Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Och så hann vi ju träna trix och konster i slutet av april, Zoë och jag. Vi var några stycken som hade bokat upp Lizette Olausson för en helgkurs efter inspirationen vi drabbades av när vi sett detta filmklipp:



Coolt va! Det var verkligen SUPERROLIGT!!! Blogginlägg kommer om vad vi fick lära oss.

För mitt eget goda nöjes skull och innan allt ramlar ut ur mitt minne, vill jag summera ner vart vi befann oss gällande lydnad (LK 1 o 2) och bruks (apellklass) innan valpningen kom emellan. För nu har värsta valpsjukan släppt för mig och jag börjar längta framåt till hösten då det är dags för oss att testa våra kunskaper i skarpt läge...

PLATSLIGGNING
Det fungerar fullt ut när vi är själva, i stan, i trädgården och på apellplan. Nu måste jag bara se till att det också när jag får tillbaka henne fungerar så långt, förankra det isåfall och sedan även få till tryggheten tillsammans med andra hundar. Förutom att varva fokuseringen i uppgiften ligg genom att ala Gyllensten ge henne retningar med kast av boll över henne, framför henne, vid sidan om henne, (för att leka upp momentet också) så ska jag jobba med lugn och passiv plats. Ta bort godisbelöningen under själva momentet, berömma tyst/lugnande med låg röst och så avsluta lugnt och sansat med gottegodis. Prova att nån gång emellanåt lägga bollen som distansbelöning. Blir hon för het då?

LINFÖRIGHET/FRIA FÖLJ
Börjar jag bli nöjd med. Jag tillåter mig att suga på karamellen som instruktör-Kjell gav mig "ni har en sån trevlig linförighet, helt klart trevligaste att se på i gruppen, den ska du vara nöjd med". Vad jag pustar på här är svängarna, halterna och uthålligheten. Vänstercirkel, pallen och godishjälp på helt om används.

LÄGGANDE
Det har smugit sig in förväntansskall här. Måste jobba med att få bort det innan det fastnar för hårt. Shejpa ligget utifrån träningen med Mona. Tänka på röstläget, måste vara lågt. Och så inte överträna detta!!

INKALLNING o INGÅNGAR
Ska lägga in lite repetition av detta. Se till att farten upprätthålls genom belöningskast bakom mig. Träna ingången för sig. Den kan jag gott traggla lite mer. Pallen kommer till nytta och så till en start godishjälp för att få henne rätt i tanken. Lägga upp en kriterieplan på hur jag ska få till ingångarna en gång för alla!

STÄLLANDE
Lägga in lite repetition av detta. Men inte överträna!!

RUTAN
Skick med targetplatta fungerar varje gång. Detta moment ska jag göra en djupdykning i och få till riktigt stabilt. Jag ska läsa på och lägga upp en kriterieplan. Ska gå över till att shejpa det med klicker, att hon ska förstå "rummet", utifrån hur Susa tränade in det med Ella.

APPORTERING
Jobba vidare med träningen utifrån artikeln från Klickerklok. LK1 momentet är betydligt bättre, och kan definitivt glida igenom men det är inte stabilt och hon kan både tugga och spotta. Den ska sitta lika bra som Bibbis apportering innan jag är nöjd! Tvåans/apellens apportering är riktigt bra. Ut bra, bra grepp och till och med ingången fungerade sista gången på brukskursen. Det var en 10:a. Så ibland får vi till det...

HOPP
LK1 hoppet funkar. LK2/apellen har jag kvar sättandet. Då kommer förväntansskall. Uthopp och tillbaka hopp är inga problem. Ska träna in sättandet separat, både börja med sättandet under gång men också sättande på distans. Under vanliga promenader. I momentet så fungerar det om hon hoppar ut, jag följer efter och berömmer. Sätter henne på bortre sidan av hindret, går tillbaka till utgångspunkt och sedan får henne att hoppa tillbaka.

FJÄRREN
Måste jag sätta igång ordentligt när jag får Zoë tillbaka om jag ska få in det med låsta framtassar. Inspirationen kommer från denna film, läckert eller hur:



FRAMFÖRGÅENDE
Fungerar helt okej. När jag pausade träningen så klarade vi att gå till en punkt tillsammans och "klappa gräset" och sedan tillbaka till utgångspunkten för att därefter skicka Zoë "framför". Nu ska jag bara plocka upp den tråden och öka längden. Därefter lägga på stanna, fot och att skicka om.

BUDFÖRING
Har inte varit några problem med Zoë, måste bara se till att utnyttja tillfällena med "nya" personer för att få inte tappa träningen här.

SPÅR
Zoë är fortfarande något för nogrann/långsam/oerfaren i spåret. Ser fram emot teorin med Jan Gyllensten nästa vecka. Återkommer då med träningsplan på personspåret. Vad jag själv har i tankarna är att jag måste splitta upp spåret och träna de olika delarna på samma sätt som jag tränar lydnadsmomenten. Jag har hittills envisats med att träna uthållighet genom att ge henne 300 meters spår och uppåt. Tänka om!!

Vilken härligt lyckosam hundlördag jag haft! Inledde med att Zoë gick dagens appellspår på 300 meter galant. Jag bad idag en av instruktörerna att lägga ut det med tennisboll/godisburk/tennisboll. Har bestämt mig för att lyfta ut apportpinnarna och köra den inlärningen separat. Prio just nu är att få upp drivet/tempot i spåret och då med mycket lek lek lek. Att leka upp värdet på pinnarna gör jag vid sidan om ett tag nu. "Pyret", som assisterar Kjell vid spåret, tyckte jag nu skulle jobba vidare med korta 100 meters spår. Kan gärna vara raksträckor. För att spåra och ta vinklar det kan Zoë. Och med kalkylen att hon är dräktig och orkar mindre och mindre så är det bättre att jag kör fler korta spår än färre långa spår de sista veckorna. Det är nämligen bara två veckor kvar tills hon flyttar hem till Susanne. Hemska tanke. Fast ändå spännande händelser framöver. :-)

I väntan på att spåren skulle ligga till sig så tränade vi platsliggning och budföring. Budföringen börjar ramla på plats. Det var något som Zoë inte haft minsta problem med. Jag har nu lagt på kommandot marsch och när jag idag dessutom fick reda på att mottagaren får använda kommando fot så känns det inte som något problem alls. Zoë tycker det är riktigt roligt att springa mellan två personer på detta sätt och få en massa korv... Enkel match.

Platsliggningen. JAAAAAA!!!!! Idag genomförde vi en hel plats på fullt avstånd och dessutom i 3 minuter. Den sista veckan har jag frustrerat insett att platsliggning mitt inne i stan (ensam hund i och för sig) sitter som en smäck. Då är hon både koncentrerad och knäpptyst. Det gav mig råg i ryggen att ta ut svängarna på kursen i onsdags. Kända hundar känd miljö. Och där pep hon!!! Inte som mistlur, men jag vill absolut inte ha ljud på platsen, vilket gjort att jag stirrar upp mig så fort hon börjar ge något ljud. Sen, att ta med i beräkningen är att hon BÅDE har en viss osäkerhet med andra hundar. DESSUTOM gillar hon att prata när hon tycker situationen är trist. Det är knepigt att hitta balansen mellan att stärka och korrigera. Jag har flera gånger hamnat i fällan att jag stärker henne när hon "snackar". I onsdags hade jag en diskussion med instruktörs-Kjell (som jag vid detta laget tycker rätt bra om). Han har fortfarande många gamla (mindre bra, ur min synvinkel) brukstankar. Men han har samtidigt en massa kloka tankar. Och han säger vad han tycker. Han är observant. Det har jag märkt av att han från början hittade mina svaga punkter och påpekade dem för mig. Uppskattar jag, verkligen.

Vad Kjell menade på i onsdags var, TESTA henne här på träningen på hur mycket hon ljudar. Se det som träning, träning av Zoë för att se vad som händer EFTER att hon ljudat. Slutar hon, är det bara snack? Eller fortsätter hon, och stressar upp sig själv till att gå upp mot mig? Se det som träning både av dig och henne. Du måste släppa din skräck över platsen. EN fullängd plats med ljud stjälper inte ditt arbete...

I torsdag så var det träningsgruppen. Men denna gång var det bara en massa nya hundar och förare. Till vänster om oss hade vi en boxer som gärna sätter sig upp. Den matten var tillbaka ett par gånger. Två steg till höger om oss låg en Malle, yvig unghane, som hade lina på sig då husse inte litade på honom och tyckte själv han var stimmig. Stimmigast var husse som pratade med hunden och oss precis hela platsen igenom. Dessutom var Kjell med sin Rottis med. Vad hände med Zoë då? Jo, hon låg blixtstilla TYST, men blicken fixerad på mig. Och jag i min tur hade "fullt upp" med att stärka Zoë i denna för oss "stökiga" plats. Jag stod på fullt avstånd, men när jag varit tillbaka den andra gången och gett korv till Zoë så hörde jag Kjell viska till mig bestämt – Katarina stå nu KVAR! Och det gjorde jag. Och gissa, Zoë låg också kvar. TYST.

Yes yes yes. Vilken delseger. Jag har verkligen misströstat med detta med platsen och tänkt – vi kommer kanske aldrig över denna puckel? Och så idag så var stategin, stå kvar fullt avstånd hela platsen och hela tiden. Och det gjorde jag. Vid tre tillfällen så pep-pratade Zoë till. Kjell tog då ett steg mot henne och sa bara lågt men bestämt – Tyst! Varpå jag berömde henne på distans. Efter tredje gången så låg hon kvar tyst full tid. Även denna gång 3 minuter. Vi kör alltid det, överträning i tid för att den gång vi tävlar så går tiden så mycket fortare. Idag kände jag verkligen att det var prat hon höll på med. Och är det inte värre än dessa tre pip så kan jag faktiskt tänka mig att tävla. Då hade jag ju kunnat få en 8:a. Och där är Kjell lite skön. Han menade på att hade hon legat mitt i gruppen så hade inte domaren kunnat se vem det var som ljöd, för det syns inte på henne. Då hade hon fått en 10:a. Så ut med dig och tävla!!

Efter mellanlandning på klubben för lunch och ett pass med rutan :-), så åkte jag och mötte upp Malin och Martin som skulle få sin Dexter MH-beskriven. OJ SÅ KUL ATT SE!! Det gick riktigt bra. Som beskrivaren sa, det är en lättantändlig hund, men lika snabbt som han reagerar på rädsla så släpper han den. Det är underbart att se! I praktiken innebar det att han flög bort från Malin vid overallen, men det tog inte mer än två sekunder, sen var han framme vid overallen och tyckte OCH???? Samma sak med skramlet. Vid spökena flydde han tillbaka till husse i publiken, men så fort Malin var framme och tog av huvan på första spöket så var han framme och hälsade glatt och sprang i förväg till det andra spöket och kollade. När det då var människor så var det ingen big deal längre. Vilken cool kille. Sämre betyg fick han på lek/kamp (leksaken var jättetråkig och framför allt JÄTTESTOR) och kontakt med främmande personer, kvinna i stor kappa och hatt som försökte locka till lek när fula kläderna åkte av. Det var han helt ointresserad av. Skottet tror jag han fick en tvåa på. Han reagerade på dem, men släppte direkt och fortsatte att leka med Malin.

Roligt i det hela var att beskrivaren Stellan Carlsson var påläst på hunden och rasen, kände till både Ankan (Ann-Catrine Edoff), Ki och Virran. Både han och och testledaren Ann Wanker (Åhus BK fd ordförande, boxerägare f.ö. boxern som inte ligger kvar på platsliggningen...) var positivt överraskad över Dexters förmåga att så snabbt släppa rädslorna och tyckte han var en riktigt trevlig hund. Med andra ord en god representat för vår ras!!! Härligt eller hur!!?

Man brukar ju säga det omvända men för vår del så har jag verkligen inte hunnit blogga av den enkla anledningen att vi tränar för fulla muggar. :-) Tack vare er hjälp tidigare i vår så vann jag ju en kurs på min brukshundsklubb. Jag valde att anmäla mig till bruks/spår. Och denna kurs satte igång slutet av mars. Superkul! Vi har redan börjat med inlärning av budföring och framåtgående. Och sen har Zoë fått spåra 2-3 gånger i veckan sista tiden. Personspår är det som gäller för oss för tillfället.


På väg...

Fröken löken är väldigt noggrann, vilket såklart påverkar tempot. Men både bruks-Kjelle (kursledaren) och Ki menar på att tempot kommer med säkerheten. Så det är bara att spåra på och bygga erfarenhet. Något som hjälper upp tempot är dels att jag emellanåt byter ut apportpinnarna mot tennisbollar, men också att tänka på att försöka få någon ny person (=doft) att lägga spåret. Då drar hon betydligt upp tempot. Märkte jag sist när jag var uppe hos Ki, och även nu i veckan när jag tog en dag ledigt från jobb och levde hund 0700-2400. Härligt utmattande eller hur Ki??

Denna gång fick vi med mönsterbebis Ville med bihang (mamma Jenny :-) Vi tillbringade en underbar eftermiddag i skogen tillsammans med Bibbi, Fozzi, Zoë (såklart) och Sune, Frasse. Det tar sin lilla tid att lägga och gå 5 spår. Men vad gör väl det i trevliga vänners sällskap och med en mönsterbebis som sov 5 timmar i sträck. Härligt med friskt luft tyckte även Ville.



Vi väckte Ville när vi var färdiga för den obligatoriska gruppbilden.

Om jag backar tillbaka tills när Ville sov, i väntan på att vi skulle gå de utlagda spåren så blev jag introducerad i uppletande enligt konstens alla regler, i tre vallade korridorer utifrån en mittpunkt (är inte alls så komplicerat, men jag är glad att jag fick lära mig utifrån praktiskt erfarenhet).


Full fokus, både hunden och föraren...

Detta är ett moment som kommer högre upp i klasserna på brukset, men en riktig rolig aktivitet i skogen i väntan på spåret ska ligga till sig. OCH världens bästa utblåsning på min turboenergihund. Detta ska jag jobba vidare med!!

Innan spår och uppletande så var det faktiskt en träningstimme för Mona Kjernholm... :-) Vi jobbade med fria följet (förväntansljud vid start), läggande under gång (ljudande) som gick över till att jag backade till ligg, ingångar och slutligen fjärren. Efter en genomgång av de olika positionerna och lite diskussioner utifrån Zoës naturliga rörelsemönster så har jag faktiskt bestämt mig för att köra inlärning utifrån låsta framtassar. Inte så vanligt, men jag tror det kommer att bli enklare för mig eftersom mycket ligger naturligt för Zoë.


Min snäcka i fria följet när det är som allra bäst. Positionen sitter riktigt fint nu.

Idéen och inspirationen till låsta framtassar fick jag från denna film som Johan Liw delat med sig av. COOLT om jag bara lyckas få till något i närheten...

Jag blev uppbjuden av Ki att i veckan vara med och dela på inbokad träningstimme med Mona Kjernholm. Och i vanlig ordning så pressade jag in maximalt med aktiviteter på minimalt med tid... Jag kom upp i måndagskväll och från tåget blev jag hämtad av Ki och transporterad till Brukshundsklubben för att möta upp även Pia och Helena med hundar och semlor. Efter uppvärmning då min Zoë av förklarliga anledningar var något övertaggad så körde vi alla igenom LK1-programmet. Zoë började och lät väl i princip hela programmet. Jag vill ändå påstå att jag känner mig nöjd med henne. Det hon totalt misslyckades med var ställandet. Och jag måste erkänna att jag inte på länge repeterat programmet. Men med tanke på att hon fraktades 30 mil till okänd mark så tyckte jag ändå att jag lyckades tanka ur henne en hel del. Sen inser jag att Zoë är hunden som behöver tankas ur betydligt mycket mer innan lydnad. Men jag är på gång med detta. Den som stack ut som stjärna här var Helena och Rosa. Hade de kört tävling så var det en första pris i hamn!! Efter träning så blev det kvällsmaten semlor! Mums.

Tisdagen. Ki och jag stressade iväg då vi med väldigt kort varsel fick redan på att vi kunde få ytterligare en halvtimme tillsammans med Mona. Hade vi bara hittat rätt till Lotushallen utanför Falkenberg på en gång så hade vi varit i tid. Nu skannade vi i princip av hela landsbyggden innan vi kom rätt. Med andan i halsen 45 minuter senare... Puh, vilken start! Ki och Bibbi startade och jag och Zoë följde efter...




Vad vi fastnade i att träna och fick i läxa var koncentrationsövningar. Fokus innan start och fokus vid start av fritt följ. Och att jag ska vara strängare mot Zoë i att vid träning så är det träning. Strängare och strängare. Snarare roligare och att det inte finns något alternativ. Jag är helt enkelt bäst... :-) Jag lider fortfarande av att jag var så mån om att behålla Zoës energi som ung att jag nu får påpekat att hon är för yvig. Jag måste erkänna att jag som perroägare tycker det är läckert att hon kollar läget i lokalen, passar på att springa igenom tunneln som ligger på plats etc. Men visst hade det hjälpt både henne och framför allt mig om jag har henne stramare kring mig... :-)

Läskigt är det faktiskt att träna mot dessa duktiga tjejer som är på SM-topp och har varit där i många år. Jag har all respekt för dem. Men samtidigt så är jag en novis i dessa sammanhang. Tycker det är skitkul och har lärt mig ofantligt mycket sista året. Men har betydligt mycket kvar att lära. Spännande. Att forma mig själv och Zoë utifrån all input man får. Men samtidigt det viktiga, justera det utifrån vår relation.

Vi har ytterligar en timme inbokad i april. Rapportering utlovas.

Efter lydnad så var det lunchpaus hemma hos Ki. Och sedan ut till skogs. Nu skulle det spåras. Jag lade spår till Bibbi och Fozzi, något korta och förvirrade. Jag hoppas verkligen på att förbättras även som spårläggare. Men Ki däremot lade en riktig utmaning till mig och Zoë. Dryga 500 meter, och vi introducerad både viltpinnar och snusburkar med godis. Men uppgift till Ki var att studera hennes cirklande i vinklar och hur jag skulle bete mig med hennes lite väl långsamma raksträckor.






Så släppte jag på henne med fri start, tårtvinkel för fösta gången. Och den tog hon givetvis på studs. Och sen gick hon som tåget. Jag har aldrig haft sådant drag i linan. Och Björn, kan du tänka dig, jag fick kommentaren att jag gott kunde hålla tillbaka henne i linan lite. Så jäkla cool känsla. 5 pinnar (1 skogspinne, ny erfarenhet) och en snusdosa (ny erfarenhet) tog hon. Missade första pinnen (skogspinne) och sista (reserv-) pinnen (vanlig apportpinne). MEN så glad jag var över tempoökningen. Förklaringen Ki hade var att hundarna tycker det är tusen gånger roligare att gå spår på nya människor, än invanda. Och ser jag tillbaka så har Zoë hittills bara testat mina och Björns dofter...

Fortsättning i utbildning av spår och även uppletande kommer vid nästa Göteborgsvistelse i början av april. Ser jag verkligen fram emot. Och så har jag start på brukskurs, inriktning spår, i slutet av mars. Riktigt kul vår framför oss har vi!!

Ki tänkte ett steg längre på mitt FB-inlägg och lade ut en länk till artikel från Canis på hur man kommer igång med uppletande. Den hittar ni även här. Vill tipsa om att just använda Canis hemsida (se även min länklista ner till höger). Vill ni sitta och läsa på så gå bara in i menyn Lär om hundar/Bibliotek. Där hittar ni en informationsskatt!!

Och så finns ju böcker! Följade två står på min inköpslista. Även böcker hittar ni ju i shopen hos Canis. Bra priser!



Artikeln jag nämnde i tidigare blogginlägg som motiverade mig att backa tillbaka och göra apporteringen ordentligt hittade jag på Klickerklok. Även de finns i min länklista och har en hel del artiklar som är läsvärda!!

Efter två månaders uppehåll från träningsgruppen i Åhus, så var vi igår tillbaka på banan. Det har ordnats ridhusträning en gång i veckan även här i söder, med plusgrader och allt. Så rolig träningen var!!

För vi har faktiskt gjort framsteg genom att backa tillbaka och gå en omväg. :-) Kan ni tänka er – bäst idag var platsliggningen!!!! Jag hade bestämt mig för att ta ett fullt moment ála nya 1:an, dvs 10 meter ifrån och 2 minuter. När en minut gått låg Zoë FORTFARANDE tyst, stilla och koncentrerad på mig. YES YES!!! Mellan dryga en och två minuter kom det två små pass med några pip. Men hon låg fortfarande lugnt. Vid tillbakagången drog jag ut på det för att vara säker på att hon inte pep när jag gick in. Wow – jag börjar se ljuset. Nu ska jag bara varva tiden, korta/förlänga tills pipen försvinner. För stabiliteten på avståndet känner jag börjar sitta.

Vad jag gjort under denna period är egentligen bara Berra-kursen, där det var mycket sittande i grupp. Och så har jag tänkt på att göra microövningar i vardagen och lägga henne ner varje eftermiddag när det är dags att gå hem. Detta för att hon fullständigt ballar ut av tokglädje just vid detta tillfälle då kopplet åker fram. Skäller och far runt konferensbordet som värsta flipperkula. För att få bukt med detta så gäller följande VARJE dag: Hunden platsläggs tävlingslikt vid dörren med kopplet på. Där lämnar jag sedan henne medan jag stänger ner kontoret, stänger jag ner dator, släcker lampan, tar på mig ytterkläderna och samlar ihop allt i väskan. Mellan varven passerar jag bakom, framför och försvinner ur blickfång. Men hon ska inte röra på sig. Och så avslutar jag med att jag ställer mig i tävlingsposition till höger om henne och sätter henne upp. Belöningen är att dörren öppnas och vi går hem. Det händer att hon ballar hon ut, men då gör vi om en kortare version.

Tillbaka till träningsgruppen, vi gjorde även tandvisning. Från och med januari så måste hunden sitta kvar i fotposition under tandvisningen för att bli godkänd. Där är inte Zoë hundra stabil, men igår gick det. Då testade vi två versioner, dels att ”domaren” kommer fram och hälsar på föraren, och dels att hon/han går direkt fram till hunden. Fungerade bra båda gångerna.

Fria följet har jag splittat upp igen för att träna uthållighet på raksträckorna. Fortfarande har jag problem med sneda sitt. Men när Eva (som leder träningsgruppen) kommenderade mig på raka sträckor, korta pass, typ 7-10 meter med avslut vänster halt, halt eller höger halt så var hon klockren i starten och rakstreckan. Men när jag sedan gjorde någon av halterna så började hon titta sig omkring, och sedan satte hon sig snett som för att komma åt och titta på mitt ansikte. Varningsklocka att jag typ brukar vrida mig för att se om hon sitter rätt…??? :-) Eva påpekade också att det ser ut som hon är osäker, men att jag skulle prova med att hjälpa henne genom att säga kommandot ”fot” på nytt vid de olika halterna. För att behålla uppmärksamheten. Och vet ni, det funkade på en gång!! Det blev några riktigt bra (klockrena) repetitioner efter det. Så nu känner jag mig stärkt att fortsätta på detta sätt, och sedan sänka röstläget successivt för att förhoppningsvis kunna viska fram det och sedan ta bort denna hjälp helt.

Sen provade jag några uthopp (2:an hopp/sitt) och första steget i att klicka in Zoë till att runda träningsväskan. Det sista kan komma till användning både just till detta moment, men även andra framöver. Framför allt tränas tempo både för att lämna föraren och även tillbakagång. Susa, fråga till dig. Jag har kommit till att Zoë rusar till väskan, klick och så rusar hon tillbaka till mig för att jag jublar och backar bort från henne. Och när hon når mig så är det godis. Men hur får jag henne förbi och runt väskan? Bollbelöning över/förbi henne?

När vi kom hem så var det den obligatoriska schamponeringen efter klippning. Sen ramlade hunden ihop i en hög och sov hela kvällen/natten. Det var länge sedan hon varit så slut. Jag inser att även om vår träningspaus varit välbehövlig för oss båda så har hon mot slutet varit lite väl rastlös. Men nu drar vi upp tempot igen. 6 april siktar jag på som årets tävlingspremiär. Sen följer en/två tävlingar i veckan under april. FÖRHOPPNINGSVIS har vi efter det fixat den efterlängtade LP1-titeln.

Nästan på pricken en månad efter clinic:en med Maria Brandel har jag nu hunnit med alla "måsten" så att jag kommit till punkten, summera mina intryck från Kungsör. Något sent kanske, men med hjälp av mina anteckningar så kan det bli en riktigt rolig tillbakablick och kick-off för nästa träningsår (som för vår del blir lite upphackad, men ändå med tydliga mål).

Maria inledde med att hävda att tävling är sätt att stämma av sin utveckling – om man vill bli en bra hundförare. Det är ett sätt att i skarpt läge testa av vad man har lärt hunden. Vad som än händer på tävlingen, ska man behålla fokuset på hunden – trivs den i situationen? Tänk på det som prio nr 1. INTE resultatet. Maria är förvånad över att det FORTFARANDE är så många förare ute på tävlingar som inte stöttar sin hund, utan istället ger efter för sin egen nervositet och eventuell irritation.

Nervöst kan det vara på tävling... men man kan faktiskt lära sig agera med självförtorende. Framför allt är det viktigt mot domaren. Det är lite onödigt att avslölja om man inte känner sig färdig....

Aktivitetsnivåer
Öva hunden på att vara i rätt aktivietsnivå för momentet. Belöna rätt, beroende på i vilken stämning man vill ha sin hund; lugn respektive aktiv belöning. Detta är något man hela tiden behöver ha koll på. Göra en avstämning och justera. Få hunden lagom med och lagom het. Viktigt att lära sig bromsa hunden när den ligger för högt/är het. Håll koll på hundens engageman och stressnivå. De tekniska detaljerna är mycket lättare att rätta till framöver.

Störningsträning (Över-)
Börja med ett moment som du vet sitter bra. När hunden kan ett kommando, ex sitt, så ska den kunna det i alla situationer. Och DETTA måste övas på, tänk på att byta plats hela tiden. Och vart du står i förhållande till hunden. VARIERA VARIERA VARIERA. Varva olika kommando, som sitt, ligg, hoppa. För att kontrollera om din hund har ordförståelsen. Var sparsam med att jobba med komplett moment. Träningens största fallgrop är nämnligen "malandet". Å andra sidan är det ett balanserande mellan "malande" och upprepningar.

Exempel på störniningsträning vi fick se, som jag missade att filma, var fritt följ. Hunden fick söka upp fotgående hos föraren medans andra personer lockade med trasa resp. godis. Här gäller det att vara den som belönar BÄST inför hunden. (Det är förresten helt OK att "belöna" för alla "fel"... bara belöningen för RÄTT blir så mycket bättre... :-) Vid fjärren så kan man överträna genom att andra förare säger "ligg" vid "sitt", eller vid arrangerad platsliggning, att de andra förarna står i linje brevid och vrålar ligg, utan att din egen hund lägger sig förrän det är DU som säger kommandot. Vid vittring, så kan man bland vittringspinnarna lägga ut alla möjliga saker från köket, eller varför inte hundens leksaker... Tänk på att justera något vid varje pass, så att det aldrig ser likadant ut. VARIERA VARIERA VARIERA.

Vid all form av störning, börja snällt. Det ska vara planerade störningar med mål att bygga hunden, den får inte tappa självförtroende. Det ska vara skojiga övningar, med glimten i ögat. Vid dessa skojiga övningar så smyger man över på helheten för att testa av, och får då svar på vilka delar som man måste jobba extra på.

Tidigt, innan ett moment är helt klart, så är det dags att kedja det. Och så tillbaka till delarna igen. Detta kan på ett positivt sätt ge hunden en hint på vad som väntar. Beroende på syftet så kedjar man olika. Vid uthållighet exempelvis så kvittar det vilka moment man håller på med (blanda gärna in cirkuskonster), det har också ingen betydelse vi vilken ordning sinsemellan de olika momenten kommer. Momenten behöver heller inte vara fullängd. Dock ska de olika delarna vara okej innan de åker in i en kedja. Men behöver inte vara perfekta.

Nummer ett att titta på efter en kedja är: Var hunden med? Var hunden i rätt stressnivå? Det är viktigt att se småmissarna, de kommer. Men så länge helheten är OK, och att det inte är några stora missar ala "nolla", så är dessa kedjor utmärkta  "facit" på att se vad man ska jobba vidare med. Och det bästa sättet är såklart att filma!! Absolut viktigast i kedjan är – vad gör jag med informationen som jag får. Hur följer jag upp? Vad behöver justeras?

Frågan är då vart man belönar i en kedja. Nästan alltid när kedjan är klar, men ibland även mitt i ett moment, i en övergång eller i väntan på ett moment. BLANDA & VARIERA. Varför inte när man har hunden precis som man vill ha den i energi- och stressnivå?

Den enda gången som en kedja ska brytas är när hunden ligger i fel stressnivå: HÖG/LÅG. Vid tekniska fel behöver man inte bryta. Se vad som gick fel, ha det i åtanke OCH FÖLJ UPP!!

Tipset är alltså att börja tidigt, redan innan ett helt moment är färdigt. Se det som en positiv träning och framför allt, ta vara på informationen.

Tävlingsträning
Lika viktigt som att träna in momenten är det att träna momenten i en situation som är tävlingslik. T ex, vad gör jag innan mina kedjor? Tänk på att värma upp och göra förberedelser även innan dessa. Hur hanterar jag mig själv och hunden när tävlingsdagen är varm resp. kall? Har jag en plan för detta? Tänk på att värma upp rent fysiskt, både dig själv men framför allt hunden. Vissa behöver "blåsas ut" ordentligt innan en tävling (typ Zoë-hundar) andra vilar i form och i princip lägger ner träningen två veckor innan tävlingen. Prova dig fram. Vissa jobbar upp hunden i svaga moment i uppvärmingen. Andra tycker att det är sämsta möjliga sätt att få "feel-good-tävling-känslor".

Ett allmänt tips är dock att låta unga hundar titta sig omkring och känna av mijlön samt ställa in tanken på jobb i god tid innan tävlingsstart.

Tävlingsigångar kan man inte träna för mycket på. Det gör ett starkt, omedvetet, intryck på domaren. Och är oerhört viktigt för den egna känslan när man startar en tävling.

Tips på hur man själv kan träna på detta är:
• sätt en äggklocka för ingång
• spela in komendendering på mobilen, det finns billiga högtalare att koppla in...
• ladda planen med olika "störande" saker
• värm upp i ett rum, gör ingången i ett annat (flytta runt på möbler och saker...)

Tänk såhär inför tävlingsträning – kan du som förare i ryggraden vad som ska göras på en tävling, alla moment och transporter mellan moment, och är du duktig på detta så har du råd att vara nervös. Maria gjorde en jämförelse med militären som ska kunna sätta samman sitt vapen oavsett tid på dygnet och om man väcks. Även om hundtävling inte handlar om liv och död, så kan det ibland kännas så...

Om tävlingen ska fungera, så är det viktigt att jag är fokuserad även på träning. Pausar jag hunden innan jag pratar med mina träningskollegor t ex??? För jag förväntar mig ju just detta, att den ska kunna slå över mellan aktivitet och passivitet, fokus och koncentration.... Med andra ord kom vi mot slutet in på mitt stora aha-moment. Störningsträning av förare. Oh my god!! Gissa om DETTA är något jag måste jobba mycket med. Det var riktiga skratt-moment när de visade på olika exempel på vad man kan "träna" på; någon som pratar intressanta saker i publiken (jag är ooooootroligt nyfiken av mig), tävlingsledare som ger tyst komendering (enligt mina systrar är jag ordförande i hörselskadades riksförbund utifrån min volymnivå på tv:n när de ringer), tävlingsledare som vrålar hetsig komendering (stessar mig!!!!). Med andra ord, det finns mycket JAG behöver bli bättre på, det är inte bara hunden som måste "shape up" för att vi ska nå våra mål! :-)

Avslutningsvis från Maria, kedja, störning och momentingångar ska planeras in vid varje träningstillfälle. DET gör skillnaden. För tävlingsträning är lika viktig som detaljer och moment. NU om du läst hela detta långa inlägg så har du kommit till det riktitigt roliga. Filmerna. Titlarna på dem och ljudet är så tydligt så jag tror de talar för sig själv. Enjoy!! Och hoppas det ger en kick för att sätta HÖGA mål för 2012. Tjing från oss på landet!

För att summera avslutningen/uppföljningen på Jan Gyllensten kursen så kan jag säga som så att det var annorlunda hundar denna gång jämfört med förra. VÄLDIGT tydligt att alla hundar visste vad det handlade om och tog ut svängarna ordentligt. Förutom Buster och Anna då. Som från att förra gången inte kunde jobba alls då Buster var så uppvarvad. Nu kom Anna in som avslutande ekipage och VISADE HUR MAN AGERAR CLINTAN. Shit vad imponerad jag blev. Gud så snyggt jobbat Anna!!! Zoë därmot var turboversionen av sig själv, och hoppade i princip jämnfota på platsen, när hon inte studsade mot Jan eller publiken. På något sätt var det "skönt" att hon visade upp denna stressade versionen av sig själv. Det är ju detta jag måste jobba med. Att tygla den, men ändå inte dämpa hennes energi. För den har jag sån nytta av i lydnaden. En balansgång detta.

Helt klart är min älskling typexemplet på en hund som genom arbete tyglar stress. Jag ska bara komma ikapp själv i mitt kunnande för att hålla jämna steg med mitt energiknippe. Men kombinationen Jan Gyllensten/Berra-kursen gjorde faktiskt att jag på sistnämnda fick utvärderingen:

Katarina, du jobbar jättebra med din krylltott. Jag tror inte alla här, när de ser er idag, inser vilken utmaning hon varit för dig. Men du måste gå tillbaka till din känsla och instinkt istället för att mitt i en korrigering speed-analysera alla olika teorier du läst in dig på, INNAN du kommer till slutsats och reagerar. Då är du redan för sent ute. Lita på din instinkt!!! Och var lite rappare. Så är ni snart med på banan igen!

Berra-kursen har definitivt fått mig på banan igen. Jag fick en välbehövlig själförtroende-kick av att backa tillbaka till vardagslydnaden och därigenom plocka upp dirigentpinnen (alá Gyllensten) på nytt. Nu ser jag fram emot ett 2012 då vi kanske får lite utdelning av alla våra ansträningningar.

Jag vet faktiskt att ALLA deltagarna instämmer i att det var en fantastiskt givande och rolig kurssöndag vi hade för Jan Gyllensten i Löddeköpinge!! Kan varmt rekommendera Jan, vill till och med påstå att alla borde gå denna kursen, om man såväl "bara" vill ha en väl fungerande hund i vardagen eller strävar efter ett SM guld i lydnad eller bruksgrenarna.

Eftersom att grundförutsättningen för all inlärning är EN SAGOLIKT FIN RELATION tillsammans med sin hund.

De två frågorna man ska ställa sig vid allt arbete med hunden är:
KOMMUNIKATION; är hunden intresserad av att förstå vad jag som ägare vill?
MOTIVATION; vilken förväntan och glädje har hunden inför övningen/träningen?

Något Jan är väldigt duktig på, är att exempelfiera relationen hund/ägare på ett målande och humoristiskt sätt. Ett var att starta två bolag; Husse Mattesson AB respektiva Vovve Voffsson AB. Och se relationen mellan hund/förare som en aktiekurs. Alltså, dels så avgör hunden hur kursen är på Husse Mattesson AB varje dag. Är det all time record eller bottenrekord? Är jag i hundens ögon just den favoritchefen som vi alla haft i arbetslivet, som var just sådär rak och tydligt och rättvis, som man gärna ansträngde sig lite extra för. Och samma sak utifrån ägaren, agerar hunden som all time record/favoritanställd som man vill klona? Eller handlar det om bottenrekord, hunden som riskerar att säljas på Blocket inom 5 röda? Helt beroende på vilket, så är det viktigt att vara tydlig som ledare/chef. Och att på RÄTT sätt kommunicera med hunden när den trampar i klaveret. För är man en duktig chef så kan man ge konstruktiv kritik och få motparten att känna sig sedd och motiverad att anstänga sig ännu lite extra. Och det är ju det vill med våra hundar!!

Hundens prioriteringar – 10-i-topp lista
Inte att förglömma – hundens doft och hörsel är oerhört mycket starkare än människans. Och hunden prioriterar olika utifrån drifterna, tidigare erfarenheter och minnesbilder. Med detta i åtanke så ska vi ställa oss frågan – vad väljer hunden att göra? Det är alltså VÅR uppgift att få "uppgiften" vi vill hunden ska utföra högt upp på deras 10-i-topp lista. Att agna kroken med bästa möjliga bete.

Minnesbilden för hunden ska vara att matte/husse ska vara vägen till paradiset!!

Alltså VÄRLDENS bästa bollkastare och VÄRLDENS bästa kamplekkompis. Är vi inte detta så kan vi inte heller begära att hamna högt upp på 10-i-topp listan. Med andra ord så är leken det viktigaste vi gör med våra hundar. Full fokus i nuet gäller!! Leken ska vara den magnet som suger hunden emot oss.

Jan fortsatte förklara med hjälp av liknelser. Det finns ju olika stilar att dirigera en orkester på:
• man kan vara explosiv; otålig och lätt till irritation och ilska
• man kan vara lugn och trygg; bestämd och veta vad man vill
• man kan vara lugn i överkant; och har överseende med det mesta

Spaltar man upp det på detta sättet så är det enkelt att se vilken dirigentstil som är ledstjärnan i orkestern hund/ägare.

Kommunikation
Det finns två sätt att kommunicera på; verbal och ickeverbal kommunikation. När det gäller den ickeverbala kommunikationen så tar det vanligast uttryck i ton/röstläge, kläder och kroppsspråk.

Mellan människor är fördelningen 10-20% verbal kommunikation och 80-90% ickeverbal kommunikation.
Går man över till kommunikationen mellan människa och hund så är fördelningen istället 2-4% respektive 96-98%.

Vi måste fråga oss – hur stor del av den kommunikativa resursen används egentligen?!?

Flera gånger återkommer Jan till Clint Eastwood-attityden, stående bredbent, stencoolt samt tänka och kommunicera "Make my day!" mot hunden när den försöker sätta sig upp, tänja på gränserna. Min version av detta har alltid varit "Glöm det, finns inte på världskartan!". Fungerar lika bra det. Huvudsaken är att man INTE hetsar upp sig, visar ilska, irritation eller börja bedja till hundens uppmärksamhet. Utan stå där som Clintan och bara säga "Make my day!".



Jan beskriver alla hundar utifrån ovanstående tre grupper.

OTRYGG HUND; hundar med en stor grad av reservation som antingen kan ta sig uttryck i flykt eller aggression. Jan påpekade gång på gång att aggression är hundens korrekta sätt att uttrycka ett avståndsökande beteende. Det är VÅR uppgift att läsa och trygga våra hundar så att de inte sätts i en situation att SJÄLV behöva agera.
Minuset med denna hundtyp är just otryggheten, MEN trygghet kan tillföras genom föraren. Det är viktigt att här vara bestämd och berätta att "luta du dig mot mig, JAG fixar allt konstigt i omgivningen. JAG skyddar dig, du behöver varken skydda dig själv ELLER mig". Man vinner alltså inget på att låta hunden själv ta besluten, utan det är väldigt viktigt att man är stabil och bestämd mot denna sorts hund och inte "pjoskar", vilket är lätt hänt.

Som exempel beskrev han den drygt ettåriga schäfertiken de själv har hemma, som de fött upp. Redan i valplådan såg de att hon var sju resor i energi och lek än resterande kullsyskon och bestämde sig för att behålla henne av just den anledningen. Hon kommer inte vara lätt att hantera och risken var bara att de skulle få henne i retur. Denna hyperenergin fortgick tills hon var 4-5 månader. Då slog det över till rädsla i form av utfall mot allt och alla. Mot människor, kvinnor, barn, män, andra hundar, all rörelse som bilar, cyklar, döda ting och mörkret. Nu ett år senare har de fått bort/tyglat denna rädsla, förutom mot mörkret. Tiken är otroligt beroende av deras sällskap och trygghet. Hade hon fått hade hon suttit i knät när Jan går på toaletten... Av den anledningen får hon alltid träna på att vara just på andra sidan tröskeln, med öppen dörr. Hon vill helst ligga i soffan ovanpå Jan och hans fru när de tittar på tv. Av den anledningen får hon alltid träna på att ligga en bit ifrån dem med attityden "det är helt okej att ligga där, vi försvinner inte, vi är här". Allt detta för att ständigt bygga hennes självkänsla. Idag kan Jan till 100% lita på henne agerande tillsammans med människor, barn och andra hundar. Hon är helt inne i "deras bubbla" vid hundmöten och tillsammans med människor tar sig hennes osäkerhet numera uttryck i att hon är den mest inställsamma, fjäskandet hunden som vill ha bekräftese, "snälla klappa och klia mig". Det är ingen hund de kommer att avla på, men Jan är övertygad om att hon framöver kommer bli en fantasktisk tävlingshund!!

Alltså, otrygga hundar KAN man bygga. De blir oerhört förarbundna vilket är en fördel både i vardagen OCH vid eventuell tävling.

TRYGG HUND MED LITEN MOTOR; detta är den idealiska familjehunden! Man behöver inte vara någon erfaren hundmänniska för att hantera och lyckas med denna typ av hund, utan det är bara så att dessa hundar med liten drift och motor helt enkelt inte påverkas av stressiga miljöer, andra hundars mätningar mot varandra etc. Det är dessa hundar som vi gärna vill kalla "Ferdinand-hundar". Härliga med barn och familj, men man kommer ingenstans med dem om man har intresse för hundsport/aktiviteter.

TRYGG HUND MED STOR MOTOR; hunden som är den ständiga kandidaten till att överta lagkaptensbindeln. Hela livet! :-) Kanske den hund som man "oftast" tänker på som tränings/tävlingshund. Givetvis är det viktigt att även här vara den tydliga lagledaren som just "förtjänar" lagledarbindeln.

ALLA HUNDAR behöver tydliga ramar men just den otrygga och trygga hunden med stor motor behöver det sammetsklädda skruvstädet. Alltså, reglerna ruckas det inte på. Men det är inte obehagligt med skruvstädet, utan mjukt och mysigt och tryggt. Hundarna har en dominerande del i sin personlighet som ligger inom någon av dessa rutor, men givetvis kan de hoppa mellan de olika facken beroende på tid och situation.

MIN analys av dessa grupperingar är att vi med våra perros, oftast har hundar i någon av de yttersta rutorna. Så som vi beskriver vår ras: en rustik hund som är atletiskt byggd. Till karaktären trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam och välbalanserad. Den är exceptionellt lättlärd och anpassningsbar. PdAE är ofta livliga och lekfulla. De är ofta självständiga och har vaktinstinkt. De har också god kontakt och samarbetsförmåga samt intresse av att vara sin ägare till lags. Alltså inte så många "Ferdinand-typer", men en hel del otrygga hundar och en hel del lagledarkandidathundar. Fantastiska arbetshundar, men viktigt med tydliga gänser och en trygg, bestämd ledare.

LEKEN
• hunden ska tycka om och vilja leka
• hunden vill komma tillbaka för mer lek
• hunden släpper leksaken för mer lek

Är alla dessa tre punkterna uppfyllda har man en mycket värdefull resurs att använda i dressyr! Leken blir då den bästa relationsutvecklaren.

Men viktiga förutsättningar för detta är:
• leken lärs in så tidigt som möjligt och inte i själva dressyrsituationen
• vem är det som startar och avslutar leken?
• koncentration och kontakt är förutsättningen för start av lek
• förbud & toleranser utvecklar koncentrationen och koncentrationen är stressdämpande

Felet när leken "går överstyr" är nästan alltid att det handlar om för låg kravnivå. Ju mer motiverad hunden är i leken, desto större krav ska vi ställa på hunden. GÖR vi inte detta så riskerar vi att "tappa" hundens koncentration och motivation.

För att använda leken på rätt sätt så ska vi tänka i olika nivåer:
Nivå 1; LEKA (ha maximalt kul med hunden)
Nivå 2; FÖRVÄNTAN (skapa åtrå till leksaken, viljan att få leka mer och mer)
Nivå 3; FÖRBUD (för att balansera förväntan måste man nu lägga in förbuden)
Nivå 4, TOLERANSER (öka upp kraven för vad som tolereras, provocera hunden, utmana hunden, tänja på gränserna för vad den kan)
Nivå 5; MOMENT – LEK (nu är det dags att bygga moment och växla med leken)

Det gäller att fokusera på en nivå i taget och börja bygga leken underifrån. Att gå in i nivåerna ovanför för tidigt kommer bara att bromsa eller ödelägga utvecklingen.

INLÄRNING HOS HUND
Om hunden inte gör det du vill att den ska göra beror det på två saker:
• hunden förstår inte vad du vill den ska göra
• du som förare och leken med dig som förare är inte tillräckligt högt upp på hundens 10-i-topp lista

Hundar saknar logiskt tänkande (även om vi gärna vill tro att den har det de dagar då ALLT går fel...)
Hundar styrs av drifter, instinkter samt MINNESBILDER.
Hundens inlärning byggs genom att "leda, locka och lura på" hunden beteenden som sedan berömms och ger minnesbilder.
Det finns positiv och negativ inlärning, dvs allt oönskat beteende som vi INTE korrigerar skapar en minnesbild för hunden, att det är ju helt okej för matte/husse säger inget annat (negativ inlärning).

Alltså, inlärning av hunden, och relationen mellan hund och människa byggs 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. INTE de timmar i veckan som man står på apellplan och tränar in moment.

Efter en lugn och metodisk inlärning av själva momentet så hänger allt – resultatet – därefter på följande parametrar:
STRESS; stress är kroppens förberedelse på en kommande aktivitet. Så länge man kan trycka på hundens stoppknapp och BRYTA leken närhelst man vill, så finns det ingen gräns för hur högt man kan och ska leka upp stressnivån. En rätt kalibrering av stressnivån är därför det som är skillnaden mellan ett duktigt lydnadsekipage med det ekipage som står på pallen för SM guld!
MOTIVATION; brukar sällan vara ett hinder, när man är en duktig lekbelönare!
EMOTIONER; detta är viktigt att det säkerställs. Fråga dig – hur kul har hunden nu? Ger jag verkligen hunden en sagolik upplevelse av paradiset när jag leker med den? Belönar jag rätt sak? Förstår hunden vad som belönas?
MINNEN; det vi vill uppnå är en hund som tänker "detta vill jag göra igen!"

Hunden ska KUNNA det som händer men ALDRIG VETA NÄR det händer!
Det är en dödsynd enligt Jan att traggla och länka momenten. Antingen resulterar det i en temposänkning (motivationstapp) eller tjuvstart (eftersom hunden vet precis vad som komma skall).
Om man överraskar hunden så får man bättre uppmärksamhet. Och med bättre uppmärksamhet högre tempo!

Har man en fin relation med sin hund som är intresserad av vad du gör och vill, så har du 90% avklarat. De sista 10% handlar egentligen bara om att förklara vad man är ute efter...

Med all denna information i ryggraden, så var det efter lunch dags för följande 8 ekipage att praktiskt få jobba med sin hund under Jans guidning:
Cecilia med Pepsi
Jag själv med Zoë
Maria med Gloria
Anna med Buster
Malin med Dexter
Björn med Abbe
Iwona med Max
Anette med Diza

Vi hade dessutom publik från några av de som hört teorin på förmiddagen. Framför allt Ann-Christine och Peter Toft från Blekinge som kommit ner för att få vara med. Och de satt djupt engagerade hela eftermiddagen. Och när vi skiljdes åt vid 17-tiden så bara längtade de hem till sin egen jycke för att få leka skiten av honom :-) och däregenom bygga upp en bättre relation!!

Det var faktiskt lite tufft att inför en ny sammansatt grupp gå in i ringen och fronta de problem som man har med sin hund. För man ska inte glömma bort att det var vår gemensamma nämnare (förutom att vi alla är perroägare). Där finns något i vår relation med hunden som vi inte känner oss nöjda med. MEN vi var alla där för att vi hade öppna ögon för problemen och ville så gärna se en förbättring. En stor eloge till alla ekipage som var med. För SOM vi jobbade, och vilka härliga perropersonligheter vi fick se. Mycket skratt blev det, men också tydligt var problemen ligger för de olika ekipagen. Vi fick se hela spektrumet av hundar, från de osäkra till de som ville få tag på lagledarbindeln. Någon perro med liten motor var det då inte i Löddeköpinge i söndags.

Varje pass med hund inleddes med att hunden fick hälsa på publiken, om den viljan fanns. Därefter släpptes hunden lös och själv skulle man stå passiv mitt i hallen. För att Jan skulle se hundens agerande och läsa av den. Sen fick vi leka allt vi kunde med hunden, för att Jan skulle få se vilken relation vi hade till varandra. Därefter tog vi tag i det som var primärt att jobba med. Beroende på vilken nivå vi befann oss med i relationen med hunden under lek, så visade han på olika idéer på hur man kunde öka kravnivån för att klättra från förväntan till förbud till toleranser osv.

För alla ekipage så blev det ett wow-moment. Poletten ramlade ner för oss människor, och vi fick se hur snabbt det kan ske en förändring och utveckling om man bara har rätt redskap att jobba med. Det är det Anna kallar för Gyllenstens mirakel-kur. Jag instämmer i Annas lovord. Är det något man ska investera i så är det instruktionstimmar med Jan Gyllensten!

Jag själv och Zoë då? Jo, min lilla älskling visade sig från sin mest charmanta sida. När hon kom in i hallen så susade hon runt och sa hej till alla i publiken. När hon hittade Anna som ju var en känd person, så drog hon till med att pussa ner hela hennes ansikte. :-) När vi sedan skulle sätta igång och jobba så var hon med på noterna på en gång. Jag har ju tyckt att Zoë är svag i att kampa och har haft svårt att leka upp detta med henne. Efter fem minuter under Jans instruktion insåg jag att det ju var JAG som varit kass i att kampa med min hund. Väldigt snabbt fick jag igång mysmullrandet som hon ger ifrån sig när leken är "paradiset". Däremot så var det tydligt enligt Jan att Zoë inte är en hund som någonsin skulle försöka sätta sig upp mot mig. Jag var den tydliga ledaren och vi hade en väldigt fin kontakt. MEN nu gäller det för mig att utnyttja det jag har byggt upp och inte göra en massa "favoriter i repris" dvs bara kasta bollen på apport, utan höja kraven. Kan Zoë sitta och titta framåt, sitta kvar medans jag kastade bollen? JAHA, det kunde hon efter en minuts träning. Kunde hon titta på mig medan jag kastade bollen över hennes huvud, bakom henne? JAHA, det tog ytterligare en minut så fattade hon vad som gällde. Det coola i det hela var att jag märkte så tydligt att uppmärksamheten mot mig blev 10 gånger bättre bara jag använde min fantasi när jag lekte istället för att slå på "autopiloten"...

Jag är övertygad om att detta är vägen till att få ordning på Zoës stress. Mitt favoritcitat från dagen är "förbud & toleranser utvecklar koncentrationen och koncentrationen är stressdämpande". Med allt som Jan berättade om sin nervösa schäfertik, hur hon utvecklats, så ska jag väl kunna ta mig förbi denna puckel vi stött på!! Med Jans guidning.

Hahahahaaa Susanne Hall. JAG ta det lugnt? Inte längre perioder... trodde du kände mig vid detta laget!!!?

Idéen med Kalendern har jag fått från en annan blogg jag följer (Anna med Juni) och eftersom jag bestämt mig för att fortsätta på denna bloggen istället för att bygga hemsida så blir det som så att inlägget kommer väldigt högt upp innan jag puttar ner den med andra inlägg. Kalendern är först och främst för min egen del för att se och kunna utvärdera Zoës och min utveckling. Och svar ja, framöver kommer även de tävlingarna jag anmält mig till komma upp i detta inlägg, som alltså kommer att uppdateras allt eftersom. OM man är intresserad av vad som är på gång så finns detta inlägg i en egen kategori som hittas i högerspalten.

Lydnadsträningsnörd??? JA!!! Ett resultat av flytt till landet är att jag också kan FROSSA i kurser och inspiration från de riktigt duktiga lydnadstjejerna vi har i Sverige. Och jag har bestämt mig för att 2012 är året då jag ska göra just detta. Samt att det förhoppningsvis ska ge resultat i ett LP1 och LP2, samt SE VCH. :-) För att du Susanne sen ska kunna låna Zoës livmoder under några månader 2013.

Att vi tar det lugnt... tja. Mycket fokus på relationsbyggande och ytterligare vardagslydnad är det framöver. Berra var hjälpinstruktör när jag gick hos Jeppe Stridh, och jag gillade verkligen honom. När jag googlade runt och funderade på ännu ett kurs hos Jeppe så hittade jag att Berra fanns 10 minuter härifrån. Jag har berättat vad jag jobbar med just nu när det gäller Zoë och fick då hoppa in och gästspela hos honom nu i nov/dec är för att testa mig och Zoë i grupp med nya hundar i ny miljö. Stressar detta henne? Fixar jag isåfall att behålla hennes uppmärksamhet? Jag funderar sedan att gå forsättningskursen som sätter igång i vår, om jag känner att vi behöver detta. Man får inte glömma just vardagslydnaden – som är egentligen är ett för "tamt" namn. Jag inser att det egentligen är "relationsbyggande" även detta. Alltså den sagolikt fina relationen med hunden som man hela tiden ska jobba med (Jan Gyllenstens ord, återkommer till honom). Och när det gäller detta så är vi inte fullärda ännu. Alltså bygger vi på detta parallellt med att jag fortsätter med momentinlärningen.

Och momentinlärningen tänkte jag då förutom träningsgruppen på Åhus BK, där jag hittat hem, använda mig av Petra. Sen hade jag tur som fick hänga med Ki på timmarna hon bokat Mona. Och så lite lägerkickar till det som icing on the cake.

Förra veckan var jag i Göteborg t/r för att få möjlighet att lyssna på Maria Brandel.

Maria Brandel (fd Hagström) är en väldigt framgångsrik hundförare som har tävlat på SM- och landslagsnivå i spår, sök, lydnad och räddning med bland annat 4 SM guld, 4 SM silver och 1 brons som bästa resultat. År 2000 vann hon VM för räddningshundar i Österrike. I år har hon vunnit lydnads-VM i lag och individuellt lydnads-SM. I dagsläget har Maria två working kelpies som hon tävlar med. Ex som främst tävlar svallning och Ylle som är hennes bruks- och lydnadshund. Ylle är fyra år och har hittills fem SM placeringar. Maria har skrivit två böcker "Nosarbete" om spår och uppletande och "Från valp till stjärna" om lydnadsträning. Läs dem!

Redan förra sommaren hade jag möjlighet att via Petra Staaf, få träna en heldag tillsammans med Maria. Men då hade jag INTE kommit långt och var knappt hälften så mottaglig för hennes kunskap. Därför var det inte så mycket att snacka om när jag såg att hon skulle prata tävlingslydnad i Göteborg och dessutom ha en clinic i Kungsör i november. Det var bara att anmäla sig och boka tågbiljetter. I Göteborg fick jag både sällskap och övernattning av Ki, i Kungsör blir vi nog ännu fler… :-)

Maria inledde med frågan: Vad menas med att lyckas på tävling? Givetvis är svaret på detta… att göra samma resultat som på träning. Men hur svårt kan detta vara??? Alla detaljer ska fungera, men också allt annat. Nerver, störningar, dagsform… etc.
Hunden måste göra ett bra jobb, men också föraren!! Vad Maria hela tiden återkom till var att vi förare måste få hunden att tycka att lydnaden är det absolut roligaste leken hunden vet!! Leken är viktig. Leken är den stora skillnaden för att komma hela vägen istället för en bit på väg…

Marias hundinlärning är uppdelad på fyra delar:
• grundträning
• detaljer/moment
• kedja/helhet
• tävlingsträning

GRUNDTRÄNING
Här tränar man in belöning av hund, få hunden engagerad/hitta rätt stressnivå, on/off-knappen (den berömda) och att få hunden att ta i med full kraft varvat med passivitet. Börja med att leka med hunden. 15-20 sekunder räcker, det viktigaste är att vara noga med att hunden ger full fokus under passet. Dra ut tiden efterhand för att hunden tillslut (inför tävling) ska klara av att behålla fokus motsvarande dubbelt så lång tid som programmet varar.

Prio ett är full fokus på mig!!

I leken så jobbar man in en bra start, man utvecklar belöningar (dvs man lär hunden uppskatta olika belöningar, och jobbar upp värdet för belöningen), man utvecklar belöningsritualer, skapar ett stort intresse för dig, lär hunden spelets (lekens) regler, jobbar in belöningsmarkör (ord, smackande eller klicker) men också jobbar in störningsträning på ett tidigt stadie. Även om något annat intressant kommer i vägen, vill hunden fortsätta leka med dig??

Delarna som man redan i grundträningen/leken jobbar med är:
• följsamhet
• koncentration
• kombinationen ta i och tempo
• röra sig ifrån föraren
• rapportering (med leksaker!!!! och allt annat möjligt, inget moment ännu…)

Glöm inte att backa tillbaka till leken (även längre fram i träningen) när något inte fungerar!!

DETALJER/MOMENT
Hitta och speca ner hur målbilden ser ut för varje moment! När du sedan jobbar med inlärningen, utvärdera och fundera:
• Är det detta – som hunden gör – som du vill ha?
• Vissa saker kan vara ok att släppa igenom, men det ska vara ett medvetet val. DOCK så är ominlärning alltid svårare än nyinlärning!!
• Viktigt att gå vidare i träningen!! Varning för att fastna på grundstadiet (perfekt blir det aldrig), men vissa saker å andra sidan kräver lång tid att utveckla.

Vad bör då hunden klara av, när kan man anse att hunden kan ett moment?
• klarar det utan hjälper
• klarar det på första försöket
• klarar det med små förberedelser
• klarar det med störningar

Överträning
När hunden kan ett moment – fortsätt!! Platsliggning och sitt i grupp är moment som måste övertränas för att man ska vara säker på att de fungerar i skarpt läge.

• Signalkontroll; lyssnar hunden BARA på dina kommando, eller kan någon annan få den att ligga/sitta upp? Eller för att skoja till det, kan din hund kommandot sitt när du själv står på en stol? Prova!!
• Miljö; är det förankrat i nya miljöer, stökiga miljöer, tysta miljöer, doftrika miljöer?
• Avstånd; tävlingsledaren avgör när man ska vända upp mot hunden/alternativt gömma sig. Har du marginal på metrarna?
• Bakgrund; är din hund van att ligga med öppen plan bakom sig, skog bakom sig, cykelbana bakom sig, vägg bakom sig?
• Förarens egen position; kan hunden ligga kvar även om du står snett framför den? Om du lägger dig ner själv? Om du sitter ner?
• Tid; tävlingsledaren avgör tiden (med tidtagare såklart) men har du marginalen? Hur länge kan din hund ligga? Dubbelt så lång tid som krävs?

Störningsträning
Vad är en störning för din hund?
Vilka ritualer har du när hunden störs? Om du inte finns, se till att skapa ritualer när hunden blir störd!
Vilka störningar är viktigast att hunden kan hantera?
Se till att lägga in en störning i varje träningspass.

Exempel på störningar
• andra hundar
• andra människor
• lukter
• miljö
• föremål
• förvirrad förare
• underlag
• höga ljud
• att bli kommenderad
• använd FANTASIN!!! ju mer man gör, desto mer roligt hittar man på…

Se till att få mycket rätt!!
Att använda lätt övning vid svår störning!
Börja smått.
Se upp med rädslor och aggressioner, meningen med störningsträning är att skapa självförtroende hos hunden.

KEDJA/HELHET
Med kedja menar Maria att man tränar:
• flera moment eller delmoment efter varandra innan belöning
• att lära hunden jobba längre stund innan belöningen
• träna hunden att kunna gå mellan de olika momenten med bibehållen fokus
• träna dig själv att agera tävlingsmässigt

Det är ett bra sätt att checka av statusen på de olika delarna. Även här är det viktigt att man börjar smått. Ju mer man bryter ner de olika momenten, vanligt vid klickerträning, desto viktigare är det att kedja samman de olika delarna. Och få hunden att förstå att "ibland gör vi mer saker innan belöningen".

Även om Maria menade på att det är ett sätt för oss förare att lära oss agera tävlingsmässigt, så var det viktigt att vi inte TÄNKTE så förtvivlat tävlingsmässigt när vi skapar kedjorna.

Hur gör man då en kedja?
• lägg ihop delar/moment
• använd fantasin
• lägg in cikuskonster som ett moment; lättar upp allvaret OCH hjälper utmärkt till att träna uthålligheten
• agera tävlingsmässigt själv
• i vilken ordning man lägger in momenten beror helt på syftet; är det ett moment som är svårare för hunden lägger man kanske den sist så det från utfört moment är kortast tid till belöning… en direkt bekräftelse till hunden att den är duktig
• se till att träna på rätt saker – dvs inte det som hunden redan kan…
• träna på svaga delar
• glöm inte att utvärdera!!

Efter en kedja – utvärdera (filma…):
Hur var helheten?
Titta på detaljerna, både på hund och förare
Vad händer mellan delarna, i övergångarna?
Vad vill man inte ha i kedjan igen?
Gör upp en prioriteringslista (utifrån om det är tävlingssäsong eller ej), vilka delar ska man backa tillbaka och åtgärda först…

Genom att kedja så tränar man hunden i uthållighet. Det har ingen betydelse på vilken ordning man lägger in momenten, det är absolut inte nödvändigt att man gör det i samma ordning som momenten dyker upp på tävling. Tänk inga regler! Tänka istället det som passar en själv och hunden. Cirkuskonster är utmärkt att lägga in för att jobba med uthålligheten!!

Var belönar jag i kedja?
• i slutet av kedjan (eller på några punkter under kedjan)
• efter ett avslutat moment i kedjan
• MEN HELST mitt i ett moment, när hunden är som mest fokuserad
• ALTERNATIVT i övergången mellan momenten, då denna passage har minst värde för hunden, genom att belöna här höjer man detta och överraskar…
• när du gått av plan

Fundera över vad belöningen ska leda till och vad man gör om belöningsförväntan stiger för högt.

Vad gör jag när det blir fel i kedjan?
Frågan är var felen ligger:
• tekniska fel; strunta i det inne i kedjan, notera det för framtida arbete och testa detta separat.
• för het eller för oengagerad; BRYT
• fungerar detaljen?
• fungerar momentet?
• fungerar kedjan?

Utifrån hur det gick är det viktigaste att fråga sig – vad gör jag nästa gång?

OAVSETT hur allt går så är det viktigaste att ge hunden en bra upplevelse!!! Skapa en bra känsla hos din hund OCH dig själv. Se till att hunden trivs och har det bra!

TÄVLINGSTRÄNING
Hur kan man jobba tävlingsmässigt på egen hand:
• ny plats, eller olika ställen på samma plats
• uppvärmning innan träning
• ingång på planen utifrån satt äggklocka
• väntetider; uppstarter mellan momenten i väntan på en fiktiv tävlingledare
• ladda planen i med koner och hinder innan träningen påbörjas
• träna momentövergångar
• jobba med rutiner/moment/avslut för att säkra momenten

Hur kan man jobba tävlingsmässigt i grupp:
• kommendering
• väntetid; att inte kunna välja exakt start
• styrning
• störningar
• ge positiva upplevelser i samband med träning (Maria ber alltid sina träningskompisar att ge positiv feed back alternativ konstruktiv kritik. Det som man inte har en lösning på behöver de inte påpeka, hon är fullt medveten om det ändå och utan positiv feedback gör det henne inte bättre).

Hunden gör mycket av jobbet, men föraren har viktiga uppgifter:
• styra upp målsättning och planering; VI har stort ansvar för hur det går. Det krävs rätt mycket för att skylla på hunden.
• fokus; kan jag inte fokusera på träning så kan jag inte det på tävlingen heller…
• koncentrerad
• rutiner; vad gör jag på tävlingsdagen?
• hantera nervositet
• taktik; har jag tänkt igenom alla scenarier så jag tar rätt beslut på tävlingsdagen?

Allt detta ska integreras i den vanliga träningen. Det handlar inte om att träna mer, utan tänka mer och träna bättre!
INGET HUVUD I SANDEN…

"Viljan att vinna är inte på långt när så viktig som viljan att förbereda sig för att vinna."
MARIA BRANDEL

Oj oj, vad det har hänt grejer sedan sist. Det har varit intensivt sista veckorna, för efter den härliga träningshelgen med Johan så fick jag besök av Susanne Persson. Hon var nere i Malmö i jobb och stannade över på Ängadal med mig och Zoë.

Det blev så klart en massa hundsnack. Jag hade fått i läxa av henne att skriva ner en kriterieplan på hur jag skulle komma vidare i platsliggningen. Det hade jag väl inte hunnit som jag skulle :-), så vi körde hela tisdagskvällen med vin och diskussion kring detta. Underbart!! Stärkt av all input så lade jag en ansenligt del av min arbetsdag på onsdagen till att renskriva och strukturera. Något nöjd var jag när jag kunde visa upp 2 sidors excelark för Susanne i bilen hem. NÖRDIGT, eller hur!! Men NÖDVÄNDIGT för att jag ska få till det. Och det vill jag ju!

Min stora reflektion är att jag såhär långt använt fel belöning – gå fram och tillbaka och mata (tron att mat är lugnande). Vad jag nu istället går över till är distansbelöning. Och detta med tennisboll, då detta tänder henne bättre (hög belöningsgrad). En annan reflektion är att jag inte varit tillräckligt bra på att få till lyckade övningstillfällen, dvs jag har inte lagt störningen på rätt nivå. Gjort det för svårt direkt, inte fått möjlighet att belöna, själv blivit frustrerad och så har inte Zoë lärt sig något den gången heller…

Jag har nu delat upp platsliggningen i 7 delar:
• sitt vid fotposition (här kan hon ljuda för att hon är uppvarvad)
• ligg vid kommando (samma här, är hon för högt i varv så kommer ett skall samtidigt som hon lägger sig)
• gå ifrån/AVSTÅND (här kommer hon smygandes efter mig, av osäkerhet)
• stå stilla/TID (här kan hon ljuda, ett annat ljud än i början, där det handlar om energinivån, här är det mer en fråga vad vi håller på med, dvs uppgiften är inte klar för henne)
• gå tillbaka
• ligga kvar vid fotposition
• sitt vi kommando
• haktryck

Haktrycket har jag plockat ut tills vidare och jobbar bara med det inomhus som en koncentrationsövning. Hon kan bjuda på det vid platsen, men än så länge är det inget krav från mig att hon ska ligga med hakan nere.

Som ni ser ovan så är det tre saker jag behöver jobba med:
• PASSIVITETSTRÄNING; hitta känsla i Zoë INNAN jag tränar platsen. Detta är framför allt viktigt ju svårare det blir, dvs okända miljöer och med hundar i närheten.
• AVSTÅND
• TIDEN

… och så efterhand lägga på STÖRNING.

Den i sin tur har jag delat upp i följande delar:
• hemma
• kända miljöer med hundar på avstånd – dvs med träningsgruppen
• kända miljöer tillsammans med hundar – dvs med träningsgruppen
• okända miljöer ensam
• okända miljöer med hundar på avstånd – så fort jag får tillfälle, ex Kungsör
• okända miljöer tillsammans med hundar – så fort jag får tillfälle, ex Kungsör

STEG 1
Distansbelöning med bollen – AVSTÅND
• Tillsammans lägger vi ut bollen på lämpligt avstånd, därefter lägger jag ner Zoë och går själv ut till bollen och vänder upp mot henne. Bollen precis framför mina fötter. Fäster blicken förbi henne, berömmer lugnande & ett VARSÅGOD!
• Jobba ut meter för meter fram till 20 meter och därefter gå runt husknuten (gömd). Starta på 5 steg upp till 50 steg. Kriteriehöjning 2 steg i taget upp till 15 steg, därefter 5 steg i taget. 10 gånger per pass.
• Är det något avstånd där kriterieökningen är för stor? Backa tillbaka 8 av 10 gånger ska fungera!
• Testa gärna emellanåt större kriterieökningar, men se det som ett test!!
• Applicera detta på de olika störningarna.
• Pendlar mellan de olika störningarna, träna de parallellt, men då tänka på att backa tillbaka i avstånd dit vi klarar det i denna miljö (nödvändigt med checklista...)
• Reflektera och anteckna för varje pass. Vad gick bra, dåligt, hände något ovanligt, när på dagen, var var vi, hur var vädret?

STEG 2
Distansbelöningen med bollen – TIDEN
• När Zoë förstått bollen som belöning och att den kommer med VARSÅGOD! så ska jag prova att lägga bollen bakom henne. Bör funka i samband med att jag går över och jobbar med tiden.
• Eftersom nu avståndet fungerar, så måste jag tänka på att pendla mellan avstånd och tid och inte göra det för monotont – så att Zoë kan gissa sig till vad som händer härnäst. Alltså 10 meter 5 sekunder, 7 meter 10 sekunder, 11 meter 7 sekunder, 15 meter 20 sekunder etc.
• Varje pass ska vara planerat hur jag ska pendla mellan tid och avstånd.
• För att jag ska hålla tungan rätt i mun och det är så lätt att bli förvirrad i stunden, så ska jag i förväg skriva upp olika variationer som jag kan utgå ifrån. Med kriterieökning så att jag till slut (så småningom) kommer i mål – platsliggning med gömd förare i 5 minuter.

Som ni förstår på denna uppsats så krävs det en gedigen cheklista i excel. Men ska jag verkligen få till detta att bli stabilt och tryggt så behövs denna cheklista. Annars kommer jag stå med tomt huvud när det är dags att träna. Dessutom är det skönt att få kryssa av efterhand som vi lyckas. Så man ser utvecklingen. Jag kommer helt att fokusera på distansbelöning, jag tränar alltså inte tillbakagångarna eller något komplett moment ännu. Detta är en djupdykning på de två delar som jag har mest problem med. TRE – viktigt att tänka på är också att jag hela tiden jobbat vidare med PASSIVITETSTRÄNINGEN i nya miljöer. Så att jag får till dessa lyckade träningstillfällen, där jag har lagt svårigheten på rätt nivå.

Puh!!! Here we go!

... Susanne för att du samlar ihop och investerar i oss tävlingsekipage från Aberlours. Vilken underbar helg vi fått!!
... Johan Liw för att du ännu en gång peppat och inspirerat mig till att fokusera!!
... & Virran för att du bjöd in oss – håller med Susanne – till ditt paradis i Vallda!!

Igår var jag matt och Zoë väldigt nöjd med att strosa omkring lite hemma. Vid åtta hade vi båda slocknat. MEN vilken ynnest att få göra detta i denna miljö och tillsammans med dessa härliga människor. Så lärorikt!

Förutom jag och Zoë, var det Susanne själv tillsammans med Bella och Shandi, Helene B och Cocos, Jenny och Sune, Helene E med Chelsea och Mezzi, Ki och Bibbi samt Virran och Sally som drillades av Johan.


Själv hade jag bestämt mig för att titta på:

Fritt följ
Dels jobbade jag på att få ett bättre flyt i gången och hållning själv. Så det hela började med att jag fick torrgå. Sedan provade jag med Zoë igen. Gick väl okej, men jag fick ingen kick... När jag sedan hade sett Ki och Bibbi drillas i tyst fritt följ så kände jag att det var något jag ville prova själv. En fördel med detta är att man själv inte behöver hålla koll på att säga kommandot vid rätt tillfällen. Dessutom ger man hunden mer ansvar och förhoppningsvis därmed också en bättre fokuserad och tyst hund. När man behöver stötta upp hunden under tävling så har man ju fortfarande kommandot/rösten att tillgå. Gillar tanken, och provade det med Zoë ett pass. Även denna gång fick jag torrgå för att hitta flytet. Något irriterad blev jag när Johan dessutom försökte föra en konversation med mig samtidigt som jag försökte gå... Johan förklarade så fort jag stannade - herregud, du är ju så koncentrerad att du nästan tappar andan. Jag var ju tvungen att bryta upp det... (Och då gick jag alltså inte ens med hund, det enda jag skulle tänka på var att sträcka på ryggen, hålla blicken rakt fram och gå enligt Johans instruktioner.... ) När jag sedan efter att hämtat andan lite fick in Zoë så var tanken att jag skulle köra på samma sätt, och Johan klickade när Zoë slöt upp i rätt position, med andra ord så TILLKOM det en svårighet. Belöna hunden på rätt sätt och ställe. Puh!! Inte världens enklaste moment precis. Men jag tänker definitivt jobba vidare med detta. Dock så kräver detta träningskompisar och speglar... Vilken tur då att jag hittat en träningsgrupp i Åhus BK. Och att jag har gott om yta att sätta upp speglar på... :-)

Ingångar
Jag är en person som gestikulerar mycket när jag pratar. Jag tror det är en anledning till att jag har så himla svårt att vara konsekvent med belöningsplaceringen. Förutom att jag nu i höst och vinter ska jobba på med att förankra pallen ordentligt, så fick jag även hjälp med att istället för att jobba med fiskkroken, placera belöningen längre bak. Alltså inte på mittsömmen på benet utan någonstans mitt på baken. Direkt sökte sig Zoë bakåt genom att använda bakdelen. Även detta kräver spegel Susanne... :-) Förutom detta ska jag även jobba med att backa, hålla belöningen vid benet. Och varva detta med att stanna upp och gå framåt. Också detta för att Zoë ska hitta flyt i ingången och att med denna metoden så får hon naturlig "hjälp" till rätt rörelse.

Apporten
Jag har verkligen en explosiv hund, som när jag kör tvåans apport flyger ut, greppar apporten och galopperar tillbaka. MEN hon kan mycket väl tugga på apporten och släppa den för tidigt. Jag erkänner villigt att jag försökt ta en genväg förbi ettans apport. Men inser nu att jag behöver det stabila hållandet även längre fram och måste därför ge mig i kast med detta. Dock så kom vi inte på en lösning och handlingsplan på detta, utan det får jag och Johan klura lite på ytterligare.

Fjärren
Jag hade tänkt sätta igång med fjärren redan nu och då med fokus på att hålla bakbenen "låsta". Även här blev det mycket en diskussion och jag kom inte till att få Zoë att förstå första stegen. Så jag ser fram emot Johans instruktionsfilm med ramen som han byggt till Tova som hjälp. Ska själv också läsa in mig på detta moment och sätta upp en plan för hur jag ska gå framåt i detta.

Förutom mina egna 5 x 10 minuterspass med Johan så var jag flitig i publiken då de andra ekipagen tränade. Lärorikt!! Full av energi vill jag nu jobba vidare. Förutom ovan nämnda så tog jag till mig allt Johan berättade om rutan. Vill verkligen få till samma resultat som Chica hade när hon bokstavligen hoppade in i rutan med glädje. DIT vill jag med Zoë!!

TACK ÄNNU EN GÅNG ALLA SOM VAR MED I HELGEN!!!

Vid midnatt mellan torsdag och fredag var vi i hamn i Visby. Installerade i stugan och i säng var vi inte förrän vid 0130. Puh! Dagen efter vaknade vi till en riktigt varm sensommardag, redo för lydnadstävling arrangerad av Visbys BK. Sanna skulle tävla LK2 med och jag LK1 med Zoë. Redan strax efter 9 var vi på plats. Sanna hade plannerat upprop 10 och jag själv kl 11.

Nån gång vid halv ett var det äntligen dags för LK1 att starta... Då var det väl 35 grader och helt vindstilla på apellplan. Puh! Jag försökte vila Zoë i bilen så mycket det gick, men samtidigt vara beredd och hinna ladda henne. Fast ändå inte trötta ut henne. Det gick väl sådär med uppladdningen. Det var helt klart en varmt slö hund jag hade med mig in på plan (själv svettades jag el mass, vilken distrahering bara en sån sak kan vara...). Dessutom var det en hel del tokskällande hundar på parkeringen, och detta distraherade Zoë. Inser att jag nu måste ge mig ner på någon brukshundsklubb och träna just detta. Störningen av andra stressade, skällande hundar. Jag har hittills inte hittat hem på någon klubb och därför har Zoë heller ingen vana av just denna sorts stim. Något jag tar med mig framöver.

Även denna gång stod jag över platsliggningen. Där har jag en bit kvar på. Att jag i jämförelse med förra helgens succé hade mindre poäng köper jag. Det jag tyckte minst om är att linförigheten blev så dåligt. Annars tyckte jag resterande var helt okej utifrån förutsättningarna.

Platsliggande: 0

Tandvisning: 10 (Glad är jag att det denna gång gick exemplariskt, inget fibblande vid domaren, Zoë satt fot och satt still hela momentet igenom. YES!! Framsteg på hanteringen, både här på lydnaden och längre fram under helgen på utställningen.)

Linförighet: 5,5 Kommentar: nosar, släpper vid sidan, går före, förarhjälp, korrigering med koppel. (Ja, det var ingen vacker syn. Jag startade utan att ha kontakten med Zoë, och sen kom hon aldrigt rikgtigt in i det. Varpå jag en bit in bara såg till att genomföra momentet så bra som möjligt och gav en massa dubbelkommando. Inte så mycket att säga om detta än att det inte fungerade.)

Läggande: 8 Kommentar: tappar position, framförgående, bra läggande. (Väldigt nöjd är jag över sista kommentaren, det var DET som jag jobbat med att förbättra!!!)

Inkallande: 6 Kommentar: mycket förarhjälp vid avslut. (Satt kvar fint, hade full fart mot mig men precis när hon var framme så gick några hundar igång i skall på parkeringen. Zoë stannade upp och vände sig mot parkeringen. För att inte tappa henne helt så jobbade jag med rösten och handhjälp att få in henne i position.)

Ställande: 7,5 Kommentar: tappar i position, framförgående, tar några steg. (Tja, samma här, fria följet var inte något vidare denna dag. Hon hade inte bra fokus på mig.)

Apportering: 8 Kommentar: lätt tugg, sitter ej stilla. (Känns ändå helt okej.)

Hopp över hinder: 9 Kommentar: studs på föraren, slarvigt avslut. (Tja, våra ingångar... )

Helhetsintryck: 7 Kommentar: brister i samarbetet, position, ej riktigt klar. (Hm... domaren hade inte mycket överseende med förutsättningarna. Dessutom om jag får kritisera arrangemanget så var det vädigt yra tävlingsledare både för LK1 och LK2. De gjorde en hel del tekniska fel och var inte så värst "servande" mot oss tävlande. Sen tyckte jag själv att domaren (Carina Amelid) var ofokuserad...)

Totalt blev det 121,5 poäng. Jag är nöjd att jag inte nollade något moment (förutom platsliggningen som jag själv avstod.) Nu har jag KM i Gränna kvar. Efter det så ska jag fila på det sista och se till att få platsliggningen att fungera innan jag tävlar nästa gång.

Idag gjorde vi comeback på Lydnadsplanen. Och det precis på det sätt som jag föresatt mig!!! Efter rådslag med alla kloka perroägare i Sverige, som också är tävlingsekipage, så bestämde jag mig för att stå över platsliggningen, eftersom det är den som jag känner mig mest osäker på. Det börjar sitta, men är långt ifrån befäst. Vilket jag märkte i veckan när jag provade på för henne helt okända platser. Det tog inte många sekunder så kom hon smygande efter mig. Och då fanns det ändå inga andra hundar i närheten.

Sagt och gjort, när jag beslutat mig för detta så var all fokus på att göra resterande program så bra som vi bara kunde. Ha skoj, hitta rätt stämning på både mig själv och min hund. Och se detta som en träning i att "vänja" både mig och Zoë vid tävlingssituationen. För jag är trots allt novis i dessa sammanhang.

Fast vi hoppade över platsliggningen fick vi 152,5 poäng och fick med detta 5:e plats av 9 startande i gruppen. Alla andra gjorde platsliggningen... Platsliggningen ger 30 poäng när den är rätt genomförd. Men andra ord så hade vi KUNNAT ha 182,5 p om platsen varit perfekt, eller 167,5 p om hon satt sig upp. Reser de sig och går så blir det 0 i betyg (koefficienten är x3). Bättre än såhär kan vi faktiskt inte för tillfället. Samtidigt känner jag mig oerhört nöjd med så långt vi kommit sedan tävlingarna i Rättvik. TACK alla som supportar mig!!

Innan min grupp började så fick jag titta på de 3 ekipage som startade i LK 3. Samma plan, domare och tävlingsledare. Av dessa 3 så var det 2 hundar som reste sig och gick efter föraren på platsliggningen. GISSA om jag av detta kände – jag har gjort RÄTT beslut! Inga av de tre ekipagen klarade därefter sina förstapris. Och det var inte bara platsen det handlade om. Alla nollade några moment, och tjejen med golden som var den enda som klarade platsen ville bryta en bit in i programmet då hunden rullade sig i gräset och gav det omtalade "långa fingret" åt sin förare. Men hon blev övertalad att fortsätta och fick bara femma efter femma på resterande moment. Att hon inte stod på sig och bröt ändå. Detta var då samma ekipage som fick förstaplatsen. Men detta i tankarna så fick jag rätt attityd. VI kan faktiskt göra saker bättre än dessa ekipage!!! NU KÖR VI!!

Fast inte riktigt än. 9 startande var det i min grupp och jag fick startnummer 9. Bra just idag. Zoë låg bra i bilen, snyggt parkerad i skuggan längst bort på parkeringen (flyttade bilen två gånger då det visade sig att jag hamnade bredvid bilar med skällande schäfer-monster...). Jag hann kolla linförigheten ett par gånger och dessutom se vart de andra ekipagen "brast". Och fick faktiskt självförtroende att detta kommer vi att fixa.

Filmning av hela programmet ligger på YouTube! Och min analys nedan är egentligen referat till filmen som jag precis sett för tredje gången :-) och dessa referat kommer att ge mig en massa bra feedback från perroägare i Sveriges långa land.

Platsliggande: 0

Tandvisning: 10 (Som ni ser så tyckte Zoë att domaren var läskig i sin gula jacka och keps. MEN jag fick henne till fot och stanna, och domaren fick sig faktisk en puss sen när han visade sig vara både en snäll och glad skit. Faktiskt så gav samma domare en nolla till en jaktlabbe som backade för mycket. Inte vanligt, och något som stressade mig lite med tanke på den negativa spiralen vi är inne i när det gäller hanteringen på utställning.)

Linförighet: 8,5 (Kommentarerna var sneda sitt och helomvändning. Sneda sitt är mitt aber, förutom platsliggningen. Den får jag jobba med ÄNNU mer. I det bortre helt om marsch så ser man att Zoë går en för vid sväng. MEN kolla in det avslutande helt om halt. SNYGGT om jag får säga det själv!!)

Läggande: 8,5 (Kommentaren var sent läggande. Och jag måste instämma, herregud!!! Ki, jag hade INNAN ett fällknivläggande som jag nämnt för dig. Nu har hon fått för sig något nytt sätt. Detta måste jag pilla på, jag vet ju att hon kan en 10:a på detta.)

Inkallande: 9 (Kommentaren var snett sitt. Det jag MÅSTE få ordning på!! Som jag retar mig på detta. Samtidigt ser ni i filmen som jag måste jobba med Zoë för att få in henne i fotposition inför varje moment. HJÄLP/input behövs när det gäller detta. Jag BORDE kunna få ordning på detta och därigenom slippa förlora en massa småpoäng på detta i vart och varannat moment...)

Ställande: 9,5 (Kommentaren var framföring. Dvs i fotgåendet innan kommandot så låg hon för långt fram. Inget jag har tänkt på innan. Vet inte om det var just dagens stämning eller något jag ska hålla ögonen på.)

Apportering: 9 (Kommentaren var lätt tugg. Gissa om jag är NÖJD med detta betyg, jag har hittat mitt sätt att få Zoë att fixa LK1-apporten genom att ladda henne med LK2-apporten. Det gripandet sitter som en smäck och hon tycker det är sååååååå roligt. Men kolla vilken förvirrad förare det var här. Jag hade precis sett att Björn hade hunnit fram och kunde inte för mitt liv förstå vad tävlingsledaren sa. VEM skulle stå med nosen dit. VART skulle jag själv stå? Large apport eller medium? Först svarade jag large och när jag så den så sa jag: Nähä, jag tar nog ändå medium. I all denna förvirring så fixade vi ändå en 9:a!!! Och, svar ja, ingången är ingen 10:a...)

Hopp över hinder: 9 (Ingen kommentar på protokollet, men det är ju ingången som spökar även här...)

Helhetsintryck: 9 (Jag blev så GLAAAAAD över detta! Kolla min snygga armrörelse :-) LOL Saken är att det ger inte så många slutpoäng men att ha en kör av domare/tävlingsledare/skrivare som efteråt vill berätta hur TREVLIGT EKIPAGE vi var att se på gör ju att man ser detta som ett hedersomnämnade OCH kvitto att jag hittat rätt stämning.)

Mycket nöjd är jag över att jag hade så JÄKLA KUL idag. Jag hade kul, Zoë hade kul och lite oorganiserat (i vanlig ordning...) så blev bästa belöningen för henne att hon såg Björn i publiken efter avslutat program. Det är mot honom hon springer i slutet av tävlingen. Det oorganiserade var att Björn inte hann fram i tid att filma vårt program. Därför sträckte jag min telefon till en kille i publiken att filma oss. Björn kom fram lagom till apporten. Gissa om jag var stressad vid hoppet att Zoë skulle få syn på Björn lite för tidigt. Jag hade nämligen då sett att han var på plats... Men vi fixade det, och roligare belöning än såhär kan ju mitt pälsmonster inte få.

Som sagt 5:e placering fick jag, och när jag gick fram för mitt betyg så fick jag ännu en gång en bekräftelse att vi är på g. Domaren sa att han var ledsen att det inte räckte ända fram till 1:a pris, men vi var så HÄRLIGA att se på och ett jätte-lycka-till-i-framtiden. Hahahahaaa, dessutom tyckte han att jag hade den sötaste hunden på plan. :-)

Håll i håsorna, poletten börjar ramla ner – för matte då. Zoë har antagligen kunnat detta hela tiden.

Efter förra inläggets avslut; bara platsen sitter, bara platsen sitter... så har jag kommit fram till att SÅÅÅ kan jag ju inte tänka!! It's all in my head! När jag bytte ordspråk till YES WE CAN! ... så bara funkar det!! Byte av ordspråk tillsammans med den självförtroendekick jag fick efter förra träningspasset med Helene har gjort förändringen. Hennes input på att jag säger "stanna kvar" på ett bedjande sätt (vilket stämmer överens med mina tidigare tankar, "Snäääälla hund stanna nu kvar dääääär..."). Efter en stor dos jäklar-anamma har jag nu provat att bestämt betona vad som gäller istället "STANNA kvar". Och viiiiilken skillnad.

Så här såg det ut på lunchens träningspass:



4 x 2 minuter (gräsmatta i park, grusgång i park, parkering bakom kontoret, den omtalade spegelgången i entren) på rätt avstånd och med mycket hakan i backen. INGA LJUD!! Gissa om jag svävar för tillfället. Och gissa om Zoë tycker matte är rolig när hon blir så spralligt lycklig. Och gissa om platsliggning helt plötsligt blivit ROLIGT?? :-)

Jag har lååååångt kvar till att vara helt trygg i att det kommer funka alltid. Retningsträning måste göras framöver och dessutom är hon långt ifrån van att ligga bredvid andra hundar. Men jag känner hopp och det är fullt möjligt att hon fixar det redan nästa söndag. Tjoho!

... lyssnar på gatumusikanterna och bara vääääntar på att få träna igen. :-)



Vi fick ett genombrott i vänsterhalten på lunchen idag!!! Har gett mig den på att lösa detta. Så utrustad med Frolic körde jag först ett pass i entregången på Happys kontor (ni som varit här minns kanske alla speglarna längs med sidoväggarna...). Läggande under gång och vänsterhaltar stod på programmet. Därefter gick vi en kisserunda och avslutade med vänsterhalter på parkeringen på baksidan. Och mot slutet så kom jag på det!!!! Genom att göra en liiiiten svepande rörelse med vänsterbenet/foten så hängde Zoë med alla 90 graderna. Så jäkla snyggt!! Jag blev såklart skitglad, Zoë blev skitglad och så gick det precis lika bra när vi försökte igen.

Tänka sig att det är så små små saker som kan göra det!! Och vilken kick man får när det lossnar, saker man tragglat. Tjoho!!! Nu ska vi hem och träna ett pass platsliggning och lite mer finlir ikväll. Tänkte varva dagar med det och dagar med bakåtlänkning. Spurta denna vecka för att pausa lydnaden i helgen och ta det lite lugnare nästa vecka och bara jobba vidare med platsen. Nästa söndag gäller det nämligen – då ska jag (Svartberg) "göra en avstämning på hur långt vi kommit"... Bara platsen sitter, bara platsen sitter!!!

Det är alldeles magiskt med gryningen och skymningen på landet. Speciellt dessa fina dagar som det varit sista veckan. Jag trivs väldigt bra med att bo på "mitt land". Och att få gå med lös Zoë genom naturen till och från bussen är faktiskt lite av dagens höjdpunkt. Sällan får vi möte, och isåfall är det av djur. Grävlingen har jag nämnt tidigare. Igår kväll och i morse mötte vi rådjur. Dessa vackra djur, det är magiskt att stå och titta på dem och se hur de fundersamt tittar tillbaka på oss två kryllisar...



Igår var jag hemma sent efter en väldigt lyckad träningskväll på Malmö BK tillsammans med Helene. Susanne P, vi här nere i Skåne blir bättre och bättre på att träna fokuserat och strukturerat!!! Problemet hittills har varit att både Helene och jag mer än gärna babblar non stop under tiden vi både kommenderar och utför... Men vi är medvetna om det, och försöker förbättra det.

NU hade vi bestämt oss att ingen pratar/ger feedback förrän efter utfört moment. Båda skulle igår ta sig igenom komplett program (LK1 resp LK3). Jag var där en stund tidigare och hann tanka av Zoë. Så här i efterhand, med tanke på det varma vädret var hon nog lite väl flåsig och avsprungen när sedan Helene kom och hon gick igång i glädjeyttringar... (hon blev lite trött på slutet och ofokuserad mellan momenten).

Platsliggning
Detta har jag tålmodigt tränat på inomhus. Försiktigt höjer jag premisserna. Sist vi körde så bad jag Helene kommendera mig, olika avstånd och olika tid från Zoë för att kunna stämma av hur det fungerar ute, utan andra hundar. Gick inte något vidare. Men jag har fortsatt hemma och igår blev jag OTROLIGT glad över att hon låg hela momentet. Vi hade rätt avstånd, men bara 1 minuts längd. MEN HON VAR KVAR!!! Dock är hon inte helt ljudlös... ännu... Tyvärr. Det ljud hon ger ifrån sig ser jag som "pratljud". Typ, suck ska jag nu ligga här igen. Hur länge då? Vad gör de där borta... Med andra ord är jag en bra bit från mål, men jag har ialla fall - ÄNTLIGEN - lämnat startpunkten... Belöning bakom fungerar bra, ljudet är betydligt mindre, mestadels obefintligt. Så jag jobbar på.

Tandvisning
Zoës paradgren... :-) Dock så har jag varit noga med att inte av den anledningen slarva med detaljerna. Måste tänka på att ge henne kommandot fot, och stanna, så hon inte reser sig upp när "domaren" kommer emot oss. Har nämligen hänt.

Linförighet
Fungerar bättre och bättre. Därför pillar jag lite till för att få det RIKTIGT bra. Mina två akilleshälar är att det tar en stund innan vi "kommer in i det". Efter några svängar så går hon oftast RIKTIGT bra. Helene kom med inputen att jag går väldigt långsamt, och det gör det svårare för Zoë att följa mig snyggt. Dessutom - ännu en gång - är jag för koncentrerad/fokuserad och sjunker då ihop med kroppen. Vi testade att jag stäckte på mig, sköt fram bröstet och höll ett högre tempo. Zoë flög fram perfekt vid min sida från start. Wow!!! PROBLEMET med högre fart är att jag själv snubblar till vid vändningarna. Så jag får helt enkelt hem och öva på ett bättre flyt i mina egna steg. Helt om börjar bli bättre. Vänster om marsch går jättebra nu. Men vänster om halt sätter hon sig snett på. Fortfarande. Fram med pallen igen!! Eller kanske en gång för alla, träna in den ordentligt. :-)

Läggande
Hon stannar, hon lägger sig, men från att tidigare haft ett fällknivsläggande typ kastat sig ner i backen, så har hon nu ett långsammare ligg med rumpan ner sist. TIPS på hur jag kommer till rätta med detta emottages mer än gärna!! När jag kommenderar ligg vid fotposition (för platsliggning) så funkar det. Men inte under gång...

Inkallning
Ingångarna har blivit bättre, inte perfekta, men bättre!! (jag vet varför inte perfekta, jag är SKITDÅLIG på att gå ur situationen när hon inte lyckas, dvs jag är otydlig på EXAKT hur jag vill att det ska se ut...). Vid inkallningen sitter hon och väntar som ett ljus och rusar mot mig i full galopp. DOCK så har hon de sista två träningstillfällena med Helene fuskat och stuckit på Helenes ord "kalla in". Efter att vi kört om det ett par gånger, då jag kallat in tredje gången, andra gången, fjärde gången Helene sagt det magiska ordet så blir det rätt. Men jag får inte glömma träna detta. Att någon annan kommenderar vår inkallning. Zoë är lite väl lyhörd. Hon kommer mer än gärna på alla som kallar in sin hund, oavsett namn på hunden. En del av hennes översociala sida...

Ställande
Funkade, det är bara att ha med det i länkningen framöver så vi inte tappar det som funkar... :-)

Apport
Är inte det säkraste momentet. Satsar inte på 10:a här... Ibland tuggar hon, ibland släpper hon i förtid. Men hon greppar den alltid, är inte vidare påverkad av att ta andras apporter, och framför allt - hon rusar inte iväg med den längre... Men egna apporten är fortfarande en höjdare. Otaliga gånger både hemma och på träning, trycker hon ner huvudet i väskan, på jakt efter apporten och lycklig kommer hon rusande mot mig med sitt fynd. Det enda jag ska tänka på här är att jag innan tävling framöver vid uppvärmningen köra lite av 2:ans apport, kast iväg och så ska hon komma in med den. Jag har märkt att efter att kört detta några gånger innan 1:ans apport så greppar hon bättre (inget tugg) och är mer koncentrerad på uppgiften (håller den alla sekunder).

Hopp
Älskar hon ju. Det är bara ingångarna som det faller på för att vi inte ska få vår 10:a här...

Och allihopa - det blev ändå den 21:e i Tollarp som vi gör comeback på lydnadsplan. Jag kom med tävlingen även om jag var lite sent på det. Och så veckan därpå 26:e är vi på plats på Gotland. Med gott sällskap av Sanna och Peppis (och Susanne och Ella som hejaklack). Sen blir det paus under september för att slutligen riva av några tävlingar under första halvan av oktober. Mitt mål efter detta är att vi lyckats knipa åt oss LP1 titeln...

Helene och Cocos körde därefter igenom sitt program och jösses, nu börjar det ta sig ordentligt Helene!!! Kan vi bara kapsla in den positiva känslan vi båda hade igår, du och jag, så känns det som vi klarar allt!!

Mest skatt och leenden fick Ceasar som till sin stora förvåning slutligen fick vara ute på plan själv och repetera Rally-lydnadsprogrammet. Sötaste sötaste Ceasar. Rapp är du inte, men otroligt söt. Bäst var du när du rullade runt runt runt för lite korvbitar. Då gick du nästan igång på lite adrenalin. :-)

Jag jobbar på med platsliggningen. Inomhusträning nu, med störmoment (syskonbarn). Saken är den att hon är väldigt fokuserad inomhus, hon helt med att det är ett "jobb" hon gör. Ligger jättebra med hakan i backen och koncentrerad. Jag kan även gå tillbaka till henne utan att hakan åker upp. Är uppe i 1 minut inomhus nu, har även provat att vika av så att hon inte ser mig och det är inget som "stör" henne mer. Bra bra bra. Nu är det bara att förlänga, korta ner, förlänga mer och sedan få det att stabiliseras med ytterligare störning INNAN jag flyttar ut igen. Tre gånger per dag håller jag på just nu. Tur man har semester. Å andra sidan är detta egentligen busenkelt att göra även på jobb.

Jag fick ett uppvaknande häromdagen då en överspeedad hund på kvällskissningen for iväg från gården som ett streck till kompis My's hus ett par hundra meter därifrån. Inte i närheten av bilar och den risken, men FULLSTÄNDIGT fixerad vid att leta upp lek-kamraten. Hm... hon blev ju schasad hem (hundmänniskor) och jag mötte henne med koppel, sen var jag svart i blicken och skogstokigt arg (på situationen – vilket gick ut över hunden). När vi kom in igen så var det - NU LIGGER DU HÄR I KÖKET OCH RÖR DIG INTE UR FLÄCKEN FÖRRÄN JAG LUGNAT NER MIG!!! Det tog 20 minuter för mig att få ner pulsen, hunden var knäpptyst och flyttade sig inte en millimeter.... Nu är det inte detta jag är ute efter på lydnadsplanen, denna totala underlägsenhet. MEN jag inser ju att är jag TYDLIG så förstår min hund mig. Och förstår inte Zoë mig så är jag inte tillräckligt tydlig med vad jag är ute efter när vi tävlar. Och DET har motiverat mig att träna MER, STRUKTURAT och REGELBUNDET.

Spår har jag saknat sedan jag för ett par veckor läste ett så oerhört inspirerande inlägg på Klickersmart. Ändå tog det till denna veckan innan jag fick tummen loss att sätta igång igen. Klaffade såklart med att ängarna kring Ängadal är nyhuggna och UTMÄRKTA att lägga personspår på. Sagt och gjort, i helgen så blev det ett repetitionsspår – rakt 200 meter med tre apporter på. Tog hon utan problem. Och jobbade sååå bra. Jag hade med mig nya apporter och tänkte lägga ut ytterligare ett spår med vinklar att ta lite senare den dagen. Vilket jag gjorde efter att jag bundit upp Zoë. Hon var NÅGOT missnöjd med att sitta och se vad jag höll på med. Jag lade ut 3x150 meter i en ruta med två vinklar. Kom tillbaka till hunden, gick ett 20-tal meter och tyckte att jag ändå hade henne med mig när jag släppte henne lös. Vad gjorde hon??? FOR SOM EN PIL tillbaka till spåret, hittade kärnan och gjorde en såååå snygg spårstäcka fram till första apporten – plockade den med världens bästa grepp och FOR TILLBAKA TILL MIG SOM EN PIL MED APPORTEN släppte den framför mina fötter och tittade uppfodrande på mig. Själv stod jag som ett frågetecken med öppen mun. Jag hade då yttrat orden "Amen jäkla hundskrälle.... vad gör du nu... VAD GÖR DUUUU??? alltså du är helt ooootrooooolig..." :-)

Jag band hunden ännu en gång, gick ut första apporten till samma ställe, gick hela varvet en gång till och tillbaka. Sen var hon kopplad hela vägen hem. Två timmar senare gick vi det något mer strukturerat med sele och lina. Första apporten tog hon, första vinkeln var riktigt svår och det tog en bra bit efter den innan hon gick på kärnan igen. Men andra vinkeln tog hon riktigt bra och slutspurten var hon OUTSTANDING fokuserad. Nosen i backen och en väääääldigt nöjd hund vid slutapporten. Härligt att vara igång med detta igen. Inte lika härligt att pälsen är en sån frömagnet... ;-)

Och det här med att det finns en granntjej som är roligare än jag – till den gräns att hon bara flöööög dit. Var jag ju tvungen att göra något åt. Så My får nu inte leka några adrenalinutlösande lekar. Bara lugna godislekar. Och så ligger det numera en ranson för My att leka med Zoë. Själv har jag lagt beslag på adrenalinlekarna. Och dessutom börjat träna mer igen. Märker att hon på en gång söker upp mig på ett helt annat sätt. Det är inte mycket man får gratis... :-)