Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Igår gav jag över stafettpinnen när det gäller lära Zoë simma till Helene och Roberto. Medan jag själv firar in sommaren & semestern med att åka över till Köpenhamn med kollegorna så lever räkan loppan två dagar i Käglinge. Roberto har LOVAT att jag imorgon lördag får tillbaka en kryllig hund som simmar som en säl. Innan jag åkte så begav vi oss alla tre - Roberto, Helene och jag oss ner tillsammans med hundarna till dammen i Rekan.

Efter att Zoë blivit genomblöt, visat på hur hon kan flyta som en padda, att hon mer än gärna doppar hela huvudet under vattenytan och gladeligen hämtat in leksakerna som ligger just två simmtag framför henne MEN vägrat bli lockad ut när Helene spontanbadade med kjol och midjeväska uppe vid armhålorna så tog Roberto bokstavligen saken i egna händer. Det fick bli kast med liten Zoë!!! Helt emot all pedagogik... Sen är ju inte Zoë som alla andra hundar. Tokigt simmade hon in efter kastet, skakade vattnet av sig och sprang fram till Roberto igen - SKA VI LEKA MEEEER??? Två gånger kastades hon i plurret, innan jag och Helene tjutande av skatt menade på att nu fick det räcka. Badkläder och lite mer strukturerad träning skulle ta vid idag. Imorgon när jag kommer och hämtar henne förväntar jag mig en uppvisning!!

Idag har varit en riktigt härlig dag, miss Z och jag återvände till Ängadal efter ett antal dagar inne i stan pga diverse hundaktiviteter (tur man kan använda citykontoret som övernattningshak). Men GUD så skönt att komma… HEM till gården. Jag börjar känna att detta kommer att bli ett alldeles utmärkt hem ett år framöver. Visst har jag – som alla andra – haft Ågren för "vad har jag nu kastat mig in i??". Men idag kändes det riktigt bra. Vi har planterat nya blommor i krukor, salladsfrön i trädgårdslandet, absolut tokstädat köket och till Helenes (OCH MITT) nöje kastat ut gamla mattan och lagt en COCOS-matta från lägenheten där. Alltså inte hundens päls utan en försvenskad version - kokos... ;-) Galet skrubbat är nu även golvet och RIKTIGT nice känns köket. Så med andra ord är jag nu ordentligt installerad i; sovrum, badrum och kök. Känns det lite tjejigt?



Mellan varven då jag lät nytvättade golvet torka så körde jag haktryck/platsliggning med Zoë. (Ljuvligt med trädgård!!!) Alltså hon ÄR så söt. Jag kände idag att även hunden börjar installera sig på allvar. Istället för att, som vanligtvis, tokspringa runt ägorna (med hot om lin-träning) så höll hon sig tätt intill mig, var oväntat lugn och dessutom lade hon sig till ro nedan kökstrappan medan jag städade. Jag tror inte jag hört ett enda "prat/vakt-skall" på hela kvällen. Hon kanske är trött efter Borås... Eller haft deep-talk med Cocos?

Seg att träna är hon dock inte!! Två gånger tidigare idag har jag gjort 5-minuters träningar. Jag känner att hon börjar fatta var jag är ute efter. Just nu kör jag korta stötar – 5-10 sekunder mellan belöningar – i 3-minuterspass. Dock olika avstånd hela tiden. Jag är uppe i 10 meter utan problem. DESSUTOM har jag hittat den förlösande proppen när det gäller att träna in avstånd från Zoë. Boll bakom! Helt klart ligger hon blixtstilla, knäpptyst, koncenterad och väntar på mitt förlösande "varsegod". Detta kom jag på förra helgen när Helene och jag tränade. YES, nu är det "bara" att ta ett steg i taget. Vi kommer att fixa detta!!

Jag tror dessutom Zoë (och jag) saknar spårandet. Idag var hon och hämtade påsen med spårpinnar (vardagsrummet ser FORTFARANDE ut som Taikon-läger, Zoë gillar att kolla läget därinne…) och yyyyylade av glädje över sitt fynd (dock inomhus så det räknas inte). Snääääälla matte, vi kan väl leka med dessa grejorna. Inte? Tennisbollarna då??? INTE????

Lika härligt som att se hundarna ge järnet i vattnet, lika härligt är det att ser dem brottas i trädgården ikväll. I en dryg timme höll de på med ytterst få vattenpauser... Om Zoë och Neo leker jagaleken så leker Zoë och Cocos helt klart brottningsleken.

Geniunt lycklig blir jag av är att stå och titta på livsnjutande hundar som springer, springer, springer i vattenbrynet. Igår kväll mötte Cocos, Zoë och jag upp Björn, Neo och Gina och drog ner till stranden nedan Järavallen. Detta vattnet passar Zoë YPPERLIGT!!! :-) 300 meter ut är vattnet inte högre än till mitten av vaderna. Bollkastaren, tennisbollar och kameran var med. Övertygad om att det blev ljuvliga bilder igår, Björn… Sällan har jag sett lyckligare hundar!!

Nu har jag gett mig DEN på att få Zoë att simma... Så i förmiddags begav jag mig till Yngsjö med baddräkt, handduk, hund och boll. Nu jäklar!!!

Tossigt glad är hon av att vara på stranden, rädd för vatten är hon definitivt inte, simma kan hon MEN jag har förstått att det är när hon ska börja från strandkanten och ta första simtagen ut i vattnet som hon inte fattar. Då ligger hon och flyter som en padda... Det funkar ibland det också för att nå bollen, men snyggt är det inte och oftast slutar det med att hon trycker ner tassarna på botten och backar tillbaka till vattenbrynet.

Vi provade allt:
• boll i vattenbrynet
• boll en bit ut - padda-modellen
• boll en bit ut och matte längre ut - SKALL
• både boll och matte en bra bit ut - SKALL
• lyfte ut hunden så hon inte bottnade - simmade utan problem och utan panik in till stranden
• lyfte ut hunden så hon inte bottnade, lade bollen framför henne så hon fick belöning direkt - den tog hon, vände och simmade in igen.

Som sagt, rädd för vatten är hon inte. Och hon ville vi skulle göra det igen och igen. Jag fick gärna lyfta ut henne i vattnet utan att hon blev stressad. Men fortfarande är det en magiskt gräns precis när hon inte bottnar som hon inte fattar att det gäller att sprattla på med benen. Har ni förslag hur vi kommer förbi detta? Kanske är det bara att fortsätta och bada med henne på detta sättet. Vill meddela att vattnet på östkusten är JÄTTEKLART och vackert, men gud så kallt. Positivt tänkande, det sägs ju att man får väldigt mjuk och len hud av kallt vatten. Blodcirkulationen satte igång med full kraft.... och tillslut domnade benen så det till och med var riktigt skönt att vara blöt upp till midjan... :-)


Matte, bollen är på avvägar...


... jag försöker, jag försöker...


... iiiiiiii, det böjar bli läskigt!!


Men jag fixade det, även om det såg ut som en padda som var ute och paddlade...


EN gång till matte, snälla!!

Härligt är det att ha en vansinngt söt, blöt och trött hund med sig hem. ;-)

I fredags hängde Zoë med på afterwork i Malmös fräcka, nyöppnade vintage-affär MANI. Ligger på Kärleksgatan, vid Davidshalls torg. Rekommenderas varmt!! Givetvis står HAPPY bakom deras hemsida med webbshop som håller på att byggas shopmani.net. Så hela Sverige kan snart komma åt deras coola kläder. Just nu ligger det ett bildspel i väntan på att alla kläder är kategoriserade... Medan matte bläddrade bland kläderna med ett glas rött i ena handen så tränade Zoë platsliggning och agerade kuttersmycke :-).


I lördags och söndags så jobbade vi vidare på att länka lydnadsprogrammet baklänges. Med fokus på att få ställandet att bli säkrare. Efter ett ordentligt arbetspass blir man väldigt väldigt trött. Själv tröttnar jag aldrig på bilder av Zoë när hon intar detta fullständigt avslappnade viloläget.

… måste väl ändå vara Zoë?



En av anledningarna till att detta fungerar - att flytta ut från stan - är ju att Zoë är så resvan. Jag är så tacksam över att detta fungerar!! Coola Zoë finner sig till rätta och varken syns eller hörs när vi är på bussen. Vid mina fötter sover hon sött vidare sin skönhetssömn.

Betydligt mer fart, fläkt och ljud från henne är det på gården. Hon är såååå nöjd över miljöombytet. Meddelar högljutt när det kommer någon. Är dock inte världens mest skrämmande vakthund, för när jag kommer för att kolla vem det är så flyger hon glatt fram för att översvallande hälsa. Hon lever loppan och anser enligt mig att våra ägor är vidunderligt stora. Lite väl stor radie från mig har hon för tillfället. Så nu när jag börjar hämta mig själv så är det lina på och en genomgång vart den magiska gränsen går. Promenaderna sköter hon exemplariskt, men hemma runt gården hade jag föredragit att ha henne i blickfånget lite mer... Och dörren fullständigt flyger hon ut genom, det här med vänta på varsågod gäller tydligen bara i stan... Vansinnig blir jag på henne men det hjälper dock inte. Måste punktbevaka även detta, ett kompostgaller hade nog inte varit dumt att återinföra...

Lite spännande var det när vi i förrgår strosade längs med banan hem. Jag gick i mina tankar, Zoë snosade in varje centimeter. Helt plötsligt står vi 3 meter från herr Grävling:


Jag vet inte vem som blev mest paff, herr Grävling, Zoë eller jag. Fryst läge var det dock några sekunder innan herr Grävling vände om, Zoë sprang några steg efter, stannade upp och tittade på mig, sprang några steg till men beslutade sig sedan att komma tillbaka på inkallning. Puh! Tur att vi annars mest möter herr Snigel på våra promenader. Mer lagom storlek, muskelstyrka och hastighet enligt mig...

Nu är vi på plats - nästan. Jag städar lägenheten i stan denna vecka, lämnar över nyklarna på fredag. SEN är det landet som gäller.


Med svalkande vatten så här nära inpå så är det bara en tidsfråga innan miss Z övervinner sista spärren. Hon var nära i helgen:


… men agerade mer pipande bergsget än spansk vattenhund!

Nu är vi på plats på landet!! Ett par turer till med prylar och städa ut lägenheten har vi kvar men från och med inatt så sover Zoë och jag på Ängadal. Med Björn, Gina och Neo som världens bästa transfersupport mellan Torson och Tollarp så tror jag nog att även miss Z håller med om att detta var en av mattes bättre ideér. JA, det blir betydligt längre pendling, men VILKEN vardagslyx att komma hem till detta!!

I vanlig ordning tog Björn fantastiska bilder på gården, naturen och hundarna. Jag känner mig något sugen att peppra min kamera för att hålla jämna steg med Björn. Tills dess får ni hålla till godo med mobilkamerabilden på världens nöjdaste Zoë. Håll utkik efter nästa inlägg hos Björn för RIKTIGT fina bilder...

Och då är det dags för Klippan. Så kul det ska bli. När vi var och rekade för en månad sedan så imponerades vi av den fina barrskogen som vi kommer att viltspåra i. Och då regnade det ändå när vi var där... tänk vad toppen det kommer att bli med detta fina vädret. Wow.


I väntan på träningsläger med Petra Staaf så har jag och Zoë börjat lydnadskurs på nytt – hos Petra. Hon kommer snart tröttna på oss, eller helt enkelt få ordning på oss. :-)

Till glädje för alla supportrar som vi hade i Rättvik, och framför allt till MIN stora glädje så börjar det nu lossna med apporten för Zoë och mig. Ordentligt. Jag började i omvänd ordning och tvåans apportering att kasta ut och komma in med den. Detta är mer eller mindre i hamn, jobba på fart och grepp kan man alltid fila mer på och det jobbar vi med för tillfället. Och numera håller Zoë apportblocket fint även sittandes, jag har till och med börjat peta på den medans hon håller kvar den. Coolt!!

... i påsk. Vi hann med en massa trevligheter också.


Vi tillbringade en hel del tid ute på syster ysters balkong. När det var skugga framåt eftermiddagen så kunde Zoë kosta sig på att sitta upp och posera tillsammans med Stockholms-sötnosarna...


... annars tillbringade fröken Z gärna tillvaron på detta sätt.


Vi promenixade ner till centrum (Sigtuna), testade lekplatsen och åt lunch i det fina vädret.

Och vi tränade haktryck med bästa störningsmomentet i form av kullerbyttande Jonathan i bakgrunden och nyfiken Cornelia som ville veta vad vi höll på med och gärna ville vara med.




Vi tog en liten paus från vilddjuren, tog pendeln in till stan och träffade två andra vilddjur – Ella och Peppar.



Fast kanske är det egentligen de tre medföljande kvinnorna som var lätt galna. Susanne, Sanna och jag tyckte det var en strålande idë att promenixa på Gärdet i det fina vädret och sedan följa upp med lite lydnadsträning. Men glidflygare i himlen, hästar som skrittade förbi och massa publik så var det störningsmoment så det räckte och blev över. Vi blev alla tillslut både varma och törstiga och sökte upp Härliga hundar på Östermalm för en välbehövlig fika.

I vanlig ordning så kröp räkan ihop som ett knyte på väg hem. Och sov non-stop i typ en vecka innan hon hämtade sig...

... var inte resan upp till Stockholm/Sigtuna. Den var väldigt behaglig med en mästerligt van respartner.


Men efter en kvällsrunda häruppe så vaknade jag imorse med en Zoë med svullna läppkanter. Och väldigt besvärad, med tassarna mycket krafsande uppe vid huvudet. Underligt tänkte jag och gick ut en långrunda i förmiddags med mor, hund och syskonbarn (syster jobbade.) Kom hem från promenaden och tittade till hunden. Tyckte ändå att läpparna hade mindre sillikonvarning och började lägga sig. Hade hon ätit upp en humla igår? För säkerhets skull ringde jag Susanne...

Zoë gick och lade sig och kom tillbaka en timme senare. Då såg hon ut såhär:



NU blev jag ängslig. Ringer Susanne för andra gången. Skickar bilder? Vad gör jag? Har hon blivit ombiten? Hur kan hon bli det kopplad längs med promenadstig i Sigtuna utan att jag märker det??? Och utan att hon reagerat själv???

Jag ringer ändå Mälarhöjdens veterinärklinik om råd. Ska jag åka in för cortison? Och coolare djurvårdare har jag sällan varit med om. Rakt på sak är det som fungerar på mig när ängsligheten slår till... Hon sa ialla fall: Din hund har säkert slukat en vinterseg humla eller geting. Det ser läskigt ut när ögonen svullnar igen, det har det gjort på min katt också. Men det är YTTERST sällan hundar dör av andnöd. Ha is i magen, ge det fyra timmar och har det inte lagt sig då så får du åka in. Men så länge hon inte är väldigt trött, har problem med att andas eller får feber så reder det ut sig av sig själv. Ha is i magen.

Jag måste erkänna att is i magen när det gäller Zoë är jag inget vidare bra på... Som en ängslig mor sprang jag och tittade till henne titt som tätt. Är hon ovanligt trött? Går det tillbaka? Tre timmar senare insåg även jag att det var klokt att vara lite cool. Det minst svullna ögat har helt hämtat sig och det andra är på god väg. Lite tröttare än vanligt och något kass i magen är allt som jag har märkt. Annars är Zoë på benen och redo för nya äventyr. Puh!!!

Har ni sett något sötare??

Jag är en väldigt hängiven valpvakt hemma hos casa Hall på Vässarögatan (nu när Scotty är på väg hem till Holland). Till och med Salsa har nu godkänt mig & söndagslugnet har lägrat sig i Rydebäck... :-) Väldigt lyxigt att bara behöva köra en t/r till stallet och sedan för övrigt sitta pall och stirra ner i valplådorna. Det kan inte hjälpas att jag favoriserar Blossoms guldklimpar, även om Salsas är VACKRA klimpar de med. Min absoluta favorit är Blossoms valphane 1, brunvit med lång svans. Vit svanstipp och en bombi-fläck högst upp på skallen. Gudagullig är han och när jag plockar upp honom och lägger honom under min haka så kurar han bara ihop sig och somnar. Ååååååhhhhh!!! I lööööve him! Lyllos er som får ta med honom hem om 6 veckor!!!

Själv så längtar jag vansinningt efter min egen lilla räka just nu. Zoë fick vara hemma hos Helene denna helgen. Mina hundar, dina hundar, allas hundar typ. Av rena farten så blev det lydnads-camp i Käglinge för Zoë. Inte för att jag blev förvånad när jag fick avrapporteringen tidigare i dag... :-) Stolt som en hönsamor blev jag när jag fick höra Helenes exalterade beskrivning av hur följsam och fokuserad Zoë har blivit på apellplan. Och att hon inte har några som helst problem att varva ner inomhus längre. MIN SÖTA GULDKLIMP!!

Zoë har gett min nya idé - att byta stan mot landet - MVG. Med sitt fullaste engagemang har hon levt ut totalt denna helg. På morgonpromenaden idag fick hon för sig att hon var en ko. Tuggade i sig gräs - kräktes - fattade ingenting - fortsatte tugga gräs - kräktes igen. Totaldissade därefter de stadsimporterade bravoburgarna. Och fiser som en galning nu när vi är hemma i lägenheten igen... Knasiga hund.



Väldigt söta knasiga hund...

Ja du, Margareta. Mig veterligen finns det nog bara ett Tollarp - längs med E22. I princip med ena foten in i Blekinge. Dit flyttar jag och Zoë i månadskiftet. Vi (mina föräldrar) har behållt gården sedan farmor/farfar gick bort för en 20 år sedan. Pappa snickrar en del på den och arrenderar ut marken. För ett par månader sedan (när det var som mest vinter och jag var som mest rastlös) så slog det mig - jag ska byta miljö och provbo på Ängadal ett halvår!!! Tokträna lydnad, dricka en hel del vin och äta Prima Donna (världens godaste hårdost som tilltugg till vinet). Gräva i rabatterna och bara njuta. Det finns nämligen en lantent lantlolla i denna citybrud. Det visste ni kanske inte!


Så som gården ser ut när man kör fram till den.


Och från "baksidan"... börjar ni ana vart jag ska drilla hunden?


Eller varför inte i denna oanvända hage...? Hm, så svåååååra beslut... :-) Jag vet. Jag är bortskämd. Saken är den att jag insåg inte vilken hund-guldgruva jag "besitter" förrän denna snökalla kväll för ett par månader sedan.



Nu hoppas Zoë och jag på mååååånga besök. Jag har noterat Susanne P & klan. Dessutom räknar jag kallt med Sanna & klan. Margareta, fru Hall, Helene, Björn och alla ni andra - dörren står alltid öppen, gott om sängplatser finns det och det är fritt blås för hundarna. Dessutom kan ni alltid lita på förfriskningar och en skön stol i solen. Att bara chilla är vi också duktiga på, både Zoë och jag. Även om man inte alltid kan tro det... :-)

I helgen är jag och Zoë på Ängadal och vårstädar och känner in vårt "nya" hem. I ett halvår tänkte jag att vi skulle byta stan mot landet. Jag är ganska säker på att Zoë typ stormtrivs...



Speciellt när man får äta middag ute efter en heldag med lydnad, tennisbollsjakt och viltspår. Inte en sekund har hunden hunnit vila. Behöver jag tillägga att hon ligger bredvid mig i sängen och flämtar, typ utmattad. Speciellt eftersom grannarna kom förbi ikväll och sa hej till oss. Och kastade ytterligare lite tennisboll. My 10 år blev kär i Zoë. Det var ömsesidigt. My kommer med all sannolikhet komma förbi titt som tätt och leka med miss Z. Det känns som detta miljöombyte kommer att bli alldeles kanon.

PS till fru Hall ; KAN DU TÄNKA DIG!!!!  På ICA Supermarket i Tollarp (som jag utnämnt till världens håla) fanns det Prima Donna!!!! NÖJD är jag. Detta kommer bli hur bra som helst. Men, hhhhrrmmmm.... vad säger detta egentligen om.... Rydebäck...???? Woahahahaaaa!!! :-)

Jag (kanske inte Zoë) börjar återhämta mig, men i vanlig ordning har jag handlöst kastat mig in i en kanske lite FÖR hundintensiv helg. Missförstå mig rätt. Det är ju otroligt roligt att träffa alla, men ibland utsätter jag mig själv - eller framför allt älskade Zoë för LITE för mycket. Jag hoppas att det är fler än jag som kastar sig in i saker och först i efterhand inser, att det där var ju inte speciellt klokt och eftertänksamt.

Just nu är Zoë mitt inne i en STOR förändringsprocess. Visst kan jag förklara en hel del utifrån hormonflödet i samband med löpet. MEN jag vill ju absolut inte att hennes monsterbeteende ska befästas. Bara av den enkla anledningen att jag inte tänker till i förväg... Denna helg har jag i vanlig ordning glömt bort att göra just detta, pga intensivt socialt hundumgänge. (Lätt att glömma bort att man just i dessa sammanhang först och främst har ansvar för att vara trygg klippa för sin hund, istället för att själv bete sig som ett mingelmonster... ) Samtidigt så har jag i efterhand ändå hämtat upp en del av missmodet just för att jag haft perrokollegorna runt omkring mig OCH avslutat helgen med en föreläsning av Jan Gyllensten. Tack gode gud för denna positiva avslutning på helgen!!

Just nu går Zoë upp HÖGT i stress vid för mycket nya intryck. Och när matte är på tok för ofokuserad på Zoë och aningens för trött efter Malmöutställningen på lördagen så bli det inget bra resultat alls... Den avslutande promenaden i Käglinge blev långt ifrån harmonisk för detta ekipage. MEN som sagt, fokus och trygghet från matte, och tydliga gränser med hjälp av ett sammetsklätt skruvstäd ala Jan Gyllensten (eller hur Ki :-) så ska jag absolut inte tappa modet bara för jag just nu fick lite motgångar...

Bortsett från att Zoë och jag är som vi är, med ambition till förbättring :-) så agerade jag denna helg som handler-assistant till superenergiska Helene. Min huvudsakliga uppgift var att få in rätt hund i rätt ordning i ringen. Eftersom Helene då hade på sig att ställa fyra hundar. Själv behövde jag bara bry mig om att få till en kontakt med Scotty OCH se till att få ut bakstället när han stod still. Fru Halls instruktioner. Dock gjorde hon det inte lätt för oss genom att slänga runt köttbullar till höger och vänster och dessutom tjattra konstant i ringen. Vilket fick mig att jobba HÅRT med Scotty (han gillar dig fortfarande Susanne). Om jag inte missminner mig så tror jag minsann att jag vid något tillfälle utbrast - amen Scotty, strunta nu i fru Hall och sträck på dig framåt istället... :-) Och se - det gav resultat för vi drog minsann till med ett excellent, Scotty och jag. SNART Helene så avancerar jag till handler istället för handler-assistant. :-)


Det var såhär jag trodde min första perro skulle se ut. Svartvit lufs med svans. Sen blev det ändå det lilla svanslösa bruna yrvädret. Den söööötaste valpen av dem alla. :-) Ska bli kul att se vad Leif och Gun kommer få med sig hem från Rydebäck tillslut.

Och idag så var det årsmöte. Jag tycker det är roligt att hålla mig engagerad och informerad om vad som händer inom rasklubben. Det var ett bra och positivt möte och vilken avslutning med föreläsning av Jan Gyllensten. Jag har lyssnat på honom vid två tillfällen tidigare - ändå var det just Jans insikter som jag behövde höra denna helg. Och så intressant, man tar till sig nya saker hela tiden, helt beroende på vart man befinner sig med sin hund. Var jag jag framför sög i mig just idag var att relationen med sin hund är som ett pussel. Ju mer information man är öppen för desto lättare är det att tyda pusslet. MEN man får hela tiden nya pusselbitar under hundens liv som man måste hitta en plats för. Det finns ingen "perfekt" hund - men det är ett äventyr att med ett öppet sinne leva med hund. Härlig inställning!!

Nu kommer jag att göra mitt yttersta för att få till ett MH under året för Zoë, Neo och Bibbi med Jan som testledare. Är det någon mer som är intresserad så hör av er. Han klarar 4 ekipage per vardagskväll (allt han har tid med under 2011). Så det finns ialla fall en plats kvar i första gruppen. Ev kan han testa två grupper, två kvällar i rad. Men det kommer antagligen inte bli av förrän efter sommaren. Hör av er om ni är intresserade så håller vi kontakt via mail ang detta.

SLUTLIGEN!!!! Vi har ju haft fiiiiint besök. Av Malmös BIM allas vår Peppar - importerad direkt från Tumba med hjälp av SJ-tåg. Vilken kille och vilken relaxad matte. Sååååå kul att ni fick åka tåget hem med med en massa rosetter. GRATTIS! Jag måste ge vår spanska don Juan en MEGA eloge. För en coolare kille tillsammans med en löptik får man leta efter. Han och Zoë har umgåtts hela helgen. Och de två har hållt ihop. I vått och torrt. Ätit fint bredvid varandra, brottats kärleksfullt, haft kamplekar med Zoës leksaker och sovit avslappnat i vars en hörna av lägenheten. De hade till och med MF (mattefritt) igår lördag och mötte oss båda förvirrat i dörren lite lätt sömndruckna. Lovely. De två hundarna har definitivt en personkemi som funkar.

Zoë (och jag) var något svårstartade idag. Mycket intryck och tankar efter helgen som ska sorteras. Oerhört motiverad känner jag mig att bryta ner träningen ytterligare, leka upp kontakten med Zoë och vara fokuserad på detaljerna. Och sätta siktet högt. :-)

Idag började Zoës tredje löp ordentligt. Intressant att se vad som händer efter detta. Jag har ju hela tiden fått höra att det är först efter tikens tredje löp som de vuxit färdigt i mognad, "landat" och börjar likna den vuxna versionen av sig själv. Undras om Zoë hoppat över även detta avsnitt i rasboken – tycker fortfarande hon är lite bebistramsig/teaterapa i mångt och mycket...