Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Jag vet inte vem som var mest förväntansfull, matte eller valpsnöret, men kul tyckte vi det var båda två att vi lyckades få till en fika med Mia, Micke och Manne på väg hem från dansk utställningen. Självklart vann snygge-Manne i Danmark, och självklart var det fokus på tokbus för hundarna...



Snygg daddy smittar av sig till en söt liten skrutta... Var ÄR pappa??



I väntan på pappa så kan jag leka snömonster. Sött snömonster, med tungan ALLTID på jakt. Eller vad säger du Micke...?

JÄTTEKUL hade hundarna såklart. I det tok-kalla Malmö. Det blev inte mycket till poseringsbilder... så för er som undrar hur pappa Manne (och mamma Blossom) EGENTLIGEN ser ut så kommer här varma vårbilder från helgen då det hela begav sig...



(foto Aberlours)

Idag däremot såg det ut så här nere på fältet:








SEN blev även valpen trött. Tack för att ni tittade förbi Mia, Micke och Manne. Vi hann i princip innanför dörren och upp i soffan efter vi sagt hejdå, sen tryckte valpen ner sig i mitt knä och slocknade.

Det finns många användningsområden till en transportbox. Vill man inte ligga inne i den så kan man stå uppe på den. Och då ser man JÄTTEBRA ut genom fönstret. Men eftersom man som valp jobbar på 4:e våningen i Malmö city så för man trycka pannan mot fönstret för att se vem som går nere på gågatan. Än så länge ingen jag känner igen, men man vet aldrig...




Detta var så fantastiskt spännande att valpen försökte komma upp i fönsterkarmen. Men där gick gränsen. Den var något för smal även för en liten plutt som denna.

Det har varit en trött valp på jobbet idag. Tog på krafterna att ge Bella full uppmärksamhet i 3 dygn...


FÖRMIDDAG: trött


EFTERMIDDAG: ännu tröttare…

Det har varit en kul helg med övernattningsgäster. En blixtvisit av systeryster och något längre av Bella. Matte är trött av lite väl mycket vin igår och hunden är trött av lite väl mycket bus igår...


Haren (eller var det en älg?) delades systerligt...


Men givetvis vann Bella de flesta fighter :-)


Vackra Bella spanar in omgivningen.


Men efter allt bus med valpsnöret så blir man lite matt...


Även valpen har knoppat in.


Ses snart igen gulliga syster-yster!!

Har tagit en långpromenad i det ljuvliga vädret med hundarna!! Ni som följt bloggen känner nog till Zoës personlighet vid detta laget. Hon ÄLSKAR livet och hon ÄLSKAR också tant Bella. Och med värdighet tollererar Bella Zoës upptåg och kärleksförklaringar... Och tycker nog hon är en rätt kul (och söt) prick egentligen. Det var ialla fall många strosande Malmöbor som vände sig om efter hundarna och skrattade. Framför allt eftersom valpen lät som en varulv i sina försök att få i gång tant Bella. Medans Bella allt som oftast travade på vid min sida tittade upp på mig efter hjälp och gjorde sitt yttersta för att ignoerera...








Nu sover de sida vid sida... Sötnosar!!

Zoë och jag har fått fint besök av Bella i helgen. De är alldeles ljuvliga ihop. Bella har varit knäpptyst sedan hon kom hit. Känner knappt igen henne. Mitt lilla valpsnöre däremot känner jag igen. Hon ÄLSKAR tant Bella och pratar precis hela tiden med henne. Har precis bevittnat det sötaste fredagsmys i soffan... Lyckade dokumentera det både i bild och film.





Försökt ladda upp filmen utan större framgång. Återkommer med detta!! Det är en sån underbar inledande Zoë-vurpa och så skvalande reklam i bakgrunden... hahahaha....

Just nu så ligger de nos mot nos och vilar upp sig... :-) Underbart underhållande sötnosar.

Stå fint i två sekunder. Sen är det rörelse igen som gäller. Måste hålla sig smärt...


(foto Aberlours)

Och här är jag med tant Bella och mamsen. Jag kan ju herregud sitta still också i två sekunder. Förstår inte vad matte tjatar om...


Bella, Blossom och så lilla jag. (foto Aberlours)

Imorgon kommer Bella hit på pyjamasparty i dagarna tre. Gissa om jag ska visa henne hur livet funkar i stora stan. Här är det JAG som bestämmer... :-)

Vill allra ödmjukast korrigera ett tidigare inlägg. SJÄLVKLART är det inte en svart bitch-Bella i Rydebäck som för äta-bajs-genen vidare till Malmö utan GIVETVIS är det look-alike Bajs-Mannen från 08-området som har haft ett "finger" med i spelet. Utan att nämna några hundnamn Mia. :-) Hälsa Daddy att tösabiten gör sitt YTTERSTA för att leva upp till sin stora förebild... Jag har förstått att det inte bara är utseendet de har gemensamt...

... har jag anmält Zoë-snuttan till Hässleholm valputställning och Malmö hunduställning. Så får vi se hur bra det går att stå still i ringen... :-) och trava fint istället för hoppa jämfota vid min sida...!! Jag tror nog jag ändå får se till att öva lite med snöret. Hon kan ju inte helt och hållet räkna med sin charm. Här är den yttre skönheten som gäller inte den inre... För hade det varit det senare så kan vi redan nu räkna hem segern. hahaha... Å andra sidan så valde jag ju den SÖTASTE valpen i kullen eller hur Susanne. Ska be Zoë att redan nu träna in lite segergester...

Alternativt bodyguard till vår skor. Med sin lurviga lilla kropp försvarar hon dem från alla inkräktare. Dock är det något sövande att ligga så knöligt men då har man rätt som valp att ta en power-nap. :-)

Det som hon inte har på vänster framben kompenseras på resten av kroppen. Mitt söta lilla pälsmonster.

Jag vet inte helt säkert vilket trolleritrick som Benny körde häromdagen, kanske var det - få upp matte Katarinas ögon för att valpen har vad som behövs, det är bara att styra henne lite bättre som gäller. I vilket fall som helt, det funkar. Och jag har fått en helt annan valp de sista två dagarna. Sen har min valp fått en helt annan matte också i och för sig. Och det tror jag hon är tacksam över...

Matte har bestämt sig för att lägga band på sitt temperament. Det är inget bra sätt att träna hundar på. Istället, lugnt och metodiskt. Behålla lugnet, andas djupt. Igår kom jag till jobbet men fast övertygelse att nu så är det platsliggning som ska tränas och användas. Hunden ska inte hoppa och inte hälsa förrän ok från mig. Här är jag 100-hård på kunder från och med nu. Lite mindre hård på kollegorna... Fast de är inte så himla spännande längre. Benny har fått nytt självförtroende och dessutom har Zoë från och med nu koll på honom. Han kollrar man inte bort så lätt längre. Kollega Susanne är lite mer drabbad. Där är det mer, ja du är glad idag också jag vet, nej, nej, nej, NEJ, du får inte tugga på min tröjas snören (som så snygg och frestande hängde på höften, på BÅDA sidorna). Men till och med Susanne har börjat morra åt henne och då backar valpen. Några minuter ialla fall innan hon kollar Susannes papperskorg. Just i den ligger det gärna fruktskal och lite plast som är kul att leka med...

Tillbaka till det här med platsliggning. Och min nya motivation. Igår så gick vi alla tre och kollade var Zoë var i flera omgångar. Jo, hon låg kvar där vi lämnade henne och sov. På sin höjd kunde hon lyfta ett ögonbryn men hon flög ialla fall inte upp. 2 kundmöten på kontoret hade vi också och hon låg kvar, nästan alla gånger... men när hon kom så reste jag mig och lade tillbaka henne. Metodiskt och lugnt. Och hon fann sig i det. Och - tada!!!! - jag tror hon trivs med sina nya ramar. Helt plötsligt kan hon koppla av. När en av kunderna sa att hon fick hälsa så gick hon fullständigt upp duracell-spinn av glädje. Så JA - det är fortfarande min Zoë. Bara en ny sorts Zoë. Jag tror jag gillar den nya Zoë. Speciellt eftersom hon upprepade sitt nya lydnadstrix även idag. Hm... Förundrad och förvånad. Det var alltså MITT fel att hon inte varvade ner. Jag hjälpte henne inte tillräckligt. :-)

Och i allt detta så insåg jag att jag inte kunde minnas när det senaste hände någon olycka. VAD HÄNDE? MISSADE JAG NÅGOT?? Det verkar som hon äntligen närmar sig sin rumsrenhet. Jag tror inte ens det är en olycka per vecka längre utan mer sällan. Och då är det oftast JAG som försöker tänja på tiden när jag EGENTLIGEN vet att hon behöver gå ut. Så är det dags så är hon inte tålmodig och sitter och håller sig en halvtimme till precis.... MEN jag är nere i 5-6 rastningar per dag. Fullt drägligt. OCH hon tokäter inte sitt bajs längre (detta har hon av Bella). Fortfarande intresserad av att jag plockar upp det rätt, men hon tävlar inte om vem som ska plocka upp det om man säger som så...

Och så det här med tuggummi. Två dagar har jag fått ansa STORA tussar på hennes vänstra framben. Det verkar som om hon med sin lite längre päls har fått en magnetiskt attraktion till tuggummi i stan. Så nu ÄR hon inte bara lustig hon SER även lustig ut med sitt annorlunda frisserade vänsterben. Lite synd är det om henne. För igår så låg hon så koncentrerat och tuggade på sitt ben. Sitt tuggben trodde jag. Nä, då hade hon i en halvtimme försökt bli av med väldens största hubba-bubba kludd som fastnat på frambenet. Jag märkte inget förrän jag hörde att hon stod och klöktes i konferensrummet på jobbet. Lite bubblig magsaft kom upp och när vi gick tillbaka till kontoret så hittade jag något konstigt på golvet. Vad var det? Jo en stor Zoë-pälstuss. Snabbt började jag undersöka henne och då gick det inte att undvika vad hennes bekymmer hade varit. Stackare. Att hon inte sa till mig direkt....!!! Kontorsaxen åkte fram. En gång. Och så en gång till idag. Sorry Susanne... hur ska denna utställningskarriär (bland massa andra karriärer... :-) gå när vi håller på såhär??

Slutligen, jag tror Zoë har ärvt EN MASSA bus från Blossom. För Biabädden har fram till nu varit hur mjuk och mysig som helst. NU har valpen fått vittring på att det finns något under plasten längst inne i ett hörn. FRENETISKT grävs det och filtar och leksaker flyger. Tuggas gör det också innan hon skäller upprört och går och dricker. Till och med jag börjar bli nyfiken på vad hon har hittat. Och nyfiken på hur länge till Biabädden kan stå pall från angreppet... DETTA måste vara gener från Blossom.

Och med den ansenliga längden hon nu uppnått har hon upptäckt en helt ny värld och med det hittat på helt nya bus. Den senaste favoriten och något som gjort mig fullständigt skogstokig är – sno mattes glasögon från skrivbordet (medans man är ensam på kontoret alternativt matte är i ett annat rum), springa och gömma sig och sedan glatt tugga både på glas och bågar. MY GOD som jag skällde på henne. Ändå gjorde hon om det dagen efter. Vansinnesutbrott från mig och efter det så lärde jag mig. Glasögon lämnas INTE obevakat på skrivbordet. De sitter numera fast förankrat på näsroten... Dock ser jag lite sådär ut genom dem. Fyra tydliga tuggmärken på glasen och en massa repor där hon kört med tassen alternativt släpat dem längs med parketten. Bågarna ser inte heller ut som nya längre... Hoppas drulleförsäkringen täcker detta...!!!???

En massa skit har hon fått för sig numera. Hoppar som en vansinnig guttaperka för att få uppmärksamhet. Med gapet öppet och vill gärna tugga lite grann. OK för att jag drabbas men när mina kära kollegor OCH kunder utsätts känns det lite sådär... Så numera har jag infört projekt få hundskrället att sluta hoppa. Skrika irriterat NEJ är ingen hit för arbetsmiljön. Däremot är stå kvar när jag ser vad som är på gång och greppa henne snabbt över nacken med bestämt NEj är betydligt bättre. Zoë skriker som en stucken gris. Av överraskning eller förnärmning. Och sen surar hon och leker skygg hund mot matte en stund. Innan hon kommer fram och söker min kontakt igen. Så uppenbarligen funkar detta bättre än mitt galande. Och stucken gris är bättre för harmonin än en Katarina som eldar upp sig och blir irriterad konstant. Dessutom hoppar hon mindre. Det har inte slutat än men det är mindre. Dessutom börjar min onda blick och höjt finger avstyra vissa hoppanfall.

Fast idag så trädde Benny kollega in. En av de som är drabbade. Han kan ta det men när vi hade en it-kille på kontoret som tycker det är sådär kul att bli anfallen (och jag inte var på plats) så trädde hjälten in. Zoë utnyttjar osäkra människor (istället som normaa hundar undvika dem...) och fullständigt anfaller it-killen. Efter några tafatta trycka bort hunden försök fick Benny nog och drog till med sin värsta basröst - SITT OCH STANNA KVAR!!! Och hunden satt som en staty på samma punkt 5 meter bort i 1 1/2 timme tills jag kom tillbaka till kontoret. Det kallar jag platsliggning som heter duga. Får väl använda Benny som röstcoach i fortsättningen...

Det roliga i det hela var att Benny kom och bekände när jag kom tillbaka att han hade varit lite taskig mot valpsnöret. Först när han såg att det funkade tyckte han YES - POWER TO THE PEOPLE!! Men efter en kvart tyckte han lite synd om henne. TACK OCH LOV att han lät henne sitta kvar!!! Jag fick helt plötsligt hopp för yrvädret. ALLT har hon inte glömt under den sista kaotiska stress månaden då hon mest har fått hänga på, hänga med och utstå mattes tempramentsvängningar.

NU börjar mitt liv återvända och jag ska återgällda Zoë mångfalt genom stimulans, kärlek, lek, träning och promenader. Eftersom hon nu vuxit sig så stor så kommer vi att börja gå till och från jobb. 45 min enkel väg i valptempo. Jag är helt övertygad om att det kommer att göra henne gott att få ordentligt med friskluft och skutta till jobb i sin takt. Dessutom kommer det att göra mitt sinne gott att få återgå till dessa promenader.

Slutligen. Tur att hon har charmen och utseendet för sig. Hon mer en kompenserar sitt bus med charmen och trixen hon kör med för att ställa in sig hos matte när matte är trött och börjar tappa mod. Nu ska vi bara se till att få bättre balans mellan bus och lydnad så ska allt bli så bra så bra...



Hej från oss!