Å vilken lördag!

Vilken härligt lyckosam hundlördag jag haft! Inledde med att Zoë gick dagens appellspår på 300 meter galant. Jag bad idag en av instruktörerna att lägga ut det med tennisboll/godisburk/tennisboll. Har bestämt mig för att lyfta ut apportpinnarna och köra den inlärningen separat. Prio just nu är att få upp drivet/tempot i spåret och då med mycket lek lek lek. Att leka upp värdet på pinnarna gör jag vid sidan om ett tag nu. "Pyret", som assisterar Kjell vid spåret, tyckte jag nu skulle jobba vidare med korta 100 meters spår. Kan gärna vara raksträckor. För att spåra och ta vinklar det kan Zoë. Och med kalkylen att hon är dräktig och orkar mindre och mindre så är det bättre att jag kör fler korta spår än färre långa spår de sista veckorna. Det är nämligen bara två veckor kvar tills hon flyttar hem till Susanne. Hemska tanke. Fast ändå spännande händelser framöver. :-)

I väntan på att spåren skulle ligga till sig så tränade vi platsliggning och budföring. Budföringen börjar ramla på plats. Det var något som Zoë inte haft minsta problem med. Jag har nu lagt på kommandot marsch och när jag idag dessutom fick reda på att mottagaren får använda kommando fot så känns det inte som något problem alls. Zoë tycker det är riktigt roligt att springa mellan två personer på detta sätt och få en massa korv... Enkel match.

Platsliggningen. JAAAAAA!!!!! Idag genomförde vi en hel plats på fullt avstånd och dessutom i 3 minuter. Den sista veckan har jag frustrerat insett att platsliggning mitt inne i stan (ensam hund i och för sig) sitter som en smäck. Då är hon både koncentrerad och knäpptyst. Det gav mig råg i ryggen att ta ut svängarna på kursen i onsdags. Kända hundar känd miljö. Och där pep hon!!! Inte som mistlur, men jag vill absolut inte ha ljud på platsen, vilket gjort att jag stirrar upp mig så fort hon börjar ge något ljud. Sen, att ta med i beräkningen är att hon BÅDE har en viss osäkerhet med andra hundar. DESSUTOM gillar hon att prata när hon tycker situationen är trist. Det är knepigt att hitta balansen mellan att stärka och korrigera. Jag har flera gånger hamnat i fällan att jag stärker henne när hon "snackar". I onsdags hade jag en diskussion med instruktörs-Kjell (som jag vid detta laget tycker rätt bra om). Han har fortfarande många gamla (mindre bra, ur min synvinkel) brukstankar. Men han har samtidigt en massa kloka tankar. Och han säger vad han tycker. Han är observant. Det har jag märkt av att han från början hittade mina svaga punkter och påpekade dem för mig. Uppskattar jag, verkligen.

Vad Kjell menade på i onsdags var, TESTA henne här på träningen på hur mycket hon ljudar. Se det som träning, träning av Zoë för att se vad som händer EFTER att hon ljudat. Slutar hon, är det bara snack? Eller fortsätter hon, och stressar upp sig själv till att gå upp mot mig? Se det som träning både av dig och henne. Du måste släppa din skräck över platsen. EN fullängd plats med ljud stjälper inte ditt arbete...

I torsdag så var det träningsgruppen. Men denna gång var det bara en massa nya hundar och förare. Till vänster om oss hade vi en boxer som gärna sätter sig upp. Den matten var tillbaka ett par gånger. Två steg till höger om oss låg en Malle, yvig unghane, som hade lina på sig då husse inte litade på honom och tyckte själv han var stimmig. Stimmigast var husse som pratade med hunden och oss precis hela platsen igenom. Dessutom var Kjell med sin Rottis med. Vad hände med Zoë då? Jo, hon låg blixtstilla TYST, men blicken fixerad på mig. Och jag i min tur hade "fullt upp" med att stärka Zoë i denna för oss "stökiga" plats. Jag stod på fullt avstånd, men när jag varit tillbaka den andra gången och gett korv till Zoë så hörde jag Kjell viska till mig bestämt – Katarina stå nu KVAR! Och det gjorde jag. Och gissa, Zoë låg också kvar. TYST.

Yes yes yes. Vilken delseger. Jag har verkligen misströstat med detta med platsen och tänkt – vi kommer kanske aldrig över denna puckel? Och så idag så var stategin, stå kvar fullt avstånd hela platsen och hela tiden. Och det gjorde jag. Vid tre tillfällen så pep-pratade Zoë till. Kjell tog då ett steg mot henne och sa bara lågt men bestämt – Tyst! Varpå jag berömde henne på distans. Efter tredje gången så låg hon kvar tyst full tid. Även denna gång 3 minuter. Vi kör alltid det, överträning i tid för att den gång vi tävlar så går tiden så mycket fortare. Idag kände jag verkligen att det var prat hon höll på med. Och är det inte värre än dessa tre pip så kan jag faktiskt tänka mig att tävla. Då hade jag ju kunnat få en 8:a. Och där är Kjell lite skön. Han menade på att hade hon legat mitt i gruppen så hade inte domaren kunnat se vem det var som ljöd, för det syns inte på henne. Då hade hon fått en 10:a. Så ut med dig och tävla!!

Efter mellanlandning på klubben för lunch och ett pass med rutan :-), så åkte jag och mötte upp Malin och Martin som skulle få sin Dexter MH-beskriven. OJ SÅ KUL ATT SE!! Det gick riktigt bra. Som beskrivaren sa, det är en lättantändlig hund, men lika snabbt som han reagerar på rädsla så släpper han den. Det är underbart att se! I praktiken innebar det att han flög bort från Malin vid overallen, men det tog inte mer än två sekunder, sen var han framme vid overallen och tyckte OCH???? Samma sak med skramlet. Vid spökena flydde han tillbaka till husse i publiken, men så fort Malin var framme och tog av huvan på första spöket så var han framme och hälsade glatt och sprang i förväg till det andra spöket och kollade. När det då var människor så var det ingen big deal längre. Vilken cool kille. Sämre betyg fick han på lek/kamp (leksaken var jättetråkig och framför allt JÄTTESTOR) och kontakt med främmande personer, kvinna i stor kappa och hatt som försökte locka till lek när fula kläderna åkte av. Det var han helt ointresserad av. Skottet tror jag han fick en tvåa på. Han reagerade på dem, men släppte direkt och fortsatte att leka med Malin.

Roligt i det hela var att beskrivaren Stellan Carlsson var påläst på hunden och rasen, kände till både Ankan (Ann-Catrine Edoff), Ki och Virran. Både han och och testledaren Ann Wanker (Åhus BK fd ordförande, boxerägare f.ö. boxern som inte ligger kvar på platsliggningen...) var positivt överraskad över Dexters förmåga att så snabbt släppa rädslorna och tyckte han var en riktigt trevlig hund. Med andra ord en god representat för vår ras!!! Härligt eller hur!!?

Kommentarer
Postat av: Martin

Låter som en heldag för Zoe!

Dexter är helt slut efter dagens prövningar, tack så jättemycket för din uppbackning och dina råd (och inte minst trevligt sällskap)

2012-04-21 @ 19:26:48
Postat av: Katarina med Zoë

Förstår jag det att Dexter är slut. Det var även Zoë när vi kom hem. Jag tycker det bara är så roligt att ge lite backup vidare. Det har jag själv nämligen fått inom klubben!! Sen hjälper det såklart till att ni är så mottagliga och vetgiriga. Ni har en RIKTIGT bra hund. Och mycket av det har ni gjort själva!!

2012-04-21 @ 21:56:30
URL: http://perrozoe.blogg.se/
Postat av: Margareta

Tänk Katarina att vi tränar samma saker just nu. Skillnaden är bara att Ginnis är alldeles för intresserad av apporterna i spåret så att det är svårt att få honom att släppa. Dessutom måste jag LUGNA ner honom så här är det inte aktuellt att få mer driv. Jag tränar också platsläggning i sta´n och väldigt ofta överallt där vi befinner oss. Ginnis har fått för sig att sätta sig upp (tyst och stilla) när vi tränar på klubben trots att detta fungerat länge tidigare. Det går dock bättre coh bättre. Saknar dina inlägg i MIN blogg! Har du slutat att läsa?

KRAM!

2012-04-25 @ 11:17:22
URL: http://perroginnis.blogg.se/
Postat av: Margareta

Så roligt att vi håller på med samma träning just nu. När det gäller appellspåret så är Ginnis tvärt emot Zoë. Jag måste bromsa honom och jag måste försöka få honom mindre intresserad av apportpinnarna. Platsläggningen fungerade bättre tidigare men jag tränar det i sta´n på träningar och överallt där det finns en chans. Den allmänna träningen på onsdagarna är till bra hjälp. Det händer IBLAND att han sätter sig upp lugnt och stilla men inte alltid.

Budföringen går bra ibland och inte alls andra gånger.

Förresten! Jag saknar dina kommentarer i min blogg. Har du slutat att kolla den? KRAM

2012-04-25 @ 16:35:24
URL: http://perroginnis.blogg.se/
Postat av: Margareta

MÄRKLIGT! Var inne och kolla kommentarerna och hittade inte det jag skrev på förmiddagen så jag skrev nytt. DÅ kom båda???? Det var inte meningen att bombadera dig! Ursäkta!!!!

2012-04-25 @ 16:37:17
URL: http://perroginnis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0