägen???
Zoë: Syrran, du är med mig och matte nu. Jag håller dig sälle...
Okej, låt oss slappa!
Det tog en timme sen var alla fönster med tillhörande utsikt inventerade. Sen infann sig lugnet. I morgon när hon vaknar så har Cocos adopterat mig och Zoë som sin nya - dock ytterst tillfälliga - flock... Ha en skön semester Helene!!!
Projekt: få vattenhunden att simma...
Nu har jag gett mig DEN på att få Zoë att simma... Så i förmiddags begav jag mig till Yngsjö med baddräkt, handduk, hund och boll. Nu jäklar!!!
Tossigt glad är hon av att vara på stranden, rädd för vatten är hon definitivt inte, simma kan hon MEN jag har förstått att det är när hon ska börja från strandkanten och ta första simtagen ut i vattnet som hon inte fattar. Då ligger hon och flyter som en padda... Det funkar ibland det också för att nå bollen, men snyggt är det inte och oftast slutar det med att hon trycker ner tassarna på botten och backar tillbaka till vattenbrynet.
Vi provade allt:
• boll i vattenbrynet
• boll en bit ut - padda-modellen
• boll en bit ut och matte längre ut - SKALL
• både boll och matte en bra bit ut - SKALL
• lyfte ut hunden så hon inte bottnade - simmade utan problem och utan panik in till stranden
• lyfte ut hunden så hon inte bottnade, lade bollen framför henne så hon fick belöning direkt - den tog hon, vände och simmade in igen.
Som sagt, rädd för vatten är hon inte. Och hon ville vi skulle göra det igen och igen. Jag fick gärna lyfta ut henne i vattnet utan att hon blev stressad. Men fortfarande är det en magiskt gräns precis när hon inte bottnar som hon inte fattar att det gäller att sprattla på med benen. Har ni förslag hur vi kommer förbi detta? Kanske är det bara att fortsätta och bada med henne på detta sättet. Vill meddela att vattnet på östkusten är JÄTTEKLART och vackert, men gud så kallt. Positivt tänkande, det sägs ju att man får väldigt mjuk och len hud av kallt vatten. Blodcirkulationen satte igång med full kraft.... och tillslut domnade benen så det till och med var riktigt skönt att vara blöt upp till midjan... :-)
Matte, bollen är på avvägar...
... jag försöker, jag försöker...
... iiiiiiii, det böjar bli läskigt!!
Men jag fixade det, även om det såg ut som en padda som var ute och paddlade...
EN gång till matte, snälla!!
Härligt är det att ha en vansinngt söt, blöt och trött hund med sig hem. ;-)
Tossigt glad är hon av att vara på stranden, rädd för vatten är hon definitivt inte, simma kan hon MEN jag har förstått att det är när hon ska börja från strandkanten och ta första simtagen ut i vattnet som hon inte fattar. Då ligger hon och flyter som en padda... Det funkar ibland det också för att nå bollen, men snyggt är det inte och oftast slutar det med att hon trycker ner tassarna på botten och backar tillbaka till vattenbrynet.
Vi provade allt:
• boll i vattenbrynet
• boll en bit ut - padda-modellen
• boll en bit ut och matte längre ut - SKALL
• både boll och matte en bra bit ut - SKALL
• lyfte ut hunden så hon inte bottnade - simmade utan problem och utan panik in till stranden
• lyfte ut hunden så hon inte bottnade, lade bollen framför henne så hon fick belöning direkt - den tog hon, vände och simmade in igen.
Som sagt, rädd för vatten är hon inte. Och hon ville vi skulle göra det igen och igen. Jag fick gärna lyfta ut henne i vattnet utan att hon blev stressad. Men fortfarande är det en magiskt gräns precis när hon inte bottnar som hon inte fattar att det gäller att sprattla på med benen. Har ni förslag hur vi kommer förbi detta? Kanske är det bara att fortsätta och bada med henne på detta sättet. Vill meddela att vattnet på östkusten är JÄTTEKLART och vackert, men gud så kallt. Positivt tänkande, det sägs ju att man får väldigt mjuk och len hud av kallt vatten. Blodcirkulationen satte igång med full kraft.... och tillslut domnade benen så det till och med var riktigt skönt att vara blöt upp till midjan... :-)
Matte, bollen är på avvägar...
... jag försöker, jag försöker...
... iiiiiiii, det böjar bli läskigt!!
Men jag fixade det, även om det såg ut som en padda som var ute och paddlade...
EN gång till matte, snälla!!
Härligt är det att ha en vansinngt söt, blöt och trött hund med sig hem. ;-)
Kursetta!!!
Idag var det kursavslutning hos Petra och i och med det träningstävling i vanlig ordning. Jag och Zoë gick ju om LK-1 kursen för att samla ihop alla lösa trådar och vara något bättre rustade för sommarens nystart på apellplan. Och jag måste säga att jag känner mig oerhört nöjd över resultatet och med statusen på vart vi är såhär långt.
Läggande 9 p; Ljud.
Inkallning 8,5 p; Ljud, snett sitt.
Ställande 9 p; Ljud.
Hopp 9 p; Ljud, snett sitt.
Totalt 139,5 p och en förstaplats av 12 deltagande!! Kan jag bara fixa det här med platsen, få till RIKTIGT SNYGGA ingångar och se till att miss Z kniper igen vid tävling så ska vi väl kunna klara LP1-titeln under 2012.
Vår svagaste punkt är ju platsliggningen. Denna gör vi i och för sig sist på just dessa träningstävlingar, och den nollade vi. Hon gav ljud i från sig, rullade med bakdelen och satte sig till sist upp. Detta trots att jag inte gick mer än 2-3 meter ifrån henne. Intressant var att både Petra, Helene och Björn påpekade efteråt att Zoë driver med mig. Att jag står så nära triggar henne mer än att det hjälper henne. Det är inte för att hon är ängslig och osäker som hon ligger och pratar. Det är för att hon söker min uppmärksamhet. Och hon vinner ju varje gång, för så fort hon ger ljud ifrån sig så går jag närmre. HALLÅ, att jag inte sett detta själv innan!!! När jag får det påpekat för mig så blir det så självklart. Petra frågade om hon även ljudade när jag stod 20 meter bort. Varpå jag svarade - vet inte för så långt vågar jag inte gå. Då sa hon - prova det, bara nån gång för att kolla. Det är fullt möjligt att hon blir tyst då. Testa. Hm, värt ett försök. I vilket fall som helst så MÅSTE jag träna träna detta nu och få lite positiv utveckling. Så inte detta blir ett JÄTTESPÖKE för oss att ta oss förbi... Hm... Ojojoj. Nog om tråkigheter, nu till det roliga:
Tandvisning 10 p
Linförighet 7,5 p; Sneda sitt, sackar, tappar i svängarna.
(Jo, stämmer nog rätt det. Tycker ändå att det iallafall utvecklas åt rätt håll och fullt möjligt att fila på för att ytterligare förbättra. Här har jag dessutom koll på hur.)
Läggande 9 p; Ljud.
(Jo, hon var lite övertaggad tjejen. Men detta ljud var det enda jag själv hörde. Resterande som noterats nedan lade jag inte märke till själv.)
Inkallning 8,5 p; Ljud, snett sitt.
Ställande 9 p; Ljud.
(Som sagt, detta märkte jag inte men SÅ NÖJD jag är över att hon gjorde ett jättefint och direkt ställande. UTAN att komma gående mot mig när jag var på väg tillbaka. YES YES YES!!! Det lönar sig att punktträna. Dessutom drog jag ut på sättandet vid slutet av momentet. För att testa henne. Och hon höll!!)
Apportering 6 p: Tugg, reser sig.
(Jo, kanske inte det snyggaste greppet... Vet inte om jag ska "låta detta vara", då jag vet att 2:ans apport sitter så mycket bättre redan...)
Hopp 9 p; Ljud, snett sitt.
(Hmm.... dessa jäkla ingångar spökar fortfarande.)
Helhetsintryck 5 p; Ljud, position, fokusering.
(Här måste jag säga att det var lite snålt bedömt. Jag uppfattade inte Zoë alls som så ljudande som man får intryck av ovan, dock så var hon lite övertänd, jag får nog tanka av henne mer nästa gång innan det är min tur att gå in på plan. Jag gick in som nr 2 vilket kanske hade del i det hela. Mot slutet så tappade hon fokus mellan momenten, och var svårare att samla ihop. Men hon är absolut inte hunden som kör revor längre, snarare nära inpå mig med väldigt mycket koll på publiken och framför allt Björn som fotograferade... :-) Ser man till utförandet av momenten så höll hon ju ihop bra... Dessutom, jag var faktiskt jättefokuserad men lugn, inte nervös. Så jag tog mig tid att få in Zoë mellan momenten innan jag fortsatte.)
Totalt 139,5 p och en förstaplats av 12 deltagande!! Kan jag bara fixa det här med platsen, få till RIKTIGT SNYGGA ingångar och se till att miss Z kniper igen vid tävling så ska vi väl kunna klara LP1-titeln under 2012.
Afterwork
I fredags hängde Zoë med på afterwork i Malmös fräcka, nyöppnade vintage-affär MANI. Ligger på Kärleksgatan, vid Davidshalls torg. Rekommenderas varmt!! Givetvis står HAPPY bakom deras hemsida med webbshop som håller på att byggas shopmani.net. Så hela Sverige kan snart komma åt deras coola kläder. Just nu ligger det ett bildspel i väntan på att alla kläder är kategoriserade... Medan matte bläddrade bland kläderna med ett glas rött i ena handen så tränade Zoë platsliggning och agerade kuttersmycke :-).
I lördags och söndags så jobbade vi vidare på att länka lydnadsprogrammet baklänges. Med fokus på att få ställandet att bli säkrare. Efter ett ordentligt arbetspass blir man väldigt väldigt trött. Själv tröttnar jag aldrig på bilder av Zoë när hon intar detta fullständigt avslappnade viloläget.
Nu så…
… har jag väckt liv i lydnaden på nytt. Den har legat vilande de sista veckorna med flytt och allt, har inte heller hunnit med Petra-kursen de sista tre veckorna. Det har märkts på Zoë - från att vara överstimulerad hela maj månad - så har hon nu börjat bli aaaaningens rastlös av att bara vara :-) Motion får hon el mas av numera och glädjande nog så har även apiten väckts till liv tack vare lantluften. Har gått tillbaka till torrfoder, denna gång Royal Canin. I och med att hon äter ordentligt och framför allt regelbundet så är nu även magen i topp-trim...
I går bar jag ialla fall ut stolar på gårdsplanen och lade en planka över sitsarna. Får duga som hinder tills ett eget byggs. (Tänkte jag göra i helgen... :-) Och så började jag länka bakifrån med distansbelöning. Detta är första gången jag ger mig på detta. Jag förstod snabbt att lock på burken får användas till en början, första gången smet hon nämligen och snodde godiset själv efter färdigt moment...
Det var jättekul att införa lite nya rutiner. Jag tänkte mig för och "gick av planen" innan varje varsågod till godiset, jag funderade en del på kroppshållning, momentrutiner och belöningsrutiner på plan. Och Zoë fattade galloppen snabbt. Tyckte det var JÄTTEKUL att få leka med matte igen. Och hon är betydligt tröttare idag. Men så länkade jag också hela vägen tillbaka till fritt följ, dvs:
1. hopp
2. apport - hopp
3. ställande - apport - hopp
4. inkallning - ställande - apport - hopp
5. läggande - inkallning - ställande - apport - hopp
6. fritt följ (egentligen ska det vara linförighet här, dvs med koppel) - läggande - inkallning - ställande - apport - hopp
Jag gjorde det hela vägen för att se hur långt hon klarade och för att se vart det brister. Hon tappade koncentrationen först på slutet av fritt följ. Kanske för att det blev något av en rivstart, kanske för att jag var för dåligt med att variera/öka belöningen?
Hur gick det då?
Hoppet - fixade hon varje gång. Något hoppig i ingången, men den är BETYDLIGT bättre än innan. Den är inte sned längre (skönt!!!), något för långt fram men det börjar ta sig ordentligt med detta.
Apporten - 2 av 5 gånger (den första och sista) släppte hon den en sekund för tidigt, de andra var perfekta!!! YES!!
Ställande - hon ställde sig varje gång, men de första två gångerna gick hon mot mig när jag vände upp, så de andra gick jag inte så långt ifrån henne och då gick det bra hela momentet igenom.
Inkallning - fixade hon varje gång. Men samma här, hon har fått in ett hopp i ingången.
Läggande - fixade hon båda gångerna – YES!! De är inte blixtsnabba 10 p lägganden men det kan jag bryta ut och repetera på. Men däremot så lade hon ner hakan när hon väl lagt sig... :-)
Fritt följ - detta funkade över förväntan. Till skillnad mot tidigare då hon inte är med i början med tar sig på slutet så var det nu tvärt om. Riktigt bra gick hon tills orken tröt och hon tappade koncentrationen. Men jag känner mig nöjd att detta är så pass bra ändå efter uppehållet. Det handlar egentligen bara om att jobba med uthålligheten och se till att fortsätta med belöningsplaceringen på benet. Och uthålligheten kommer nog av sig själv nu när jag satt igång igen.
Nu tänker jag fila på ingångarna - få bort hoppet!!, repetera ställandet och läggandet och framför allt - JOBBA MED PLATSLIGGNINGEN. Johan, rapport kommer inom kort. Jag är på 30 sekunder inomhus, och tänkte ta tag i detta ordentligt nu!!
På tisdag är det kursavslutning hos Petra - i vanlig ordning i form av träningstävling. Det ska blir väldigt kul att se hur mycket jag klättrat i poäng efter denna våren. Sommarens tävlingspremiär blir varken Bjuv-cupen eller Skärgårds-cupen som först var plannerat. Utställning går före nu när jag bestämt mig för en sommar med lång päls... Däremot siktar jag på Halmstad 30-31 juli. Jenny - har ni planer för den helgen annat än besök av miss Z och mig? :-) Två tävlingar till tänkte jag hinna med innan Gränna - Kristianstad (kväll) och Tollarp. Så får vi se vart jag kommit efter detta...
Tjing!
I går bar jag ialla fall ut stolar på gårdsplanen och lade en planka över sitsarna. Får duga som hinder tills ett eget byggs. (Tänkte jag göra i helgen... :-) Och så började jag länka bakifrån med distansbelöning. Detta är första gången jag ger mig på detta. Jag förstod snabbt att lock på burken får användas till en början, första gången smet hon nämligen och snodde godiset själv efter färdigt moment...
Det var jättekul att införa lite nya rutiner. Jag tänkte mig för och "gick av planen" innan varje varsågod till godiset, jag funderade en del på kroppshållning, momentrutiner och belöningsrutiner på plan. Och Zoë fattade galloppen snabbt. Tyckte det var JÄTTEKUL att få leka med matte igen. Och hon är betydligt tröttare idag. Men så länkade jag också hela vägen tillbaka till fritt följ, dvs:
1. hopp
2. apport - hopp
3. ställande - apport - hopp
4. inkallning - ställande - apport - hopp
5. läggande - inkallning - ställande - apport - hopp
6. fritt följ (egentligen ska det vara linförighet här, dvs med koppel) - läggande - inkallning - ställande - apport - hopp
Jag gjorde det hela vägen för att se hur långt hon klarade och för att se vart det brister. Hon tappade koncentrationen först på slutet av fritt följ. Kanske för att det blev något av en rivstart, kanske för att jag var för dåligt med att variera/öka belöningen?
Hur gick det då?
Hoppet - fixade hon varje gång. Något hoppig i ingången, men den är BETYDLIGT bättre än innan. Den är inte sned längre (skönt!!!), något för långt fram men det börjar ta sig ordentligt med detta.
Apporten - 2 av 5 gånger (den första och sista) släppte hon den en sekund för tidigt, de andra var perfekta!!! YES!!
Ställande - hon ställde sig varje gång, men de första två gångerna gick hon mot mig när jag vände upp, så de andra gick jag inte så långt ifrån henne och då gick det bra hela momentet igenom.
Inkallning - fixade hon varje gång. Men samma här, hon har fått in ett hopp i ingången.
Läggande - fixade hon båda gångerna – YES!! De är inte blixtsnabba 10 p lägganden men det kan jag bryta ut och repetera på. Men däremot så lade hon ner hakan när hon väl lagt sig... :-)
Fritt följ - detta funkade över förväntan. Till skillnad mot tidigare då hon inte är med i början med tar sig på slutet så var det nu tvärt om. Riktigt bra gick hon tills orken tröt och hon tappade koncentrationen. Men jag känner mig nöjd att detta är så pass bra ändå efter uppehållet. Det handlar egentligen bara om att jobba med uthålligheten och se till att fortsätta med belöningsplaceringen på benet. Och uthålligheten kommer nog av sig själv nu när jag satt igång igen.
Nu tänker jag fila på ingångarna - få bort hoppet!!, repetera ställandet och läggandet och framför allt - JOBBA MED PLATSLIGGNINGEN. Johan, rapport kommer inom kort. Jag är på 30 sekunder inomhus, och tänkte ta tag i detta ordentligt nu!!
På tisdag är det kursavslutning hos Petra - i vanlig ordning i form av träningstävling. Det ska blir väldigt kul att se hur mycket jag klättrat i poäng efter denna våren. Sommarens tävlingspremiär blir varken Bjuv-cupen eller Skärgårds-cupen som först var plannerat. Utställning går före nu när jag bestämt mig för en sommar med lång päls... Däremot siktar jag på Halmstad 30-31 juli. Jenny - har ni planer för den helgen annat än besök av miss Z och mig? :-) Två tävlingar till tänkte jag hinna med innan Gränna - Kristianstad (kväll) och Tollarp. Så får vi se vart jag kommit efter detta...
Tjing!
Sötaste pendlaren längs E22:an…
… måste väl ändå vara Zoë?
En av anledningarna till att detta fungerar - att flytta ut från stan - är ju att Zoë är så resvan. Jag är så tacksam över att detta fungerar!! Coola Zoë finner sig till rätta och varken syns eller hörs när vi är på bussen. Vid mina fötter sover hon sött vidare sin skönhetssömn.
Betydligt mer fart, fläkt och ljud från henne är det på gården. Hon är såååå nöjd över miljöombytet. Meddelar högljutt när det kommer någon. Är dock inte världens mest skrämmande vakthund, för när jag kommer för att kolla vem det är så flyger hon glatt fram för att översvallande hälsa. Hon lever loppan och anser enligt mig att våra ägor är vidunderligt stora. Lite väl stor radie från mig har hon för tillfället. Så nu när jag börjar hämta mig själv så är det lina på och en genomgång vart den magiska gränsen går. Promenaderna sköter hon exemplariskt, men hemma runt gården hade jag föredragit att ha henne i blickfånget lite mer... Och dörren fullständigt flyger hon ut genom, det här med vänta på varsågod gäller tydligen bara i stan... Vansinnig blir jag på henne men det hjälper dock inte. Måste punktbevaka även detta, ett kompostgaller hade nog inte varit dumt att återinföra...
Lite spännande var det när vi i förrgår strosade längs med banan hem. Jag gick i mina tankar, Zoë snosade in varje centimeter. Helt plötsligt står vi 3 meter från herr Grävling:
Jag vet inte vem som blev mest paff, herr Grävling, Zoë eller jag. Fryst läge var det dock några sekunder innan herr Grävling vände om, Zoë sprang några steg efter, stannade upp och tittade på mig, sprang några steg till men beslutade sig sedan att komma tillbaka på inkallning. Puh! Tur att vi annars mest möter herr Snigel på våra promenader. Mer lagom storlek, muskelstyrka och hastighet enligt mig...
En av anledningarna till att detta fungerar - att flytta ut från stan - är ju att Zoë är så resvan. Jag är så tacksam över att detta fungerar!! Coola Zoë finner sig till rätta och varken syns eller hörs när vi är på bussen. Vid mina fötter sover hon sött vidare sin skönhetssömn.
Betydligt mer fart, fläkt och ljud från henne är det på gården. Hon är såååå nöjd över miljöombytet. Meddelar högljutt när det kommer någon. Är dock inte världens mest skrämmande vakthund, för när jag kommer för att kolla vem det är så flyger hon glatt fram för att översvallande hälsa. Hon lever loppan och anser enligt mig att våra ägor är vidunderligt stora. Lite väl stor radie från mig har hon för tillfället. Så nu när jag börjar hämta mig själv så är det lina på och en genomgång vart den magiska gränsen går. Promenaderna sköter hon exemplariskt, men hemma runt gården hade jag föredragit att ha henne i blickfånget lite mer... Och dörren fullständigt flyger hon ut genom, det här med vänta på varsågod gäller tydligen bara i stan... Vansinnig blir jag på henne men det hjälper dock inte. Måste punktbevaka även detta, ett kompostgaller hade nog inte varit dumt att återinföra...
Lite spännande var det när vi i förrgår strosade längs med banan hem. Jag gick i mina tankar, Zoë snosade in varje centimeter. Helt plötsligt står vi 3 meter från herr Grävling:
Jag vet inte vem som blev mest paff, herr Grävling, Zoë eller jag. Fryst läge var det dock några sekunder innan herr Grävling vände om, Zoë sprang några steg efter, stannade upp och tittade på mig, sprang några steg till men beslutade sig sedan att komma tillbaka på inkallning. Puh! Tur att vi annars mest möter herr Snigel på våra promenader. Mer lagom storlek, muskelstyrka och hastighet enligt mig...
Ängadal
Nu är vi på plats - nästan. Jag städar lägenheten i stan denna vecka, lämnar över nyklarna på fredag. SEN är det landet som gäller.
Med svalkande vatten så här nära inpå så är det bara en tidsfråga innan miss Z övervinner sista spärren. Hon var nära i helgen:
… men agerade mer pipande bergsget än spansk vattenhund!
Helt slut i kroppen men väldigt pigg i knoppen...
Nu är vi på plats på landet!! Ett par turer till med prylar och städa ut lägenheten har vi kvar men från och med inatt så sover Zoë och jag på Ängadal. Med Björn, Gina och Neo som världens bästa transfersupport mellan Torson och Tollarp så tror jag nog att även miss Z håller med om att detta var en av mattes bättre ideér. JA, det blir betydligt längre pendling, men VILKEN vardagslyx att komma hem till detta!!
I vanlig ordning tog Björn fantastiska bilder på gården, naturen och hundarna. Jag känner mig något sugen att peppra min kamera för att hålla jämna steg med Björn. Tills dess får ni hålla till godo med mobilkamerabilden på världens nöjdaste Zoë. Håll utkik efter nästa inlägg hos Björn för RIKTIGT fina bilder...
