Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Det är alldeles magiskt med gryningen och skymningen på landet. Speciellt dessa fina dagar som det varit sista veckan. Jag trivs väldigt bra med att bo på "mitt land". Och att få gå med lös Zoë genom naturen till och från bussen är faktiskt lite av dagens höjdpunkt. Sällan får vi möte, och isåfall är det av djur. Grävlingen har jag nämnt tidigare. Igår kväll och i morse mötte vi rådjur. Dessa vackra djur, det är magiskt att stå och titta på dem och se hur de fundersamt tittar tillbaka på oss två kryllisar...



Igår var jag hemma sent efter en väldigt lyckad träningskväll på Malmö BK tillsammans med Helene. Susanne P, vi här nere i Skåne blir bättre och bättre på att träna fokuserat och strukturerat!!! Problemet hittills har varit att både Helene och jag mer än gärna babblar non stop under tiden vi både kommenderar och utför... Men vi är medvetna om det, och försöker förbättra det.

NU hade vi bestämt oss att ingen pratar/ger feedback förrän efter utfört moment. Båda skulle igår ta sig igenom komplett program (LK1 resp LK3). Jag var där en stund tidigare och hann tanka av Zoë. Så här i efterhand, med tanke på det varma vädret var hon nog lite väl flåsig och avsprungen när sedan Helene kom och hon gick igång i glädjeyttringar... (hon blev lite trött på slutet och ofokuserad mellan momenten).

Platsliggning
Detta har jag tålmodigt tränat på inomhus. Försiktigt höjer jag premisserna. Sist vi körde så bad jag Helene kommendera mig, olika avstånd och olika tid från Zoë för att kunna stämma av hur det fungerar ute, utan andra hundar. Gick inte något vidare. Men jag har fortsatt hemma och igår blev jag OTROLIGT glad över att hon låg hela momentet. Vi hade rätt avstånd, men bara 1 minuts längd. MEN HON VAR KVAR!!! Dock är hon inte helt ljudlös... ännu... Tyvärr. Det ljud hon ger ifrån sig ser jag som "pratljud". Typ, suck ska jag nu ligga här igen. Hur länge då? Vad gör de där borta... Med andra ord är jag en bra bit från mål, men jag har ialla fall - ÄNTLIGEN - lämnat startpunkten... Belöning bakom fungerar bra, ljudet är betydligt mindre, mestadels obefintligt. Så jag jobbar på.

Tandvisning
Zoës paradgren... :-) Dock så har jag varit noga med att inte av den anledningen slarva med detaljerna. Måste tänka på att ge henne kommandot fot, och stanna, så hon inte reser sig upp när "domaren" kommer emot oss. Har nämligen hänt.

Linförighet
Fungerar bättre och bättre. Därför pillar jag lite till för att få det RIKTIGT bra. Mina två akilleshälar är att det tar en stund innan vi "kommer in i det". Efter några svängar så går hon oftast RIKTIGT bra. Helene kom med inputen att jag går väldigt långsamt, och det gör det svårare för Zoë att följa mig snyggt. Dessutom - ännu en gång - är jag för koncentrerad/fokuserad och sjunker då ihop med kroppen. Vi testade att jag stäckte på mig, sköt fram bröstet och höll ett högre tempo. Zoë flög fram perfekt vid min sida från start. Wow!!! PROBLEMET med högre fart är att jag själv snubblar till vid vändningarna. Så jag får helt enkelt hem och öva på ett bättre flyt i mina egna steg. Helt om börjar bli bättre. Vänster om marsch går jättebra nu. Men vänster om halt sätter hon sig snett på. Fortfarande. Fram med pallen igen!! Eller kanske en gång för alla, träna in den ordentligt. :-)

Läggande
Hon stannar, hon lägger sig, men från att tidigare haft ett fällknivsläggande typ kastat sig ner i backen, så har hon nu ett långsammare ligg med rumpan ner sist. TIPS på hur jag kommer till rätta med detta emottages mer än gärna!! När jag kommenderar ligg vid fotposition (för platsliggning) så funkar det. Men inte under gång...

Inkallning
Ingångarna har blivit bättre, inte perfekta, men bättre!! (jag vet varför inte perfekta, jag är SKITDÅLIG på att gå ur situationen när hon inte lyckas, dvs jag är otydlig på EXAKT hur jag vill att det ska se ut...). Vid inkallningen sitter hon och väntar som ett ljus och rusar mot mig i full galopp. DOCK så har hon de sista två träningstillfällena med Helene fuskat och stuckit på Helenes ord "kalla in". Efter att vi kört om det ett par gånger, då jag kallat in tredje gången, andra gången, fjärde gången Helene sagt det magiska ordet så blir det rätt. Men jag får inte glömma träna detta. Att någon annan kommenderar vår inkallning. Zoë är lite väl lyhörd. Hon kommer mer än gärna på alla som kallar in sin hund, oavsett namn på hunden. En del av hennes översociala sida...

Ställande
Funkade, det är bara att ha med det i länkningen framöver så vi inte tappar det som funkar... :-)

Apport
Är inte det säkraste momentet. Satsar inte på 10:a här... Ibland tuggar hon, ibland släpper hon i förtid. Men hon greppar den alltid, är inte vidare påverkad av att ta andras apporter, och framför allt - hon rusar inte iväg med den längre... Men egna apporten är fortfarande en höjdare. Otaliga gånger både hemma och på träning, trycker hon ner huvudet i väskan, på jakt efter apporten och lycklig kommer hon rusande mot mig med sitt fynd. Det enda jag ska tänka på här är att jag innan tävling framöver vid uppvärmningen köra lite av 2:ans apport, kast iväg och så ska hon komma in med den. Jag har märkt att efter att kört detta några gånger innan 1:ans apport så greppar hon bättre (inget tugg) och är mer koncentrerad på uppgiften (håller den alla sekunder).

Hopp
Älskar hon ju. Det är bara ingångarna som det faller på för att vi inte ska få vår 10:a här...

Och allihopa - det blev ändå den 21:e i Tollarp som vi gör comeback på lydnadsplan. Jag kom med tävlingen även om jag var lite sent på det. Och så veckan därpå 26:e är vi på plats på Gotland. Med gott sällskap av Sanna och Peppis (och Susanne och Ella som hejaklack). Sen blir det paus under september för att slutligen riva av några tävlingar under första halvan av oktober. Mitt mål efter detta är att vi lyckats knipa åt oss LP1 titeln...

Helene och Cocos körde därefter igenom sitt program och jösses, nu börjar det ta sig ordentligt Helene!!! Kan vi bara kapsla in den positiva känslan vi båda hade igår, du och jag, så känns det som vi klarar allt!!

Mest skatt och leenden fick Ceasar som till sin stora förvåning slutligen fick vara ute på plan själv och repetera Rally-lydnadsprogrammet. Sötaste sötaste Ceasar. Rapp är du inte, men otroligt söt. Bäst var du när du rullade runt runt runt för lite korvbitar. Då gick du nästan igång på lite adrenalin. :-)