Hääärliga helg!
Jag måste också få visa lite vårbilder här från söder. Fantastiskt att den är på gång. Nu ska man bara stå ut med två månaders lera innan allt torkar upp och man kan kasta tjocke-jackan...
Zoë och jag har haft några intensivt sociala dagar. Övernattning i St Olof torsdagnatt och Ö Vemmenhög fredagnatt.
Hur-goa-som-helst-Hugo bor i Ö Vemmenhög...
... tillsammans med Zoës beundrare Morris.
Idag var det perro-promenad i Käglinge. Jag tror det var rekord i antal deltagande hundar. Susanne gissade på 14+, jag tror inte ens det räckte med 20. Jag blev lätt chockad nar jag såg myllret och min söta lilla Zoë visade sig definitivt inte från sin charmigaste sida. Som ett monster lät och betedde hon sig. Så länge vi höll oss i rörelse så gick det bra, men så fort vi stannade till så visade hon tyvärr upp sin stressade sida. Sprang runt och skulle sätta alla närvarande ettåringar på plats. Tack och lov så funkar inkallning ändå och jag gjorde vad jag kunde för att distrahera henne. Jag hoppas att dagens monstersida har att göra med tredje löpet som är på gång. Åndå är det lärorikt att se att hennes "supersociala" sida inte direkt har med många hundar att göra. Blir det för stimmigt och stökigt så tappar hon konceptet och går upp i stress. Promenad med "hemmaflocken" Bella, Blossom, Cocos och Ceasar funkar utmärkt. Och på promenaderna med Neo och Petras stora flock går det jättebra. Där finns det flera hundar med högre rang som styr flocken - och Zoë. Intressant att se hur Zoë (och jag) hanterar nästa lördag då vi gästspelar på Stockholms månatliga perropromenad.
Jag hade kameran med mig idag - kryss i taket - och lyckades dokumentera Björn som vi brukar se honom på träffarna. Coola Neo väntar tålmodigt på lite uppmärksamnet.
På detta sättet såg jag Zoë allt som oftast på promenaden. Fast lite rolig är ändå bilden. Som en vallhund i arbete att samla ihop alla krylltottar... :-)
I flygande fläng utan markkontakt.
Men titta även coola Neo kan flyga.
Supercoola Ceasar lufsar vidare oavsett hur stimmiga de andra hundar var.
Söta Cocos å andra sidan var beredd på att stötta upp Zoë och sätta unghundarna på plats. Däremot så hade Helene lite lättare att få henne att släppa och inte bry sig om dem.
Efter en timmes promenad begav sig Björn och jag oss iväg till Skurup för första gången på vår viltspårskurs. Jag var såklart påverkad och störd av stökiga Zoë på promenaden och var väl inte riktigt i fokus på viltspår. Vi fick alla gå ett rakt spår på 100 meter med blod som legat strax runt en timme. Detta för bedömning på vart i utvecklingen vi som ekipage befann oss.
Det gick väl ändå ok för oss. I starten gick det lite för fort i första försöket så Annika bad oss backa tillbaka och ta lite mer tid på oss att sniffa in startpunkten. Då gick det bättre, nån gång emellanåt tappade hon spåret men med hjälp av Annikas guidning hjälpte jag henne tillbaka och vi kom i mål med omdömmet att hon är duktigt i sitt nosarbete, positivt att hon är medveten om sin omgivning och spanar med blick mellan varven som hon spårar. Vid ett skarpt tillfälle är det bra att hundarna även är medvetna om eventuellt vilt i omgivningen. Dock var vi som ekipage något splittrade idag... :-)
Att Neo är en upcoming spårstjärna visste jag sen innan. Därför var det så härligt att Björn och Neo fick köra en uppvisning och fullständigt utklassa oss andra. Ja Björn - vi var två outsiders bland alla brukshundsmänniskorna. Men vi vet (ni två iallafall) vad vi håller på med. Nu är det din tur att få glänsa.
Förutom våra två krylltottar så bestod gruppen en 4 årig jaktlabbe (som redan tagit anlagsprov) med husse Jan, 6 årig flatte med matte Eva och 7 årig forste med husse Sverker. I detta fina sällskap höll den bruna jämna steg och den svarta brillierade. Nice!
Kommentarer
Trackback
