Kursetta!!!
Idag var det kursavslutning hos Petra och i och med det träningstävling i vanlig ordning. Jag och Zoë gick ju om LK-1 kursen för att samla ihop alla lösa trådar och vara något bättre rustade för sommarens nystart på apellplan. Och jag måste säga att jag känner mig oerhört nöjd över resultatet och med statusen på vart vi är såhär långt.
Läggande 9 p; Ljud.
Inkallning 8,5 p; Ljud, snett sitt.
Ställande 9 p; Ljud.
Hopp 9 p; Ljud, snett sitt.
Totalt 139,5 p och en förstaplats av 12 deltagande!! Kan jag bara fixa det här med platsen, få till RIKTIGT SNYGGA ingångar och se till att miss Z kniper igen vid tävling så ska vi väl kunna klara LP1-titeln under 2012.
Vår svagaste punkt är ju platsliggningen. Denna gör vi i och för sig sist på just dessa träningstävlingar, och den nollade vi. Hon gav ljud i från sig, rullade med bakdelen och satte sig till sist upp. Detta trots att jag inte gick mer än 2-3 meter ifrån henne. Intressant var att både Petra, Helene och Björn påpekade efteråt att Zoë driver med mig. Att jag står så nära triggar henne mer än att det hjälper henne. Det är inte för att hon är ängslig och osäker som hon ligger och pratar. Det är för att hon söker min uppmärksamhet. Och hon vinner ju varje gång, för så fort hon ger ljud ifrån sig så går jag närmre. HALLÅ, att jag inte sett detta själv innan!!! När jag får det påpekat för mig så blir det så självklart. Petra frågade om hon även ljudade när jag stod 20 meter bort. Varpå jag svarade - vet inte för så långt vågar jag inte gå. Då sa hon - prova det, bara nån gång för att kolla. Det är fullt möjligt att hon blir tyst då. Testa. Hm, värt ett försök. I vilket fall som helst så MÅSTE jag träna träna detta nu och få lite positiv utveckling. Så inte detta blir ett JÄTTESPÖKE för oss att ta oss förbi... Hm... Ojojoj. Nog om tråkigheter, nu till det roliga:
Tandvisning 10 p
Linförighet 7,5 p; Sneda sitt, sackar, tappar i svängarna.
(Jo, stämmer nog rätt det. Tycker ändå att det iallafall utvecklas åt rätt håll och fullt möjligt att fila på för att ytterligare förbättra. Här har jag dessutom koll på hur.)
Läggande 9 p; Ljud.
(Jo, hon var lite övertaggad tjejen. Men detta ljud var det enda jag själv hörde. Resterande som noterats nedan lade jag inte märke till själv.)
Inkallning 8,5 p; Ljud, snett sitt.
Ställande 9 p; Ljud.
(Som sagt, detta märkte jag inte men SÅ NÖJD jag är över att hon gjorde ett jättefint och direkt ställande. UTAN att komma gående mot mig när jag var på väg tillbaka. YES YES YES!!! Det lönar sig att punktträna. Dessutom drog jag ut på sättandet vid slutet av momentet. För att testa henne. Och hon höll!!)
Apportering 6 p: Tugg, reser sig.
(Jo, kanske inte det snyggaste greppet... Vet inte om jag ska "låta detta vara", då jag vet att 2:ans apport sitter så mycket bättre redan...)
Hopp 9 p; Ljud, snett sitt.
(Hmm.... dessa jäkla ingångar spökar fortfarande.)
Helhetsintryck 5 p; Ljud, position, fokusering.
(Här måste jag säga att det var lite snålt bedömt. Jag uppfattade inte Zoë alls som så ljudande som man får intryck av ovan, dock så var hon lite övertänd, jag får nog tanka av henne mer nästa gång innan det är min tur att gå in på plan. Jag gick in som nr 2 vilket kanske hade del i det hela. Mot slutet så tappade hon fokus mellan momenten, och var svårare att samla ihop. Men hon är absolut inte hunden som kör revor längre, snarare nära inpå mig med väldigt mycket koll på publiken och framför allt Björn som fotograferade... :-) Ser man till utförandet av momenten så höll hon ju ihop bra... Dessutom, jag var faktiskt jättefokuserad men lugn, inte nervös. Så jag tog mig tid att få in Zoë mellan momenten innan jag fortsatte.)
Totalt 139,5 p och en förstaplats av 12 deltagande!! Kan jag bara fixa det här med platsen, få till RIKTIGT SNYGGA ingångar och se till att miss Z kniper igen vid tävling så ska vi väl kunna klara LP1-titeln under 2012.
Nu så…
… har jag väckt liv i lydnaden på nytt. Den har legat vilande de sista veckorna med flytt och allt, har inte heller hunnit med Petra-kursen de sista tre veckorna. Det har märkts på Zoë - från att vara överstimulerad hela maj månad - så har hon nu börjat bli aaaaningens rastlös av att bara vara :-) Motion får hon el mas av numera och glädjande nog så har även apiten väckts till liv tack vare lantluften. Har gått tillbaka till torrfoder, denna gång Royal Canin. I och med att hon äter ordentligt och framför allt regelbundet så är nu även magen i topp-trim...
I går bar jag ialla fall ut stolar på gårdsplanen och lade en planka över sitsarna. Får duga som hinder tills ett eget byggs. (Tänkte jag göra i helgen... :-) Och så började jag länka bakifrån med distansbelöning. Detta är första gången jag ger mig på detta. Jag förstod snabbt att lock på burken får användas till en början, första gången smet hon nämligen och snodde godiset själv efter färdigt moment...
Det var jättekul att införa lite nya rutiner. Jag tänkte mig för och "gick av planen" innan varje varsågod till godiset, jag funderade en del på kroppshållning, momentrutiner och belöningsrutiner på plan. Och Zoë fattade galloppen snabbt. Tyckte det var JÄTTEKUL att få leka med matte igen. Och hon är betydligt tröttare idag. Men så länkade jag också hela vägen tillbaka till fritt följ, dvs:
1. hopp
2. apport - hopp
3. ställande - apport - hopp
4. inkallning - ställande - apport - hopp
5. läggande - inkallning - ställande - apport - hopp
6. fritt följ (egentligen ska det vara linförighet här, dvs med koppel) - läggande - inkallning - ställande - apport - hopp
Jag gjorde det hela vägen för att se hur långt hon klarade och för att se vart det brister. Hon tappade koncentrationen först på slutet av fritt följ. Kanske för att det blev något av en rivstart, kanske för att jag var för dåligt med att variera/öka belöningen?
Hur gick det då?
Hoppet - fixade hon varje gång. Något hoppig i ingången, men den är BETYDLIGT bättre än innan. Den är inte sned längre (skönt!!!), något för långt fram men det börjar ta sig ordentligt med detta.
Apporten - 2 av 5 gånger (den första och sista) släppte hon den en sekund för tidigt, de andra var perfekta!!! YES!!
Ställande - hon ställde sig varje gång, men de första två gångerna gick hon mot mig när jag vände upp, så de andra gick jag inte så långt ifrån henne och då gick det bra hela momentet igenom.
Inkallning - fixade hon varje gång. Men samma här, hon har fått in ett hopp i ingången.
Läggande - fixade hon båda gångerna – YES!! De är inte blixtsnabba 10 p lägganden men det kan jag bryta ut och repetera på. Men däremot så lade hon ner hakan när hon väl lagt sig... :-)
Fritt följ - detta funkade över förväntan. Till skillnad mot tidigare då hon inte är med i början med tar sig på slutet så var det nu tvärt om. Riktigt bra gick hon tills orken tröt och hon tappade koncentrationen. Men jag känner mig nöjd att detta är så pass bra ändå efter uppehållet. Det handlar egentligen bara om att jobba med uthålligheten och se till att fortsätta med belöningsplaceringen på benet. Och uthålligheten kommer nog av sig själv nu när jag satt igång igen.
Nu tänker jag fila på ingångarna - få bort hoppet!!, repetera ställandet och läggandet och framför allt - JOBBA MED PLATSLIGGNINGEN. Johan, rapport kommer inom kort. Jag är på 30 sekunder inomhus, och tänkte ta tag i detta ordentligt nu!!
På tisdag är det kursavslutning hos Petra - i vanlig ordning i form av träningstävling. Det ska blir väldigt kul att se hur mycket jag klättrat i poäng efter denna våren. Sommarens tävlingspremiär blir varken Bjuv-cupen eller Skärgårds-cupen som först var plannerat. Utställning går före nu när jag bestämt mig för en sommar med lång päls... Däremot siktar jag på Halmstad 30-31 juli. Jenny - har ni planer för den helgen annat än besök av miss Z och mig? :-) Två tävlingar till tänkte jag hinna med innan Gränna - Kristianstad (kväll) och Tollarp. Så får vi se vart jag kommit efter detta...
Tjing!
I går bar jag ialla fall ut stolar på gårdsplanen och lade en planka över sitsarna. Får duga som hinder tills ett eget byggs. (Tänkte jag göra i helgen... :-) Och så började jag länka bakifrån med distansbelöning. Detta är första gången jag ger mig på detta. Jag förstod snabbt att lock på burken får användas till en början, första gången smet hon nämligen och snodde godiset själv efter färdigt moment...
Det var jättekul att införa lite nya rutiner. Jag tänkte mig för och "gick av planen" innan varje varsågod till godiset, jag funderade en del på kroppshållning, momentrutiner och belöningsrutiner på plan. Och Zoë fattade galloppen snabbt. Tyckte det var JÄTTEKUL att få leka med matte igen. Och hon är betydligt tröttare idag. Men så länkade jag också hela vägen tillbaka till fritt följ, dvs:
1. hopp
2. apport - hopp
3. ställande - apport - hopp
4. inkallning - ställande - apport - hopp
5. läggande - inkallning - ställande - apport - hopp
6. fritt följ (egentligen ska det vara linförighet här, dvs med koppel) - läggande - inkallning - ställande - apport - hopp
Jag gjorde det hela vägen för att se hur långt hon klarade och för att se vart det brister. Hon tappade koncentrationen först på slutet av fritt följ. Kanske för att det blev något av en rivstart, kanske för att jag var för dåligt med att variera/öka belöningen?
Hur gick det då?
Hoppet - fixade hon varje gång. Något hoppig i ingången, men den är BETYDLIGT bättre än innan. Den är inte sned längre (skönt!!!), något för långt fram men det börjar ta sig ordentligt med detta.
Apporten - 2 av 5 gånger (den första och sista) släppte hon den en sekund för tidigt, de andra var perfekta!!! YES!!
Ställande - hon ställde sig varje gång, men de första två gångerna gick hon mot mig när jag vände upp, så de andra gick jag inte så långt ifrån henne och då gick det bra hela momentet igenom.
Inkallning - fixade hon varje gång. Men samma här, hon har fått in ett hopp i ingången.
Läggande - fixade hon båda gångerna – YES!! De är inte blixtsnabba 10 p lägganden men det kan jag bryta ut och repetera på. Men däremot så lade hon ner hakan när hon väl lagt sig... :-)
Fritt följ - detta funkade över förväntan. Till skillnad mot tidigare då hon inte är med i början med tar sig på slutet så var det nu tvärt om. Riktigt bra gick hon tills orken tröt och hon tappade koncentrationen. Men jag känner mig nöjd att detta är så pass bra ändå efter uppehållet. Det handlar egentligen bara om att jobba med uthålligheten och se till att fortsätta med belöningsplaceringen på benet. Och uthålligheten kommer nog av sig själv nu när jag satt igång igen.
Nu tänker jag fila på ingångarna - få bort hoppet!!, repetera ställandet och läggandet och framför allt - JOBBA MED PLATSLIGGNINGEN. Johan, rapport kommer inom kort. Jag är på 30 sekunder inomhus, och tänkte ta tag i detta ordentligt nu!!
På tisdag är det kursavslutning hos Petra - i vanlig ordning i form av träningstävling. Det ska blir väldigt kul att se hur mycket jag klättrat i poäng efter denna våren. Sommarens tävlingspremiär blir varken Bjuv-cupen eller Skärgårds-cupen som först var plannerat. Utställning går före nu när jag bestämt mig för en sommar med lång päls... Däremot siktar jag på Halmstad 30-31 juli. Jenny - har ni planer för den helgen annat än besök av miss Z och mig? :-) Två tävlingar till tänkte jag hinna med innan Gränna - Kristianstad (kväll) och Tollarp. Så får vi se vart jag kommit efter detta...
Tjing!
Lydnadshelg hos Liws i Vingåker
Det måhända att detta inlägg kommer i en något fel kronologisk ordning, men vad gör väl det. Jag måste ju få dela med mig av intrycken av en helt fantastisk helg hemma hos Gunilla och Johan. TUSEN TACK för all gästvänlighet och öppenhet ni bjöd oss lydnadstokiga perroägare på.
Johan lyckades ju för ett tag sedan ta sista förstapriset på elitnivå, och Tova kan numera titulera sig Lydnadschampion. Dock så visade det sig att Tova egentligen är Gunillas hund från början... och eftersom det är hon som sköter utfodring, hygien och rastning av både Tova och Chica så är ju då frågan - VEM AV DEM ODLAR EGENTLIGEN FRAM BÄSTA OCH STÖRSTA CHAMPINJONEN?? Följ tävlingen på facebook. Upp till bevis Johan!
Tova tyckte det var något orättvist att vi kom och lade beslag på hennes Johan och alldeles egna apellplan... Hon strök omkring och gjorde sitt yttersta för att få husses uppmärksamhet.
Dock utan större framgång. Johan hade fullt upp med oss andra:
Susanne och Ella
Sanna och Peppar
Jag själv med söta Zoë – i vanlig ordning fångad med dumboöronen bakåtvikta då hon allt som oftast är i rörelse...
Åsa och Trizza
Carina hamnade inte på bild, då det är hon som bidragit med de flesta bilderna till detta inlägg... men hennes Zalle hann med att visa bästa charmen och energin både på och utanför plan. Zalle gillade Zoë... :-)
Louise som hade både Isa (på bild) och Dicho med sig
Och slutligen Lisa med Ceasar
Mellan varven hade både vi och hundarna pauser. Dessutom fick vi i oss lite vin. Skönt!
Vinet kunde jag behöva för att lugna mina nerver... jag höll nämligen på att inte komma iväg till Vingåker. Min sabla Saab har testat min mentala stabilitet det sista året. Den är på sista varvet, jag vet. Men den får inte pajja NU!!! Hittills har jag svalt och betalt reperation efter reperation. Men nu går det snabbt utför. För några veckor sedan höll jag på att tappa alla mina mindre bra påskruvade sommardäck. Helene och jag var på väg till träningen hos Petra när jag med andan i halsen insåg att SÅHÄR mycket ska bilen inte låta och vibrera... Hjulen skruvades på ordentligt och jag bad till de högra makterna att Ray skulle ställa upp för mig t/r till Vingåker. NIX. När jag satt i bilen färdig att köra från jobb på fredagen så lyser motorlampan!!! Efter några svordommar och fritt fall i hjärnan så fick jag istället låna mina föräldrars likadana Saab. Upp kom jag till Vingåker, en timme efter alla andra. Men jag var där!! På lördagen när vi var färdiga från träningen så hör vi ett högt och ljudligt pyyyyyyyyssssssssssande. Vilken bil?? Jo, mina föräldrars. Punktering. Från att ha stått parkerad i ett dygn så bestämmer den sig för att bara.... släppa luft. Andas djupt, tänk positivt. På med reservhjulet – TACK JOHAN – och så en stor klunk rosévin. Och så släpper vi det och fokuserar på lydnad istället. (Det tog dock lite vääääl lång tid att köra de 50 milen hem med 80 km/h pga reservdäck... inte konstigt vi båda varit trötta denna vecka ;-)
Nog om bilelände – nu till det roliga – LYDNADEN:
På fredagskvällen när vi alla var samlade började vi med att gå igenom den nog så viktiga träningsfiliosofin.
Till en start – fråga och ha klart för dig följande:
• Sätt upp ett tydligt mål – hur långt vill jag nå med min hund??
• Vilka förutsättningar ger jag mig själv och min hund mot vårt mål?
• Hur ofta tränar vi?
• Hur vill jag att min hund ska vara när vi tränar?
• Hur ”talar jag om” för min hund vad den ska göra?
• Hur mycket tid ger jag min hund till inlärning till de ofärdiga momenten?
• Vad ger jag för signal till hunden att nu ska vi träna / tävla?
• Vad ger jag för signal att nu är det slut?
• Går jag igenom momenten utan hund t ex. Torrgår el gör en inkallning utan hund?
• Är jag bra på att läsa av min hund och är jag coach i alla lägen?
Attityd, hur får jag hunden att vara laddad:
• Hunden laddar genom att få sitta en bit ifrån (vilja vara med men sitter fast)
• Tar fram kampsaker, bytesövningar.
• Kastar boll
• Låter hunden ha tråkigt innan träningen
• Mindre mat dagen då det är träning, kan få sin dos under träningen.
• Skapa mystik, cermoni i första aktivitet, rutan, apport el inkallning med en kanon belöning.
Hitta rätt balans:
• Hunden är riktigt het = fartfylld aktivitet, inkallning, apport el rutan.
• Hunden är lagom het = Linförighet, frittfölj läggande- el. Ställande undergång
• Hunden är samlad = Hålla apporten utan tugg, fjärr.
Vilken förväntan har min hund:
• Vad händer om jag går riktigt fint????
• Om jag är jättesnabb vad händer då????
• Jag vet att du har ngt i fickan, är det godis el. Boll ;)
• Säg slutkommandot ”slut” så jag får spring till min externa belöning!!!!
Dela upp momenten:
• Frittfölj; Sitt med kontakt – Sök upp förare med kontakt – Gå med kontakt – V-sväng, h-sväng, halt.
• Inkallning; Sitt med kontakt – Sitta kvar bli lämnad – Galopp med tryck mot förare – Ingång
• Läggande; Sitt med kontakt – Gå med kontakt – Snabbt läggande – Bli kvar liggande – Bli kvar liggande då förare återgår till utgångsposition – Sättande
Utsläckning:
• Ingen belöning
• Uttråkad förare
• Förstår inte uppgiften (väldigt vanligt)
• Ingen förändring i träningen
• Föraren är ojämn, ibland fokuserad mot hunden och ibland mot annat.
Gissa om jag hade fått tillbaka fokusen på lydnaden och hade en MASSA drömmar natten till lördagen. Vi kördes i säng med uppmaningen att kl 9 skarpt skulle alla hundar vara rastade och mattar frukostätna och på plats på plan. Därefter körde vi 3 pass á 10 minuter/ekipage under lördagen och 2 pass á 10 min/ekipage på söndagen.
Mitt mål med helgen var att komma över puckeln och hitta lösningar på mina två största problem för tillfället – Zoës sneda sittande vid ingångar och halter samt att platsliggningen känns väldigt instabil och jag har fastnat i inlärningen av haktryck (hon börjar pipa så lätt/snabbt). Och börja med att inlärningen av rutan för LK2.
Platsliggning/Haktryck
Johan började med att fråga mig – Vilken ambition har du med haktryck – ska den sitta ordentligt eller är det flexibelt? Enkel fråga för där visste jag svaret - JA, ordentligt!! Okej. Då ska du backa tillbaka och få henne att ligga tyst med hakan nere en full platsliggning (2 min), och även klara av störmoment som godis, leksaker prassel runt omkring henne INNAN du lägger henne tillsammans med andra hundar.
För att understryka vad han menade så förevisade han Tova som låg med hakan nere, djupt koncentrerad på sin uppgift, med 10 personer som stod och blängde på henne, dessutom tog Johan fram en ihopknycklad plastpåse och strök längs med hennes rygg utan att hon rörde sig. Coolt!!! Detta ska Zoë klara innan jag blandar in andra hundar. Urgh!
Men peppande så menar Johan att 30 sekunder ska jag kunna klara snabbt och sedan avancera raskt till 2 minuter för att sedan lägga på retning. JOHAN – jag behöver din support med kriterie-ökningarna. Hur jag ska gå tillväga här?? :-)
Ingångar
Här handlar det mycket om – än en gång – backa tillbaka och hjälpa henne in så att hon förstår vad jag är ute efter. Och vara noga med vart jag placerar belöningen. På yttre kanten av framsidan av låret. Där jag vill att nosen ska vara vid perfekt genomfört moment. Detta har jag jobbat på med en hel del hemma sen förra helgen. Och tycker det tar sig. Det är betydligt bättre än innan. Men inte perfekt, och risken när man pillar med dessa små detaljer är att man blir SUPERPETIG och att det så lätt slår över till tråkigt tragglande och att man tappar gaisten. Där har jag nästan varit och vänt sista dagarna. Så nu pausar jag detta moment några dagar och låter det landa innan jag går på det igen.
Under tiden har jag istället gått över till tonfall och betoningar i skillnaden mellan ligg och sitt. I takt med att jag nöter på haktrycket och ligg så har Zoë HELT glömt bort kommandot sitt. I stället slänger hon sig ner i ligg så fort jag säger ett kommando. Oavsett vad jag säger så testar hon först en ligg. Nöjd vill jag meddela att hon nu börjar få tillbaka minnet när det gäller sitt. Så det blir allt lite träning av fjärren i LK2 lite parallellt såhär... :-) Vad jag har fått att fungera är ett högt och kort/rappt SITT medan LIGG sägs mer utdraget med lägre röstläge.
Rutan
Vi provade på två olika belöningar här. Godis och boll/lek. Genom att i början av varje träningspass göra en ceremoni av att binda upp Zoë, visa att nu var det roligheter på gång – är hon beredd. Och så gick jag och förberedde rutan med att lägga ut mat/boll på en pinne inne i rutan. Så tillbaka till Zoë, binda loss henne, trigga upp henne och sedan släppa henne mot rutan och rusa efter. När hon tar belöningen så skulle jag köra nya mantrat - rrrrutan BRAAAA rrrrutan BRAAA rrrutan BRAAA!! Inne i rutan då. Helt klart fungerar boll bättre än mat. Det sista passet provade vi att skicka Zoë mot rutan efter att jag placerade bollen på plats så hon såg det, men sedan finta bort den utan att hon märkte. När hon och jag sedan rusade mot rutan så kastade Johan in bollen i rutan över Zoës huvud. Och så kamp/lek inne i rutan och mantrat - rrrrutan BRAAAA rrrrutan BRAAA rrrutan BRAAA!! Detta sätt ska jag jobba vidare på hemmavid.
Jag har ju funderat en hel del på Zoës brist på kamplusta. Hon är ju inte hunden som hänger fast i en repleksak med käkarna, utan hon släpper rätt snabbt om man drar för hårt. Detta kom även fram på MH-beskrivningen. Därför har jag inte heller förstått vitsen med boll i snöret till Zoë. Men vad som var intressant var när Johan testade Zoë i rutan med en liten gummiboll i rep och Zoë höll ett bra grepp och svängde med den så förklarade Johan att bollens dunsande mot sidan av nosen pumpar igång hundars adrenalin. Och när jag såg det utifrån denna synvinkel och såg hur Zoë gick igång när Johan körde med henne så gick det upp ett ljus. NU fattar jag. Wow. Och skönt var det att höra av Johan att det är inget fel med Zoës kamplusta. Hennes sätt att jobba med det duger alldeles utmärkt. Dock KAN jag jobba upp ett ännu bättre grepp. Och det ska jag se till att göra.
Som ni förstår så var det YTTERLIGARE en helg med massa intryck. TACK Johan för att vi fick komma. Det kändes oerhört komfortabelt att träna tillsammans med dig. Jag kände mig dessutom koncentrerad, fokuserad och MOTIVERAD att jobba vidare. Som du så härligt avslutade mailet vi fick av dig – "Lycka till i träning, NI KAN!"
Jag tränar ju hos Petra på tisdagar nu under maj/juni dessutom. Därför passar jag faktiskt på att vila både mig själv och Zoë så mycket som möjligt för tillfället. Helt ärligt så tränar jag faktiskt på sparlåga under veckorna för tillfället och lägger all krut på planneringen av träningen framöver. Och pussar och gossar med lilla Zoë så fort hon bjuder till. För övrigt låter jag henne vila ikapp. Det är först de sista dagarna som hon söker upp mig och ligger och sover i närheten av mig. Tidigare har hon gått raka vägen upp till sovrummet och krupit in under min säng så fort vi kommit hem.
Därför var det underbart mysigt att vi igår hade sooooooovmorgon och låg och myste i sängen tills 11 innan vi reste på oss. Sen softade vi mest hela dagen. Häääärligt. Det behövde vi. Vila iform för att idag ta hem det första cert:et!!! :-)
Tack till Carina och Susanne för lån av bilder.
Johan lyckades ju för ett tag sedan ta sista förstapriset på elitnivå, och Tova kan numera titulera sig Lydnadschampion. Dock så visade det sig att Tova egentligen är Gunillas hund från början... och eftersom det är hon som sköter utfodring, hygien och rastning av både Tova och Chica så är ju då frågan - VEM AV DEM ODLAR EGENTLIGEN FRAM BÄSTA OCH STÖRSTA CHAMPINJONEN?? Följ tävlingen på facebook. Upp till bevis Johan!
Tova tyckte det var något orättvist att vi kom och lade beslag på hennes Johan och alldeles egna apellplan... Hon strök omkring och gjorde sitt yttersta för att få husses uppmärksamhet.
Dock utan större framgång. Johan hade fullt upp med oss andra:
Susanne och Ella
Sanna och Peppar
Jag själv med söta Zoë – i vanlig ordning fångad med dumboöronen bakåtvikta då hon allt som oftast är i rörelse...
Åsa och Trizza
Carina hamnade inte på bild, då det är hon som bidragit med de flesta bilderna till detta inlägg... men hennes Zalle hann med att visa bästa charmen och energin både på och utanför plan. Zalle gillade Zoë... :-)
Louise som hade både Isa (på bild) och Dicho med sig
Och slutligen Lisa med Ceasar
Mellan varven hade både vi och hundarna pauser. Dessutom fick vi i oss lite vin. Skönt!
Vinet kunde jag behöva för att lugna mina nerver... jag höll nämligen på att inte komma iväg till Vingåker. Min sabla Saab har testat min mentala stabilitet det sista året. Den är på sista varvet, jag vet. Men den får inte pajja NU!!! Hittills har jag svalt och betalt reperation efter reperation. Men nu går det snabbt utför. För några veckor sedan höll jag på att tappa alla mina mindre bra påskruvade sommardäck. Helene och jag var på väg till träningen hos Petra när jag med andan i halsen insåg att SÅHÄR mycket ska bilen inte låta och vibrera... Hjulen skruvades på ordentligt och jag bad till de högra makterna att Ray skulle ställa upp för mig t/r till Vingåker. NIX. När jag satt i bilen färdig att köra från jobb på fredagen så lyser motorlampan!!! Efter några svordommar och fritt fall i hjärnan så fick jag istället låna mina föräldrars likadana Saab. Upp kom jag till Vingåker, en timme efter alla andra. Men jag var där!! På lördagen när vi var färdiga från träningen så hör vi ett högt och ljudligt pyyyyyyyyssssssssssande. Vilken bil?? Jo, mina föräldrars. Punktering. Från att ha stått parkerad i ett dygn så bestämmer den sig för att bara.... släppa luft. Andas djupt, tänk positivt. På med reservhjulet – TACK JOHAN – och så en stor klunk rosévin. Och så släpper vi det och fokuserar på lydnad istället. (Det tog dock lite vääääl lång tid att köra de 50 milen hem med 80 km/h pga reservdäck... inte konstigt vi båda varit trötta denna vecka ;-)
Nog om bilelände – nu till det roliga – LYDNADEN:
På fredagskvällen när vi alla var samlade började vi med att gå igenom den nog så viktiga träningsfiliosofin.
Till en start – fråga och ha klart för dig följande:
• Sätt upp ett tydligt mål – hur långt vill jag nå med min hund??
• Vilka förutsättningar ger jag mig själv och min hund mot vårt mål?
• Hur ofta tränar vi?
• Hur vill jag att min hund ska vara när vi tränar?
• Hur ”talar jag om” för min hund vad den ska göra?
• Hur mycket tid ger jag min hund till inlärning till de ofärdiga momenten?
• Vad ger jag för signal till hunden att nu ska vi träna / tävla?
• Vad ger jag för signal att nu är det slut?
• Går jag igenom momenten utan hund t ex. Torrgår el gör en inkallning utan hund?
• Är jag bra på att läsa av min hund och är jag coach i alla lägen?
Attityd, hur får jag hunden att vara laddad:
• Hunden laddar genom att få sitta en bit ifrån (vilja vara med men sitter fast)
• Tar fram kampsaker, bytesövningar.
• Kastar boll
• Låter hunden ha tråkigt innan träningen
• Mindre mat dagen då det är träning, kan få sin dos under träningen.
• Skapa mystik, cermoni i första aktivitet, rutan, apport el inkallning med en kanon belöning.
Hitta rätt balans:
• Hunden är riktigt het = fartfylld aktivitet, inkallning, apport el rutan.
• Hunden är lagom het = Linförighet, frittfölj läggande- el. Ställande undergång
• Hunden är samlad = Hålla apporten utan tugg, fjärr.
Vilken förväntan har min hund:
• Vad händer om jag går riktigt fint????
• Om jag är jättesnabb vad händer då????
• Jag vet att du har ngt i fickan, är det godis el. Boll ;)
• Säg slutkommandot ”slut” så jag får spring till min externa belöning!!!!
Dela upp momenten:
• Frittfölj; Sitt med kontakt – Sök upp förare med kontakt – Gå med kontakt – V-sväng, h-sväng, halt.
• Inkallning; Sitt med kontakt – Sitta kvar bli lämnad – Galopp med tryck mot förare – Ingång
• Läggande; Sitt med kontakt – Gå med kontakt – Snabbt läggande – Bli kvar liggande – Bli kvar liggande då förare återgår till utgångsposition – Sättande
Utsläckning:
• Ingen belöning
• Uttråkad förare
• Förstår inte uppgiften (väldigt vanligt)
• Ingen förändring i träningen
• Föraren är ojämn, ibland fokuserad mot hunden och ibland mot annat.
Gissa om jag hade fått tillbaka fokusen på lydnaden och hade en MASSA drömmar natten till lördagen. Vi kördes i säng med uppmaningen att kl 9 skarpt skulle alla hundar vara rastade och mattar frukostätna och på plats på plan. Därefter körde vi 3 pass á 10 minuter/ekipage under lördagen och 2 pass á 10 min/ekipage på söndagen.
Mitt mål med helgen var att komma över puckeln och hitta lösningar på mina två största problem för tillfället – Zoës sneda sittande vid ingångar och halter samt att platsliggningen känns väldigt instabil och jag har fastnat i inlärningen av haktryck (hon börjar pipa så lätt/snabbt). Och börja med att inlärningen av rutan för LK2.
Platsliggning/Haktryck
Johan började med att fråga mig – Vilken ambition har du med haktryck – ska den sitta ordentligt eller är det flexibelt? Enkel fråga för där visste jag svaret - JA, ordentligt!! Okej. Då ska du backa tillbaka och få henne att ligga tyst med hakan nere en full platsliggning (2 min), och även klara av störmoment som godis, leksaker prassel runt omkring henne INNAN du lägger henne tillsammans med andra hundar.
För att understryka vad han menade så förevisade han Tova som låg med hakan nere, djupt koncentrerad på sin uppgift, med 10 personer som stod och blängde på henne, dessutom tog Johan fram en ihopknycklad plastpåse och strök längs med hennes rygg utan att hon rörde sig. Coolt!!! Detta ska Zoë klara innan jag blandar in andra hundar. Urgh!
Men peppande så menar Johan att 30 sekunder ska jag kunna klara snabbt och sedan avancera raskt till 2 minuter för att sedan lägga på retning. JOHAN – jag behöver din support med kriterie-ökningarna. Hur jag ska gå tillväga här?? :-)
Ingångar
Här handlar det mycket om – än en gång – backa tillbaka och hjälpa henne in så att hon förstår vad jag är ute efter. Och vara noga med vart jag placerar belöningen. På yttre kanten av framsidan av låret. Där jag vill att nosen ska vara vid perfekt genomfört moment. Detta har jag jobbat på med en hel del hemma sen förra helgen. Och tycker det tar sig. Det är betydligt bättre än innan. Men inte perfekt, och risken när man pillar med dessa små detaljer är att man blir SUPERPETIG och att det så lätt slår över till tråkigt tragglande och att man tappar gaisten. Där har jag nästan varit och vänt sista dagarna. Så nu pausar jag detta moment några dagar och låter det landa innan jag går på det igen.
Under tiden har jag istället gått över till tonfall och betoningar i skillnaden mellan ligg och sitt. I takt med att jag nöter på haktrycket och ligg så har Zoë HELT glömt bort kommandot sitt. I stället slänger hon sig ner i ligg så fort jag säger ett kommando. Oavsett vad jag säger så testar hon först en ligg. Nöjd vill jag meddela att hon nu börjar få tillbaka minnet när det gäller sitt. Så det blir allt lite träning av fjärren i LK2 lite parallellt såhär... :-) Vad jag har fått att fungera är ett högt och kort/rappt SITT medan LIGG sägs mer utdraget med lägre röstläge.
Rutan
Vi provade på två olika belöningar här. Godis och boll/lek. Genom att i början av varje träningspass göra en ceremoni av att binda upp Zoë, visa att nu var det roligheter på gång – är hon beredd. Och så gick jag och förberedde rutan med att lägga ut mat/boll på en pinne inne i rutan. Så tillbaka till Zoë, binda loss henne, trigga upp henne och sedan släppa henne mot rutan och rusa efter. När hon tar belöningen så skulle jag köra nya mantrat - rrrrutan BRAAAA rrrrutan BRAAA rrrutan BRAAA!! Inne i rutan då. Helt klart fungerar boll bättre än mat. Det sista passet provade vi att skicka Zoë mot rutan efter att jag placerade bollen på plats så hon såg det, men sedan finta bort den utan att hon märkte. När hon och jag sedan rusade mot rutan så kastade Johan in bollen i rutan över Zoës huvud. Och så kamp/lek inne i rutan och mantrat - rrrrutan BRAAAA rrrrutan BRAAA rrrutan BRAAA!! Detta sätt ska jag jobba vidare på hemmavid.
Jag har ju funderat en hel del på Zoës brist på kamplusta. Hon är ju inte hunden som hänger fast i en repleksak med käkarna, utan hon släpper rätt snabbt om man drar för hårt. Detta kom även fram på MH-beskrivningen. Därför har jag inte heller förstått vitsen med boll i snöret till Zoë. Men vad som var intressant var när Johan testade Zoë i rutan med en liten gummiboll i rep och Zoë höll ett bra grepp och svängde med den så förklarade Johan att bollens dunsande mot sidan av nosen pumpar igång hundars adrenalin. Och när jag såg det utifrån denna synvinkel och såg hur Zoë gick igång när Johan körde med henne så gick det upp ett ljus. NU fattar jag. Wow. Och skönt var det att höra av Johan att det är inget fel med Zoës kamplusta. Hennes sätt att jobba med det duger alldeles utmärkt. Dock KAN jag jobba upp ett ännu bättre grepp. Och det ska jag se till att göra.
Som ni förstår så var det YTTERLIGARE en helg med massa intryck. TACK Johan för att vi fick komma. Det kändes oerhört komfortabelt att träna tillsammans med dig. Jag kände mig dessutom koncentrerad, fokuserad och MOTIVERAD att jobba vidare. Som du så härligt avslutade mailet vi fick av dig – "Lycka till i träning, NI KAN!"
Jag tränar ju hos Petra på tisdagar nu under maj/juni dessutom. Därför passar jag faktiskt på att vila både mig själv och Zoë så mycket som möjligt för tillfället. Helt ärligt så tränar jag faktiskt på sparlåga under veckorna för tillfället och lägger all krut på planneringen av träningen framöver. Och pussar och gossar med lilla Zoë så fort hon bjuder till. För övrigt låter jag henne vila ikapp. Det är först de sista dagarna som hon söker upp mig och ligger och sover i närheten av mig. Tidigare har hon gått raka vägen upp till sovrummet och krupit in under min säng så fort vi kommit hem.
Därför var det underbart mysigt att vi igår hade sooooooovmorgon och låg och myste i sängen tills 11 innan vi reste på oss. Sen softade vi mest hela dagen. Häääärligt. Det behövde vi. Vila iform för att idag ta hem det första cert:et!!! :-)
Tack till Carina och Susanne för lån av bilder.
TACK!!!
Vilken helg vi har haft!
Först och främst TUSEN TACK till Petra Staaf för att du är den fantastiska inspiratör
du är!!!
Utan dig och din otroliga kunskap hade inte denna träningshelg blivit en sån
succé som den blev!! Jag är så lycklig över att få dela med mig av din otrolig kunskap
till "det översociala perrofolket". :-) Och inser hur gynnad jag är som har tillgång till
dig. VARJE VECKA!!! Du är en av de som hjälper mig landa i ledarskapet och
samarbetet med Zoë.
Hur hittade jag Petra då? Jo tack vare Anna – vårt fantastiska lokalombud i Skåne.
Allt började med ett prova-på-personspår för Skånes perroägare arrangerat av Anna
för drygt ett år sedan. Vem var instruktör? Jo Petra Staaf. Spåra gillade jag & Zoë
(Björn & Neo älskade det). Jag insåg snabbt hur bra det var för Zoë med sin höga
stress/energinivå att lära sig fokusera på något som finns i henne som instinkt. Det
var en lite längre startsträcka för oss två att få till det (jämfört med Björn/Neo så
körde exemplariskt enligt instruktionsboken efter två gånger), men sen när det väl
klaffade för oss så flöt det otroligt bra.
Två terminer personspår har jag hunnit gå hos Petra. Under första terminen spår
så fick jag nys om att Petra även hade kurser i att lära in lydnadsmomenten. Redan
då hade jag blivit lite nyfiken på detta och hade från början ambitionen att kunna gå
ut och tävla.
Första lydnadskursen gick jag innan Zoë var ett år. Det var för tidigt för både henne
och mig. Jag brottades otroligt med kontakten vid linförigheten. Men energinivån på
Zoë hade jag mindre problem med, isåfall att den emellanåt slog i taket... :-) MEN
Petra såg mig och min ambition och frågade om inte jag ville vara med på en
intensivdag med Maria Hagström. Och i vanlig ordning (Susanne du kan nog se
detta framför dig) så sa jag JAJAJAAAA!!! Saken är den att jag hade ingen aning
om vem Maria var. Förrän dagen innan nämnda intensivdag. Jag tänkte att jag
skulle läsa in mig på vem jag skulle träffa. DÅ blev jag lite nervös. HERREGUD,
hon tävlade ju SM. Vad hade nybörjar-jag och "ADHD" Zoë där att göra? När jag
kom dit insåg jag att alla andra deltagare låg i LK 2-3 och elit... Själv hade jag inte ens
fått någon tävlingsvana. När jag frågade Petra efteråt varför jag blev inbjuden hit så
svarade hon: – Jag visste att du skulle kunna ta till dig detta, bli tänd av det och
dessutom fick du se målbilder som heter duga. DET ÄR PETRA!!! Vad lärde jag
mig av Maria vid detta tillfälle då? Lek lek LEK upp kontakten. ;-)
Nu har jag bestämt mig för att fokusera på att få tävlingslydnaden att ta en ordentlig
skjuts framåt. Jag är 100 gånger bättre fokuserad jämfört med för ett år sedan. Zoë
och jag börjar hitta hem i vår relation. Vi har provat tävla två gånger i Rättvik i februari,
jag har tittat på tävlingar och börjar få känsla för vad det handlar om. Mitt mål är att
tävla i juli nästa gång, antingen i Stockholm - Skärgårdscupen, eller Skåne - Bjuvcupen.
Givetvis är det samma helg... Vi får se vilket det blir.
Susanne Persson (ett av Stockholms två lokalombud) - TACK TACK TACK!!! för att du
också såg mig. Vi hittade varandra förra våren via bloggarna, du fångade upp mitt
spirande lydnadsintresse och när jag inte var hemma med Zoë för att debutera i KM
Gränna i september så delegerade du väldigt medvetet rollen som protokollförare till
mig. VAD JAG LÄRDE MIG AV DETTA!! Härliga människa, när jag missade Kungsör-
träningarna så var du så snabb med att kasta över stafettpinnen till mig:
– Ordna något i Skåne istället då!! Jag kommer. Vad svarade jag? JAJAJAJAAAA!
Och så blev det ju. Och inte bara detta, du är där i vardagen och peppar mig. Herregud,
du är "förstahundsägare" och se vart du har kommit. Och hur långt du kommit med Ella
bara sista året. Skit, vad kul att få vara med när Perroklubben tar nästa steg i och med
arbetsgruppen "Perron som arbetshund". Jag är så stolt över att få vara med på en hörna
och kratta manegen...
Men utan all hjälp av hela Skånegruppen hade det aldrig kunnat genomföras!!!
ANNA – du drog ihop en öppen tävling i viltspår, ordnade Bo och Micke som domare.
HOPPAS detta får igång oss perromänniskor att viltspåra mer. Jag och Björn fick ju
tummen loss att gå kursen, även om vi inte hann med att gå anlagsprovet. Pia med
Thea och Helena med Rosa kom vidare för att de just hade Klippan som deadline
att vara färdiga med anlagstestet. Dessutom är du utmärkt administratör och kassör.
LOUISE – du fick oss alla att hjälpa till med markservicen tack vare dina exemplariskt
plannerade mat & städgrupper. Du är en äkta organisatör. Och det var roligt att vi
också fick till ett lekfullare inslag i all fokusering med hjälp av Perroracet.
HELENE – du provianterade som en galning, assisterade både vid plannering,
perrorace och lydnaden.
BJÖRN – du fotade som en galning. Vi ser alla fram emot ett upplagt album inom kort.
Dessutom slog du alla matlag med din grillning. Roligt också att du lärde nybörjarna
charmen med personspår. Det är nog sällan marken i närområdet till Ugglegården
varit så väl utnyttjad. Det är väl snarare att det inte riktigt räckte till då hälften av
hundarna gick ett spår per dag.
Slutligen - fru Hall. Måhända att jag hittade Annie på Malmöutställningen, men det
var faktiskt du som hittade mig denna förtvivlade & förvirrade vår för två år sedan.
TACK för min fantastiska hund. Och tack för allt du hjälpt mig med along the way
när jag första året med Zoë snubblade för jämnan och behövde en hel del
avlastning och support. Se vart vi kommit nu...
Zoë-bullen då (inte räka längre... :-), vi var hemma halv fyra i em. Hon gick raka
vägen upp till min säng och kröp in under den. Sen dess har jag inte sett till henne.
Nu tänkte jag väcka henne för en sista kisserunda. Annars tänker jag låta henne
vara ifred denna vecka. Vi håller nämligen ångan uppe – onsdag är det MH med
Jan Gyllensten som beskrivare och på fredag åker vi upp till Vingåker för ytterligare
ett lydnadsläger men denna gång i Johan Liws arrangemang. Jag längtar sååååå,
nu ska jag vara deltagare och suga in så mycket ny kunskap jag lyckas ta till mig.
SEN flyttar vi ut till landet, jag och miss Z.
Hej allihopa!
Först och främst TUSEN TACK till Petra Staaf för att du är den fantastiska inspiratör
du är!!!
Utan dig och din otroliga kunskap hade inte denna träningshelg blivit en sån
succé som den blev!! Jag är så lycklig över att få dela med mig av din otrolig kunskap
till "det översociala perrofolket". :-) Och inser hur gynnad jag är som har tillgång till
dig. VARJE VECKA!!! Du är en av de som hjälper mig landa i ledarskapet och
samarbetet med Zoë.
Hur hittade jag Petra då? Jo tack vare Anna – vårt fantastiska lokalombud i Skåne.
Allt började med ett prova-på-personspår för Skånes perroägare arrangerat av Anna
för drygt ett år sedan. Vem var instruktör? Jo Petra Staaf. Spåra gillade jag & Zoë
(Björn & Neo älskade det). Jag insåg snabbt hur bra det var för Zoë med sin höga
stress/energinivå att lära sig fokusera på något som finns i henne som instinkt. Det
var en lite längre startsträcka för oss två att få till det (jämfört med Björn/Neo så
körde exemplariskt enligt instruktionsboken efter två gånger), men sen när det väl
klaffade för oss så flöt det otroligt bra.
Två terminer personspår har jag hunnit gå hos Petra. Under första terminen spår
så fick jag nys om att Petra även hade kurser i att lära in lydnadsmomenten. Redan
då hade jag blivit lite nyfiken på detta och hade från början ambitionen att kunna gå
ut och tävla.
Första lydnadskursen gick jag innan Zoë var ett år. Det var för tidigt för både henne
och mig. Jag brottades otroligt med kontakten vid linförigheten. Men energinivån på
Zoë hade jag mindre problem med, isåfall att den emellanåt slog i taket... :-) MEN
Petra såg mig och min ambition och frågade om inte jag ville vara med på en
intensivdag med Maria Hagström. Och i vanlig ordning (Susanne du kan nog se
detta framför dig) så sa jag JAJAJAAAA!!! Saken är den att jag hade ingen aning
om vem Maria var. Förrän dagen innan nämnda intensivdag. Jag tänkte att jag
skulle läsa in mig på vem jag skulle träffa. DÅ blev jag lite nervös. HERREGUD,
hon tävlade ju SM. Vad hade nybörjar-jag och "ADHD" Zoë där att göra? När jag
kom dit insåg jag att alla andra deltagare låg i LK 2-3 och elit... Själv hade jag inte ens
fått någon tävlingsvana. När jag frågade Petra efteråt varför jag blev inbjuden hit så
svarade hon: – Jag visste att du skulle kunna ta till dig detta, bli tänd av det och
dessutom fick du se målbilder som heter duga. DET ÄR PETRA!!! Vad lärde jag
mig av Maria vid detta tillfälle då? Lek lek LEK upp kontakten. ;-)
Nu har jag bestämt mig för att fokusera på att få tävlingslydnaden att ta en ordentlig
skjuts framåt. Jag är 100 gånger bättre fokuserad jämfört med för ett år sedan. Zoë
och jag börjar hitta hem i vår relation. Vi har provat tävla två gånger i Rättvik i februari,
jag har tittat på tävlingar och börjar få känsla för vad det handlar om. Mitt mål är att
tävla i juli nästa gång, antingen i Stockholm - Skärgårdscupen, eller Skåne - Bjuvcupen.
Givetvis är det samma helg... Vi får se vilket det blir.
Susanne Persson (ett av Stockholms två lokalombud) - TACK TACK TACK!!! för att du
också såg mig. Vi hittade varandra förra våren via bloggarna, du fångade upp mitt
spirande lydnadsintresse och när jag inte var hemma med Zoë för att debutera i KM
Gränna i september så delegerade du väldigt medvetet rollen som protokollförare till
mig. VAD JAG LÄRDE MIG AV DETTA!! Härliga människa, när jag missade Kungsör-
träningarna så var du så snabb med att kasta över stafettpinnen till mig:
– Ordna något i Skåne istället då!! Jag kommer. Vad svarade jag? JAJAJAJAAAA!
Och så blev det ju. Och inte bara detta, du är där i vardagen och peppar mig. Herregud,
du är "förstahundsägare" och se vart du har kommit. Och hur långt du kommit med Ella
bara sista året. Skit, vad kul att få vara med när Perroklubben tar nästa steg i och med
arbetsgruppen "Perron som arbetshund". Jag är så stolt över att få vara med på en hörna
och kratta manegen...
Men utan all hjälp av hela Skånegruppen hade det aldrig kunnat genomföras!!!
ANNA – du drog ihop en öppen tävling i viltspår, ordnade Bo och Micke som domare.
HOPPAS detta får igång oss perromänniskor att viltspåra mer. Jag och Björn fick ju
tummen loss att gå kursen, även om vi inte hann med att gå anlagsprovet. Pia med
Thea och Helena med Rosa kom vidare för att de just hade Klippan som deadline
att vara färdiga med anlagstestet. Dessutom är du utmärkt administratör och kassör.
LOUISE – du fick oss alla att hjälpa till med markservicen tack vare dina exemplariskt
plannerade mat & städgrupper. Du är en äkta organisatör. Och det var roligt att vi
också fick till ett lekfullare inslag i all fokusering med hjälp av Perroracet.
HELENE – du provianterade som en galning, assisterade både vid plannering,
perrorace och lydnaden.
BJÖRN – du fotade som en galning. Vi ser alla fram emot ett upplagt album inom kort.
Dessutom slog du alla matlag med din grillning. Roligt också att du lärde nybörjarna
charmen med personspår. Det är nog sällan marken i närområdet till Ugglegården
varit så väl utnyttjad. Det är väl snarare att det inte riktigt räckte till då hälften av
hundarna gick ett spår per dag.
Slutligen - fru Hall. Måhända att jag hittade Annie på Malmöutställningen, men det
var faktiskt du som hittade mig denna förtvivlade & förvirrade vår för två år sedan.
TACK för min fantastiska hund. Och tack för allt du hjälpt mig med along the way
när jag första året med Zoë snubblade för jämnan och behövde en hel del
avlastning och support. Se vart vi kommit nu...
Zoë-bullen då (inte räka längre... :-), vi var hemma halv fyra i em. Hon gick raka
vägen upp till min säng och kröp in under den. Sen dess har jag inte sett till henne.
Nu tänkte jag väcka henne för en sista kisserunda. Annars tänker jag låta henne
vara ifred denna vecka. Vi håller nämligen ångan uppe – onsdag är det MH med
Jan Gyllensten som beskrivare och på fredag åker vi upp till Vingåker för ytterligare
ett lydnadsläger men denna gång i Johan Liws arrangemang. Jag längtar sååååå,
nu ska jag vara deltagare och suga in så mycket ny kunskap jag lyckas ta till mig.
SEN flyttar vi ut till landet, jag och miss Z.
Hej allihopa!
En bild ljuger aldrig...
... sägs det. Med andra ord så fick jag full pott på träningstävlingen hos Petra för några veckor sedan!! Nu var ju det inte riktigt fallet, utan istället att Björn lyckats fånga Zoë på bild när hon skötte sig exemplariskt.
Första halvan av linföringen var ju skräp (nervös förare) – andra halvan såg ut såhär…
Ställande med tvärnit – tyvärr på kommandot ligg…
Hinder har aldrig varit Zoës problem. Här lyser Blossoms gener igenom tokmycket!
Första halvan av linföringen var ju skräp (nervös förare) – andra halvan såg ut såhär…
Ställande med tvärnit – tyvärr på kommandot ligg…
Hinder har aldrig varit Zoës problem. Här lyser Blossoms gener igenom tokmycket!
Lydnad och viltspår
Det har varit lite tyst om oss här på bloggen. Jag har jobbat som en blådåre och Zoë har tagit sig igenom sitt löp. Men nu har vi sista veckan satt igång lite igen.
Underbar fokus i väntan på att få starta spåret...
VILTSPÅR
Vi hade sista gången på kursen igår och det är så roligt att se Zoës utveckling. Jag märker ju i spårandet att det händer jättemycket med hennes mognad just nu. Från att tidigare ha haft en övertänd hund som i början på personspårandet kastade sig ut i spåret och sedan kom på att det skulle jobbas, så har jag nu en fokuserad och metodisk spårhund från start. I ett oerhört behagligt tempo jobbar hon sig systematiskt fram och cirklar noggrant för att befästa spåret om hon känner sig minsta osäker. Igår var det en fröjd att gå spår med henne. Vi gick ett ca 300 meter spår med 3-4 vinklar, bloduppehåll och skott. Det hade väl legat i 2-3 timmar. Skottet tog hon hur bra som helst. Vinklade till öronen och fäste uppmärksamheten framåt men ryckte inte till i rädsla eller osäkerhet. Dock så blev hon distraherad för när hon gick på spåret igen så svängde hon över på personspår innan hon hittade tillbaka till blodet och slutligen lättad och nöjd fick markera klöven. Detta ÄR så roligt. Och passar Zoë så bra. Nu tänker jag göra ett försök att få till anlagsprov innan Klippan. Trodde först inte vi skulle hinna, men jag hoppas nu att det ska kunna gå. Kul var det att höra av kursledaren Annika att vi har utvecklats snabbt, att Zoë börjar på allvar bli ett viltspårsämne och att det är en hund med starkt psyke. Det tycker man om att höra som perroägare!!
Annika och jag summerar. Störtgillade Annika, ljuvligt pigg göteborgska som snackade i ett. :-) Har lärt mig jättemycket på dessa fyra veckor.
LYDNAD
Jag var på avslutningstävling för en Lydnad 1 kurs hos Petra. För att Petra skulle se oss in action och vad som behöver jobbas vidare på när vi sedan hoppar på kurs igen efter påsk. Jag har inte gjort mycket lydnad alls sista månaden. Sporadiskt jobbat med pallen, men inte kommit i mål med ingångar. Hann möta upp Helene på bh-klubben innan i veckan för en genomgång och se hur vi låg. Och i vanlig ordning så är det sneda sittande, linföringen och apporten som jag brottas med. Platsliggningen tar jag det lugnt med och står nära och berömmer. Men DÖM VÅR förvåning när Zoë på första apportförsöket sedan Rättvik klippte den perfekt!!! Jag stod stum och tittade, Helene med ena foten på kopplet pep fram - men BERÖM henne då!!! Förvirrat gjorde jag det, och Zoë blev glad men förstod nog inte riktigt vad hon gjort för bra i denna förvirring... Att det ska vara så svårt med ens egna reaktionsförmåga...
Tillbaka till avslutningstävlingen. Jag blev såklart jättenervös när jag skulle upp på plan och visa Petra. Och självklart så är Zoë minst lika signalkänslig som alla andra perros... Så den linförigheten som satt som en smäck på uppvärmingen funkade såklart inte alls när vi stod på plan... Vilket var nyttigt. Första halvan av linförigheten var skräp, men när vi sedan kom in i det så satt det som en smäck sista halvan av programmet... Hm... Känns det igen..? Jag tror jag fick en 5:a här. (Ha! Vid kontroll fick jag hela 6.5 poäng på linförigheten...)
Var dock inte 100 avslappnad för vid läggandet så tvärnitade Zoë ståendes, en 10-poängare om det var vid rätt moment - nu blev det istället en nolla, inkallningen var sned sitt - en 9:a, vid riktiga ställandet tog något steg - en 9:a, apporten tappade hon för tidigt - en 0:a och hoppet sned sitt - en 9:a. Tandvisning och helhet fick vi 10:or på. Den sista just för att hon har sånt blås under tassarna när det stämmer. Och det är ju skönt. Det ska bara bli ordning på mig också...
I väntan på inkallning. Hur kan man sitta blickstilla och ändå lyckas slänga bak örat...?
Platsliggningen då, jo den gjordes sist på denna "träningstävling". Dessutom får vi själv välja hur långt ifrån hunden vi vill stå. Dock får vi inte berömma eller ge godis. Jag kopplade loss Zoë och ställde mig 3 meter framför. Vid första försöket så reste sig Hoffen (inte blandisen...) bredvid Zoë, men till en början låg Zoë kvar och pratade med den... ett skall gav hon också ifrån sig, men sen tillslut reste sig även fler hundar och då även Zoë. Det blev omläggning då Hoffen inte fick vara med. Denna gång höll jag mig på samma avstånd men hade även kopplet liggandes framför henne. Jag trodde inte hon skulle fixa detta eftersom det innan blev så stimmigt. Och även denna gång så gick hund efter hund upp till sina förare, men det blev inte stökigt ialla fall. Zoë var den enda hund som klarade att ligga hela tiden, men jösses vilken låda hon höll. Det var inte att hon låg och pep oroligt, det var mer att hon låg och snackade med alla hundar och konstiga förare som stod och tittade på henne medans hon låg. Men jag måste ändå säga att det kändes som att hon fattar så långt att hon ska ligga kvar. Det blev såklart en 0:a.
Petra tycker jag från och med nu ska jobba med hakan i backen. Zoë behöver en uppgift att koncentrera sig på för att inte bry sig så om omgivningen. Sen skulle jag inte hänga upp mig så mycket på allt hennes prat. Om hon får uppgiften hakan i backen och om jag jobbar med min nervositet så kommer det släppa. Jag ska med andra ord gå ut på stan och träna, i så jobbiga situationer som möjligt. Få folk att titta på oss och ändå inte bry mig om det... Puh...!!
Ingångarna är bara att jobba vidare med pallen, uppenbarligen så sitter det inte ännu. Och linförigheten måste jag splitta ner på mindre streckor igen. Sen lovade Petra att hon skulle göra det riktigt jobbigt för mig på kursen, och tvinga mig att visa moment varje gång inför deltagarna. För att jag ska få möjlighet att "tävlingsträna" min nervositet. Och ge mig läxa från gång till gång.
Det ska bli himla skoj att ta ordentligt tag i lydnaden igen. Jag vill verkligen att det ska sitta ordentligt innan jag nästa gång går ut och tävlar. Mitt mål är att bli färdig till Bjuvcup:en i juli. Det ska jag väl kunna klara. Speciellt med den intensiva lydnads-maj det kommer att bli. Kurs hos Petra, Klippan-helgen där även Petra kommer att vara med. Och så helgen efter i Vingåker med Johan och perrokollegor. Yes!! Vilken vår det blir!
Bildbevisen från viltspår och lydnaden står i vanlig ordning Björn för.
Underbar fokus i väntan på att få starta spåret...
VILTSPÅR
Vi hade sista gången på kursen igår och det är så roligt att se Zoës utveckling. Jag märker ju i spårandet att det händer jättemycket med hennes mognad just nu. Från att tidigare ha haft en övertänd hund som i början på personspårandet kastade sig ut i spåret och sedan kom på att det skulle jobbas, så har jag nu en fokuserad och metodisk spårhund från start. I ett oerhört behagligt tempo jobbar hon sig systematiskt fram och cirklar noggrant för att befästa spåret om hon känner sig minsta osäker. Igår var det en fröjd att gå spår med henne. Vi gick ett ca 300 meter spår med 3-4 vinklar, bloduppehåll och skott. Det hade väl legat i 2-3 timmar. Skottet tog hon hur bra som helst. Vinklade till öronen och fäste uppmärksamheten framåt men ryckte inte till i rädsla eller osäkerhet. Dock så blev hon distraherad för när hon gick på spåret igen så svängde hon över på personspår innan hon hittade tillbaka till blodet och slutligen lättad och nöjd fick markera klöven. Detta ÄR så roligt. Och passar Zoë så bra. Nu tänker jag göra ett försök att få till anlagsprov innan Klippan. Trodde först inte vi skulle hinna, men jag hoppas nu att det ska kunna gå. Kul var det att höra av kursledaren Annika att vi har utvecklats snabbt, att Zoë börjar på allvar bli ett viltspårsämne och att det är en hund med starkt psyke. Det tycker man om att höra som perroägare!!
Annika och jag summerar. Störtgillade Annika, ljuvligt pigg göteborgska som snackade i ett. :-) Har lärt mig jättemycket på dessa fyra veckor.
LYDNAD
Jag var på avslutningstävling för en Lydnad 1 kurs hos Petra. För att Petra skulle se oss in action och vad som behöver jobbas vidare på när vi sedan hoppar på kurs igen efter påsk. Jag har inte gjort mycket lydnad alls sista månaden. Sporadiskt jobbat med pallen, men inte kommit i mål med ingångar. Hann möta upp Helene på bh-klubben innan i veckan för en genomgång och se hur vi låg. Och i vanlig ordning så är det sneda sittande, linföringen och apporten som jag brottas med. Platsliggningen tar jag det lugnt med och står nära och berömmer. Men DÖM VÅR förvåning när Zoë på första apportförsöket sedan Rättvik klippte den perfekt!!! Jag stod stum och tittade, Helene med ena foten på kopplet pep fram - men BERÖM henne då!!! Förvirrat gjorde jag det, och Zoë blev glad men förstod nog inte riktigt vad hon gjort för bra i denna förvirring... Att det ska vara så svårt med ens egna reaktionsförmåga...
Tillbaka till avslutningstävlingen. Jag blev såklart jättenervös när jag skulle upp på plan och visa Petra. Och självklart så är Zoë minst lika signalkänslig som alla andra perros... Så den linförigheten som satt som en smäck på uppvärmingen funkade såklart inte alls när vi stod på plan... Vilket var nyttigt. Första halvan av linförigheten var skräp, men när vi sedan kom in i det så satt det som en smäck sista halvan av programmet... Hm... Känns det igen..? Jag tror jag fick en 5:a här. (Ha! Vid kontroll fick jag hela 6.5 poäng på linförigheten...)
Var dock inte 100 avslappnad för vid läggandet så tvärnitade Zoë ståendes, en 10-poängare om det var vid rätt moment - nu blev det istället en nolla, inkallningen var sned sitt - en 9:a, vid riktiga ställandet tog något steg - en 9:a, apporten tappade hon för tidigt - en 0:a och hoppet sned sitt - en 9:a. Tandvisning och helhet fick vi 10:or på. Den sista just för att hon har sånt blås under tassarna när det stämmer. Och det är ju skönt. Det ska bara bli ordning på mig också...
I väntan på inkallning. Hur kan man sitta blickstilla och ändå lyckas slänga bak örat...?
Platsliggningen då, jo den gjordes sist på denna "träningstävling". Dessutom får vi själv välja hur långt ifrån hunden vi vill stå. Dock får vi inte berömma eller ge godis. Jag kopplade loss Zoë och ställde mig 3 meter framför. Vid första försöket så reste sig Hoffen (inte blandisen...) bredvid Zoë, men till en början låg Zoë kvar och pratade med den... ett skall gav hon också ifrån sig, men sen tillslut reste sig även fler hundar och då även Zoë. Det blev omläggning då Hoffen inte fick vara med. Denna gång höll jag mig på samma avstånd men hade även kopplet liggandes framför henne. Jag trodde inte hon skulle fixa detta eftersom det innan blev så stimmigt. Och även denna gång så gick hund efter hund upp till sina förare, men det blev inte stökigt ialla fall. Zoë var den enda hund som klarade att ligga hela tiden, men jösses vilken låda hon höll. Det var inte att hon låg och pep oroligt, det var mer att hon låg och snackade med alla hundar och konstiga förare som stod och tittade på henne medans hon låg. Men jag måste ändå säga att det kändes som att hon fattar så långt att hon ska ligga kvar. Det blev såklart en 0:a.
Petra tycker jag från och med nu ska jobba med hakan i backen. Zoë behöver en uppgift att koncentrera sig på för att inte bry sig så om omgivningen. Sen skulle jag inte hänga upp mig så mycket på allt hennes prat. Om hon får uppgiften hakan i backen och om jag jobbar med min nervositet så kommer det släppa. Jag ska med andra ord gå ut på stan och träna, i så jobbiga situationer som möjligt. Få folk att titta på oss och ändå inte bry mig om det... Puh...!!
Ingångarna är bara att jobba vidare med pallen, uppenbarligen så sitter det inte ännu. Och linförigheten måste jag splitta ner på mindre streckor igen. Sen lovade Petra att hon skulle göra det riktigt jobbigt för mig på kursen, och tvinga mig att visa moment varje gång inför deltagarna. För att jag ska få möjlighet att "tävlingsträna" min nervositet. Och ge mig läxa från gång till gång.
Det ska bli himla skoj att ta ordentligt tag i lydnaden igen. Jag vill verkligen att det ska sitta ordentligt innan jag nästa gång går ut och tävlar. Mitt mål är att bli färdig till Bjuvcup:en i juli. Det ska jag väl kunna klara. Speciellt med den intensiva lydnads-maj det kommer att bli. Kurs hos Petra, Klippan-helgen där även Petra kommer att vara med. Och så helgen efter i Vingåker med Johan och perrokollegor. Yes!! Vilken vår det blir!
Bildbevisen från viltspår och lydnaden står i vanlig ordning Björn för.
Tusen erfarenheter rikare!
Då var det avklarat – Zoës och min tävlingspremiär i Lydnadsvärlden. Vi gjorde kanske inte succé direkt när det gäller poäng och utförande, men charmen tog hon med sig in på plan. Och jag känner mig oerhört stolt att jag som novis gick ut där två dagar i rad med en Zoë som har energi som ett flipperspel. Får man till det så har hon sån fantastisk fart och energi. När jag inte lyckas hålla ihop henne så far hon över apellplan som en flipperkula från kant till kant… :-)
Sen gör jag inte det så lätt för mig och Zoë. Och jag är nog rätt orädd… :-) Att ha en översocial hund som får socialisera med 12 perros och tillhörande ägare på okänd mark i en stuga i "norrland" :-) för att sedan vara hela dagar i ridhall (varvat med bilvila). Och dessutom ställa krav på henne att prestera helt nya saker.... På lördagen så startade Lydnadsklass 1 sist på dagen, strax efter kl 18… Då var både jag och min hund rätt matta. Men in gick vi på platsliggningen. I första gruppen var det fullständigt kaos med en rottis som gick upp. Av 8 ekipage blev 6 utskickade och de sista två fick ett nytt försök och klarade sin platsliggning. Eftersom jag inte kände mig säker på Zoës stabilitet i platsliggningen så var jag något nervös när vi gick in i andra grupp. Få henne på plats och koppla loss gick bra, läggandet flög hon ner på. Och jag gick ifrån henne mina metrar och hon låg väl still i 10-15 sekunder med låst blick på mig. SEN flög hon upp som en kanonkula och förbi mig mot mitten av hallen. Djupt andetag, lugnt men bestämt inkallande och hon kom tack och lov tillbaka till mig utan att störa resten av gruppen. Jag backade några steg och kopplade henne. Då lade hon sig bredvid mig och höll sig lugn resten av minuterna.
När vi sedan skulle ta oss igenom programmet så var vi båda för trötta. Linförigheten spretade helt galet, puhh… Vid läggandet stod hon kvar frågandes, jag gick tillbaka och visade henne ligg samt lämnade henne de 10 metrarna och gick sedan tillbaka till henne. När vi sedan gjorde inkallningen så tog hon en extra glädjerunda, och vid ställandet förlorade jag henne helt. Kvar hade jag då apporten, som var mitt nästa osäkerhetsmoment (då hon numera börjat sticka iväg med apporten…) och sedan det avslutande hindret (som i och för sig brukar vara ett paradnummer). Men med en flipperkula som gjorde ärevarv och en FÖR trött matte gjorde att jag bestämde mig för att här bryta tävlingen och samla ihop oss båda för nytt försök nästa dag.
MEN jag måste säga att när jag fick se filmen på kvällen så såg det betydligt bättre ut än det kändes när jag var ute på apellplan. Jag behöll lugnet och fokusen. Och såg detta framför allt som en nödvändigt erfarenhet med målet att få Zoë att hålla ihop. Därför brydde jag mig inte om att jag gick tillbaka och visade ett tydligt ligg under läggandet. Visste redan då att jag inte skulle få några stilpoäng. :-)
Ny dag och på söndagen var Lydnad 1 först ut. Och jag och Zoë var först ut av alla ekipage. Efter taktiksnack i stugan kvällen innan, och då jag själv kände att jag framför allt denna dag ville ta mig igenom programmet, så bestämde jag mig för att hoppa platsliggningen. Den ÄR inte klar och flippar Zoë där så skulle jag inte lyckas lugna ner henne tillräckligt snabbt för att sedan gå in som första ekipage. Och detta var helt rätt gjort!!
In gick jag iallafall rak i ryggen. Linförigheten fungerade betydligt bättre idag. Men därefter hade jag en förvirrad tävlingsledare som istället för läggandet meddelade mig att nästa moment var fritt följ så jag kunde koppla loss min hund. Febrilt i min hjärna funderade jag - hallåååå detta är fel - vad gör jag nu???!!! och kom fram till i mitt fokuserade tillstånd - tja, jag kör väl…. Så jag kopplar loss Zoë och startar på kommando. Vi hann göra en jäkla snygg framåt marsch och höger om marsch innan domare, sekreterare och publik lägger sig i och stoppar henne. Jag försökte behålla fokuset, medan förvirrade tävlingsledaren bad tusen gånger om ursäkt om och om igen. Jag ignorerade henne och hade järnkoll på min Zoë. Tillbaka till utgångspunkt för läggandet. Och då gör Zoë världens snyggaste ställande. Hade det varit på rätt moment så var det en 10:a. Nu blev det ju en nolla… :-) Vid inkallning så var det tjuvstart men 190 knyck och tvärnit. Vid riktiga ställandet så började hon snusa hästbajs precis när jag kommenderade stå. Så då gick hon ett par steg och tittade frågande på mig… Sen var vi framme vid apporten. Min osäkerhet här gjorde nog att jag inte gav den till henne på rätt sätt, så när hon väl fick den så höll hon världens bästa grepp och körde ärevarv på plan även denna gång i 190 knyck. Först var det knäpptyst, knäpptyst på läktaren sen brast det för alla och skratten vällde fram. För en gladare perro med bättre apportgrepp får man leta efter. Inte ens jag kunde låta bli att flina. Och sen susade det i huvudet – behåll lugnet, behåll lugnet. Två gånger släppte hon apporten 2 meter från mig för att i nästa sekund greppa den igen och springa ett nytt varv. Då vände jag rygg mot domare och publik, blundande och andandes två djupa andetag. Sen gick jag åt ett nytt håll och kallade in Zoë. När hon lugnade sig fick jag henne att släppa apporten på marken med ett tack och sedan satte jag henne innan jag gick fram och plockade upp apporten.
Då frågade tävlingsledaren om jag ville göra hoppet också. Och i mitt huvud tänkte jag bara SJÄLVKLART!!! Jag gick fram till hindret och hade nu Zoë med mig. Genomförde momentet med 8.5 i betyg. DET är jag mest nöjd över, jag gjorde vad jag hade bestämt. Tog mig igenom hela programmet, med en flipperkula till perro – Zoë tyckte detta var skitskoj!! Jag tycker det är helt fantastiskt att vi kommit så långt tillsammans att min ADHD-sötnos lärt sig (de flesta) momenten i träningssituation. Tävlingen var för min skull och mina stora tankar inför denna helg var - undras om jag kommer att lyckas hålla ihop henne. Nu har jag tagit ett stort hopp in i det okända. Platsliggningen funkade inte alls och hon fick glädjespatt med apporten. Vi var jättetrötta första dagen och hade en förvirrad tävlingsledare andra dagen. Och GIVETVIS hälsade hon glatt på tävlingsledaren och domaren båda dagarna. OCH fick 10:or på tandvisningen… Allt det jag fasade över skedde. MEN JAG ÖVERLEVDE. Jag sabbade inte för någon annan OCH jag behöll lugnet i dessa pressade situationer. Så nu gäller det bara att stabilisera henne, få henne att mogna. Hitta rätt sätt att ladda både mig själv och Zoë. Hitta momentrutiner för att behålla lugnet och fokusen. Helt enkelt träna vidare med siktet mot 10:an. :-)
Vilken härlig helg vi har haft!! Tack alla vänner för inspiration, peppning och omtanke! Jag är så glad för Zoë och alla nya vänner som jag lärt känna genom henne. Och att se alla andra ekipage in action är oerhört lärorikt. Det är så komplex och sååååå mycket psykologi i detta att träna hund. STORT grattis till Jenny som visade hur man kan ta sig igenom ett komplett lydnad 2 program MED 1:a pris båda dagarna med en Bombi som var trött trött trött av löp, parning och nu förhoppningsvis valpar i magen. ÄNDÅ presterade hon. Imponerande. Och en Susanne som med bestämda steg och en skrämmande stenfokusblick tog revange på sig själv och drog till med ett 1:a pris med andraplacering på söndagen. SHIT vad roligt att se dig in action. OCH Monica som också tog ett 1:a pris i Lydnad 1 med sin Soya.
Hem kom vi inatt vid halv två. Med världens snällaste Björn som körde hela tillbakavägen. Väl hemma gick Zoë raka vägen upp i sängen och ramlade ihop. Vilken hund jag har!!! Det finns väl inte nån i Rättvik som har kunnat missa hennes smittande glädje och charmattack. Inte ens Rolex...
Platsliggning & ingångar
Sötaste Zoë med öronen bakvikta i djup fokusering...
Matte har alltid varit bäst fokuserad med kniven på strupen... :-)
Fasiken, nu ger jag järnet denna vecka för att se hur långt det räcker. Stabil i lydnaden kommer hon inte att vara till helgen. MEN så kul hon är att jobba med. Morgon och lunchpass är nu avklarade. Ingångar hårdtränas och jag är kritisk och berömmer bara de alldeles perfekta ingångarna. Dessutom övas mina egna ingångar när hon ligger, att hon inte sätter sig utan kommandot sitt. Det sistnämnda börjar hon verkligen fatta. Sista 5 övningarna satt som en smäck. Och 2 x 2 min och 1 x 1 min platsliggning har vi hunnit med idag. En i parken på väg till jobb (knappt människor i rörelse), en i en annan park på lunchen (MYCKET rörelse) och en i trapphuset på jobb. Tänkte köra två till idag på väg hem. Och få till det samma även onsdag/torsdag. MER kan jag inte göra. Annat än att behålla lugnet och hålla tummarna på lördag/söndag...
--------------------------
... och på väg hem från jobb hann vi med dagens två sista platsliggningar. Planen är att strunta i att hon inte har så mycket träning med hundar och istället träna med massa andra störningsmoment. Så det blev perrongen på busstorget i rusningstid :-) och sen var det så kallt så vi körde även inne i ankomsthallen på centralen. På tre meters avstånd låg Zoë still i dryga två minuter. Duktiga tjej!!!
Vårt alldeles egna sätt att ladda upp inför Rättvik
Jag har med förfasan läst hur alla ni andra ligger i hårdträning inför Rättvik... :-) Själva kommer vi att vara fokuserade i stunden, men jag inser nu med en vecka kvar till the D-day att det kommer att vara en erfarenhet rikare för mig och miss Z. Och en helt fantastisk socialt härlig helg.
Det sociala har vi tränat hårt på här i Skåne. Tänkte att både jag och Zoë behövde det (läs gillar att ägna oss åt). Just nu ligger Zoë ihopkrupen som en liten boll. Och konstigt hade det varit annars efter följande:
Fredag: Susanne H med Bella, Scotti och löp-Blossom kamperar hemma hos mig. Goda ostar, massa vin och härligt (ej hund-) snack. Samt en lång kvällsrunda fick hundarna.
Lördag: Upp tidigt, genrep på lydnaden på en blåsig apellplan på Oxie BK. Både Bella, Cocos och Zoë var stresspåverkade (Zoë mest). Men tränade och frös gjorde vi. Sen skiljdes vi åt och jag begav mig till spårkurs i Helsingborg. Och DÄR briljerade Zoë och gick sitt spår alldeles excellent!!! Hon har blivit RIKITIGT duktig på personspår. Bara för jag är så avslappnad där och helt är inne på lydnad själv... Hmmmm... Ialla fall, tillbaka till Malmö, möta upp Susanne, Helene och Petra med Charlie. Underbar långrunda i Käglinge (som Zoë behövde rastas mer...). Hem till Helene, middag, ännu mer vin och övernattning. MASSOR med hundar (måste träna på det också eftersom vi kommer bo trångt i Rättvik...) löp-Blossom, Bella, Scotti, Cococs och Ceasar.
Söndag: För säkerhets skull en långrastning med alla hundarna i Käglinge igen innan Susanne fick med Zoë hem. Själv åkte jag på avkopplande spa i Tylösand för att riktigt komma i form till tävlingpremiären.
Måndag: Zoë hämtas hem. Fullständigt utmattad. Matte är väldigt relalalaxad och försökte träna sin hund på lite ingångar. Miss Z ställde upp. Men sen kurade hon ihop sig och somnade.
Vår status på Lydnad 1 programmet då?
Platsliggning: orolig eftersom jag inte fått möjlighet att träna detta tillräckligt med andra hundar i detta vädret
Tandvisning: ska inte vara något problem
Linförighet: bör gå ok, om jag bara har Zoë med mig från början...
Läggandet: bör gå ok, om jag bara får till rösten rätt (läs lågt röstläge) när det väl gäller
Inkallning: skulle kunna bli en 10:a om bara ingången varit bättre...
Ställandet: kommer att funka med hjälp av dubbelkommando (hand plus röst) vilket jag tänker att köra i detta läget...
Hinder: skulle kunna bli en 10:a om bara ingången varit bättre...
Apport: hm... vet inte alls. kan lika bra bli en 0:a, hon tar apporten nu men sitter inte kvar längre... hinner jag träna henne (med hjälp av koppel att sitta kvar) så kommer det kanske funka, annars funderar jag på att hoppa detta...
Helhet: ... tja who knows???
Summa summarium. En erfarenhet rikare. Och eftersom jag ändå har koll på vart jag är och att jag måste börja någon gång att tävla så varför inte göra det i Rättvik med all den moraliska support som jag kommer att ha där??? Sen är mitt MÅL att ta LP 1 under 2011 - inte nödvändigtvis februari 2011... :-)
Välkommen till skånsk Perrohelg 6-8 maj
– med Viltspår-tävling samt Lydnadsträning
Nu börjar planerna ta en mer konkret form och vi vill välkomna alla medlemmar i Perroklubben ner till ett härligt läger på Ugglegården utanför Klippan i maj. Såväl våra etablerade tävlingsekipage som alla ni som är nybörjare men nyfikna på lydnad och personspår och intresserade av att jobba mer med era Perros är välkomna. Vi hade tänkt lägga upp det på följande sätt:
FREDAG:
• Ankomst efter 12:00
• Eftermiddag; fri lydnadsträning med möjlighet att få input från Petra Staaf på moment som man fastnat i
• 14:00-16:00; fika
• 15:00-17:00; prova-på personspår i hagarna runt huset; med instruktör Petra Staaf
• 19:00; middag och mingel
• 20.00; mörkerspår
LÖRDAG:
• 8:00; frukost
• 9:00; viltspår-tävling med möjlighet att ta pris i Öppen klass. För att delta krävs godkänt anlagsprov senast 5/5. Beroende på antal anmälan så kan det bli lottning om platserna
• 10:00-12:00; introduktionskurs i Lydnad; med instruktör Petra Staaf
• 10:00-12:00; träningsgrupper för Lydnadsekipage då vi ger varandra input
• 12:00-13:00; lunch serveras
• 13:00-16:00; träningsgrupper för Lydnadsekipage då även nybörjarna ingår. Petra Staaf cirkulerar i de olika träningsgrupperna och ger input
• 14:00-17:00; öppet hus för valpköpare och Perrointresserade (med ansvarig mottagare som kan berätta om rasen samt guida runt medan vi andra tränar vidare)
• 15:00-16:00; fika och besökarna har här möjlighet att hälsa på olika perros
• 20:00; middag och mingel
SÖNDAG:
• 8:00; frukost
• förmiddag; fri lydnadsträning med möjlighet att få input från Petra Staaf på moment som man fastnat i. Dessutom möjlighet att gå viltspår som läggs ut kvällen innan eller personspår i hagarna runt huset
• städning och hemfärd
Ugglegården: Vackert belägen strax utanför Stidsvig i Klippans kommun. Klippan är närmsta by, 5 min bilväg. Bok och granskog ligger precis utanför dörren. Här finns mycket vilt och det är inte ovanligt att både rådjur och älgar står och betar på ängarna intill huset. I hagarna runt huset finns islandshästar och gutefår. Dessa hagar får vi använda till lydnadsträning. Gården är 230 m2 fördelat på sju rum varav tre sovrum samt ett stort sovloft med 17 sängplatser, totalt finns 31 sängplatser. Läs mer på www.ugglegarden.se
Petra Staaf: Utbildad till instruktör 1989, blev specialinstruktör i spår och rapport 1991 och förbundsinstruktör 2001. Är även tävlingsledare. Petra har Maria Hagström som mentor och vi är ett gäng perroägare i Skåne (Anna, Björn, Katarina, Susanne Hall) som tränar hos henne. Själv tränar hon Kelpie. Läs mer på www.staafshundrad.se
Anmälan till: [email protected] Anmälan är bindande, glöm inte nämna vilka aktiviteter ni är intresserade av att delta i.
Senaste anmälningsdag: 28/2
Pris: Beräknad maxkostnad kommer att vara 900 kr/person för hela helgen. Då ingår sängplats, tillgång till Petra Staaf samt all mat enl ovan. Beroende på hur många vi blir så kommer denna kostnad sjunka ner mot 500 kr/person. Slutlig kostnad återkommer vi med när vi vet hur många vi blir.
OBS! För deltagande i viltspår-tävlingen tillkommer 400 kr.
Mat: All mat ingår i priset och kommer att vara laktosfri. Vid andra allergier får man ordna kompletterande mat själv. Vin, öl och annan "kvällsdricka" tar var och en med själv.
Sängplats: Totalt 31 sängplatser finns, fördelat på tre sovrum och ett sovloft. Kudde, täcke samt sänglinne tar var och en med sig själv.
Toalett/dusch/bastu: Tre toaletter (en handikappsanpassad), två duschrum samt bastu. Tvättmaskin/torktumlare finns.
Husbil: Möjlighet till att ställa upp husbilar finns. Elkostnad 2kr/kwh. Prisreduktion för detta återkommer vi med när vi vet hur många vi blir.
Transport: Förutom bil, så går det tåg till Klippan från Stockholm via Hässleholm (tid 4:40) och från Göteborg via Ängelholm (tid 3:20). I Klippan blir ni hämtade av oss.
Deltagande utan övernattning: Möjlighet kommer att finnas att delta under dagarna men att åka hem på kvällarna. Prisreduktion för detta återkommer vi med när vi vet hur många vi blir.
För att få delta måste ni vara medlem i Perroklubben. Läs mer på www.perroklubben.se
Justeringar i programmet kommer säkert att ske under vägen. Vi ser då till att meddela anmälda ekipage direkt samt uppdatera bloggar/facebook/www.perroklubben.se
Välkomna!
Katarina/Zoë, Björn/Neo, Helene/Cocos & Ceasar, Anna/Buster och Louise/Isa & Dicho
Nu börjar planerna ta en mer konkret form och vi vill välkomna alla medlemmar i Perroklubben ner till ett härligt läger på Ugglegården utanför Klippan i maj. Såväl våra etablerade tävlingsekipage som alla ni som är nybörjare men nyfikna på lydnad och personspår och intresserade av att jobba mer med era Perros är välkomna. Vi hade tänkt lägga upp det på följande sätt:
FREDAG:
• Ankomst efter 12:00
• Eftermiddag; fri lydnadsträning med möjlighet att få input från Petra Staaf på moment som man fastnat i
• 14:00-16:00; fika
• 15:00-17:00; prova-på personspår i hagarna runt huset; med instruktör Petra Staaf
• 19:00; middag och mingel
• 20.00; mörkerspår
LÖRDAG:
• 8:00; frukost
• 9:00; viltspår-tävling med möjlighet att ta pris i Öppen klass. För att delta krävs godkänt anlagsprov senast 5/5. Beroende på antal anmälan så kan det bli lottning om platserna
• 10:00-12:00; introduktionskurs i Lydnad; med instruktör Petra Staaf
• 10:00-12:00; träningsgrupper för Lydnadsekipage då vi ger varandra input
• 12:00-13:00; lunch serveras
• 13:00-16:00; träningsgrupper för Lydnadsekipage då även nybörjarna ingår. Petra Staaf cirkulerar i de olika träningsgrupperna och ger input
• 14:00-17:00; öppet hus för valpköpare och Perrointresserade (med ansvarig mottagare som kan berätta om rasen samt guida runt medan vi andra tränar vidare)
• 15:00-16:00; fika och besökarna har här möjlighet att hälsa på olika perros
• 20:00; middag och mingel
SÖNDAG:
• 8:00; frukost
• förmiddag; fri lydnadsträning med möjlighet att få input från Petra Staaf på moment som man fastnat i. Dessutom möjlighet att gå viltspår som läggs ut kvällen innan eller personspår i hagarna runt huset
• städning och hemfärd
Ugglegården: Vackert belägen strax utanför Stidsvig i Klippans kommun. Klippan är närmsta by, 5 min bilväg. Bok och granskog ligger precis utanför dörren. Här finns mycket vilt och det är inte ovanligt att både rådjur och älgar står och betar på ängarna intill huset. I hagarna runt huset finns islandshästar och gutefår. Dessa hagar får vi använda till lydnadsträning. Gården är 230 m2 fördelat på sju rum varav tre sovrum samt ett stort sovloft med 17 sängplatser, totalt finns 31 sängplatser. Läs mer på www.ugglegarden.se
Petra Staaf: Utbildad till instruktör 1989, blev specialinstruktör i spår och rapport 1991 och förbundsinstruktör 2001. Är även tävlingsledare. Petra har Maria Hagström som mentor och vi är ett gäng perroägare i Skåne (Anna, Björn, Katarina, Susanne Hall) som tränar hos henne. Själv tränar hon Kelpie. Läs mer på www.staafshundrad.se
Anmälan till: [email protected] Anmälan är bindande, glöm inte nämna vilka aktiviteter ni är intresserade av att delta i.
Senaste anmälningsdag: 28/2
Pris: Beräknad maxkostnad kommer att vara 900 kr/person för hela helgen. Då ingår sängplats, tillgång till Petra Staaf samt all mat enl ovan. Beroende på hur många vi blir så kommer denna kostnad sjunka ner mot 500 kr/person. Slutlig kostnad återkommer vi med när vi vet hur många vi blir.
OBS! För deltagande i viltspår-tävlingen tillkommer 400 kr.
Mat: All mat ingår i priset och kommer att vara laktosfri. Vid andra allergier får man ordna kompletterande mat själv. Vin, öl och annan "kvällsdricka" tar var och en med själv.
Sängplats: Totalt 31 sängplatser finns, fördelat på tre sovrum och ett sovloft. Kudde, täcke samt sänglinne tar var och en med sig själv.
Toalett/dusch/bastu: Tre toaletter (en handikappsanpassad), två duschrum samt bastu. Tvättmaskin/torktumlare finns.
Husbil: Möjlighet till att ställa upp husbilar finns. Elkostnad 2kr/kwh. Prisreduktion för detta återkommer vi med när vi vet hur många vi blir.
Transport: Förutom bil, så går det tåg till Klippan från Stockholm via Hässleholm (tid 4:40) och från Göteborg via Ängelholm (tid 3:20). I Klippan blir ni hämtade av oss.
Deltagande utan övernattning: Möjlighet kommer att finnas att delta under dagarna men att åka hem på kvällarna. Prisreduktion för detta återkommer vi med när vi vet hur många vi blir.
För att få delta måste ni vara medlem i Perroklubben. Läs mer på www.perroklubben.se
Justeringar i programmet kommer säkert att ske under vägen. Vi ser då till att meddela anmälda ekipage direkt samt uppdatera bloggar/facebook/www.perroklubben.se
Välkomna!
Katarina/Zoë, Björn/Neo, Helene/Cocos & Ceasar, Anna/Buster och Louise/Isa & Dicho
Pallen, apporten och pälsen
Först och främst - idag rök Zoës päls med god assistans av snälla och väldigt noggranna Helene :-) Och vilken lättnad det var att få av den. På mindre än en vecka så förvandlades Zoës silkeslockar till en epidemi av tovor... Det eviga kombinationen av salt/duscha snö/duscha klarade inte ens vi av. MEN så skönt att få av pälsen. OCH så söt hon är - ännu mer silkeslen och alldeles varm.
Så till allas glädje i Rättvik, inte heller Zoë kommer att skräpa ner i stugorna. Gissa om jag är nöjd över att sällskapet nere från Skåneland nu består av, förutom mig och Zoë då, även Björn/Neo och Anna/Buster. Och efter en sista stöt mot Helene så kommer även hon och Cocos med all sannolikhet OCKSÅ följa med. Nu när vi istället kör bil och när det dessutom visade sig vara en helg tidigare än vad Helene trodde det skulle vara. SUPERKUL!!
Träningen går framåt. En träningsbok är nu tagen i bruk. Varje veckas träning specas ner och utvärderas efter varje tillfälle. Så nyttigt för mig att sitta och göra denna plannering och analysering. Allting blir mycket lättare att hantera.
Denna sista vecka har jag fokuserat på pallen, apport, inte puffa på godishanden, hakan i backen och sitta i fot tyst med fokus på mig i 10 sek (de sista två som del av platsliggning, för att få henne tryggare och stabilare)
När det gäller pallen så är jag nu på punkt 3 utifrån coachen Susannes brillianta instruktioner. Zoë fattar definitivt vad det går ut på, nu jobbar jag framför allt med att få in rumpan riktigt bra innan jag berömmer.
Apporten var jag så frustrerad över att jag inte kom förbi 3 sek, då hon spottade ut den. Så jag började om utifrån vad jag läst mig till i jakten på 10:an. Att först berömma gripandet från marken, därefter gå över till spontangripande från hand, och därefter gripande på kommando och fasthållande. Och här hittade jag en ingång till att få Zoë att förstå att hon skulle hålla fast. BETYDLIGT bättre är hon. Jag är i princip uppe i 5 sekunder nu, och hon släpper inte förrän då jag klickar henne. Planen nu är att se till att apporten inte ramlar i backen utan att jag alltid ska fånga den, samt att börja röra vid Zoë och apporten medan hon håller den. Samt även prova att kasta iväg den så hon får hämta in den till mig. Detta utifrån input från Helene.
Puffen på handen är betydligt bättre. Det händer fortfarande så det är inte helt borta, men betydligt bättre. Hakan i backen jobbar jag vidare på, har inte lagt på kommando på detta ännu. Måste först få det att vara lite fler sekunder i stöten. Sitta fot är jag jättenöjd över att jag hittade som svag punkt (också med hjälp av träningsboken i jakt på 10:an). Detta behöver hon verkligen träna på. Tålamod och koncentration.
Så nästa veckas projekt är att varje lunch jobba på med ingångar, sitta fot tyst och stilla, samt några kortare platsliggningar per dag i trapphuset. Hemmavid i vardagsrummet så är det sista stegen på pallen, få till apporten hela vägen, samt sätta igång med läggande under gång.
På torsdag har vi antagligen möjlighet att träna i ridhus. Då är det fokus på linförighet, platsliggning samt koll på hur långt jag kommit med läggande under gång. Kul kul kul. Helene, säg bara till när Michels lekrum är "ledigt" nästa gång. Dagens träning gav mig jättemycket och i väntan på att det töat så kommer jag mer än gärna hem till er och tränar... :-)
Slutligen vill jag bara berätta att nyårsraketer i kobination med Zoë är INGA problem. Hon var gladeligen ute på balkongen och lekte med sin tennisboll vid tolvslaget och brydde sig inte alls om allt ljus och ljud... Coola hund!
Så till allas glädje i Rättvik, inte heller Zoë kommer att skräpa ner i stugorna. Gissa om jag är nöjd över att sällskapet nere från Skåneland nu består av, förutom mig och Zoë då, även Björn/Neo och Anna/Buster. Och efter en sista stöt mot Helene så kommer även hon och Cocos med all sannolikhet OCKSÅ följa med. Nu när vi istället kör bil och när det dessutom visade sig vara en helg tidigare än vad Helene trodde det skulle vara. SUPERKUL!!
Träningen går framåt. En träningsbok är nu tagen i bruk. Varje veckas träning specas ner och utvärderas efter varje tillfälle. Så nyttigt för mig att sitta och göra denna plannering och analysering. Allting blir mycket lättare att hantera.
Denna sista vecka har jag fokuserat på pallen, apport, inte puffa på godishanden, hakan i backen och sitta i fot tyst med fokus på mig i 10 sek (de sista två som del av platsliggning, för att få henne tryggare och stabilare)
När det gäller pallen så är jag nu på punkt 3 utifrån coachen Susannes brillianta instruktioner. Zoë fattar definitivt vad det går ut på, nu jobbar jag framför allt med att få in rumpan riktigt bra innan jag berömmer.
Apporten var jag så frustrerad över att jag inte kom förbi 3 sek, då hon spottade ut den. Så jag började om utifrån vad jag läst mig till i jakten på 10:an. Att först berömma gripandet från marken, därefter gå över till spontangripande från hand, och därefter gripande på kommando och fasthållande. Och här hittade jag en ingång till att få Zoë att förstå att hon skulle hålla fast. BETYDLIGT bättre är hon. Jag är i princip uppe i 5 sekunder nu, och hon släpper inte förrän då jag klickar henne. Planen nu är att se till att apporten inte ramlar i backen utan att jag alltid ska fånga den, samt att börja röra vid Zoë och apporten medan hon håller den. Samt även prova att kasta iväg den så hon får hämta in den till mig. Detta utifrån input från Helene.
Puffen på handen är betydligt bättre. Det händer fortfarande så det är inte helt borta, men betydligt bättre. Hakan i backen jobbar jag vidare på, har inte lagt på kommando på detta ännu. Måste först få det att vara lite fler sekunder i stöten. Sitta fot är jag jättenöjd över att jag hittade som svag punkt (också med hjälp av träningsboken i jakt på 10:an). Detta behöver hon verkligen träna på. Tålamod och koncentration.
Så nästa veckas projekt är att varje lunch jobba på med ingångar, sitta fot tyst och stilla, samt några kortare platsliggningar per dag i trapphuset. Hemmavid i vardagsrummet så är det sista stegen på pallen, få till apporten hela vägen, samt sätta igång med läggande under gång.
På torsdag har vi antagligen möjlighet att träna i ridhus. Då är det fokus på linförighet, platsliggning samt koll på hur långt jag kommit med läggande under gång. Kul kul kul. Helene, säg bara till när Michels lekrum är "ledigt" nästa gång. Dagens träning gav mig jättemycket och i väntan på att det töat så kommer jag mer än gärna hem till er och tränar... :-)
Slutligen vill jag bara berätta att nyårsraketer i kobination med Zoë är INGA problem. Hon var gladeligen ute på balkongen och lekte med sin tennisboll vid tolvslaget och brydde sig inte alls om allt ljus och ljud... Coola hund!
Tips från coachen...
Jag har använt mellandagarna till en djupdykning (kurs i ett iskallt ridhus med härligt sällskap) i klickerteknik och framför allt använda detta för att få till ingångar och vänstersvängar med hjälp av en pall. Genomgång av hur man jobbade med detta fick jag av Susanne och Ella redan förra helgen, efter ett par glas vin... Men det är många detaljer att hålla i minnet. Eftersom jag har världens bästa coach på distans, som förutom att servera mig mat och vin när vi ses, även detaljstuderar bilderna från Helenes blogg, så kom det igår input och tips via chatten på Facebook. Fru Hall, det finns många BRA sätt att använda FB... Självklart måste jag få delge coachens tips till er andra.
Först bilderna som jag lånat från Helene:
Ett första nyfiket snusande... KLICK + godis
Är det tassen som du vill ha fram...? KLICK + godis
Och så till steg-för-steg instruktionen från coach Susanne:
1. Få upp Zoes tassar på pallen, din placering spelar mindre roll, (jag tror jag stod på andra sidan pallen i förhållande mot Ella näsa mot nos). Titta gärna på pallen för att göra tydligt att det är pallen som är viktig. Om hon närmar sig pallen klicka belöna på pallen (håll din hand ovanför pallen). Kräv mer och mer tills hon (kanske) i ren frustration sätter upp tassen :-) (tror du passerat detta steg)...
2. När sedan båda tassarna är uppe på pallen och hon står kvar ska bakdelen börja röra på sig. Rör dig lite i sidled (när Zoe tittar) vid minsta ryckning i någon baktass klicka och belöna på pallen. Därefter kräver vi återigen mer och mer. I detta läge står du fortfarande med näsa mot nos. Ditt fokus ligger nu på bakbenen.
3. Nu ska du börja få henne att vandra in i fotposition. Nu börjar det bli viktigt med din placering. För Zoe ska det se rätt ut och hon får inte komma för långt fram. Gå runt en kant i taget (dvs vänstersvängar tränar du). Med din placering med långsidan av skon utefter pallkanten. Jag behöver stå med tåspetsen utanför pallennär de 90 graderna går bra utökar du och ser till att det blir rena ingångar dvs 180 grader. Mata under tiden du flyttar på dig så att ni hamnar näsa mot nos (förutom lite sneställt iom att du ska ha fötterna helt rätt på kanten av pallen). Det gör inget om Zoe överdriver och kommer in med rumpan lite bakom dig, det löser ni sedan. Enligt Ann (Chanja/Kungsörs arr) är det tom en fördel.
4. Nu ska du arbeta bort pallen. Det gör du genom att "minska ner" pallen till t.ex. en musmatta eller papper (tror jag att jag använt). Gör exakt likadant få upp Zoe på pappret och utför samma övningar som ovan. Därefter bort med pappret och använd samma rörelser några gånger, sedan har du vackra vänstersvängar (förutsatt att du överdriver svänger några gånger och sedan minskar ner på tydligheten) och ingångar.
Har du problem med att Zoe tuggar på apporten kan du även använda pallen till att öva ingångar med apport i munnen. Att även fokusera på pallen gör oftast att tugget försvinner.
Jag återkommer med utvecklingen på detta...
Först bilderna som jag lånat från Helene:
Ett första nyfiket snusande... KLICK + godis
Är det tassen som du vill ha fram...? KLICK + godis
Och så till steg-för-steg instruktionen från coach Susanne:
1. Få upp Zoes tassar på pallen, din placering spelar mindre roll, (jag tror jag stod på andra sidan pallen i förhållande mot Ella näsa mot nos). Titta gärna på pallen för att göra tydligt att det är pallen som är viktig. Om hon närmar sig pallen klicka belöna på pallen (håll din hand ovanför pallen). Kräv mer och mer tills hon (kanske) i ren frustration sätter upp tassen :-) (tror du passerat detta steg)...
2. När sedan båda tassarna är uppe på pallen och hon står kvar ska bakdelen börja röra på sig. Rör dig lite i sidled (när Zoe tittar) vid minsta ryckning i någon baktass klicka och belöna på pallen. Därefter kräver vi återigen mer och mer. I detta läge står du fortfarande med näsa mot nos. Ditt fokus ligger nu på bakbenen.
3. Nu ska du börja få henne att vandra in i fotposition. Nu börjar det bli viktigt med din placering. För Zoe ska det se rätt ut och hon får inte komma för långt fram. Gå runt en kant i taget (dvs vänstersvängar tränar du). Med din placering med långsidan av skon utefter pallkanten. Jag behöver stå med tåspetsen utanför pallennär de 90 graderna går bra utökar du och ser till att det blir rena ingångar dvs 180 grader. Mata under tiden du flyttar på dig så att ni hamnar näsa mot nos (förutom lite sneställt iom att du ska ha fötterna helt rätt på kanten av pallen). Det gör inget om Zoe överdriver och kommer in med rumpan lite bakom dig, det löser ni sedan. Enligt Ann (Chanja/Kungsörs arr) är det tom en fördel.
4. Nu ska du arbeta bort pallen. Det gör du genom att "minska ner" pallen till t.ex. en musmatta eller papper (tror jag att jag använt). Gör exakt likadant få upp Zoe på pappret och utför samma övningar som ovan. Därefter bort med pappret och använd samma rörelser några gånger, sedan har du vackra vänstersvängar (förutsatt att du överdriver svänger några gånger och sedan minskar ner på tydligheten) och ingångar.
Har du problem med att Zoe tuggar på apporten kan du även använda pallen till att öva ingångar med apport i munnen. Att även fokusera på pallen gör oftast att tugget försvinner.
Jag återkommer med utvecklingen på detta...
Rättvik here we come...
Då även min andra chans till tävlingspremiär gått om stöpet p g a vintervädret (även Trelleborg har ställt in sin tävling) så ser det inte bättre ut än att jag och Zoë får sikta på att göra vår efterlängtade premiär på inomhustävlingen till Rättvik!! För DÄR ställer man väl inte in för lite snö Anna :-).
Med andra ord så är det upp till er i Stockholm att drilla mig ordentligt, och för mig själv att lägga upp en ordentlig plan. För nu handlar det inte bara om att "testa på" att tävla. Nu får jag mer sätta målet att ta MINST ett andrapris. Men gärna ett första...
Med andra ord så är det upp till er i Stockholm att drilla mig ordentligt, och för mig själv att lägga upp en ordentlig plan. För nu handlar det inte bara om att "testa på" att tävla. Nu får jag mer sätta målet att ta MINST ett andrapris. Men gärna ett första...
Snopet...
Äsch, fick precis reda på att min efterlängtade tävlingspremiär på söndag är inställd. Vaddå för mycket snö på appellplan...
Nedräkning...
Jag och Zoë har det rätt bra. Förutom att vi konstant blir dokumenterade av Björn, mästerfotografen, så fick vi i söndags dessutom lydnadscoaching av Petra Staaf, stenhård, ärlig och fantastiskt klok.
Mitt dilemma är ju att få in de sista momenten ligg under gång och stå under gång. Ligg börjar jag skönja framsteg på i min egen kammare, så därför så fokuserade jag på att få Petras input på stå under gång. Petras omdömme var att jag är för snäll och berömmer för mycket (jag har fortfarande men av hur Zoë var i somras, och tycker själv att dit Zoë och jag har kommit såhär långt är fantastiskt... men vi ska ju längre... herregud vi ska ju tävla!!!). Hon har rätt och jag tar det till mig. Jag ska vara mer kritiskt och jag ska vara mer FOKUSERAD under träning. Vi har gemensamt arbetat ut en plan som jag ska genomföra närmsta veckan, får jag 5 poäng på stå under gång så är det Petras förtjänst, får jag mer är det min förtjänst. Jag vill ju vinna över Petra... :-)
Petra frågade direkt - har du koll på platsliggningen. Och jag - Jajamänsan. Och bara för det så inser jag nu vid kontroll att jag har fått en pipande hund... Fasikens!!! Zoës senaste downperiod (läs ovanligt lugn) har ju också inneburit pipande. Detta jäkla pipande som jag trodde jag var av med... Tillbaka!! Och gärna när hon ligger stilla... Jädrans... Dessutom så börjar hon helt plöstligt resa sig mot mig även när vi är ensamma (i o f s i trapphus med skrikande barn...)
Statusen inför vår tävlingspremiär på söndag är följande (urgh...)
Platsliggning; innan inga problem, jag har till och med infört störning under träning... NU piper hon...
Tandvisning; kräver en 10:a av henne. Nenas problemas.
Linförighet; rakt fram ser det ut såhär:
Vänster om och höger om tänker jag spara till Susanne/Sanna/Johan att hjälpa mig med. Hon är inte lika skarp där. Jag jobbar på med det lösryckt. Men jag blir så yr av att köra Maria Hagströms högersnurr och vänstersnurr... jag har inget vidare balanssinne... Halterna klarar hon.
Läggande; jag är på G här. Hoppas på poäng...
Inkallande; bra blås i tassarna, ingången är inte ultimat. Sparar till er i Stockholm (får jag visa tre svaga moment...? höger vänster halt samt ingång...??)
Ställande; jag ska bara få in momentet, ligger lite efter där... Som sagt, allt över 5 i betyg är MIN förtjänst...
Apport; tar på kommando, men håller inte 5 sekunder ännu... vi är på 3-4... så kanske kanske....
Hopp över hinder; hon ÄLSKAR detta, men ingångarna är samma här, kan man fila på.
Summa summarium; VARFÖR tävlar jag redan? Jo för att pressa mig själv. För att få vanan av skarpt läge. För att slå vårt rekord på 95 poäng som vi hade på kursslutet. För att veta vad jag pratar om när jag får stödundervisningen i Stockholm. :-) Och för att jag LÄNGTAT efter detta!! Det ska bli SÅÅÅÅÅ kul!! Håll tummarna för mig.
PS. Självklart är det Björn som fick till profilbilden på Zoë i söndags. Hon är rätt söt i sin päls nu. Och ja, den är precis så mjuk som den ser ut...
Mitt dilemma är ju att få in de sista momenten ligg under gång och stå under gång. Ligg börjar jag skönja framsteg på i min egen kammare, så därför så fokuserade jag på att få Petras input på stå under gång. Petras omdömme var att jag är för snäll och berömmer för mycket (jag har fortfarande men av hur Zoë var i somras, och tycker själv att dit Zoë och jag har kommit såhär långt är fantastiskt... men vi ska ju längre... herregud vi ska ju tävla!!!). Hon har rätt och jag tar det till mig. Jag ska vara mer kritiskt och jag ska vara mer FOKUSERAD under träning. Vi har gemensamt arbetat ut en plan som jag ska genomföra närmsta veckan, får jag 5 poäng på stå under gång så är det Petras förtjänst, får jag mer är det min förtjänst. Jag vill ju vinna över Petra... :-)
Petra frågade direkt - har du koll på platsliggningen. Och jag - Jajamänsan. Och bara för det så inser jag nu vid kontroll att jag har fått en pipande hund... Fasikens!!! Zoës senaste downperiod (läs ovanligt lugn) har ju också inneburit pipande. Detta jäkla pipande som jag trodde jag var av med... Tillbaka!! Och gärna när hon ligger stilla... Jädrans... Dessutom så börjar hon helt plöstligt resa sig mot mig även när vi är ensamma (i o f s i trapphus med skrikande barn...)
Statusen inför vår tävlingspremiär på söndag är följande (urgh...)
Platsliggning; innan inga problem, jag har till och med infört störning under träning... NU piper hon...
Tandvisning; kräver en 10:a av henne. Nenas problemas.
Linförighet; rakt fram ser det ut såhär:
Vänster om och höger om tänker jag spara till Susanne/Sanna/Johan att hjälpa mig med. Hon är inte lika skarp där. Jag jobbar på med det lösryckt. Men jag blir så yr av att köra Maria Hagströms högersnurr och vänstersnurr... jag har inget vidare balanssinne... Halterna klarar hon.
Läggande; jag är på G här. Hoppas på poäng...
Inkallande; bra blås i tassarna, ingången är inte ultimat. Sparar till er i Stockholm (får jag visa tre svaga moment...? höger vänster halt samt ingång...??)
Ställande; jag ska bara få in momentet, ligger lite efter där... Som sagt, allt över 5 i betyg är MIN förtjänst...
Apport; tar på kommando, men håller inte 5 sekunder ännu... vi är på 3-4... så kanske kanske....
Hopp över hinder; hon ÄLSKAR detta, men ingångarna är samma här, kan man fila på.
Summa summarium; VARFÖR tävlar jag redan? Jo för att pressa mig själv. För att få vanan av skarpt läge. För att slå vårt rekord på 95 poäng som vi hade på kursslutet. För att veta vad jag pratar om när jag får stödundervisningen i Stockholm. :-) Och för att jag LÄNGTAT efter detta!! Det ska bli SÅÅÅÅÅ kul!! Håll tummarna för mig.
PS. Självklart är det Björn som fick till profilbilden på Zoë i söndags. Hon är rätt söt i sin päls nu. Och ja, den är precis så mjuk som den ser ut...
Perroträff/tävling i Rättvik
Den 5-6 februari är det en 2 dagars lydnadstävling i Nedansiljans brukshundsklubb. En mycket trevlig tävling i en stor körhall (antar att man kör hästar där till vardags). Hallen rymmer två tävlingsplaner och där körs parallellt lydnadsklass 1 till Elit. En fin läktare högt ovan planerna vilket innebär mindre störning. Vi är några stycken perroekipage som tänker tävla där men önskar att vi kunde vara fler. Är du sugen på att hänga på, hör av dig till [email protected], anmälan måste du göra på www.sbk.nu allra senast 3 veckor innan.
Vi hade tänkt boka rum på Fyrklövern och beroende på antal personer i varje stuga så blir priset ca 500 kr/person och helg.
Vi kanske kan hyra hallen för en träning på fredagen.
Vilken hejarklack vi skulle kunna få :-)
Susanne/Ella, Katarina/Zoe, Sanna/Peppar och Anna/Rolex
p.s. har vi missat några tävlingsekipage eller blivande tävlingsekipage så är det inte med flit och det vore underbart om du i så fall skickar detta mail vidare d.s.
Ett djupt andetag och så HOPP...
... ut över kanten till det okända! Nu har jag anmält mig och Zoë till våra första lydnadstävlingar. 5:e december i Veberöd gör vi premiär och följer upp direkt med den 12:e i Trelleborg. Insett att jag behövde en deadline att jobba mot och en en morot till att strukturera min träning bättre. Och så ville jag ialla fall ha varit ute och vänt på plan innan jag får en alldeles egen specialare-träning uppe i Stockholm med hjälp av Susanne och Sanna (och kanske Johan) i samband med stora hundmässan helgen vecka 50.
Jag har en hel del kvar att fila på, så nu gäller det att lägga upp en träningsplan och jobba strukturerat lite lite varje dag. Både på lunchrundan ute i stadsmiljö och hemmavid på kvällen. Just nu är det på lunchrundan stående vid gång, linförighet samt platsliggning som gäller. Hemma i lägenheten filar jag på ingångar och apportering. I trapphuset varvat med källargången så är det platsliggning (utan störning) samt stående vid gång.
Inkallning och hopp går i ett huj, där är det ingång som måste förbättras. Tandvisning inga problem.
Förutom stående så är nästa puckel platsläggande. Vi får se hur mycket jag hinner på 3,5 vecka. Målet är att genomföra tävlingarna med mer poäng än kursavslutningen med 95 poäng. Det ska jag väl kunna klara...??
Jag har en hel del kvar att fila på, så nu gäller det att lägga upp en träningsplan och jobba strukturerat lite lite varje dag. Både på lunchrundan ute i stadsmiljö och hemmavid på kvällen. Just nu är det på lunchrundan stående vid gång, linförighet samt platsliggning som gäller. Hemma i lägenheten filar jag på ingångar och apportering. I trapphuset varvat med källargången så är det platsliggning (utan störning) samt stående vid gång.
Inkallning och hopp går i ett huj, där är det ingång som måste förbättras. Tandvisning inga problem.
Förutom stående så är nästa puckel platsläggande. Vi får se hur mycket jag hinner på 3,5 vecka. Målet är att genomföra tävlingarna med mer poäng än kursavslutningen med 95 poäng. Det ska jag väl kunna klara...??
Energi av Maria Hagström
Genom Petra Staaf som jag tränat Lydnad 1 hos under sommaren, så blev jag inbjuden att vara med på en intensivdag med Maria Hagström. Ny som jag är i denna värld, så hade jag inte riktigt koll på vad jag gav mig in i. Vem Maria Hagström egentligen var, annat än Petras mentor, och någon som enligt Petra kunde ge mig en kick vidare. Någon vecka innan så googlade jag på henne och hittade följande:
"Jag som har kurserna på Skogsborg heter Maria Hagström. Under åren har jag utbildat mig till instruktör och domare. Mitt hundintresse vänder sig främst mot inlärning och träning. Egentligen skulle jag kunna vara intresserad av vilken gren som helst men diverse tillfälligheter har lett mig in på bruks, främst spår och sök, lydnadsklass, räddningsök och vallning. Jag har tävlat på SM och landslag nivå i spår, sök, lydnad och räddning med bland annat 3 SM guld, 3 SM silver och 1 brons som bästa resultat. År 2000 vann jag VM för räddningshundar i Österrike. I dagsläget har jag två working kelpies som jag tävlar med, Ex som främst tävlar vallning och Ylle som är min bruks och lydnadshund. Ylle är tre år och har hitills tre SM placeringar, en silvermedalj och en 4:e plats i lydnad och en 6: placering i spår."
(se http://www.skogsborg.net/ alternativt min länk till hennes hemsida)
Oups, inspirerande och motiverande!! Jag bjöd med Helene, vilket jag är glad för. Resten av gänget var ERFARNA lydnadsmänniskor som låg i Lydnad 3 eller elitklass. Mest "knäckande"/imponerande var Karin som hade en 15 månaders bordercollie som hon finslipade elit-momenten på... WOW!!!
Jag ser det som en målbild som heter duga, att se dessa ekipage in action. Träningen gick ut på att man fick 12 minuter tillsammans med Maria, för att ta upp problem, detaljer man ville titta på. Hennes feed-back och tips tillbaka och så bytte man ekipage till nästa. På det sättet gick det 3 varv under dagen. Totalt var det 9 ekipage. Då Zoë och jag var "yngst" så pratade vi mycket grundträning, motivering och lek med henne. Därefter delade jag med mig till Helene så även hon fick möjlighet att med Cocos ta upp olika moment och få en kick att komma vidare.
Jag lärde mig oerhört mycket av att följa och titta på alla ekipage. Samtidigt fick Zoë under eftermiddagen en nyttig passivitetsträning att sitta med (tyst) och kunna varva ner. Det gick till slut!! :-) Hon lade sig ner bakom mig i skuggan och kopplade av. Huvudet uppe och hela tiden observant. Men kroppen var avslappnad och hon gnällde inte. Puh!!
På vägen hem till Malmö (vi höll till norr om Helsingborg) så svängde Helene in på Oxie BK och vi fick testa lite av alla tips. Och jag måste säga att de intensiva 30 minuterna vi fick där var otroligt produktiva. Med oss hem hade vi också vars ett ex av Marias bok "Från valp till stjärna". Att läsas från pärm till pärm och testa under våra torsdagar med träningsgruppen i Käglinge.
Förutom brukshundsklubben hann vi också med en runda i rekan innan jag och Z hemmavid ramlade ihop. Hon i bädden och jag i soffan. Inte för en sekund rörde hon sig förrän jag 5 timmar senare släckte och gick och lade mig. Då kom hon långsamt långsamt upp för trappan efter mig. :-)
Lite bilder hittar ni på Helenes blogg.
"Jag som har kurserna på Skogsborg heter Maria Hagström. Under åren har jag utbildat mig till instruktör och domare. Mitt hundintresse vänder sig främst mot inlärning och träning. Egentligen skulle jag kunna vara intresserad av vilken gren som helst men diverse tillfälligheter har lett mig in på bruks, främst spår och sök, lydnadsklass, räddningsök och vallning. Jag har tävlat på SM och landslag nivå i spår, sök, lydnad och räddning med bland annat 3 SM guld, 3 SM silver och 1 brons som bästa resultat. År 2000 vann jag VM för räddningshundar i Österrike. I dagsläget har jag två working kelpies som jag tävlar med, Ex som främst tävlar vallning och Ylle som är min bruks och lydnadshund. Ylle är tre år och har hitills tre SM placeringar, en silvermedalj och en 4:e plats i lydnad och en 6: placering i spår."
(se http://www.skogsborg.net/ alternativt min länk till hennes hemsida)
Oups, inspirerande och motiverande!! Jag bjöd med Helene, vilket jag är glad för. Resten av gänget var ERFARNA lydnadsmänniskor som låg i Lydnad 3 eller elitklass. Mest "knäckande"/imponerande var Karin som hade en 15 månaders bordercollie som hon finslipade elit-momenten på... WOW!!!
Jag ser det som en målbild som heter duga, att se dessa ekipage in action. Träningen gick ut på att man fick 12 minuter tillsammans med Maria, för att ta upp problem, detaljer man ville titta på. Hennes feed-back och tips tillbaka och så bytte man ekipage till nästa. På det sättet gick det 3 varv under dagen. Totalt var det 9 ekipage. Då Zoë och jag var "yngst" så pratade vi mycket grundträning, motivering och lek med henne. Därefter delade jag med mig till Helene så även hon fick möjlighet att med Cocos ta upp olika moment och få en kick att komma vidare.
Jag lärde mig oerhört mycket av att följa och titta på alla ekipage. Samtidigt fick Zoë under eftermiddagen en nyttig passivitetsträning att sitta med (tyst) och kunna varva ner. Det gick till slut!! :-) Hon lade sig ner bakom mig i skuggan och kopplade av. Huvudet uppe och hela tiden observant. Men kroppen var avslappnad och hon gnällde inte. Puh!!
På vägen hem till Malmö (vi höll till norr om Helsingborg) så svängde Helene in på Oxie BK och vi fick testa lite av alla tips. Och jag måste säga att de intensiva 30 minuterna vi fick där var otroligt produktiva. Med oss hem hade vi också vars ett ex av Marias bok "Från valp till stjärna". Att läsas från pärm till pärm och testa under våra torsdagar med träningsgruppen i Käglinge.
Förutom brukshundsklubben hann vi också med en runda i rekan innan jag och Z hemmavid ramlade ihop. Hon i bädden och jag i soffan. Inte för en sekund rörde hon sig förrän jag 5 timmar senare släckte och gick och lade mig. Då kom hon långsamt långsamt upp för trappan efter mig. :-)
Lite bilder hittar ni på Helenes blogg.
Nästan 50% lydnad...
Idag var det avslut på Lydnad 1 kursen och det med en regelrätt tävling med bedömning därefter. Det enda man fick frångå de vanliga tävlingsreglerna med var platsliggningen. Då fick man stå närmre om man var osäker på detta. Förstå att jag med ett inre motstånd åkte dit, redo att göra bort mig. Och givetvis, gissa om jag blev positivt överraskad på vad vi ändå har åstadkommit denna sommar...
Platsliggning 6:a
(dubbelkommando vid ligg samt att Zoë satte sig upp när jag kom tillbaka. MEN för inte så länge sedan, på unghundskursen, låg hon och gnydde och dessutom gick upp och mötte mig...Hon låg ändå ner i 3 minuter...)
Tandvisning 10:a !!!
Linförighet 7:a
(pga snusande och KK (vad står den förkortningen för?), inte så jäkla dåligt med tanke på att jag klagar på vår dåliga kontakt....)
Läggande 0:a
(för att jag stannade till vid kommandot, MEN det var första gången jag provade ligg under gång, tidigare har jag bara matat snabba ligg på plats. Döm av min förvåning att hunden låg kvar hela övningen tills jag kom tillbaka och satte henne upp!!!, det var nog det jag var mest nöjd över under "tävlingen", nollorna på läggande och ställande. Att hon låg och stod kvar hela övningen igenom)
Inkallning 9:a
(snäv sitt, och jag som tycker att avsluten inte fungerat alls hittills...)
Ställande 0:a
(samma här som läggande, förare stannar till vid kommandot. MEN herregud hunden stod kvar... hahaha)
Apportering 0:a
(står, går, släpper...)
Hopp över hinder 7:a
(dubbelkommando, snäv sitt)
Helhetsintryck 8:a
(lite loj)
95 poäng (av 200) dvs 50% lydnad... :-) 5:e plats av 6 tävlande...
Summa summarium. Jag har testat våra kunskaper och hur långt vi har kommit. Och tänka sig att det gick att genomföra hela programmet utan godis och klicker och med förvånansvärt bra poäng. Och som sagt, läggande och ställande under gång. De två övningarna var jag mest glad över. Jag hade bestämt mig för att inte bry mig om, ifall jag gjorde dubbelkommando på denna tävling. Jag såg den mer som en skarp träning då jag skulle tänja på Zoës utveckling. OCH hon kan mer än vad jag trodde. Hahaha. Kan ni tänka er.
Ska bli himla kul att se hur många steg framåt vi tar efter en heldag med Maria Hagström på tisdag. Jag återkommer!!!
Platsliggning 6:a
(dubbelkommando vid ligg samt att Zoë satte sig upp när jag kom tillbaka. MEN för inte så länge sedan, på unghundskursen, låg hon och gnydde och dessutom gick upp och mötte mig...Hon låg ändå ner i 3 minuter...)
Tandvisning 10:a !!!
Linförighet 7:a
(pga snusande och KK (vad står den förkortningen för?), inte så jäkla dåligt med tanke på att jag klagar på vår dåliga kontakt....)
Läggande 0:a
(för att jag stannade till vid kommandot, MEN det var första gången jag provade ligg under gång, tidigare har jag bara matat snabba ligg på plats. Döm av min förvåning att hunden låg kvar hela övningen tills jag kom tillbaka och satte henne upp!!!, det var nog det jag var mest nöjd över under "tävlingen", nollorna på läggande och ställande. Att hon låg och stod kvar hela övningen igenom)
Inkallning 9:a
(snäv sitt, och jag som tycker att avsluten inte fungerat alls hittills...)
Ställande 0:a
(samma här som läggande, förare stannar till vid kommandot. MEN herregud hunden stod kvar... hahaha)
Apportering 0:a
(står, går, släpper...)
Hopp över hinder 7:a
(dubbelkommando, snäv sitt)
Helhetsintryck 8:a
(lite loj)
95 poäng (av 200) dvs 50% lydnad... :-) 5:e plats av 6 tävlande...
Summa summarium. Jag har testat våra kunskaper och hur långt vi har kommit. Och tänka sig att det gick att genomföra hela programmet utan godis och klicker och med förvånansvärt bra poäng. Och som sagt, läggande och ställande under gång. De två övningarna var jag mest glad över. Jag hade bestämt mig för att inte bry mig om, ifall jag gjorde dubbelkommando på denna tävling. Jag såg den mer som en skarp träning då jag skulle tänja på Zoës utveckling. OCH hon kan mer än vad jag trodde. Hahaha. Kan ni tänka er.
Ska bli himla kul att se hur många steg framåt vi tar efter en heldag med Maria Hagström på tisdag. Jag återkommer!!!
