Positiv utveckling med Zoë

Igår var jag inhoppare på Berra-kurs (utifrån Jeppe Stridhs träningsfilosofi). Jag gick grundkursen hos Jeppe med Zoë när hon var liten valp och då var Berra hjälpinstruktör. Nu hittade jag honom 10 minuter från Ängadal, med sin egen kursverksamhet.

Det var en riktig utmaning jag kastade till Zoë, nya hundar, ny miljö, beckmörkt runt omkring en paddock som var upplyst med starka gatulampor. Och så en konstig man i mitten (Berra) med headset som dånade över slätten. Väldigt intressant var det att se hur hon hanterade det. Efter något litet gruff precis i början så var hon KNÄPPTYST hela passet igenom. Alltså inte ett PIP kom det från henne. Jag tittade efter flera gånger, men nix det var inte hon som pep, det var andra hundar. Däremot satt hon helt perfekt. Som givakt!! Hon var fantastiskt söt!! (dock väldigt osäker...)

Det var sjätte tillfället på grundkursen och det var en välbehövlig egokick för mig att jag och Zoë som gästspelare gick in och brilljerade. :-) Å andra sidan var jag ju där för att träna Zoë på det som jag faktiskt har problem med. Stresstopparna vid nya situationer med många okända hundar. Dock så tog det sig uttryck just igår i att jag fick jobba järnet med linföringen/fotgåendet. I sin osäkerhet över den nya sitationen så gömde hon sig bakom mig och gick över på högersidan om mig och trasslade in mina ben. Och i vanlig ordning så var jag oförberedd på något nytt, att jag var tvungen att peppa min hund och bygga hennes självkänsla. Men å andra sidan så gav det mig YTTERLIGARE bekräftelse att när hon i stress går upp som ett monster så är det just den osäkra delen av Zoë som ger sig till känna. Man kanske inte tror det när man ser henne då hon är som "värst". Men ännu ett bevis på det är ju mitt problem med platsen. Att hon faktiskt inte går upp för att busa upp andra, utan för att smyga efter mig då det blir för läskigt i hennes ögon. Därför tror jag på detta tillvägagångssättet att bygga upp hennes självkänsla. Helt enkelt att i arrangerade situationer vänja henne vid att det är inget läskigt med nya hundar. Det fixar vi två tillsammans!

Övningarna vi gjorde var:
• två personer passerar varandra med hund till vänster om föraren
• lämna hunden sittandes, gå ut tre meter, backa snabbt ytterligare tre meter, gå tillbaka till hunden
• lämna hunden sittandes, SPRING ut till mitten av planen (10 meter) och hälsa på kurskollegan, SPRING in till hunden
• lämna hunden sittandes, SPRING över hela planen (20 meter) och hälsa på kurskollegan, SPRING in till hunden igen
• lämna hunden sittandes 5 meter framför dig, men hundens rygg mot dig, låt kurskollegan komma mot hunden med sin egen, och runda min hund med ett avstånd på 2 meter och låt de gå tillbaka, gå ut och hämta hunden
• lämna alla hundar sittandes 5 meter ifrån förarna, gör samtidig inkallning

Och vet ni, Zoë satt som en stenod alla övningarna igenom. Inte en enda gång reste hon sig efter mig. Det jag däremot fick input på var att jag måste jobba upp/peppa min hund bättre vid linföringen. Det gick betydligt bättre mot slutet när jag gick utan koppel. Och sista bytet över planen (vi gjorde väl en tio stycken...) kändes det RIKTIGT bra, Zoë hade landat i situationen och gav mig mer uppmärksamhet. Den andra inputen var inkallningen. Jag fick påpekandet att det var tydligt att jag tävlade med henne för jag körde den raka momenthållningen. Medans jag här i denna situation var tvungen att bjuda mer på mig själv för att stötta Zoë. Som Berra sa "Katarina, du är inte här för att lära dig momenten, de kan du ju redan!! Strunt nu i dem nån vecka och kör jubelinkallningar för att få upp hennes fart och energi!" Hmmm... att det ska vara så himla svårt med simultankapaciteten.

Vid ett par tillfällen var det hundar uppe och sprang, som gav sina ägare "fingret" vid inkallningar etc. Och nån gång var det en sammandrabbning mellan de två tuffingarna. Men jag stod kvar som Clintan och berömde Zoë lugnande för att hon satt kvar. Ett par meter ifrån mig. När de kom för nära så ställde jag mig skyddande framför Zoë och såg till att de andra hundarna inte kom ända fram till henne. Jag ska banne mig ta kommandot på den osäkra Zoë, och visa henne att jag kan lösa situationerna!!! Och det gick toppen, för inte en gång "ballade hon ur". Vilket jag faktiskt var beredd på då hon verkligen satt spänt med tillbakavikta öron 85% av lektionen. Och tittade med stora ögon på allt som hände. Nån gång emellanåt hoppade hon upp på mig på ryggen för att få "hjälp". Jag bara satte ner henne igen. När Berra med headsetet kom i närheten så ryggade hon, och då bad han mig resolut att komma fram och krama honom. Zoë kom efter och när jag vågade krama läskiga farbrorn så vågade hon hoppa upp och pussa honom. OCH mot slutet så lade hon sig faktiskt ner självmant vid väntan mellan momenten. SEGER!!

Jag känner mig såååå glad över att jag hittade Berra-kursen. Ytterligare tre gånger innan jul kan jag hoppa in i denna kurs, och tillsammans med leken från Jan har detta gett mig en välbehövlig nytändning i arbetet tillsammans med Zoë. Och så kul att höra av Berra att han visst kom ihåg mig nu när han såg min hund och mitt hår. Och tyckte det var skitkul att se oss igen och se vilken fin utveckling vi har gjort sedan sist. Och att jag jobbade jävligt bra med min hund, fast jag var lite tankspridd mellan varven. :-)


Hej från oss!

Kommentarer
Postat av: Åsa

Åh, vilken fantastisk matte du är!

Det är så spännande att läsa om olika kurser och tips.

Alltid kan man ta till sig något.

Tusen tack för det fina julkortet!

Åsa

2011-11-24 @ 17:08:26
URL: http://www.perrotrizza.com
Postat av: Susanne

DU tankspridd????? Hallååå, det är ju MITT förnamn. Haha, och ditt mellannamn :))



Coolt att Berra var så nära och att det går så bra!



KRAM, uppfödar'n

2011-11-24 @ 19:25:32
URL: http://www.aberlours.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0