4:e löpet igång...
Mitt i allt detta så satte såklart 4:e löpet igång (110829). Jag har ju vetat att det var på g. Trodde inte ens att jag skulle hinna tävla på Gotland, men ÄNDÅ blev jag både förvånad och besviken att löpet kom igång. Redan. Herregud, vi hade ju KM i Gränna kvar... :-)
Men tack och lov fick jag ordnat att jag ändå får köra KM, så länge jag börjar sist. Vilken tur, eller hur!!!
Men tack och lov fick jag ordnat att jag ändå får köra KM, så länge jag börjar sist. Vilken tur, eller hur!!!
SoR träning
Jag hade ju som ett av mina mål denna sommar att få Zoë att börja simma på riktigt. Inte bara tokblöta sig. För glad i vatten har hon ju varit från början. Mitt dilemma har varit att få henne att släppa på baktassarna när hon är på väg att inte bottna längre. Hon har istället för att simma, velat hoppa fram och plaska hejvilt med framtassarna...
Men skam den som ger sig. Jag har lockat och pockat, vi (Helene, Roberto och jag) har bokstavligen kastat i henne i vattnet - helt fel och inget som rekommenderas... För Zoës del dock så sprang hon glatt upp på stranden igen och "bad om mer". Zoë har gått i intensivtsimträning hos Roberto och DÅ började det äntligen lossna. Fick hon bara lite moraliskt stöd i kopplet till en början så gick det nu utan problem att locka henne ut att simma, och kom man bara iväg ett par meter från stranden så simmade hon med riktigt bra teknik.
Själv har jag slängt kläderna ett antal gånger och gett mig ut i vattnet. Det kändes som att för varje gång vi badade så gick det snabbare och snabbare att bryta den magiska "börja simma" gränsen.
Och i veckan fick vi det stora genombrottet!! Först en simträning från klippor med Susanne i torsdags. Vid detta tillfälle fick vi inte Zoë att rädda mig. Däremot dök hon gladeligen efter sin apport. Ner från klippan med huvudet först och så tillbaka in ÖVER EN STOCK och upp på stranden. Att gå ner från stranden passade inte fröken hur mycket vi än försökte locka henne. Nix, upp på klippan igen och ner med huvudet först. Knäpp tös.
Men så igår så fick jag coachning av Sanna och Peppar. Och NU så ramlade polletten ner. Om jag bara ser till att bada tillsammans med henne lite först så släpper rätt snabbt paniken i början. Ett litet stöd i ljumsken är nu allt hon behöver för att ge sig ut och simma själv. Så den delen är klar. Och har hon bara simmat lite själv så fullständigt KASTAR hon sig ut i jakt på apporten. Peppar hade inte en chans, och kom han i närheten så morrade hon respektingivande så han backade undan från henne.
Och så till den avslutande delen, livräddningen. En av gångerna när hon var ute och simmade så provade jag att greppa tag i hennes päls för att se hur hon reagerade. Och det var inget problem. Hon simmade lugnt och målmedvetet vidare in mot stranden med mig hängandes efter.
När vi sedan försökte genomföra ett helt moment, så tog det ett försök för Zoë att förstå vad hon skulle göra. Gång ett stod hon nämligen kvar på stranden bredvid Sanna och vrålade upprört över att jag simmade ifrån henne. Men ingen ansats att ge sig efter mig. Peppar dock kastade sig resolut ut i vattnet och simmade och räddade mig. Tack allra bästaste champis-Peppis!! Gång två så gav sig även Zoë ut, tillsammans med Peppar. Och denna gång så cirklade Zoë snygg runt mig så jag kunde få tag i henne. Peppar däremot simmade sidan om oss, precis som om han såg det som sin uppgift att guida och peppa Zoë att göra rätt. Så jäkla coolt att se hur Peppar betedde sig i detta. Gång tre så var det Peppar som vrålade efter mig, frustrerad över att matte Sanna knutit fast honom vid strandkanten. Men ännu en gång så gav sig Zoë ut och simmade som om hon inte gjort annat.
Jag tycker bara det är helt fantastiskt att denna tunna lilla räka har ett sådant driv och kraft att hon utan större ansträngning kan dra in en 5 gånger så tung matte. Det är häftigt med vattenhundar!!! Och jag ser fram emot anlagsprovet för SoR i Gränna. Imorgon ska vi köra en sista träning bara vi två för att se hur hon reagerar på att se mig i våtdräkt.
Men skam den som ger sig. Jag har lockat och pockat, vi (Helene, Roberto och jag) har bokstavligen kastat i henne i vattnet - helt fel och inget som rekommenderas... För Zoës del dock så sprang hon glatt upp på stranden igen och "bad om mer". Zoë har gått i intensivtsimträning hos Roberto och DÅ började det äntligen lossna. Fick hon bara lite moraliskt stöd i kopplet till en början så gick det nu utan problem att locka henne ut att simma, och kom man bara iväg ett par meter från stranden så simmade hon med riktigt bra teknik.
Själv har jag slängt kläderna ett antal gånger och gett mig ut i vattnet. Det kändes som att för varje gång vi badade så gick det snabbare och snabbare att bryta den magiska "börja simma" gränsen.
Och i veckan fick vi det stora genombrottet!! Först en simträning från klippor med Susanne i torsdags. Vid detta tillfälle fick vi inte Zoë att rädda mig. Däremot dök hon gladeligen efter sin apport. Ner från klippan med huvudet först och så tillbaka in ÖVER EN STOCK och upp på stranden. Att gå ner från stranden passade inte fröken hur mycket vi än försökte locka henne. Nix, upp på klippan igen och ner med huvudet först. Knäpp tös.
Men så igår så fick jag coachning av Sanna och Peppar. Och NU så ramlade polletten ner. Om jag bara ser till att bada tillsammans med henne lite först så släpper rätt snabbt paniken i början. Ett litet stöd i ljumsken är nu allt hon behöver för att ge sig ut och simma själv. Så den delen är klar. Och har hon bara simmat lite själv så fullständigt KASTAR hon sig ut i jakt på apporten. Peppar hade inte en chans, och kom han i närheten så morrade hon respektingivande så han backade undan från henne.
Och så till den avslutande delen, livräddningen. En av gångerna när hon var ute och simmade så provade jag att greppa tag i hennes päls för att se hur hon reagerade. Och det var inget problem. Hon simmade lugnt och målmedvetet vidare in mot stranden med mig hängandes efter.
När vi sedan försökte genomföra ett helt moment, så tog det ett försök för Zoë att förstå vad hon skulle göra. Gång ett stod hon nämligen kvar på stranden bredvid Sanna och vrålade upprört över att jag simmade ifrån henne. Men ingen ansats att ge sig efter mig. Peppar dock kastade sig resolut ut i vattnet och simmade och räddade mig. Tack allra bästaste champis-Peppis!! Gång två så gav sig även Zoë ut, tillsammans med Peppar. Och denna gång så cirklade Zoë snygg runt mig så jag kunde få tag i henne. Peppar däremot simmade sidan om oss, precis som om han såg det som sin uppgift att guida och peppa Zoë att göra rätt. Så jäkla coolt att se hur Peppar betedde sig i detta. Gång tre så var det Peppar som vrålade efter mig, frustrerad över att matte Sanna knutit fast honom vid strandkanten. Men ännu en gång så gav sig Zoë ut och simmade som om hon inte gjort annat.
Jag tycker bara det är helt fantastiskt att denna tunna lilla räka har ett sådant driv och kraft att hon utan större ansträngning kan dra in en 5 gånger så tung matte. Det är häftigt med vattenhundar!!! Och jag ser fram emot anlagsprovet för SoR i Gränna. Imorgon ska vi köra en sista träning bara vi två för att se hur hon reagerar på att se mig i våtdräkt.
Visby utställning 110827 & 110828 - Very good x 2
Trots en målmedvetet påslagen charm, en framodlad långpäls (8 månaders) och en hantering som fungerade betydligt bättre denna helg så hade vi ingen chans!! Vi åkte ut först båda dagarna med ett "very good". Omdömmena var det egentligen inget fel på, annat än att båda domarna påpekade att det just var en liten räka som jag visade upp. I jämförelse med Pestanitas (bästa tik, BIM på lördagen) och Ella (bästa tik, BIM på söndagen) hade vi ingen chans. Vann (BIR) gjorde Peppar båda dagarna och roligt var det att få vara med om Sannas glädje att ÄNTLIGEN få kamma hem championat-titeln. GRATTIS!!! OCH Susannes eufori över första certet och BIM titeln på söndagen. Snyggt jobbat!!
110827 - Very good
Tik av bra storlek. Saknar stubbsvans. Bra kroppsform. Korrekta öron. Mycket smal bröstkorg och front. Välvinklad. Född stubbsvansad. Korrekt päls. Vackra rörelser.
Domare: Hana Ahrens
Ålder: 2 år
110828 - Very good
Very good for breed type. Good head. Good front asambley. Needs to bodyup all over. Prefer much more develop on chest and forechest. Good topline. Well angul behind. Moves frelee. Really needs more body under the coat.
Domare: Paul Scanlon
Ålder: 2 år
LK1 tävling i Visby - NÖJD utifrån förutsättningarna...
Vid midnatt mellan torsdag och fredag var vi i hamn i Visby. Installerade i stugan och i säng var vi inte förrän vid 0130. Puh! Dagen efter vaknade vi till en riktigt varm sensommardag, redo för lydnadstävling arrangerad av Visbys BK. Sanna skulle tävla LK2 med och jag LK1 med Zoë. Redan strax efter 9 var vi på plats. Sanna hade plannerat upprop 10 och jag själv kl 11.
Nån gång vid halv ett var det äntligen dags för LK1 att starta... Då var det väl 35 grader och helt vindstilla på apellplan. Puh! Jag försökte vila Zoë i bilen så mycket det gick, men samtidigt vara beredd och hinna ladda henne. Fast ändå inte trötta ut henne. Det gick väl sådär med uppladdningen. Det var helt klart en varmt slö hund jag hade med mig in på plan (själv svettades jag el mass, vilken distrahering bara en sån sak kan vara...). Dessutom var det en hel del tokskällande hundar på parkeringen, och detta distraherade Zoë. Inser att jag nu måste ge mig ner på någon brukshundsklubb och träna just detta. Störningen av andra stressade, skällande hundar. Jag har hittills inte hittat hem på någon klubb och därför har Zoë heller ingen vana av just denna sorts stim. Något jag tar med mig framöver.
Även denna gång stod jag över platsliggningen. Där har jag en bit kvar på. Att jag i jämförelse med förra helgens succé hade mindre poäng köper jag. Det jag tyckte minst om är att linförigheten blev så dåligt. Annars tyckte jag resterande var helt okej utifrån förutsättningarna.
Platsliggande: 0
Tandvisning: 10 (Glad är jag att det denna gång gick exemplariskt, inget fibblande vid domaren, Zoë satt fot och satt still hela momentet igenom. YES!! Framsteg på hanteringen, både här på lydnaden och längre fram under helgen på utställningen.)
Linförighet: 5,5 Kommentar: nosar, släpper vid sidan, går före, förarhjälp, korrigering med koppel. (Ja, det var ingen vacker syn. Jag startade utan att ha kontakten med Zoë, och sen kom hon aldrigt rikgtigt in i det. Varpå jag en bit in bara såg till att genomföra momentet så bra som möjligt och gav en massa dubbelkommando. Inte så mycket att säga om detta än att det inte fungerade.)
Läggande: 8 Kommentar: tappar position, framförgående, bra läggande. (Väldigt nöjd är jag över sista kommentaren, det var DET som jag jobbat med att förbättra!!!)
Inkallande: 6 Kommentar: mycket förarhjälp vid avslut. (Satt kvar fint, hade full fart mot mig men precis när hon var framme så gick några hundar igång i skall på parkeringen. Zoë stannade upp och vände sig mot parkeringen. För att inte tappa henne helt så jobbade jag med rösten och handhjälp att få in henne i position.)
Ställande: 7,5 Kommentar: tappar i position, framförgående, tar några steg. (Tja, samma här, fria följet var inte något vidare denna dag. Hon hade inte bra fokus på mig.)
Apportering: 8 Kommentar: lätt tugg, sitter ej stilla. (Känns ändå helt okej.)
Hopp över hinder: 9 Kommentar: studs på föraren, slarvigt avslut. (Tja, våra ingångar... )
Helhetsintryck: 7 Kommentar: brister i samarbetet, position, ej riktigt klar. (Hm... domaren hade inte mycket överseende med förutsättningarna. Dessutom om jag får kritisera arrangemanget så var det vädigt yra tävlingsledare både för LK1 och LK2. De gjorde en hel del tekniska fel och var inte så värst "servande" mot oss tävlande. Sen tyckte jag själv att domaren (Carina Amelid) var ofokuserad...)
Totalt blev det 121,5 poäng. Jag är nöjd att jag inte nollade något moment (förutom platsliggningen som jag själv avstod.) Nu har jag KM i Gränna kvar. Efter det så ska jag fila på det sista och se till att få platsliggningen att fungera innan jag tävlar nästa gång.
Skåne-Stockholm-Visby-Gränna
Zoë och jag är ute på en mindre Sverige-turné just nu. Sedan i torsdags har vi hunnit med följande:
• tågresa Malmö-Stockholm
• jobbat på Susanne P's jobb
• haft SoR träning tillsammans med Susanne
• gästspelat i Susannes träningsgrupp
• båtresa till Visby
• bott i liten stuga tillsammans med Sanna & Peppar, Susanne & Ella
• lydnadstävling i Visby i minst 35 graders värme... (återkommer till detta)
• Visby tour by walk
• utställning (återkommer även till detta)
• utflykt och gympa på raukar på Fårö
• utställning igen
• promenad i Visbys botaniska trädgård och Visby runt
• båtresa tillbaka till Stockholm
• pendeltåg till Märsta
• kärt återseende med darlingarna Cornelia (3 år) och Jonathan (5 år) OCH syster-yster Cecilia
• SoR träning tillsammans med Sanna och Peppar
Det hela började med att Susanne P tidigare i somras ringde och frågade om jag inte var med på en utställningstrip till Gotland. Kunde man ju inte säga nej till!!! Inte ens Sanna kunde stå emot erbjudandet. TROTS att hon inte gillar åka båt. Nöjd blev jag när jag kompletterade med att det minsann fanns en lydnadstävling i samband med Visby Dog show. Skulle vi inte pricka in även den? Visst skulle vi det. Ialla fall Sanna och jag. Susanne ville ladda batterierna tills KM i Gränna. Också eftersom hon inte kände sig 100 färdig för att gå ut och tävla i LK3.
Ialla fall, eftersom detta då låg helgen innan Gränna så prickade jag in det hela med en sista semestervecka och fick möjlighet att mellanlanda hos min syster i Märsta. Och dessutom i samband med hennes födelsedag. Härligt.
Jag kommer att beta av de olika händelserna i separata inlägg. Häng med!
MYCKET NÖJD över dagens 152,5 poäng!!
Idag gjorde vi comeback på Lydnadsplanen. Och det precis på det sätt som jag föresatt mig!!! Efter rådslag med alla kloka perroägare i Sverige, som också är tävlingsekipage, så bestämde jag mig för att stå över platsliggningen, eftersom det är den som jag känner mig mest osäker på. Det börjar sitta, men är långt ifrån befäst. Vilket jag märkte i veckan när jag provade på för henne helt okända platser. Det tog inte många sekunder så kom hon smygande efter mig. Och då fanns det ändå inga andra hundar i närheten.
Sagt och gjort, när jag beslutat mig för detta så var all fokus på att göra resterande program så bra som vi bara kunde. Ha skoj, hitta rätt stämning på både mig själv och min hund. Och se detta som en träning i att "vänja" både mig och Zoë vid tävlingssituationen. För jag är trots allt novis i dessa sammanhang.
Fast vi hoppade över platsliggningen fick vi 152,5 poäng och fick med detta 5:e plats av 9 startande i gruppen. Alla andra gjorde platsliggningen... Platsliggningen ger 30 poäng när den är rätt genomförd. Men andra ord så hade vi KUNNAT ha 182,5 p om platsen varit perfekt, eller 167,5 p om hon satt sig upp. Reser de sig och går så blir det 0 i betyg (koefficienten är x3). Bättre än såhär kan vi faktiskt inte för tillfället. Samtidigt känner jag mig oerhört nöjd med så långt vi kommit sedan tävlingarna i Rättvik. TACK alla som supportar mig!!
Innan min grupp började så fick jag titta på de 3 ekipage som startade i LK 3. Samma plan, domare och tävlingsledare. Av dessa 3 så var det 2 hundar som reste sig och gick efter föraren på platsliggningen. GISSA om jag av detta kände – jag har gjort RÄTT beslut! Inga av de tre ekipagen klarade därefter sina förstapris. Och det var inte bara platsen det handlade om. Alla nollade några moment, och tjejen med golden som var den enda som klarade platsen ville bryta en bit in i programmet då hunden rullade sig i gräset och gav det omtalade "långa fingret" åt sin förare. Men hon blev övertalad att fortsätta och fick bara femma efter femma på resterande moment. Att hon inte stod på sig och bröt ändå. Detta var då samma ekipage som fick förstaplatsen. Men detta i tankarna så fick jag rätt attityd. VI kan faktiskt göra saker bättre än dessa ekipage!!! NU KÖR VI!!
Fast inte riktigt än. 9 startande var det i min grupp och jag fick startnummer 9. Bra just idag. Zoë låg bra i bilen, snyggt parkerad i skuggan längst bort på parkeringen (flyttade bilen två gånger då det visade sig att jag hamnade bredvid bilar med skällande schäfer-monster...). Jag hann kolla linförigheten ett par gånger och dessutom se vart de andra ekipagen "brast". Och fick faktiskt självförtroende att detta kommer vi att fixa.
Filmning av hela programmet ligger på YouTube! Och min analys nedan är egentligen referat till filmen som jag precis sett för tredje gången :-) och dessa referat kommer att ge mig en massa bra feedback från perroägare i Sveriges långa land.
Platsliggande: 0
Tandvisning: 10 (Som ni ser så tyckte Zoë att domaren var läskig i sin gula jacka och keps. MEN jag fick henne till fot och stanna, och domaren fick sig faktisk en puss sen när han visade sig vara både en snäll och glad skit. Faktiskt så gav samma domare en nolla till en jaktlabbe som backade för mycket. Inte vanligt, och något som stressade mig lite med tanke på den negativa spiralen vi är inne i när det gäller hanteringen på utställning.)
Linförighet: 8,5 (Kommentarerna var sneda sitt och helomvändning. Sneda sitt är mitt aber, förutom platsliggningen. Den får jag jobba med ÄNNU mer. I det bortre helt om marsch så ser man att Zoë går en för vid sväng. MEN kolla in det avslutande helt om halt. SNYGGT om jag får säga det själv!!)
Läggande: 8,5 (Kommentaren var sent läggande. Och jag måste instämma, herregud!!! Ki, jag hade INNAN ett fällknivläggande som jag nämnt för dig. Nu har hon fått för sig något nytt sätt. Detta måste jag pilla på, jag vet ju att hon kan en 10:a på detta.)
Inkallande: 9 (Kommentaren var snett sitt. Det jag MÅSTE få ordning på!! Som jag retar mig på detta. Samtidigt ser ni i filmen som jag måste jobba med Zoë för att få in henne i fotposition inför varje moment. HJÄLP/input behövs när det gäller detta. Jag BORDE kunna få ordning på detta och därigenom slippa förlora en massa småpoäng på detta i vart och varannat moment...)
Ställande: 9,5 (Kommentaren var framföring. Dvs i fotgåendet innan kommandot så låg hon för långt fram. Inget jag har tänkt på innan. Vet inte om det var just dagens stämning eller något jag ska hålla ögonen på.)
Apportering: 9 (Kommentaren var lätt tugg. Gissa om jag är NÖJD med detta betyg, jag har hittat mitt sätt att få Zoë att fixa LK1-apporten genom att ladda henne med LK2-apporten. Det gripandet sitter som en smäck och hon tycker det är sååååååå roligt. Men kolla vilken förvirrad förare det var här. Jag hade precis sett att Björn hade hunnit fram och kunde inte för mitt liv förstå vad tävlingsledaren sa. VEM skulle stå med nosen dit. VART skulle jag själv stå? Large apport eller medium? Först svarade jag large och när jag så den så sa jag: Nähä, jag tar nog ändå medium. I all denna förvirring så fixade vi ändå en 9:a!!! Och, svar ja, ingången är ingen 10:a...)
Hopp över hinder: 9 (Ingen kommentar på protokollet, men det är ju ingången som spökar även här...)
Helhetsintryck: 9 (Jag blev så GLAAAAAD över detta! Kolla min snygga armrörelse :-) LOL Saken är att det ger inte så många slutpoäng men att ha en kör av domare/tävlingsledare/skrivare som efteråt vill berätta hur TREVLIGT EKIPAGE vi var att se på gör ju att man ser detta som ett hedersomnämnade OCH kvitto att jag hittat rätt stämning.)
Mycket nöjd är jag över att jag hade så JÄKLA KUL idag. Jag hade kul, Zoë hade kul och lite oorganiserat (i vanlig ordning...) så blev bästa belöningen för henne att hon såg Björn i publiken efter avslutat program. Det är mot honom hon springer i slutet av tävlingen. Det oorganiserade var att Björn inte hann fram i tid att filma vårt program. Därför sträckte jag min telefon till en kille i publiken att filma oss. Björn kom fram lagom till apporten. Gissa om jag var stressad vid hoppet att Zoë skulle få syn på Björn lite för tidigt. Jag hade nämligen då sett att han var på plats... Men vi fixade det, och roligare belöning än såhär kan ju mitt pälsmonster inte få.
Som sagt 5:e placering fick jag, och när jag gick fram för mitt betyg så fick jag ännu en gång en bekräftelse att vi är på g. Domaren sa att han var ledsen att det inte räckte ända fram till 1:a pris, men vi var så HÄRLIGA att se på och ett jätte-lycka-till-i-framtiden. Hahahahaaa, dessutom tyckte han att jag hade den sötaste hunden på plan. :-)
Sagt och gjort, när jag beslutat mig för detta så var all fokus på att göra resterande program så bra som vi bara kunde. Ha skoj, hitta rätt stämning på både mig själv och min hund. Och se detta som en träning i att "vänja" både mig och Zoë vid tävlingssituationen. För jag är trots allt novis i dessa sammanhang.
Fast vi hoppade över platsliggningen fick vi 152,5 poäng och fick med detta 5:e plats av 9 startande i gruppen. Alla andra gjorde platsliggningen... Platsliggningen ger 30 poäng när den är rätt genomförd. Men andra ord så hade vi KUNNAT ha 182,5 p om platsen varit perfekt, eller 167,5 p om hon satt sig upp. Reser de sig och går så blir det 0 i betyg (koefficienten är x3). Bättre än såhär kan vi faktiskt inte för tillfället. Samtidigt känner jag mig oerhört nöjd med så långt vi kommit sedan tävlingarna i Rättvik. TACK alla som supportar mig!!
Innan min grupp började så fick jag titta på de 3 ekipage som startade i LK 3. Samma plan, domare och tävlingsledare. Av dessa 3 så var det 2 hundar som reste sig och gick efter föraren på platsliggningen. GISSA om jag av detta kände – jag har gjort RÄTT beslut! Inga av de tre ekipagen klarade därefter sina förstapris. Och det var inte bara platsen det handlade om. Alla nollade några moment, och tjejen med golden som var den enda som klarade platsen ville bryta en bit in i programmet då hunden rullade sig i gräset och gav det omtalade "långa fingret" åt sin förare. Men hon blev övertalad att fortsätta och fick bara femma efter femma på resterande moment. Att hon inte stod på sig och bröt ändå. Detta var då samma ekipage som fick förstaplatsen. Men detta i tankarna så fick jag rätt attityd. VI kan faktiskt göra saker bättre än dessa ekipage!!! NU KÖR VI!!
Fast inte riktigt än. 9 startande var det i min grupp och jag fick startnummer 9. Bra just idag. Zoë låg bra i bilen, snyggt parkerad i skuggan längst bort på parkeringen (flyttade bilen två gånger då det visade sig att jag hamnade bredvid bilar med skällande schäfer-monster...). Jag hann kolla linförigheten ett par gånger och dessutom se vart de andra ekipagen "brast". Och fick faktiskt självförtroende att detta kommer vi att fixa.
Filmning av hela programmet ligger på YouTube! Och min analys nedan är egentligen referat till filmen som jag precis sett för tredje gången :-) och dessa referat kommer att ge mig en massa bra feedback från perroägare i Sveriges långa land.
Platsliggande: 0
Tandvisning: 10 (Som ni ser så tyckte Zoë att domaren var läskig i sin gula jacka och keps. MEN jag fick henne till fot och stanna, och domaren fick sig faktisk en puss sen när han visade sig vara både en snäll och glad skit. Faktiskt så gav samma domare en nolla till en jaktlabbe som backade för mycket. Inte vanligt, och något som stressade mig lite med tanke på den negativa spiralen vi är inne i när det gäller hanteringen på utställning.)
Linförighet: 8,5 (Kommentarerna var sneda sitt och helomvändning. Sneda sitt är mitt aber, förutom platsliggningen. Den får jag jobba med ÄNNU mer. I det bortre helt om marsch så ser man att Zoë går en för vid sväng. MEN kolla in det avslutande helt om halt. SNYGGT om jag får säga det själv!!)
Läggande: 8,5 (Kommentaren var sent läggande. Och jag måste instämma, herregud!!! Ki, jag hade INNAN ett fällknivläggande som jag nämnt för dig. Nu har hon fått för sig något nytt sätt. Detta måste jag pilla på, jag vet ju att hon kan en 10:a på detta.)
Inkallande: 9 (Kommentaren var snett sitt. Det jag MÅSTE få ordning på!! Som jag retar mig på detta. Samtidigt ser ni i filmen som jag måste jobba med Zoë för att få in henne i fotposition inför varje moment. HJÄLP/input behövs när det gäller detta. Jag BORDE kunna få ordning på detta och därigenom slippa förlora en massa småpoäng på detta i vart och varannat moment...)
Ställande: 9,5 (Kommentaren var framföring. Dvs i fotgåendet innan kommandot så låg hon för långt fram. Inget jag har tänkt på innan. Vet inte om det var just dagens stämning eller något jag ska hålla ögonen på.)
Apportering: 9 (Kommentaren var lätt tugg. Gissa om jag är NÖJD med detta betyg, jag har hittat mitt sätt att få Zoë att fixa LK1-apporten genom att ladda henne med LK2-apporten. Det gripandet sitter som en smäck och hon tycker det är sååååååå roligt. Men kolla vilken förvirrad förare det var här. Jag hade precis sett att Björn hade hunnit fram och kunde inte för mitt liv förstå vad tävlingsledaren sa. VEM skulle stå med nosen dit. VART skulle jag själv stå? Large apport eller medium? Först svarade jag large och när jag så den så sa jag: Nähä, jag tar nog ändå medium. I all denna förvirring så fixade vi ändå en 9:a!!! Och, svar ja, ingången är ingen 10:a...)
Hopp över hinder: 9 (Ingen kommentar på protokollet, men det är ju ingången som spökar även här...)
Helhetsintryck: 9 (Jag blev så GLAAAAAD över detta! Kolla min snygga armrörelse :-) LOL Saken är att det ger inte så många slutpoäng men att ha en kör av domare/tävlingsledare/skrivare som efteråt vill berätta hur TREVLIGT EKIPAGE vi var att se på gör ju att man ser detta som ett hedersomnämnade OCH kvitto att jag hittat rätt stämning.)
Mycket nöjd är jag över att jag hade så JÄKLA KUL idag. Jag hade kul, Zoë hade kul och lite oorganiserat (i vanlig ordning...) så blev bästa belöningen för henne att hon såg Björn i publiken efter avslutat program. Det är mot honom hon springer i slutet av tävlingen. Det oorganiserade var att Björn inte hann fram i tid att filma vårt program. Därför sträckte jag min telefon till en kille i publiken att filma oss. Björn kom fram lagom till apporten. Gissa om jag var stressad vid hoppet att Zoë skulle få syn på Björn lite för tidigt. Jag hade nämligen då sett att han var på plats... Men vi fixade det, och roligare belöning än såhär kan ju mitt pälsmonster inte få.
Som sagt 5:e placering fick jag, och när jag gick fram för mitt betyg så fick jag ännu en gång en bekräftelse att vi är på g. Domaren sa att han var ledsen att det inte räckte ända fram till 1:a pris, men vi var så HÄRLIGA att se på och ett jätte-lycka-till-i-framtiden. Hahahahaaa, dessutom tyckte han att jag hade den sötaste hunden på plan. :-)
Dementi!!! (språkpolisen har varit i farten)
Det visade sig att Björn (datanörden/språkpolis) blev lite putt över att jag dissat honom. Givetvis är det inte en "ny Björn" (polisen) som tillkommit i gänget. Det är ju "EN TILL BJÖRN". Alltså både polisen och datanörden får JÄTTEHJÄRNA vara med i gänget. Woahahahaaaa!
Malin Ward!!! (OCH fru Hall)
All eloge till Susanne Hall för att hon är en jäkel på att välja valpköpare. Jag menar – hon hittade ju mig :-) – och hon hittade Malin Ward. VILKEN FOTOGRAF vi har fått in i vårt Aberlours-gäng! För att inte tala om en NY BJÖRN (polis denna gång, inte datanörd :-), världens härligaste Ulrika som i och för sig är en infiltratör :-) och Pia med dotter som hittade Loppan. Eller var det Susanne som hittade Pia, eller var det Loppan som hittade mig... eller Pia... eller hur var det egentligen? OCH alla andra nya valpköpare. Hjärtligt välkomna in i vår perrovärld!!
Idag hade vi årlig Aberlours-träff på Råådalens brukshundsklubb. Jag lyckades fånga Malin för att dokumentera Zoë som långpälsad. LOVAR, en rosett till sen ryker den! Det kommer att dröja lääääänge (om någonsin) tills jag gör samma jobb för några lockars skull. Jag är den valpköpare som sa – åååååhhhhh jag kommer att hålla min hund långpälsad för det är ju bara så ljuuuuvligt...!!! Kanske inte ändå. Senast Zoë klipptes var i januari. Pacos päls i Tvååker var 18 månader!!!! Jag inser NU att det finns päls och päls. För att den är lång innebär det inte att den är vacker och gossig. Varje dag är just nu en plåga och jag läääääääängtar bara efter min nyklippta hund. MEN att ha en högtempererad Zoë (återkommer till det) som reagerar på en liten svepning med benet när det gäller vänster om halt, gör också att man tänker både en, två och TRE gånger när det gäller att klippa rent synfältet... Jag menar, hon ser ju ändå tillräckligt bra i den konstanta motvinden hon befinner sig i jakten på sin älskade tennisboll.
Mitt pälsmonster.
Den söööööötaste valpen i hela Gessle-kullen...? :-)
Haktryck är favoriten i självbjud på beteende...
.... näst efter "snurra runt". Alltså, mitt kommando var INTE "visa det svanslösa"... LOL
Min absoluta älskling som gör ALLT för sin tennisboll. ÄLSKAR DIG GALNA GLADA HUND!!!!
Fokusen på dagens Aberlours-träff var att guida och hjälpa alla nya valpköpare som tillkommit under året. Och mitt och Zoës hedersuppdrag var att visa hur jag har fått jobba för att varva ner min högtempererade hund. Det var faktiskt bra i sammanhanget att Zoë (min glada positiva räka) betedde sig som ett monster när jag tog ut henne från bilen för lite vardagslydnadsträning. ÖVERSTRESSAD av situationen med många socialiserande människor och hundar betedde hon sig som -10 på min betygskala. Förutom att hon med stormsteg är på väg in i 4:e löpet är det just detta som jag på allvar måste jobba med. Världens gladaste och mest sociala perro som är stencool i stadsmiljö vill egentligen bara döda alla andra perros när hon går upp i stess. Vilket hon alltid gör vid dessa sammanhang. Som vid perro-promenader och perro-träningar. Det är någonting med detta att många perros är samlade som gör att hon stimmar upp sig till okontaktbar. Vanliga träningar, inga problem. Det är något med hur JAG beter mig vid dessa träffar som får henne i denna stämning. Jag måste bara komma på vad. Och detta är "nackdelen" med att vi har så otroligt signalkänsliga hundar. Fördelen är att det ofta går rasslande fort vid inlärning...
Varför jag är glad att hon betedde sig "illa" idag är att jag fick visa vad det är jag kämpar med och att ryggläge mellan benen är vad jag jobbat med sedan hon var 11 veckor. NU söker hon sig till mina ben för att varva ner. ELLER så går hon undan för att koppla av. Gärna 5 meter ifrån. Världens socialaste Zoë ligger ytterst sällan vid mina fötter och sover. Det är på behörigt avstånd. På rygg med benen i vädret. Så är MIN hund. Det som jag blev glad över idag var att hon började som -10, pausades åtskilliga gånger OCH jobbade sig upp mot +10 betyget. Hon hämtade inte hem allt MEN jag fick tillbaka min goa hund och jag fick tillbaka kontakten med henne. Med detta sagt, Zoë är 2 år och långt ifrån "färdig". Jag jobbar hela tiden hårt med henne. Vardagen fungerar exemplariskt. Hon är glad som få MEN dessutom ett litet monster. Men jag hade aldrig velat vara utan henne. Jag hoppas jag med detta hjälper alla nya valpköpare att se nyanserat på era älsklingar. Ni har gjort det bästa valet men har ÄNDÅ en underbar utmaning framför er. LYCKA TILL!!!! Och jag lovar, allt NI är med om har jag redan gjort. Hojta bara så hjälper jag till och delger alla mina erfarenheter. Jag har varit med om det mesta... VÄLKOMNA!!!!
PS, Sedan vi kom hem så har hon varit FULLSTÄNDIGT utslagen, sovandes på rygg med benen i vädret....
Idag hade vi årlig Aberlours-träff på Råådalens brukshundsklubb. Jag lyckades fånga Malin för att dokumentera Zoë som långpälsad. LOVAR, en rosett till sen ryker den! Det kommer att dröja lääääänge (om någonsin) tills jag gör samma jobb för några lockars skull. Jag är den valpköpare som sa – åååååhhhhh jag kommer att hålla min hund långpälsad för det är ju bara så ljuuuuvligt...!!! Kanske inte ändå. Senast Zoë klipptes var i januari. Pacos päls i Tvååker var 18 månader!!!! Jag inser NU att det finns päls och päls. För att den är lång innebär det inte att den är vacker och gossig. Varje dag är just nu en plåga och jag läääääääängtar bara efter min nyklippta hund. MEN att ha en högtempererad Zoë (återkommer till det) som reagerar på en liten svepning med benet när det gäller vänster om halt, gör också att man tänker både en, två och TRE gånger när det gäller att klippa rent synfältet... Jag menar, hon ser ju ändå tillräckligt bra i den konstanta motvinden hon befinner sig i jakten på sin älskade tennisboll.
Mitt pälsmonster.
Den söööööötaste valpen i hela Gessle-kullen...? :-)
Haktryck är favoriten i självbjud på beteende...
.... näst efter "snurra runt". Alltså, mitt kommando var INTE "visa det svanslösa"... LOL
Min absoluta älskling som gör ALLT för sin tennisboll. ÄLSKAR DIG GALNA GLADA HUND!!!!
Fokusen på dagens Aberlours-träff var att guida och hjälpa alla nya valpköpare som tillkommit under året. Och mitt och Zoës hedersuppdrag var att visa hur jag har fått jobba för att varva ner min högtempererade hund. Det var faktiskt bra i sammanhanget att Zoë (min glada positiva räka) betedde sig som ett monster när jag tog ut henne från bilen för lite vardagslydnadsträning. ÖVERSTRESSAD av situationen med många socialiserande människor och hundar betedde hon sig som -10 på min betygskala. Förutom att hon med stormsteg är på väg in i 4:e löpet är det just detta som jag på allvar måste jobba med. Världens gladaste och mest sociala perro som är stencool i stadsmiljö vill egentligen bara döda alla andra perros när hon går upp i stess. Vilket hon alltid gör vid dessa sammanhang. Som vid perro-promenader och perro-träningar. Det är någonting med detta att många perros är samlade som gör att hon stimmar upp sig till okontaktbar. Vanliga träningar, inga problem. Det är något med hur JAG beter mig vid dessa träffar som får henne i denna stämning. Jag måste bara komma på vad. Och detta är "nackdelen" med att vi har så otroligt signalkänsliga hundar. Fördelen är att det ofta går rasslande fort vid inlärning...
Varför jag är glad att hon betedde sig "illa" idag är att jag fick visa vad det är jag kämpar med och att ryggläge mellan benen är vad jag jobbat med sedan hon var 11 veckor. NU söker hon sig till mina ben för att varva ner. ELLER så går hon undan för att koppla av. Gärna 5 meter ifrån. Världens socialaste Zoë ligger ytterst sällan vid mina fötter och sover. Det är på behörigt avstånd. På rygg med benen i vädret. Så är MIN hund. Det som jag blev glad över idag var att hon började som -10, pausades åtskilliga gånger OCH jobbade sig upp mot +10 betyget. Hon hämtade inte hem allt MEN jag fick tillbaka min goa hund och jag fick tillbaka kontakten med henne. Med detta sagt, Zoë är 2 år och långt ifrån "färdig". Jag jobbar hela tiden hårt med henne. Vardagen fungerar exemplariskt. Hon är glad som få MEN dessutom ett litet monster. Men jag hade aldrig velat vara utan henne. Jag hoppas jag med detta hjälper alla nya valpköpare att se nyanserat på era älsklingar. Ni har gjort det bästa valet men har ÄNDÅ en underbar utmaning framför er. LYCKA TILL!!!! Och jag lovar, allt NI är med om har jag redan gjort. Hojta bara så hjälper jag till och delger alla mina erfarenheter. Jag har varit med om det mesta... VÄLKOMNA!!!!
PS, Sedan vi kom hem så har hon varit FULLSTÄNDIGT utslagen, sovandes på rygg med benen i vädret....
Ronneby 110814 – Excellent och 2:a tik
Äsch, det blev inte det sista CERT:et idag som jag hoppats på. Ingen bra kombination med halvkass matte och stingslig hund som inte alls ville vara med vid hanteringen. Hänger detta måntro ihop? :-) Att Zoë dessutom närmar sig nästa löp med stormsteg gör det hela inte bättre. Grattis till Yvonne och Hulda som viftade på svansen hela vägen fram till CERT:et och BIM. Max blev BIR.
Omdömmet om Zoë blev följande:
Bra huvud och pigment, mycket bra överlinje. Korrekt bröstdjup. Bredd framtill är ok, något trångt bakställ.
Domare: Jerzy Olsewski
Ålder: 2 år
NU ska jag krya på mig, vila Zoë i form och hålla tummarna att löpet ligger ytterligare ett par veckor framåt i tiden, så jag kan hålla min plan med lydnadscomeback nästa söndag, följt av Visby helgen därpå och så Gränna... När det gäller rosetterna så har vi två nya chanser i Visby. Pälsen få helt enkelt hänga kvar ett tag till.
Omdömmet om Zoë blev följande:
Bra huvud och pigment, mycket bra överlinje. Korrekt bröstdjup. Bredd framtill är ok, något trångt bakställ.
Domare: Jerzy Olsewski
Ålder: 2 år
NU ska jag krya på mig, vila Zoë i form och hålla tummarna att löpet ligger ytterligare ett par veckor framåt i tiden, så jag kan hålla min plan med lydnadscomeback nästa söndag, följt av Visby helgen därpå och så Gränna... När det gäller rosetterna så har vi två nya chanser i Visby. Pälsen få helt enkelt hänga kvar ett tag till.
YES WE CAN!
Håll i håsorna, poletten börjar ramla ner – för matte då. Zoë har antagligen kunnat detta hela tiden.
Efter förra inläggets avslut; bara platsen sitter, bara platsen sitter... så har jag kommit fram till att SÅÅÅ kan jag ju inte tänka!! It's all in my head! När jag bytte ordspråk till YES WE CAN! ... så bara funkar det!! Byte av ordspråk tillsammans med den självförtroendekick jag fick efter förra träningspasset med Helene har gjort förändringen. Hennes input på att jag säger "stanna kvar" på ett bedjande sätt (vilket stämmer överens med mina tidigare tankar, "Snäääälla hund stanna nu kvar dääääär..."). Efter en stor dos jäklar-anamma har jag nu provat att bestämt betona vad som gäller istället "STANNA kvar". Och viiiiilken skillnad.
Så här såg det ut på lunchens träningspass:
4 x 2 minuter (gräsmatta i park, grusgång i park, parkering bakom kontoret, den omtalade spegelgången i entren) på rätt avstånd och med mycket hakan i backen. INGA LJUD!! Gissa om jag svävar för tillfället. Och gissa om Zoë tycker matte är rolig när hon blir så spralligt lycklig. Och gissa om platsliggning helt plötsligt blivit ROLIGT?? :-)
Jag har lååååångt kvar till att vara helt trygg i att det kommer funka alltid. Retningsträning måste göras framöver och dessutom är hon långt ifrån van att ligga bredvid andra hundar. Men jag känner hopp och det är fullt möjligt att hon fixar det redan nästa söndag. Tjoho!
Efter förra inläggets avslut; bara platsen sitter, bara platsen sitter... så har jag kommit fram till att SÅÅÅ kan jag ju inte tänka!! It's all in my head! När jag bytte ordspråk till YES WE CAN! ... så bara funkar det!! Byte av ordspråk tillsammans med den självförtroendekick jag fick efter förra träningspasset med Helene har gjort förändringen. Hennes input på att jag säger "stanna kvar" på ett bedjande sätt (vilket stämmer överens med mina tidigare tankar, "Snäääälla hund stanna nu kvar dääääär..."). Efter en stor dos jäklar-anamma har jag nu provat att bestämt betona vad som gäller istället "STANNA kvar". Och viiiiilken skillnad.
Så här såg det ut på lunchens träningspass:
4 x 2 minuter (gräsmatta i park, grusgång i park, parkering bakom kontoret, den omtalade spegelgången i entren) på rätt avstånd och med mycket hakan i backen. INGA LJUD!! Gissa om jag svävar för tillfället. Och gissa om Zoë tycker matte är rolig när hon blir så spralligt lycklig. Och gissa om platsliggning helt plötsligt blivit ROLIGT?? :-)
Jag har lååååångt kvar till att vara helt trygg i att det kommer funka alltid. Retningsträning måste göras framöver och dessutom är hon långt ifrån van att ligga bredvid andra hundar. Men jag känner hopp och det är fullt möjligt att hon fixar det redan nästa söndag. Tjoho!
Zoë chillar...
... lyssnar på gatumusikanterna och bara vääääntar på att få träna igen. :-)
Vi fick ett genombrott i vänsterhalten på lunchen idag!!! Har gett mig den på att lösa detta. Så utrustad med Frolic körde jag först ett pass i entregången på Happys kontor (ni som varit här minns kanske alla speglarna längs med sidoväggarna...). Läggande under gång och vänsterhaltar stod på programmet. Därefter gick vi en kisserunda och avslutade med vänsterhalter på parkeringen på baksidan. Och mot slutet så kom jag på det!!!! Genom att göra en liiiiten svepande rörelse med vänsterbenet/foten så hängde Zoë med alla 90 graderna. Så jäkla snyggt!! Jag blev såklart skitglad, Zoë blev skitglad och så gick det precis lika bra när vi försökte igen.
Tänka sig att det är så små små saker som kan göra det!! Och vilken kick man får när det lossnar, saker man tragglat. Tjoho!!! Nu ska vi hem och träna ett pass platsliggning och lite mer finlir ikväll. Tänkte varva dagar med det och dagar med bakåtlänkning. Spurta denna vecka för att pausa lydnaden i helgen och ta det lite lugnare nästa vecka och bara jobba vidare med platsen. Nästa söndag gäller det nämligen – då ska jag (Svartberg) "göra en avstämning på hur långt vi kommit"... Bara platsen sitter, bara platsen sitter!!!
Vi fick ett genombrott i vänsterhalten på lunchen idag!!! Har gett mig den på att lösa detta. Så utrustad med Frolic körde jag först ett pass i entregången på Happys kontor (ni som varit här minns kanske alla speglarna längs med sidoväggarna...). Läggande under gång och vänsterhaltar stod på programmet. Därefter gick vi en kisserunda och avslutade med vänsterhalter på parkeringen på baksidan. Och mot slutet så kom jag på det!!!! Genom att göra en liiiiten svepande rörelse med vänsterbenet/foten så hängde Zoë med alla 90 graderna. Så jäkla snyggt!! Jag blev såklart skitglad, Zoë blev skitglad och så gick det precis lika bra när vi försökte igen.
Tänka sig att det är så små små saker som kan göra det!! Och vilken kick man får när det lossnar, saker man tragglat. Tjoho!!! Nu ska vi hem och träna ett pass platsliggning och lite mer finlir ikväll. Tänkte varva dagar med det och dagar med bakåtlänkning. Spurta denna vecka för att pausa lydnaden i helgen och ta det lite lugnare nästa vecka och bara jobba vidare med platsen. Nästa söndag gäller det nämligen – då ska jag (Svartberg) "göra en avstämning på hur långt vi kommit"... Bara platsen sitter, bara platsen sitter!!!
En väldigt lyckad träningskväll
Det är alldeles magiskt med gryningen och skymningen på landet. Speciellt dessa fina dagar som det varit sista veckan. Jag trivs väldigt bra med att bo på "mitt land". Och att få gå med lös Zoë genom naturen till och från bussen är faktiskt lite av dagens höjdpunkt. Sällan får vi möte, och isåfall är det av djur. Grävlingen har jag nämnt tidigare. Igår kväll och i morse mötte vi rådjur. Dessa vackra djur, det är magiskt att stå och titta på dem och se hur de fundersamt tittar tillbaka på oss två kryllisar...
Igår var jag hemma sent efter en väldigt lyckad träningskväll på Malmö BK tillsammans med Helene. Susanne P, vi här nere i Skåne blir bättre och bättre på att träna fokuserat och strukturerat!!! Problemet hittills har varit att både Helene och jag mer än gärna babblar non stop under tiden vi både kommenderar och utför... Men vi är medvetna om det, och försöker förbättra det.
NU hade vi bestämt oss att ingen pratar/ger feedback förrän efter utfört moment. Båda skulle igår ta sig igenom komplett program (LK1 resp LK3). Jag var där en stund tidigare och hann tanka av Zoë. Så här i efterhand, med tanke på det varma vädret var hon nog lite väl flåsig och avsprungen när sedan Helene kom och hon gick igång i glädjeyttringar... (hon blev lite trött på slutet och ofokuserad mellan momenten).
Platsliggning
Detta har jag tålmodigt tränat på inomhus. Försiktigt höjer jag premisserna. Sist vi körde så bad jag Helene kommendera mig, olika avstånd och olika tid från Zoë för att kunna stämma av hur det fungerar ute, utan andra hundar. Gick inte något vidare. Men jag har fortsatt hemma och igår blev jag OTROLIGT glad över att hon låg hela momentet. Vi hade rätt avstånd, men bara 1 minuts längd. MEN HON VAR KVAR!!! Dock är hon inte helt ljudlös... ännu... Tyvärr. Det ljud hon ger ifrån sig ser jag som "pratljud". Typ, suck ska jag nu ligga här igen. Hur länge då? Vad gör de där borta... Med andra ord är jag en bra bit från mål, men jag har ialla fall - ÄNTLIGEN - lämnat startpunkten... Belöning bakom fungerar bra, ljudet är betydligt mindre, mestadels obefintligt. Så jag jobbar på.
Tandvisning
Zoës paradgren... :-) Dock så har jag varit noga med att inte av den anledningen slarva med detaljerna. Måste tänka på att ge henne kommandot fot, och stanna, så hon inte reser sig upp när "domaren" kommer emot oss. Har nämligen hänt.
Linförighet
Fungerar bättre och bättre. Därför pillar jag lite till för att få det RIKTIGT bra. Mina två akilleshälar är att det tar en stund innan vi "kommer in i det". Efter några svängar så går hon oftast RIKTIGT bra. Helene kom med inputen att jag går väldigt långsamt, och det gör det svårare för Zoë att följa mig snyggt. Dessutom - ännu en gång - är jag för koncentrerad/fokuserad och sjunker då ihop med kroppen. Vi testade att jag stäckte på mig, sköt fram bröstet och höll ett högre tempo. Zoë flög fram perfekt vid min sida från start. Wow!!! PROBLEMET med högre fart är att jag själv snubblar till vid vändningarna. Så jag får helt enkelt hem och öva på ett bättre flyt i mina egna steg. Helt om börjar bli bättre. Vänster om marsch går jättebra nu. Men vänster om halt sätter hon sig snett på. Fortfarande. Fram med pallen igen!! Eller kanske en gång för alla, träna in den ordentligt. :-)
Läggande
Hon stannar, hon lägger sig, men från att tidigare haft ett fällknivsläggande typ kastat sig ner i backen, så har hon nu ett långsammare ligg med rumpan ner sist. TIPS på hur jag kommer till rätta med detta emottages mer än gärna!! När jag kommenderar ligg vid fotposition (för platsliggning) så funkar det. Men inte under gång...
Inkallning
Ingångarna har blivit bättre, inte perfekta, men bättre!! (jag vet varför inte perfekta, jag är SKITDÅLIG på att gå ur situationen när hon inte lyckas, dvs jag är otydlig på EXAKT hur jag vill att det ska se ut...). Vid inkallningen sitter hon och väntar som ett ljus och rusar mot mig i full galopp. DOCK så har hon de sista två träningstillfällena med Helene fuskat och stuckit på Helenes ord "kalla in". Efter att vi kört om det ett par gånger, då jag kallat in tredje gången, andra gången, fjärde gången Helene sagt det magiska ordet så blir det rätt. Men jag får inte glömma träna detta. Att någon annan kommenderar vår inkallning. Zoë är lite väl lyhörd. Hon kommer mer än gärna på alla som kallar in sin hund, oavsett namn på hunden. En del av hennes översociala sida...
Ställande
Funkade, det är bara att ha med det i länkningen framöver så vi inte tappar det som funkar... :-)
Apport
Är inte det säkraste momentet. Satsar inte på 10:a här... Ibland tuggar hon, ibland släpper hon i förtid. Men hon greppar den alltid, är inte vidare påverkad av att ta andras apporter, och framför allt - hon rusar inte iväg med den längre... Men egna apporten är fortfarande en höjdare. Otaliga gånger både hemma och på träning, trycker hon ner huvudet i väskan, på jakt efter apporten och lycklig kommer hon rusande mot mig med sitt fynd. Det enda jag ska tänka på här är att jag innan tävling framöver vid uppvärmningen köra lite av 2:ans apport, kast iväg och så ska hon komma in med den. Jag har märkt att efter att kört detta några gånger innan 1:ans apport så greppar hon bättre (inget tugg) och är mer koncentrerad på uppgiften (håller den alla sekunder).
Hopp
Älskar hon ju. Det är bara ingångarna som det faller på för att vi inte ska få vår 10:a här...
Och allihopa - det blev ändå den 21:e i Tollarp som vi gör comeback på lydnadsplan. Jag kom med tävlingen även om jag var lite sent på det. Och så veckan därpå 26:e är vi på plats på Gotland. Med gott sällskap av Sanna och Peppis (och Susanne och Ella som hejaklack). Sen blir det paus under september för att slutligen riva av några tävlingar under första halvan av oktober. Mitt mål efter detta är att vi lyckats knipa åt oss LP1 titeln...
Helene och Cocos körde därefter igenom sitt program och jösses, nu börjar det ta sig ordentligt Helene!!! Kan vi bara kapsla in den positiva känslan vi båda hade igår, du och jag, så känns det som vi klarar allt!!
Mest skatt och leenden fick Ceasar som till sin stora förvåning slutligen fick vara ute på plan själv och repetera Rally-lydnadsprogrammet. Sötaste sötaste Ceasar. Rapp är du inte, men otroligt söt. Bäst var du när du rullade runt runt runt för lite korvbitar. Då gick du nästan igång på lite adrenalin. :-)
Igår var jag hemma sent efter en väldigt lyckad träningskväll på Malmö BK tillsammans med Helene. Susanne P, vi här nere i Skåne blir bättre och bättre på att träna fokuserat och strukturerat!!! Problemet hittills har varit att både Helene och jag mer än gärna babblar non stop under tiden vi både kommenderar och utför... Men vi är medvetna om det, och försöker förbättra det.
NU hade vi bestämt oss att ingen pratar/ger feedback förrän efter utfört moment. Båda skulle igår ta sig igenom komplett program (LK1 resp LK3). Jag var där en stund tidigare och hann tanka av Zoë. Så här i efterhand, med tanke på det varma vädret var hon nog lite väl flåsig och avsprungen när sedan Helene kom och hon gick igång i glädjeyttringar... (hon blev lite trött på slutet och ofokuserad mellan momenten).
Platsliggning
Detta har jag tålmodigt tränat på inomhus. Försiktigt höjer jag premisserna. Sist vi körde så bad jag Helene kommendera mig, olika avstånd och olika tid från Zoë för att kunna stämma av hur det fungerar ute, utan andra hundar. Gick inte något vidare. Men jag har fortsatt hemma och igår blev jag OTROLIGT glad över att hon låg hela momentet. Vi hade rätt avstånd, men bara 1 minuts längd. MEN HON VAR KVAR!!! Dock är hon inte helt ljudlös... ännu... Tyvärr. Det ljud hon ger ifrån sig ser jag som "pratljud". Typ, suck ska jag nu ligga här igen. Hur länge då? Vad gör de där borta... Med andra ord är jag en bra bit från mål, men jag har ialla fall - ÄNTLIGEN - lämnat startpunkten... Belöning bakom fungerar bra, ljudet är betydligt mindre, mestadels obefintligt. Så jag jobbar på.
Tandvisning
Zoës paradgren... :-) Dock så har jag varit noga med att inte av den anledningen slarva med detaljerna. Måste tänka på att ge henne kommandot fot, och stanna, så hon inte reser sig upp när "domaren" kommer emot oss. Har nämligen hänt.
Linförighet
Fungerar bättre och bättre. Därför pillar jag lite till för att få det RIKTIGT bra. Mina två akilleshälar är att det tar en stund innan vi "kommer in i det". Efter några svängar så går hon oftast RIKTIGT bra. Helene kom med inputen att jag går väldigt långsamt, och det gör det svårare för Zoë att följa mig snyggt. Dessutom - ännu en gång - är jag för koncentrerad/fokuserad och sjunker då ihop med kroppen. Vi testade att jag stäckte på mig, sköt fram bröstet och höll ett högre tempo. Zoë flög fram perfekt vid min sida från start. Wow!!! PROBLEMET med högre fart är att jag själv snubblar till vid vändningarna. Så jag får helt enkelt hem och öva på ett bättre flyt i mina egna steg. Helt om börjar bli bättre. Vänster om marsch går jättebra nu. Men vänster om halt sätter hon sig snett på. Fortfarande. Fram med pallen igen!! Eller kanske en gång för alla, träna in den ordentligt. :-)
Läggande
Hon stannar, hon lägger sig, men från att tidigare haft ett fällknivsläggande typ kastat sig ner i backen, så har hon nu ett långsammare ligg med rumpan ner sist. TIPS på hur jag kommer till rätta med detta emottages mer än gärna!! När jag kommenderar ligg vid fotposition (för platsliggning) så funkar det. Men inte under gång...
Inkallning
Ingångarna har blivit bättre, inte perfekta, men bättre!! (jag vet varför inte perfekta, jag är SKITDÅLIG på att gå ur situationen när hon inte lyckas, dvs jag är otydlig på EXAKT hur jag vill att det ska se ut...). Vid inkallningen sitter hon och väntar som ett ljus och rusar mot mig i full galopp. DOCK så har hon de sista två träningstillfällena med Helene fuskat och stuckit på Helenes ord "kalla in". Efter att vi kört om det ett par gånger, då jag kallat in tredje gången, andra gången, fjärde gången Helene sagt det magiska ordet så blir det rätt. Men jag får inte glömma träna detta. Att någon annan kommenderar vår inkallning. Zoë är lite väl lyhörd. Hon kommer mer än gärna på alla som kallar in sin hund, oavsett namn på hunden. En del av hennes översociala sida...
Ställande
Funkade, det är bara att ha med det i länkningen framöver så vi inte tappar det som funkar... :-)
Apport
Är inte det säkraste momentet. Satsar inte på 10:a här... Ibland tuggar hon, ibland släpper hon i förtid. Men hon greppar den alltid, är inte vidare påverkad av att ta andras apporter, och framför allt - hon rusar inte iväg med den längre... Men egna apporten är fortfarande en höjdare. Otaliga gånger både hemma och på träning, trycker hon ner huvudet i väskan, på jakt efter apporten och lycklig kommer hon rusande mot mig med sitt fynd. Det enda jag ska tänka på här är att jag innan tävling framöver vid uppvärmningen köra lite av 2:ans apport, kast iväg och så ska hon komma in med den. Jag har märkt att efter att kört detta några gånger innan 1:ans apport så greppar hon bättre (inget tugg) och är mer koncentrerad på uppgiften (håller den alla sekunder).
Hopp
Älskar hon ju. Det är bara ingångarna som det faller på för att vi inte ska få vår 10:a här...
Och allihopa - det blev ändå den 21:e i Tollarp som vi gör comeback på lydnadsplan. Jag kom med tävlingen även om jag var lite sent på det. Och så veckan därpå 26:e är vi på plats på Gotland. Med gott sällskap av Sanna och Peppis (och Susanne och Ella som hejaklack). Sen blir det paus under september för att slutligen riva av några tävlingar under första halvan av oktober. Mitt mål efter detta är att vi lyckats knipa åt oss LP1 titeln...
Helene och Cocos körde därefter igenom sitt program och jösses, nu börjar det ta sig ordentligt Helene!!! Kan vi bara kapsla in den positiva känslan vi båda hade igår, du och jag, så känns det som vi klarar allt!!
Mest skatt och leenden fick Ceasar som till sin stora förvåning slutligen fick vara ute på plan själv och repetera Rally-lydnadsprogrammet. Sötaste sötaste Ceasar. Rapp är du inte, men otroligt söt. Bäst var du när du rullade runt runt runt för lite korvbitar. Då gick du nästan igång på lite adrenalin. :-)
Ordningen är återställd.
Hur skönt ÄR det inte att semestern är slut och solen är tillbaka i Skåne... :-) Nöjt slängde Zoë sig på rygg, så fort vi kom till kontoret, och somnade. Och där ligger hon fortfarande.
Semestern är slut...
Fast på två veckor har jag ändå hunnit med en hel del. Jag mötte upp Peppis i Åhus. Körde lite kärleksrace på en gräsmatta, fick ett nytt smeknamn av Tumba-gänget.... Racer-räkan... Wonder why, jag betedde mig precis som vanligt. Men visst fick jag igång Peppis alldeles lite extra... :-)
Men visst blir även den stora kämpen TRÖTT på väg hem. Herregud, det var ju varmt och soligt just denna dag på semestern...
Annars har det mest varit pisse-väder. Men vad gör väl det. Gullungarna Cornelia och Jonathan har varit intågade och även om matte verkade älska dem liiiiite mer än mig under semestern så var jag inte den som var den. Jag körde precis samma race. Pussade ungarna i ett. Ibland gillade dem det, ibland vrålade Jonathan – ZOE DET RÄCKER NUUUUU!!!! GÅÅÅÅÅ!!!!! Tja, det får man ju ta.
Jag tror minsann Cornelia vill vara med i min och mattes klubb. Hon hittade ännu en gång mattes gummstövlar och tyckte att "men nuuuu passar de ju jääääääätttteeeebra." Tja, sötnos, du är så lik matte i ditt sätt så come along! :-)
Jag har också hjälpt till att jaga getingar i Tirups örtagård. Förstår inte varför människor stirrar upp sig så. Jag fångar ju dem....?
Dessutom har matte, som ni läst, ääääääntligen fått tummen loss med personspår. Me like. Jag jobbar jääääättebraaaa!! Dessutom älskar jag det. Konstig känsla för mig att vara superspeeedad över uppgiften och ÄNDÅ fokusera. Tacka sjutton att man blir matt i den stora pälsen efter en intensiv spårvecka. OCH en helg med brollan, Shandi, Shaggy, söta valpar, tuffa Bella och jag vet inte allt.
Skönt att komma tillbaks till HAPPY och få till lite vila-rutiner igen...
Men visst blir även den stora kämpen TRÖTT på väg hem. Herregud, det var ju varmt och soligt just denna dag på semestern...
Annars har det mest varit pisse-väder. Men vad gör väl det. Gullungarna Cornelia och Jonathan har varit intågade och även om matte verkade älska dem liiiiite mer än mig under semestern så var jag inte den som var den. Jag körde precis samma race. Pussade ungarna i ett. Ibland gillade dem det, ibland vrålade Jonathan – ZOE DET RÄCKER NUUUUU!!!! GÅÅÅÅÅ!!!!! Tja, det får man ju ta.
Jag tror minsann Cornelia vill vara med i min och mattes klubb. Hon hittade ännu en gång mattes gummstövlar och tyckte att "men nuuuu passar de ju jääääääätttteeeebra." Tja, sötnos, du är så lik matte i ditt sätt så come along! :-)
Jag har också hjälpt till att jaga getingar i Tirups örtagård. Förstår inte varför människor stirrar upp sig så. Jag fångar ju dem....?
Dessutom har matte, som ni läst, ääääääntligen fått tummen loss med personspår. Me like. Jag jobbar jääääättebraaaa!! Dessutom älskar jag det. Konstig känsla för mig att vara superspeeedad över uppgiften och ÄNDÅ fokusera. Tacka sjutton att man blir matt i den stora pälsen efter en intensiv spårvecka. OCH en helg med brollan, Shandi, Shaggy, söta valpar, tuffa Bella och jag vet inte allt.
Skönt att komma tillbaks till HAPPY och få till lite vila-rutiner igen...
