Vi försöker ta det lilla lugna...
Mellan raderna så har ni säkert förstått att Kungsör blev lite för mycket för min lilla Zoë. Eller snarare, hon fixade det NÄSTAN. Jag med! ;-) Förutom ett riktigt flow i linförighet/fritt följ med hjälp av både Jenny L och Johan, massa energi och glädje i apport och uthopp hinder så fick jag mig en STOR väckarklocka att jag verkligen måste ta tag i och hjälpa Zoë när hon går upp i stress. Och det gör hon helt klart i dessa sammankomster, med många för henne främmande hundar. Detta är helt klart prio ett framöver för mig och betydligt mindre fokus på lydnadsresultat. Just nu tränar jag dock in momenten för LK2. Så när jag väl får henne bättre balanserad så hoppas jag att vi kan rassla till lite framåt. :-)
Vad som verkligen fått mig att dra i handbromsen är faktiskt hennes beteende när vi kom hem från Kungsör. Det ligger i tid för en eventuell skendräktighet, men förutom att hon kanske bäddar lite mer än vanligt så har hennes uttryck för fantasivalpar blivit att hon är ett fullständigt plåster på mig för tillfället. Ängsligt orolig om jag lämnar henne för mycket. Brukar inte vara ett problem. Hos Björn & Neo där hon var i helgen så var hon pipig och höll på när jag lämnat henne. När jag väl kom tillbaka knappt ett dygn senare så var hon fullständigt limmad på dörrmattan. Kvittade hur mycket vi tjoade, öppnade kylskåpet och använde micron. Rubbade henne inte från dörrmattan...!!?
I morse vaknade jag med en hund som istället för att sova i knävecket låg rygg mot rygg med mig... Trodde jag. Nä inte riktigt, när jag kollade efter ordentligt så låg hon tejpad mot min rygg, med alla fyra tassar, mage OCH nosen inkilad i min nacke. Djupt snussandes. Jättemysigt måste jag erkänna. Men väldigt olikt Zoë. Tidigare när hon varit övertrött har hon alltid sökt sig ifrån mig, nu är hon ett ängsligt plåster.
Allt detta i kombination med extra orospip och en helt konsistenslös mage har gjort att nu är det handbromsen som gäller. Det ska bara vara Zoë och jag framöver. I några veckor tills hon landat. Jag är förståss väldigt glad att jag har en Jan Gyllensten Lek- och relationskurs framför mig. Där är jag helt övertygad om att jag kommer få massa redskap för att komma vidare med Zoë. Dessutom väntar jag in leverans av boken "Släpp kontrollen lös". Kommer att lusläsas!!
Dessutom är jag i fullgång tillsammans med Anna och Buster med att försöka ta lite poäng på viltspåret... Vi återkommer med detta. Jag (och Zoë) är till en början anmäld på anlagsprov! Så nu växlar vi om och varvar ner det sociala.
Men var ni säkra på att vi snart kommer tillbaka på lydnadsarenan, starkare, gladare och trevligare än tidgare!!
Tjing!!
Vad som verkligen fått mig att dra i handbromsen är faktiskt hennes beteende när vi kom hem från Kungsör. Det ligger i tid för en eventuell skendräktighet, men förutom att hon kanske bäddar lite mer än vanligt så har hennes uttryck för fantasivalpar blivit att hon är ett fullständigt plåster på mig för tillfället. Ängsligt orolig om jag lämnar henne för mycket. Brukar inte vara ett problem. Hos Björn & Neo där hon var i helgen så var hon pipig och höll på när jag lämnat henne. När jag väl kom tillbaka knappt ett dygn senare så var hon fullständigt limmad på dörrmattan. Kvittade hur mycket vi tjoade, öppnade kylskåpet och använde micron. Rubbade henne inte från dörrmattan...!!?
I morse vaknade jag med en hund som istället för att sova i knävecket låg rygg mot rygg med mig... Trodde jag. Nä inte riktigt, när jag kollade efter ordentligt så låg hon tejpad mot min rygg, med alla fyra tassar, mage OCH nosen inkilad i min nacke. Djupt snussandes. Jättemysigt måste jag erkänna. Men väldigt olikt Zoë. Tidigare när hon varit övertrött har hon alltid sökt sig ifrån mig, nu är hon ett ängsligt plåster.
Allt detta i kombination med extra orospip och en helt konsistenslös mage har gjort att nu är det handbromsen som gäller. Det ska bara vara Zoë och jag framöver. I några veckor tills hon landat. Jag är förståss väldigt glad att jag har en Jan Gyllensten Lek- och relationskurs framför mig. Där är jag helt övertygad om att jag kommer få massa redskap för att komma vidare med Zoë. Dessutom väntar jag in leverans av boken "Släpp kontrollen lös". Kommer att lusläsas!!
Dessutom är jag i fullgång tillsammans med Anna och Buster med att försöka ta lite poäng på viltspåret... Vi återkommer med detta. Jag (och Zoë) är till en början anmäld på anlagsprov! Så nu växlar vi om och varvar ner det sociala.
Men var ni säkra på att vi snart kommer tillbaka på lydnadsarenan, starkare, gladare och trevligare än tidgare!!
Tjing!!
Zoë och stressen
Med tanke på hur Zoë har betett sig i större perrosammanhang sista halvåret så vill jag här länka in till diskussionen Susanne, Margareta och jag har fört på Aberlours blogg idag. Kom gärna med era tankar och idéer. Som jag avslutade med i min kommentar; mitt mål med relationskursen hos Jan Gyllensten i november är att hitta redskap för hur jag hjälper Zoë att ignorera och stänga ute andra hundar vid dessa större samlingar. Av Susanne Persson fick jag ett boktips i helgen, och efter lite efterforskning ikväll så känner jag bara att detta är ju mitt i prick för mig just nu. Någon som läst den? Tyck till, det jag hittat på nätet verkar vara superpositivt.
Lär dig att vända hundens stress till trygghet, och vända störningar till fokus!
Leslie McDevitts geniala "Släpp kontrollen lös!"-program har utformats för att kunna hjälpa problemhundar att slappna av, fokusera, och jobba tillförlitligt utan koppel i antingen stimulerande eller stressande situationer.
Boken är särskilt lämplig för:
* Hundar som är osäkra eller inte klarar av att jobba okopplade i närheten
av andra hundar
* Hundar som lätt låter sig distraheras eller har problem med att koncentrera sig
* Hundar som är reaktiva eller lätt hetsar upp sig
* Hundar som är ängsliga eller stressade och "stänger av"
* Hundar som inte klarar av att kontrollera sina impulser när de är upphetsade
Alla hundinstruktörer bör definitivt läsa denna bok!
Min granne Jacob och hela härligheten!
Nästgårds till Ängadal ligger ett annat vackert, välbevarat hus. Maltesholm heter det. Maltesholm slott.
Där bor Jacob Palmstjerna.
En väldigt vacker lördag, för några veckor sedan, hade jag bestämt mig för att hälsa på kära Jacob. Eller snarare, använda mig av den fantastiskt vackra slottsparken, en av Skånes vackraste, som är öppen för allmänheten. Dock så hade jag inte räknat med ett jaktlag i omfång 20 pers hade tänkt använda samma mark. Så jag fick vända om och ta plan B, Stackadala frilufsområde som ligger granne med de gigantiska ägorna. Och vilken tur att jag fick tänka om, för det visade sig att jag istället upptäckte ett riktigt smultronsställe!!
Strålande sol, hög luft, porlande bäckar och en vacker, väl underhållen lövskog!! Tänk, jag har inget minne att jag varit här som barn!
Ett skogstroll...
Gissa om jag känner mig nöjd med beslutet att flytta ut från stan till denna härligheten!!
Vackra Vettekulla
Så här lagom, med en ny helg i antågande, så tyckte jag det var på sin plats att tacka Margareta, Ingemar och Ginnis för en UNDERBAR, dock dimmig, förra helg. Tack, tack, tack!! Det var långa promenader, härliga samtal och en del tjafs på programmet… Inte mellan mig och Margareta då utan mellan en viss vass tik som minsann skulle sätta en skitglad unghund på plats. Och hon gav sig inte heller!! :-)
Hade jag varit lika klok förra helgen som jag är nu med detta i bagaget så hade vi börjat med promenad. Men nähä, det var stora hälsningscermonin vid grinden och hundarna kring benen. PANG sa det bara så satte Zoë igång och "fostrade" Ginnis. Viss blodvite uppstod, men Ginnis verkade inte få några men utav det hela. Han var lika glad för det. Promenaderna fungerade betydligt bättre. När jag tyckte Zoë tog "för mycket plats" kunde jag styra och bromsa henne med rösten. Margareta hjälpte till. Framför allt var det Ginnis pinnar som hon ville sno (fick hon inte) eller så skulle Ginnis "vallas in" när han sprang för yvigt (fick hon inte heller). Tänka sig att det blev en Zoë-polis!! Men inomhus höll vi dem åtskiljda. Å andra sidan fick de vars ett våningsplan på kvällen i detta fantastiska hus som de bor i. Tro inte på allt shabbysnack Margareta kör med. Fantastiskt inspirerande för mig med Ängadal. Jag står i lä med dessa underbara verandor. Och närheten till vattnet!!! Jag menar – EGEN BRYGGA!!
På den nedre av dessa verandor ialla fall blev jag serverad hur mycket vin som helst tillsammans med grillat och smörstekta kantareller. Inte illa. Jag parkerade mig nöjt i en korgstol medan Zoë lekte charmprinsessa (med Ginnis på behörigt våningsplansavstånd). Hon följde glatt med både Margareta och Ingemar när de hämtade mer mat och vin. Följde dem hack i häl, inne som ute och gjorde allt och lite till för att fjäska tillbaka poängen efter blodvitet...
Jag hoppas hon lyckades. För vi vill hemskt gärna komma tillbaka! Vansinnigt söt!
Ja, Susanne P, vacker är precis rätt ord. Jag är faktiskt nyförälskad i min hund. Insåg igår när jag satt och studerade henne att... nämen... vad...??? Under all den päls så hade hon i sommar faktiskt vuxit upp och blivit TIK. Hjälper såklart till att hon är mitt uppe i 4:e löpet. Det känns som att det är nu det verkligen sker stora förändringar i Zoës mentalitet. Det är inte längre en liten skrutta jag har, utan faktiskt en tik med värdighet. Kan ni tänka er!!! Den efterlängtade VÄRDIGHETEN fr mamma Blossom är här!!! WOW. En ny hund.
Och idag på bussen hem så kom en kvinna fram till mig efter en timmes bussfärd. "Det var EN VANSINNIGT SÖT hund du har!". Och då är hon skalad i 6 mm päls och har babianrumpa (höglöper)!!! Men det är de bedjande ögonen som dödar! Även detta från Blossom. Just nu sitter Zoë bara och tittar, tittar... drar lite på mig med sin tass och så kryper hon ihop som en kattunge/bambi och lägger huvudet i mitt knä och tittar, tittar. Inte konstigt att jag faller till föga...
En annan stor förändring är att från ingenstans så har hon fått en aptit!?! Efter den intensiva gödningen med färskfoder så är vi nu tillbaka till torrfoder (Royal Canin). Jag har i och för sig anstängt mig och numera serveras det även lunch. Jag har två uppsättningar fodersäckar, en på jobb och en hemma. Men varför ska jag egentligen tvinga min hund att äta frukost när jag själv efter 41 år fortfarande inte kommit in i den rutinen... MIN skalmanklocka ringer första gången 10.30 PUNKTLIGT. Zoë slukar (nja inte ala Bella, men tömmer den likväl i sin egen takt) sin skål efter lunchpromenaden. Och kvällsmaten tuggar hon glatt i sig när vi är hemma vid 19-tiden. Så det ska nog bli lite massa även på denna tjej.
Slutligen, Zoë är väldigt tyst för tillfället. Just nu står hon (sedan 5 minuter) med framtassarna i fönsterkarmen och spanar ut över gårdsplanen. Knäpptyst. Det finns en välbesökt (med hundar) promenadslinga här i samhället som gränsar till vår gårdsplan. Tidigare har Zoë skällt, muffrat och hållt på så fort någon närmat sig. Att hon tystnat kan ju ha och göra med att hon bott in sig. Men det är ljuvligt att se att hon står i fönstret och spanar läget – TYST!!!
Och idag på bussen hem så kom en kvinna fram till mig efter en timmes bussfärd. "Det var EN VANSINNIGT SÖT hund du har!". Och då är hon skalad i 6 mm päls och har babianrumpa (höglöper)!!! Men det är de bedjande ögonen som dödar! Även detta från Blossom. Just nu sitter Zoë bara och tittar, tittar... drar lite på mig med sin tass och så kryper hon ihop som en kattunge/bambi och lägger huvudet i mitt knä och tittar, tittar. Inte konstigt att jag faller till föga...
En annan stor förändring är att från ingenstans så har hon fått en aptit!?! Efter den intensiva gödningen med färskfoder så är vi nu tillbaka till torrfoder (Royal Canin). Jag har i och för sig anstängt mig och numera serveras det även lunch. Jag har två uppsättningar fodersäckar, en på jobb och en hemma. Men varför ska jag egentligen tvinga min hund att äta frukost när jag själv efter 41 år fortfarande inte kommit in i den rutinen... MIN skalmanklocka ringer första gången 10.30 PUNKTLIGT. Zoë slukar (nja inte ala Bella, men tömmer den likväl i sin egen takt) sin skål efter lunchpromenaden. Och kvällsmaten tuggar hon glatt i sig när vi är hemma vid 19-tiden. Så det ska nog bli lite massa även på denna tjej.
Slutligen, Zoë är väldigt tyst för tillfället. Just nu står hon (sedan 5 minuter) med framtassarna i fönsterkarmen och spanar ut över gårdsplanen. Knäpptyst. Det finns en välbesökt (med hundar) promenadslinga här i samhället som gränsar till vår gårdsplan. Tidigare har Zoë skällt, muffrat och hållt på så fort någon närmat sig. Att hon tystnat kan ju ha och göra med att hon bott in sig. Men det är ljuvligt att se att hon står i fönstret och spanar läget – TYST!!!
Av med pälsen – ut i skogen
Så här ser hon ut numera – mitt lilla skogstroll. Jag höll mitt löfte till henne och begav mig ut till Bokskogen idag för en långprommis och ett rejält personspår. Oj som hon jobbade idag. Jag hade markerat upp spåret ordentligt och hade koll på henne hur hon löste svårigheterna. Zoë jobbar helt klart bäst en bit in i spåret, strax efter första vinkeln. Då tuffar hon på som ett ånglok med nosen i backen.
Vi var med om något spännande idag. När vi var som "djupast inne i vårt spårande" så kom det en lös-springande golden hane i full galopp efter oss med nosen i backen. Hans spårande var ju helt klart på jakt efter Zoë (eftersom hon höglöper just nu) för han gnydde FÖRVÄNTANSFULLT när han fick syn på sitt "mål". Det var ju inte någon enkel match för mig att försöka skjussa iväg honom. Ha! Det var fryst läge där ett tag med Zoë bakom mig och järnkoll på hanen så att det inte skulle hända några "olyckor"... Tog en hel evighet (några minuter) innan jag hörde någon vråla LIIIIIIIPTON genom skogen. Det tog en-två-tre-massor-av-gånger innan han tillslut vände om och gav sig av efter matte istället för snygg-bambi i skogen. Det som var riktigt roligt att se var att så fort han försvann så vände Zoë om och forsatte med sitt spårande. Duktigaste tjejen!!
Ljuvliga Max
Har ni någonsin sett en vackrare golden-hane?
Finaste Tajan
Måste stoppa in en infiltratör i denna fullständigt perro-dominerande blogg. Min älskade Maxen-Taxen hade varit 9 år i år. Tvillingbrorsan Tyson lever fortfarande livets glada dagar (även han byrå-racka)!!! Och är ett levande bevis på att man VISST kan hålla vita golden slanka. Puss på nosen Tajan och SOM jag ser fram emot vår heldag i oktober Caroline! Nu ska bara Zoë se till att löpa färdigt först... :-)
Lek- och relationsutvecklingskurs
MED JAN GYLLENSTEN
”Tankarna bakom lek & relationsutvecklingen är att hunden och dess ägare ska utveckla och förfina sin relation med hjälp av leken. I leken får ägaren också ett naturligt och bra instrument för att i växande grad kunna kontrollera sin hund i situationer som många hundägare har svårt att behålla kontrollen. Enkelt uttryckt blir leken ett forum där vi kan utveckla väldigt mycket tillsammans med våra hundar på ett lättsamt sätt – bara hunden gillar att leka...!”
Jag har bokat Jan Gyllensten för en kurs i lek- och relationsutveckling med 4 timmars teori och 8 timmars praktik. Det finns plats för 8 ekipage för teori+praktik MEN ytterligare 12 personer är välkomna till teoriföreläsningen och därefter om intresse finns, vara åskådare när deltagande ekipage tränar. Man lär sig minst lika mycket av att lyssna och titta på när andra tränar! Har ni inte tidigare lyssnat på Jans träningsfilosofi så ska ni definitivt passa på och delta på föreläsningen.
Vid den praktiska delen jobbar Jan med ett ekipage i taget – 20 minuter + 5 minuters avrundning för att summera passet på innan nästa vovve gör entré... De övriga deltagana är med och tittar.
Inga hundar under föreläsningen, efter en timmes lunch och mölighet att rasta hundarna, så sätter vi igång med första passet praktik. Därefter har vi uppföljning en vardagskväll ett par veckor senare.
NÄR:
Teori söndagen 13 november 8-12
Praktik söndagen 13 november 13-17 + onsdagen 30 november 18-22
VAR:
Teorin hålls i lokalerna på Produktvägen 8A, Löddeköpinge (Center Syd området).
Praktiken hålls i en träningshall 300 meter därifrån.
PRIS:
4 timmars teori 300 kr – 12 platser
4 timmars teori + 8 timmars praktik 900 kr – 8 platser
ANMÄLAN:
[email protected]
Meddela ditt namn, hundens namn, ålder och ert medlemsnummer i Perroklubben.
Samt om du vill vara med på teoriföreläsningen eller hela kursen.
Jag bekräftar tillbaka till alla om ni får plats eller ej!
JAN GYLLENSTEN har en gedigen bakgrund som hundförare, instruktör och utbildningsledare hos polisen under dryga 20 år. Han har utbildat 5 egna polishundar, samt medverkat i utbildningen av hundratals andra. Har gått polisens instruktörsutbildning vid Hundskolan i Sollefteå samt polisens utbildning för genomförande av L-test (lämplighetstest). 1996 var han med och omarbetade polisens lämplighetstest (L-test). Jan har varit lärare vid många av rikspolisstyrelsens hundutbildningar (ofta i L-test). Under flera år var han inköpsansvarig för polishundar vid polisen i Skåne och kom då ofta i kontakt med problem- och omplaceringshundar.
Även på tävlingsfronten har han både erfarenhet och framgång. Med 4 polishundar har han tävlat i elitklass inom brukshundklubben, varav 2 med cert. Deltagit och segrat i svenska och nordiska polishundmästerskap, i Brukshund-SM, samt seger i Schäfer-SM för spårhundar.
Sedan 2005 arbetar Jan fulltid med olika former av utbildning för hundägare. Han är mentalbeskrivare och mentaldomare inom Svenska Brukshundklubben. Testar hundar med s.k. ”oacceptabelt beteende” för Svenska Kennelklubben. Anlitas av ras- & brukshundklubbar över hela landet för olika fortbildningar samt av såväl försvaret som polisen i olika sammanhang. Dessutom kontaktas han av många enskilda hundägare som vill utveckla sin hund eller har problem.
Hösten 2008 gav Jan Gyllensten ut boken ”Din Hunds Beteende i vardag och träning”.
Läs mer om Jan Gyllensten på www.jangyllensten.se
”Tankarna bakom lek & relationsutvecklingen är att hunden och dess ägare ska utveckla och förfina sin relation med hjälp av leken. I leken får ägaren också ett naturligt och bra instrument för att i växande grad kunna kontrollera sin hund i situationer som många hundägare har svårt att behålla kontrollen. Enkelt uttryckt blir leken ett forum där vi kan utveckla väldigt mycket tillsammans med våra hundar på ett lättsamt sätt – bara hunden gillar att leka...!”
Jag har bokat Jan Gyllensten för en kurs i lek- och relationsutveckling med 4 timmars teori och 8 timmars praktik. Det finns plats för 8 ekipage för teori+praktik MEN ytterligare 12 personer är välkomna till teoriföreläsningen och därefter om intresse finns, vara åskådare när deltagande ekipage tränar. Man lär sig minst lika mycket av att lyssna och titta på när andra tränar! Har ni inte tidigare lyssnat på Jans träningsfilosofi så ska ni definitivt passa på och delta på föreläsningen.
Vid den praktiska delen jobbar Jan med ett ekipage i taget – 20 minuter + 5 minuters avrundning för att summera passet på innan nästa vovve gör entré... De övriga deltagana är med och tittar.
Inga hundar under föreläsningen, efter en timmes lunch och mölighet att rasta hundarna, så sätter vi igång med första passet praktik. Därefter har vi uppföljning en vardagskväll ett par veckor senare.
NÄR:
Teori söndagen 13 november 8-12
Praktik söndagen 13 november 13-17 + onsdagen 30 november 18-22
VAR:
Teorin hålls i lokalerna på Produktvägen 8A, Löddeköpinge (Center Syd området).
Praktiken hålls i en träningshall 300 meter därifrån.
PRIS:
4 timmars teori 300 kr – 12 platser
4 timmars teori + 8 timmars praktik 900 kr – 8 platser
ANMÄLAN:
[email protected]
Meddela ditt namn, hundens namn, ålder och ert medlemsnummer i Perroklubben.
Samt om du vill vara med på teoriföreläsningen eller hela kursen.
Jag bekräftar tillbaka till alla om ni får plats eller ej!
JAN GYLLENSTEN har en gedigen bakgrund som hundförare, instruktör och utbildningsledare hos polisen under dryga 20 år. Han har utbildat 5 egna polishundar, samt medverkat i utbildningen av hundratals andra. Har gått polisens instruktörsutbildning vid Hundskolan i Sollefteå samt polisens utbildning för genomförande av L-test (lämplighetstest). 1996 var han med och omarbetade polisens lämplighetstest (L-test). Jan har varit lärare vid många av rikspolisstyrelsens hundutbildningar (ofta i L-test). Under flera år var han inköpsansvarig för polishundar vid polisen i Skåne och kom då ofta i kontakt med problem- och omplaceringshundar.
Även på tävlingsfronten har han både erfarenhet och framgång. Med 4 polishundar har han tävlat i elitklass inom brukshundklubben, varav 2 med cert. Deltagit och segrat i svenska och nordiska polishundmästerskap, i Brukshund-SM, samt seger i Schäfer-SM för spårhundar.
Sedan 2005 arbetar Jan fulltid med olika former av utbildning för hundägare. Han är mentalbeskrivare och mentaldomare inom Svenska Brukshundklubben. Testar hundar med s.k. ”oacceptabelt beteende” för Svenska Kennelklubben. Anlitas av ras- & brukshundklubbar över hela landet för olika fortbildningar samt av såväl försvaret som polisen i olika sammanhang. Dessutom kontaktas han av många enskilda hundägare som vill utveckla sin hund eller har problem.
Hösten 2008 gav Jan Gyllensten ut boken ”Din Hunds Beteende i vardag och träning”.
Läs mer om Jan Gyllensten på www.jangyllensten.se
Gränna 2011
Alla ni som missade årets Gränna-träff – ni MISSADE verkligen en väldigt trevlig och VÄLDIGT intensiv helg. I vanlig ordning när Perroklubben är i farten. :-) Premiär för i år var KM i rally-lydnad. Dessutom var det arrangerat en väldigt lättsam men ansträngande (för matte/husse) femkamp; potatis på sked, hundbowling, uppletande, boll under låda och favoriten i repris – snabbaste perron. Var man inte nöjd med detta så var det även KM i lydnad, mass-platsliggning (25 hundar på en och samma gång), coachning i lydnad, uppvisning av lydnadsprogram 1 och 2, prova på agility, möjlighet till SoR prov, föredrag om hur man enklast klipper en perro OCH uppvisning i freestyle. Puh!!!
Med tanke på hur Zoë är för tillfället, och att jag vi detta laget lärt mig att när hon tar slut så tar hon TVÄRSLUT, så sparade jag på hennes krafter för att hon skulle hålla ända fram till söndagen då vi skulle delta i vårt första KM i lydnad (klass 1). Och sen hade jag ju tränat in i det sista för att hon skulle klara av att livrädda matte. OCH det fixade hon. Herregud så coolt att denna lilla 14-kilos räka kan rädda en BETYDLIGT tyngre matte. Sanna har nu myntat YTTERLIGARE ett smeknamn på min älskling "bogser-räka".
Våra eminenta Gränna-generaler Johan Liw och Susanne Persson. Som nu skickar stafettpinnen vidare efter 2 väldigt lyckade träffar.
Förutom att vara eminenta är de två otroliga inspirationskällor för alla oss andra som gillar lydnad....
Då Susanne vann LK-3 med sin älsklings-Ella.
Och Johan ställde upp både i LK-Elit med Tova (och vann) och LK-2 med Chica (där han kom tvåa).
Måste också tacka dig Monica, så glad jag blir över din pepping, coachning och alla goda råd. Uppskattar dig verkligen!!!
Själv så var jag på lördagen funktionär och tillsammans med Anneli så eldade jag upp alla som ville testa sina hundar på bowling. Jag lovar det var både roligare och svårare än vad det låter!!!
Direkt när vi kom till Gränna på fredageftermiddagen satte jag, tillsammans med Jenny och Anna, igång med att märka upp lydnadsplanen. För redan på fredagskvällen var det dags för LK-2, LK-3 och LK-Elit att tävla i KM. LK-1 (där jag och Zoë deltog) tävlade först på söndag förmiddag.
När allt var ordentligt uppmärkt på plan iklädde jag mig rollen som skrivare, åt tävlingsledare Jenny och domare Ninni. Kan varmt rekomendera denna roll om det är någon som vill prova nästa år. Jag har nu gjort det under två år och det är sååååå intressant och lärorikt att vara på plan när proffsen tävlar och lyssna på småkommentarerna från Ninni. Det lär man sig minst lika mycket på som att tävla själv.... Hmmm... nja jag behåller gärna denna roll ytterligare ett år! :-)
Så här såg vi ut – Zoë och jag i full action på linföringhet, här språng marsch.
Det hela slutade på 141,5 poäng, även denna gång stod jag över platsliggningen. Då den är värd 30 poäng och då jag inte fick någon nolla på resterande moment, så ska jag ändå vara nöjd. Jag gillar att tänka – NÄR platsliggningen sitter (eller kanske ändå ligger...) så hade även detta program räckt till ett förstapris. Så vi är på gång. DOCK så är mitt problem att Zoë är lättdistraherad av omgivningen. Dessutom är hon fortfarande ung i den bemärkelsen att hon inte riktigt räcker hela programmet igenom. Man märker på henne mot slutet att hon lättare blir distraherad. Just i söndags så var det vid ställandet som hundar skällde i publiken, och det fixar hon inte. Jag höll henne kvar på plan och kunde slutföra programmet, men jag fick också jobba för det.
Så här såg bedömingen ut på oss:
Platsliggande 0 (Kommentar: avstår)
Tandvisning 10
Linförighet 8,5 (Kommentar: sitter snett, fin kontakt, något störningskänslig)
Läggande 9 (Kommentar; bra tempo, bra teknik)
Inkallande 9,5 (Kommentar: sitter något snett)
Ställande 6 (Kommentar: 3 steg) HÄR blev hon störd av publiken och sedan brottades jag verkligen med apporten då den var med hunden vänd mot publiken...
Apport 6 (Kommentar: släpper, nosar)
Hopp 10
Helhetsintryck 7 (Kommentar: alert, störningskänslig)
När det gäller SoR provet, så gick det som tåget. När Zoë nu väl förstått tekniken, så vill hon inget annat än att simma och bada. Det värsta med just detta prov var att hon INTE ALLS ville upp ur vattnet när vi var färdiga. En något missnöjt ljudande hund fick jag locka ifrån vattnet iklädd min läckra våtdräkt (lånad av Sanna - TACK!! - med den var Vättern-badet inte kallt alls).
Kul var det att efteråt höra Ankans (domare) kommentarer om Zoë: hon är stark din lilla räka, och jobbade på väldigt fokuserat. Och titta på henne hon är långt ifrån trött, där finns det gott om energi kvar!!! Jepp, that's my girl!
4:e löpet igång...
Mitt i allt detta så satte såklart 4:e löpet igång (110829). Jag har ju vetat att det var på g. Trodde inte ens att jag skulle hinna tävla på Gotland, men ÄNDÅ blev jag både förvånad och besviken att löpet kom igång. Redan. Herregud, vi hade ju KM i Gränna kvar... :-)
Men tack och lov fick jag ordnat att jag ändå får köra KM, så länge jag börjar sist. Vilken tur, eller hur!!!
Men tack och lov fick jag ordnat att jag ändå får köra KM, så länge jag börjar sist. Vilken tur, eller hur!!!
SoR träning
Jag hade ju som ett av mina mål denna sommar att få Zoë att börja simma på riktigt. Inte bara tokblöta sig. För glad i vatten har hon ju varit från början. Mitt dilemma har varit att få henne att släppa på baktassarna när hon är på väg att inte bottna längre. Hon har istället för att simma, velat hoppa fram och plaska hejvilt med framtassarna...
Men skam den som ger sig. Jag har lockat och pockat, vi (Helene, Roberto och jag) har bokstavligen kastat i henne i vattnet - helt fel och inget som rekommenderas... För Zoës del dock så sprang hon glatt upp på stranden igen och "bad om mer". Zoë har gått i intensivtsimträning hos Roberto och DÅ började det äntligen lossna. Fick hon bara lite moraliskt stöd i kopplet till en början så gick det nu utan problem att locka henne ut att simma, och kom man bara iväg ett par meter från stranden så simmade hon med riktigt bra teknik.
Själv har jag slängt kläderna ett antal gånger och gett mig ut i vattnet. Det kändes som att för varje gång vi badade så gick det snabbare och snabbare att bryta den magiska "börja simma" gränsen.
Och i veckan fick vi det stora genombrottet!! Först en simträning från klippor med Susanne i torsdags. Vid detta tillfälle fick vi inte Zoë att rädda mig. Däremot dök hon gladeligen efter sin apport. Ner från klippan med huvudet först och så tillbaka in ÖVER EN STOCK och upp på stranden. Att gå ner från stranden passade inte fröken hur mycket vi än försökte locka henne. Nix, upp på klippan igen och ner med huvudet först. Knäpp tös.
Men så igår så fick jag coachning av Sanna och Peppar. Och NU så ramlade polletten ner. Om jag bara ser till att bada tillsammans med henne lite först så släpper rätt snabbt paniken i början. Ett litet stöd i ljumsken är nu allt hon behöver för att ge sig ut och simma själv. Så den delen är klar. Och har hon bara simmat lite själv så fullständigt KASTAR hon sig ut i jakt på apporten. Peppar hade inte en chans, och kom han i närheten så morrade hon respektingivande så han backade undan från henne.
Och så till den avslutande delen, livräddningen. En av gångerna när hon var ute och simmade så provade jag att greppa tag i hennes päls för att se hur hon reagerade. Och det var inget problem. Hon simmade lugnt och målmedvetet vidare in mot stranden med mig hängandes efter.
När vi sedan försökte genomföra ett helt moment, så tog det ett försök för Zoë att förstå vad hon skulle göra. Gång ett stod hon nämligen kvar på stranden bredvid Sanna och vrålade upprört över att jag simmade ifrån henne. Men ingen ansats att ge sig efter mig. Peppar dock kastade sig resolut ut i vattnet och simmade och räddade mig. Tack allra bästaste champis-Peppis!! Gång två så gav sig även Zoë ut, tillsammans med Peppar. Och denna gång så cirklade Zoë snygg runt mig så jag kunde få tag i henne. Peppar däremot simmade sidan om oss, precis som om han såg det som sin uppgift att guida och peppa Zoë att göra rätt. Så jäkla coolt att se hur Peppar betedde sig i detta. Gång tre så var det Peppar som vrålade efter mig, frustrerad över att matte Sanna knutit fast honom vid strandkanten. Men ännu en gång så gav sig Zoë ut och simmade som om hon inte gjort annat.
Jag tycker bara det är helt fantastiskt att denna tunna lilla räka har ett sådant driv och kraft att hon utan större ansträngning kan dra in en 5 gånger så tung matte. Det är häftigt med vattenhundar!!! Och jag ser fram emot anlagsprovet för SoR i Gränna. Imorgon ska vi köra en sista träning bara vi två för att se hur hon reagerar på att se mig i våtdräkt.
Men skam den som ger sig. Jag har lockat och pockat, vi (Helene, Roberto och jag) har bokstavligen kastat i henne i vattnet - helt fel och inget som rekommenderas... För Zoës del dock så sprang hon glatt upp på stranden igen och "bad om mer". Zoë har gått i intensivtsimträning hos Roberto och DÅ började det äntligen lossna. Fick hon bara lite moraliskt stöd i kopplet till en början så gick det nu utan problem att locka henne ut att simma, och kom man bara iväg ett par meter från stranden så simmade hon med riktigt bra teknik.
Själv har jag slängt kläderna ett antal gånger och gett mig ut i vattnet. Det kändes som att för varje gång vi badade så gick det snabbare och snabbare att bryta den magiska "börja simma" gränsen.
Och i veckan fick vi det stora genombrottet!! Först en simträning från klippor med Susanne i torsdags. Vid detta tillfälle fick vi inte Zoë att rädda mig. Däremot dök hon gladeligen efter sin apport. Ner från klippan med huvudet först och så tillbaka in ÖVER EN STOCK och upp på stranden. Att gå ner från stranden passade inte fröken hur mycket vi än försökte locka henne. Nix, upp på klippan igen och ner med huvudet först. Knäpp tös.
Men så igår så fick jag coachning av Sanna och Peppar. Och NU så ramlade polletten ner. Om jag bara ser till att bada tillsammans med henne lite först så släpper rätt snabbt paniken i början. Ett litet stöd i ljumsken är nu allt hon behöver för att ge sig ut och simma själv. Så den delen är klar. Och har hon bara simmat lite själv så fullständigt KASTAR hon sig ut i jakt på apporten. Peppar hade inte en chans, och kom han i närheten så morrade hon respektingivande så han backade undan från henne.
Och så till den avslutande delen, livräddningen. En av gångerna när hon var ute och simmade så provade jag att greppa tag i hennes päls för att se hur hon reagerade. Och det var inget problem. Hon simmade lugnt och målmedvetet vidare in mot stranden med mig hängandes efter.
När vi sedan försökte genomföra ett helt moment, så tog det ett försök för Zoë att förstå vad hon skulle göra. Gång ett stod hon nämligen kvar på stranden bredvid Sanna och vrålade upprört över att jag simmade ifrån henne. Men ingen ansats att ge sig efter mig. Peppar dock kastade sig resolut ut i vattnet och simmade och räddade mig. Tack allra bästaste champis-Peppis!! Gång två så gav sig även Zoë ut, tillsammans med Peppar. Och denna gång så cirklade Zoë snygg runt mig så jag kunde få tag i henne. Peppar däremot simmade sidan om oss, precis som om han såg det som sin uppgift att guida och peppa Zoë att göra rätt. Så jäkla coolt att se hur Peppar betedde sig i detta. Gång tre så var det Peppar som vrålade efter mig, frustrerad över att matte Sanna knutit fast honom vid strandkanten. Men ännu en gång så gav sig Zoë ut och simmade som om hon inte gjort annat.
Jag tycker bara det är helt fantastiskt att denna tunna lilla räka har ett sådant driv och kraft att hon utan större ansträngning kan dra in en 5 gånger så tung matte. Det är häftigt med vattenhundar!!! Och jag ser fram emot anlagsprovet för SoR i Gränna. Imorgon ska vi köra en sista träning bara vi två för att se hur hon reagerar på att se mig i våtdräkt.
Skåne-Stockholm-Visby-Gränna
Zoë och jag är ute på en mindre Sverige-turné just nu. Sedan i torsdags har vi hunnit med följande:
• tågresa Malmö-Stockholm
• jobbat på Susanne P's jobb
• haft SoR träning tillsammans med Susanne
• gästspelat i Susannes träningsgrupp
• båtresa till Visby
• bott i liten stuga tillsammans med Sanna & Peppar, Susanne & Ella
• lydnadstävling i Visby i minst 35 graders värme... (återkommer till detta)
• Visby tour by walk
• utställning (återkommer även till detta)
• utflykt och gympa på raukar på Fårö
• utställning igen
• promenad i Visbys botaniska trädgård och Visby runt
• båtresa tillbaka till Stockholm
• pendeltåg till Märsta
• kärt återseende med darlingarna Cornelia (3 år) och Jonathan (5 år) OCH syster-yster Cecilia
• SoR träning tillsammans med Sanna och Peppar
Det hela började med att Susanne P tidigare i somras ringde och frågade om jag inte var med på en utställningstrip till Gotland. Kunde man ju inte säga nej till!!! Inte ens Sanna kunde stå emot erbjudandet. TROTS att hon inte gillar åka båt. Nöjd blev jag när jag kompletterade med att det minsann fanns en lydnadstävling i samband med Visby Dog show. Skulle vi inte pricka in även den? Visst skulle vi det. Ialla fall Sanna och jag. Susanne ville ladda batterierna tills KM i Gränna. Också eftersom hon inte kände sig 100 färdig för att gå ut och tävla i LK3.
Ialla fall, eftersom detta då låg helgen innan Gränna så prickade jag in det hela med en sista semestervecka och fick möjlighet att mellanlanda hos min syster i Märsta. Och dessutom i samband med hennes födelsedag. Härligt.
Jag kommer att beta av de olika händelserna i separata inlägg. Häng med!
Dementi!!! (språkpolisen har varit i farten)
Det visade sig att Björn (datanörden/språkpolis) blev lite putt över att jag dissat honom. Givetvis är det inte en "ny Björn" (polisen) som tillkommit i gänget. Det är ju "EN TILL BJÖRN". Alltså både polisen och datanörden får JÄTTEHJÄRNA vara med i gänget. Woahahahaaaa!
Malin Ward!!! (OCH fru Hall)
All eloge till Susanne Hall för att hon är en jäkel på att välja valpköpare. Jag menar – hon hittade ju mig :-) – och hon hittade Malin Ward. VILKEN FOTOGRAF vi har fått in i vårt Aberlours-gäng! För att inte tala om en NY BJÖRN (polis denna gång, inte datanörd :-), världens härligaste Ulrika som i och för sig är en infiltratör :-) och Pia med dotter som hittade Loppan. Eller var det Susanne som hittade Pia, eller var det Loppan som hittade mig... eller Pia... eller hur var det egentligen? OCH alla andra nya valpköpare. Hjärtligt välkomna in i vår perrovärld!!
Idag hade vi årlig Aberlours-träff på Råådalens brukshundsklubb. Jag lyckades fånga Malin för att dokumentera Zoë som långpälsad. LOVAR, en rosett till sen ryker den! Det kommer att dröja lääääänge (om någonsin) tills jag gör samma jobb för några lockars skull. Jag är den valpköpare som sa – åååååhhhhh jag kommer att hålla min hund långpälsad för det är ju bara så ljuuuuvligt...!!! Kanske inte ändå. Senast Zoë klipptes var i januari. Pacos päls i Tvååker var 18 månader!!!! Jag inser NU att det finns päls och päls. För att den är lång innebär det inte att den är vacker och gossig. Varje dag är just nu en plåga och jag läääääääängtar bara efter min nyklippta hund. MEN att ha en högtempererad Zoë (återkommer till det) som reagerar på en liten svepning med benet när det gäller vänster om halt, gör också att man tänker både en, två och TRE gånger när det gäller att klippa rent synfältet... Jag menar, hon ser ju ändå tillräckligt bra i den konstanta motvinden hon befinner sig i jakten på sin älskade tennisboll.
Mitt pälsmonster.
Den söööööötaste valpen i hela Gessle-kullen...? :-)
Haktryck är favoriten i självbjud på beteende...
.... näst efter "snurra runt". Alltså, mitt kommando var INTE "visa det svanslösa"... LOL
Min absoluta älskling som gör ALLT för sin tennisboll. ÄLSKAR DIG GALNA GLADA HUND!!!!
Fokusen på dagens Aberlours-träff var att guida och hjälpa alla nya valpköpare som tillkommit under året. Och mitt och Zoës hedersuppdrag var att visa hur jag har fått jobba för att varva ner min högtempererade hund. Det var faktiskt bra i sammanhanget att Zoë (min glada positiva räka) betedde sig som ett monster när jag tog ut henne från bilen för lite vardagslydnadsträning. ÖVERSTRESSAD av situationen med många socialiserande människor och hundar betedde hon sig som -10 på min betygskala. Förutom att hon med stormsteg är på väg in i 4:e löpet är det just detta som jag på allvar måste jobba med. Världens gladaste och mest sociala perro som är stencool i stadsmiljö vill egentligen bara döda alla andra perros när hon går upp i stess. Vilket hon alltid gör vid dessa sammanhang. Som vid perro-promenader och perro-träningar. Det är någonting med detta att många perros är samlade som gör att hon stimmar upp sig till okontaktbar. Vanliga träningar, inga problem. Det är något med hur JAG beter mig vid dessa träffar som får henne i denna stämning. Jag måste bara komma på vad. Och detta är "nackdelen" med att vi har så otroligt signalkänsliga hundar. Fördelen är att det ofta går rasslande fort vid inlärning...
Varför jag är glad att hon betedde sig "illa" idag är att jag fick visa vad det är jag kämpar med och att ryggläge mellan benen är vad jag jobbat med sedan hon var 11 veckor. NU söker hon sig till mina ben för att varva ner. ELLER så går hon undan för att koppla av. Gärna 5 meter ifrån. Världens socialaste Zoë ligger ytterst sällan vid mina fötter och sover. Det är på behörigt avstånd. På rygg med benen i vädret. Så är MIN hund. Det som jag blev glad över idag var att hon började som -10, pausades åtskilliga gånger OCH jobbade sig upp mot +10 betyget. Hon hämtade inte hem allt MEN jag fick tillbaka min goa hund och jag fick tillbaka kontakten med henne. Med detta sagt, Zoë är 2 år och långt ifrån "färdig". Jag jobbar hela tiden hårt med henne. Vardagen fungerar exemplariskt. Hon är glad som få MEN dessutom ett litet monster. Men jag hade aldrig velat vara utan henne. Jag hoppas jag med detta hjälper alla nya valpköpare att se nyanserat på era älsklingar. Ni har gjort det bästa valet men har ÄNDÅ en underbar utmaning framför er. LYCKA TILL!!!! Och jag lovar, allt NI är med om har jag redan gjort. Hojta bara så hjälper jag till och delger alla mina erfarenheter. Jag har varit med om det mesta... VÄLKOMNA!!!!
PS, Sedan vi kom hem så har hon varit FULLSTÄNDIGT utslagen, sovandes på rygg med benen i vädret....
Idag hade vi årlig Aberlours-träff på Råådalens brukshundsklubb. Jag lyckades fånga Malin för att dokumentera Zoë som långpälsad. LOVAR, en rosett till sen ryker den! Det kommer att dröja lääääänge (om någonsin) tills jag gör samma jobb för några lockars skull. Jag är den valpköpare som sa – åååååhhhhh jag kommer att hålla min hund långpälsad för det är ju bara så ljuuuuvligt...!!! Kanske inte ändå. Senast Zoë klipptes var i januari. Pacos päls i Tvååker var 18 månader!!!! Jag inser NU att det finns päls och päls. För att den är lång innebär det inte att den är vacker och gossig. Varje dag är just nu en plåga och jag läääääääängtar bara efter min nyklippta hund. MEN att ha en högtempererad Zoë (återkommer till det) som reagerar på en liten svepning med benet när det gäller vänster om halt, gör också att man tänker både en, två och TRE gånger när det gäller att klippa rent synfältet... Jag menar, hon ser ju ändå tillräckligt bra i den konstanta motvinden hon befinner sig i jakten på sin älskade tennisboll.
Mitt pälsmonster.
Den söööööötaste valpen i hela Gessle-kullen...? :-)
Haktryck är favoriten i självbjud på beteende...
.... näst efter "snurra runt". Alltså, mitt kommando var INTE "visa det svanslösa"... LOL
Min absoluta älskling som gör ALLT för sin tennisboll. ÄLSKAR DIG GALNA GLADA HUND!!!!
Fokusen på dagens Aberlours-träff var att guida och hjälpa alla nya valpköpare som tillkommit under året. Och mitt och Zoës hedersuppdrag var att visa hur jag har fått jobba för att varva ner min högtempererade hund. Det var faktiskt bra i sammanhanget att Zoë (min glada positiva räka) betedde sig som ett monster när jag tog ut henne från bilen för lite vardagslydnadsträning. ÖVERSTRESSAD av situationen med många socialiserande människor och hundar betedde hon sig som -10 på min betygskala. Förutom att hon med stormsteg är på väg in i 4:e löpet är det just detta som jag på allvar måste jobba med. Världens gladaste och mest sociala perro som är stencool i stadsmiljö vill egentligen bara döda alla andra perros när hon går upp i stess. Vilket hon alltid gör vid dessa sammanhang. Som vid perro-promenader och perro-träningar. Det är någonting med detta att många perros är samlade som gör att hon stimmar upp sig till okontaktbar. Vanliga träningar, inga problem. Det är något med hur JAG beter mig vid dessa träffar som får henne i denna stämning. Jag måste bara komma på vad. Och detta är "nackdelen" med att vi har så otroligt signalkänsliga hundar. Fördelen är att det ofta går rasslande fort vid inlärning...
Varför jag är glad att hon betedde sig "illa" idag är att jag fick visa vad det är jag kämpar med och att ryggläge mellan benen är vad jag jobbat med sedan hon var 11 veckor. NU söker hon sig till mina ben för att varva ner. ELLER så går hon undan för att koppla av. Gärna 5 meter ifrån. Världens socialaste Zoë ligger ytterst sällan vid mina fötter och sover. Det är på behörigt avstånd. På rygg med benen i vädret. Så är MIN hund. Det som jag blev glad över idag var att hon började som -10, pausades åtskilliga gånger OCH jobbade sig upp mot +10 betyget. Hon hämtade inte hem allt MEN jag fick tillbaka min goa hund och jag fick tillbaka kontakten med henne. Med detta sagt, Zoë är 2 år och långt ifrån "färdig". Jag jobbar hela tiden hårt med henne. Vardagen fungerar exemplariskt. Hon är glad som få MEN dessutom ett litet monster. Men jag hade aldrig velat vara utan henne. Jag hoppas jag med detta hjälper alla nya valpköpare att se nyanserat på era älsklingar. Ni har gjort det bästa valet men har ÄNDÅ en underbar utmaning framför er. LYCKA TILL!!!! Och jag lovar, allt NI är med om har jag redan gjort. Hojta bara så hjälper jag till och delger alla mina erfarenheter. Jag har varit med om det mesta... VÄLKOMNA!!!!
PS, Sedan vi kom hem så har hon varit FULLSTÄNDIGT utslagen, sovandes på rygg med benen i vädret....
Ordningen är återställd.
Hur skönt ÄR det inte att semestern är slut och solen är tillbaka i Skåne... :-) Nöjt slängde Zoë sig på rygg, så fort vi kom till kontoret, och somnade. Och där ligger hon fortfarande.
Semestern är slut...
Fast på två veckor har jag ändå hunnit med en hel del. Jag mötte upp Peppis i Åhus. Körde lite kärleksrace på en gräsmatta, fick ett nytt smeknamn av Tumba-gänget.... Racer-räkan... Wonder why, jag betedde mig precis som vanligt. Men visst fick jag igång Peppis alldeles lite extra... :-)
Men visst blir även den stora kämpen TRÖTT på väg hem. Herregud, det var ju varmt och soligt just denna dag på semestern...
Annars har det mest varit pisse-väder. Men vad gör väl det. Gullungarna Cornelia och Jonathan har varit intågade och även om matte verkade älska dem liiiiite mer än mig under semestern så var jag inte den som var den. Jag körde precis samma race. Pussade ungarna i ett. Ibland gillade dem det, ibland vrålade Jonathan – ZOE DET RÄCKER NUUUUU!!!! GÅÅÅÅÅ!!!!! Tja, det får man ju ta.
Jag tror minsann Cornelia vill vara med i min och mattes klubb. Hon hittade ännu en gång mattes gummstövlar och tyckte att "men nuuuu passar de ju jääääääätttteeeebra." Tja, sötnos, du är så lik matte i ditt sätt så come along! :-)
Jag har också hjälpt till att jaga getingar i Tirups örtagård. Förstår inte varför människor stirrar upp sig så. Jag fångar ju dem....?
Dessutom har matte, som ni läst, ääääääntligen fått tummen loss med personspår. Me like. Jag jobbar jääääättebraaaa!! Dessutom älskar jag det. Konstig känsla för mig att vara superspeeedad över uppgiften och ÄNDÅ fokusera. Tacka sjutton att man blir matt i den stora pälsen efter en intensiv spårvecka. OCH en helg med brollan, Shandi, Shaggy, söta valpar, tuffa Bella och jag vet inte allt.
Skönt att komma tillbaks till HAPPY och få till lite vila-rutiner igen...
Men visst blir även den stora kämpen TRÖTT på väg hem. Herregud, det var ju varmt och soligt just denna dag på semestern...
Annars har det mest varit pisse-väder. Men vad gör väl det. Gullungarna Cornelia och Jonathan har varit intågade och även om matte verkade älska dem liiiiite mer än mig under semestern så var jag inte den som var den. Jag körde precis samma race. Pussade ungarna i ett. Ibland gillade dem det, ibland vrålade Jonathan – ZOE DET RÄCKER NUUUUU!!!! GÅÅÅÅÅ!!!!! Tja, det får man ju ta.
Jag tror minsann Cornelia vill vara med i min och mattes klubb. Hon hittade ännu en gång mattes gummstövlar och tyckte att "men nuuuu passar de ju jääääääätttteeeebra." Tja, sötnos, du är så lik matte i ditt sätt så come along! :-)
Jag har också hjälpt till att jaga getingar i Tirups örtagård. Förstår inte varför människor stirrar upp sig så. Jag fångar ju dem....?
Dessutom har matte, som ni läst, ääääääntligen fått tummen loss med personspår. Me like. Jag jobbar jääääättebraaaa!! Dessutom älskar jag det. Konstig känsla för mig att vara superspeeedad över uppgiften och ÄNDÅ fokusera. Tacka sjutton att man blir matt i den stora pälsen efter en intensiv spårvecka. OCH en helg med brollan, Shandi, Shaggy, söta valpar, tuffa Bella och jag vet inte allt.
Skönt att komma tillbaks till HAPPY och få till lite vila-rutiner igen...
Joho, då har man hamnat på bild igen...
Efter tips från Ki, så googlade jag fram följande mingelbild på mig och racer-räkan (nytt smeknamn på Zoë av 18-årig beachhandbollskille från Tumba i Åhus, Sanna får förklara...) på Hallands kennelklubbs hemsida, efter Tvååkerutställningen. Hängde ni med?
GISSA vilken bildtext det var... :-)
Bistert jobbade jag hårt på att varva ner en övertrött Monster-skrutta i väntan på att se Paco brilliera i finalringen...
GISSA vilken bildtext det var... :-)
Bistert jobbade jag hårt på att varva ner en övertrött Monster-skrutta i väntan på att se Paco brilliera i finalringen...
Lekkompis My
Zoë ylar av glädje när granntjejen My kommer cyklande för att leka med henne.
Bollkastaren är en hit. My siktar för att träffa äppleträdet mitt i trädgården och Zoë springer som en galning för att hämta tillbaka tennisbollen till henne. My träffade trädet ett par gånger, Zoë tog lyror och slog kullerbytta...
Jag har instruerat My att det är nolltollerans mot Zoë om hon skäller. Då blir det paus i kastandet. Klok tjej, hon gillar uppdrag. Det var väldigt tyst i trädgården mest My som tjattrade och kom det skall så läxade My upp miss Z. (Själv röjde jag i skafferiet medan de lekte...) Hon har även fått Zoë att leverera bollen in i kastaren. Coolt!
Träna sitt och fånga godis i luften, stanna kvar och varsågod, leta godis är också en del av leken.
Och så lite gos mellan varven.
Något trött blir man efter en dryg timmes tokspringande. Då ligger de nos mot nos och rullar boll. My tycker det är hysteriskt roligt när Zoë visar haktryck. Dock kallar hon det för spela död. Vilket fall som helst så bjuder Zoë mer än gärna på det oavsett vad man säger eftersom det ger sån fantastisk respons både från My och mig.
Det roligaste av allt är att My tycker lydnad är jättespännande. Hon har sett en uppvisning av det på Tollarpsdagarna förra sommaren och när hon berättade det så var jag och Zoë såklart tvungen att gå igenom LK1-programmet med My som publik. Väldigt snäll publik som klappade händerna. Och så frågade hon om hon fick prova. Självklart sa jag och Zoë var med på noterna. Ingångar och hopp satt som en smäck. Och My flinade lyckligt. Och ville att jag skulle lova att vi aldrig flyttar tillbaka till stan... :-) Söt granne.
Jag har ialla fall en otroligt rolig hund, som är med på noterna på detta viset. Dessutom sover hon nöjt under dagarna. Me like!
Bollkastaren är en hit. My siktar för att träffa äppleträdet mitt i trädgården och Zoë springer som en galning för att hämta tillbaka tennisbollen till henne. My träffade trädet ett par gånger, Zoë tog lyror och slog kullerbytta...
Jag har instruerat My att det är nolltollerans mot Zoë om hon skäller. Då blir det paus i kastandet. Klok tjej, hon gillar uppdrag. Det var väldigt tyst i trädgården mest My som tjattrade och kom det skall så läxade My upp miss Z. (Själv röjde jag i skafferiet medan de lekte...) Hon har även fått Zoë att leverera bollen in i kastaren. Coolt!
Träna sitt och fånga godis i luften, stanna kvar och varsågod, leta godis är också en del av leken.
Och så lite gos mellan varven.
Något trött blir man efter en dryg timmes tokspringande. Då ligger de nos mot nos och rullar boll. My tycker det är hysteriskt roligt när Zoë visar haktryck. Dock kallar hon det för spela död. Vilket fall som helst så bjuder Zoë mer än gärna på det oavsett vad man säger eftersom det ger sån fantastisk respons både från My och mig.
Det roligaste av allt är att My tycker lydnad är jättespännande. Hon har sett en uppvisning av det på Tollarpsdagarna förra sommaren och när hon berättade det så var jag och Zoë såklart tvungen att gå igenom LK1-programmet med My som publik. Väldigt snäll publik som klappade händerna. Och så frågade hon om hon fick prova. Självklart sa jag och Zoë var med på noterna. Ingångar och hopp satt som en smäck. Och My flinade lyckligt. Och ville att jag skulle lova att vi aldrig flyttar tillbaka till stan... :-) Söt granne.
Jag har ialla fall en otroligt rolig hund, som är med på noterna på detta viset. Dessutom sover hon nöjt under dagarna. Me like!
Enligt konstens alla regler.
I fredags - i ösregn - så tog simträningen vid i Käglinge, denna gång enligt konstens alla regler. Rapporten lyder att hon har jättefin teknik, och kan utan problem simma in till stranden 15 meter. Och med hjälp av kopplet så lyckades Roberto även få henne över den lilla tröskeln att simma ut från stranden. Ett par tre gånger var hon med på det. Så nu är det bara för mig att hoppa i badräkten själv på nytt och hålla det hela vid liv. Snart snart så inser hon vad hon kan, och simmar ut lika glatt som hon hejdlöst kastar sig i grunt vatten och doppar huvudet.
