Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Så här lagom, med en ny helg i antågande, så tyckte jag det var på sin plats att tacka Margareta, Ingemar och Ginnis för en UNDERBAR, dock dimmig, förra helg. Tack, tack, tack!! Det var långa promenader, härliga samtal och en del tjafs på programmet… Inte mellan mig och Margareta då utan mellan en viss vass tik som minsann skulle sätta en skitglad unghund på plats. Och hon gav sig inte heller!! :-)

Hade jag varit lika klok förra helgen som jag är nu med detta i bagaget så hade vi börjat med promenad. Men nähä, det var stora hälsningscermonin vid grinden och hundarna kring benen. PANG sa det bara så satte Zoë igång och "fostrade" Ginnis. Viss blodvite uppstod, men Ginnis verkade inte få några men utav det hela. Han var lika glad för det. Promenaderna fungerade betydligt bättre. När jag tyckte Zoë tog "för mycket plats" kunde jag styra och bromsa henne med rösten. Margareta hjälpte till. Framför allt var det Ginnis pinnar som hon ville sno (fick hon inte) eller så skulle Ginnis "vallas in" när han sprang för yvigt (fick hon inte heller). Tänka sig att det blev en Zoë-polis!! Men inomhus höll vi dem åtskiljda. Å andra sidan fick de vars ett våningsplan på kvällen i detta fantastiska hus som de bor i. Tro inte på allt shabbysnack Margareta kör med. Fantastiskt inspirerande för mig med Ängadal. Jag står i lä med dessa underbara verandor. Och närheten till vattnet!!! Jag menar – EGEN BRYGGA!!

På den nedre av dessa verandor ialla fall blev jag serverad hur mycket vin som helst tillsammans med grillat och smörstekta kantareller. Inte illa. Jag parkerade mig nöjt i en korgstol medan Zoë lekte charmprinsessa (med Ginnis på behörigt våningsplansavstånd). Hon följde glatt med både Margareta och Ingemar när de hämtade mer mat och vin. Följde dem hack i häl, inne som ute och gjorde allt och lite till för att fjäska tillbaka poängen efter blodvitet... Jag hoppas hon lyckades. För vi vill hemskt gärna komma tillbaka!

Ännu en gång, det är så roligt med hundvärlden, perrovärlden i synnerhet. Man träffar så mycket härliga människor och ser ställen som man inte haft anledning att besöka innan. Jag har nu besökt Karlshamn för första gången i mitt liv. Och fick se en fantastisk natur. Som dock snabbt övergick till dimma när vi kom. Men vad gjorde det när Margareta beskrev allt så målande. Och dessutom lade ut bildbevis i sitt utförliga blogginlägg om helgen. Min bloggtaktik verkar vara att dränka mina läsare i text... men det balanseras så fint av Margareta som överöser oss med vackra bilder. En väldigt vacker bild i inlägget föreställer mig, när jag utförde en något misslyckad balansövning som slutade med att iPhonen åkte i vattnet... Vilket skedde 2 sekunder efter att jag publicerat ovanstående bild på Facebook. Vilken TUR då att jag gjorde det ute på en sten, så jag ialla fall hade ETT kort med mig hem...