Söta Zoë - SE UCH Aberlours Brilliant Career

Det har varit en kul helg med övernattningsgäster. En blixtvisit av systeryster och något längre av Bella. Matte är trött av lite väl mycket vin igår och hunden är trött av lite väl mycket bus igår...


Haren (eller var det en älg?) delades systerligt...


Men givetvis vann Bella de flesta fighter :-)


Vackra Bella spanar in omgivningen.


Men efter allt bus med valpsnöret så blir man lite matt...


Även valpen har knoppat in.


Ses snart igen gulliga syster-yster!!

Har tagit en långpromenad i det ljuvliga vädret med hundarna!! Ni som följt bloggen känner nog till Zoës personlighet vid detta laget. Hon ÄLSKAR livet och hon ÄLSKAR också tant Bella. Och med värdighet tollererar Bella Zoës upptåg och kärleksförklaringar... Och tycker nog hon är en rätt kul (och söt) prick egentligen. Det var ialla fall många strosande Malmöbor som vände sig om efter hundarna och skrattade. Framför allt eftersom valpen lät som en varulv i sina försök att få i gång tant Bella. Medans Bella allt som oftast travade på vid min sida tittade upp på mig efter hjälp och gjorde sitt yttersta för att ignoerera...








Nu sover de sida vid sida... Sötnosar!!

Zoë och jag har fått fint besök av Bella i helgen. De är alldeles ljuvliga ihop. Bella har varit knäpptyst sedan hon kom hit. Känner knappt igen henne. Mitt lilla valpsnöre däremot känner jag igen. Hon ÄLSKAR tant Bella och pratar precis hela tiden med henne. Har precis bevittnat det sötaste fredagsmys i soffan... Lyckade dokumentera det både i bild och film.





Försökt ladda upp filmen utan större framgång. Återkommer med detta!! Det är en sån underbar inledande Zoë-vurpa och så skvalande reklam i bakgrunden... hahahaha....

Just nu så ligger de nos mot nos och vilar upp sig... :-) Underbart underhållande sötnosar.

Stå fint i två sekunder. Sen är det rörelse igen som gäller. Måste hålla sig smärt...


(foto Aberlours)

Och här är jag med tant Bella och mamsen. Jag kan ju herregud sitta still också i två sekunder. Förstår inte vad matte tjatar om...


Bella, Blossom och så lilla jag. (foto Aberlours)

Imorgon kommer Bella hit på pyjamasparty i dagarna tre. Gissa om jag ska visa henne hur livet funkar i stora stan. Här är det JAG som bestämmer... :-)

Vill allra ödmjukast korrigera ett tidigare inlägg. SJÄLVKLART är det inte en svart bitch-Bella i Rydebäck som för äta-bajs-genen vidare till Malmö utan GIVETVIS är det look-alike Bajs-Mannen från 08-området som har haft ett "finger" med i spelet. Utan att nämna några hundnamn Mia. :-) Hälsa Daddy att tösabiten gör sitt YTTERSTA för att leva upp till sin stora förebild... Jag har förstått att det inte bara är utseendet de har gemensamt...

... har jag anmält Zoë-snuttan till Hässleholm valputställning och Malmö hunduställning. Så får vi se hur bra det går att stå still i ringen... :-) och trava fint istället för hoppa jämfota vid min sida...!! Jag tror nog jag ändå får se till att öva lite med snöret. Hon kan ju inte helt och hållet räkna med sin charm. Här är den yttre skönheten som gäller inte den inre... För hade det varit det senare så kan vi redan nu räkna hem segern. hahaha... Å andra sidan så valde jag ju den SÖTASTE valpen i kullen eller hur Susanne. Ska be Zoë att redan nu träna in lite segergester...

Alternativt bodyguard till vår skor. Med sin lurviga lilla kropp försvarar hon dem från alla inkräktare. Dock är det något sövande att ligga så knöligt men då har man rätt som valp att ta en power-nap. :-)

Det som hon inte har på vänster framben kompenseras på resten av kroppen. Mitt söta lilla pälsmonster.

Jag vet inte helt säkert vilket trolleritrick som Benny körde häromdagen, kanske var det - få upp matte Katarinas ögon för att valpen har vad som behövs, det är bara att styra henne lite bättre som gäller. I vilket fall som helt, det funkar. Och jag har fått en helt annan valp de sista två dagarna. Sen har min valp fått en helt annan matte också i och för sig. Och det tror jag hon är tacksam över...

Matte har bestämt sig för att lägga band på sitt temperament. Det är inget bra sätt att träna hundar på. Istället, lugnt och metodiskt. Behålla lugnet, andas djupt. Igår kom jag till jobbet men fast övertygelse att nu så är det platsliggning som ska tränas och användas. Hunden ska inte hoppa och inte hälsa förrän ok från mig. Här är jag 100-hård på kunder från och med nu. Lite mindre hård på kollegorna... Fast de är inte så himla spännande längre. Benny har fått nytt självförtroende och dessutom har Zoë från och med nu koll på honom. Han kollrar man inte bort så lätt längre. Kollega Susanne är lite mer drabbad. Där är det mer, ja du är glad idag också jag vet, nej, nej, nej, NEJ, du får inte tugga på min tröjas snören (som så snygg och frestande hängde på höften, på BÅDA sidorna). Men till och med Susanne har börjat morra åt henne och då backar valpen. Några minuter ialla fall innan hon kollar Susannes papperskorg. Just i den ligger det gärna fruktskal och lite plast som är kul att leka med...

Tillbaka till det här med platsliggning. Och min nya motivation. Igår så gick vi alla tre och kollade var Zoë var i flera omgångar. Jo, hon låg kvar där vi lämnade henne och sov. På sin höjd kunde hon lyfta ett ögonbryn men hon flög ialla fall inte upp. 2 kundmöten på kontoret hade vi också och hon låg kvar, nästan alla gånger... men när hon kom så reste jag mig och lade tillbaka henne. Metodiskt och lugnt. Och hon fann sig i det. Och - tada!!!! - jag tror hon trivs med sina nya ramar. Helt plötsligt kan hon koppla av. När en av kunderna sa att hon fick hälsa så gick hon fullständigt upp duracell-spinn av glädje. Så JA - det är fortfarande min Zoë. Bara en ny sorts Zoë. Jag tror jag gillar den nya Zoë. Speciellt eftersom hon upprepade sitt nya lydnadstrix även idag. Hm... Förundrad och förvånad. Det var alltså MITT fel att hon inte varvade ner. Jag hjälpte henne inte tillräckligt. :-)

Och i allt detta så insåg jag att jag inte kunde minnas när det senaste hände någon olycka. VAD HÄNDE? MISSADE JAG NÅGOT?? Det verkar som hon äntligen närmar sig sin rumsrenhet. Jag tror inte ens det är en olycka per vecka längre utan mer sällan. Och då är det oftast JAG som försöker tänja på tiden när jag EGENTLIGEN vet att hon behöver gå ut. Så är det dags så är hon inte tålmodig och sitter och håller sig en halvtimme till precis.... MEN jag är nere i 5-6 rastningar per dag. Fullt drägligt. OCH hon tokäter inte sitt bajs längre (detta har hon av Bella). Fortfarande intresserad av att jag plockar upp det rätt, men hon tävlar inte om vem som ska plocka upp det om man säger som så...

Och så det här med tuggummi. Två dagar har jag fått ansa STORA tussar på hennes vänstra framben. Det verkar som om hon med sin lite längre päls har fått en magnetiskt attraktion till tuggummi i stan. Så nu ÄR hon inte bara lustig hon SER även lustig ut med sitt annorlunda frisserade vänsterben. Lite synd är det om henne. För igår så låg hon så koncentrerat och tuggade på sitt ben. Sitt tuggben trodde jag. Nä, då hade hon i en halvtimme försökt bli av med väldens största hubba-bubba kludd som fastnat på frambenet. Jag märkte inget förrän jag hörde att hon stod och klöktes i konferensrummet på jobbet. Lite bubblig magsaft kom upp och när vi gick tillbaka till kontoret så hittade jag något konstigt på golvet. Vad var det? Jo en stor Zoë-pälstuss. Snabbt började jag undersöka henne och då gick det inte att undvika vad hennes bekymmer hade varit. Stackare. Att hon inte sa till mig direkt....!!! Kontorsaxen åkte fram. En gång. Och så en gång till idag. Sorry Susanne... hur ska denna utställningskarriär (bland massa andra karriärer... :-) gå när vi håller på såhär??

Slutligen, jag tror Zoë har ärvt EN MASSA bus från Blossom. För Biabädden har fram till nu varit hur mjuk och mysig som helst. NU har valpen fått vittring på att det finns något under plasten längst inne i ett hörn. FRENETISKT grävs det och filtar och leksaker flyger. Tuggas gör det också innan hon skäller upprört och går och dricker. Till och med jag börjar bli nyfiken på vad hon har hittat. Och nyfiken på hur länge till Biabädden kan stå pall från angreppet... DETTA måste vara gener från Blossom.

Och med den ansenliga längden hon nu uppnått har hon upptäckt en helt ny värld och med det hittat på helt nya bus. Den senaste favoriten och något som gjort mig fullständigt skogstokig är – sno mattes glasögon från skrivbordet (medans man är ensam på kontoret alternativt matte är i ett annat rum), springa och gömma sig och sedan glatt tugga både på glas och bågar. MY GOD som jag skällde på henne. Ändå gjorde hon om det dagen efter. Vansinnesutbrott från mig och efter det så lärde jag mig. Glasögon lämnas INTE obevakat på skrivbordet. De sitter numera fast förankrat på näsroten... Dock ser jag lite sådär ut genom dem. Fyra tydliga tuggmärken på glasen och en massa repor där hon kört med tassen alternativt släpat dem längs med parketten. Bågarna ser inte heller ut som nya längre... Hoppas drulleförsäkringen täcker detta...!!!???

En massa skit har hon fått för sig numera. Hoppar som en vansinnig guttaperka för att få uppmärksamhet. Med gapet öppet och vill gärna tugga lite grann. OK för att jag drabbas men när mina kära kollegor OCH kunder utsätts känns det lite sådär... Så numera har jag infört projekt få hundskrället att sluta hoppa. Skrika irriterat NEJ är ingen hit för arbetsmiljön. Däremot är stå kvar när jag ser vad som är på gång och greppa henne snabbt över nacken med bestämt NEj är betydligt bättre. Zoë skriker som en stucken gris. Av överraskning eller förnärmning. Och sen surar hon och leker skygg hund mot matte en stund. Innan hon kommer fram och söker min kontakt igen. Så uppenbarligen funkar detta bättre än mitt galande. Och stucken gris är bättre för harmonin än en Katarina som eldar upp sig och blir irriterad konstant. Dessutom hoppar hon mindre. Det har inte slutat än men det är mindre. Dessutom börjar min onda blick och höjt finger avstyra vissa hoppanfall.

Fast idag så trädde Benny kollega in. En av de som är drabbade. Han kan ta det men när vi hade en it-kille på kontoret som tycker det är sådär kul att bli anfallen (och jag inte var på plats) så trädde hjälten in. Zoë utnyttjar osäkra människor (istället som normaa hundar undvika dem...) och fullständigt anfaller it-killen. Efter några tafatta trycka bort hunden försök fick Benny nog och drog till med sin värsta basröst - SITT OCH STANNA KVAR!!! Och hunden satt som en staty på samma punkt 5 meter bort i 1 1/2 timme tills jag kom tillbaka till kontoret. Det kallar jag platsliggning som heter duga. Får väl använda Benny som röstcoach i fortsättningen...

Det roliga i det hela var att Benny kom och bekände när jag kom tillbaka att han hade varit lite taskig mot valpsnöret. Först när han såg att det funkade tyckte han YES - POWER TO THE PEOPLE!! Men efter en kvart tyckte han lite synd om henne. TACK OCH LOV att han lät henne sitta kvar!!! Jag fick helt plötsligt hopp för yrvädret. ALLT har hon inte glömt under den sista kaotiska stress månaden då hon mest har fått hänga på, hänga med och utstå mattes tempramentsvängningar.

NU börjar mitt liv återvända och jag ska återgällda Zoë mångfalt genom stimulans, kärlek, lek, träning och promenader. Eftersom hon nu vuxit sig så stor så kommer vi att börja gå till och från jobb. 45 min enkel väg i valptempo. Jag är helt övertygad om att det kommer att göra henne gott att få ordentligt med friskluft och skutta till jobb i sin takt. Dessutom kommer det att göra mitt sinne gott att få återgå till dessa promenader.

Slutligen. Tur att hon har charmen och utseendet för sig. Hon mer en kompenserar sitt bus med charmen och trixen hon kör med för att ställa in sig hos matte när matte är trött och börjar tappa mod. Nu ska vi bara se till att få bättre balans mellan bus och lydnad så ska allt bli så bra så bra...



Hej från oss!

Jag vet, jag har fått påpekande att jag bara visar bilder på söta Zoë som sleeping beauty. Men det är ju bara så. Hon är som sötast som avslappnad. :-) Visst charmen är översvämmande när on-knappen är påslagen, men jämvikten är viktig... Så jag kan inte låta bli att visa på att hon fortfarande gillar buren. Eftermiddagarna ser allt som oftast ut så här:


Bus-ungen som frivilligt söker sig till sin lilla koja…


På förmiddagarna föredrar hon oftast min handväska. Bekvämt...??

Och kanske är det en av anledningarna till att jag tappat tråden med att skriva på min blogg. Har dock sett att jag har ett 10-tal trogna läsare som varje dag tittar in hos mig och Zoë. Så här kommer en summering (så tar jag med detta upp tråden på nytt...):

För en månad sedan åkte jag och snuttan tåg för första gången. Hela vägen till Stockholm i ett överfyllt tåg. Som vanligt så var jag fearless och tänkte att det ska väl inte vara några problem. Hon vet ju hur man åker stadsbuss. Att bussen tar 10 minuter och tåget 4,5 timmar... jaja. Men tänka sig. Zoë överträffar mina förväntningar. LIte stökigt var det såklart första timmen innan hon kom till ro - men därefter såg det ut såhär:


Finns det något sötare egentligen…

Väl framme på Stockholm C så kissades det längst ut på perongen, lite vatten i en skål sen var vi redo för att hitta pendeln till Uppsala. Lite missräkning av mig var att lilla grynet var minsann JÄTTEbajsig. Och mitt inne på Centralen så GICK det inte att hålla sig längre. Men kvickt och lätt så plockades det upp. Och fortfarande tycker ju folk det är gulligt att valpar är bajsiga. Se hur länge det håller.

En lång helg i Sigtuna, och en enda olycka inomhus. I rena förskräckelsen så börjar valpen överväga att det här med rumsrenhet kanske inte är så dålig idé ändå...

Hem igen, och avslutning på Jeppe-kursen. Jag kan inte säga annat än att jag är mer än nöjd med hur det gått där. Och framför allt hur det grynet har utvecklats. Mitt största bekymmer är inkallningen. Den tycker hon fortfarande är buskul. Att jag ska jaga henne alltså. Tyvärr har jag ett par gånger hemma tröttnat på buset och fångat in henne. SKULLE JAG INTE GJORT...!!! För nu har jag fått en busunge som gärna kör ett par revor när det är dags för inkallning. Så den näst-sista gången hos Jeppe så blev hon ordentligt pressad, med några koppel kastade runt omkring henne för att hjäpa till att få inkallningen att funka. Men nu sista gången så var det precis som om hon bestämt sig för att det här med Jeppe-kurs börjar bli rätt läskigt.

Så sista gången fick jag istället en hund som backade när hon såg någon av de gröna Jeppe-jackorna. Och speciellt när Jeppe kom förbi. Så med andra ord fick jag nu en helt annan hund att jobba med. Hon höll sig ett par steg bakom mig, hundar var läskiga, människor var läskiga och urgh om jag lämnade henne... Hon kröp baklänges in under ett staket och satt bakom det prydligt vid platsliggningen. Men när det väl var inkallning så visste hon inte om hon vågade komma fram till mig. Men andra ord fick jag jobba järnet även igår. Och det gav resultat för mot slutet av lektionen hade jag tillbaka min frimodiga hund som trippade lugnt bredvid mig. Men det här med att upp och busa när det är inkallning har hon helt lagt av med. Det är det inte värt... :-) Hos Jeppe i alla fall...

Och än en gång fick jag en MASSOR med beröm för min arbetsinsats. Denna gång så sa Jeppe att jag jobbade så INIHELVETE bra. Och det skulle jag suga i mig och verkligen vara stolt över.Jag är mer än nöjd med den positiva feedback jag fått. Jag har fått kläm på det här och det är bara början på en brilliant career...

Med andra ord börjar lilla loppan landa. Tänderna ramlar och just nu är det bara två huggtänder kvar, en på ovankäken och en på underkäken. Snyggt diagonalt med nya tänderna på väg underifrån.

Förra veckan fick jag hjälp av Susanne med passning av Zoë när jag hade jobbigt mycket på jobb. Som jag saknade henne och så jag skrattade när jag läste rapporten på Aberlours blogg. Min absoluta favorit är denna:

"Zoë är kvar tills imorgon. Alicia gråter blod när hon åker hem. Idag åkte de buss till stallet, Zoë och tjejerna. När de kom fram passade Zoë på att äta sig mätt på hästbajs, pussa alla hästmänniskor i ansiktet med bajsig tunga, skrämma slag på en engelsk bulldog, sno en halväten godispåse av Annie och kissa på läktaren. Vilken talang hon är!"


(bild från Aberlours)

Slutligen, Zoë har fått en ny kompis. Ja man kan nästan kalla det en pojkvän:


Han heter Morris, och är en söt liten westie på ett år.

Vi var hemma på middag och bus hos Morris med familj i lördags. Och i vanligt ordning dundrade Zoë in och satte tempot i leken. Lilla Morris sprang för sitt liv för att komma i kapp den bruna lurviga. Och helt plötsligt vände Zoë och började jaga Morris. Då fick han springa för sitt liv för att komma undan. Pax-platsen var under matbordet. Där var det paus för båda hundarna. De höll på såhär inomhus alltså. HELA kvällen. Så med andra ord var det inte kostigt att Zoë slog personligt rekord och vaknade först kl 11 söndag morgon. WOW!!! Det finns hopp att jag ska få LITE pli på henne ändå.

Hej från oss!!

Susanne – vi är så glada över att få glädja dig och resten av världen med vår vardag! Just nu känner jag mest att jag får inte stävja denna galenhet för hårt. Det är ju non-stop underhållning att leva livet med Zoë. Det börjar bli riktigt roligt nu. Mindre skall och damp-anfall och fler renodlade bus och clownuppvisningar.

I förrgår underhöll sig valpen själv en sen arbetskväll genom att gå och hämta EN leccakula i en kruka. In med leccakulan i munnen, spotta ut, jaga i fatt, in i munnen, spotta ut, jaga ifatt... om och om igen. Så höll hon på i 15 minuter innan hon ramlade ihop och somnade. Det blir inte roligare än vad man gör det, eller hur...

Är nu inne på att slå ett personligt rekord (förutom höjdhoppet då). Andra dagen i rad som min hund kör det torrt. Den kritiska punkten är eftermiddagen och den har vi fixat. Nu ligger grynet och samlar krafter inför Jeppe-kursen ikväll. HÄRLIGT att kunna se tävla både smått och stort, mot andra och mot sig själv... :-)

... och snart invaderar vi Sigtuna. På fredag morgon tar grynet och jag tåget upp till Stockholm för att hälsa på min söta syster:


Hon är precis lika galen som Zoë...


... de kommer väääääldigt bra överens. Jag förväntar mig ett kärt återseende!!

Vet bara inte om Ali vet vad som väntar honom när två krylliga invaderar ert nya hem... Du kanske ska köra lite pre pep-talk Cissi?? Själv peppar jag mig själv inför tågresan. Men det kommer säkert gå strålande. Hon gillar ju stadsbussen... :-) Måste utmana ödet lite grann...

Dagens galenskap då. Jo, min vattenhund är lite kräsen. Regn gillar hon INTE. Men vattnet i badkaret är numera utnämnt till Malmös bästa. Att hon gillar att dricka ur duschmunstycket har jag nämnt innan. Men herregud!!!! När jag kom hem idag så rusar hunden direkt in på toaletten och hoppar upp och fastnar sprattlandes med magen på badkarskanten. Irriterat gnäller hon till mig: Hjälp till då!!! Vad kan jag göra annat än att putta på rumpan och sätta på vattnet. Så här såg det ut:





Det tokiga i det hela var att hon var fruktansvärt målmedveten. Hon visste definitivt vad hon var ute efter. Vatten!! Hahahaha. Susanne, jag är ledsen men det går inte att kontrollera detta vildsnöret när det gäller vila höfterna. Rätt som det var så hade valpen tagit väääärldens skutt och hoppat ut ur badkaret. UTAN att stöta i. Som en kvinnlig, kryllig Stefan Holm ungefär. Jag kan inte annat än att vara mållös över detta monster. Det SÖTASTE lilla monstret.

IBLAND går det att kontrollera hennes energi. Såhär fint poserar hon när jag dokumenterar våra framgångar med burträningen hemma. Tack för långtidslånet Susanne. Den kommer väl till användning...





Jag har kommit på en sak. Det Zoë saknar i svans ÖVERKOMPENSERAR hon med tungan. Den är ute på jakt precis hela tiden när hon är glad. Man har minst sagt tvingats vänja sig (och älska) hennes pussar...

... över min osäkerhet och över Zoës sprattlande. Jag har ju jobbat med att ha Zoë liggandes på rygg i vagga mellan mina ben för nervarvning. Och i förlängningen för att kunna hantera henne, undersöka och kunna klippa klorna. Hittills så har jag i och för sig klippt klorna varje vecka, men behövt någon som hållt spratteltjejen medans jag klippt. Idag gav jag mig ikast med ett försök att göra det själv med henne liggandes på rygg. DET GICK!!!! Nöjd känner jag mig. Det tog en kvart att ta sig igenom alla tassarna, det var lite kamp och pauser mellan varje tass. MEN jag gick segrande ur kampen. Nöjd!!!!

Då var det lördag och dags att röja upp efter sig själv efter veckan. Med andra ord är det jag som står för städa & tvätta medans min söta, trötta lilla valp passar på att ta igen sig på diverse mjuka högar.

Det var inte så lätt, men såhär såg det ut när jag och Anethe försökte dokumentera att Zoë numera är halvt tand-lös – ÄNTLIGEN ramlar riskornen.


Puss-attack!!


Grrrr...

Oki, man ser inte så mycket på bilderna, men än en gång så skildar det tjejens energi... (Susanne kan intyga att hon inte är still många sekunder.) Två tänder nertill är tappade och tre upptill och en sned, på gång. Skitsöt är hon. Och problem att tugga tjurmuskel har hon för tillfället. Den ligger mest i mungipan som en cigarr. Väldigt trött har hon också varit denna vecka. Och har HELT glömt bort att hon var rumsren EN DAG (måndag) så det var back in business igen.

RUTINFASCIST
I onsdags var jag hemma hos Susanne med Blossom och Bella, och vi sov över (miljöträning för att så småningom flytta in... :-). Tokglad var min valp såklart över att få vara med de stora tjejerna (och jag över att träffa Susanne och flickorna). Fokusering på att sköta blåsa och tarm fanns inte på torsdagsmorgonen. Lite grann kunde hon tänka sig men sen var hon uppspeedad som en duracell... Möte hela torsdagsförmiddagen, och när jag kom ut därifrån så var det TRE kisspölar och en uppäten bajshög. Så nu är vi tillbaka två steg i införsäljningen till kollegorna... Hon var SÅÅÅÅ nära att kvala in som rolig maskot. (Kollega Anders tidigare svar på kommentaren "åååhhh då har ni äntligen fått en ny maskot istället för Max" Nja, hon är här precis hela tiden, men en maskot har hon INTE blivit ännu!!!) Nu ramlade hon tillbaka till smeknamnet Bajshunden. Hmmmm... MIN söta bajshund ialla fall. :-)

Intressant i sammanhanget är att hon utan problem kan vara hemma själv. Igår var jag på mingelfest mellan 18 och 24. Valpen var hemma själv och INGEN olycka hade skett när jag kom hem. Sen kom det en hel del på rundan vid midnatt. MEN med det i åtanke så KAN hon knipa igen när det krävs, men har insett det BEKVÄMA med att göra det i rumstemperatur...


I detta nu slappar min hund i väntan på att ta bussen hem.

Tjing!

Som nu börjar finna sin ro. Jag börjar skörda frukterna av mina hemska diciplin veckor för en månad sedan. Kompis Ella har ju slutat och Zoë börjar hitta sin nya rutin här på jobb. Skutta runt lite och hälsa på alla. Bära ut tuggben och leksaker och ligga ute i stora rummet för att kolla in så att alla jobbar på. Efter en timme kommer hon intrippandes i vårt rum och lägger sig tillrätta på ett par olika ställen innan hon till slut suckar till och på eget intiativ går in i buren, lägger sig längst in och somnar djupt!!! Så nöööööjd och fuktansvärt glad jag känner mig. Med andra ord var det inte en engångsföreteelse utan det börjar bli en vana för henne – hon gillar sin bur. Behöver väl inte tillägga att burdörren står vidöppen...

Insåg precis att idag är första dagen som ingen olycka hänt inomhus... FANTASTISKT!!! Jag kände att det var på gång, sista veckorna har det bara varit en (retsam) olycka per dag, men ändå GUD SÅ SKÖNT!!!! Sen i vanlig ordning så har min lilla skrutta varit konstant komiskt idag. Det har regnat... och jag trodde jag köpt en vattenglad hund. Men isåfall har hon inte upptäckt det själv. För vid lunchrundan hade jag en genomblöt hund som konstant gnydde för att hon behövde bajsa. Gjorde hon det. Nix. Jag var ute i 45 minuter innan jag tänkte - fine in igen då. Låt gå för att det blir olycka. Herregud jag var själv blöt in i strumpan. Hände det något? Nix inte annat än att hon en timme senare fick en sjuhelsikes utskällning av mig när hon stod och tokskällde för att få igång en kollega att leka med henne. Det coola var att jag fick till det denna gång, så hund-skrället lunkade efter mig och gick in i buren och somnade. Haha, jag börjar få lite makt över pyret. Och hon den rackaren knep igen 12 timmar idag. I morse skötte hon magen och sedan nån gång vid sju på kvällen kom nästa omgång.

Ikväll har hon varit den gulligaste och letat köttbullar i tomma toarullar. Favoriten. Framför allt så har hon insett hur och var matte lever sin kväll - i soffan. Så där vill även hundvalpen vara. Allt möjligt kommer hon springande med som hon vill ha upp i soffan. Än så länge kommer hon inte upp, och snäll :-) !!! som jag är så puttar jag upp den lilla svanslösa rumpan. När hon då har någon toarulle och ett par andra leksaker att gosa med så lägger hon sig tillrätta och firar kväll. My little girl!!

Hej från oss!

Gullpluttan har busat mest hela helgen. Igår var vi en sväng i Staffanstorp hos mina föräldrar och hon fick busa loss ordentligt med en bandyboll som hon hittade i trädgården. JÄTTEKUL hade hon:



Även en filmsnutt fick jag till: http://www.youtube.com/watch?v=r61YvxfhCM8

När vi precis kommit hem så ringde det på porten och Smilla med följa var på promenad i Västra hamnen. Ville vi komma ner och promenera???? Självklart!! Som två mullrande vilddjur tumlade de runt och framåt, tuggandes och huggandes i en timmes tid innan mitt lilla pyre sedan ramlade ihop här hemma och satte igång med snarka. My little lady!