Vi blir snart tre igen...
Nu kan man tro att jag har svårt att bestämma mig... Men saken är att de tre sista inläggen hänger ihop. Även om de kommer med lite väl långa intervaller. Bara någon vecka efter Loppan kom hem till mig i somras upptäckte jag nämligen detta:
Som goe gudson Hugo, 4 år, sa: Ska Katta ha valpar?!!!
Nja, jag kan sträcka mig till att det blir en människovalp. Men jag följer verkligen min inslagna bana. Det kommer nämligen bli ytterligare en krylltott i familjen... Pappa Ebele är svart och bor i London. Själv så packar jag och Zoë ihop vårt pick och pack och lämnar Ängadal för denna gång och återvänder 1 februari till Malmö. Det blir lite enklare att sköta kommande vardag därifrån. I mitten av mars är det så dags för vår flock att gå från radarpar till radartrio. Och Zoë ska få vakta barnvagn. Vi planerar inte att försvinna från perrogemenskapen, vi har bara behövt pausa ett tag för att sedan kunna göra comeback i utökad styrka. Jenny låter hälsa att söte Ville ser framemot en polare att hänga med på lydnadsläktarn.
Tänk vad livet har överraskningar till hands!!
(PS. Nu har vi inte helt dragit ned på träningen i höst. Men minskat markant på intensiteten... Vi har hunnit med viltspårskurs, spårträning med Jan Gyllensten och lydnadsträning med Hanna Nilsson. Och så träningsgrupp på lördagsförmiddagen. Till min stora glädje funkar det på Zoë att ligga på divanen och pilla naveln. Koppla av lite helt enkelt. Numera går hon ett helt 2:ans fritt följ, klockrent och UTAN ljudeffekter. Dock dröjer det ytterligare ett bra tag innan vi kommer ut på tävlingsplan. Vi ska bara hinna med lite annat först...)
