Nytt äventyr på gång...
I helgen var så Peppar nertågad i sällskap av matte Sanna. Man kan ju säga att det var ett kärt återseende. Något yvigt med BIM-Shandi som typ "förkläde". Hm... :-) Vi inledde ialla fall helgen med att möta upp Susanne, Shandi, Sanna och FRAMFÖRALLT Peppis vid vårt favoritströvområde Stockadala. Där det i höstas såg ut såhär...
Efter en tvåtimmars promenix där, med åtskilliga pauser (inte så många kilometrar...) så begav vi oss hem till Ängadal för middag och umgänge. Även om Peppar gjorde allt i sin makt FLITIGT pushad av fröken Zoë så slutade fredagskvällen (löpdag 12) såhär:
Lördag morgon skiljdes vi åt, Sanna och Susanne tog med sig hundarna till Helsingborg och jag åkte till hundutställningen i Malmö där Happily hade sin monter. Sötaste kunden vi hade var Myra som ääääälskade färgerna på våra koppel:
MINA tankar var på annat håll, speciellt eftersom de vid lunch fortfarande inte fått till det. Jag började planera om våren och tänkte, nä men då tävlar vi på istället... Och så vid 17.23 så sms:et "Hängning 25 minuter" och bildbeviset:
(Vi var nu på löpdag 13) Man kan inte tro det på denna bilden, men Zoë är något högre än Peppar och betydligt tunnare (det ser man...). Vad som hände var att när fina kompakta Peppar hoppade upp på Zoë så fick hon ju kuta med ryggen för att hålla emot tyngden. Då nådde Peppis inte upp... :-) Söte Peppis. Men både hundarna köpte att fru Halls assisterade och så fick det äntligen till det. Jobbigaste var det nog för Peppar för han försökte och försökte. Och Zoë ville och ville. Peppis tunga blev som en slips och när han försökte ta igen sig så strrrrrööööök Zoë förbi honom. Reste han sig inte upp så PUFFADE fröken Z upp honom bryskt med huvudet. Och som den gentleman han är så försökte han igen....
När de sedan hade fått knyta ihop säcken so to say, var de rätt matta båda två. Kvällsrundan gick de som ett radarpar, tight, sida vid sida. Jag vet att det bara är hundar, men det är faktiskt rätt gulligt. Det är två hundar som verkligen gillar varandra.
Morgonen därpå (söndag, löpdag 14) satt de fast ytterligare en gång och efter det så fick Peppar åka hem med "mission completed". Puh!
Söndagkväll var det en väldigt trött Zoë som ramlade ihop i en fläck och måndag morgon inledde hon på detta viset:
Lilla sötnos. Sovit nonstop har hon gjort och den stund hon varit vaken har hon suttit kloss intill mig. Väldigt tyst och väldigt lite bus har det varit i henne (läskigt). Det är möjligt att det är vanligt slut i löpet som jag inte tänkt på innan men hon är TIGHT intill mig för tillfället iallafall.
Efter en tvåtimmars promenix där, med åtskilliga pauser (inte så många kilometrar...) så begav vi oss hem till Ängadal för middag och umgänge. Även om Peppar gjorde allt i sin makt FLITIGT pushad av fröken Zoë så slutade fredagskvällen (löpdag 12) såhär:
Lördag morgon skiljdes vi åt, Sanna och Susanne tog med sig hundarna till Helsingborg och jag åkte till hundutställningen i Malmö där Happily hade sin monter. Sötaste kunden vi hade var Myra som ääääälskade färgerna på våra koppel:
MINA tankar var på annat håll, speciellt eftersom de vid lunch fortfarande inte fått till det. Jag började planera om våren och tänkte, nä men då tävlar vi på istället... Och så vid 17.23 så sms:et "Hängning 25 minuter" och bildbeviset:
(Vi var nu på löpdag 13) Man kan inte tro det på denna bilden, men Zoë är något högre än Peppar och betydligt tunnare (det ser man...). Vad som hände var att när fina kompakta Peppar hoppade upp på Zoë så fick hon ju kuta med ryggen för att hålla emot tyngden. Då nådde Peppis inte upp... :-) Söte Peppis. Men både hundarna köpte att fru Halls assisterade och så fick det äntligen till det. Jobbigaste var det nog för Peppar för han försökte och försökte. Och Zoë ville och ville. Peppis tunga blev som en slips och när han försökte ta igen sig så strrrrrööööök Zoë förbi honom. Reste han sig inte upp så PUFFADE fröken Z upp honom bryskt med huvudet. Och som den gentleman han är så försökte han igen....
När de sedan hade fått knyta ihop säcken so to say, var de rätt matta båda två. Kvällsrundan gick de som ett radarpar, tight, sida vid sida. Jag vet att det bara är hundar, men det är faktiskt rätt gulligt. Det är två hundar som verkligen gillar varandra.
Morgonen därpå (söndag, löpdag 14) satt de fast ytterligare en gång och efter det så fick Peppar åka hem med "mission completed". Puh!
Söndagkväll var det en väldigt trött Zoë som ramlade ihop i en fläck och måndag morgon inledde hon på detta viset:
Lilla sötnos. Sovit nonstop har hon gjort och den stund hon varit vaken har hon suttit kloss intill mig. Väldigt tyst och väldigt lite bus har det varit i henne (läskigt). Det är möjligt att det är vanligt slut i löpet som jag inte tänkt på innan men hon är TIGHT intill mig för tillfället iallafall.
Kommentarer
Postat av: Sara
Lycka till med allt för er i vår. Nu blir det ju ingen Zoë valp för mig denna gången. Hoppas hon får många fina små söt nosar. Kanske vi ses ändå fram över på träningar eller perro aktiviteter hade vart roligt.
Postat av: Margareta
Ja, jag är glad att jag inte är hund så jag slipper att fotas i en så intim situation. Hoppas att allt kommer att gå bra!
KRAM
Trackback
