Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Min duktiga tjej drog till med sitt bästa spår hittills!! Vilket resulterade i 600 meters anlagsspår på 23 minuter (30 minuter är gränsen). Jag var beredd på tillbakagång och skott men det meddelade vänliga Håkan Samevik efteråt att det är först i öppetspår man ska klara detta... :-)

Anna och jag har synkat oss när det gäller viltspårandet, för att peppa och motivera varandra till att "komma loss" när det gäller detta. Och jag gick därför anlagsprovet i samma skog som Anna och Buster provade för någon veckan sedan. Även vi hade Håkan Samevik som domare. Förutom att ha uppfödning av Labradorer (Bökardalens Kennel), är han en välmeriterad viltspårsdomare och jägare. Oerhört vänlig och charmant norrlänning! Som log överseende mot mina uppspärrade ögon när jag insåg att jag GLÖMT registeringsbeviset för Zoë. "Nåja, jag får allt lita på dig. Jag har ju fått hennes nummer ialla fall..." Fin start Katarina!!

Vi gick vårt spår i motsatt riktning jämfört med Anna och Buster. Starten låg i granskog med mossa, och i vanlig ordning så tog Zoë några zick-zackar i starten innan hon satte fart. Men sen måste jag säga att det var fint drag i linan. Och jag kände mig säker på när hon var i spåret. Håkan påpekade dock två gånger att släpp du fram lite mer lina så hon slipper dra dig. (En avvägning det där, eftersom Zoë spårar i en "lunkande" takt så vill jag gärna ha lite motstånd i linan för att känna skillnad när hon är i spåret jämfört med när hon ringar). Första vinkeln tog hon väldigt tydligt, andra raksträckan passerade hon en väg utan att det störde henne. Nu befann vi oss i lövskog på ett tjockt täcke blöta löv. Omställning av nosen, men det gick jättefint. Andra vinkeln var också tydlig och bloduppehållet därefter reagerade hon på men fortsatte målmedvetet framåt. Nu kunde jag kosta på mig ett njutningsfullt leende. Detta gick ju kalas. Sista vinkel gick bra men sen på raksträckan så började hon cirkla. Än ut på ena hållet än ut på andra hållet. Och jag min tok tänkte, okej tillbakagång. Men efter Annas tips från när hon gick sitt spår, så höll jag god koll på vart Håkan befann sig. Domaren viker nämligen inte av från lagt spår, utan står stilla kvar om man är på avvägar. Håkan var väldigt tydlig på detta. Så jag halade in Zoë och försökte styra in henne på rätt spår. Efter koll på båda sidorna så drog hon målmedvetet framåt igen, och jag hörde Håkans steg efter oss... :-) Zoë körde vid detta laget "gatlopp-tempo" och helt plötsligt var det tyst bakom oss igen. Jag sneglade bakåt och där stod Håkan och väntade. Satan, nu var vi på avvägar igen... Väntade in Zoë, men hon HADE fått ett spår. Tillslut kallade Håkan in oss dit han var, och jag var bekymrad och lunkade tillbaka med Zoë. Då sa han, släpp du lös linan och låt henne jobba lite här. Och så nickade han mot en stam. Och vad låg där om inte klöven!!! Några varv runt den så HITTADE hon den till slut. Eller snarare markerade den. Och då fick jag jubla!!

Håkan förklarade efteråt att vi susade förbi klöven med 10 cm marginal. Dvs hade det legat ett djur där hade vi snubblat över det... Och enligt reglerna så är det tillräckligt nära för att det ska bli godkänt. Puh!! Det var då jag undrandes frågade om tillbakagång och skott. Och han log åt mig och sa att jag får minsann ge mig till tåls tills öppetspår. För mer än såhär fick jag inte idag. :-) Och spåret hon fick på väg förbi klöven kunde mycket väl vara ett färskt viltspår...

Han tyckte att jag hade en väldigt noggrann och eftertänksam spårhund. Jobbade på bra i den virvlande vinden. Dock skulle jag tänka på att stötta henne då hon stannade upp och blev osäker. Jag hade en strategi idag att inte prata/berömma henne så mycket, då det innan mer stört än hjälpt. Då tipsade Håkan om att jag kunde i de fall hon stannade ta några hjälpande steg framåt. Är hunden på rätt spår så sätter den oftast igång direkt. Är den osäker och börjar ringa, så förstör man inte något genom ett steg framåt. Något jag tog till mig. Samt att kanske vara snällare med linan och inte "kräva" sånt drag i den. Jag kan ju trots allt SE när hon är rätt. Himla glad är jag ialla fall över att det gick vägen idag!! Öppet spår nästa!

PS. Jag ska ta till mig en sak som Jan Gyllensten pratade om när det gällde spårandet. Han leker alltid fram intresset för apportpinnarna och klöven. Slog mig när jag sedan körde apporteringsövningar med klöven i efterhand. DÅ var den kanonkul och hon var en jäkel på att jaga och hämta in den. Inte glömma tills nästa gång. Leka med klöven några dagar i förväg!!

NU har vi fått till ett datum för anlagsprovet! Vad kul & spännande det ska bli! Med tanke på hur minutiöst plannerade mina veckor fram till jul redan är, så är chansen minimal att jag även hinner ta några öppna spår... Så det ser inte bättre ut än att jag får se till att träna in startrutan ändå. Men hur svårt kan det vara...? :-)

I veckan blev jag "av misstag" inbjuden till ett träningstillfälle med Annika Berntsson (den domare jag gick kurs för i våras). Jag märkte på mailet att hon skrivit till "fel" Katarina, men jag tog tillfället i akt och bjöd in mig själv, om jag fick och där fanns en plats extra. Och självklart var jag välkommen... :-)

Så igår packade vi ner sele och lina, termos med te och goe-fika och styrde kosan mot Blentarp. Mellan 10-16 var vi i skogen... inte konstigt att både jag och Zoë somnade av utmattning vid 20-tiden igår. :-)

Det som jag trodde var ett träningstillfälle (lämpligt för mig och Zoë att stämma av statusen) visade sig vara ett uppsamlingsdag då alla ekipage fick gå motsvarande ett anlagsprov med bedömning. Den enda skillnaden var att vi gick 300 meter långt spår istället för 600 meter som det är på anlagsprovet. Men vi hade 4 vinklar, 2 bloduppehåll och skott.

Och kan ni tänka er – det som jag har problem med är att Zoë håller för lågt tempo (!!!???) på raktsträckorna. Resten av gruppen hade antingen labbar eller borderterrier som alla tog 300 meter på 5-10 minuter. De som var nere på 5 minuter höll ju på tok ett för högt tempo (finns ingen jägare som orkar springa gatulopp med gevär...) och måste jobba på att kunna bromsa ner sina hundar. Men Zoë då – hon tog det hela i sin takt... 20 minuter!!! :-) Min lilla turboräka... hahahahaaa!!

Start, alla vinklar, båda bloduppehållen samt 2 av 5 raksträckor och spårslut: Utan tvekan.
Spårförmåga: Utmärkt
Självständighet: Ej behövt ingripa
Skottprövning: Godkänd
Arbetstempo: Lämpligt.

Med andra ord hade vi klarat godkänt på anlagsprov om vi kört det idag. Det jag måste jobba på är att få upp hennes tempo på raksträckorna. 45 minuter har man på sig att gå 600 meter, så lite bättre marginal vill man ju ha. Men tempot när hon är på spåret är som sagt oerhört behagligt. Hon lufsar på behaglig trav. Stannade upp, sniffade, utvärderade och fortsatte framåt. När hon tappar spåret (vilket då var på raksträckorna) så kryssar hon, stannar upp, cirklar runt och fortsätter framåt. Det är så coolt att gå spår med henne... Det är helt klart en annan del av hennes personlighet som kommer fram här.

Omdömmet om henne var: En hund med väldigt starkt psyke (älskar att en retriever-uppfödare som Annika är, säger detta om en perro), du läser din hund mycket bra, berömmer henne när hon går rätt, använder sin näsa väl. När hon gör uppehåll och tvekar, glöm inte att leta gemensamt efter spår. Grattis till en duktig hund!

Jag var helt klart så fokuserad på att läsa Zoë att jag glömde vad jag var där för, jobba tillsammans med henne för att hitta blodspåren... Men det slog mig på slutet och därför fick vi även upp farten på den sista sträckan.

Nu ska vi träna raksträckor och sedan se till att anmäla oss till anlagsprov. Ni som är intresserade och satt igång med viltspår, såg ni i senaste Hundsport att från 1 januari 2012 så kommer kraven höjas på både anlagsprov och öppenklass. Även om våra duktiga hundar säkert klarar även det, så kanske det är en morot att sätta lite extra fart under hösten... Mitt mål är ialla fall att även försöka ta viltspårschampionatet i höst!! :-)