Försoning med brevbäraren Kurt
Döm min förvåning när jag härom veckan såg min lilla bruna springa och gömma sig när trevliga brevbäraren Kurt kom in på vårt kontor. Jag sa till honom:
– GRATTIS, du är den enda som Zoë är rädd för och inte vill hälsa på. Tidigare var du favorit. Vad har hänt, har ni bråkat eller?
Varpå han svarade:
– Nä, men jag tror jag skrämde slag på henne häromdagen då hon låg och sov när jag ryckte upp dörren och susade in.
Så lätt hänt är det med andra ord att få en supersocial perro att direkt flyga upp, huka sig och springa in och gömma sig under bordet så fort hon får syn på sin "fd favorit". Tack och lov larmar hon ialla fall inte. Idag kom Kurt och sa:
– Men lilla snäckan, såhär kan vi inte ha det. Kom så gosar vi istället. Och så satte han sig ner på huk.
Zoë kröp fram från bordet, tätt tätt längs med golvet, och försökte göra sig suuuuperlång för att nå fram med nosen och tungan. Till slut tog nyfikenheten överhand och hon var framme vid honom. Lättad över att han inte alls var läskigt slängde hon upp tassarna på axlarna och gav honom en försoningspuss. :-)
Så med vana hundmänniskor är det rätt lätt att komma till rätta med igen innan det blir befäst. Tack Kurt för att du tog dig en extra minut här idag!
Kommentarer
Postat av: Petra Merci & Ester
Underbara brevbärare. Så bra att han tog sej den lilla tiden med henne. Nu behöver hon inte vara låg för honom längre..
Trackback
