Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Att lilla räkan aldrig varit glad i mat (läs torrfoder) är ingen nyhet. Sista tiden har jag blandat Bravo färskfoder med det sista jag hade kvar på torrfodret (Carrier). Att lilla räkan är smart är ingen nyhet... vad hon gjorde då var att hon plockade ut torrfodret och spred det runt skålen så hon bättre kunde komma åt det goda. Och räkan gick upp ett par kilo även om hon fortfarande var för tunn enl domaren i Växjö. När då Bravo burgarna varit slut i frysen och matte tänkte, tja då får hon klara sig på sitt torrfoder tills det tar helt slut, så har hunden fullständigt matvägrat.

Jag har haft inställningen – inte pjåska. Hon äter när hon måste. Men sista tiden så börjar Zoë envishet vinna över mig. När hon inte ätit ordentligt på dryga veckan (kanske två...), blivit sparristunn och dessutom började bli dålig i magen, som hon blir när tarmarna börjar bli tomma, så provade jag att blöta upp det. Ingen hit. Jag provade att handmata henne. Ingen hit. När sedan hon kräktes magsaft så ringde jag Susanne: Ska jag ge upp och gå över till Bravo helt och hållet? Vilket jag i princip redan hade bestämt mig för. Och hon var med på min linje. Kräka magsaft berodde på att hon var helt tom i tarmarna. Envisa hund!!!!

Lite pipigt trött har hon ju blivit av att äta så dåligt. Så kollega Benny kom i dag och frågade - kan jag inte få bjuda tunna Zoë på lunch idag? Sagt och gjort, han hade med sig en burk pedigree färskfoder. Tacksamt slukade hon den. Och jag har definitivt kastat in handduken när det gäller torrfodret som är kvar. Det skänks till Neo, själv ska jag fylla frysen med Bravo. Och se hur mycket jag får upp henne till helgen i Stockholm. Just nu kan jag räkna både revben och ryggkotor under alla maskerande kryllor... Jäkla envisa hund!!!


Dagens rätt - tur att Benny förbarmade sig över räkan/sparrisen...