Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Jag vet faktiskt att ALLA deltagarna instämmer i att det var en fantastiskt givande och rolig kurssöndag vi hade för Jan Gyllensten i Löddeköpinge!! Kan varmt rekommendera Jan, vill till och med påstå att alla borde gå denna kursen, om man såväl "bara" vill ha en väl fungerande hund i vardagen eller strävar efter ett SM guld i lydnad eller bruksgrenarna.

Eftersom att grundförutsättningen för all inlärning är EN SAGOLIKT FIN RELATION tillsammans med sin hund.

De två frågorna man ska ställa sig vid allt arbete med hunden är:
KOMMUNIKATION; är hunden intresserad av att förstå vad jag som ägare vill?
MOTIVATION; vilken förväntan och glädje har hunden inför övningen/träningen?

Något Jan är väldigt duktig på, är att exempelfiera relationen hund/ägare på ett målande och humoristiskt sätt. Ett var att starta två bolag; Husse Mattesson AB respektiva Vovve Voffsson AB. Och se relationen mellan hund/förare som en aktiekurs. Alltså, dels så avgör hunden hur kursen är på Husse Mattesson AB varje dag. Är det all time record eller bottenrekord? Är jag i hundens ögon just den favoritchefen som vi alla haft i arbetslivet, som var just sådär rak och tydligt och rättvis, som man gärna ansträngde sig lite extra för. Och samma sak utifrån ägaren, agerar hunden som all time record/favoritanställd som man vill klona? Eller handlar det om bottenrekord, hunden som riskerar att säljas på Blocket inom 5 röda? Helt beroende på vilket, så är det viktigt att vara tydlig som ledare/chef. Och att på RÄTT sätt kommunicera med hunden när den trampar i klaveret. För är man en duktig chef så kan man ge konstruktiv kritik och få motparten att känna sig sedd och motiverad att anstänga sig ännu lite extra. Och det är ju det vill med våra hundar!!

Hundens prioriteringar – 10-i-topp lista
Inte att förglömma – hundens doft och hörsel är oerhört mycket starkare än människans. Och hunden prioriterar olika utifrån drifterna, tidigare erfarenheter och minnesbilder. Med detta i åtanke så ska vi ställa oss frågan – vad väljer hunden att göra? Det är alltså VÅR uppgift att få "uppgiften" vi vill hunden ska utföra högt upp på deras 10-i-topp lista. Att agna kroken med bästa möjliga bete.

Minnesbilden för hunden ska vara att matte/husse ska vara vägen till paradiset!!

Alltså VÄRLDENS bästa bollkastare och VÄRLDENS bästa kamplekkompis. Är vi inte detta så kan vi inte heller begära att hamna högt upp på 10-i-topp listan. Med andra ord så är leken det viktigaste vi gör med våra hundar. Full fokus i nuet gäller!! Leken ska vara den magnet som suger hunden emot oss.

Jan fortsatte förklara med hjälp av liknelser. Det finns ju olika stilar att dirigera en orkester på:
• man kan vara explosiv; otålig och lätt till irritation och ilska
• man kan vara lugn och trygg; bestämd och veta vad man vill
• man kan vara lugn i överkant; och har överseende med det mesta

Spaltar man upp det på detta sättet så är det enkelt att se vilken dirigentstil som är ledstjärnan i orkestern hund/ägare.

Kommunikation
Det finns två sätt att kommunicera på; verbal och ickeverbal kommunikation. När det gäller den ickeverbala kommunikationen så tar det vanligast uttryck i ton/röstläge, kläder och kroppsspråk.

Mellan människor är fördelningen 10-20% verbal kommunikation och 80-90% ickeverbal kommunikation.
Går man över till kommunikationen mellan människa och hund så är fördelningen istället 2-4% respektive 96-98%.

Vi måste fråga oss – hur stor del av den kommunikativa resursen används egentligen?!?

Flera gånger återkommer Jan till Clint Eastwood-attityden, stående bredbent, stencoolt samt tänka och kommunicera "Make my day!" mot hunden när den försöker sätta sig upp, tänja på gränserna. Min version av detta har alltid varit "Glöm det, finns inte på världskartan!". Fungerar lika bra det. Huvudsaken är att man INTE hetsar upp sig, visar ilska, irritation eller börja bedja till hundens uppmärksamhet. Utan stå där som Clintan och bara säga "Make my day!".



Jan beskriver alla hundar utifrån ovanstående tre grupper.

OTRYGG HUND; hundar med en stor grad av reservation som antingen kan ta sig uttryck i flykt eller aggression. Jan påpekade gång på gång att aggression är hundens korrekta sätt att uttrycka ett avståndsökande beteende. Det är VÅR uppgift att läsa och trygga våra hundar så att de inte sätts i en situation att SJÄLV behöva agera.
Minuset med denna hundtyp är just otryggheten, MEN trygghet kan tillföras genom föraren. Det är viktigt att här vara bestämd och berätta att "luta du dig mot mig, JAG fixar allt konstigt i omgivningen. JAG skyddar dig, du behöver varken skydda dig själv ELLER mig". Man vinner alltså inget på att låta hunden själv ta besluten, utan det är väldigt viktigt att man är stabil och bestämd mot denna sorts hund och inte "pjoskar", vilket är lätt hänt.

Som exempel beskrev han den drygt ettåriga schäfertiken de själv har hemma, som de fött upp. Redan i valplådan såg de att hon var sju resor i energi och lek än resterande kullsyskon och bestämde sig för att behålla henne av just den anledningen. Hon kommer inte vara lätt att hantera och risken var bara att de skulle få henne i retur. Denna hyperenergin fortgick tills hon var 4-5 månader. Då slog det över till rädsla i form av utfall mot allt och alla. Mot människor, kvinnor, barn, män, andra hundar, all rörelse som bilar, cyklar, döda ting och mörkret. Nu ett år senare har de fått bort/tyglat denna rädsla, förutom mot mörkret. Tiken är otroligt beroende av deras sällskap och trygghet. Hade hon fått hade hon suttit i knät när Jan går på toaletten... Av den anledningen får hon alltid träna på att vara just på andra sidan tröskeln, med öppen dörr. Hon vill helst ligga i soffan ovanpå Jan och hans fru när de tittar på tv. Av den anledningen får hon alltid träna på att ligga en bit ifrån dem med attityden "det är helt okej att ligga där, vi försvinner inte, vi är här". Allt detta för att ständigt bygga hennes självkänsla. Idag kan Jan till 100% lita på henne agerande tillsammans med människor, barn och andra hundar. Hon är helt inne i "deras bubbla" vid hundmöten och tillsammans med människor tar sig hennes osäkerhet numera uttryck i att hon är den mest inställsamma, fjäskandet hunden som vill ha bekräftese, "snälla klappa och klia mig". Det är ingen hund de kommer att avla på, men Jan är övertygad om att hon framöver kommer bli en fantasktisk tävlingshund!!

Alltså, otrygga hundar KAN man bygga. De blir oerhört förarbundna vilket är en fördel både i vardagen OCH vid eventuell tävling.

TRYGG HUND MED LITEN MOTOR; detta är den idealiska familjehunden! Man behöver inte vara någon erfaren hundmänniska för att hantera och lyckas med denna typ av hund, utan det är bara så att dessa hundar med liten drift och motor helt enkelt inte påverkas av stressiga miljöer, andra hundars mätningar mot varandra etc. Det är dessa hundar som vi gärna vill kalla "Ferdinand-hundar". Härliga med barn och familj, men man kommer ingenstans med dem om man har intresse för hundsport/aktiviteter.

TRYGG HUND MED STOR MOTOR; hunden som är den ständiga kandidaten till att överta lagkaptensbindeln. Hela livet! :-) Kanske den hund som man "oftast" tänker på som tränings/tävlingshund. Givetvis är det viktigt att även här vara den tydliga lagledaren som just "förtjänar" lagledarbindeln.

ALLA HUNDAR behöver tydliga ramar men just den otrygga och trygga hunden med stor motor behöver det sammetsklädda skruvstädet. Alltså, reglerna ruckas det inte på. Men det är inte obehagligt med skruvstädet, utan mjukt och mysigt och tryggt. Hundarna har en dominerande del i sin personlighet som ligger inom någon av dessa rutor, men givetvis kan de hoppa mellan de olika facken beroende på tid och situation.

MIN analys av dessa grupperingar är att vi med våra perros, oftast har hundar i någon av de yttersta rutorna. Så som vi beskriver vår ras: en rustik hund som är atletiskt byggd. Till karaktären trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam och välbalanserad. Den är exceptionellt lättlärd och anpassningsbar. PdAE är ofta livliga och lekfulla. De är ofta självständiga och har vaktinstinkt. De har också god kontakt och samarbetsförmåga samt intresse av att vara sin ägare till lags. Alltså inte så många "Ferdinand-typer", men en hel del otrygga hundar och en hel del lagledarkandidathundar. Fantastiska arbetshundar, men viktigt med tydliga gänser och en trygg, bestämd ledare.

LEKEN
• hunden ska tycka om och vilja leka
• hunden vill komma tillbaka för mer lek
• hunden släpper leksaken för mer lek

Är alla dessa tre punkterna uppfyllda har man en mycket värdefull resurs att använda i dressyr! Leken blir då den bästa relationsutvecklaren.

Men viktiga förutsättningar för detta är:
• leken lärs in så tidigt som möjligt och inte i själva dressyrsituationen
• vem är det som startar och avslutar leken?
• koncentration och kontakt är förutsättningen för start av lek
• förbud & toleranser utvecklar koncentrationen och koncentrationen är stressdämpande

Felet när leken "går överstyr" är nästan alltid att det handlar om för låg kravnivå. Ju mer motiverad hunden är i leken, desto större krav ska vi ställa på hunden. GÖR vi inte detta så riskerar vi att "tappa" hundens koncentration och motivation.

För att använda leken på rätt sätt så ska vi tänka i olika nivåer:
Nivå 1; LEKA (ha maximalt kul med hunden)
Nivå 2; FÖRVÄNTAN (skapa åtrå till leksaken, viljan att få leka mer och mer)
Nivå 3; FÖRBUD (för att balansera förväntan måste man nu lägga in förbuden)
Nivå 4, TOLERANSER (öka upp kraven för vad som tolereras, provocera hunden, utmana hunden, tänja på gränserna för vad den kan)
Nivå 5; MOMENT – LEK (nu är det dags att bygga moment och växla med leken)

Det gäller att fokusera på en nivå i taget och börja bygga leken underifrån. Att gå in i nivåerna ovanför för tidigt kommer bara att bromsa eller ödelägga utvecklingen.

INLÄRNING HOS HUND
Om hunden inte gör det du vill att den ska göra beror det på två saker:
• hunden förstår inte vad du vill den ska göra
• du som förare och leken med dig som förare är inte tillräckligt högt upp på hundens 10-i-topp lista

Hundar saknar logiskt tänkande (även om vi gärna vill tro att den har det de dagar då ALLT går fel...)
Hundar styrs av drifter, instinkter samt MINNESBILDER.
Hundens inlärning byggs genom att "leda, locka och lura på" hunden beteenden som sedan berömms och ger minnesbilder.
Det finns positiv och negativ inlärning, dvs allt oönskat beteende som vi INTE korrigerar skapar en minnesbild för hunden, att det är ju helt okej för matte/husse säger inget annat (negativ inlärning).

Alltså, inlärning av hunden, och relationen mellan hund och människa byggs 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. INTE de timmar i veckan som man står på apellplan och tränar in moment.

Efter en lugn och metodisk inlärning av själva momentet så hänger allt – resultatet – därefter på följande parametrar:
STRESS; stress är kroppens förberedelse på en kommande aktivitet. Så länge man kan trycka på hundens stoppknapp och BRYTA leken närhelst man vill, så finns det ingen gräns för hur högt man kan och ska leka upp stressnivån. En rätt kalibrering av stressnivån är därför det som är skillnaden mellan ett duktigt lydnadsekipage med det ekipage som står på pallen för SM guld!
MOTIVATION; brukar sällan vara ett hinder, när man är en duktig lekbelönare!
EMOTIONER; detta är viktigt att det säkerställs. Fråga dig – hur kul har hunden nu? Ger jag verkligen hunden en sagolik upplevelse av paradiset när jag leker med den? Belönar jag rätt sak? Förstår hunden vad som belönas?
MINNEN; det vi vill uppnå är en hund som tänker "detta vill jag göra igen!"

Hunden ska KUNNA det som händer men ALDRIG VETA NÄR det händer!
Det är en dödsynd enligt Jan att traggla och länka momenten. Antingen resulterar det i en temposänkning (motivationstapp) eller tjuvstart (eftersom hunden vet precis vad som komma skall).
Om man överraskar hunden så får man bättre uppmärksamhet. Och med bättre uppmärksamhet högre tempo!

Har man en fin relation med sin hund som är intresserad av vad du gör och vill, så har du 90% avklarat. De sista 10% handlar egentligen bara om att förklara vad man är ute efter...

Med all denna information i ryggraden, så var det efter lunch dags för följande 8 ekipage att praktiskt få jobba med sin hund under Jans guidning:
Cecilia med Pepsi
Jag själv med Zoë
Maria med Gloria
Anna med Buster
Malin med Dexter
Björn med Abbe
Iwona med Max
Anette med Diza

Vi hade dessutom publik från några av de som hört teorin på förmiddagen. Framför allt Ann-Christine och Peter Toft från Blekinge som kommit ner för att få vara med. Och de satt djupt engagerade hela eftermiddagen. Och när vi skiljdes åt vid 17-tiden så bara längtade de hem till sin egen jycke för att få leka skiten av honom :-) och däregenom bygga upp en bättre relation!!

Det var faktiskt lite tufft att inför en ny sammansatt grupp gå in i ringen och fronta de problem som man har med sin hund. För man ska inte glömma bort att det var vår gemensamma nämnare (förutom att vi alla är perroägare). Där finns något i vår relation med hunden som vi inte känner oss nöjda med. MEN vi var alla där för att vi hade öppna ögon för problemen och ville så gärna se en förbättring. En stor eloge till alla ekipage som var med. För SOM vi jobbade, och vilka härliga perropersonligheter vi fick se. Mycket skratt blev det, men också tydligt var problemen ligger för de olika ekipagen. Vi fick se hela spektrumet av hundar, från de osäkra till de som ville få tag på lagledarbindeln. Någon perro med liten motor var det då inte i Löddeköpinge i söndags.

Varje pass med hund inleddes med att hunden fick hälsa på publiken, om den viljan fanns. Därefter släpptes hunden lös och själv skulle man stå passiv mitt i hallen. För att Jan skulle se hundens agerande och läsa av den. Sen fick vi leka allt vi kunde med hunden, för att Jan skulle få se vilken relation vi hade till varandra. Därefter tog vi tag i det som var primärt att jobba med. Beroende på vilken nivå vi befann oss med i relationen med hunden under lek, så visade han på olika idéer på hur man kunde öka kravnivån för att klättra från förväntan till förbud till toleranser osv.

För alla ekipage så blev det ett wow-moment. Poletten ramlade ner för oss människor, och vi fick se hur snabbt det kan ske en förändring och utveckling om man bara har rätt redskap att jobba med. Det är det Anna kallar för Gyllenstens mirakel-kur. Jag instämmer i Annas lovord. Är det något man ska investera i så är det instruktionstimmar med Jan Gyllensten!

Jag själv och Zoë då? Jo, min lilla älskling visade sig från sin mest charmanta sida. När hon kom in i hallen så susade hon runt och sa hej till alla i publiken. När hon hittade Anna som ju var en känd person, så drog hon till med att pussa ner hela hennes ansikte. :-) När vi sedan skulle sätta igång och jobba så var hon med på noterna på en gång. Jag har ju tyckt att Zoë är svag i att kampa och har haft svårt att leka upp detta med henne. Efter fem minuter under Jans instruktion insåg jag att det ju var JAG som varit kass i att kampa med min hund. Väldigt snabbt fick jag igång mysmullrandet som hon ger ifrån sig när leken är "paradiset". Däremot så var det tydligt enligt Jan att Zoë inte är en hund som någonsin skulle försöka sätta sig upp mot mig. Jag var den tydliga ledaren och vi hade en väldigt fin kontakt. MEN nu gäller det för mig att utnyttja det jag har byggt upp och inte göra en massa "favoriter i repris" dvs bara kasta bollen på apport, utan höja kraven. Kan Zoë sitta och titta framåt, sitta kvar medans jag kastade bollen? JAHA, det kunde hon efter en minuts träning. Kunde hon titta på mig medan jag kastade bollen över hennes huvud, bakom henne? JAHA, det tog ytterligare en minut så fattade hon vad som gällde. Det coola i det hela var att jag märkte så tydligt att uppmärksamheten mot mig blev 10 gånger bättre bara jag använde min fantasi när jag lekte istället för att slå på "autopiloten"...

Jag är övertygad om att detta är vägen till att få ordning på Zoës stress. Mitt favoritcitat från dagen är "förbud & toleranser utvecklar koncentrationen och koncentrationen är stressdämpande". Med allt som Jan berättade om sin nervösa schäfertik, hur hon utvecklats, så ska jag väl kunna ta mig förbi denna puckel vi stött på!! Med Jans guidning.