Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Jag har använt mellandagarna till en djupdykning (kurs i ett iskallt ridhus med härligt sällskap) i klickerteknik och framför allt använda detta för att få till ingångar och vänstersvängar med hjälp av en pall. Genomgång av hur man jobbade med detta fick jag av Susanne och Ella redan förra helgen, efter ett par glas vin... Men det är många detaljer att hålla i minnet. Eftersom jag har världens bästa coach på distans, som förutom att servera mig mat och vin när vi ses, även detaljstuderar bilderna från Helenes blogg, så kom det igår input och tips via chatten på Facebook. Fru Hall, det finns många BRA sätt att använda FB... Självklart måste jag få delge coachens tips till er andra.

Först bilderna som jag lånat från Helene:


Ett första nyfiket snusande... KLICK + godis


Är det tassen som du vill ha fram...? KLICK + godis

Och så till steg-för-steg instruktionen från coach Susanne:

1. Få upp Zoes tassar på pallen, din placering spelar mindre roll, (jag tror jag stod på andra sidan pallen i förhållande mot Ella näsa mot nos). Titta gärna på pallen för att göra tydligt att det är pallen som är viktig. Om hon närmar sig pallen klicka belöna på pallen (håll din hand ovanför pallen). Kräv mer och mer tills hon (kanske) i ren frustration sätter upp tassen :-) (tror du passerat detta steg)...

2. När sedan båda tassarna är uppe på pallen och hon står kvar ska bakdelen börja röra på sig. Rör dig lite i sidled (när Zoe tittar) vid minsta ryckning i någon baktass klicka och belöna på pallen. Därefter kräver vi återigen mer och mer. I detta läge står du fortfarande med näsa mot nos. Ditt fokus ligger nu på bakbenen.

3. Nu ska du börja få henne att vandra in i fotposition. Nu börjar det bli viktigt med din placering. För Zoe ska det se rätt ut och hon får inte komma för långt fram. Gå runt en kant i taget (dvs vänstersvängar tränar du). Med din placering med långsidan av skon utefter pallkanten. Jag behöver stå med tåspetsen utanför pallennär de 90 graderna går bra utökar du och ser till att det blir rena ingångar dvs 180 grader. Mata under tiden du flyttar på dig så att ni hamnar näsa mot nos (förutom lite sneställt iom att du ska ha fötterna helt rätt på kanten av pallen). Det gör inget om Zoe överdriver och kommer in med rumpan lite bakom dig, det löser ni sedan. Enligt Ann (Chanja/Kungsörs arr) är det tom en fördel.

4. Nu ska du arbeta bort pallen. Det gör du genom att "minska ner" pallen till t.ex. en musmatta eller papper (tror jag att jag använt). Gör exakt likadant få upp Zoe på pappret och utför samma övningar som ovan. Därefter bort med pappret och använd samma rörelser några gånger, sedan har du vackra vänstersvängar (förutsatt att du överdriver svänger några gånger och sedan minskar ner på tydligheten) och ingångar.

Har du problem med att Zoe tuggar på apporten kan du även använda pallen till att öva ingångar med apport i munnen. Att även fokusera på pallen gör oftast att tugget försvinner.

Jag återkommer med utvecklingen på detta...

Tja, det tog en vecka innan jag blev färdig med att skriva mitt inlägg om förra helgen. Susanne och Sanna - det är nog faktiskt lite så att det var jag och inte älskade Zoë som fick utmattningstendenser efter helgen. :-) Men gud så roligt vi hade, och vad gulliga ni är som redan längtar efter oss!!! Vi lovar att komma tillbaka - SNART!

För dryga veckan sedan stod jag och stampade i ett redan då snö-kaotiskt Malmö. Med en stadsbuss som envisades att inte komma så slutade det såklart med att jag missade tåget till Stockholm. Men till Stockholm skulle jag, så jag fixade en ny biljett. :-) Och var framme ungefär samma tid som jag tänkt från början. Zoë börjar blir ordentligt resvan nu, men av denna tur och retur fick jag lära mig av andra trevliga hundägare att trixet är att för 5 extra kronor per biljett boka medföljande barn 0-6 år. Detta är tydligen praxis som även konduktören/SJ accepterar. Vad det då innebär att man har två platsbokningar, en till sig själv och en till hunden. Då riskerar man inte heller att sitta så trångt. Gissa om jag kommer att utnyttja det framöver. Och framför allt – TIPS till alla er andra.

Upp till Stockholm kom jag ialla fall, med all min packning. Och med byte till pendeltåg ut till Älvsjö. Zoë fick hänga med så gott hon kunde. Och visst kunde hon det. Så duktig hon är nu på att varva ner. När vi mötte upp Mia på perongen i Älvsjö så blev hon såklart själaglad och lika glad blev hon över att träffa Micke, Sanna och Susanne. Rune fick utan problem Zoë att snurra med hjälp av leversnittar. Så även Rune fick godkänt av Zoë. Efter en hel del studsande så tog resan ut sin rätt och Zoë snurrade ner sig på min jacka och somnade. Hon brydde inte sig om att det var ett konstant sorl i mässhallen och att hon hela tiden hade folk som gick förbi henne. Jag måste säga att jag var stolt över att hon skötte sig alldeles exemplariskt!!! Vi har tagit mååååånga långa steg från dippen i somras då hon absolut inte klarade av att varva ner. Och då jag famlade förtvivlat efter hennes off-knapp...

Veporna kom på plats och montern blev faktiskt riktigt fin. För att vara första försöket. Sen fick vi helt klart idéer för framtiden genom att kolla in våra grannar. För fler gånger kommer SPDAEK säkert stå där!! Montern var välbesökt och jag tycker helt klart att vi hade rätt strategi - perron är inte den bästa sällskapshunden. En perro är världens bästa sällskap OM man ser till att den får jobba. Och den är VÄRLDENS roligaste träningskompis. Fram med perrosarna som tävlingshund!!

Fredagkväll, efter monterbyggandet, så var det take-away middag på söder, uppe på Susannes jobb. Då hade Sanna hämtat upp Bombi, som blev flitigt lek-uppvaktad av Zoë. I vanlig ordning. Bombi sprang mest runt och letade efter matte - var tog hon vägen...??? Förutom jag och Sanna, så var det Susanne och hennes man Mats, Micke och Mia samt Marita och Robert från Kennel Tasseriet.

Resultatet av utställningen var jag nöjd med, jag hade inte förväntat mig mer än en etta. Jag har insett att hon ännu är för tunn/smal framtill, men samtidigt är det så roligt att visa upp henne (då jag själv tycker hon är absolut sötast). När man sen får tillropen att hon är den gladaste perron i ringen så måste jag vara nöjd. För denna gång gick hanteringen strålande. Dessutom börjar jag få till det med att hon står still, så att jag till och med kan justera benen utan att hon snurrar på sig. Och stegen fick jag till denna gång - med omdömet "rör sig med energiska steg". Härligt. Nu ska vi bara bygga henne, eller helt enkelt låta henne växa till sig i egen takt. Om jag inte ändrar mig (risken finns...) så är det Tvååker & Sofiero som gäller 2011.

Måste erkänna att träna lydnad på lördag em lät som en strålande idé i förväg. När man ändå är i Stockholm, och dessutom har tillgång till ett gäng duktiga hundmänniskor som kan inspirera och dela med sig, så är det lika bra att pressa in så mycket som möjligt. Och det gav en hel del, FAST vi var så trötta. Vad jag framför allt ville fokusera på att få hjälp med var att få till snygga svängar vid vårt fria följ. Men också ingångarna och belöningsplacering. Jag har numera en hund som korrigerar sig själva med extra hopp. Detta eftersom jag vid sned ingång låtit henne försöka en extra gång och därefter belönat henne när hon korrigerat sig. Istället för att då bryta och göra om momentet från början. Dessutom har jag en hund som puffar med nosen på min godishands-automat. Detta måste jag få bort.

Ännu en gång så blev det bekräftat att jag måste fokusera bättre och bestämma exakt vilken del jag vill träna och så bara göra det. En sak i taget. Tålamod. Korta korta pass och så lägg hunden i vila medan jag själv reflekterar och får feedback. Kan låta självklart, MEN så viktigt. Och eftersom det är så lätt att glömma bort sig i ivern att träna träna så är det BRA att få bli påmind om det om och om igen.

Johan, med uppbackning av Sanna och Susanne fick mig att torrgå vänster och högersvängar. Samt att inte stressa igenom vändningarna utan istället ta mig den extra sekunden det tar att upprepa kommenderingen för mig själv innan jag vänder. För att få in ett bra flyt och hjälpa Zoë att hänga med. Små små tips som kan hjälpa att få till en snygg helhet. Tack snälla, alla tre, för er input och den energi ni lägger på mig. Sååå kul äventyret med Zoë är!!! Och jag instämmer med det Susanne tidigare utbrustit - VILKA HÄRLIGA MÄNNISKOR man lärt känna inom perrovärlden!!!

Efter lydnadsdrillningen (lite mer utförligt redovisning finns i vanlig ordning på Susanne & Ellas blogg) så åkte Sanna och jag med våra tre hundar hem till Susanne och fick härligt god middag och ett par glas vin. Mycket tjejsnack och ännu mer hundsnack blev det. Lördagsnatten sov jag sked med underbara Bombi som vid detta laget bestämt sig för att jag fick duga som extramatte – jag hade gärna tagit med henne hem till Skåne, hon hade passat bra ihop med mig och Skruttan. :-)) Zoë själv fick ligga undanputtad  i soffan mitt emot oss. På söndagen bar det iväg till mässan på nytt då vi fick stå i montern och vissa upp Zoë som exempel på hur en perro kunde se ut och bete sig. Men det var vid detta laget en väldigt matt Zoë. Så fort hon fick chansen så dök hon in under en stol och somnade. Stackaren blev hela tiden väckt av sin matte som hissade upp henne på klappbordet. Efter några timmar när vi blev avbytta så lät jag Zoë stanna kvar i montern och sova/hjälpa till ytterligare medans jag själv kilade runt ett varv till på mässan innan jag slutligen begav mig ut till Sigtuna för lite systerligt umgänge. Tyvärr missade jag NM i lydnad, eftersom det var på morgonen/förmiddagen båda dagarna, och det var samma tider som jag antingen ställde ut Zoë eller visade upp henne i perromontern. Den enda skymten jag fick av Maria Hagström live in action var på fredagskvällen när hon tränade...

Slutligen – jag kom faktiskt med på rätt tåg på väg hem i måndags. Dock med en ordentlig försening. Men jag måste betona – jag har en helt fantastisk hund att resa med. Hon är såååå cool. Tre gånger var vi uppe på perongen och vände innan vi tillslut kom på tåget. Jättetrevligt sällskap hade jag på väg hem i kupen. En söt liten dvärgpudel vid namn Lukas och så en blandis. De var mattarna till dessa två hundar som tipsade mig om 5 kronors tillägget för egen plats till hund. Zoë fann sig till rätta på min jacka på sätet bredvid mig så fort vi lämnade perongen. Så när jag började prata perro med mitt sällskap och nämnde att jag hade störthärligt hund som dock låg högt i stress så tittade de bara frågande på mig med lyfta ögonbryn. För Zoë hade i princip inte bemödat dem med en blick eller puss innan hon kröp ihop som en kringla och sov djupt i 5 timmar. Först därfter kvicknade hon till och pussade runt så gott hon kom till...

Nåväl, vi kom tillslut hem från vårt helgäventyr. Fullständigt utmattade båda två. Medans jag själv har rusat och stressat som en galning sista veckan innan jul så fick Zoë lyxen att bara ligga på rygg i sin bädd på jobbet. Vilket härligt hundliv hon har, den lilla skruttan.

Tusen tack Sanna för all taxitjänst och övernattning. Mitt hem är ditt i mars, och dessutom har du mig som privatchaffis.

God fortsättning allihopa!

Tack för bildbeviset Louise!

Bra huvud och uttryck, tillräcklig mörka ögon. Bra bensomme och tassar. Tillräckligt vinklad bak, framskjuten skuldra, något knappt förbröst, stark rygg, tillräcklig kropp. Saknar helt svans vilket ger annorlunda rygglinje. Rör sig alert, bra päls.

Ålder: 17 månader
Domare: Liz-Beth Liljeqvist

Nu så är arbetsdagen över, dags att bege sig hem och packa för en härlig hundhelg i Stockholm. Jag tror minsann Zoë längtar lika mycket som jag, för förutom att hon har plockat paraplyet från min väska och legat och tuggat på det (behövs ju inte nu när det är snö...) så plockade hon precis fram en (oanvänd) bajspåse och slet den fullständigt i tusen bitar. Sanna - är vi fortfarande välkomna hem till er... jag och det lilla (charm)monstret?

Med inställd spårkurs (under 4 veckor) och lydnads-tävlingspremiär (2 stycken) pga av denna eländiga snön så börjar miss Z bli lite rastlös. Speciellt eftersom matte envisas med att jobba långa dagar nu inför jul. Dagens höjdpunkt, förutom lunchrundan då hon försöker hälsa på alla som kastar en blick på henne... är annars sen-eftermiddagens uppletande av leversnittar på kontoret.

När godislådan öppnas och jag börjar prassla med påsen, går hon fullständigt bananas och snurrar febrilt runt en mittpunkt på golvet. Sätter sig som ett ljus och så snurrar hon ett varv till. Vid platsläggandet fullständigt kastar hon sig ner liggandes på golvet. Hon ligger som den ståtligaste sfinx. Blixtstilla. Knäpptyst. Med blicken låst rakt fram. Länge ligger hon så, jag har till och testat henne med att sätta mig och jobba vidare en liten stund, innan jag sen säger varsågod. Som en katapult flyger hon då upp och rusar iväg på jakt efter godiset.

HUR FÅR JAG ÖVER DETTA BETEENDE PÅ PLATSLIGGNINGEN (som hon helt, ljudligt, glömt bort vad den går ut på) OCH LÄGGANDET??? Det är var jag sitter och funderar på för tillfället.

På lunchrundan igår så mötte jag en kvinna som försiktigt frågade om det var en Perro. Lika förvånat glad blir man varje gång någon träffar rätt. Jajamänsan sa jag. Detta är Zoë. Oh, sa kvinnan då. Jag tror vi har samma uppfödare då - Susanne Hall. Det visade sig att det var Enzos matte som strosade Södergatan fram. Zoë blev ju själaglad och bokstavligen hoppade jämnfota för att kunna pussa Enzos matte. Skrattande höll hon med att Zoë verkligen inte följde rasstandarden med reservation mot främlingar. (Enzo är mer en "normal" perro som de får jobba med för att reservationen inte ska ta över). När vi stod där och jämförde hundar så kom ytterligare en kvinna fram och ville hälsa på skuttandes Zoë. Även till henne delade Zoë med sig av sina julpussar. Och denna engelskspråkiga kvinna gick lyckligt därifrån med orden. Well, I do prefer dogs before humans. Lovely! Merry Christmas. – En helt vanlig lunchrunda för Zoë och mig i Malmö :-)!

Glädjande vill jag meddela att numera äter Zoë precis som hon ska. Hela portioner varje dag, och jag har till och med lyckats övertala henne att ta en Bravo-burgare till frukost. ÄVEN om klockan är tidig. Det känner jag mig så nöjd med. Dessutom är numera magen i prima form. De få gånger hon får smaka en bit av min macka så på något konstigt sätt suger hon i sig pålägget men spottar ut den soggiga brödbiten. Lussekatter däremot ÄLSKAR hon. Fånar sig och gör sig till för att få smaka. Och sedan verkar hon njuuuuta av de små bitarna som jag delar med mig av... Konstig hund! Väldigt speciell hund.

Väntan då, jo när miss Z är som mest rastlös, hämtar hon sin rosa mjukis och ylar med denna gigantiska ljuddämparen i munnen. Sen uppvaktar hon oss alla tre - Snääälla jaga mig lite!! Benny är den enda som gått på det. För när man väl börjar så tjatar hon envetet om att fortsätta... Jag försöker säga till henne: spara du all din energi för till helgen ska vi sätta fart på Stockholm. Jag förväntar mig att du ligger i fosterställning av utmattning hela nästa vecka... :-)

För till helgen är det dags. Hundmässa i Stockholm med Perromonter och allt. Vi tar tåget på fredag morgon, bygger monter på eftermiddagen tillsammans med Sanna, Susanne, Micke, Mia och Rune. Därefter ska Peppar bli introducerad i Zoës värld då vi övernattar hos Sanna. Lördag; utställning och lydnadsträning och så får hon träffa Ella, då det bjuds på middag och vin hemma hos Susanne. :-) Och så söndag; Zoë som representant i perromontern på hur en perro OCKSÅ kan vara... Kan ni tänka er..!! Som grand finale på helgen blir det ett dygn ute i Sigtuna hos syster och syterbarn. Måndag em tåg hem till Malmö.

Så ni börjar ana vad jag menar – You just wait and see miss Z...

Tjing!

... när matte är jättetråkig och är på inför-jul-spurten på jobb. Ikväll var hon extra rolig när det började bli riktigt lååååångtråkigt.



Vände ut och in på leksakskorgen och körde världens apporteringsövning alldeles själv. Skjuss i väg och så jagar man efter. Och så om igen. För att variera sig så kan man försöka finta och "busa" med tuggbenet. Kul hade hon ialla fall. Och dessutom jag och min kollega Susanne.

Därefter var hon på ett alldeles fantastiskt solskenshumör på bussen hem vid halv elva ikväll (riktigt lång och tråkig arbetsdag som byråracka...). Fullständig charmoffensiv körde hon, både mot busschaffören och medpassagerarna. Det slutade med att jag såhär en mörk kväll i december på en stadsbuss i Malmö körde världens informationskampanj om den spanska vattenhunden. En uppvärming till Stockholm nästa helg...

Och som kronan på verket så var det ikväll första gången som hon med god aptit fick i sig hela dagsransonen av färskfoder. När jag började för två veckor sedan så trodde jag att hon skulle sluka det så fort jag satte fram det, speciellt eftersom jag körde plusfoder med vom på en gång. Men nix. Efter en hel del trixande har jag del kommit fram till att hennes aptit måste byggas upp steg för steg. Frukost äter hon inte gärna på veckorna. Istället är hon sjusovare som inte kommer ner förrän det är dags att gå. Torrfodret som finns tillgängligt på jobb bryr hon sig inte om. Istället ransonerar jag maten på kvällen. En portion när vi kommer hem och så en strax vid 22. Och ikväll så kom allt i ett svep. Inga problem, det gick ner. Med god aptit!!!! MEN det är viktigt att det inte är för kylskåpskallt, då får det stå en stund innan hon är framme och äter. Så jag har börjat microtina det istället, då går det betydligt bättre än när det kommer direkt från kylskåpet...

Tänka sig, jag tror det hänger ihop. Hon äter bättre och är betydligt mer allert. Pipandet har avtagit markant. Hon kör mycket mer bus och hon sover bättre. Inser nu att hon har hållit på som en galning att gå runt i ringar och pipit och försökt "bädda". Till slut har jag fått kommendera henne att ligga för att hon ska släppa det. Och då brukar hon somna rätt snabbt.

Vi får se hur det går med utställningen i Stockholm. Jag har inte de högsta förväntningarna. Annat än att hon är en glad prick med fantastiskt päls. Göteborg brydde jag mig inte om att anmäla mig till. Nu kör jag lydnadsträning istället och låter henne komma upp i storlek i lite lugnare takt. Jag får väl vara med i Malmö i mars... :-) Funderar allvarligt att spara hennes päls tills dess. Vi får se. :-)

Då även min andra chans till tävlingspremiär gått om stöpet p g a vintervädret (även Trelleborg har ställt in sin tävling) så ser det inte bättre ut än att jag och Zoë får sikta på att göra vår efterlängtade premiär på inomhustävlingen till Rättvik!! För DÄR ställer man väl inte in för lite snö Anna :-).

Med andra ord så är det upp till er i Stockholm att drilla mig ordentligt, och för mig själv att lägga upp en ordentlig plan. För nu handlar det inte bara om att "testa på" att tävla. Nu får jag mer sätta målet att ta MINST ett andrapris. Men gärna ett första...

Alltså, hur länge tänker denna snön ställa till det för oss? Och hur galet är det att hitta fästingar på Zoë NU??? Förra veckan hittade jag något litet, litet, svart, skrumpet som bitit sig fast i Zoës hud, men jag fick bort det med fästingkroken. Undrade förståss vad det var... men tänkte inte så mycket mer på det eftersom hon inte kliade sig eller så.

När jag sedan träffade Petra förra helgen så kommenterade jag; Har du fästinghalsband på hundarna nu?
Varpå hon svarade; Fästingar finns året runt...
Gör det???

Och självklart så hittade jag igår kväll världens äckligaste, största, blodfyllda fästing på Zoës bröstkort. Urgh!!!! Hur kan fästingarna överleva detta vita, när vi människovarelser kämpar på så??? Visste NI att man ska fästingkolla året runt? Hade jag inte hört talas om innan...