Träning med Mona och Ki
Jag blev uppbjuden av Ki att i veckan vara med och dela på inbokad träningstimme med Mona Kjernholm. Och i vanlig ordning så pressade jag in maximalt med aktiviteter på minimalt med tid... Jag kom upp i måndagskväll och från tåget blev jag hämtad av Ki och transporterad till Brukshundsklubben för att möta upp även Pia och Helena med hundar och semlor. Efter uppvärmning då min Zoë av förklarliga anledningar var något övertaggad så körde vi alla igenom LK1-programmet. Zoë började och lät väl i princip hela programmet. Jag vill ändå påstå att jag känner mig nöjd med henne. Det hon totalt misslyckades med var ställandet. Och jag måste erkänna att jag inte på länge repeterat programmet. Men med tanke på att hon fraktades 30 mil till okänd mark så tyckte jag ändå att jag lyckades tanka ur henne en hel del. Sen inser jag att Zoë är hunden som behöver tankas ur betydligt mycket mer innan lydnad. Men jag är på gång med detta. Den som stack ut som stjärna här var Helena och Rosa. Hade de kört tävling så var det en första pris i hamn!! Efter träning så blev det kvällsmaten semlor! Mums.
Tisdagen. Ki och jag stressade iväg då vi med väldigt kort varsel fick redan på att vi kunde få ytterligare en halvtimme tillsammans med Mona. Hade vi bara hittat rätt till Lotushallen utanför Falkenberg på en gång så hade vi varit i tid. Nu skannade vi i princip av hela landsbyggden innan vi kom rätt. Med andan i halsen 45 minuter senare... Puh, vilken start! Ki och Bibbi startade och jag och Zoë följde efter...
Vad vi fastnade i att träna och fick i läxa var koncentrationsövningar. Fokus innan start och fokus vid start av fritt följ. Och att jag ska vara strängare mot Zoë i att vid träning så är det träning. Strängare och strängare. Snarare roligare och att det inte finns något alternativ. Jag är helt enkelt bäst... :-) Jag lider fortfarande av att jag var så mån om att behålla Zoës energi som ung att jag nu får påpekat att hon är för yvig. Jag måste erkänna att jag som perroägare tycker det är läckert att hon kollar läget i lokalen, passar på att springa igenom tunneln som ligger på plats etc. Men visst hade det hjälpt både henne och framför allt mig om jag har henne stramare kring mig... :-)
Läskigt är det faktiskt att träna mot dessa duktiga tjejer som är på SM-topp och har varit där i många år. Jag har all respekt för dem. Men samtidigt så är jag en novis i dessa sammanhang. Tycker det är skitkul och har lärt mig ofantligt mycket sista året. Men har betydligt mycket kvar att lära. Spännande. Att forma mig själv och Zoë utifrån all input man får. Men samtidigt det viktiga, justera det utifrån vår relation.
Vi har ytterligar en timme inbokad i april. Rapportering utlovas.
Efter lydnad så var det lunchpaus hemma hos Ki. Och sedan ut till skogs. Nu skulle det spåras. Jag lade spår till Bibbi och Fozzi, något korta och förvirrade. Jag hoppas verkligen på att förbättras även som spårläggare. Men Ki däremot lade en riktig utmaning till mig och Zoë. Dryga 500 meter, och vi introducerad både viltpinnar och snusburkar med godis. Men uppgift till Ki var att studera hennes cirklande i vinklar och hur jag skulle bete mig med hennes lite väl långsamma raksträckor.
Så släppte jag på henne med fri start, tårtvinkel för fösta gången. Och den tog hon givetvis på studs. Och sen gick hon som tåget. Jag har aldrig haft sådant drag i linan. Och Björn, kan du tänka dig, jag fick kommentaren att jag gott kunde hålla tillbaka henne i linan lite. Så jäkla cool känsla. 5 pinnar (1 skogspinne, ny erfarenhet) och en snusdosa (ny erfarenhet) tog hon. Missade första pinnen (skogspinne) och sista (reserv-) pinnen (vanlig apportpinne). MEN så glad jag var över tempoökningen. Förklaringen Ki hade var att hundarna tycker det är tusen gånger roligare att gå spår på nya människor, än invanda. Och ser jag tillbaka så har Zoë hittills bara testat mina och Björns dofter...
Fortsättning i utbildning av spår och även uppletande kommer vid nästa Göteborgsvistelse i början av april. Ser jag verkligen fram emot. Och så har jag start på brukskurs, inriktning spår, i slutet av mars. Riktigt kul vår framför oss har vi!!
Tisdagen. Ki och jag stressade iväg då vi med väldigt kort varsel fick redan på att vi kunde få ytterligare en halvtimme tillsammans med Mona. Hade vi bara hittat rätt till Lotushallen utanför Falkenberg på en gång så hade vi varit i tid. Nu skannade vi i princip av hela landsbyggden innan vi kom rätt. Med andan i halsen 45 minuter senare... Puh, vilken start! Ki och Bibbi startade och jag och Zoë följde efter...
Vad vi fastnade i att träna och fick i läxa var koncentrationsövningar. Fokus innan start och fokus vid start av fritt följ. Och att jag ska vara strängare mot Zoë i att vid träning så är det träning. Strängare och strängare. Snarare roligare och att det inte finns något alternativ. Jag är helt enkelt bäst... :-) Jag lider fortfarande av att jag var så mån om att behålla Zoës energi som ung att jag nu får påpekat att hon är för yvig. Jag måste erkänna att jag som perroägare tycker det är läckert att hon kollar läget i lokalen, passar på att springa igenom tunneln som ligger på plats etc. Men visst hade det hjälpt både henne och framför allt mig om jag har henne stramare kring mig... :-)
Läskigt är det faktiskt att träna mot dessa duktiga tjejer som är på SM-topp och har varit där i många år. Jag har all respekt för dem. Men samtidigt så är jag en novis i dessa sammanhang. Tycker det är skitkul och har lärt mig ofantligt mycket sista året. Men har betydligt mycket kvar att lära. Spännande. Att forma mig själv och Zoë utifrån all input man får. Men samtidigt det viktiga, justera det utifrån vår relation.
Vi har ytterligar en timme inbokad i april. Rapportering utlovas.
Efter lydnad så var det lunchpaus hemma hos Ki. Och sedan ut till skogs. Nu skulle det spåras. Jag lade spår till Bibbi och Fozzi, något korta och förvirrade. Jag hoppas verkligen på att förbättras även som spårläggare. Men Ki däremot lade en riktig utmaning till mig och Zoë. Dryga 500 meter, och vi introducerad både viltpinnar och snusburkar med godis. Men uppgift till Ki var att studera hennes cirklande i vinklar och hur jag skulle bete mig med hennes lite väl långsamma raksträckor.
Så släppte jag på henne med fri start, tårtvinkel för fösta gången. Och den tog hon givetvis på studs. Och sen gick hon som tåget. Jag har aldrig haft sådant drag i linan. Och Björn, kan du tänka dig, jag fick kommentaren att jag gott kunde hålla tillbaka henne i linan lite. Så jäkla cool känsla. 5 pinnar (1 skogspinne, ny erfarenhet) och en snusdosa (ny erfarenhet) tog hon. Missade första pinnen (skogspinne) och sista (reserv-) pinnen (vanlig apportpinne). MEN så glad jag var över tempoökningen. Förklaringen Ki hade var att hundarna tycker det är tusen gånger roligare att gå spår på nya människor, än invanda. Och ser jag tillbaka så har Zoë hittills bara testat mina och Björns dofter...
Fortsättning i utbildning av spår och även uppletande kommer vid nästa Göteborgsvistelse i början av april. Ser jag verkligen fram emot. Och så har jag start på brukskurs, inriktning spår, i slutet av mars. Riktigt kul vår framför oss har vi!!
Kommentarer
Postat av: Björn B
Roligt att höra att hon fick upp takten, att hitta någon annan som lägger spåren är något jag måste ta tag i också, Neo känner allas dofter för bra. Tror jag skall ta tag i det nästa Järavallsprommenad.
Postat av: Katarina med Zoë
Ja, det är bara att ta tag i, detta med spår. Jag är med på att dra ihop det, lika gärna som promenader. Vi träffas, lägger varandras spår och så en promenix, fika i väntan på att de ligger till sig. 10 gånger bättre för hundarna OCH OSS än bara dessa mass-promenixerna...
Trackback
