Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Ovalen.

... och fortfarande namnlösa. Dock har Ola kommit fram till att det får minsann bli en O'Sullivan-kull. FAST det blir i fel alfabetisk ordning mot Mollys valpar och allt. Whatever!! :-)

Mina arbetsnamn är dock:
valp 1: "stora tiken"
valp 2: "fladdermusen", som har lite vitt på baktassarna (svanshane)
valp 3: "lilla hanen", vitt hela vägen upp under hakan (svanshane)
valp 4: "ovalen", KAN förväxlas med fladdermusen, men han har inga vitt på baktassarna... (svanshane)
valp 5: "rumpnisse"
valp 6: "räkan" (minsta tiken) Alltså, fullständigt partiskt, hon är så SÖÖÖÖÖTT så man vill äta upp henne. Hade jag inte kunnat stå emot suget så hade det varit denna lilla mumsbit jag plockat med mig hem... Nu är det någon annan som blir lyckligt lottad.
valp 7: "dubbelstecket" (svanshane)
valp 8: "stubbis"

Logiskt och strukturerat, eller hur? Jag och Alicia har ialla fall stenkoll. Susanne är snart ikapp oss!!

Under veckan som gått så har alla öppnat ögonen, och det är rätt bra fart i dem nu. Är de vakna är det stört omöjligt att få till några skarpa bilder. Så förutom inledningsbilden blir det därför en filmsnutt som dokumentation till detta inlägg. Ni förstår hur svårt det är att se skillnad på dem? De har alla otroligt fina huvuden är väldigt jämna i utseende. Fortfarande skiljer det lite i vikt, men annars är det en underbart homogen pralinklump. Den som sticker ut just nu är stora tiken. Hon har gjort tre rymningsförsök från lådan idag. När jag gick in och kollade valprummet för att det var ett jäkla liv så var det stora tiken som var vilse, sådär halvägs ut till matplatsen. Alldeles själv på nya äventyr. Kanten får nog allt fällas upp när jag inte sitter och har koll.

Jag har tillåtit mig att frossa i världens söööööötaste valpkull:


Och svar nej, även om man kan tro det så har jag inte bosatt mig på Sockengatan. Jag har dock fått vara där väldigt mycket och har mestadels legat på knä och stirrat ner i lådan. När jag då inte har pussat på min egen lilla pärla.


Snuttan på valborg. Dryga två veckor innan valparna kom.

Helt fantastiskt hur snabbt hon hämtat sig från valpningen, titta på dessa två bilder som har precis en vecka mellan sig. Den första togs dagen innan valparna kom.



Nu tillbaka till valplådan. Där är det äta, sova, kissa och bajsa som gäller. Till Susannes stora glädje har Zoë nu även börjat städa efter sina bebisar. Med andra ord har hon fått smak för bajs igen Mia...

I måndagskväll när jag var där så hade jag ett underbart moment med svanshanen med fladdermusteckning på bröstet. Jag låg i vanlig ordning på knä vid lådan och hade lagt ner mina underarmar inne i lådan och öppnat händerna. Vips så kröp lille hanen upp i händerna och kurade ihop sig som en kattunge och somnade. Efter en stund kom även stubbhanen och ville vara med. Där satt jag och njööööt tills benen domnade och knäna skrek.



Lilla räkan (som såklart fixar livet alldeles strålande!!) och rumpnisse sover gärna ihop. Antingen nos mot nos eller lillan ovanpå brorsan.




Annars ligger de lite huller om buller. Gärna med något av mammas ben som huvudkudde.



Är man riktigt slut så är det okej att sova med öppen mun...

Nu ser jag fram emot att ögonen ska öppnas och de söta börjar testa de vingliga benen.

Förutom att lilla räkan är ljusare brun och betydligt mindre än sina syskon så är det ingen skillnad på henne i sättet. Hon är precis lika alert som resten av kullen och eftersom varken syskonen eller Zoë puttar undan henne så vågar man nästan viska fram ett litet YES! Nästan. Hon är iallafall fortfarande med, och det är en envis jäkel. Hon äter bra och vill INTE ALLS ha hjälp fram till baren. Hon kan minsann själv. Seg liten rackare. :-)



Det går inte att missa lilla räkan i filmen, hon ligger längst fram i baren från början, inkilad under sina syskon. Och där ligger hon och sprattlar, nöjd över sin boppe hon hittade på andra sidan där det inte var lika trångt. Ni förstår att man kan inte låta bli att fascineras över henne. Ojojojoj!! :-)

Susanne har hittills bara lämnat ett klagomål på Zoës sätt att sköta valparna. Hon vägrar städa bajset. När hon upptäckte vad det var hon fick in i munnen så SPOTTADE HON UT DET IGEN. Hahahahahaaaa!!!! Detta är då en hund i rakt nedstigande led från Bajs-Mannen. Och SOM jag höll på med henne som valp att INTE ÄTA UPP SITT BAJS. Nu så slutar det hela med att uppfödar'n får städa valparna medans Zoë tittar på. That's my girl!!! (Det ÄR alltså valpbajs Zoë har i mungipan på filmen....)

Jag frossar såklart ordentligt i alla andra sööööööta små valpar också...


Detta är hanen med runda rumpan (svanslösa). En liten mini-Zoë. Fast med snopp. Plutt!


Det är helt okej att somna mitt i maten om man är liten.


Myyyyyyssss!!!


75% av the gang, med räkan i mitten. Såklart...

Lilltjejen är den som är ljusast brun, ligger överst och håller sig framme!! Så krut finns det i henne. Men jämför storleken med syskonet till höger...



Åtta små chokladpraliner visade det sig vara i Zoës mage! 2 tikar och 6 hanar, alla bruna med mindre vit strimma på bröstet. En hane har samma söta runda rumpa som Zoë (helt avsaknad svans), en hane har stubb och resterande troll har lång svans. Vikten låg mellan 220 g och 340 g. Och så har vi såklart en liten liten räka, en tik på 160 g. Det minsta Susanne hade sett. Men vi gnuggade igång den och den höll samma fart och åt ordentligt när jag åkte hem. Låt oss nu hålla tummarna att denna lilla räka tar sig förbi helgen!! Gör hon det, så har vi en värdig arvtagare till Zoës smeknamn. TURBORÄKAN!

För i turbons tecken gick denna valpning. Tempen sjönk igår kväll. Men utifrån mamma Blossoms valpningar så var både jag och Susanne inställda på förarbete i 1-2 dygn och så nån gång i natt, i morgon förmiddag kunde valparna börja titta fram. Så var planen hela förmiddagen. Jag var på jobb, Susanne var hemma på lunchen och tittade till Zoë. Hon var lugn och fin och häschade inte sådär nämnvärt.

Men mellan halvtolv-tolv fick jag så fyra samtal från Susanne:
1. Det är lugnt, kom du vid tre eller så.
2. Vattnet har precis gått, ta dig hit nu. Men du, det kan fortfarande dröja några timmar.
3. SHIT, första valpen är redan här.
4. VAR ÄR DU, valp två har kommit. SNABBA DIG!!!!

Sen tog Zoë paus i en timme och jag hann precis innanför dörren på Sockengatan när valp 3 tittade fram. Resterande valpning fick jag vara med på. Men från första till sista valp tog det 3,5 timme. Och det var inte mycket till ljud från Zoë. Om något ens. OTROLIGT lugn och förhållandevis opåverkad. Underligt detta, med tanke på hur OTROLIGT dräktig hon har varit sedan vecka tre. Jag var mentalt inställd på "det värsta" med kvidande, värkdvala och ett evigt bäddande med valpar som "flyger". :-) Men det hade jag inte mycket för. Mästerligt jobb gjorde hon och vilken underbart värdig mamma som ligger här med sina små juveler:


Här ser man också tydligt lilltjejen i jämförelse med syskonen. Håll tummarna!!!




Fantastiskt att få vara med om. GISSA om det var svårt att slita sig från lådan och bege sig hemåt!

PS. Min söta syster var ju mest bekymrad över att nu var hon ju tvungen att komma på ett ersättningsnamn för Preggo-Zoë. Det tog nån minut sen var det klart: Zoë – die Mutter. Och så befinner hon sig i Oslo av alla ställen när hon helt plötsligt får användning för skoltyskan???

Det börjar dra ihop sig. Inom en vecka så vet vi hur många valpar som ryms i denna mage:



Zoë ser jättelustig ut just nu. Jag tror inte hon hade hämtat hem så många cert med sin något deformerade kropp, toffsigt klippt päls ;-), renrakad mage och rumpa. Ser man henne vagga fram så är det ingenting, ingenting, ingenting en STOR mage som nog rymmer en del valpar och så en liiiiiiten söt rumpa. Nu är inte detta en skönhetstävling hon laddar inför, utan leverans av söta små valpar. Och Susanne har dessutom lovat att jämna till tussarna när hon är duschad efter valpning. Men skit samma, i mina ögon är hon fortfarande den outstanding SÖÖÖÖÖÖTASTE och skönaste "valpen" i världen.



Hon älskar sin svit på Sockengatan och det pågår intensiv förhandling mellan Zoë och Susanne vart hon ska valpa och sen bo med sina valpar. Zoë menar att sängen blir toppen, Susanne menar att sängen är för människorna och valplådan kommer fungera alldeles utmärkt även för henne. Nja, menar Zoë, det är jag inte riktigt med på. Låt mig vila på saken. NEDANFÖR sängen.

Viktkurvan fortsätter uppåt, hon väger nu 18,5 kg och midjemåttet mätte vi till 67 cm.

Häftigt och lätt surrealistiskt är det att se henne ligga utslagen på rygg och försöka sova medans valparna innanför gör sitt bästa för att synas. Valprörelser har jag känt sedan dryga veckan tillbaka. Nu ser man utan problem med blotta ögat hur det tumlas runt och sparkas utåt... INNE i magen...

Oj så tomt det är utan min vovve! Sån tur att vi har spännande saker att se fram emot. Och under tiden har Susanne lovat att jag får träna Bella istället. Söta Alicia har dessutom kommit på att det är ju toppen att jag fräschar upp Bellas lydnadskunskaper under sommaren för därefter tänker hon ärva henne och inkassera alla meriteringar. Jag säger bara en sak Alicia – DET KOSTAR!! :-)

Innan Zoë vinkade "so long Ängadal, here I come Sockengatan" så fick hon en ny upplevelse, pussa gädda! Hon fångade inte den själv dock. Det gjorde inte jag heller. Men hur många perros har fått närkontakt med gäddor?



Margareta – detta är till dig:



Jag har blivit med trädgårdsland!!!! Kronärtskocka, potatis, delikatessmorötter, rödbetor, sallad, rosmarin och lavendel är sått i helgen! Det du! Nu får DU komma och hälsa på mig snart! :-)

Tiden har gått otroligt fort och nu är det bara några dagar kvar tills Zoë flyttar hem till Susanne. Jag har hållt oss aktiva in i det sista. Allt utifrån Zoës villkor såklart. Men genom att vila henne massor mellan varven så har hon ändå velat vara med när det gäller träning. Vi har hunnit med brukskursen med spår, helgkurs i trix & konster och intensivträning i lydnad förra helgen. Och dessutom pressat in ytterligare ett besök hos söta lilla familjen i Märsta där vi firade valborg.




Jag bloggar separat om utveckligen på brukset, lydnaden och hur jag egentligen hamnade på en trix & konster-kurs NU, med en öltunna till perro. På tal om detta då, nu till det riktigt intressanta just nu. Vad sägs om denna siluette:



Vikten är nu uppe på 17,2 kg (+ 2 kg jfr med vecka 5) och midjemåttet 65 cm (+9 cm jfr med vecka 5).

TACKA SJUTTON för att det börjar bli kämpigt för söta Zoë (tidigare känd som Turboräkan...) att ta sig fram. Det går numera INTE att stressa henne. Går jag för fort tvärstannar hon helt enkelt och bara stirrar på mig. Typ "LUGNA dig matte, jag kan inte bättre än så här":



Hon äter bra, så mycket hon själv vill, vilket innebär ca 40% mer än normalportion. De sista två veckorna har jag gett henne valpfoder, Royal Canin torrfoder. Detta äter hon tre gånger per dag och har numera en mage i prima skick. De slemmiga flytningarna :-) började efter hon passerat 5 veckor och jag har märkt sista veckan att hon har börjat tappa tussar av underullet. Så pälsens kvalitet har försämrats. Nån gång mellan vecka 5 och 6 så blev det en svankig rygglinje.

Nu lämnar jag över staffettpinnen till Susanne & co (tjejerna och å världens bästa Ola).



Hemma i villan i Helsingborg byggs det valprum för glatta livet. Allt för att Molly och Zoë ska få alla sina valpar med bara några dagars mellanrum i bästa lugn och ro. Du har mitt FULLA förtroende Susanne, detta blir hur bra som helst. Och SOM jag längtar efter att se vad som döljer sig i Zoës mage.

Nu börjar det gå undan. Zoë har nu nytt personligt viktrekord. Det är inte mycket att skryta med jämfört med tungviktarna i Göteborg, det har jag fått lära mig. Till och med Shandi väger mer än Preggo-Zoë. Men i mina ögon har jag fått en liten tjockis. Huvudsaken är egentligen att matvägran har släppt och hon nu istället fått (men våra ögon mätt) en god aptit. Kan till och med kosta på sig att småäta av torrfodret!! Annars är det Bravo-foder som gäller. Dock har hon haft lite problem med klökningar som slutat i en ett rejält rap. Nu senast i natt vid halv fyra tiden. När väl rapen kommit upp lade hon sig ner och somnade om... Tarmarna är i finfint skick igen efter att jag fått tvätta rumpan varje dag i två veckors tid... Skönt.

Det fungerar fortfarande att träna. Det tycker hon är riktigt roligt, då är hon på! Men hon är RIKTIGT trött när vi kommer hem och sover mest hela dagarna för övrigt. Jag kom på mig själv med att tappa tålamodet med fröken i veckan. Det var länge sedan sist, tidigare handlade det mest om "lugna ner dig" "glöm det" "lägg ner". Vad det handlade om i veckan? "Kan du ÖKA tempot, vi kommer ju aldrig till jobb såhär!!!" Stackars hund... Då gick jag i normal stadstakt med en hund i sträckt koppel BAKOM mig som slääääääpade tassarna efter sig. Varvat med att tvärstanna och bara stå och blänga på mig. Hahahaha!! Lilla turboråtta. NOT ANYMORE!

Hon sover fortfarande gärna på rygg. Men härom kvällen kom jag på henne med att "fastna" på ena hållet när hon skulle rulla runt. Där låg hon och sprattlade en stund innan hon lyckades rulla runt åt andra hållet istället och komma upp. Då var jag tvungen känna på magen och man kunde nu tydligt känna två "falukorvar" (livmoderhornen) på var sida mitten. Den ena låg längre ner än andra och det var väl därför det "tog emot".


+0,8 kg (15,2) och +6 cm (56) på en vecka!



Nu börjar jag verkligen längta efter att få se vad som döljer sig i denna lilla mage. Vad spännande det ska bli!

Precis hemkommen efter en social turne blev Zoë själaglad över välkomstkommitén bestående av My och Matilda. Efter vätskepaus vid brunnen lånade granntjejerna med Zoë direkt för en promenix och lite slalomtrix på gårdsplanen. Full fart var det på min darling, till skillnad från tidigare i helgen.

Fredag-lördag tillbringade vi hos casa Hall. Jättehärlig fredagskväll då Susanne och jag först hann prata Blossom-minnen (Zoë har numera fått mycket av Blossoms moderliga värdighet), ta en långpromenad och sedan skratta en massa med alla tjejerna, både Alicia, Annie och Linda var hemma. Kul att se dig Linda, det var länge sedan!!

Susanne fick kolla in Zoë och känna igenom henne. Det är liksom ingen snack om saken att hon är dräktig. Det kanske inte syns så mycket för blotta ögat på bilden nedan, men jösses så personlighetsförändrad hon blivit sista veckan.


Uppställning för att se kommande veckors förändring. Midjemåttet idag är uppmätt till 50 cm.

Rent kroppsligt så har den största förändringen varit att hon över skulderbladen blivit bredare och bröstkorgen har helt klart blivit rundare. Rygglinjen har dessutom sjunkit ner något. Tydligast ser man detta ovanifrån.



Med tanke på att hon i princip matvägrat sedan en vecka tillbaka och numera bara äter rå färs (handmatning) så är vikten på 14.4 kg (i fredags) helt okej. Hon har ju varit uppe på 15 kg och vänt men väldigt väldigt länge legat på 12,7 kg... Kistan är av förklarliga själv inte riktigt i balans, men hon kräks inte längre. Hon försökte dock i natt men klökningen avslutades i ett rap istället. :-)

En liten mini-kula har hon allt som syns när hon sitter. Och sittandet är inte längre givakt alá tennsoldat, utan hon ramlar över på ena skinkan med benen lite snett ut och det lilla kulan tydligt putande. Spenarna har växt och svullnat något redan.

Största skillnaden är att hon blivit så mycket, mycket lugnare. Har fortfarande förväntanspip, som i väntan på lördagens spår (i samband med Susannes valpträff med introduktion i spår för de små 10-veckors trollen). Men hon hade inte alls samma ork och tvärdog efter första tennisbollen i spåret, drygt 150 meter in. Vad bra då att Bella fick jobba på och hittade två pinnar ialla fall. Snusdosan med korv och sista tennisbollen blev någon annan hund säkert väldigt glad över. Vi får se hur mycket mer jag kan köra Zoë när det gäller bruksträningen. Vi får ta det i hennes takt, men hon behöver nog allt fortfarande lite stimulans. Även om kel är det som hon tigger mest om för tillfället.

Hon var med på tjejmiddag igår (20 tjejer och en westiepojkvän, sorry Peppar). Morris tryckte direkt nosen i rumpan på henne så luktar gott gör hon. Kan även Shandi och Bella intyga. Med paus i bilen under middagen så strök hon sedan runt bordet och tiggde uppmärksamhet. Det var åtskilliga tjejer som tyckte Zoë var förtjusande härlig (det omdömet var nytt!!!), hur gammal var hon? Var hon DRÄKTIG? Fia, värdinna och matte till westie Morris, var något upprörd och tyckte "Låt er INTE luras, hon är INTE sig lik. Här hemma kör hon vanligtvis race i hallen med Morris." Men saken var den att igår så strök hon runt bordet för lite diverse kel med jämna mellanrum. När jag kollade vart hon tog vägen mellan dessa varv så hade hon parkerat sig ovanpå alla skor innanför dörren. Och sov. Gulle!!

Visst är hon härlig såhär, men jag HOPPAS att jag får tillbaka lite av min turbotjej när hela detta äventyr är över för denna gång... Det är liksom det som jag vant mig vid de senaste 3 åren...

... att Zoë är dräktigt. Från det att hon mådde dåligt i fredags och därmed fick sitt nya smeknamn "Preggo-Zoë" av min söta syrra så svängde hela hennes beteende. Hade jag inte vetat bättre så skulle jag vilja beskriva min hund som en "ferdinand"-typ. Nu vet jag bättre och lääängtar efter min turboråtta. Men visst är det mysigt med hennes gosighet. Kelig har hon varit innan men nu är hon extremt. Kroppskontakt hela tiden, gärna upp i knät, famnen. Vem helst som erbjuder sig.




(Bilder från backfamily.se)

Om galopp tidigare var hennes signum så händer det på sin höjd 5% av promenaderna. Och då är det en tramsigt långsam version. Snarare är det att hon släpar tassarna efter sig och går i sträckt koppel. Bakom mig. Inte nog med det. Hon kan mycket väl få för sig att stanna stillastående och sen sätta sig ner en stund innan jag kan få med henne igen. Var tvungen att filma lite av eländet, kan ni tro att det är en och samma hund på denna filmsnutt som bilderna ovan...??



Visst är det så att det har varit mycket för att hon mått illa. Hon har mer eller mindre matvägrat under helgen och igår kräktes hon igen, men denna gång var det för att magen var tom. Nu får jag se till att locka i henne leverpastejindränkt torrfoder... blandat med färskfoder. Oavsett version av Zoë så är hon högt älskad av snyggaste morsan i stan (syrran) och hennes kids:


Söte Jonathan snart 6 år.


Söta Cornelia 4 år, min lilla härmapa och Zoës ögonsten.

När Zoë inte ligger kloss intill Cornelia i soffan så ligger hon vid fotändan i sängen och ser till att hon sover tryggt.



Båda barnen har i påsk pratat MYCKET om bebisarna i Zoës mage, och läääängtar till sommarlovet i Skåne då de ska få titta på valparna i hagen hemma hos Susanne!

Jo, visst är det så att Zoë är dräktig. Jag har nästan från början känt på mig att hon är aningens annorlunda. Något tröttare, men jag har å andra sidan varit hysteriskt aktiv för tillfället så det är inte konstigt om hon behöver ta igen sig mellan varven. Träningsvillig är hon definitivt. Dålig på att äta, men jag gödde henne intensivt den första veckan efter parning och fick upp henne till rekordet 15 kilo. Tänkte att räkan behövde lite att ta på när matvägran satte in... :-) Men äta dåligt är ju ett kännetecken för räkan lika mycket som hennes energi. Mycket keligare, men det skulle lika bra vara ett beteende som kommer efter ett löp som faktiskt är slut.

Sista veckan har jag dock lagt märke till att hon blivit planare över ryggraden. Annars är hon rätt toppig, typ. Men var det jag som var överanalytiskt? Men när jag kom upp till syster yster igår, så lade hon också direkt märke till att Zoë är bredare över bröstkorgen och ryggen. Marginellt för oinvigda, men Cissi såg ändå Zoë för två veckor sedan och märkte det direkt. I och med det så var Cissis nyuppfunna smeknamn på räkan i hamn: Preggo-Zoë. :-)

Att jag sedan sista dagarna lagt märke till att Zoës bröstvårtor växt, två har blivit dubbelt så stora och rosa gjorde mig bara mer säker. Och idag kom det klassiska treveckors illamåendet. När Zoë i förmiddags kräktes helt utan anledning (läs pga gräs eller något konstigt hon fått i sig, hon har nämnligen inte ätit på 24 timmar) så ville jag klappa händerna. Men det är taskigt att flina åt någon som mår illa. Så jag pysslade om henne lite extra och skickade mormor att köpa ett paket kycklinghjärta för lite extra påskträning.



Vi är i Märsta även denna helg och Zoë har placerat sig i favorithörnan tillsammans med favoritsyskonbarnen.

I helgen var så Peppar nertågad i sällskap av matte Sanna. Man kan ju säga att det var ett kärt återseende. Något yvigt med BIM-Shandi som typ "förkläde". Hm... :-) Vi inledde ialla fall helgen med att möta upp Susanne, Shandi, Sanna och FRAMFÖRALLT Peppis vid vårt favoritströvområde Stockadala. Där det i höstas såg ut såhär...


Efter en tvåtimmars promenix där, med åtskilliga pauser (inte så många kilometrar...) så begav vi oss hem till Ängadal för middag och umgänge. Även om Peppar gjorde allt i sin makt FLITIGT pushad av fröken Zoë så slutade fredagskvällen (löpdag 12) såhär:




Lördag morgon skiljdes vi åt, Sanna och Susanne tog med sig hundarna till Helsingborg och jag åkte till hundutställningen i Malmö där Happily hade sin monter. Sötaste kunden vi hade var Myra som ääääälskade färgerna på våra koppel:



MINA tankar var på annat håll, speciellt eftersom de vid lunch fortfarande inte fått till det. Jag började planera om våren och tänkte, nä men då tävlar vi på istället... Och så vid 17.23 så sms:et "Hängning 25 minuter" och bildbeviset:



(Vi var nu på löpdag 13) Man kan inte tro det på denna bilden, men Zoë är något högre än Peppar och betydligt tunnare (det ser man...). Vad som hände var att när fina kompakta Peppar hoppade upp på Zoë så fick hon ju kuta med ryggen för att hålla emot tyngden. Då nådde Peppis inte upp... :-) Söte Peppis. Men både hundarna köpte att fru Halls assisterade och så fick det äntligen till det. Jobbigaste var det nog för Peppar för han försökte och försökte. Och Zoë ville och ville. Peppis tunga blev som en slips och när han försökte ta igen sig så strrrrrööööök Zoë förbi honom. Reste han sig inte upp så PUFFADE fröken Z upp honom bryskt med huvudet. Och som den gentleman han är så försökte han igen....

När de sedan hade fått knyta ihop säcken so to say, var de rätt matta båda två. Kvällsrundan gick de som ett radarpar, tight, sida vid sida. Jag vet att det bara är hundar, men det är faktiskt rätt gulligt. Det är två hundar som verkligen gillar varandra.

Morgonen därpå (söndag, löpdag 14) satt de fast ytterligare en gång och efter det så fick Peppar åka hem med "mission completed". Puh!



Söndagkväll var det en väldigt trött Zoë som ramlade ihop i en fläck och måndag morgon inledde hon på detta viset:



Lilla sötnos. Sovit nonstop har hon gjort och den stund hon varit vaken har hon suttit kloss intill mig. Väldigt tyst och väldigt lite bus har det varit i henne (läskigt). Det är möjligt att det är vanligt slut i löpet som jag inte tänkt på innan men hon är TIGHT intill mig för tillfället iallafall.

Jo, visst är det så att Zoë löper dessutom. Som en klocka är den sköna tösen. I måndags den 5:e startade hon, (därav skyddet på Mona-instruktionen) exakt på dagen vad jag räknat med. Har ju trott att jag via mental påverkan kunde tidigarelägga det hela. Men tji. Ögonlyst är hon även i veckan UA (utan anmärkning), så nu kör vi racet med "hot date" nästa helg. Sanna och Peppar kommer på Skåne-besök!!! Nu börjar det STORA äventyret!



Tidigare idag var vi på en riktigt skön långprommis. 2 timmar med fri hund. Tacka sjutton för att hon dissade Mello ikväll.



Men skönt vårväder var dock idag!

Ibland behöver man inte leta långt efter kärleken! Det är nu bestämt, vi planerar valpar mellan Zoë och Peppar (SE UCH Perro Rizados Armando). Och det redan 2012. Tidsramarna är löp i början av mars, valpar mitten av maj med leverans mitten av juli. Om allt går som det ska, vill säga. Susanne/Aberlours, kommer få det jobbigt med två överengagerade ägare bakom denna kombination.



Peppar har imponerat stort på mig sista halvåret när Zoë och jag umgåtts mycket med Peppar och matte Sanna. Det är en otroligt mjuk och vänlig hane. Tokig i tjejer (det vet väl alla som träffat honom), men aldrig buffrig mot hanar. Utan stencool, lugnet personifierad. Dock så tog han 3 år på sig att "mogna"... Något för kommande valpägare att ha i åtanke. Speciellt eftersom min lilla raring fortfarande är "yvig" vid 2,5 års ålder. Mitt hjärta fångade Peppar ialla fall när han så resolut livräddade mig i somras, och dessutom visade så pedagogiskt för min lilla räka hur hon skulle göra.

Åsa Blomqvist/Perro Rizados, där Peppar kommer från beskriver honom som valp på följande sätt:

"Peppar, kullens krigare, men egentligen en mycket mjuk kille hade för vana att sova i vattenskålarna. När han var vaken ville han brottas med sina syskon och ha mycket uppmärksamhet av oss. En riktig tjejtjusare blev han med tiden."

Så med andra ord, en tjejtjusare kombinerat med en turboräka. Otroligt kul har dessa två hundarna tillsammans ialla fall. Följande två filmer tog jag när jag var i Stockholm för dryga veckan sedan, i samband med Stockholm Hund. Dels bevis på att tjejtjusaren minsann är den som är "minst" på. Dock med lite efterdyningar. Stackars Peppar, vet du vad du gett dig in på?



Att han är världens bästa dragkampskompis till Zoë visar han prov på här. Den enda som låter något i de båda filmerna är såklart miss Z.



Lite mörka filmer (men bättre version numera) men jag tror nog ändå de talar sitt tydliga språk. Personkemin finns där!

Att Peppar sedan är snygg, purfrisk och dessutom kompletterar Zoës fortfarande något späda kropp gör ju det hela ännu bättre.




Det blir en spännande kombination, med MYCKET motor. Avslutningsvis måste jag referera till vad Sanna skrev på sin blogg:

"... Den här spännande kombinationen kommer ge valpar som; springer fort, låter mycket, apporterar ALLT, simmar och dyker, spårar mycket bra och gillar alla! Passar alla som vill ha en hund att jobba med, oavsett vad man vill göra!"